Det behövs mer klimatanpassningar inom naturvården för att bevara den biologiska mångfalden. Det visar forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i en sammanställning av forskningsläget.
Biologisk mångfald är livsviktigt, vilket också är varför världen enats om att åtgärder krävs för att bevara den. Bland annat åtgärder för att uppnå de så kallade Aichimålen. Trots detta dör arter ut i en accelererande hastighet.
Torbjörn Ebenhard, disputerad zooekolog, forskningsledare och ställföreträdande föreståndare vid Centrum för biologisk mångfald på SLU, har beskrivit situationen så här:
Utdöende är en naturlig process, precis som artbildning. Av de fyra miljarder arter som utvecklats på jorden har minst 99 procent redan dött ut. Under större delen av jordens historia har dock utdöendehastigheten varit lägre än artbildningstakten, vilket givit en stadig ökning av artantalet. Men under ett fåtal, relativt korta perioder (kortare än två miljoner år) i jordens historia har utdöendehastigheten varit kraftigt förhöjd, vilket resulterade i massiva nettoförluster av arter. Ett sådant massutdöende definieras som att utdöendehastigheten ökar signifikant och att minst 75 procent av arterna dör ut.
Klimatförändringarna är ett hot mot den biologiska mångfalden
Det finns flera orsaker till att arter dör ut, varav användning av syntetiska gödselmedel och kemikalieanvändning är det huvudsakliga hotet mot insekter. Dock, ett ytterligare och mycket allvarligt hot, är klimatförändringarna, vilket uppmärksammats i den nya forskningsbaserade sammanställningen av nödvändiga insatser för att bevara den biologiska mångfalden som gjorts av forskare på SLU.
I den framgår att klimatförändringarna ändrar livsvillkoren för många arter och att det leder till att arter dör ut. För att lyckas bevara dem krävs bland annat att områden där hotade arter bor skyddas.
Vidare menar forskarna att det inte räcker med att skydda dessa områden, utan att man även behöver skydda nya områden där arter kan tänkas bo vid ett varmare klimat.
Att skydda ett område räcker inte för att undvika konsekvenserna av klimatförändringar. Därför behöver vi anpassa områdesskyddet så att det gör stor nytta även när klimatet blir varmare, säger Thomas Ranius, professor i naturvårdsbiologi vid SLU.
Rekommendationer till naturvårdare
Det är sammanlagt fem huvudsakliga rekommendationer som ges i sammanställningen:
- Den första är att värna spridningen genom att bevara och förbättra förutsättningarna för att arter ska kunna sprida sig mellan områden. Ett exempel på varför det här är viktigt vid ett förändrat klimat är när fjärilar dör ut på en plats under en torr och varm sommar, men som sedan lyckas återetablera sig igen om de överlevt på en annan plats.
- Den andra rekommendationen är att skydda stora områden. Orsaken är att lokalklimatet varierar mer i ett större område och att arter därmed har större möjligheter att hitta lämpliga livsmiljöer under en längre tid inom ett större område när det globala klimatet förändras.
- En tredje rekommendation är att skydda så kallade överlevnadsplatser. Exempel på sådana platser är bergsbranter och bryn samt andra gränser mellan olika livsmiljöer.
- Att beakta den snabba förändringen av livsmiljöer är den fjärde rekommendationen. Genom att göra det kan skyddet av områden och platser även vara mer tillfälligt. Det kan till exempel vara aktuellt i viktiga successionsstadier.
- Den femte rekommendationen handlar om att identifiera områden som är värdefulla för framtiden och skydda dem. Det vill säga, inte enbart skydda områden som uppfattas som viktiga i nutid.
Det handlar om att klimatanpassa naturvården
Forskningen och rekommendationerna visar att arbetet för att bevara biologisk mångfald är kopplat till klimathotet, men framförallt till att klimatanpassa naturvården.
För att leva upp till uppsatta mål inom naturvården krävs mer omfattande insatser på grund av att klimatet förändras. Det beror på att det krävs mer insatser när man både ska bevara dagens livsmiljöer och områden som kommer att vara lämpliga i ett framtida klimat. När osäkerheterna blir större så krävs det också mer för att vara på den säkra sidan. Men variationen kan vara stor mellan olika artgrupper och ekosystem. Inte minst i ett nordligt land som Sverige skulle klimatförändringar kunna bidra till att det blir lättare att bevara vissa arter, säger Thomas Ranius.
Frågan är nu om Sveriges naturvårdare tar till sig av forskarnas rekommendationer, SMB fortsätter att följa frågan.
