Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Goldmann: V är otydliga om klimatet

    Vad kan Vänsterpartiet bidra med i klimatomställningen nästa mandatperiod? Mattias Goldmann analyserar partiernas klimatpotential inför valet 2022 utifrån samtal i podden Klimat for dummies.

    Det är lätt att känna sympati för Elin Segerlind, Vänsterpartiets nya klimatpolitiska talesperson. Hon fick över en natt axla ansvaret efter att Jens Holm lämnat uppdraget i protest mot partiets nya klimatpolitik. Hon hamnade direkt i valrörelsen och har i uppgift att jämka ihop partiledaren Dadgostars uttalanden, där klimatambitionerna inte alltid är lätta att spåra, med partiets önskan att vara ledande på klimatområdet. I Klimat for dummies-podden identifierades ett antal spagatliknande övningar. 

    Ett tuffare klimatmål än det riksdagen röstade igenom var Vänsterpartiet enda parti att önska när det begav sig 2016. Sen dess har flera partier dragit slutsatsen att målet bör skärpas. 

    Men Vänsterpartiet har av allt att döma tvärtom backat. Den som läser partiets valmanifest hittar inte något specifikt klimatmål, utan att ”vänsterpartiets mål är ett fossilfritt samhälle senast år 2035”. Varför klimatmålet är ersatt med ett mål om fossilfrihet kan inte Segerlind svara på, hon låter förvånad och den förvåningen är lätt att dela. 

    Kärnkraft brukar vad ordvalet ”fossilfritt” istället för ”förnybart” betyder i praktiken när man pratar energi. Men Vänsterpartiet vill ”se en avveckling av kärnkraften så fort som möjligt”. När ”så fort som möjligt” är har Segerlind inget svar på, hur Sverige ska få tillräckligt mycket el utan kärnkraft är otydligt, särskilt som partiet säger: ”Vi vill underlätta ny vindkraft utan att minska kraven på en rättssäker prövning med hänsyn till människors hälsa och miljön. En kommun bör vara skyldig att på begäran ta ställning för eller emot vindkraft på ett visst mark- eller vattenområde.”

    Tydligare uttryckt: Det kommunala vetot, som Naturvårdsverket och Energimyndigheten vill ta bort, vill V ha kvar. Hur det plus avvecklad kärnkraft inte ska leda till elbrist är inte uppenbart, särskilt som Dadgostar vill sätta stopp för ny elhandel med omvärlden och införa Sverigepriser på el, vilket rimligen ökar konsumtionen just när den behöver minska.

    En årlig nationell utsläppsbudget vill V ha, liksom C och MP – en spännande konstellation eftersom S i Klimat for dummies visserligen är emot men också markerar att det inte är någon ”röd linje” för dem. Men en sådan utsläppsbudget som siktar mot de svenska klimatmålen går stick i stäv med politik Vänsterpartiet fört på sistone, med pristak på bensin och diesel (18 kronor litern), Sverigepriser på el, mer fossilt i bensin och diesel och retroaktivt sänkt skatt på fossila – men inte förnybara – drivmedel för jord- och skogsbruket.

    Kanske är det just detta Segerlind önskar: en övergripande politik som omöjliggör för partiledningen och dess spin doctors att sluta klimat-dåliga överenskommelser med högerpartierna?

    Billigare bensin var då. I våras krävde Dadgostar ett pristak på 18 kronor litern för bensin och diesel. Men det var då det, slår Segerlind fast. Utspelet var viktigt för att priserna skenade, nu har vänstern inget sånt förslag. Eftersom priset fortfarande är en bra bit över 18 kronor litern för både bensin och diesel, är logiken inte helt lätt att förstå. Men det är befriande att Segerlind så tydligt beskriver hur politikerna i riksdagen närmast drabbades av panik och tappade förmågan att utforma mer konstruktiva förslag än så. 

    Otydligheten fortsätter med reduktionsplikten, som Vänsterpartiet röstade för i riksdagen men som Dadgostar nu säger att de aldrig varit för – konkret vill de i alla fall sänka andelen förnybart i bensin och diesel. I en snäv bemärkelse strider det inte mot att V vill ”fasa ut klimatskadliga subventioner”, men det ökar utsläppen och missgynnar producenterna av förnybart. 

    Konsumtionsmål för klimatet har Vänsterpartiet drivit hårt, och i Miljömålsberedningen kunde alla åtta riksdagspartier enas om att det ska införas. Det borde vara öppna dörrar att driva detta i valrörelsen, men det finns inte med i V:s valmanifest och Segerlind är försiktig med att uttala sig om hur det ska införas.

    Kanske är det partiledaren Dadgostars uttalande som spökar, om att politiken inte ska begränsa möjligheten åka på chartersemester – just sådan påverkan utanför Sveriges gränser som konsumtionsmål tänks fånga in och fördyra. Längre än att Segerlind högst personligen tycker att man ska vara försiktig med flygresorna sträcker sig inte Vänsterpartiet. 

    Solidaritetstanken är stark, men otydlig. Vänsterns klimatpolitik bygger enligt dem själva ”på solidaritet med framtida generationer och andra delar av världen”. Vad det konkret innebär får vi inte mycket till svar på, och trots att ”rättvisa” nämns åtta gånger i valmanifestet, preciseras klimaträttvisa inte.

    Solidariteten kommer möjligen till uttryck i att Vänsterpartiet vill ha ett särskilt mål för klimatbistånd, men biståndsexperter säger att ett sånt mål står i strid med det redan beslutade målet att integrera klimat i hela biståndet. Varför inte allt bistånd ska vara klimatsmart har V inget svar på.

    Statens roll ska förstärkas. Medan andra börjar se att statens roll för laddinfrastruktur kan närma sig sitt slut och huvuddelen av utbyggnaden nu kan ske på affärsmässig grund, vill Vänsterpartiet ge staten en starkare roll.

    På liknande sätt vill Vänsterpartiet ha en statligt finansierad halvering av biljettpriserna i kollektivtrafiken, istället för att taxorna som nu beslutas regionalt. Varför inte de folkvalda i regionerna har kompetens att bedöma vad som är en rimlig subventionsnivå är inte klart, inte heller om det faktiskt är bättre att halvera biljettpriset att lägga motsvarande summa på bättre turtäthet, bekvämare resor eller ökad trygghet – men det är i alla fall ett steg bort från V:s tidigare löfte om gratis kollektivtrafik. 

    Investeringsprogrammet för klimatet som Vänsterpartiet föreslår kallar de för ”historiskt omfattande”. Det är på 700 miljarder kronor, som de får loss genom att inrätta ett ”underskottsmål” på 1 procent av BNP. Men det mesta, 460 miljarder kronor, är höghastighetståg och upprustning av befintlig järnväg, som redan finns i den nationella planen som riksdagen antagit – exakt vad som är nytt framgår inte, men Segerlind lyfter att det kan handla om att bygga ut snabbtåget snabbare.

    Resten, 240 miljarder kronor, är fördelat på de tio år som programmet löper, 24 miljarder per år – fortfarande en betydande satsning, men det behövs också eftersom medlen ska gå till ”infrastruktur, elöverföringskapacitet och elproduktion samt bostadsbeståndet”.

    Sänkt arbetstid ingår i Vänsterpartiets klimatsatsning. Här är Segerlinds resonemang intressant; hon bemöter invändningen att de flesta av oss har nog sin högsta klimatpåverkan på fritiden med att vi fattar klimatmässigt dåliga beslut när vi är stressade och att klimatet därmed gagnas av att tempot sänks.

    Även om V har med sig MP på sänkt arbetstid – även de gröna inkluderar det i sina klimatåtgärder – så är en kompakt majoritet i riksdagen i nuläget emot att sänka arbetstiden, så det är inte säkert att tankarna om minskad stress för klimatets skull kommer att testas i svensk verklighet. 


    Mattias Goldmann är klimatdebattör och författare till boken Klimatsynda!. Lyssna på podden Klimat for dummies.

    Läs också SMB:s partigranskning av Vänsterpartiets miljö- och klimatpolitik. All vår valbevakning hittar du under Val2022.

    Bengt-Gunnar Jonsson: ”Använd skogen som kolsänka”

    SMB frågar forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk miljöpolitik efter valet. Idag: Bengt-Gunnar Jonsson, skogsforskare på Mittuniversitet.

    Vilka är dina tre önskemål för miljöpolitiken nästa mandatperiod? 

    De akuta kriserna för klimatet och biologisk mångfald kräver att miljöpolitiken trycker på gaspedalen:

    • Sluta att vara en bromskloss inom EU genom att stödja och skärpa förslagen i biodiversitetsstrategin, skogsstrategin och den kommande restaureringslagen.

    • Det enda befintliga och effektiva systemet för att fånga in koldioxid är skogen. Minskad avverkning leder till omedelbar klimatnytta de närmaste årtiondena och har större betydelse än substitution av fossila källor. Skapa incitament för markägare (betala för kolinlagring) som leder till att Sverige kan uppfylla de ökande kraven från EU på att binda mer kol i vegetationen.

    • En bred samhällsdebatt om att det är konsumtionen som driver miljöproblemen. Det är naivt att tro att de akuta problemen kan lösas med ny teknik. Varje mil vi inte kör vår bil, varje flygresa vi avstår från och varje pryl vi inte köper minskar belastningen på miljön.

    Bengt-Gunnar Jonsson
    Professor i biologi vid Mittuniversitetet


    I serien Miljörösten frågar SMB forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk politik efter valet. Läs tidigare röster:

    BalticWaters2030: ”Upphör med industriellt foderfiske”
    Fores: ”Stärk lokal nytta för utsläppsfri energi”
    Naturskyddsföreningen: ”Vänd på skutan i skogspolitiken”
    Anders Roth: ”Planera för minskad biltrafik”
    LRF: ”Uppdatera livsmedelsstrategin”
    Jakob König: ”Stoppa pengarna till fossiljakten”
    Cykelfrämjandet: ”10% av infrastrukturbudgeten ska gå till cykling”
    Göran Finnveden: ”Skärp kemikaliepolitiken”
    Hagainitiativet: ”Urholka inte utsläppens prissättning”
    Cogito: ”Sätt klimatmål för 2023”
    WWF: ”Inför en utsläppsbudget”
    Henrik Svedäng: ”Bind samman ekosystem med klimat”
    Parul Sharma: ”Vi behöver bli fossilfria”

    Kalhyggesbruk hotar hundratals svenska arter

    En ny undersökning visar att kalhyggesbruket i Sverige hotar minst 394 arter, och att politiker som försvarar skogsbruket ofta ger felaktiga eller irrelevanta uppgifter. I dag bedrivs kalhyggesbruk på 97 procent av den brukade skogsarealen.

    SLU Artdatabanken har på uppdrag av WWF granskat hur kalhyggesbruket hotar arterna i skogen. Slutsatserna är att minst 394 påverkas direkt negativt av svenskt kalhyggesbruk, och sex arter anses ha dött ut på grund av skogsbruket sedan 1950-talet.

    En del politiker verkar tro att vi kan avverka skyddsvärda skogar bara vi planterar nya, eftersom de skogarna med tiden blir lika skyddsvärda som de ursprungliga. Men det stämmer inte. Många arter har svårt att sprida sig och försvinner permanent från en plats där skogen har kalavverkats, säger Peter Roberntz, skogsrådgivare på WWF.

    Vinklade politiska uttalanden

    I en artikel i DN lyfts att Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna har kommit med felaktiga eller irrelevanta uppgifter när de försvarat svenskt kalhyggesbruk. Bland annat har Annie Lööf hävdat att det är en ”rik biologisk mångfald i skogen”, och att arter faktiskt tillkommit de senaste decennierna.

    Kristdemokraternas klimatpolitiska talesperson Kjell-Arne Ottosson menar att det inte finns någon motsättning mellan skogsbruk och biologisk mångfald och Moderaternas klimatpolitiska talesperson Jessica Rosencrantz menar att många av Sveriges skogsägare både ökat avverkningen och den biologiska mångfalden samtidigt.

    Att det tillkommit 800 arter säger ingenting om hur skogens arter mår. Främmande invasiva arter är direkt negativa för ekosystemen. Att antalet arter i den svenska naturen har ökat saknar relevans för skogsbrukets inverkan på den biologiska mångfalden, säger Peter Roberntz på WWF.

    Är det rik biologisk mångfald?

    I Sveriges Miljömål går att läsa att vi inte når målet ”Levande skogar” och att trenden är negativ. Avverkning av skogar med höga naturvärden, fragmentering och minskande livsmiljöer för ett antal hotade arter är ett stort problem för att nå målet om att bevara biologisk mångfald i skogslandskapet.

    För att vända trenden behövs mer skydd av skogar med höga naturvärden, naturvårdande skötsel samt förbättrad miljöhänsyn vid avverkning.

    Av alla 4746 rödlistade arter i Sverige är 2 249 hotade, varav 999 är knutna till skogsmiljöer. Det gäller bland annat svampar, skalbaggar, lavar och fjärilar.

    Goldmann: Fossilt i fordonsflottan med KD

    Vad kan Kristdemokraterna bidra med i klimatomställningen nästa mandatperiod? Mattias Goldmann analyserar partiernas klimatpotential inför valet 2022 utifrån samtal i podden Klimat for dummies.

    En kristdemokrat är ordförande för Klimatkommunerna, Helsingborg där KD länge ansvarat för klimatarbetet närmast prenumererar på miljöutmärkelser och KD var först i Sverige att driva grön skatteväxling. Men i valrörelsen har KD anslagit en annan, närmast klimatfientlig ton – varför? Och vad innebär det konkret? 

    ”Kristdemokraternas miljöpolitik grundar sig på förvaltarskapsprincipen”, slår KD:s klimatrapport fast. Vad det innebär mer konkret får vi begränsad information om, men att det är något annat än föregångslandsmetodiken blir tydligt när man hör Kjell-Arne Ottosson, miljö- och klimatpolitisk talesperson.

    Han varnar för riskerna med att Sverige går för långt före på klimatområdet, återkommer till att det kan leda till för höga kostnader och att näringslivet flyttar. Han har visserligen inga exempel på det men tycks genuint rädd för att Sverige på allvar ska gå före i omställningen. 

    ”Sveriges förmåga att framställa produkter, varor och tjänster med lägre klimatavtryck än konkurrenternas ska erkännas och främjas”, slås samtidigt fast – här finns ändå något av föregångslandstanken, men vad det är för erkännande som idag saknas är oklart.

    I Miljömålsberedningen resoneras kring att Sverige ska få öka sina egna utsläpp för att vår export är så grön, och ungefär här verkar KD hamna – denna möjlighet till sänkta ambitioner på hemmaplan är också grunden till att SD är för Miljömålsberedningens förslag. 

    KD slår rekord i hänvisningar till andra i sitt avsnitt av Klimat for dummies-podden. Formellt har Kjell-Arne Ottosson rätt, han är miljö- och klimatpolitisk talesperson och andra har hand om energi- och näringsfrågor, men klimatrapporten han skrivit under och nyligen lanserat har energifrågorna som en bärande del.

    KD:s hemsida toppas i skrivande stund av ”KD hanterar elkrisen”, med pristak på el med ”vanliga villaägare” som utpekad grupp att skydda och ”stoppa utbyggnad av elkablar”. Enligt ledande nationalekonomier som Lars Calmfors och John Hassler innebär detta att elbristen förvärras och klimatpåverkan ökar – att Ottosson inte kan resonera om detta är svårbegripligt, eller tecken på att hans mandat och uppdrag tar slut så fort klimatfrågan har med något annat område att göra. 

    ”Sverige behöver mer el i takt med att befolkningen ökar, basindustrin blir fossilfri och fordon elektrifieras”, anger KD:s klimatrapport.  Just detta ”i takt med” är ju ett bekymmer för energislag som tar lång tid att få på plats, och KD anger i sin energirapport att ”problemet är att det kommer ta lång tid innan tillräcklig kapacitet är på plats”.

    Då kunde det vara logiskt att teknikneutralt efterfråga de fossilfria lösningar som bäst kan lösa problemen på tillgång i närtid, inklusive effektiviseringar och energilager. Men förutom en udda vurm för småskalig vattenkraft, satsar KD ensidigt på kärnkraft och avvisar till exempel att det ska bli lättare att få tillstånd för ny vindkraft. 

    400 miljarder kronor till kärnkraften i kreditgarantier är KD:s största satsning inom klimat och energi, i enighet med M, SD och L. Varför politiken ska peka ut och stimulera enskilda energislag på det här sättet är inte givet, Ottosson menar att kärnkraften har unika, positiva egenskaper – men med rimliga spelregler bör den då kunna stå på egna ben. 

    Effektivisering tycks inte intressera KD särskilt. Den kan ske snabbt, ofta kostnadseffektivt och med små intressekonflikter. Men Ottosson har inga exempel på hur det ska gå till, och i klimatrapporten finns heller inga. Tvärtom lyfter KD i positiva ordalag fram serverhallar: ”Svenska datacenter är utifrån vår energiproduktion hållbar” slår de helt enkelt fast. De tar mycket plats, ger få jobb och använder enorma mängder el som de får med samma jätterabatt som tung basindustri, skatten är 0,5 öre per kilowattimme.

    KD var först i svensk politik med skatteväxling men använder sig inte längre av modellen, annars vore en enkel växling i form av högre skatt för datahallar och lägre för hushåll både faktiskt rimlig och politiskt aptitlig. 

    Mest fossilt i fordonsflottan av alla partier, jämte SD, är konsekvenserna av KD:s politik. KD vill sänka inblandningen av förnybart i bensin och diesel till den lägsta nivån EU tillåter, Ottosson säger att Sverige ska ”sänka reduktionsplikt tills vi verkligen har tillräckligt med biodrivmedel, sen kan vi gasa på”.

    Biodrivmedelsbranschen säger tvärtom att det är genom att garantera en ökande volym som de vågar investera i tillverkning, hur man skapar en större marknad genom att minska den lyckas inte Ottosson förklara. Därtill har hans partiledare ett annat besked, hon utlovar att reduktionsplikten ska kvarstå på EU:s nuvarande lägsta nivå under lång tid. I skarp kontrast med Ottossons resonemang om att alla ska öka sina krav i ungefärligen samma takt, så ska kraven inte ökas alls. 

    Ska biodrivmedelsproduktionen öka i Sverige är jordbruket troligen relevant: dess rest- och biprodukter, gödsel, slam och kanske grödor. Men i KD:s klimatrapport nämns svensk jordbruksmark enbart utifrån att det bör bli lättare att placera solceller där. På sina håll är det säkert ett klokt val, men för ett parti som gör anspråk på att vara det nya landsbygdspartiet är det trots allt magert.

    Det fossila gagnas ytterligare av att KD tillsammans med M, SD och L vill sänka skatten på bensin och diesel under EU:s lägsta nivå – Sverige ska inte vara mindre av en föregångare i omställningen utan ligga efter. KD:s mångåriga kommunalråd i Örebro Lennart Bondesson kallar satsningen på mer och billigare fossila bränslen för idiotisk, en svidande kritik som är svår att helt avvisa.

    Därtill radar KD i sin klimatrapport hur liten klimatnyttan skulle vara med ökade satsningar på mer hållbara transportval som tåg och cykling, just sådant KD drivit i kommuner där de ansvarat för klimatfrågorna, som Helsingborg och Örebro. 

    ”Det är inte politikens uppgift att tvångskommendera hur människor ska transportera sig,” skriver Ottosson i KD:s klimatrapport. Ottosson har utifrån sin värmländska kontext säkert en poäng i att Sverige behöver bilen, men vem vill tvångskommendera?

    I Klimat for Dummies framgår det inte och hårda ordval utan belägg som detta är svåra att förena med den kristna värdegrund som anspelningen till förvaltarskapstanken jämte partiets namn får oss att tro att partiet utgår ifrån. 


    Mattias Goldmann är klimatdebattör och författare till boken Klimatsynda!. Lyssna på podden Klimat for dummies.

    Läs också SMB:s partigranskning av Kristdemokraternas miljö- och klimatpolitik. All vår valbevakning hittar du under Val2022.

    Klimatupprop från 200 svenska företag

    Politiker måste sluta se klimatomställningen som ett problem. Dagens politik räcker inte och Sverige behöver gå före. Det är budskapet från 227 företag som tillsammans omsätter över 1000 miljarder.

    I en debattartikel hos Aftonbladet skriver företagen:

    Klimatomställningen innebär enorma möjligheter för svenska företag och deras anställda. Så varför ser ni politiker så ofta denna omställning som ett nödvändigt ont och något som helst skjuts på framtiden?

    Bland de 227 undertecknarna återfinns storföretag som Axfood, Avanza, Ericsson, Ica och Folksam. De önskar bland annat incitament och tuffare regleringar från politiken.

    Företagen ger också en rejäl känga till partier som tagit bort reduktionsplikten och gett svepande stöd till såväl bilister som elkonsumenter.

    Dagens utökade och omfattande fossilsubventioner ger konstgjord andning till gårdagens teknik, och försämrar spelreglerna för de bolag som satsat stort på att ta nästa omställningssteg.

    Häromveckan gick närmare 2000 forskare och anställda på svenska universitet ut i ett liknande upprop.

    BalticWaters2030: ”Upphör med industriellt foderfiske”

    SMB frågar forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk miljöpolitik efter valet. Idag: Konrad Stralka från BalticWaters2030.

    Vilka är dina tre önskemål för miljöpolitiken nästa mandatperiod? 

    Fiskeripolitiken i Östersjön har i decennier premierat kortsiktiga näringsintressen på bekostnad av havets miljö. Torsken och ålen är nästan helt borta, sill och strömming minskar drastiskt och gädda och lax är under hård press. Under nästa mandatperiod behöver politiken verka för:

    1. Bättre vetenskap och lägre kvoter
      Regeringen behöver verka för låga fiskekvoter och arbeta för att de vetenskapliga underlagen utvecklas så att de också tar hänsyn till arternas storleksfördelning och ålder.
    2. Att småskaligt fiske premieras
      Idag fångas cirka 95 procent av den svenska fiskekvoten av ett fåtal industritrålare. Fångsten mals huvudsakligen till foder. Samtidigt gapar kustfiskarnas nät tomma och lokala krögare och handlare har ingen fisk att sälja. Det industriella foderfisket måste upphöra.
    3. Skonsamt fiske blir norm
      Trålning är miljöskadligt, oavsett om det sker med bottentrål eller flyttrål Passiva redskap borde vara norm i Östersjön, vilket nästa regering kan verka för redan nu.

    Konrad Stralka
    Verkställande ledamot för Östersjöstiftelsen BalticWaters2030.


    I serien Miljörösten frågar SMB forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk politik efter valet. Läs tidigare röster:

    Naturskyddsföreningen: ”Vänd på skutan i skogspolitiken”
    Anders Roth: ”Planera för minskad biltrafik”
    LRF: ”Uppdatera livsmedelsstrategin”
    Jakob König: ”Stoppa pengarna till fossiljakten”
    Cykelfrämjandet: ”10% av infrastrukturbudgeten ska gå till cykling”
    Göran Finnveden: ”Skärp kemikaliepolitiken”
    Hagainitiativet: ”Urholka inte utsläppens prissättning”
    Cogito: ”Sätt klimatmål för 2023”
    WWF: ”Inför en utsläppsbudget”
    Henrik Svedäng: ”Bind samman ekosystem med klimat”
    Parul Sharma: ”Vi behöver bli fossilfria”

    Återanvänd inte gamla plastleksaker – ofta giftiga

    Cirkulär ekonomi och återbruk är nyckelord för klimatomställningen och en bättre miljö. Men detta gäller inte äldre leksaker. De innehåller ofta mycket höga halter av skadliga kemikalier, visar en studie vid Göteborgs universitet.

    Forskarna undersökte vilka kemikalier som fanns i totalt 57 olika leksaker och lekföremål, såväl gamla som nya. Resultatet var tydligt: det fanns stora mängder kemikalier i de äldre leksakerna. I något fall hela 400 gånger över dagens strängare gränsvärden. Det rapporterar forskning.se.

    Fler än åtta av tio av de gamla leksakerna innehöll skadliga ämnen som överskrider de nivåer som gäller idag. Det handlar i hög grad om så kallade mjukgörare och flamskyddsmedel för plast och gummi, till exempel klorparaffiner och ftalater.

    Ftalater är en stor grupp kemikalier med välkänd skadlighet för immunsystem och fortplantning. Klorparaffiner har liknande verkan, och för båda ämnesgrupperna gäller även att de kan vara cancerframkallande.

    EU beslutade om förbud från och med år 2020 för fyra av de ftalalater som bedöms mest skadliga, men gruppen är långt större än så.

    Vissa av klorparaffinerna finns med på listan över en rad kemikalier med särskilt många skadliga egenskaper, där internationellt arbete pågår för att mönstra ut dem helt (se artikel från substitutionscentrum på statliga Rise).

    De nyare leksakerna i undersökningen var inte heller fria från kemikalierna. 30 procent av dessa yngre föremål hade överskridande värden även om de var lägre, visade det sig.

    EU har nyligen antagit en handlingsplan för att göra samhällsekonomin mer cirkulär, bland annat genom att uppmuntra reparation och återbruk. Men när det gäller äldre leksaker som innehåller plast och gummi är inte strategin så lyckad, framhåller forskarna:

    Studien visar att återanvändning och återvinning inte alltid är självklart positivt. I en omställning till en mer cirkulär ekonomi behövs förbud och andra styrmedel som får bort farliga kemikalier från plast och andra material, säger Daniel Slunge, miljöekonom på Göteborgs universitet.

    Forskarrapporten är publicerad i tidskriften Journal of Hazardous Materials Advances och kan läsas här.

    Goldmann: S låter samarbetspartierna ta smällen

    Vad kan Socialdemokraterna bidra med i klimatomställningen nästa mandatperiod? Mattias Goldmann analyserar partiernas klimatpotential inför valet 2022 utifrån samtal i podden Klimat for dummies.

    Socialdemokraterna har haft regeringsmakten de senaste åtta åren, men det har inte alltid varit en dans på rosor. Regeringar har avgått och tillträtt, samarbetspartier har lämnat, avtal har rivits upp och oppositionens budget har gått igenom – förutom covid och krig i vårt närområde. Därför är det logiskt att partiet betonar att tempot i omställningen måste öka. Något egentligt fel på politiken kan de inte se. 

    Hanna Westerén, Socialdemokraternas gruppledare i riksdagens miljö- och jordbruksutskott, har i Klimat for dummies samma budskap om tempoökning. Det rimmar inte omedelbart jätteväl med den senaste tidens politik: från det att regeringen blev enbart socialdemokratisk har skatten på fossila drivmedel sänkts, höjningen av andelen förnybart i bensin och diesel pausats och hushållen utlovats en rejäl check som kompensation för stigande elpriser.

    Flera propositioner med klimatinnehåll lades aldrig fram, och hade socialdemokraterna fått som de velat hade varje bilägare fått en tusenlapp (1500 spänn i glesbygd) – men där sade en riksdagsmajoritet nej. 

    Utsläppsbudget om samarbetspartierna vill. Svensk klimatlagstiftning är i mycket baserat på brittiska Climate Act, med skillnaden att britterna har en statlig utsläppsbudget. Westerén är emot en årlig utsläppsbudget för Sverige, menar att det redan finns verktyg som hanterar detta, men socialdemokratins tänkta samarbetspartier C, MP och V är alla för. Westerén öppnar för att de kan få driva igenom detta i eventuella regeringsförhandlingar.

    Det skulle i så fall bli ett verktyg som underlättar för den som vill ha mer träffsäkra och mindre klimatskadliga stöd till hushållen än vad S drivit på sistone. Ungefär likadant är det med negativa utsläpp – S vill att Sverige som ett av de första länderna i världen ska införa ett långsiktigt stöd för att ta bort koldioxid från atmosfären med bio-CCS, men vill inte ha ett särskilt mål för negativa utsläpp. Det vill däremot C, och troligen är S motstånd inte särskilt kompakt.

    Tempohöjningen avser särskilt energi, enligt Socialdemokraternas valmanifest: ”Vi ska bygga ut all elproduktion vi kan här och nu”. När vi med Westerén delar upp meningen i tre, framkommer dess otydlighet.

    ”All elproduktion” handlar knappast om kärnkraft, i vart fall vill S inte medverka till de garantier som det konservativa blocket anser behövas för att få igång produktionen. ”Här” avser inte i någon större utsträckning södra Sverige trots att det är här det behövs mest – det kommunala vetot som stoppat utbyggnaden av vindkraft vill S behålla.

    ”Nu” avser snabbare tillståndsprocesser – utmärkt och något som alla partier lyfter, men här måste man ändå undra varför inte mer hänt efter åtta år av regeringsinnehav. Risken för fysisk brist på el måste sägas bestå, särskilt som valmanifestet utlovar ”ett högkostnadsskydd för höga elpriser” utan bortre tidsgräns – precis vad ledande nationalekonomer som Calmfors och Hassler varnar för eftersom det leder till högre konsumtion och förvärrade problem. 

    De gröna jobben är i fokus – men inte beräknade. Socialdemokraternas valmanifest anger att ”Vi vill öka de gröna statliga investeringarna för att få ner utsläppen och samtidigt skapa fler jobb i Sverige.” När ekonomin nu bromsar in och risken för recession är påtaglig, kan man tänka sig att S fokuserar på gröna omställningar som faktiskt ger mycket jobb, men då tänker man fel.

    Någon beräkning av antal jobb per insats har S av allt att döma inte gjort, de föreslår inte heller någon jobbkomponent i Klimatklivet eller Industriklivet som de vill bygga ut. Ändå är skillnaden mycket stor mellan t.ex. höghastighetståg (få jobb) och energieffektivisering av bostäder och restaurering av våtmarker (många jobb). 

    Statlig styrning, laddstolpe för laddstolpe. Socialdemokraternas valmanifest anger att de vill ”införa dubbelt så många publika laddstolpar till 2030”. Det målet uppfylls rimligen utan att staten behöver lyfta ett finger – en snabbt ökande andel laddbara bilar skapar efterfrågan. Varför staten ska besluta om ett visst antal laddstolpar förblir oklart, politiken hade varit mer begriplig om S riktat in sig på de vita fläckarna på kartan som kommersiella aktörer ratar. 

    Reduktionspliktens frysning av ska vara så kort som möjligt, menar Westerén som slår fast att biobränslena har en roll för de befintliga fordonen. Någon konkret tidsgräns anger hon inte, men håller öppet för att följa Finlands exempel och eventuellt skärpa plikten framgent för att ta igen de utsläppsminskningar som nu gått om intet.

    För socialdemokratin är det viktigt att mer drivmedel produceras i Sverige, då är det förstås olyckligt att socialdemokratin medverkat till att marknaden är mindre och mer osäker än vad producenterna tidigare trott.

    Redan beslutade satsningar blir vallöften. Valmanifestet anger i vaga termer ”omfattande investeringar i både ny och befintlig järnväg”. När vi vill få det konkretiserat, handlar det om sådant som regeringen redan beslutat i den nationella planen för infrastruktur för 2022-2033.

    Det gäller också för skrivningen ”vi vill införa ett nytt, mer klimatsmart reseavdrag med rättvisare landsbygdsprofil” – riksdagen har redan klubbat det, träder i kraft 1 januari. Här står socialdemokratin själva för osäkerheten genom att finansminister Damberg vill göra det mer generöst att ta bilen, utan att precisera hur. 

    Mer pengar, inte nya krav. För att möjliggöra fler klimatinvesteringar i Sverige vill regeringen utöka de gröna kreditgarantierna till minst 100 miljarder, men att ställa högre kran på företagen verkar inte finnas på S-kartan. S vill också ”introducera ett ekonomiskt stöd för att kunna energieffektivisera äldre flerbostadshus genom renovering”, men att ställa klimatkrav inom ROT-avdraget verkar uteslutet.

    Även på klimatanpassningsområdet utlovar S ”förbättrade investeringar för klimatberedskap och extremväder”, utan krav på motprestation t.ex. angående att inte bygga där det är uppenbart olämpligt. Det är ändå en öppning för en annan och mer aktiv hållning från statens sida än hittills, då S-regeringen betonat att huvudansvaret för klimatanpassning är kommunernas. 

    S låter samarbetspartierna ta smällen. Ledande socialdemokrater har på sistone uttryckt sin uppskattning för att MP skärpt klimatpolitiken i partiernas regeringssamverkan. Också nu tycks Socialdemokraterna lägga ett klimatbud som är avsett att förhandlas upp av samarbetspartier. Alla goda ting, med checker, stöd och pristak till hushåll och näringsliv, är Socialdemokraternas. De tuffare och kanske mindre populära satsningar som kan behövas får andra stå för.


    Mattias Goldmann är klimatdebattör och författare till boken Klimatsynda!. Lyssna på podden Klimat for dummies.

    Läs också SMB:s partigranskning av Socialdemokraternas miljö- och klimatpolitik. All vår valbevakning hittar du under Val2022.

    Fores: ”Stärk lokal nytta för utsläppsfri energi”

    SMB frågar forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk miljöpolitik efter valet. Idag: Åsa-Britt Karlsson, senior klimatrådgivare på liberala tankesmedjan Fores.

    Vilka är dina tre önskemål för miljöpolitiken nästa mandatperiod? 
    • Minusutsläpp är avgörande för att klara 1,5-gradersmålet. Sverige har stor potential för negativa utsläpp och kan med bio-CCS ta bort nästan hälften av sina territoriella koldioxidutsläpp. Men de ekonomiska incitamenten för att stödja tekniken behöver öka, exempelvis genom omvänd auktionering.
    • Ge utsläppstung industri, i synnerhet stål- och cementindustrin, verktygen att fasa ut fossil energi ur sin produktionsprocess. Då krävs en kraftig utbyggnad av ny elproduktion på kort sikt, i synnerhet vindkraft, som bygger på lokal acceptans. Därför bör regeringen stärka den lokala nyttan och ge kommunerna de incitament som krävs för att tillgodose industrin med utsläppsfri energi.
    • Visa klimatledarskap när Sverige tar över EU-ordförandeklubban i januari 2023. Då väntar förhandlingar om EU:s klimatpaket ”Fit for 55”, som förväntas få betydlig påverkan på EU:s utsläpp. De europeiska industri- och transportsystemen måste då accelerera sin fossilfria omställning för att vi ska nå våra gemensamma klimatmål.

    Åsa-Britt Karlsson
    Senior klimatrådgivare på Fores, tidigare generaldirektör på SGI


    I serien Miljörösten frågar SMB forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk politik efter valet. Läs tidigare röster:

    Naturskyddsföreningen: ”Vänd på skutan i skogspolitiken”
    Anders Roth: ”Planera för minskad biltrafik”
    LRF: ”Uppdatera livsmedelsstrategin”
    Jakob König: ”Stoppa pengarna till fossiljakten”
    Cykelfrämjandet: ”10% av infrastrukturbudgeten ska gå till cykling”
    Göran Finnveden: ”Skärp kemikaliepolitiken”
    Hagainitiativet: ”Urholka inte utsläppens prissättning”
    Cogito: ”Sätt klimatmål för 2023”
    WWF: ”Inför en utsläppsbudget”
    Henrik Svedäng: ”Bind samman ekosystem med klimat”
    Parul Sharma: ”Vi behöver bli fossilfria”

    Goldmann: Gör upp med ert förflutna SD – ända in i närtid

    När SD nu aspirerar på klimat- och miljöministerposten i en eventuell Kristersson-regering behöver de göra upp med sitt förflutna även på klimatområdet – även hur partiet agerat i absolut närtid. Mattias Goldmann analyserar partiernas klimatpotential inför valet 2022 utifrån samtal i podden Klimat for dummies.

    ”Fler människor dör av kyla än av värme” är Sverigedemokraternas reaktion på sommarens rekordhetta, torka och bränder som de flesta andra oroas av och menar bör mana till handling. SD använder sig av samma vilseledande pseudoargument som många frilansande klimatskeptiker.

    Det är i linje med hur SD:s klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen tidigare sagt att ”de andra partierna är alarmister”. I Klimat For Dummies-samtalet säger han att han inte skulle uttrycka sig så nu, och att det finns en grundläggande bred politisk samsyn i klimatfrågan – men just SD står ju utanför denna samsyn. Det klimatpolitiska ramverket och de svenska klimatmålen antogs med siffrorna 299-50 i riksdagen: SD emot, alla andra för. 

    Sverige ska inte ha högre klimatmål än EU, menar Kinnunen i podcasten, trots att hans förklaring till att SD röstade emot klimatmålen är att man helt enkelt inte var med att förhandla fram dem. I nuläget ska Sverige nå nettonoll 2045 medan EU avser nå samma mål 2050, så i praktiken vill SD sänka de svenska ambitionerna.

    Eftersom SD ändrat sig och nu säger sig stå bakom Parisavtalet, bör de tänka om på denna punkt. För att Parisavtalets inriktning är att klimatmål successivt ska skärpas, inte urholkas. För att samstämmiga undersökningar, bl.a. från PWC på uppdrag av bl.a. WWF, visar att de nuvarande svenska klimatmålen inte är tillräckligt skarpa för att vi ska leva upp till vår del av Parisavtalets rättvisa ansvarsfördelning. Men också för att näringslivet i så bred enighet numera står bakom en påskyndad svensk omställning – varför gå emot dem?

    Vattensängen är Kinnunens jämförelse: trycker man ner utsläppen ett ställe inom EU så ökar de ett annat. 

    I miljömålsberedningen enades alla riksdagspartier inklusive SD om klimatmål för export och konsumtion. Kinnunens resonemang här är väl värt att ta till sig för de klimatengagerade som oreserverat jublade över överenskommelsen – han och SD betonar att Sverige ska kunna räkna av exportens klimatnyttan från vårt nationella klimatmål. Säljer Scania snåla diesellastbilar i Asien, kan vi släppa ut mer här hemma. Och de har inte fel – skrivningarna i utredningen öppnar för det och pekar på att en överenskommelse med SD handlar om att urholka klimatmålen. 

    Kina, Indien och andra större utsläppsländer ska minska sina utsläpp är i fokus för SD. Logiken att Sverige är ett så litet land att vi inte gör någon skillnad är inte självklar. Av världens ungefär 200 länder är hälften mindre än Sverige sett till invånarantalet, nästan två tredjedelar har mindre utsläpp eller lägre BNP än vi, ska alla dessa inte göra något?

    Värdet av att få Kina, Indien och andra att göra mer kan nog många enas om. Men hur vi ska övertyga andra att göra utan att göra själva är en svår nöt för SD att knäcka – föregångslandsmetodiken är inte enkel att få rätt, men armarna-i-kors-så-att-andra-skärper-sig har inte ens teoretiskt något facit.

    Kärnkraft är en viktig del av enigheten på Kristerssons sida. Men medan Kristersson slår på stora trumman för ett investeringsstöd för kärnkraft på 400 miljarder kronor, ”en historisk satsning som kan ge Sverige tio nya reaktorer”, tonar SD ned detta och kallar det för ett lån – och i denna fråga är SD:s retorik närmast sanningen. Vill ingen låna 400 miljarder till kommersiella villkor och räntor, kommer lånegarantin inte att användas och satsningen är 0. 

    På transportområdet går SD längst i att öka andelen fossilt. Reduktionsplikten ska ner till EU:s lägsta nivå, vilket innebär en kraftigt ökad klimatpåverkan för all bensin och diesel som tankas i Sverige. Medan SD:s krav på sänkt skatt på bensin och diesel inte är särskilt kreativ när det gäller att skydda drabbade hushåll från stigande priser, så är den drastiskt sänkta reduktionsplikten ett väldigt risktagande.

    När andelen fossilt ökar, ökar också känsligheten för svängningar i oljepriset. Samtidigt minskar möjligheterna till självförsörjande, som ett parti som sätter Sverige främst borde ha högt på agendan – vi har ju möjlighet att producera mycket biodrivmedel, men vi har inga fossila tillgångar. 

    Billigare bränsle betyder minskad effektivitet, tvärtemot hur SD i Elsa Widdings nya rapport lyfter fram att Sverige ska fokusera på energieffektivisering. Kinnunen viftar undan detta i podden med att vi inte skulle köra mer om bränslet blir billigare – men sammanställningar om priselasticitet ger en annan bild. Är bränslet dyrt kör vi mindre, kör snålare och väljer en snålare bil eller en elbil nästa gång vi byter.

    Därmed försvårar också SD:s politik det egna målet om att påskynda elektrifieringen av fordonsflottan. Eftersom SD aktivt avvisar ny vindkraft, inte har stora förhoppningar på solkraft och alltså tonar ner kärnkraftssatsningen, får man också sätta ett frågetecken för tillgången på el för dessa bilar och allt annat som ska drivas på el. 

    I skrivande stund är SD i opinionsmätningarna största parti på Kristerssons sida, och Åkesson markerar i intervjuer att de antingen ska ingå i regeringen eller få väldigt bra betalt för sitt stöd. Det är alltså väl värt att läsa och lyssna in sig på vad SD faktiskt vill – och för den som tror på Sverige som föregångsland i omställningen är det bekymmersamt. Vill Kinnunen att vi ska tro på hans stöd till Parisavtalet och att partiet inte är klimatskeptiskt, måste de göra upp med sitt förflutna – ända in i närtid.


    Mattias Goldmann är klimatdebattör och författare till boken Klimatsynda!. Lyssna på podden Klimat for dummies.

    Läs också SMB:s partigranskning av Sverigedemokraternas miljö- och klimatpolitik. All vår valbevakning hittar du under Val2022.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 416,61 miljondelar (ppm). Det är en liten minskning jämfört med förra veckans notering på 416,73 ppm. Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 2,71 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 418,90 ppm i juli, vilket är en ökning med 1,94 ppm jämfört med samma månad förra året.

    Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många, många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: Scripps & NOAA

    Sammanlagt uppgick utsläppen till 36,3 miljarder ton 2021, den högsta nivån i historien. Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Källa: Scripps

    Mer än så borde inte behövas för att göra klimatet till den viktigaste valfrågan.


    Goldmann: Högst förtroende för MP – här är klimatfrågetecknen

    Vad kan Miljöpartiet bidra med i klimatomställningen nästa mandatperiod? Mattias Goldmann analyserar partiernas klimatpotential inför valet 2022 utifrån samtal i podden Klimat for dummies.

    Miljöpartiet har högst förtroende i klimatfrågorna och rankas högst av riksdagspartierna i WWF:s och Naturskyddsföreningens granskningar. Partiets ingång kan därmed vara delvis annan än andra partiers: är man tillräckligt trovärdiga i sin samlade politik och som regeringspartner? Det hindrar inte att det också på klimatområdet finns frågetecken att förhoppningsvis räta ut över tid.

    Linus Lakso är ordförande i Miljöpartiets partistyrelse och ledamot med ansvar för energi- och klimatfrågor. Det är honom, inte miljö- och klimatpolitiske talespersonen Lorentz Tovatt, som MP skickar till Klimat for dummies. Rimligen har Lakso stort inflytande över hur partiet resonerar, och därför är det överraskande att han i podden svävar så på målet om varför MP:s klimatmål är utformat i strid med Klimatpolitiska rådets rekommendationer.

    Miljöpartiet vill skärpa det svenska klimatmålet till ”nära noll 2035.” Klimatpolitiska rådet har återkommande kritiserat Sveriges nuvarande mål nettonoll 2045 – det är för diffust och borde helt enkelt vara noll. Att det diffusa kan vara nödvändigt för att många partier ska kunna enas är förståeligt, men att MP på egen hand väljer att uttrycka sig så luddigt är förvånande. Lakso kan inte heller svara på vad ”nära noll” innebär – på så vis är målet mer diffust än det nuvarande där ”nettonoll” betyder -85% jämfört med 1990 inhemskt, resten utanför landets gränser eller med utökade kolsänkor.

    En riktig koldioxidbudget i linje med klimatmålen, berömmer Miljöpartiet sig själva för att ha. Men de många åtgärderna (varav jag sympatiserar med merparten och många redan är beslutad svensk politik) är inte klimatberäknade. Lakso anger att man helt enkelt haft för begränsade utredningsresurser också som regeringsparti: en värdefull insikt till exempel för den som på ett storföretag har en hel miljöavdelning.

    Själva bristen på konkreta siffror stärker samtidigt partiets argument för en statlig utsläppsbudget; då måste åtgärderna som föreslås klimatberäknas. Eftersom V och numera även C också vill ha en statlig utsläppsbudget, finns här möjligen en samlad front gentemot S som hittills avvisar detta.

    Vad mer som ska hända för att nå målet 2035 istället för 2045 är otydligt, och Lakso drar inte riktigt några slutsatser av att en del åtgärder som är bra för klimatet år 2045 hamnar på den negativa sidan om målåret är 2035.

    Det gäller till exempel höghastighetståget, som på sikt mycket väl man göra stor klimatnytta (beroende på vilka antaganden man gör om utsläppen för framtidens flyg, bilar och lastbilar), men som under byggfasen fram till ca 2035 innebär stora utsläpp – förstås också för 2030, då transportsektorn ska nå sitt klimatmål. I Miljöpartiets drygt 60-sidiga klimatprogram finns inte ett ord med om att en del av deras klimatsatsningar innebär just ökade utsläpp i närtid, eller hur det ska hanteras – Lakso vill att så utsläppssnål teknik som möjligt ska väljas.

    Konsumtionsmål som komplement till de nuvarande klimatmålen har MP varit starkt pådrivande för och nu är samtliga åtta riksdagspartier eniga om att det ska införas. I MP:s klimatfärdplan nämns konsumtionen 48 gånger utan att det någonsin blir konkret hur detta mål bör utformas eller vilka som är de första stegen.

    Det tydligaste är att offentlig sektor ska gå före, kanske en inriktning som ska mildra kritiken mot att MP vill göra det svårare för ”vanligt folk”. Den andra delen av samma överenskommelse, att klimatnyttan av svensk export ska beräknas, stärkas och ingå i våra klimatmål, tar MP inte alls upp i sin klimatfärdplan och Lakso har inga konkreta förslag på hur det ska gå till, eller hur man ska säkerställa att inte grön export urholkar det svenska klimatmålet.

    ”Klimatomställningen är rättvis i Sverige” är ett mål för MP – rättvisa nämns hela 20 gånger i klimatfärdplanen. Eftersom de flesta upplever just sina förslag som rättvisa så vore det värdefullt att förstå vad partiet menar med rättvisa inom klimatpolitiken, men trots de många upprepningarna förklarar MP aldrig det och Lakso bidrar inte med någon ökad tydlighet. Hittills skulle nog många säga att MP:s politik främst gynnat de som till exempel har råd med elbil eller har avstånd korta nog för elcykel, och jag läser välvilligt in en viss självkritik i att nyare förslag från MP handlar om skrotningspremie för den som byter en äldre bil mot exempelvis cykling.

    Böter för företag som fortsatt är fossila, anger språkröret Stenevi som följd av den omställningslag för utfasning av fossil verksamhet till 2030 som MP driver. Lakso går försiktigt fram i frågan, poängterar vinsterna med omställning och vill varken peka ut vilka det kan handla om eller precisera de undantag som Stenevi menar kan ges till vissa sektorer som har svårare att ställa om. Samtidigt är beskedet från språkröret logiskt – MP är ju tydligast av partierna med att omställningen också kommer att svida, och kanske inte bara för privatpersoner utan också delar av näringslivet.

    2025 ska nyförsäljning av bensin- och dieseldrivna bilar vara utfasad. Det sista ordet är nyckeln – Sverige som EU-medlem får inte själva förbjuda vissa typer av bilar, men vi får ha en politik som gör att ingen vill köpa dem.

    Klimatnyttan kan förstås ifrågasättas – med MP:s förslag till stärkt reduktionsplikt är dessa bilar år 2030 nästan helt fossilfria och kan drivas på exempelvis HVO från avfall eller e-bensin från luftens koldioxid och vätgas. Hur målet synkar med MP:s mål att Sverige ska bli självförsörjande inom biobränslen är inte heller självklart: Vem vill investera i nya stora produktionsanläggningar om marknaden börjar minska redan innan invigningen?

    Kärnkraften ska vara fullt avvecklad till år 2040, anger Miljöpartiet, och i podden blir det tydligt vilken balansgång MP går i frågan. Å ena sidan hålla kärnkraftskritikerna glada och gentemot dem visa att man är pådrivande för avveckling, å andra sidan inte öka oron för elbrist eller stigande elpriser. Det är intressant att notera hur Lakso, som är expert på energifrågor, balanserar frågan annorlunda än Tovatt, som ju återkommande gett MP äran (eller skulden) för nedlagda reaktorer.

    Energieffektivisering är, på goda grunder, en viktig del av Miljöpartiets klimatpolitik – det går snabbare och har mindre negativa sidoeffekter än snart sagt alla andra åtgärder. MP avvisar också förslagen om att ge hushållen återbäring på elräkningen och föreslår istället sänkt matmoms – ett steg i rätt riktning även om sänkt matmoms tvärtemot vad många tror inte framför allt gynnar de mest utsatta.

    Lakso och MP har en lång rad förslag till energieffektivisering, däremot inte någon konkret bedömning av inom vilka områden den gör störst klimatnytta eller är kostnadseffektivast, inte heller vad som sker av sig själv med dagens energipriser.

    Kortare arbetstid är en klimatåtgärd, enligt MP. Många av oss har vår största klimatpåverkan på fritiden, och MP förklarar inte i sin klimatfärdplan hur klimatet ska gynnas av att vi jobbar mindre – särskilt som det inte tänks leda till någon minskad standard.

    Randanmärkningar. Att märka ord. Petitesser. Allt detta kan man säkert tycka om invändningarna mot MP:s klimatpolitik, som ju till och med professor Rockström angett som varande på större allvar än andra partiers. Men särskilt de som vill vara ledande bör ha full koll på sina förslag och dess konsekvenser.


    Mattias Goldmann är klimatdebattör och författare till boken Klimatsynda!. Lyssna på podden Klimat for dummies.

    Läs också SMB:s partigranskning av Miljöpartiets miljö- och klimatpolitik. All vår valbevakning hittar du under Val2022.

    Naturskyddsföreningen: ”Vänd på skutan i skogspolitiken”

    SMB frågar forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk miljöpolitik efter valet. Idag: Johanna Sandahl, ordförande för Naturskyddsföreningen.

    Vilka är dina tre önskemål för miljöpolitiken nästa mandatperiod? 

    För det första hoppas jag att politiken håller kursen och inte avviker från de klimatmål som måste uppnås. Den senaste tidens ryckiga klimat- och energipolitik är varken bra för enskilda personers eller näringslivets omställningsarbete. I stället krävs modiga beslut för en snabb klimatomställning.

    För det andra hoppas jag att politiken vänder på skutan i skogspolitiken. Politiken måste skapa förutsättningar för en omställning till ett naturnära skogsbruk med färre kalhyggen. Skyddet av värdefulla skogar måste också stärkas. 30 procent av skogen bör ges ett långsiktigt, representativt, transparent och kvalitetssäkrat skydd.

    För det tredje vill jag att Sverige tar en drivande roll i den internationella miljöpolitiken. Trots att vi är ett litet land kan vi ha stor betydelse om vi kan visa att en offensiv miljöpolitik kan kombineras med ett välmående samhälle. Men då krävs det att vi kraftigt minskar våra utsläpp och vårt ekologiska fotavtryck.

    Johanna Sandahl
    Ordförande Naturskyddsföreningen


    I serien Miljörösten frågar SMB forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk politik efter valet. Läs tidigare röster:

    Anders Roth: ”Planera för minskad biltrafik”
    LRF: ”Uppdatera livsmedelsstrategin”
    Jakob König: ”Stoppa pengarna till fossiljakten”
    Cykelfrämjandet: ”10% av infrastrukturbudgeten ska gå till cykling”
    Göran Finnveden: ”Skärp kemikaliepolitiken”
    Hagainitiativet: ”Urholka inte utsläppens prissättning”
    Cogito: ”Sätt klimatmål för 2023”
    WWF: ”Inför en utsläppsbudget”
    Henrik Svedäng: ”Bind samman ekosystem med klimat”
    Parul Sharma: ”Vi behöver bli fossilfria”

    Goldmann: Gröna ingångsvärden är välkomna, C

    Vad kan Centerpartiet bidra med i klimatomställningen nästa mandatperiod? Mattias Goldmann analyserar partiernas klimatpotential inför valet 2022 utifrån samtal i podden Klimat for dummies.

    Skärpt klimatmål med oklart innehåll. Centerpartiet vill skärpa det svenska målet till ”klimatneutralitet 2040”. Riktigt vad skärpningen konkret skulle innebära, framgår inte i Klimat for Dummies med riksdagsledamot Niels Paarup-Petersen. Men logiken har i alla fall stärkts på sistone – i WWF:s valenkät före sommaren svarade C nej på om Sverige bör ha en årlig utsläppsbudget, men den 22 augusti gjorde C ett utspel om att Sverige visst bör ha en årlig utsläppsbudget. 

    Försvagad föregångsprofil. I nuläget är Sveriges klimatmål tuffare än EU:s: vi ska nå nettonoll 2045, EU som helhet 2050. Att vara först med att göra sådant andra också behöver göra, är en central del av att vara ett föregångsland, men Centerpartiet vill ha samma klimatmål för Sverige som EU. Det är en märklig ändring, även om det kan ses som en akademisk fråga eftersom det är närmast otänkbart att EU skulle skärpa sitt mål till 2040 (SD vill också att Sverige och EU ska ha samma mål, men det uppnås genom att Sverige sänker sina ambitioner).  

    Särskilt mål för minusutsläpp på nationell nivå. Paarup är inte beredd att formulera det, och argumentationen för varför inte minusutsläppen helt enkelt kan subtraheras från Sveriges utsläpp är vag. Självklart kan det vara värdefullt att hålla koll på hur stora minusutsläppen blir, men det gäller ju också jordbrukets utsläpp, försvarets, industrins… I sjupartiöverenskommelsen som gav oss klimatlagen enades man om att det är ineffektivt med en lång rad klimatmål, och det är oklart vad logiken är för att avvika från överenskommelsen. 

    Elproduktionen ska fördubblas till 2030, som egenvärde. Centerpartiet vill på åtta år fördubbla svensk elproduktion, alltså närmare 150 TWh till. 50 TWh kan tillkomma redan nästa mandatperiod, anger de, hur det ska fördubblas till nästnästa anger de däremot inte och varför Sverige ska nå 300 TWh redovisar de inte. Exporten av grön el till Europa ska fördubblas, anger C också – ett tufft mål givet att Sverige redan är störst i Europa på elexport och många nog menar att elen kan göra större nytta på hemmaplan. I vart fall är det ännu ett exempel på en tydlig kontrast mellan C och V, som tvärtom vill stoppa ny elexport från Sverige.

    Ny kärnkraft ser C som orealistisk och deras mål är ”energikällor som är förnybara”. Även om de också lyfter fram solel och biokraft, är en snabbare utbyggnad av vindkraften central för målet – men Energimyndighetens och Naturvårdsverkets förslag på ett i grunden förändrat kommunalt veto avvisas av C som ju har en stark decentraliserad grund. Istället ska fastighetsskatten för elproducerande fastigheter regionaliseras och närboende, ”inte bara markägare”, ska få ersättning när vindkraft etableras – förslag som C drivit länge utan att något hänt.  

    Transporternas omställning till förnybart ska skyndas på och mer biodrivmedel ska produceras nationellt, anger C och Paarup. En central del är reduktionsplikten, som stegvis ökar andelen förnybart i fossil bensin och diesel – och som C medverkat till att frysa. C medverkade också till att sänka skatten på fossila drivmedel och enades med regeringen om retroaktiv skattesänkning, nästan skattebefrielse, för jord- och skogsbrukets användning av fossila bränslen.

    Visst har det varit en speciell tid, men så många åtgärder som gynnat det fossila och missgynnat det förnybara naggar ändå C:s trovärdighet i kanten i denna fråga. C:s förslag på att slopa skatten för biodrivmedel i reduktionsplikten kan ses som plåster på såren, även om EU hittills stoppat det med hänvisning till att det är dubbla stödsystem – Paarup menar att det finns öppningar och att regeringen inte drivit biobränslefrågor gentemot EU-kommissionen med särskilt stor iver. 

    Befintliga bilar ska byggas om, menar C som föreslår ett konverteringsstöd till befintliga bilar. Det har faktiskt beslutats av riksdagen, men inte genomförts. Här finns en klar öppning för C att förverkliga beslutet, med gröna verkstadsjobb runt om i landet, men de bör besvara hur en sådan satsning inte ger ett ”second life” för bilar med orimligt hög förbrukning, höga lokala utsläpp eller dålig säkerhet. C vill också vidga dagens miljöbilsbonus till begagnade bilar, vilket skulle minska utförseln av begagnade el- och gasbilar till kontinenten.

    Den resonerande tonen från Paarup i Klimat for dummies är inte bara en personlig egenskap, utan också rimligen en del av att Centerpartiet i valrörelsen klart markerat att de är beredda att ingå i en S-ledd regering. Då är skarpa redlines inte någon god idé, men gröna ingångsvärden välkomna. 


    Mattias Goldmann är klimatdebattör och författare till boken Klimatsynda!. Lyssna på podden Klimat for dummies.

    Läs också SMB:s partigranskning av Centerpartiets miljö- och klimatpolitik. All vår valbevakning hittar du under Val2022.

    Goldmann: Var den vuxne i rummet, M

    Vad kan Moderaterna bidra med i klimatomställningen nästa mandatperiod? Mattias Goldmann analyserar partiernas klimatpotential inför valet 2022.

    ”Sveriges nya miljöparti” var under en tid en faktisk slogan för Moderaterna. De låg bra till i mätningar om vilket parti som hade den bästa miljöpolitiken, och de som tyckte så var inte bara sådana som tycker att ju mindre, desto bättre. Själv imponerades jag över Kristerssons sakkunskap och engagemang när jag hörde honom prata klimat och miljö i två timmar utan manus på Handelshögskolan i Stockholm.

    Det känns länge sen nu. När de båda stora miljöorganisationerna granskar vad partierna gjort och föreslår hamnar Moderaterna i absoluta botten. När Kristersson pratar klimat pratar han kärnkraft och just inget annat. Partiet går till val på nya, statligt subventionerade reaktorer, på att bensinen och dieseln ska vara billigare än vad EU ens tillåter och på att vi kraftigt ska öka andelen fossilt i drivmedlen vi tankar.

    Så behöver det inte vara. Eller snarare: Det behöver vara annorlunda för ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande, på statsministerposten och på att hålla i ordförandeklubban när Sverige leder hela EU första halvåret 2023. För att Sveriges klimatmål till 2030, som Moderaterna och alla andra partier utom SD står bakom, ska nås, krävs kraftfullt agerande kommande mandatperiod – beslut om att öppna nya reaktorer gör ingen skillnad. Och jag anar öppningar i Klimat for Dummies-samtalet med Jessica Rosencrantz, partiets klimatpolitiska talesperson och en möjlig klimatminister i en konservativ regering. 

    1. Var den vuxne i rummet

    Valrörelser lockar fram det sämsta ur partier, denna gång kanske mer än någonsin. Riktigt uselt är hur S och M kämpar om att ge mest till hushållen som kompensation för de höjda elpriserna. Till alla hushåll, oavsett hur rika de är eller hur mycket el de slösat.

    Det är uselt för klimatet, eftersom de tillkommande kilowattimmarna nu och i vinter kommer från Karlshamns oljeverk. Det är uselt för ekonomin, eftersom 60 miljarder kronor eller mer från statskassan behövs till annat. Det skickar helt fel signaler, säger nationalekonomiprofessorerna John Hassler och Lars Calmfors; den som slösar behöver inte oroa sig, S och M räddar oss. Och själva problemet med dyr el och kanske fysisk elbrist förvärras förstås när folk får elräkningsåterbäring utan motkrav.

    Den vuxne i rummet förklarar istället att elen kommer att vara dyr tills Putin förlorat kriget, de nya reaktorerna startats eller omfattande vindkraftsparker invigts. De flesta får nöja sig med riktade stöd för energieffektivisering, de allra mest utsatta får särskilda stöd. Det vore riktig, vuxen moderatpolitik.

    2. Tro på marknaden

    Moderaterna avvisar höghastighetståget mellan våra tre största städer eftersom det är för dyrt, med en nota på ungefär 300 miljarder kronor. Men de vill lägga 400 miljarder på statliga subventioner för nya reaktorer. Det är pengar som behövs till annat när vi går in i lågkonjunktur, inser att kriget kan bli långvarigt och kämpar mot en förödande inflation – särskilt om man också vill sänka skatterna och öka försvarsanslagen.

    Och energisektorn bör i huvudsak kunna klara sig på marknadsmässiga grunder; havsbaserad vindkraft vinner stora energiupphandlingar där lägst pris avgör och till och med solelsgänget vill se en ordnad avveckling av subventionerna. Moderaterna har, tänker jag, rätt i att ny kärnkraft ska ha samma förutsättningar som andra energislag och till exempel kunna etableras på bästa plats istället för enbart där det tidigare funnits reaktorer.

    Men ska spelplanen på riktigt vara jämn kan inte ett energislag utlovas jättesubventioner från vår gemensamma statskassa.  När Moderaterna väl klargjort att allt fossilfritt konkurrerar på lika villkor, blir det game on och den senaste tidens minskade investeringar kan lämnas bakom oss.

    3. Ljug inte

    Visserligen har den tänkta regeringspartnern tonat ner ”krist-”delen i sin partibeteckning, men det är ändå smakfullt att inte ljuga. Och det är faktiskt ren lögn att påstå att höga elpriser beror på att Sverige från 1999 och framåt avvecklat sex reaktorer. Vi är en del av en europeisk elmarknad och stora delar av Europa har högre elpriser än oss.

    Likaledes är det osant att tro att redan nedlagda reaktorer kan återstartas, och det är lögnaktigt av lokala moderater att photoshoppa in havsbaserade vindkraftverk så att de verkar stå på stranden när de i själva verket ska stå så långt ut att de knappast syns. Så agerar inte ett ansvarsfullt, statsbärande parti.

    Inte heller bör Moderaterna slå blå dunster i ögonen på väljarna att låtsas om att nya kärnkraftsreaktorer kan bidra till att sänka elpriset i närtid – det vore närmast sensationellt om de kunde vara på plats innan 2030, särskilt om de ska vara av ny, ännu kommersiellt obefintlig teknik. När Moderaterna väl säger som det är, kan en ny energiöverenskommelse tas fram, med utgångspunkten 100% fossilfritt som ju också är vad partiets tilltänkta regeringsunderlag SD önskar.

    4. Bejaka långsiktigheten

    Moderaterna har med viss rätta kritiserat kaoset under den gångna mandatperioden – även om de ärligt talat bidragit till det i stunder de förhoppningsvis granskar självkritiskt framgent. För att få en ordnad, kostnadseffektiv omställning, behöver man veta vad som gäller åtminstone en mandatperiod i taget.

    Samtidigt ska vi undvika att detaljstyra: ofta vet näringslivet och medborgarna bättre än politikerna hur målen bäst kan nås. På klimatområdet är den stora förebilden reduktionsplikten, som år för år fram till 2030 anger hur mycket klimatpåverkan ska minska för bensin och diesel. Varje drivmedelsbolag får själv lösa uppgiften på bästa sätt, och med regelbundna kontrollstationer kan man justera om förutsättningarna förändras oväntat.

    En sådan station är inlagd den 15 september – ett perfekt tillfälle för Moderaterna att blott fyra dagar efter valet visa att de nu bejakar långsiktighet, förutsägbarhet, planerbarhet och expertkunskap. Den kontrollstationen och liknande instanser föreslår bör bli moderat politik, inte de tvära kastens klåfingriga oppositionspolitik som präglat den gångna mandatperioden. 

    5. Gungor och karuseller.

    När sju av riksdagens partier enats om Sveriges klimatmål för 2030 och 2045 har de på goda grunder inte enats om hur målet ska nås. Det är partipolitik, och M-politik bör skilja sig från MP-politik. Men när M vill göra mindre på ett område, bör de göra mer på ett annat – det man förlorar på gungorna ska man ta igen på karusellerna.

    M-politik med mer fossilt i drivmedlen och billigare bensin och diesel leder till ökade utsläpp per bil. Då bör de minska i andra delar av transportsektorn, till exempel med en snabbare omställning av flyget och sjöfarten, en ökad cykelsatsning eller mer bio- och elektrobränslen. Moderaterna bör slå Socialdemokraterna på fingrarna genom att visa upp en klimatbudget som år för år visar hur 2030-målet ska uppnås, och där minskade ambitioner på ett område motsvaras av nya satsningar på andra.

    En valrörelse är en slags tävling. Må den bäste vinna, sägs det ofta, men vem som är bäst beror förstås på vad man prioriterar. För klimatet kan vi kanske enas om att må den som vinner göra bästa möjliga för klimatet och vår gemensamma framtid. För Moderaterna finns absolut en sådan väg, hoppas att de oavsett valutgång bejakar den.


    Mattias Goldmann är klimatdebattör och författare till boken Klimatsynda!. Lyssna på podden Klimat for dummies.

    Läs också SMB:s partigranskning av Moderaternas miljö- och klimatpolitik. All vår valbevakning hittar du under Val2022.

    Partigranskning: Vad vill V göra för miljön?

    Nooshi Dadgostars parti vill satsa mycket pengar på klimat och miljö genom industrisatsningar. Samtidigt får man kritik för sänkt bensinskatt och nedtonat fokus på konsumtionens miljöpåverkan.

    Sammanfattning

    Vänsterpartiet har en på pappret stark klimat- och miljöpolitik med många stora satsningar och tydligt rättviseperspektiv. Fokus ligger på storskalighet och industri . Partiet har det gångna året fått skarp kritik för sin rejäla sväng i klimatpolitiken, som bland annat inneburit sänkt bensinskatt och avsaknad av förslag som handlar om konsumtionens miljöpåverkan. Det har gjort att partiet tappat i ranking hos miljöorganisationerna. Åtgärderna är annars många och har stor potential – men klarar V att prioritera miljö och klimat i skarpt läge?

    Miljöpolitiken enligt partiet 

    Vänsterpartiet vill satsa omgående på en grön omställning och vill att alla politiska beslut ska ta hänsyn till klimatkrisen. Politiken ska ta ansvar och underlätta för individer att tänka och agera grönt, framförallt på landsbygden. Återanvändning och återvinning ska öka och det ska satsas på nya gröna investeringar, utbyggd energikapacitet och stärkt styrning utifrån skärpta klimatkrav. 

    Statens ägande över industrier ska öka, omställningen ska inte överlämnas åt marknadskrafter. Hårdare krav ska ställas på industrin men de som ställer om ska få stöd genom gröna investeringsprogram. 

    För att sänka elpriser och öka kapacitet vill partiet att det offentliga ska ta över ansvaret av energiproduktionen och satsa stort på förnybar energi. Transporter ska elektrifieras och styras över mot järnväg eller hållbar sjöfart. Kollektivtrafiken ska byggas ut och göras billigare.

    Vänsterpartiet vill, i urval:

    • Satsa på ett stort investeringsprogram för den gröna industrin
    • Förorenare ska betala och de som ställer om ska belönas
    • Utbyggnaden av transportinfrastruktur och fiber ska öka på landsbygden
    • Vägnätet ska rustas upp och elektrifieras
    • Återställa våtmarker, skydda skog och strandområden, till exempel ska endast restprodukter från skogsbruk kunna användas för biobränsle
    • Satsa på hållbara och lokalt producerade livsmedel
    • Se till att värden från naturresurser såsom vindkraft framförallt tillfaller de kommuner där det utvinns
    • Styra konsumenter mot hållbar konsumtion genom att säkerställa hållbara alternativ för produkter och resande – med fokus på cirkulär ekonomi
    • Se till att de svenskar som konsumerar mest också minskar sin konsumtion mest

    För eller emot…

    Budget

    I Vänsterpartiets budgetförslag från i höstas ville partiet höja miljö- och klimatanslaget med 2,4 miljarder kronor jämfört med regeringens 21,9 miljarder. Huvuddelen, två miljarder, skulle gå till hållbart byggande i städerna, och en halv miljard i stöd till laddstationer och förnybart bränsle. Partiet ville även inrätta en statlig grön investeringsbank med 100 miljarder kronor i utlåningskapital under 2022.

    Inom energiområdet ville Vänsterpartiet bygga solceller på offentliga byggnader för en miljard per år med start 2022. De ville också avsätta 125 miljoner som investeringspott för fossilfria maskiner och fordon i jordbruket.

    V i andra granskningar

    Vänsterpartiet svarar ja till 20 av 22 förslag Naturskyddsföreningens valenkät. De kommer också bra ut i WWF:s valenkät, men ligger lite lägre i satsningar i kronor och ören än MP och L vad gäller skydd av värdefull natur och restaurering av naturbetesmarker.

    V har under en stor del av mandatperioden drivit en ambitiös miljöpolitik i riksdagen, enligt Naturskyddsföreningens utvärdering. De har genomgående föreslagit den högsta miljöbudgeten och höjda miljöskatter.

    Men den senare delen av mandatperioden har partiets miljöprofil försvagats rejält. Till exempel har V föreslagit sänkt skatt på bensin och diesel. Kommentaren från DN:s Forskarkommentaren är att V gör en korrekt bedömning av vad som krävs för att undvika en klimatkris, men saknar numera lösningar för konsumtionens påverkan och åtgärder som snabbt kan få ner utsläppen.

    Kommunikation & prioriteringar

    Vänsterpartiets kommunikation har ändrats när det gäller klimat och miljö. Partiet säger att de vill se systemförändringar bygga ett nytt samhälle, minska överutnyttjandet av naturliga resurser, värna den biologiska mångfalden och minska utsläpp. Fokus ligger på storskalighet, industri och arbete.

    Men samtidigt tonar man ner konsumtionens påverkan på klimatet. Prismekanismer och förbud avvisas av Nooshi Dadgostar, som under året fått kritik för att inte bottna lika väl i miljöfrågor som företrädaren Jonas Sjöstedt. Med den nya partiledningen uppmanas medlemmar inte prata om kött och flygresor. Den nya linjen har bland annat fått partiets klimatpolitiska talesperson att lämna sin post. Partiet har också fått stark kritik för beslutet att göra gemensam sak med M, KD, L och SD om att sänka skatten på fossila drivmedel.


    Följ SMB:s valbevakning.

    Mattias Goldmann: V är otydliga om klimatet

    Fler partigranskningar:
    Centerpartiet
    Kristdemokraterna
    Liberalerna
    Miljöpartiet
    Moderaterna
    Socialdemokraterna
    Sverigedemokraterna

    Partigranskning: Vad vill L göra för miljön?

    Bred energipolitik, mer varierat skogsbruk och andra löften i valrankingar ger L en grön fjäder i den blå hatten. Men utvärderingar visar att Liberalerna lovar runt men håller tunt – kommer de prioritera miljön nästa mandatperiod?

    Sammanfattning

    L är energifokuserade teknikoptimister med övertro till koldioxidinfångning. Med ambitiösare förslag än M, KD och SD och lovande utfästelser i miljöorganisationernas rankingar är L ändå en hyfsad borgerlig miljöröst. Men partiet har tidigare haft svårt att leverera på miljölöften – hur mycket är snack? L kan talk the talk – nu gäller det att de ska börja walk the walk.

    Miljöpolitiken enligt partiet 

    Liberalerna vill sänka elpriserna med hjälp av ny och återuppstartad kärnkraft i kombination med utbyggnad av sol- och vindkraft samt sänkta elskatter. Regelverken ska moderniseras, och statliga lånegarantier och subventioner ska tilldelas. Transportsektorn ska elektrifieras och kollektivtrafiken ska vara fossilfri senast 2030.

    Liberalerna säger sig vilja införa “riktiga klimatskatter” istället för bidrag och symbolskatter samt att uppfångningen och lagringen av koldioxid ska utvecklas och öka med ny teknik. Betalningsmekanismer för aktörer som fångar koldioxid ska även införas. 

    Liberalerna vill, i urval:

    • Fossila subventioner ska successivt avskaffas
    • Se utbyggd kärnkraft, dock inte genom statliga subventioner
    • Effektivisera existerande järnvägar istället för att satsa på höghastighetståg
    • Öka utbyggnaden av laddstolpar för elbilar
    • Försvaga strandskyddet – men säkerställ skydd i områden med höga miljövärden
    • Skog, mark och sjöar ska skyddas genom att värna allemansrätten och det svenska jordbruket
    • Återställ våtmarker, minska övergödning av sjöar och hav, begränsa industrifisket och utöka marina skyddsområden

    Valmanifestet nämner inte något om klimatanpassning, cirkulär ekonomi eller minskad konsumtion.

    För eller emot…

    Källor: Naturskyddsföreningen, Di, DN & WWF.

    Budget

    Liberalernas budgetförslag från hösten 2021 förstärkte miljö- och klimatbudgeten med 1,33 miljarder kronor jämfört med S-MP:s förslag på 21,9 miljarder. Investeringsstödet Klimatklivet till kommunerna gavs 1,8 miljarder mer, bland annat till laddstolpar i bostadsområden. 

    Liberalerna ville utöka målen för avskiljning och lagring av biogen koldioxid mer än något annat parti. De ville planera för lagring av tio miljoner ton biologisk koldioxid årligen från år 2030, och för 20 miljoner ton 2035. De var däremot tveksamma till större satsning på lagring av fossil koldioxid.

    En mycket positiv sak som lyfts i budgetmotionen är att Liberalerna helt vill avskaffa dieselsubventionerna till lantbruk, jordbruk och fiske, och de aviserar en successiv minskning av subventionerna tillsammans med ett stöd för övergång till fossilfria drivmedel.

    L i andra granskningar

    Liberalerna svarar ja till 18 av 22 förslag i Naturskyddsföreningens valenkät och får extra plus för att man lyfter fram lyfter fram naturlig kollagring som återvätning av torvmarker. Även förra valet hade L en hög ambitionsnivå, men ambitionerna återspeglas tyvärr inte i partiets agerande i riksdagen. Inom ramen för januarisamarbetet har L visserligen stått bakom flera satsningar på miljöområdet. Helhetsbedömning från Naturskyddsföreningen lyder “mycket snack och lite verkstad”.

    I WWF:s valenkät är L det parti som utlovar högst pengastöd för skydd och skötsel av värdefull natur. Partiet bedöms i DN:s Forskarkommentaren ha en övertro till oprövad teknik som koldioxidinlagring .

    Kommunikation & prioriteringar

    I Liberaleras valmanifest framställs klimatet som en ödesfråga och omställningen ska gå hand i hand med naturvård och biologisk mångfald, utan att tumma på ekonomisk tillväxt. L har en miljöprofil som skiljer sig från KD, M och SD, där man är mer ambitiös i många frågor. Partiet dras dock med överdrivna teknikoptimist-tendenser, som inte alltid stämmer överens med åtgärder som forskningen bedömer som effektiva i närtid. Det finns också frågetecken om hur högt klimat och miljö kommer prioriteras – något som aktualiseras när partiet både sänker bränslepriser och åker på energiturné med klimatskeptiska SD.


    Följ SMB:s valbevakning.

    Goldmann: L säger en sak men gör en annan

    Fler partigranskningar:

    Centerpartiet
    Kristdemokraterna
    Miljöpartiet
    Moderaterna
    Socialdemokraterna
    Sverigedemokraterna
    Vänsterpartiet

    Partigranskning: Vad vill SD göra för miljön?

    Vill du rösta på ett parti som inte kommer lyfta ett finger för att lösa miljö- och klimatproblemen? Då är Sverigedemokraterna partiet för dig.

    Sammanfattning

    Sverigedemokraterna kommer klart sist i miljöorganisationernas granskningar och är det enda partiet som motsätter sig Sveriges klimatmål. De har på gränsen till obefintliga förslag för att minska klimatpåverkan och bevara den biologiska mångfalden. Med återkommande forskningsförnekande uttalanden och slaktad miljöbudget blir SD ett bottennapp i miljöpolitiken.

    Miljöpolitiken enligt partiet 

    Miljö existerar knappt i Sverigedemokraternas valprogram. SD:s viktigaste fråga kopplad till miljö och klimat är att de vill underlätta för bilister att köra mer. Det ska ske genom att sänka priset på bränsle, upprustning av vägnätet, höjt reseavdrag och höjda hastighetsgränser. De vill även avskaffa bonus-malus-systemet.

    SD vill införa en permanent skattesänkning på el och satsa på ny kärnkraft. De vill även underlätta för införandet av SMR-reaktorer och fjärde generationens kärnkraft. SD vill värna det kommunala vetot vid vindkraftsetablering och stärka konkurrenskraften för fjärr- och kraftvärmen.

    Sverigedemokraterna vill (i urval):

    • Sänka priserna på drivmedel
    • Höja reseavdraget
    • Upprusta vägnätet
    • Avskaffa bonus-malus
    • Sänka skatten på el
    • Bygga ny kärnkraft och satsa på nya tekniker som SMR och fjärde generationens kärnkraft
    • Värna kommunala vetot vid etablering av vindkraft

    De nämner inget om konsumtionsmål, bevarande av biologisk mångfald eller förslag på att minska utsläpp.

    För eller emot…

    Källor: Naturskyddsföreningen, Di, DN & WWF.

    Budget

    SD:s budgetmotion från hösten 2021 innehöll radikala nedskärningar med 9 miljarder kronor för miljö- och klimatanslaget, jämfört med S/MP-regeringens 21,9 miljarder. Satsning på skydd av naturskog, klimatbonus, klimatinvesteringar och merparten av klimatpremien skulle försvunnit om SD:s budget gått igenom. Skydd av värdefull natur ville SD sänka med två miljarder. Enligt SD var regeringens klimatåtgärder ineffektiva och symboliska.

    Partiet satsade 250 miljoner på bio-CCS (nettolagring av biogen koldioxid) och 350 miljoner till utbyggd laddinfrastruktur. Kärnkraften vill man ska utvecklas och forskningen stärkas. Svenska klimatsinsatser vill man skulle prioriteras i andra länder, och stora utsläppsländer göra mer.

    Inom budgeten för kommunikation skedde också många nedskärningar av miljöåtgärder. Bensin- och dieselskatten föreslog sänkas med 1,35 miljarder, reduktionsplikten skulle sänkas och milersättningen höjas, bonus-malus avskaffas, trängselskatten avskaffas och flygskatten likaså.

    Om SD:s budget med sänkt bensinskatten, avskaffad flygskatten och avskaffad bonus-malus skulle statens intäkter minska med 2,85 miljarder och de fossila subventionerna, som redan idag ligger på över 30 miljarder per år ,öka rejält.

    SD i andra granskningar

    Enligt Naturskyddsföreningens granskning har SD har gjort så svaga insatser under nuvarande mandatperiod att de hamnar mycket långt utanför prispallen – otvivelaktigt Sveriges bottenparti när det kommer till miljö och klimat. På en rad områden har partiet dessutom motverkat en mer framåtsträvande klimat- och miljöpolitik. 

    Det ser inte bättre ut för kommande period då Sverigedemokraterna inte ställer sig bakom ett enda av de 22 förslag som ingår i Naturskyddsföreningens valenkät. Enkäten täcker många av de åtgärder som behövs för att möta klimatförändringarna och förlusten av arter. 

    I WWF:s valenkät ser det nästan lika illa ut -men Sverigedemokraterna svarar ja på 3 av 24 frågor, bland annat gällande klimatmål för konsumtionsbaserade utsläpp. 

    SD har en helt annan syn på klimatkrisen än övriga partier. SD:s resonemang kring att det inte spelar någon roll var utsläppen sker strider mot grunden för de internationella klimatförhandlingarna, enligt DN:s artikelserie Forskarkommentar där en forskare analyserar partiernas klimatpolitik.

    Kommunikation & prioriteringar

    SD sticker ut som det enda partiet som inte står bakom Sveriges klimatmål. Under valrörelsen har partiet tillsatt en välkänd klimatförnekarprofil som energiutredare, partiledare Jimmie Åkesson har sagt att ”kyla dödar fler än värme” och vill inte kalla klimatkrisen för en kris. Det är långt ifrån första gångerna partiet kliver i klimatklaveret – SD:s klimatretorik är ofta rent vetenskapsförakt. Kommunikationen fokuserar dels på att spela på känslor om upplevd orättvisa, dels på att få väljarna dels att misstro forskning.


    Följ SMB:s valbevakning.

    Goldmann: Gör upp med ert förflutna SD – ända in i närtid

    Fler partigranskningar:
    Centerpartiet
    Kristdemokraterna
    Liberalerna
    Miljöpartiet
    Moderaterna
    Socialdemokraterna
    Vänsterpartiet

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.