Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Bokmässans klimathöjdpunkter

    I år är klimatkrisen ett av Bokmässans teman och mittpunkten för temat är Klimatscenen, som har ett fullspäckat program torsdag-söndag. Vi väljer ut några programpunkter att hålla koll på.

    Torsdag

    13:00-13:45: Inte bara blommor och bin – varför är biologisk mångfald viktigt i klimatomställningen?

    Klimatkrisen och förlusten av arter är två akuta utmaningar. Men hur hänger klimat och biologisk mångfald ihop? Vad kan vi göra för att skydda djur och växter från en snabbt ökande global medeltemperatur? 

    Medverkande: Thomas Hahn, Stockholm Resilience Centre, Karin Lexén, Naturskyddsföreningen, Anna-Maria Fjellström, Luokta Mavas sameby, och Lisa Röstlund, Dagens Nyheter. Moderator: Marika Haeggman, Albaeco.

    14:30-14:50: Möt ungas klimatoro

    Många barn och unga känner stor oro inför klimatförändringarna – något som föräldrar och lärare behöver vara rustade för att möta. Hur kan vi prata med barn om klimatkris och klimatomställning? 

    David Hedlund, populärvetenskaplig barnboksförfattare och föreläsare, går igenom forskningen inom klimatvetenskap och barnpsykologi tillsammans med programledare Matilda Olsson.

    16:30-17:15: Människan i klimatomställningen – hur går vi från klimatoro till handlingskraft?

    För att lyckas med klimatomställningen måste vi förstå människors drivkrafter. Vad får oss att stoppa huvudet i sanden? Eller till och med förneka klimathotet? Och vad kan tvärtom få oss att agera för att bromsa de ökade utsläppen? 

    Medverkande: Kirsti Jylhä, Institutet för framtidsstudier, Martin Hultman, Chalmers och Frida Hylander, Klimatpsykologerna. Moderator: Lisen Schultz, Stockholm Resilience Centre.

    Fredag

    10.00-10:45: Kan fiktion lösa klimatkrisen?

    Kanske är det genom berättelser som människor får en känsla av att “vara där”, och på så sätt få en djupare förståelse för vad klimatförändringar kan betyda för en själv och för samhället? Samtalet kretsar kring vilken roll litteratur och konstnärliga uttryck spelar för att utveckla och aktivera samhällets föreställningsförmåga. 

    Medverkande: Amitav Ghosh, författare till Den stora galenskapen – klimatförändringen och det otänkbara, Alexandra Nikoleris, biträdande lektor på Institutionen för miljö- och energisystem vid Lunds Tekniska Högskola, Lunds Universitet, och Johannes Stripple, docent vid Statsvetenskapliga institutionen på Lunds Universitet.

    16:30-16:50: Varför går det så långsamt i klimatpolitiken? 

    Tidigare miljö- och klimatminister Isabella Löwin lämnade sina politiska poster i februari 2021. I boken Oceankänslan skildrar hon såväl politiken som de utmaningar vi står inför. Hon ställer sig frågan varför det fortfarande är svårt att enas om det mest grundläggande: överlevnaden för människorna på planeten. Med vägledning av moderator Pontus Kipowski beskriver Isabella Löwin konflikterna och förhandlingarna hon upplevt  – och de krafter som gör att förändringen går så långsamt.

    Lördag 

    10:15-10:45: Röster från klimatkrisens frontlinje 

    Klimaträttvisa är ett frekvent förekommande ord i klimatrörelsen, men vad betyder det egentligen? Hur ser det ut att vara engagerad i klimatfrågan runtom i världen? Och vilka röster är det egentligen som hörs? Samtalet kretsar kring varför det är viktigt att inkludera MAPA – Most Affected People and Areas – när vi pratar om klimatkrisen. 

    Samtalet hålls på engelska och modereras av Alde Nilsson, klimataktivist och engagerad i Climate Live och Fridays For Future. Medverkande: Mitzi Jonelle Tan, Youth Advocates for Climate Action Philippines, Greta Thunberg, Fridays For Future Sverige samt Levi Karvonen, Sáminuorra.

    13:00-13:25: Ett skogligt möte 

    I det här samtalet möter vi skogen, naturen, berättandet och journalistiken tillsammans med Lisa Röstlund, journalist på Dagens Nyheter, och Henrik Ekman, vetenskapsjournalist. 

    Lisa Röstlund har granskat det svenska skogsbruket i en lång artikelserie, som sedan mynnade ut i boken Skogslandet – en granskning. Henrik är mest känd som den trygga rösten i SVT:s naturfilmer och har skrivit boken Naturen vi ärvde – En miljöresa från tyst vår till het sommar, ett reportage om alla de miljöproblem vi stött på och löst som slutligen landar i nutidens stora klimatproblem.

    14:35-15:05: Kan vi rädda klimatet genom att förstöra naturen? 

    Sverige står inför en enorm samhällsomställning, något som politikerna ofta beskriver som “den gröna omställningen”. Men i Norrland/Sápmi är ämnet laddat – vad är verkligt hållbart och vad är grönmålad klimat- och miljöpolitik? Varför nödlarmar samebyar? Är biobränslen i själva verket en falsk klimatlösning? Är det “grön” kolonialism vi bevittnar, och hur skulle en verkligt rättvis omställning se ut? 

    Moderator: Isabelle Åkerlind Hognert, klimataktivist i Fridays For Future Sverige. Medverkande: Levi Karvonen, styrelseledamot i den samiska ungdomsorganisationen Sámiunorra och Greta Thunberg, klimataktivist i Fridays For Future Sverige

    Söndag

    13:30-14:15: Mat på bordet – nu och i framtiden?

    Hur behöver vår matproduktion förändras för att begränsa utsläppen? Vad kan vi äta för att maten ska räcka till alla i en fossilfri framtid? I det här panelsamtalet diskuteras jordbrukets klimatomställning, den senaste forskningen, innovationer och vårt ansvar som konsumenter.

    Medverkande: Johan Rockström, Potsdaminstitutet, Helen Rosengren, Lantbrukarnas riksförbund, Jessica Johansson, Svensk Kolinlagring, Jan Bertoft, Sveriges konsumenter och Karim Jebari, Institutet för framtidsstudier. Moderator: Fredrik Moberg, Stockholm Resilience Centre.


    Bokmässan äger rum på Svenska mässan i Göteborg och pågår 22-25 september 2022. Se hela programmet för Klimatscenen här.

    Majoritet av fossilbolags inlägg i sociala medier är greenwashing

    En ny undersökning från Harvard University visar att europeiska fossilbolag, som bilföretag, flygbolag samt olje- och gasbolag, positionerar sig med hjälp av missvisande hållbarhetskommunikation i sociala medier.

    Det är i rapporten Three shades of green(washing), framtagen i samarbete med Greenpeace Nederländerna, som visar på dessa dystra resultat. I rapporten har 2325 av Europas största fossilbolags inlägg på Twitter, Instagram, Facebook, TikTok och YouTube utvärderats.

    Sport och mode avleder uppmärksamheten

    Trots företagens smutsiga kärnverksamheter framställde två tredjedelar av inläggen bolagens verksamheter som “gröna” och “miljömässigt innovativa”. Samtidigt nyttjade ett av fem inlägg sport, mode och sociala budskap för att avleda uppmärksamheten från företagens egentliga kärnverksamhet och ansvar.

    Bilder av natur och andra hållbarhetsrelaterade motiv användes till synes för att förstärka den ansvarstagande imagen. Inläggen nämnde inte konsekvenser av den globala uppvärmningen och endast 0,3 procent använde uttryck som “global uppvärmning” eller “klimatkris”.

    Sociala medier är i frontlinjen för missvisande hållbarhetskommunikation. Våra resultat visar att medan Europa upplevde sin varmaste sommar någonsin, valde några av de företag som är mest ansvariga för den globala uppvärmningen att medvetet använda språk och bilder för att strategiskt positionera sig som gröna, innovativa och välgörande varumärken, säger Harvardforskaren Geoffrey Supran som ledde undersökningen. 

    Påminner om tobaksindustrin

    I rapporten fastslås det att sociala medier numera är ett vanligt verktyg för klimatdesinformation, distraktion från orsakssamband och ett led i de fossila företagens strategiska varumärkespositionering. Kommunikativa strategier som är påfallande lika tobaksindustrins marknadsföringsmetoder. 

    Harvard-rapportens slutsatser stämmer tyvärr väl med det vi sett under en lång tid i det svenska reklamlandskapet. Vi är trötta på att behöva fälla kampanj efter kampanj – det är dags att plocka bort de här bolagen från spelplanen och införa ett fossilreklamförbud, säger Gustav Martner, talesperson inom reklam- och marknadsrättsfrågor på Greenpeace.

    Tidigare i år fastställde FN:s klimatpanel IPCC för första gången marknadsföringens och reklamens roll i att underblåsa klimatkrisen. Hundratals forskare har därefter undertecknat ett brev där de uppmanat PR- och reklambyråer att sluta arbeta med fossila bolag och att delta i spridningen av klimatdesinformation.

    Vad innebär ett regeringsskifte för klimat- och miljöpolitiken?

    Inför valet granskade Supermiljöbloggen riksdagspartiernas klimat- och miljöpolitik. När valresultatet nu fastställts och det står klart att högerblocket – M, KD, SD och L – fått majoritet har SMB analyserat vad ett regeringsskifte kan innebära för klimat- och miljöpolitiken.

    Låga betyg till majoriteten av partierna

    Regeringsbildningen pågår och än är det inte klart vilka partier som kommer att ingå i regeringen. Högerblockets majoritet innebär icke desto mindre att Ulf Kristersson nu fått i uppdrag av talmannen att sondera möjligheten att bygga regering.

    I Supermiljöbloggens valgranskning får alla fyra partier som är aktuella att ingå i en högerregering, eller utgöra stödparti, låga betyg. Liberalerna får något bättre omdöme än övriga, medan Sverigedemokraterna rankas lägst. Även Kristdemokraterna och Moderaterna rankas lågt i såväl vår som övriga granskningar, till exempel Naturskyddsföreningens. Liberalerna får ett bättre omdöme än sina blockkollegor i Naturskyddsföreningens granskning, precis som i WWF:s valenkät.

    Förra veckan varnade forskare i DN om Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas miljö- och klimatpolitik. Det är medlemmar i Researchers’ Desk, som genomfört en analys av partiernas klimatpolitik, som menar att KD och SD “aktivt förhindrar den klimatomställning vi behöver i Sverige”. Forskarna anser att de båda partiernas politik snarare går bakåt – utsläppen bedöms öka med KD och SD vid rodret. 

    Researchers’ Desks bedömning av partiernas klimatpolitik inför valet 2022. Källa: Researchers’ Desk

    Ordförandepost i EU inleds med dämpad reduktionsplikt

    Under perioden 1 januari till 30 juni 2023 är Sverige ordförandeland i EU. Varje ordförandeland har en politisk inriktning och Sveriges prioriteringar kommer att presenteras i december. Sedan tidigare är dock den övergripande inriktningen kommunicerad. En av rubrikerna lyder “snabba på klimatomställningen”. 

    Samtidigt pågår en regeringsbildning med M och KD som grundpelare. Båda partierna, tillsammans med V, S, C och L, röstade tidigare i år för en pausad höjning av reduktionsplikten, med motiveringen att bränslepriserna är för höga. Lagförändringen beräknas ge ytterligare 880 000 ton koldioxidutsläpp nästa år och träder, ironiskt nog, i kraft samma dag som Sverige tar över ordförandeposten i EU.

    Samtliga högerpartier vill sänka drivmedelsskatten

    Moderaterna och Kristdemokraterna har även i andra sammanhang prioriterat bensinpriset före minskade utsläpp. Detta trots att utsläppen från inrikes transporter ska minska med 70% till 2030 och utvecklingen går på tok för långsamt. Båda partierna vill se lägre drivmedelspriser: M vill sänka bensin- och dieselskatten och KD gick tidigare i år ut med att de ville sänka bensinpriset med 9 kronor/liter genom slopad skatt och minskad reduktionsplikt. 

    Även SD har gått ut med förslag om kraftigt sänkta bensinpriser. Liberalerna har inte varit lika drivande i frågan, men röstade för den pausade höjningen av reduktionsplikten och har presenterat förslag om kompensation för höga bränslekostnader, bland annat i form av höjt reseavdrag och tillfälligt sänkt drivmedelsskatt.

    Svalt intresse för skogen och den biologiska mångfalden

    Biologisk mångfald verkar inte väcka något större intresse hos M, KD och SD. En av de viktigaste åtgärderna för att rädda Sveriges biologiska mångfald är att införa ett skydd om minst 30 procent representativ natur. EU uppmanar Sverige att gå vidare med förslaget, som Liberalerna är ensamma i högerblocket om att ställa sig bakom – M, KD och SD säger nämligen nej. 

    Inför valet analyserade SVT riksdagspartiernas skogspolitik. Här spretar det mer och på flera frågor svarar högerpartierna olika. På frågan “har vi ett hållbart skogsbruk i Sverige idag?” svarar V och MP nej, medan S, C, M, KD och SD säger ja. Liberalerna är tveksamma.

    En av frågorna i granskningen berör EU:s nya skogsstrategi, som avråder Sverige från att använda kalhyggen som skogsbruksmetod. Partierna får ta ställning till om skogsbruket behöver ställa om och använda färre kalhyggen än idag. Ja, säger V, MP och L – nej, säger C, KD, M och SD. S tvekar.

    Livsstilsförändringar inte på agendan

    Både EU och FN har konstaterat att det behövs en genomgripande samhällsförändring om vi ska nå klimatmålen. Men partierna som direkt och indirekt utgör regeringsunderlag pratar ogärna om livsstilsförändringar. 

    Ulf Kristersson uppgav tidigare i år att hans mål är att vanligt folk ska slippa livsstilsförändringar för att rädda klimatet. Liberalernas partiledare Johan Pehrson är inne på samma spår när han ger följande kommentar i en intervju med Dagens Nyheter: “omställningen kan inte ha ett egensyfte att straffa vanliga människor”. 

    Även i Supermiljöbloggens valgranskning stod det klart att livsstilsförändringar inte tar plats i partiprogrammen – med undantag för Miljöpartiets.

    Vilka partier som kommer att ingå i regeringen för de kommande fyra åren återstår att se, men klart är i alla fall att en högerregering åtminstone kommer att innebära avstannad utveckling på klimat- och miljöfronten, om inte en tillbakagång.

    ”Reduktionsplikten nödvändig för klimatmålet”

    Fullföljs inte reduktionsplikten om gradvis mer förnybart bränsle i bensin och diesel missar Sverige sitt delmål för klimatet år 2030. Det konstaterar Energimyndigheten, som utrett frågan på den avgående regeringens uppdrag.

    Fordonstrafiken står för omkring 30 procent av landets totala koldioxidutsläpp. Att snabbt minska utsläppen från transportsektorn har därför avgörande betydelse för att alls klara av det långsiktiga målet att nå så kallade netto-nollutsläpp år 2045.

    Transportsektorn har det enda siffersatta klimatmålet inom alla samhällssektorer. Utsläppen ska vara 70 procent lägre år 2030 jämfört med 2010.

    Reduktionsplikten är det främsta verktyget. Den innebär att förnybara drivmedel, huvudsakligen etanol för bensin och tallolja och andra liknande produkter för diesel blandas in i successivt ökad grad.

    Detta ger ökade literpriser eftersom biodrivmedlen är dyrare, i storleksordningen ett par kronor per liter. Skärpningen av inblandningskravet efter nyår i kombination med den prischock som invasionen i Ukraina orsakade gav dock ännu kraftigare prishöjningar än så. Dieselpriset låg stundtals kring 30 kronor litern.

    Pressen på politikerna att agera blev mycket hård. I april kördes regeringen över i skatteutskottet av en bred majoritet bestående av SD, M, KD, L och V för att sänka både bränsleskatt och ta paus i reduktionsplikten.

    Skattesänkningen stötte dock på patrull inom EU, eftersom reglerna inte tillåter vilka skattesatser som helst. Men när det gäller reduktionsplikten kommer nu med stor sannolikhet riksdagens nya majoritet att ta rejäla tag för att minska åtagandet.

    Som enda parti stod Sverigedemokraterna helt utanför beslutet att införa reduktionsplikten, och nu har flera partier närmat sig dem.

    Energimyndighetens rapport, som är en slags kontrollstation för att stämma av klimatåtgärderna gentemot målen, visar alltså på drastiska effekter om ambitionsnivån sänks.

    En kraftig sänkning av reduktionsplikten från de nuvarande 30 procenten till de 6 som utlovats i valrörelsen av partierna som nu lär bilda regering, betyder sex miljoner ton mer fossila koldioxidutsläpp år 2030. Det uppger rapportens huvudförfattare i en kommentar i Dagens Industri.

    Enligt vår analys står reduktionsplikten för majoriteten av utsläppsminskningarna som krävs för att nå målet till 2030 om minskade utsläpp med 70 procent jämfört med 2010 i transportsektorn. Genomför vi inte de föreslagna förändringarna behöver andra styrmedel och åtgärder stå för motsvarande utsläppsminskningar, säger Sara Sundberg, chef för enheten för hållbara bränslen på Energimyndigheten i ett pressmeddelande.

    Utöver att sänkt reduktionsplikt leder till högre utsläpp finns även risken att drivmedelsföretagen blir osäkra om de vågar investera i ny raffinaderikapacitet för förnybara drivmedel. Det krävs ”långsiktiga och stabila förutsättningarna för näringslivet att ställa om till en ökad biodrivmedelsproduktion och minskat beroende av fossil energi” heter det i rapporten.

    De här synpunkterna från oljeföretagen framkom redan tidigt i år när politikerna började tveka om reduktionsplikten, vilket SMB berättade om.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 415,54 miljondelar (ppm). Det är en liten minskning jämfört med förra veckans notering på 416,45 ppm. Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 2,49 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 417,19 ppm i augusti, vilket är en ökning med 2,72 ppm jämfört med samma månad förra året.

    Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många, många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: Scripps & NOAA

    Sammanlagt uppgick utsläppen till 36,3 miljarder ton 2021, den högsta nivån i historien. Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Källa: Scripps


    EU-parlamentet vill inte klassa skogsspill som förnybart

    Det blåser skogliga stridsvindar i EU. Parlamentet röstar nej till att rötter, grenar och trädtoppar från skogsindustrin ska klassas som förnybart.

    Skogens roll i EU:s klimatarbete är en het potatis. I veckans omröstningar stod det klart att EU-parlamentet vill se skärpta krav för att bioenergi ska kunna användas i förnybartdirektivet i unionens klimatpaket Fit For 55, rapporterar Dagens Industri. Parlamentet vill bland annat att användning av rötter, grenar och trädtoppar gradvis ska fasas ut för att bränsle ska få kallas grönt.

    Resultatet beskrivs i DN som en kompromiss där ingen är riktigt nöjd. På motståndarsidan menar man att en ändrad klassning för bioenergi gör det svårare för svensk fjärrvärme och Sveriges möjligheter att bidra till EU:s klimatmål. Kritiker till biomassan menar istället att ursprungsförslaget urholkats och att skogen behövs som kolsänka och för att värna biologisk mångfald.

    Parlamentet vill också se skarpare mål om förnybart – 45 procents andel av energimixen 2045. Ambitionerna skiljer sig från ministerrådet, där medlemsländernas ministrarna anser att 40 procent förnybart räcker, varav eldning av biomassa ska räknas. Sverige, som har en stor skogsindustri, har varit pådrivande i ministerrådet för bioenergins räkning. Nu ska parlamentet och ministerrådet förhandla om slutresultatet.

    Ökänt bekämpningsmedel kan göra bin slöa

    Jordgubbsplantor som behandlats med en så kallad neonikotinid uppvisar två dåliga effekter, enligt en studie gjord av Lunds universitet: jordgubbarna blev mindre och bina som pollinerade dem tog längre tid på sig.

    Forskarna använde sig av stora från varandra isolerade utomhusburar där raps och jordgubbar planterats. Hälften av rapsplantorna behandlades med bekämpningsmedlet klotianidin, som ingår i gruppen av neonikotidiner.

    När skördarna av jordgubbar från de olika burarna jämfördes märktes tydlig skillnad i vikt och storlek på jordgubbarna. De som kom från burarna där bina fått i sig bekämpningsmedlet var mindre och lättare.

    Slutsatsen som dras är att binas förmåga att pollinera effektivt helt enkelt avtog som en följd av att de fått i sig av neonikotiniden. Samtidigt betonar forskarna bakom studien att den är den första som gjorts med det här upplägget och att ytterligare undersökningar behövs.

    Neonikotiniderna har länge misstänkts ligga bakom störningar i de pollinerande insekternas beteende och för deras livsduglighet. Inom EU ledde det till ett förbud år 2018 mot att använda tre av ämnena i gruppen, bland annat klotianidin, i odling på friland.

    Dessa kemikalier har tidigare bevisats hämma binas reproduktionsförmåga och utveckling. Men det finns misstankar om att andra fortfarande tillåtna bekämpningsmedel också kan göra skada.

    Även om klotianidin nu är förbjudet så har andra medel som påverkar insekternas nervsystem på ett liknande sätt börjat användas. Det är därför av yttersta vikt att gå vidare och undersöka om också de har negativa effekter på bins beteende och pollinering, säger Lina Herbertsson, forskare i biologi vid Lunds universitet till forskning.se.

    Studien har publicerats i tidskriften Plos one Collection Animal welfare och finns tillgänglig här.

    Världens klimatåtgärder måste sjufaldigas

    Medeltemperaturen har redan stigit med 1,17 grader, och världens klimatåtgärder måste sjufaldigas för att hålla temperaturökningen till max 1,5 grader. Det visar en rapport av Meteorologiska Världsorganisationen (WMO).

    Översvämningar, torka, värmeböljor, extrema stormar och skogsbränder har gått från att vara illa till att ha blivit ännu värre och sätter nya rekord alarmerande ofta. Värmeböljor i Europa. Kolossala översvämningar i Pakistan. Långvarig och svår torka i Kina, Afrikas horn och USA. Det finns inget naturligt med den nya omfattningen av dessa katastrofer. Det är priset för mänsklighetens beroende av fossila bränslen, säger António Guterres, FN:s generalsekreterare i ett pressmeddelande.

    För att hålla temperaturökningen under två grader måste världens insatser fyrfaldigas, och det är nu nära 50 procents chans att uppvärmningen temporärt kommer att överstiga 1,5 grader inom fem år.

    Årets United in Science-rapport visar att klimatpåverkan är på väg in i okänt territorium av förstörelse. Ändå fördubblar vi detta beroende av fossila bränslen varje år, även när symptomen snabbt blir värre, säger António Guterres.

    Slutsatsen i rapporten är att vetenskapen är tydlig – brådskande åtgärder behövs för att minska utsläppen och anpassa sig till ett förändrat klimat.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 416,45 miljondelar (ppm). Det är en liten minskning jämfört med förra veckans notering på 416,61 ppm. Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 3,23 ppm.

    Koncentrationen av koldioxid nådde 417,19 ppm i augusti, vilket är en ökning med 2,72 ppm jämfört med samma månad förra året.

    Källa: NOAA

    Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många, många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: Scripps & NOAA

    Sammanlagt uppgick utsläppen till 36,3 miljarder ton 2021, den högsta nivån i historien. Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Källa: Scripps

    Idag är det val och har du ännu inte gått och röstat finns här en fin genomgång av vilken miljö- och klimatpolitik de olika partierna står för.


    Miljövalet: Så bra är partiernas politik

    Funderar du över vilket parti du ska rösta på? SMB sammanfattar partiernas miljö- och klimatpolitik inför valet 2022. Hela granskningen hittar du under respektive parti nedan*.

    Centerpartiet

    Toppen för klimat, botten för biologisk mångfald. C är ett liberalt alternativ för den som vill se mer förnybar energi. De får klimatberöm av miljöorganisationer för sina förslag om förnybar energi, skärpta klimatmål, utfasning av fossila subventioner och stärkt cirkulär ekonomi. Men när det handlar om biologisk mångfald vill partiet försvaga strandskydd och miljöhänsyn i brukandet av skogen, till exempel genom att minska anslagen till skydd av värdefull natur.

    Läs granskningen här

    Kristdemokraterna

    Är en röst på KD en röst för miljön? Det korta svaret är nej. Partiet vill att andra länder ska göra mer, trots att Sverige har väldigt hög miljöpåverkan per capita. Den övriga politiken består framför allt av förhoppningar om koldioxidlagring och nya kärnkraftreaktorer, åtgärder som enligt forskningen skjuter utsläppsminskningarna på framtiden. I granskningar hamnar KD i bottenskiktet bland partierna och bedöms på flera håll ha motarbetat en bättre miljö- och klimatpolitik. Bensinvurmande, stort fokus på oprövad teknik och försök att lägga miljöskulden på andra länder gör Ebba Buschs parti till ett tveksamt miljöval.

    Läs granskningen här

    Liberalerna

    Bred energipolitik, mer varierat skogsbruk och andra löften i valrankingar ger L en grön fjäder i den blå hatten. Men utvärderingar visar att Liberalerna lovar runt men håller tunt – kommer de hålla sina löften nästa mandatperiod? L är energifokuserade teknikoptimister med övertro till koldioxidinfångning. Med ambitiösare förslag än M, KD och SD är L ändå en okej borgerlig miljöröst. L kan talk the talk – nu gäller det att de ska börja walk the walk.

    Läs granskningen här

    Miljöpartiet

    Miljöpartiet – så bra för miljön som namnet antyder? Ja, i alla fall jämfört med de andra riksdagspartierna. De toppar miljöorganisationernas utvärderingar och har trots sin nätta storlek förhandlat igenom en hel del miljö- och klimatåtgärder med tidigare regeringspartnern S. Vissa frågetecken om hur alla förslag ska genomföras kvarstår, men partiet gör uppenbarligen skäl för sitt namn. De är dessutom nästan ensamma om att prata om en omställning som spänner över hela samhället istället för enstaka punktinsatser. MP kan ta åt sig en stor del av äran för de miljö- och klimatsatsningar som genomförts under mandatperioden.

    Läs granskningen här

    Moderaterna

    Moderaternas miljöpolitik ligger långt ifrån vad som krävs enligt forskningen. M vill profilera sig som klimatparti, men har överlag velat sänka ambitionerna i miljöpolitiken senaste mandatperioden. Politiken kännetecknas av knapphändiga klimatlöften, hopp om framtida oprövad teknik och förskjutet ansvar till andra länder, samtidigt som förslag om biologisk mångfald och naturskydd lyser med sin frånvaro. Bristen på ambition och bredd placerar M bland de lägst rankade partierna i miljöorganisationernas valgranskningar.

    Läs granskningen här

    Socialdemokraterna

    Socialdemokraterna vill ha mer av samma gamla vanliga industripolitik och business as usual. Otillräckligt, menar såväl forskare som miljöorganisationer och interna S-kritiker. Med gröna batterifabriker och stålverk vill Magdalena Andersson profilera storskaliga industrisatsningar som den bärande pelaren i S miljöpolitik. S-MP-regeringen levererade hyfsat på miljö- och klimatfronten, men sedan S blev ensamma har miljöambitionerna sjunkit. Partiet delar ut bonuspengar till bilister och aviserar mycket kraftiga subventioner av elektriciteten, istället för att som en rad andra EU-länder ta initiativ till sparkampanjer. S-regeringen har även aktualiserat lägre ambitioner inom EU:s utsläppshandel, öppnat upp för onödiga gruvor och lagt flera miljö- och klimatsatsningar på is.

    Läs granskningen här

    Sverigedemokraterna

    Vill du rösta på ett parti som inte kommer lyfta ett finger för att lösa miljö- och klimatproblemen? Då är Sverigedemokraterna partiet för dig. SD kommer klart sist i miljöorganisationernas granskningar och är det enda partiet som motsätter sig Sveriges klimatmål. De har på gränsen till obefintliga förslag för att minska Sveriges klimatpåverkan och bevara den biologiska mångfalden. Med återkommande forskningsförnekande uttalanden och slaktad miljöbudget blir SD ett bottennapp i miljöpolitiken.

    Läs granskningen här

    Vänsterpartiet

    Nooshi Dadgostars parti vill satsa mycket pengar på klimat och miljö genom industrisatsningar. Vänsterpartiet har en på pappret stark klimat- och miljöpolitik med många stora satsningar och tydligt rättviseperspektiv. Fokus ligger på storskalighet och industri. Partiet har det gångna året fått skarp kritik för sin rejäla sväng i klimatpolitiken, som bland annat inneburit sänkt drivmedelsskatt och nedtonat fokus på konsumtionens miljöpåverkan. Det har gjort att partiet tappat i rankingen hos miljöorganisationerna. Åtgärderna är annars många och har stor potential – men klarar V att prioritera miljö och klimat i skarpt läge?

    Läs granskningen här


     Följ SMB:s valbevakning.
    *Partierna listas i alfabetisk ordning. SMB är fristående och politiskt oberoende.

    Fem slutsatser om klimatpolitiken nästa mandatperiod

    Hur kommer Sveriges klimatomställning se ut efter 11 september 2022? Inför valet har Mattias Goldmann intervjuat riksdagspartierna i podden Klimat for dummies och analyserat svaren hos SMB.

    Klimatfrågan har inte dominerat denna valrörelse. Trots att det objektivt sett är en av de allra viktigaste frågorna på mänsklighetens dagordning. Trots värmerekord och bränder, torka och skyfall i Europa och runt om i världen. Trots att Sverige har bestämt sig för att vara ledande i omställningen – men inte hur det ska gå till. Trots att vi är landet av Greta Thunberg och Johan Rockström. Vad mer som ska krävas begriper jag inte. 

    En timma klimatsamtal per parti, följt av en skriftlig klimatanalys per parti, är därmed unikt mycket. De stora miljöorganisationerna har gjort ett gediget jobb med att kartlägga alla partierna, men då är klimat en av många hållbarhetsfrågor. De stora medierna har haft sin klimatsammanställning eller klimatdebatt, men har då lagt mindre tid och utrymme på alla partier tillsammans än vad vi gjort på vart och ett för sig.

    Huvudsyftet var att ge alla klimatengagerade möjligheten att fördjupa sig, men vi har förstås också dragit lärdomar och slutsatser själva. Här är de fem viktigaste:

    1. Samsynen är bred men grund

    Alla partiers klimatpolitiska talespersoner har ett engagemang i klimatfrågan, alla står bakom Parisavtalet och ingen har backat från de svenska klimatmålen. SD står sen gammalt inte för dem, tycker inte att Sverige ska gå före, men de har inte dragit med sig andra partier, även om KD närmat sig, både i sociala medier och i hur de varnar för riskerna med att Sverige går för snabbt fram.

    Snabbare fram vill trion C, MP och V gå, de två första med tydligt skärpta klimatmål (klimatneutral 2040 respektive ”nära noll” 2035) och V med helt fossilfri 2035. Hur målen ska nås är otydligt: Linus Lakso från MP erkänner utan omsvep att deras färdplan inte är utsläppsberäknad, och då är den ändå långt mer ambitiös än de flesta andra partiers.

    2. Klimatmålen för 2030 är hotade 

    Kring Sveriges enda sektorsmål i klimatramverket – 70 procent minskad klimatpåverkan i transportsektorn 2010-2030 – finns samma enighet, men i praktiken är målet och Sveriges ledartröja akut hotat.

    Samtliga partier på Kristerssons sida vill sänka skatten på bensin och diesel mer än EU ens tillåter, och dra ner reduktionsplikten till EU:s lägsta gemensamma. Medan L anger att det är för att dra upp de gemensamma ambitionerna, anger KD:s partiledare att nivån tvärtom ska vara så låg i många år. S vill förlänga skattesänkningen och ville skicka en check till alla som äger bil.

    Samtliga dessa partier har bevisbördan på sig. Naturvårdsverkets kalkyler visar att det är de mest verkningsfulla styrmedlen som nu urholkas, försvagas och skjuts upp – vad föreslår de istället? 

    3. Klimatet är på undantag – och därmed också dess talespersoner

    Inför öppen ridå ändrade V sin klimatpolitik så kraftfullt att dess talesperson Jens Holm avgick, och hans efterträdare har märkbart svårt att försvara delar av kursändringen. Men hon är inte ensam – till exempel förklarar Socialdemokraternas företrädare delar av regeringens fossilbränslestimulanser med att ”det var panik” i politiken.

    Sammantaget ger det en bild av att de klimatpolitiska talespersonerna inte är så centrala i sina partiers klimatpåverkande politik som man kan tro – oftast berörs förstås också andra områden, och då är det andra inom partierna som drar längsta strået.

    4. Klimatet kan vara ett samlande kitt för en ny regering

    Samtliga partier utom SD är fortsatt överens om de svenska klimatmålen – en så bred och långsiktig enighet finns knappast på något annat område. Alla åtta riksdagspartierna är rentav överens om att Sverige bör ha kompletterande klimatmål för vår konsumtion och Sveriges export.

    Även om SD:s Kinnunen i Klimat for Dummies har rätt i att enigheten delvis beror på att överenskommelsen är vag, finns här något att bygga på. Det gäller också behovet av mer el, utbyggt elnät, snabbare tillståndsprocesser, bättre laddinfrastruktur, fler elfordon och – mer övergripande – en ny energiöverenskommelse.

    Att Sverige ska vara ett föregångsland samlar också en bred majoritet långt över blockgränserna. Enbart SD är uttryckligen emot även om också KD uttrycker farhågor om att det skulle kunna vara skadligt för näringslivet om Sverige är för långt före – en oro som bör kunna stillas av näringslivets klimatupprop där de uppmanar politiken att göra mer för ett svenskt klimatledarskap. 

    5. Vi avgör – även efter valet!

    Vilket valresultatet än blir så får vi en politisk konstellation som måste förhandla, kompromissa och kohandla. Hur bra det går för vår gemensamma framtid, för Sverige som föregångsland och för klimatmålen vi enats om, avgörs i detta tragglande, gång på gång under hela denna avgörande mandatperiod som ligger framför oss.

    Alla vi som vill mer för klimatet har en uppgift som bara börjat när vallokalerna stängts och rösterna räknats. Tillsammans vinner vi!


    Mattias Goldmann är klimatdebattör och författare till boken Klimatsynda!. Lyssna på podden Klimat for dummies och läs analyserna av varje parti:

    L säger en sak men gör en annan
    V är otydliga om klimatet
    Fossilt i fordonsflottan med KD
    S låter samarbetspartierna ta smällen
    Gör upp med ert förflutna SD – ända in i närtid
    Högst förtroende för MP – här är klimatfrågetecknen
    Gröna ingångsvärden är välkomna, C
    Var den vuxne i rummet, M

    Vill du veta mer? Läs SMB:s granskningar av partiernas miljöpolitik. All vår valbevakning hittar du under Val2022.

    Beteendeförändringar inte prioriterade i politikernas klimatåtgärder

    Inför söndagens riksdagsval har IVL Svenska Miljöinstitutet låtit genomföra en undersökning bland riksdagskandidaterna där de fått rangordna vilka åtgärder de anser vara viktigast för minskad klimatpåverkan. Förslag om beteendeförändringar lyser med sin frånvaro i toppen – istället ligger fokus på industriomställning, förnybar energi och kärnkraft. 

    Politikerna fick totalt 16 alternativ presenterade för sig, och ombads välja ut de fem som de ansåg borde prioriteras framöver. I toppen hittar vi stöd till industrins omställning, utökad förnybar energi och mer kärnkraft. På topp fem-placeringar hamnar även investeringar i tekniker för negativa utsläpp, samt avskaffade subventioner för fossil energi. Längst ner på listan hamnar minskad köttkonsumtion, minskad biltrafik och högre koldioxidskatt inom transportsektorn.

    Grafik: IVL Svenska Miljöinstitutet

    I en kommentar till Aktuell Hållbarhet säger IVL:s vd Marie Fossum Strannegård att forskningen visar att beteendeförändringar är nödvändiga för att vi ska kunna minska utsläppen så mycket som krävs. Strannegård betonar att det är viktigt att politikerna även prioriterar åtgärder som bidrar till mer klimatsmart agerande – något som saknas i dagens debatt och förslag. 

    Se resultaten i valenkäten här.

    Goldmann: L säger en sak men gör en annan

    Vad kan Liberalerna bidra med i klimatomställningen nästa mandatperiod? Mattias Goldmann analyserar partiernas klimatpotential inför valet 2022 utifrån samtal i podden Klimat for dummies.

    Liberalerna har utsett inte en utan tre klimatpolitiska talespersoner. Det pekar på höga ambitioner, och i det Kristersson-ledda högerblocket dit L nu entydigt hör aspirerar L på den gröna ledartröjan.

    Men i samtalet med Helena Gellerman, som ändå får ses som talespersonernas talesperson, gnager en fråga hela tiden i bakhuvudet: L har surrat sig vid en överenskommelse där den tidigare huvudfienden och det långt större SD ingår, och SD vill i princip inget av det L föreslår.

    ”Tidiga insatser ger störst effekt” anger L i sitt klimatpolitiska program. Gellerman, med 35 år i transportbranschen, fokuserar i Klimat for Dummies mycket på transporternas omställning när hon ska exemplifiera vad som bör göras tidigt. Det är logiskt också eftersom transportsektorns klimatmål är det mest akuta – till 2030 ska dess klimatpåverkan ha minskat med 70 procent jämfört med 2010 och då måste tempot öka. 

    Men i praktiken är det mycket av transportsektorns omställning som L snarast vill senarelägga. De har medverkat till sänkt skatt på fossila drivmedel (men inte på förnybara) och driver nu att den ska sänkas till under EU:s lägsta nivå.

    Varför vi ska vara sämre än EU alls tillåter är inte lätt för Gellerman att förklara och även själva L:s inriktning på gemensamma EU-beslut som man sedan följer får sig en törn. I Liberalernas klimatprogram står att ”fossilt bränsle ska beskattas likvärdigt oavsett användningsområde”, men det struntade L i för bara någon månad sen när de i riksdagen röstade igenom en retroaktivt (!) sänkt skatt på drivmedel för jord- och skogsbruket – raka motsatsen till det nyligen antagna programmet. 

    Liberalernas ”säg en sak, gör motsatsen” fortsätter med reduktionsplikten. På sin webb skriver de: ”Andelen elbilar ökar, men det som verkligen kan minska utsläppen är att byta till fossilfria bränslen i bilar som redan rullar. Reduktionsplikten ska göra just det. År för år ökar kravet på minskade utsläpp från bensin och diesel.”

    Detta ”år för år” är över nu, L kunde inte ens vänta till den beslutade kontrollstationen den 15 september, fyra dagar efter valet, utan medverkade till att frysa plikten strax före sommaren. Detta alltså innan de måste samordna sin politik med partier ”på sin sida” som vill sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivå. 

    Desto snabbare ska det gå med laddinfrastrukturen, även om den elektrifieringskommission som L under Sabuni insisterade på nog snarare var en lastbilstillverkares och en pr-firmas idé än L:s egen. L:s och Gellermans argumentation är inte helt självklar för ett liberalt parti.

    De jublar på goda grunder över att elektrifieringen gått så fort men vill ändå öka den statliga inblandningen nästan på samma sätt som V anger. Varför inte lita på marknaden åtminstone för laddinfrastruktur för personbilar? 

    Kärnkraftens stimulanspaket strider mot L:s klimatprogram, som slår fast att ”styrmedel ska vara teknikneutrala”. L föreslår trots det att subventionera kärnkraften med kreditgarantier på 400 miljarder – inget annat energislag kan ansöka om medlen, inte heller t.ex. energilager eller effektiviseringssatsningar.

    Hur det blir liberal politik att gynna enskilda energislag på det här sättet är inte lätt att förstå – utom om man tar med att mångmiljardsatsningen är det som tydligast förenar L med M, SD och KD. Hur lång tid det kan ta att få nya reaktorer på plats uttalar inte Gellerman sig om, i en för frågan välkommen nykterhet jämfört med en del andra påhejare. 

    Energieffektivisering är central för L, logiskt om ny kärnkraft dröjer och de inte vill göra särskilt mycket för andra fossilfria energislag. L är de enda som i sin klimatrapport nämner det beslutade, men av många bortglömda målet att Sveriges energianvändning normerat mot BNP ska vara halverad 2030 jämfört med basåret 2005. Samtidigt slår L fast att ”produktionen, distributionen och användningen av el kommer att behöva fördubblas inom 20 år”, närmast som att det vore ett egenvärde och utan att presentera vad analysen baseras på.

    Nyttja skogen mer, menar L, i strid med delar av miljörörelsen som betonar att mer skog måste stå kvar. Hur det ska kombineras med skydd av biologisk mångfald, som L historiskt värnat, framgår inte av klimatprogrammet, och L:s principer för hur biomassan ska användas är minst sagt diffusa, de skriver att ”marknaden är bäst lämpad att avgöra hur biomassa ska användas” men omedelbart därefter att ”styrmedel måste utformas så att biomassan används där den har högst förädlingsvärde.”

    Antingen ska marknaden råda, eller ska styrmedel styra – här bör L bestämma sig. Helt klart är det i vart fall inte klimatnyttan som ska styra, om L får bestämma. Jordbruket är i L:s klimatrapport enbart en plats där det bör bli lättare att placera solceller – på andra håll har L fler förslag än så men nog är det lite knapert…

    En nationell klimatbudget avvisas av L, Gellerman tycker att Sverige har så många andra styrmedel som kan säkerställa måluppfyllelse. De vill inte heller – som C – ha ett nationellt mål för negativa utsläpp, men vill fånga in tio miljoner ton koldioxid 2030 och det dubbla fem år senare. Här kan de forna liberala partierna säkert enas – jämte L är det C som har högst ambitioner på området. 

    Klimatanpassning: Luddigt och slirande. Tyvärr behöver vi inte bara minska vår klimatpåverkan utan också anpassa samhället till ett förändrat klimat. Liberalerna anser att ”staten ska samordna, och vid större insatser, delvis bekosta det växande behovet av klimatanpassning”. Men vad är ”större insatser” och vad är ”delvis bekosta”? Det får vi inget svar på, vare sig av Gellerman i podden eller L i sina skrifter. 

    Allt detta pekar på oklarheter i L:s egen politik, men också på höga ambitioner åtminstone på sina håll. Men oklarheterna, motsägelserna, att L skriver ett och gör ett annat, skapar en oro för att det inte är med någon väldigt tyngd och styrka L skulle försvara sina ingångsvärden i en Kristersson-ledd konstellation.


    Mattias Goldmann är klimatdebattör och författare till boken Klimatsynda!. Lyssna på podden Klimat for dummies.

    Läs också SMB:s partigranskning av Liberalernas miljö- och klimatpolitik. All vår valbevakning hittar du under Val2022.

    Skiftet: ”Stoppa gruvan i Gállok”

    SMB frågar forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk miljöpolitik efter valet. Idag: Maria Hammer, kampanjare på Skiftet.

    Vilka är dina tre önskemål för miljöpolitiken nästa mandatperiod? 
    • Stoppa fossilgasutvecklingen!
      Fossilgas är ett fossilt bränsle som inte är ett dugg bättre än kol och olja. Att det också kallas för naturgas är missvisande.  Jag önskar mig att Sverige använder EU-ordförandeskapet 2023 till att driva en radikal klimatpolitik som inte trampar i fossilgasfällan. Detta är extra viktigt nu när många EU-länder hastigt vill bygga nya LNG-terminaler eller teckna avtal med Israel och Azerbajdzjan för att fortsätta sitt fossilberoende.
    • Stoppa gruvan i Gállok!
      Den är ett brott mot samernas rättigheter som urfolk. Alla gruv- och miljökonflikter måste betraktas ur ett rättviseperspektiv.

    • Förbjud kalhyggesbruk!
      Det krävs en omfattande reform av svenskt skogsbruk, som tar hänsyn till biologisk mångfald och klimatkris. Och inte minst internationella konventioner om urfolksrättigheter.

    Maria Hammer
    Kampanjare på Skiftet


    I serien Miljörösten frågar SMB forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk politik efter valet. Läs tidigare röster:

    Fältbiologerna: ”Upphör med fossilsubventionerna”
    Bengt-Gunnar Jonsson: ”Använd skogen som kolsänka”
    BalticWaters2030: ”Upphör med industriellt foderfiske”

    Fores: ”Stärk lokal nytta för utsläppsfri energi”
    Naturskyddsföreningen: ”Vänd på skutan i skogspolitiken”
    Anders Roth: ”Planera för minskad biltrafik”
    LRF: ”Uppdatera livsmedelsstrategin”
    Jakob König: ”Stoppa pengarna till fossiljakten”
    Cykelfrämjandet: ”10% av infrastrukturbudgeten ska gå till cykling”
    Göran Finnveden: ”Skärp kemikaliepolitiken”
    Hagainitiativet: ”Urholka inte utsläppens prissättning”
    Cogito: ”Sätt klimatmål för 2023”
    WWF: ”Inför en utsläppsbudget”
    Henrik Svedäng: ”Bind samman ekosystem med klimat”
    Parul Sharma: ”Vi behöver bli fossilfria”

    Redan 1,5 graders uppvärmning kan leda till oåterkalliga klimateffekter

    Ett flertal tippningspunkter i jordens klimat kan passeras om den globala medeltemperaturen ökar med 1,5 grader. Det visar en ny stor analys som ger starka vetenskapliga bevis för brådskande åtgärder för att mildra klimatförändringarna.

    På senare år har det blivit alltmer tydligt att nuvarande klimatmodeller tycks underskatta utvecklingen vid polerna och även när det gäller Amazonas regnskog. Utvecklingen blir dessutom alltmer oroande. Enligt en ny studie i tidskriften Science närmar vi oss nämligen redan fem farliga tippningspunkter vid nuvarande nivåer av global uppvärmning. Dessutom ökar risken för varje tiondels grad av ytterligare uppvärmning.

    En tippningspunkt (tipping point) är en brytpunkt där en avgörande tröskel passeras och som innebär en oåterkallelig förändring av jordens ekosystem och klimatsystem. Till exempel kan ekosystem och atmosfäriska cirkulationsmönster förändras snabbt, medan inlandsisens kollaps går långsammare men leder till en oundviklig havsnivåhöjning på flera meter.

    Forskningen, som publicerades före en stor konferens ”Tipping Points: from climate crisis to positive transformation” vid University of Exeter (12-14 september), drar slutsatsen att mänskliga utsläpp redan har drivit jorden in i en riskzon för att tippningspunkter ska passeras. Fem av de sexton identifierade tippningspunkter riskerar att utlösas vid dagens temperaturer.

    De fem tippningspunkterna som redan är i riskzonen är: avsmältning av Grönlands och Västantarktis stora inlandsisar, storskalig upptining av permafrosten, kollaps av den stora havsströmmen i Labradorhavet, och massdöd av tropikernas korallrev.

    Analysen har genomförts av ett internationellt forskarlag som gått igenom över 200 artiklar publicerade sedan 2008, då tippningspunkterna i klimatsystemet först definierades. Listan över potentiella tippningspunkter i världen har nu utökats från nio till sexton, enligt forskargruppen.

    Den nya analysen visar nu att Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till så långt under två grader som möjligt, och helst under 1,5 grader, inte räcker för att undvika farliga klimatförändringar.

    Den sjätte utvärderingsrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) konstaterade att riskerna för att utlösa klimattippen blir höga med cirka två grader över förindustriella temperaturer och mycket höga med 2,5 till fyra grader.

    Studien ger därmed starkt vetenskapligt stöd för Parisavtalet och tillhörande ansträngningar för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader, eftersom den visar att risken för tippningspunkter eskalerar bortom denna nivå. För att ha 50 procent chans att uppnå 1,5 grader och därmed begränsa tippningspunktsriskerna måste de globala utsläppen av växthusgaser halveras till 2030 och nå nettonoll till 2050.

    Huvudförfattaren David Armstrong McKay från Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet och University of Exeter och Earth Commission är tydlig med vad som måste göras:.

    Risken för tippningspunkter kan minskas genom att snabbt minska utsläppen av växthusgaser, och vi måste börja omedelbart.

    Placeringen av klimatstörande element i kryosfären (blå), biosfären (grön) och havet/atmosfären (orange) och global uppvärmning
    nivåer som deras vändpunkter sannolikt kommer att utlösas på. Nålar är färgade enligt vår uppskattning av den centrala globala uppvärmningens uppskattning under 2°C, dvs inom Parisavtalets intervall (röda, cirklar); mellan 2 och 4°C, d.v.s. tillgänglig med nuvarande policyer (rosa, diamanter); och 4°C och högre (lila, trianglar). Källa: Science

    Så argumenterar partierna om klimatet

    Maria Wolrath Söderberg, docent i retorik och medlem i Researchers’ desk, har tittat närmare på hur partierna resonerar om klimatpolitiken. Vad betonar de, vad tar de för givet och vilka är deras strategier för att tilltala sina väljare?


    Analysen i sin helhet hittas i Researchers’ desks nya rapport som utvärderar partiernas klimatpolitik mot forskning. Moderaterna avböjde att svara på enkäten till rapporten.


    Sammanfattningsvis kan man urskilja några vattendelande frågor:

    • Tar man vetenskapen om klimatkrisens akuthet på allvar? Där ser vi hela spannet från förnekelse till krismedvetenhet.
    • Ska klimatkrisen hanteras nu eller sedan? Många av partiernas förslag som bygger på tekniska lösningar tar många år att realisera och det finns dessutom tveksamheter i potentialen att skala upp dem (exempelvis när det gäller koldioxidinfångning och lagring). 
    • Vem ska ta ansvar? Vi eller/och andra länder, systemet, marknaden eller/och individen? Med några få undantag placeras ansvar på sådana sätt att medborgaren ska känna sig trygg med att slippa förändra sin livsstil.
    • Vad ska lösa problemet? Vi ser starkt fokus på mer elproduktion/överföring och renare produkter men lite om minskningar och effektiviseringar.
    • Vem är egentligen offret i omställningen? Är det vi som ska skyddas från omställningen eller andra (på andra platser i världen eller i framtiden som lider av effekterna av våra utsläpp)? 

    Bakom dessa perspektiv skönjer vi antaganden om människans natur – kan hon avstå, eller ta ansvar? Om vad som är en normal eller dräglig livsstil. Och om hur samhällsförändring går till – genom lock och pock, styrning, skatter, marknadens osynliga hand eller om målet rent av är att slippa förändring.

    Miljöpartiet – transformativ approach för minskad överkonsumtion och skogen som kolsänka

    MP är ganska ensamma om ett mer offensivt förhållningssätt och deras förslag ligger närmast de överenskomna klimatavtalen och tar i högre grad hänsyn till samlad forskning (exempelvis IPCC). Deras förslag kräver en del av både politiker, näringsliv och medborgare och kan därför väcka motstånd. Det är en politik som kan attrahera väljare som ser den nuvarande klimatpolitiken som för långsam, krisomedveten eller ansvarslös. 

    Vänsterpartiet – rättviseapproach med försiktighet på grund av världsläget

    Betoningen av rättvisa (nationellt) kan väcka sympati och att man talar klarspråk om att det behövs livsstilsförändringar kan attrahera klimatengagerade väljare. Samtidigt krockar detta med utspel/en svängning som gjorts av partiledaren de senaste månaderna, som betonar att individer inte ska behöva ta ansvaret. Det finns en transformativ potential, men det är planer med både livrem och hängslen: åtgärder får inte krocka med andra mål (exempelvis sociala) och med hjälp av Ukrainakrisen motiverar man försiktighet och att skjuta upp handling.

    Liberalerna – teknikoptimism, massor med el men inga beteendeförändringar

    Liberalernas förslag vänder sig till den som erkänner klimatkrisen och ser Sverige som åtminstone delvis ansvarig, men som drömmer om att det ska vara möjligt att ställa om utan uppoffring. Tekniken ska lösa problemet, men man missar tidsfaktorn.

    Centerpartiet – incitamentspolitik och biolösningar i oundviklig tillväxt

    C:s förslag tilltalar väljare som bryr sig om klimatet men spelar på förhoppningar om att det ska vara möjligt att ställa om utan uppoffring. Man ser ökad energianvändning som oundviklig och litar starkt på koldioxidinfångning och det svenska jord- och skogsbruket.

    Socialdemokraterna – kolossens försvarsspel med finansiellt perspektiv

    Socialdemokraterna spelar defensivt och flyttar inte fram positionerna. Förslagen är okonkreta och ges som nivåer på klimatsatsningar som Industriklivet. Deras förslag kan uppfattas som ett ohotande bevarande av status quo och kräver lite/inget av medborgarna.

    Kristdemokraterna – ansvaret hos EU och skogen löser problemen

    KD:s förslag vänder sig till den som kanske inte förnekar en klimatkris, men inte heller ser det som vårt problem. Man tilltalar den stolta svensken och landsbygdsbon och glider på en upplevelse av orättvisa och orättmätiga krav. 

    Sverigedemokraterna – förnekelse och ansvarsförflyttning 

    Man anropar offerkänslor och anspelar på i debatten utbredda föreställningar (exempelvis misstro mot vetenskapen) och missförstånd (exempelvis att vi är ett land med låga utsläpp) för att legitimera vi ska göra så lite som möjligt. Med argumentet att Sverige inte har någon klimatkris kan man i detsamma fånga klimatskeptiker och de som ser det som en orättvisa att vi skulle behöva göra något åt saken, men ändå ha en utgång om man blir kritiserad för att förneka vetenskapen. Då har man bara sagt att den inte är ett problem för Sverige.

    Maria Wolrath Söderberg
    Docent i retorik och medlem i Researchers’ desk


    Researchers’ Desk är en oberoende, ideell organisation, med över 80 ledande forskare som arbetar med olika aspekter av klimatförändringarna. Läs rapporten om partiernas klimatpolitik här.

    Följ SMB:s valbevakning och läs våra egna partigranskningar:

    Centerpartiet
    Kristdemokraterna
    Liberalerna
    Miljöpartiet
    Moderaterna

    Socialdemokraterna
    Sverigedemokraterna
    Vänsterpartiet

    Fältbiologerna: ”Upphör med fossilsubventionerna”

    SMB frågar forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk miljöpolitik efter valet. Idag: Signe Propst, ordförande för Fältbiologerna.

    Vilka är dina tre önskemål för miljöpolitiken nästa mandatperiod? 
    • Ett starkt och långsiktigt skydd för Sveriges värdefulla skogar och strandområden. Skälig kompensation bör snabbt betalas till berörda markägare. Skogsvårdslagen ska in under Miljöbalken. Dagens regelverk är krångligt och är varken effektivt eller miljövänligt.

    • Att Sverige upphör med fossilsubventioner, såväl skattelättnader för gruv- och flygindustri, som krav på AP-fondernas investeringar och myndighetsverksamheter. Vattenfalls kolkraftverk måste läggas ner, och storsatsningar på tåg, kollektivtrafik och cykelinfrastruktur genomföras. Inga nya motorvägar ska byggas.

    • Att offentlig sektor på alla nivåer genomgående i sin planering prioriterar målsättningar i Parisavtalet och andra internationella överenskommelser om klimat- och miljö. Myndigheter ska öka arbetet att samtliga av Sveriges miljömål nås. Fler satsningar krävs för att statligt och privat förvaltade organisationer ska klara av omställningen till ett resurssnålt och cirkulärt samhälle.

    Signe Propst
    Ordförande för Fältbiologerna


    I serien Miljörösten frågar SMB forskare, näringslivsprofiler, opinionsbildare och civilsamhällesorganisationer vad de önskar sig från svensk politik efter valet. Läs tidigare röster:

    BalticWaters2030: ”Upphör med industriellt foderfiske”
    Fores: ”Stärk lokal nytta för utsläppsfri energi”
    Naturskyddsföreningen: ”Vänd på skutan i skogspolitiken”
    Anders Roth: ”Planera för minskad biltrafik”
    LRF: ”Uppdatera livsmedelsstrategin”
    Jakob König: ”Stoppa pengarna till fossiljakten”
    Cykelfrämjandet: ”10% av infrastrukturbudgeten ska gå till cykling”
    Göran Finnveden: ”Skärp kemikaliepolitiken”
    Hagainitiativet: ”Urholka inte utsläppens prissättning”
    Cogito: ”Sätt klimatmål för 2023”
    WWF: ”Inför en utsläppsbudget”
    Henrik Svedäng: ”Bind samman ekosystem med klimat”
    Parul Sharma: ”Vi behöver bli fossilfria”

    Aktivister blockerar rysk naturgas i Nynäshamn

    Aktivister från Greenpeace blockerar en kaj i Nynäshamn för att hindra lossning av rysk naturgas och har även klättrat upp i hamnkranarna, uppger flera medier.

    Aktionen pågår under torsdag middag och riktar sig mot fartyget Coral Energy och finskägda energikoncernen Gasum, som trots Rysslands angreppskrig i Ukraina gör affärer med landet. Gasen säljs bland annat vidare till Circle K och Viking line, enligt Greenpeace uppgifter.

    Organisationen riktar kritik mot den svenska regeringen och statsministern för att inte ha satt stopp för införsel av rysk naturgas:

    Att detta tillåts, mer än ett halvår efter att Putin inledde sin blodiga invasion av Ukraina, är oacceptabelt. Riksdagen har gett regeringen ett tydligt uppdrag att stoppa all import av rysk energi till Sverige och det är Magdalena Anderssons skyldighet att agera på detta, säger kampanjledare Karolina Carlsson i ett pressmeddelande.

    Enligt Greenpeace har naturgas för 1,7 miljarder kronor importerats till svenska hamnar från Ryssland, bara sedan invasionen inleddes i slutet av februari. Regeringen har tidigare försvarat sig med att det inte finns något EU-beslut om sanktioner, men har alltså fått riksdagens klara uppmaning att agera.

    Polisen är på plats i Nynäshamn och följer aktionen. Enligt DN har polisen beordrat aktivisterna att lämna området vilket inte hörsammats.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.