Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Många EU-parlamentariker säger nej till mer tillväxt

    En ny studie som intervjuat EU-parlamentariker från fem av sju politiska EU-grupper om klimatpolitik och tillväxt visar att det inte råder konsensus kring att den europeiska ekonomin bör fortsätta växa. Frågan om utformandet av EU:s ekonomi görs än mer relevant av det stundande EU-valet i juni.

    Uppfattningar som går stick i stäv med idén om evig tillväxt på en ändlig planet – ofta klassificerade under ’post-tillväxt’ eller  ‘postkapitalism’ – tycks vädras allt oftare. Bland aktivister på sociala medier och på kontinentens gator är tillväxtkritiska budskap numera vanligt förekommande. Innanför politikens dörrar anordnades i maj i år EU-konferensen Beyond Growth (bortom tillväxt) där idéer kring tillväxtens gränser diskuterades och scenarier för samhällsförändringar som garanterar både människors och naturens välstånd presenterades. I Sverige lanserades nyligen tyske ekonomijournalisten Ulrike Herrmanns storsäljare Kapitalismens slut – Myten om grön tillväxt under Bokmässan (där Herrman bland annat intervjuades av SMB).

    Även inom forskarvärlden får dessa idéer fäste. Tidigare i år publicerades en studie med resultatet att fler än 70 procent av forskare som publicerar vetenskapliga artiklar om klimatet antingen är tillväxtagnostiker (”uppfyllandet av människors behov bör vara samhällets övergripande mål, inte ekonomisk tillväxt i sig”) eller för nerväxt (att minska ekonomins storlek genom att orientera den runt människors behov snarare än ökad bruttonationalprodukt (BNP). 

    Idéer om ökad tillväxt vanligare till höger

    I dagarna publicerades en ny studie med liknande resultat, men denna gång med EU:s parlamentariker som undersökningssubjekt. Studien tar formen av en diskursundersökande sådan. Den identifierar tre distinkta diskurser (de skrivna och talande kommunikationerna kring ett ämne) kring klimatomställning, en ny grön giv och tillväxt bland parlamentarikerna. Forskarna väljer att kalla dessa för posttillväxt, ecosocialistisk respektive liberal-grön. Den förstnämnda är, enligt forskarna, tätt sammanlänkad med diskurser om nerväxt, medan den andra liknar tankegångar som uttrycks av tillväxtagnostiker. Den liberal-gröna diskursen kopplar de ihop med tron på grön tillväxt. Den är också mer vanlig desto mer högerut på den politiska skalan intervjuobjekten befinner sig, medan de andra två desto mer vänsterut.

    Forskarna bakom studien intervjuade 41 EU-parlamentariker, alla från EU:s arbetsgrupp för en ny grön giv (vilket inte bör förväxlas med den europeiska gröna given – den officiella planen för hur EU ska bli klimatneutralt till 2050). Två av EU:s sju politiska grupper – de två högerextrema grupperna ID-gruppen och ECR-gruppen (inom vilken Sverigedemokraterna huserar) – är dock inte med i gruppen och således inte undersökta i studien.

    Ingen frikoppling av resursanvändning från BNP

    Det framgår bland annat av studien att parlamentarikerna inom posttillväxtdiskursen uttrycker som grund för deras negativa inställning till fortgående tillväxt den allt större mängd forskning som empiriskt visar att det inte går att separera BNP från miljöpåverkan. Denna forskning förkunnar att varje år låta ekonomins produktion växa oundvikligen innebär en evigt ökande press på naturen – bland annat är ökad BNP starkt korrelerad med ökad resursanvändning (se även här), utan att det finns någon signifikant empiri för frikoppling mellan de två (se även här).

    Den svenska regeringen vill ha mer tillväxt

    Med studiens resultat i åtanke slår forskarna fast att det inte råder konsensus kring fortsatt ekonomisk tillväxt i tider av samhällsomställning, i kontrast med vad forskarna ser i media och från multilaterala organisationer som OECD och Världsbanken.

    Den svenska regeringens uppfattning är i denna fråga tydlig. I regeringspartiernas nya klimatöverenskommelse – som ämnar ifrågasätta Sveriges etappmål -, presenterad i början av veckan, är en av tre principer att “klimatomställningen bara kan lyckas i en ekonomi som växer”. Varför regeringen är av denna uppfattning – och inte av en som grundar sig i exempelvis andra ekonomiska strukturer och mål eller en annan fördelning av resurser – redogörs däremot inte för.

    Dåliga svenska skördar efter sommarens extremväder

    Torka och övervämningar har präglat säsongen 2023 för de svenska bönderna, något som har fått stora negativa följder på skördarna. Detta är fenomen som kommer att bli allt vanligare i takt med att klimatförändringarna blir värre.

    Lantbrukarnas Riksförbund LRF beräknar att årets skördar för svenska bönder var 21 procent lägre än genomsnittet. Detta motsvarar en skördeförlust på sju miljarder kronor, vilket till exempel kan få som följd att bönder måste sälja spannmål till ett lägre pris än vanligt.

    DN har rapporterat om hur torkan i början av sommaren gjorde att mycket av spannmålet som odlas i Sverige skulle gå förlorat. De kraftiga regnmängderna i slutet av sommaren skapade översvämningar som skadade skördarna ytterligare.

    LRF:s förbundsstyrelseledarmot Fredrik Andersson säger i en intervju med Dagens Industri att många bönder precis återhämtat sig från torkan som rådde 2018. Det har gjort det extra svårt att parera årets extremväder. Andersson påpekar även att klimatförändringarna kommer att göra dessa typer av händelser ännu vanligare, och att det är viktigt med en förändring både i jord- och skogsbruket, och i samhället i stort.

    IPCC varnar för en ökad risk för torka och översvämningar i jordbruksmark och minskade skördar i takt med att klimatförändringarna blir värre. För närvarande sker det endast enstaka och småskaliga anpassningar inom jordbruket, medan det krävs omfattande och omedelbar systemförändring för att minska klimatförändringarnas konsekvenser.

    Att ställa om till ett hållbart jordbruk beskriver IPCC som både en lösning för att minska utsläppen av växthusgaser och stärka ekosystemen, men också ett sätt att skapa ett mer resilient matsystem och säkra födotillgången i framtiden.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Hawaii låg koldioxidhalten i atmosfären 18 november på 422,36 miljondelar (ppm). Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 4,81 ppm. I våras slogs nytt rekord då mänskligheten för första gången passerade 425 ppm.

    Förra veckans medeltal blev 421,22 ppm, vilket är en ökning med 3,91 ppm jämfört med för ett år sedan. På ett decennium är det en ökning med 25,58 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 418,82 ppm i september, vilket är en ökning med 3,42 ppm jämfört med för ett år sedan. Oktober 2023 var den varmaste oktober någonsin i världen, med en genomsnittlig ytlufttemperatur på 15,30°C, 0,85°C över genomsnittet 1991-2020 för oktober och 0,40°C över den tidigare varmaste oktober 2019.

    Källa: Copernicus

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Frida Hylander: Regeringens klimatpolitik är raffinerad prokrastinering

    Det är inte konstigt att vi prokrastinerar: att slippa ta tag i det jobbiga i stunden och i stället ägna sig åt något lustfyllt är minst sagt lockande. Men det är oroväckande att våra högsta ledare väljer prokrastinering som metod för att lösa klimatkrisen när utsläppen måste minska nu, nästa år och varje år framöver, skriver Frida Hylander.

    KRÖNIKA. Ibland (ganska ofta) har jag panik över tiden. Hur den bara tickar på. Att det för varje år känns som att den går snabbare och snabbare, och att den fortsätter att gå alldeles oavsett vad vi gör eller inte gör. Vi ser inte tiden, men vi ser dess konsekvenser överallt, tydligare och tydligare i kriserna vi fortsätter stå passiva inför. 

    Tiden är abstrakt, så för att få grepp om den behöver vi konkretisera och sätta den i sammanhang. Vi tar hjälp av klockor, kalendrar, deadlines och mål. Och som med mycket annat idag kan vi luta oss mot forskning som visar att sannolikheten för att nyttja tiden på ett klokt sätt och nå våra uppsatta mål ökar om vi har struktur på målen.

    Om de är specifika, mätbara och tidsbestämda. Om vi bryter ner stora mål som ligger längre bort i mindre delmål och stakar ut en riktning för att nå dem. Annars riskerar vi att börja prokrastinera. 

    Prokrastinering handlar om ett problematiskt uppskjutandebeteende. Att man inte bara skjuter upp att göra något, utan att man skjuter upp trots vetskapen om att det kommer att leda till negativa konsekvenser. 

    Det är inte konstigt att vi prokrastinerar; ofta lockar den omedelbara belöningen av att slippa ta i obekväma saker, eller att få ta sig an något mer lustfyllt först. Tiden är abstrakt och känslan av att slippa det jobbiga i stunden förrädiskt lockande. 

    ”Få skäl att känna flygskam”

    Just det där med tiden och hur nutid förhåller sig till framtid verkar inte vara helt tydligt i dagens klimatpolitik. Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD) skrev häromdagen en debattartikel om regeringens satsningar på flyget:

    Redan i dag finns det få skäl att känna flygskam. Precis som alla andra branscher håller luftfarten på att ställa om – det hållbara flyget kommer snart att vara ett faktum i takt med ökad användning av biobränsle och utvecklandet av elflyg. Själv har jag redan bokat en biljett till det första kommersiella elflyget som planeras avgå år 2030.

    Redan idag kan vi göra något om sju år? Någon borde ge Carlson en kalender så att han bättre kan förstå tidsrymden mellan idag och om sju år.

    För det är en tidsrymd under vilken väldigt mycket behöver hända. Nämligen det här: utsläppen måste minska 2024, 2025, 2026, 2027, 2028 och 2029.

    Sen kanske det första kommersiella elflyget lyfter 2030 och samtidigt behöver utsläppen fortsätta minska. Snabbt och stadigt varje år fram tills dess inga utsläpp längre sker. 

    Närliggande klimatmål ”ses över”

    Men det är något skönt med prokrastineringen. Kanske ännu mer när den kommer från ledarhåll. Någon som klappar en lugnande på axeln och säger att det är ingen fara, det där löser vi sen, någon gång, där borta i en framtid som är så pass avlägsen att ingen kräver någon konkretisering av den. 

    Tiden är abstrakt och vem kan egentligen få grepp om tidsrymden mellan 2030 och 2045?

    När regeringen i veckan presenterade en ny klimatöverenskommelse, som nu även Sverigedemokraterna ställer sig bakom, var det nettonollmålet 2045 som lyftes fram – medan de mer närliggande klimatmålen i stället ska ”ses över”. 

    Tänk inte på det nu, det löser vi sen, någon gång i den abstrakta framtiden. Men vi kan inte låta den förrädiska tanken lura oss. 

    Långsiktiga mål utan ett lika stort, eller helst större, fokus på varje års delmål är inte mycket mer än en raffinerad form av prokrastinering. Uppmuntrad av våra högsta ledare. 

    Oktober 2023 varmaste oktobermånaden någonsin

    Oktober 2023 var den varmaste oktober som uppmätts globalt, med en rekordtemperatur på 15,30 grader celsius i medel. Data från Climate Copernicus visar att oktober i år var 0,85 grader varmare än medelvärdet 1991-2020, och 1,7 grader varmare än förindustriella nivåer.

    Endast en annan månad har historiskt uppmätts vara varmare än oktober 2023 enligt data från ERA5, nämligen september 2023. EU:s klimatövervakningstjänst Climate Copernicus skriver även att varje månad sedan juni 2023 har slagit värmerekord för den månaden.

    I oktober utmärkte sig i synnerhet de höga temperaturerna i Europa och nordligaste Nordamerika. Endast en liten del av jorden hade en lägre medeltemperatur, däribland Skandinavien.

    I en intervju med SVT säger Samantha Burgess, biträdande direktör för Copernicus, att vi är på väg mot det varmaste året som någonsin uppmätts. Även 2024 förväntas bli varmt, där hon menar att det annalkande sommarhalvåret på södra halvklotet och ett varmare hav spelar roll. Burgess nämner också det kommande klimatmötet COP 28 och vikten av att politiska makthavare fattar beslut om kraftiga klimatåtgärder.

    Även nivåerna för atmosfärisk koldioxid är rekordhöga. Under 2022 har halten för första gången överstigit 50 procent över förindustriella nivåer, och den fortsätter att öka under 2023. Detta skapar en temperaturökning som kommer att ligga långt över Parisavtalets mål i slutet av århundradet.

    Världsmeteorologiska organisationen WMO:s generalsekreterare Petteri Taalas understryker att det är bråttom att minska användningen av fossila bränslen.

    Reportage: Aktivisternas kamp mot guldutvinning i Amazonas

    Tiotusentals bolivianer som jobbar inom landets guldnäring marscherade förra veckan in i La Paz med krav att få utvinna guld i skyddade områden i Amazonas. En av Supermiljöbloggens skribenter var på plats och mötte miljöaktivisterna som gjorde motstånd. 

    ”Försvinn era naturens mördare!” ropar en man från en bro. Under honom tågar demonstranterna i symboliska bruna gruvarbetarhjälmar. De kommer in i La Paz från alla håll, får den annars så stökiga trafiken att näst intill stå stilla.

    Den 6 november demonstrerade tiotusentals guldarbetare i La Paz.

    Bolivia exporterar guld för ungefär 25 miljarder kronor om året, konsekvenserna för landets natur är brutal. Det mesta av guldet kommer från så kallad småskalig gruvdrift, och de som marscherar in i La Paz är del av lokala kooperativ. Det kanske låter som en bra form av gruvindustri, men verkligheten har utvecklats till något annat.

    Kinesiska investerare

    Tanken från den bolivianska staten var att den ekonomiska vinsten från guldindustrin skulle stanna kvar i Bolivia, vilket gjorde att det beslutades att Bolivianska guldkooperativ skulle få låg skatt och många förmåner. Tyvärr har bristen på kontroll gjort att det bakom “kooperativen” framför allt gömmer sig kinesiska investerare, som genom “kooperativen” kan exploatera guld nästan helt skattefritt och utan miljöreglering. 

    Jag befinner mig i La Paz den 6 november när det här sker, och jag följer efter guldexploatörerna till Plaza San Francisco, där de läser upp sina krav framför landets journalister.

    De kräver att få prata med presidenten. De har en lista med tio punkter som de vill få igenom, och den här texten ska komma att handla om punkten om hur de vill få utvinna guld ur några av landets skyddade områden. De hotar med att starta vägblockader som stoppar upp landet om de inte får träffa presidenten.

    Guldarbetarna kräver att de ska få tala med Bolivias president Luis Arce. Foto: Christoffer Baeza Jiménez

    Extrema nivåer av kvicksilver

    Som ett motdrag bjuder några miljöorganisationer in till en föreläsning om de stora föroreningarna som uppkommit till följd av kvicksilveranvändning vid guldbrytningen.

    En studie från 2021 kunde konstatera extremt höga nivåer av kvicksilver hos kvinnor i de bolivianska urfolken Eyiyo Quibo och Portachuelo. En av dem som går på föreläsningen är en ung läkare som har djungeln som sin arbetsplats och urbefolkningen som sina patienter. 

    Jag har sett effekten av kvicksilverföroreningarna från första parkett. I de här regionerna har urbefolkningen inte tillgång till någon annan vattenkälla, samtidigt som de påverkas av den kvicksilverförorenade fisken de äter. 

    Världens rikaste på mångfald

    När kvällen har gjort La Paz mörkare samlas några miljöaktivister ur nätverket Extinction Rebellion Bolivia. De vill tapetsera om staden, visa att det finns motstånd.

    Foto: Christoffer Baeza Jiménez

    En av aktivisterna jag intervjuar är en biologistudent. 

    Bolivia är ett gruvland. Det är inte det som är problemet. Problemet är att det saknas reglering, och kontroll av reglerna, vilket gör att vi har de här stora kvicksilverföroreningarna. Och så hör inte guldutvinningen hemma i Amazonas, den kan inte få kontaminera marken mer där, säger han. 

    Kan du beskriva de här skyddade områdena där guldarbetarna vill utvinna guld?

    Här finns bland annat Madidi, det är den nationalpark som har rikast biologisk mångfald i världen. Det handlar alltså om en otrolig artrikedom, om tusentals arter som bara finns där, det här är en plats som måste skyddas. 

    Gatuaktivism i La Paz

    Med sig har aktivisterna en mängd affischer med budskapet “Ingen gruvdrift i skyddade områden”, och gömda innanför tröjärmarna: graffitiburkar. Det är först när de demonstrerande guldarbetarna börjar skingras för kvällen som miljöaktivisterna kan påbörja sitt arbete.

    Guldexploatörerna visar sig vara våldsamma när de under protesterna ockuperat både huvudkontoret för landets skyddade områden och gruvmyndigheten.

    Foto: Christoffer Baeza Jiménez

    Det finns också en blodig historia att berätta om. Under en protest 2016 gick några av landets gruvkooperatister så långt att de kidnappade en av landets ministrar och slog honom brutalt till döds.

    Men nu verkar kooperatisterna ha lämnat gatorna vi befinner oss på för natten, kvar finns bara polisen att oroa sig för. 

    Att vara miljöaktivist i Bolivia är ju inte precis likadant som att vara miljöaktivist i Europa. Men det är i alla fall bättre än i Colombia, jag hade en kamrat där som behövde fly till USA, säger en av aktivisterna. 

    ”Bättre än i Colombia”. Det säger inte så jättemycket om säkerheten, eftersom det är världens dödligaste land för klimataktivister, där ungefär 60 aktivister mördas varje år. 

    En av aktivisterna ur nätverket Extinction Rebellion Bolivia har precis skrivit ”Nej till gruvdrift i skyddade områden” på ett av La Paz monument.

    Plötsligt blir aktivisterna rädda. En man på gatan får syn på när en av aktivisterna sprayar sitt budskap på ett monument. Mannen skriker och troligen ringer han polisen, aktivisterna skyndar i väg, och jag lämnar dem kort efteråt.

    Men först: en sista fråga. 

    Varför väljer ni den här typen av aktivism?

    Jag känner att det här är det enda sättet att få min röst hörd. Att få ut min frustration över det som sker. Vi och allt omkring oss tillhör Patchamama (moder jord på urspråket quechua, reds. anm). Jag tror att det som finns runt omkring oss, det får vi bara låna, men i det här fallet så tar de det. 

    Aktivisterna fortsätter veckan med att anordna demonstrationer och uppträdanden. Guldexploatörerna och andra sidan, de får träffa presidenten – som lovar dem att göra vad han kan för att möta deras krav, vad det betyder återstår att se.

    Men det är precis som aktivisterna förutspådde: den här gruppen är för mäktig i landet för att inte lyssna på.

    Forskning: Ekologiska produkter ett hälsosammare alternativ

    En ny vetenskaplig studie visar att ekologiskt jordbruk kan spela en avgörande roll i att minska både vattenföroreningar och giftig mat – samtidigt som det främjar ett hållbart ekosystem.

    Forskningsartikeln, som är publicerad i Environmental Science and Pollution Research, visar på flera positiva effekter av ekologiskt jordbruk. Enligt studiens resultat bidrar ekologiskt jordbruk till att reducera användningen av skadliga kemikalier, vilket i sin tur bidrar till att minska föroreningar i vattenkällor.

    Studien belyser också minskningen av giftig mat genom ekologiskt jordbruk. Forskarna förklarar att eftersom ekologiska produkter produceras utan syntetiska bekämpningsmedel och gödselmedel innehåller de mindre kemiska rester. Det gör ekologisk mat mindre giftig och hälsosammare än konventionell mat.

    Artikeln framhäver även ekologiskt jordbruks positiva effekt på biologisk mångfald. Genom att undvika monokulturer och främja olika arter skapas balanserade ekosystem. Det leder till effektiv skadedjurskontroll och minskar sjukdomar i grödor.

    Klimatteknikens framsteg och utmaningar

    Klimattekniksektorn har växt explosionsartat de senaste tio åren, visar årets klimatteknikrapport från Oxford Climate Tech Initiativ. Koldioxidavlägsning- och reducering, energilagring och rapportering beskrivs som framträdande klimattekniktrender.

    Årets beskriver på ett tydligt sätt hur klimattekniksektorn både växer och förändras snabbt. De just nu mest framträdande klimatteknikerna är inom koldioxidavlägsnande och kolreducerande tekniker.

    En annan central klimatteknik är energilagring. Under 2022 fick dessa tekniker mest finansiering jämfört med andra klimattekniker. Deras roll är avgörande för att stödja övergången till förnybar energi. Detta förklarar varför energilagring lockar så stora investeringar.

    Hantering och rapportering av utsläpp är en annan nyckeltrend. Denna sektor inriktar sig på att övervaka och rapportera utsläppsdata. Den hanterar även klimatrisk och resiliens. Dessutom genererar den viktig klimat- och jorddata. Dessa insatser är vitala för att förstå och tackla klimatförändringarnas konsekvenser.

    Politik och samarbete

    Rapporten lyfter också fram vikten av samarbete mellan regeringar och företag för att stödja klimatteknikens tillväxt och påverkan på både nationell och lokal nivå. Detta inkluderar stöd för forskning och utveckling, underlättande av marknadstillträde, samt utveckling och testning av nya teknologier.

    Även betydelsen av talang och arbetskraft inom klimattekniksektorn betonas. Att bygga upp en kompetent och kapabel arbetskraft genom nationella strategier ses som en kritisk faktor för sektorns tillväxt och framgång.

    Behov av diversifierad finansiering

    Rapporten visar att med över 70 miljarder USD i venturekapitalfinansiering under 2022 och en förväntad värdering på över 1,4 biljoner USD inom koldioxidavlägsnande och -reduktion fram till 2027, står sektorn inför såväl sannolika framsteg som svåra utmaningar.

    Även om innovationsbehoven inom exempelvis energilagring och nätverkshantering kan driva på framgångarna inom sektorn, understryker rapportförfattarna behovet av mer diversifierad finansiering och statliga stöd för att upprätthålla sektorns framåtskridande.

    SD ansluter sig till svenska klimatmål för 2045

    Regeringen och Sverigedemokraterna säger sig vara överens i klimatpolitiken och målet om nettonollutsläpp år 2045. En överenskommelse har slutits mellan Tidöpartierna, konstaterade en nöjd statsminister Ulf Kristersson (M) vid en gemensam presskonferens på tisdagen. Frågan som infinner sig är om det innebär några eftergifter alls för klimatskeptiska SD.

    Statsministern hade sällskap av sina ministrar för klimat och miljö samt energi och näring, Romina Pourmokhtari (L) och Ebba Busch (KD), samt SD:s klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen.

    Och kvartettens samlade budskap var alltså att det råder samstämmighet i regeringsunderlaget. Sverige ska genomföra en omställning som om 22 år – 2045 – innebär att det inte släpps ut några växthusgaser alls som inte kompenseras med motsvarande upptag i mark och skog, eller lagras på andra sätt.

    Vägen dit går via, förkunnade Ulf Kristersson, en massiv satsning på fossilfri el, med kärnkraft som huvudspår, fortsatt ekonomisk tillväxt, utvecklad svensk konkurrenskraft och med EU:s klimatpolitik som utgångspunkt.

    EU har en central roll, som både genomdriver europeiska utsläppsminskningar och har en uppgift som global påtryckare, framhöll Kristersson.

    Den strukturomvandling som nu väntar svenskt näringsliv är omfattande, slog han fast – samtidigt som omställningen inte kan tillåtas innebära någon förändring alls av traditionell svensk välståndspolitik.

    – Klimatomställningen kan bara lyckas i en ekonomi som växer och är bara hållbar om den går att går att förena med svensk välfärd. Det är förutsättningen för folkligt stöd, sa Kristersson.

    Tidöpartierna är inte ensamma här. Om detta synsätt råder i det närmaste konsensus i riksdagen och i stora delar av ekonomkåren.

    Inom klimat-, miljö och resursteoretisk forskning är bilden däremot den motsatta. Här hävdas att traditionell ekonomisk tillväxt med ökad energi- och råvaruanvändning är, och historiskt har varit, intimt förknippad med högre utsläpp, och inte tvärtom.

    Ingen eftergift för SD att godkänna klimatmål

    Frågor på det temat hördes dock inte vid den efterföljande frågestunden i riksdagshuset. Däremot ville reportrarna höra med Kinnunen om hur stor eftergift det egentligen är för SD att ansluta sig till klimatmålen för 2045 – SD har stått utanför uppgörelsen, och sa även nej till att Sverige anslöt till Parisavtalet 2016.

    Kinnunen såg inte besvärad ut. Han konstaterade att det inte finns något i överenskommelsen som talar om framtida höjda priser på fossila bränslen, till exempel. Han välkomnade uppgörelsen som innebär att de svenska etappmålen – och inte minst det långtgående transportpolitiska för 2030 – nu ses över.

    Kinnunen pekade också på att Sverige har möjlighet, inom ramen för EU:s regelverk, att till exempel använda utsläppskrediter som andra länder inte behöver utnyttja.

    ”Svenska utsläpp minskar hela tiden”

    Klimatminister Romina Pourmokhtari (L) fick frågan om när de svenska utsläppen ska börja minska igen – regeringen har ju själv konstaterat att de kommer att stiga som en följd av sänkta bensin- och dieselpriser. Hon gav först ett märkligt svar:

    – De minskar hela tiden. Och vi är nu närmre målen för 2045 än den tidigare regeringen var.

    Reporten ställde sin fråga en gång till och påpekade att regeringen själv säger tvärtom.

    – Detta handlar ju om prognoser om vad som händer från 2024. Vi kommer att ha goda möjligheter att minska utsläppen och kommer att visa det i den kommande klimathandlingsplanen. Den kommer att vara mycket konkret, korrigerade sig ministern något.

    Något hann även sägas om skogens roll i klimatomställningen. Det gjordes klart att regeringen med kraft motsätter sig alla strävanden efter att minska det idag rekordhöga virkesuttaget, trots de ökade kraven på kolbindning i skog och mark i och med EU:s nya klimatlagstiftning.

    – Minskad avverkning är inte ändamålsenligt för den här regeringen, betonade Romina Pourmokthari och fick snabbt bifall av SD:s Martin Kinnunen.

    EU missar egna klimatmålen för 2030

    Nästan alla européer andas giftig luft

    Europeiska Unionen når inte sina mål för minskade koldioxidutsläpp till 2030. Det land som hittills gjort mest är Sverige. Men den positionen äventyras av den svenska regeringens beslut att tillåta ökade utsläpp från transportsektorn, rapporterar Europaportalen.

    Det är EU:s miljöenhet EEA som nu lagt fram en prognos för hur väl klimatmålen enligt Fit for 55-paketet nås. Och det fattas en del, enligt denna.

    Grundbulten i paketet, 55 procent lägre utsläpp år 2030 inom hela Unionen jämfört med 1990, missas med en del procentenheter. Siffran stannar på 48, enligt prognosen. Kravet på ökad inlagring av kol i skogar och marker uppfylls inte heller. Istället för 310 miljoner ton mer årlig inlagring stannar siffran år 2030 på 260 miljoner ton.

    Vidare missar EU även målet om förnybar energi med nästan tio procent. År 2030 kommer andelen förnybart vara 33 procent istället för 42,5 om prognosen visar sig stämma.

    Den svenska EU-parlamentarikern Jessica Polfjärd (M) var parlamentets huvudförhandlare när Fit for 55-paketet behandlades och de nationella utsläppsbetingen fördelades. I ett uttalande manar hon medlemsländerna att nu sätta fart med de nationella ansträngningarna.

    Det lite speciella med EEA:s rapport är att den pekar ut Sverige som det medlemsland som ligger närmast att klara EU-målen. De överskrids rent av. Sveriges ska reducera utsläppen med 50 procent till 2030 men hamnar istället på 60 procent enligt prognosen.

    Den bilden stämmer dock inte längre. EEA har baserat sig på 2022 års statistik och rapportering från medlemsländerna. I år har som bekant regeringen Kristersson tillkännagett kraftiga minskningar av ambitionerna inom transportsektorn.

    Bensin och diesel görs nu billigare med hjälp av skattesänkningar och lägre reduktionsplikt – det vill säga mindre inblandning av förnybara bränslen i de fossila drivmedlen. Följden blir miljontals ton högre fossila utsläpp från vägtrafiken fram till år 2030, istället för tvärtom.

    Ledamoten i EU-parlamentet Per Holmgren (MP) betonar i en kommentar till rapporten att utsläppsmålen är juridiskt bindande. Länder som inte klarar dem kommer att få betala dyrt för det. Och den svenska regeringen kämpar nu, säger han ”aktivt för att radera Sveriges roll som förkämpe.”

    S-ledamoten Hélene Fritzon kritiserar även hon regeringens linje:

    Med EU:s klimatpaket Fit for 55 har vi satt upp ambitiösa mål till 2030 och nu är det dags för medlemsländerna att skrida till verket. Därför ser jag med oerhörd oro och frustration hur den svenska SD-regeringen istället ökar utsläppen och sjabblar bort satsningar på järnvägar och grön omställning, säger hon till Europaportalen.

    LO: Så ser en rättvis klimatomställning ut

    LO har släppt en rapport om rättvis klimatomställning. I rapporten presenteras förslag på offentliga investeringar och rekommendationer kring styrmedel på områden som arbetsmarknad, transporter och konsumtion. 

    “Svensk fackföreningsrörelse har en tradition av att bejaka strukturomvandlingar och teknikskiften. Det gäller även i klimatomställningen. Fackföreningsrörelsens positiva inställning till klimatomställningen bygger dock på att omställningen blir rättvis: att vinsterna kommer flertalet till del samtidigt som kostnaderna fördelas efter bärkraft”, skriver LO. Rapporten är skriven av Anna Almqvist och Marika Palmér Rivera. 

    I rapporten presenteras en mängd rekommendationer för en rättvis klimatomställning. Bland annat betonas det offentligas ansvar för att möjliggöra och påskynda näringslivets omställning: 

    Avgörande är att staten skapar lämpliga ramar i form av till exempel reglering och prissättning av utsläpp. Ökade offentliga inves­teringar i transportinfrastruktur och annan samhällsbyggnad är en förutsättning för näringslivets omställning.

    Författarna skriver vidare att transporter och bostäder bör prioriteras för offentliga investeringar. Dessa två står tillsammans för hälften av hushållens konsumtionsbaserade växthusgasutsläpp och är dessutom två av hushållens största utgiftsposter. LO pekar även ut dessa områden som svåra att minska utsläpp från utan betydande investeringar. 

    Transportsektorn behöver offentliga investeringar 

    Beträffande transporter konstaterar LO att bilberoendet är stort, särskilt bland LO-förbundens medlemmar. Här uppger 40 procent att de är mycket beroende av bil i vardagen. För medlemmar i SACO-förbund är siffran 19 procent. 

    Bilismen utgör emellertid en stor utmaning för klimatomställningen. För att flytta över resor från bil till gång och cykel vill LO se cykelinfrastruktur som ger möjlighet till god framkomlighet och säkerhet. Man konstaterar att ungefär en tredjedel av alla bilresor är kortare än fem kilometer, vilket visar att det finns stor potential att omvandla bilresor till cykelresor. 

    Författarna betonar även vikten av att omställningen är hanterbar för “vanligt folk” och pekar återigen på behovet av offentliga investeringar. Som exempel lyfts utbyggnad av digital infrastruktur och samhällsservice i närheten av där människor bor samt satsningar på kollektivtrafik och den nationella järnvägen. 

    Vad gäller kollektivtrafik vill man att geografisk och ekonomisk rättvisa prioriteras högre i planeringen. Det är ett viktigt steg för att öka tillgängligheten i städers ytterområden, utanför tätorter och utanför kontorstid, skriver LO. Man konstaterar också att ekonomin sällan är en avgörande faktor för ökat kollektivtrafikresande – tid och tillgänglighet är oftast viktigare. Att kollektivtrafiken är enkel att använda spelar också in. 

    Geografi och inkomst spelar roll 

    Rapporten lyfter genomgående ojämlikheten i såväl orsakade utsläpp som klimatrelaterade styrmedel. Höginkomsttagares utsläpp är många gånger högre än utsläppen hos resten av befolkningen – de har därmed större ansvar än andra att minska sina utsläpp. Att Inkomstskillnaderna har ökat i Sverige under fyra decennier är problematiskt för en rättvis omställning, konstaterar LO: 

    Detta har bidragit till att förutsättningarna att hantera kostnadsökningar relaterade till omställningen och göra investeringar för att ställa om konsumtion och beteenden nu skiljer sig väsentligt åt mellan olika grupper. En rättvis omställning kräver att de kostnader som uppkommer i omställningen fördelas efter bärkraft, bland annat genom gemensamma investeringar och stöd som skapar strukturella förutsättningar för människor att göra nödvändiga förändringar oavsett inkomstnivå.

    I rapporten framkommer även att det finns stora skillnader mellan stad och landsbygd vad gäller vilka som har bäst möjlighet att ställa om. 82 procent av bonusmedlen för elbilar har gått till storstäderna, trots att behovet av bil tenderar att vara störst på andra håll. 

    Många av LO-förbundens medlemmar – 42 procent – har svårt att hantera en oväntad utgift på 5000 kronor inom en vecka. Uppgiften är en viktig påminnelse om att långt ifrån alla hushåll har möjlighet att på egen hand till exempel byta till elbil eller göra andra klimatsmarta val. 

    Grafik: LO

    Klimatomställningen ger nya arbeten

    Att arbetsmarknaden kommer att förändras råder det ingen tvekan om. Men omställningen innebär inte bara att arbeten försvinner, skriver LO – tvärtom beräknas 100 000 till 250 000 nya arbeten att uppstå till följd av omställningen. Det handlar om arbeten inom till exempel energieffektivisering av bostäder, utbyggnad av elnät och övergången till en cirkulär ekonomi. 

    En viktig fråga för näringslivets omställning blir med andra ord tillgången till relevant arbetskraft. Redan idag har sex av tio branscher, enligt en rapport från Svenskt Näringsliv, svårt att hitta kompetens för att klara av klimatomställningen. En aktiv utbildnings- och arbetsmarknadspolitik som bidrar till att vi har rätt kompetens är därför avgörande, enligt LO. 

    Rapportförfattarna skriver även att för att omställningen av arbetsmarknaden ska bli rättvis behöver de jobb som skapas vara lika bra eller bättre än de jobb som försvinner.

    Privatkonsumtion stor utsläppsbov

    Även konsumtion av varor diskuteras i rapporten. Närmare 60 procent av klimatpåverkan från svenskars privata konsumtion av varor kommer från sällanköpsvaror. I denna kategori ingår i princip allt som inte är livsmedel eller förbrukningsvaror: kläder, skor, böcker, elektronik, möbler, vitvaror med mera. 

    Studier visar att det inte räcker att förlita sig på att konsumenter ska göra informerade val. LO skriver att man därför bör fokusera på att ställa om handeln så att det blir lättare och billigare för konsumenter att göra bra miljöval – och svårt, eller till och med omöjligt, att konsumera produkter som har en betydande negativ klimatpåverkan. 

    I rapporten går att läsa följande: 

    De dominerande affärsmodellerna inom handeln bygger idag på masskonsumtion och snabb omsättning av stora mängder nya varor. Det mönstret behöver brytas för att det ska vara möjligt att uppnå både klimat- och miljömålen. Betydande utsläppsminskningar från handeln går inte att åstadkomma genom beteendeförändringar hos enskilda konsumenter eftersom det är svårt för kunder att fatta informerade, medvetna och hållbara konsumtionsbeslut och att välja att konsumera hållbart när mindre hållbara varor är billigare.

    LO slår fast att handeln behöver bli mer cirkulär, vilket innebär att avfallssektorn behöver förändras. En viktig åtgärd för att öka återbruket och återvinningen är ett större fokus på andrahandsförsäljning samt uthyrnings- och reparationsverksamheter.


    Ta del av hela rapporten om rättvis klimatomställning här.

    Trollhättan satsar på biologisk mångfald

    biologisk mångfald

    Trollhättans stad får över fyra miljoner kronor i ett EU-projekt för att storsatsa på biologisk mångfald. Göteborgs botaniska trädgård är också med.

    I IPCCs senaste rapport slås fast att 70 procent av världens alla ryggradsdjur har försvunnit sedan 1970-talet, berättar Trollhättans kommun i ett pressmeddelande.

    Den biologiska mångfalden är avgörande både för vår livsmedelsförsörjning och robustheten i vårt samhälle och i förlängningen faktiskt mänsklighetens existens.

    Jennie Bergius Eriksson, ordförande i samhällsbyggnadsnämnden Trollhättan, Trollhättans stads hemsida

    I Trollhättans kommun är biologisk mångfald en viktig strategisk fråga och något man arbetar med i hela koncernen. Nu tilldelas kommunen projektmedel från EU, som ska användas för att utveckla och växla upp kommunens arbete. I projektet ingår åtta samarbetspartner i fem länder.

    Faunadepåer och insektshotell bland åtgärderna

    Trollhättans stad ska i projektet fortsätta att utveckla och växla upp informationsspridning, utbildning och rådgivning om biologisk mångfald. Man ska även utveckla metoder för skötsel av gräsytor på ett sätt som främjar biologisk mångfald.

    Arbete görs därtill för att återställa biologisk mångfald, bland annat genom återställande av ängar och stenrösen samt inrättning av faunadepåer. Blomsterbäddar, ängar och insektshotell med flera åtgärder görs i allmänna parker och på skolgårdar. Slutligen ryms även arbete för att få bort invasiva arter.

    Projektet som finansierar satsningen heter EXPBIO. Det startar under 2024 och pågår i fyra år. Total projektbudget är 52 miljoner kronor från Interreg Nordsjöprogrammet, ett program finansierat av EU som syftar att lösa gemensamma problem och uppmuntra till samarbete. Länderna som deltar i projektet är Holland, Belgien, Tyskland, Danmark och Sverige. Från Sverige är Göteborgs botaniska trädgård och Trollhättans stad med.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Hawaii låg koldioxidhalten i atmosfären 10 november på 419,44 miljondelar (ppm). Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 2,52 ppm. I våras slogs nytt rekord då mänskligheten för första gången passerade 425 ppm.

    Förra veckans medeltal blev 419,28 ppm, vilket är en ökning med 2,28 ppm jämfört med för ett år sedan. På ett decennium är det en ökning med 24,48 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 418,82 ppm i september, vilket är en ökning med 3,42 ppm jämfört med för ett år sedan. Oktober 2023 var den varmaste oktober någonsin i världen, med en genomsnittlig ytlufttemperatur på 15,30°C, 0,85°C över genomsnittet 1991-2020 för oktober och 0,40°C över den tidigare varmaste oktober 2019.

    Källa: Copernicus

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Kissa på flugan – och gör samma sak för klimatet

    Foto på Mattias Goldmann, 2030-sekreterariatet

    ”Varje gång jag står vid pissoaren och den har en liten fluga man tänks kissa på, tänker jag att Nä fan, så lättmanipulerad är jag inte. Jag är en individualistisk rebell, jag kissar bredvid.” Så inleder Mattias Goldmann veckans krönika, där han reflekterar om märkningen på herrtoans urinoar och klimatsmarta val. Det är lätt att sikta rätt i båda fallen, betonar han.

    KRÖNIKA Jag bara tänker så. Men, som alla andra herrar siktar jag på flugan, eller bull’s eye om det är en slags darttavla i pissoaren. Nästan alla gör det; bredvidkissandet minskar med 80 procent och kostnaderna för att städa toaletten med nästan tio procent. Dessutom blir toalettstädningen lite mindre äcklig – fortfarande är det ett skitjobb men inte lika mycket av ett pissjobb. Och så blir toor lite mer jämställda; killtoan inte längre lika mycket äckligare än tjejtoan. 

    ”Vad i helvete” skulle folk säga till den som kissar bredvid. Men sen går vi ut från pissoaren och kissar bredvid. Hela tiden och allihop. Avsiktligt. 

    Nu är det på många sätt lätt att göra rätt. Klimatsmarta lösningar är lätta att hitta, lätta att använda och lätta att finansiera – lyft blicken bortom inköpspriset så är det allt oftare lönt att välja det effektiva, förnybara, framtidssäkrade. Vi vet det, vi vet att trots miljarder av våra skattemedel till att göra fossil diktaturdiesel billigare på pump, så närmar sig game over för fossileran. Men inte tillräckligt snabbt, vi måste bidra. Det mesta är enkelt, som att pissa på flugan. Ändå kissar vi bredvid. 

    Vi flyger Stockholm-Göteborg. Flygresor.se listar 14 avgångar per dygn, vardera väg. Gång på gång visar tester att tidsvinsten dörr-till-dörr är noll, flyget normalt sett dyrare och punktligheten den samma för tåget som för flyget – vad vi än älskar att säga om SJ och MTR. Dessutom är tåget en bättre arbetsplats, direkt mellan stadskärnorna. Men framför allt: För klimatet är skillnaden mellan flyget på fossil Jet A-bränsle och tåget på förnybar Bra Miljöval-el himmelsvid. 

    Vi slentriankäkar kött. En burgare på donken eller Max är fortfarande vanligen nötkött, trots att vego- eller veganburgaren kostar samma, smakar samma – minns blindtesten där burgarfanatiker inte kunde säga vilken som var vilken – och ställs fram lika snabbt. Men för klimatet är skillnaden enorm; utsläppen för en köttburgare räcker för fem-sex vegodito.

    Vi webbshoppar kläder. Det mesta vi behöver finns redan, kan köpas second-hand till lägre pris, testas i butik eller skickas hem om du föredrar det, och du får en personlig stil på köpet. Istället beställer vi på nätet, tre storlekar för att vara säkra, ett par olika varianter, en hel box med plagg kommer hem, vi behåller det vi gillar bäst och returnerar resten. Illa nog om retursystemet skulle funka, med alla de transporter vi gett upphov till, men risken är stor att toppen eller brallan hamnar i Atacamaöknen eller havet utanför Ghana. 

    Inget av detta är någon nyhet. Vi vet att det är så här. Vi läser om det gång på gång. Ändå fortsätter vi detta självskadliga beteende – för i motsats till pissoaren är det inte en stackars lågavlönad, snart utvisad städerska som får torka upp – det får vi allihop, ingen kommer undan.

    Precis som med flugan i pissoaren så är det inga underverk som begärs av oss. Visst behövs det mer än bara dessa tre exempel för att vinna klimatkampen, men oerhört mycket är oerhört lätt och kan börja direkt. Vi ska bara avstå från driften att pissa bredvid. Sikta på flugan, för din egen skull.

    Företag och biologisk mångfald – en komplex relation

    Forskare från university of Manchester och Oregon State University belyser i en nyligen publicerad studie den komplexa relationen mellan företag och biologisk mångfald. De menar att företag aktivt kan minska sin negativa påverkan på biologisk mångfald genom förändrade affärsstrategier.

    Studien visar att företag spelar en central roll för att minska hoten mot den biologiska mångfalden. Företags verksamheter bidrar ofta till förlust av biologisk mångfald. Forskarna menar dock att de även har möjlighet att stärka den genom strategiska förändringar.

    Minskad biologisk mångfald kan kopplas till alla slags industrier, inte bara några få, vilket är något som forskarna framhäver. Utifrån det skriver de att företag inom alla industrier strategiskt kan ta itu med de främsta orsakerna till just deras verksamhets påverkan på minskad biologisk mångfald.

    Artikeln betonar även vikten av samarbete mellan näringsliv och forskare inom hållbarhet och biologisk mångfald. Forskarna menar att särskilt tvärvetenskapliga partnerskap är avgörande för att skapa och genomföra strategier som gynnar både ekonomi och miljö.

    Forskarnas strategiförslag för företag som vill bidra till ökad biologisk mångfald:

    • Målinriktade åtgärder: Företag ska aktivt identifiera och ta sig an de huvudsakliga faktorerna som just deras verksamhet bidrar till minskad biologisk mångfald.
    • Separat rapportering: Företag bör rapportera sina framsteg inom skydd av biologisk mångfald tydligt och separat för att klargöra sina insatser.
    • Tvärvetenskapligt samarbete: Forskarna betonar hur viktigt det är att företag och akademiker samarbetar för att skapa effektiva skyddsstrategier för biologisk mångfald.
    • Innovativa affärsmodeller: Företag minskar sin negativa miljöpåverkan genom att införa affärsmodeller som stödjer cirkulär ekonomi och hållbar resurshantering.
    • Certifieringar och standarder: Genom att följa internationella miljöstandarder och uppnå hållbarhetscertifieringar kan företag tydligt visa sitt miljöengagemang.

    Återhämtningen av Europas sötvattenskvalitet bromsat in

    En ny studie publicerad i Nature visar att arbetet med att förbättra Europas sötvattenskvalitet har stött på utmaningar. Forskningen, som täcker mer än fem decennier, visar att en tidigare förbättringstrend stannat upp.

    Långvarig mänsklig påverkan har skadat sötvattenskvaliteten i Europa. Utifrån detta har forskare studerat utvecklingen av sötvattenkvaliteten genom att bland annat analysera data om ryggradslösa djur i sötvatten från 22 europeiska länder, från år 1968 till 2020.

    Testresultat fram tills nyligen har visat på årliga kvalitetsförbättringar med allt fler arter i Europas sötvatten. Uppgraderingar av avloppshantering och andra samhällsåtgärder har drivit dessa förättringar. Men nu visar forskarna att den årliga återhämtningen har upphört sedan 2010.

    Situationen är särskilt allvarlig för ekosystem nedströms dammar, städer och jordbruksmark. Där är stagnationen tydligast, och miljöstörningar fortsätter att skada dessa vatten.

    Forskarna understryker att vi nu måste stärka och förnya insatserna för att skydda och återställa den biologiska mångfalden i Europas sötvatten. Signalerna är klara: vi måste se över och intensifiera våra nuvarande metoder för att hantera de miljömässiga utmaningar våra vattensystem utsätts för.

    Tre finalister i ”årets återanvändare”

    Finalister Återvinningsgalan 2023

    Det är lätt att gå direkt på återvinning långt ner i avfallshierarkin. Men det är mer hållbart att föra material högre upp i avfallstrappan. Vid den årliga Återvinningsgalan, arrangerad av tidningen Recycling, branschorganisationen Avfall Sverige och branschorganistaionen för återvinningsbolag Återvinningsindustrierna, uppmärksammas förlängd livslängd genom ett särskilt pris.

    Årets Återanvändare går till en person, organisation eller företag som verkat för och aktivt arbetat med att föra material högre upp i avfallstrappan, till exempel genom att använda material på ett sådant sätt att en produkts livslängd förlängs och materialåtervinning därmed skjuts på framtiden.

    Källa: Återvinningsgalan

    I kategorin årets återanvändare är tre finalister nominerade: Science Park Borås har varit den samlande kraften i att ta fram kläder till Way Out West-festivalen som till 100 procent bestått av återbrukade second hand-kläder.

    Panter har med hjälp av ett digitalt retursystem möjliggjort att använda flergångsserviser för event och för takeaway istället för engångsprodukter.

    Remade in Sweden är ett företag som är specialiserade mot återbruk av IT-utrustning. Ambitionen är att återbruka och reparera och om det inte går tar man vara på så mycket komponenter som möjligt för användning som reservdelar.

    Återvinningsgalan går av stapeln torsdagen den 30 november i Stockholm. Då får vi reda på vilken aktör som står som vinnare i kategorin Årets Återanvändare – men miljön är redan vinnare genom de förändringar de tre finalisterna genomfört.

    Slutet för fossila bränslens tillväxt i år

    I en ny rapport bedömer det Internationella energirådet att utsläpp från den globala energisektorn lär nå sin kulmen senast om två år. En analys av rapporten kommer fram till att utsläppen snarare kommer att kulminera redan i år.

    Varje år publicerar Internationella energirådet (IEA) en rapport om det globala energisystemet. Rapporten kallas World Energy Outlook och innehåller lägessummeringar, analyser, och framtidsprojektioner. Årets rapport kommer med flertalet positiva medtag och hoppingivande trender. 

    Allra mest iögonfallande är att IEA förkunnar att koldioxidutsläppen inom energisektorn förväntas att peaka och nå sin kulmen senast 2025, Främst tack vare de extraordinära utvecklingar som pågår inom och med förnybar energi, effekterna av kriget i Ukraina samt progressiv politik som realiserar länders klimatmål och fasar ut fossila energikällor.

    Ansedda klimathemsidan Carbon Brief har i sin tur kollat närmare på den drygt 250 sidor långa rapporten. De gör i sin tur analysen att det allra troligaste, baserat på IEA:s grafer, är att energiutsläppen kulminerar redan i år. Alltså precis i detta nu. 

    Globala koldioxidutsläpp från energisektorn från industri och användning av fossila bränslen, uttryckt i miljarder ton. ’Policy 2021, 2022, 2023 utgör IEAs bedömningar av världens länders energipolitik från World Energy Outlook-rapporten från respektive år. Källa: Carbon Brief, med data från IEA.

    Otillräcklig politik och positiva trender

    Även om grafen ovan illustrerar illustrerar Carbon Breifs bedömning om att energiutsläppen kan peaka i år, visar den likväl att nuvarande politik är otillräcklig för att hålla oss inom 1,5-gradersgränsen (som om den överskrids gör det troligt att flera tippningspunkter passeras). Som SMB nyligen rapporterat slog energirådet tidigare i höst fast att det är en absolut nödvändighet att politiken aktivt reglerar bort fossila bränslen. “Det är ett ‘golden condition'”, sade IEAs VD Fatih Birol. Endast nuvarande fossila utvinningsprojekt uppskattas leda till en uppvärmning på 1,7 grader om de tillåts fortsätta. Ett ständigt växande energibehov och så kallade rekyleffekter utgör andra hinder.

    Positivt är å andra sidan att det verkar som att världen kommer allt närmare så kallade sociala tippningspunkter inom energisektorn – när exempelvis beteenden eller nya teknologier vid en given punkt ‘tippar över’ och leder till snabba och exceptionella förändringar i hela samhället.

    Carbon Brief poängterar återkommande att när man jämför med IEAs motsvarande rapporter från tidigare år är det tydligt att flertalet av rapportens bevakade trender är exponentiella i sin utveckling. Ett exempel är att IEA så sent som ifjol uppskattade att energisektorutsläpp skulle kulminera 2027, inte 2025 som tidigare nämnt. Ännu senare årtal för koldioxidkulmen återfinns i tidigare rapporter. Vidare förväntar sig IEA nu 30 procent fler elbilar till 2030 och 69 procent mer solkraft till 2050 än vad deras motsvarande analyser visade ifjol.

    Således, även om det är lätt att i nuläget se att världen ligger efter såväl Parisavtalet som ländernas egna nationella klimatmål bör man komma ihåg att förändringar, när de väl sätts i tillräcklig rullning, kan ske oväntat fort. Det kan alltså framhållas att årets World Energy Outlook-rapport indikerar att den globala energisektorn är nära en social tippningspunkt.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.