Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Skogsutredare: Inget förslag om slopat tillstånd för att avverka fjällnära skog

    Bild på professsor emeritus Göran Örlander

    Det finns inget förslag i regeringens skogsutredning om slopa tillståndet för att avverka fjällnära skog. Inte heller höjs gränsen på 0,5 hektar för att slippa lämna in avverkningsanmälningar. Det framkom när utredningens delbetänkande lämnades över till landsbygdsministern under torsdagen.

    2024 års skogspolitiska utredning, som genomförs av professor emeritus Göran Örlander, ligger inklämd i en liten hög av tre pågående betänkanden som alla handlar om skogsfrågorna ur olika perspektiv. Detta gjorde det svårt för utredaren att besvara en del väsentliga frågor, vilket blev tydligt i den videoutsända presentationen.

    Till exempel om hur kravet på skoglig tillväxt och ökad produktion – utgångspunkten för just denna utredning – ska viktas mot kravet på ökad kollagring i skog och mark, som är synnerligen viktigt ur klimatsynpunkt.

    Den sistnämnda frågan hanteras i den pågående miljömålsberedningen, med slutdatum i februari. Och hur skyddet av hotade och fridlysta växter och djur i skogen ligger i sin tur i Artskyddsutredningen.

    Den här överlappningen i tre separata utredningar har mött kritik från oppositionen för att göra det svårt att få någon helhetsbild av vad regeringen vill och prioriterar. Enligt uppgift till SMB från en källa i miljömålsberedningen är landsbygdsminister Peter Kullgrens (KD) svar på den kritiken att regeringen kommer att avvakta vad respektive utredning föreslår och först därefter göra en sammanvägning.

    Ingen kommentar från landsbygdsministern

    I linje med det beskedet sa Kullgren vid torsdagens presentation att han inte avsåg att kommentera något av de förslag som utredaren kom med.

    Skogsindustrins ökade aptit på timmer och inte minst massaved har lett till en stark press på de fåtaliga områdena med naturskog, inte minst den fjällnära. 6000 hektar av skyddsvärd äldre skog i det fjällnära barrskogsbältet har avverkats sedan 2020, berättade Svt för en tid sedan.

    Under hösten har det spekulerats om att utredaren skulle föreslå att slopa tillståndsplikten för fjällnära skog, med tanke på regeringens hållning. Något MP:s båda språkrör förde fram i en debattartikel i veckan. Men nej, utredare Örlander lägger inte fram något sådant förslag. Han ville dock inte säga om något sådant kan bli aktuellt i slutbetänkandet, som läggs fram i augusti nästa år. Fortsatt osäkerhet om dessa viktiga naturskogars framtid ännu en tid, alltså.

    Göran Örlander berättade att han övervägde att höja kravet på att lämna in avverkningsanmälan från 0,5 hektar till två hektar, men övergav tanken. Detta hade lett till att 70 000 hektar skog varje år avverkas utan någon anmälan alls, vilket hade äventyrat tillsynen. Han var tydlig med att det är EU:s lagar för skyddsregler som hindrar höjningen från dagens 0,5 till två hektar.

    Tio dagars frist för avverkning istället för sex veckor

    Han föreslår däremot att tio dagar istället för sex veckor blir fristtiden för en skogsägare att börja avverka efter anmälan. Här finns farhågor inom miljörörelsen att skyddsvärda biotoper hinner slinka igenom i högre grad än tidigare. Även ädellövskogslagen ska luckras upp, så att det inte blir en skyldighet för markägaren att plantera ny lövskog efter en avverkning. Ny lövskog ska dock planteras, men behöver inte anläggas på samma plats.

    Ett viktigt förslag från utredaren är att markägare ska ersättas av staten i de fall skog med höga skyddsvärden får avverkningsförbud. Något sådant system finns inte i dag, även om lagen ger möjlighet till det. Regeringarna och riksdagen har hittills låtit bli att införa ett sådant. Det skulle få namnet skogsmarksskyddsområde.

    Ersättningen ska enligt förslaget vara 125 procent av beståndets värde, vilket motsvarar den summa som utgår till skogsägare enligt bestämmelserna om biotopskydd.

    ”Inte rimligt att den enskilde ska betala för skydd”

    – Det är inte rimligt att den enskilde skogsägaren ska betala för ett skydd som har allmänt intresse. Det är en sak för skattebetalarna, framhöll Göran Örlander under frågestunden.

    Något motvilligt lämnade utredaren beskedet att en sådan skogsmarksersättning kan beräknas uppgå till 300 till 600 miljoner kronor om året.

    Eventuella anslag till ett sådant skydd skulle möjligen kunna dyka upp i höstens budget för valåret 2026. Men med tvekan, av tidsskäl. Slutbetänkandet i skogsutredningens kommer inte förrän mot slutet av augusti och måste remissas och beredas innan riksdagen kan fatta beslut.

    Regeringen har dragit ned kraftigt på skogsskydd

    Regeringen Kristerssons intresse för att anslå pengar till att skydda biologiskt värdefull skogsmark har också hittills varit minimalt, för att inte säga negativt. Det första man gjorde sedan man tillträtt hösten 2022 var att dra ned anslagen för naturreservat och inköp av värdefull skogsmark med ansenliga 1,5 miljarder kronor.

    Budgeten för program 20, klimat- och miljöåtgärder, har pressats tillbaka med totalt sju miljarder kronor sedan Kristerssons regering tillträdde. Skogsinköp och naturreservat har sammanlagt fått två miljarder kronor mindre i de budgetbeslut som tagits hittills, vilket SMB berättat tidigare.

    Från miljöhåll får utredningen negativ kritik, om än inte genomgående. Världsnaturfonden ser positivt på att tillståndet blir kvar för avverkning i fjällnära skog och att ersättningssystem föreslås. Däremot är organisationen, i likhet med Naturskyddsföreningen, kritisk till förslaget att sänka tidsgränsen för avverkning efter anmälan från sex veckor till tio dagar. Att de avverkningsanmälningar som Skogsstyrelsen inte prövar alls, så kallade ”ickebeslut” inte längre ska vara överklagningsbara är mycket negativt, säger båda organisationerna.

    XR:s kritik mot MSB-broschyren: “Inte ett ord om klimatkrisen”

    Under året har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skickat ut broschyren Om krisen eller kriget kommer till svenska hushåll. Extinction Rebellion uppmanar nu politikerna till handling i sin egen broschyr När klimatkrisen kommit. SMB har träffat rebellmamman Kristin Palmqvist för ett samtal om broschyren.

    Vi träffas på Rådhustorget i Umeå efter en demonstration för fred och rättvisa. Vi går in på gallerian för att värma oss efter att ha stått ute i decemberkylan i två timmar. Kristin bär på kassar med Rebellmammornas virkade halsdukar som de burit på i demonstrationståget.

    – Med min bakgrund som biolog blev jag oerhört frustrerad och arg när vi fick en regering som gör allt de kan för att hejda klimatomställningen. Då hittade jag Rebellmammorna, en plats där man kan kanalisera sin frustration och oro. Vi försöker göra skillnad.

    Kristin Palmqvist, rebellmamma i Umeå. Foto: Alva Danielsson/Supermiljöbloggen

    Rebellmammorna är en gren av klimatrörelsen Extinction Rebellion. XR har skrivit broschyren När klimatkrisen kommit som uppmanar politikerna att ta klimatkrisen på allvar. Runt om i landet har XR-aktivister och rebellmammor delat ut broschyren och demonstrerat, bland annat utanför riksdagen.

    Vad handlar broschyren om?

    – Den tar upp problem med klimatkrisen som våra politiker inte verkar ha förstått, säger Kristin. Jag tror att man som privatperson kan känna sig orolig när vi pratar om hur klimatkrisen kan påverka vår säkerhet. Det handlar om till exempel ökad migration och klimatflyktingar, och mat- och vattenbrist. Vi riktar budskapet till politiker som har makten att agera för att förhindra krisen.

    XR är inte de enda som har gjort en egen variant av MSB-broschyren. Svenska freds uppmanar till politik som förebygger och förhindrar kris och krig. “Vi lever i en komplex värld. Inte bara krig pågår i vår omvärld utan klimatförändringar, pandemier, en demokratisk tillbakagång, rasism och polarisering kan skada och påverka oss”, står att läsa i Om krisen eller kriget förebyggs. 

    Vad tycker du om MSBs broschyr?

    – Den är väldigt krigsfokuserad. Det var också uppdraget från regeringen att den fokuserar på kriser som har med krig att göra. Den tar inte upp klimatfrågan alls. Det är också för lite fokus på vad civilsamhället kan göra. I och med att civilsamhället nedmonteras just nu, så är detta också ett stort problem, menar Kristin Palmqvist.

    När klimatkrisen kommit ska överlämnas till kommunfullmäktige idag på sammanträdet i Umeå. I flera andra städer har aktivister gjort likadant.

    – Vi tänkte att de skulle få med sig lite läsning inför julen, så vi delar helt enkelt ut broschyrerna till dem var och en och önskar God Jul. Det känns bra att påminna dem om att vi finns, säger rebellmamman Åsa Forsberg, som är en av dem som ska lämna över broschyren till kommunpolitikerna.

    Frida Hylander: Nu har vi chansen att göra klimatengagemang roligt

    En stor del av den svenska klimatrörelsen har övergett Elon Musks plattform X till förmån för Bluesky. SMB:s krönikör Frida Hylander ser nu hur det digitala klimatengagemanget mår bättre under nya, snällare, premisser. Men rörelsen har fortfarande flera problem och är alltför seriös. Det behövs mer trams helt enkelt, skriver Frida i veckans krönika.

    KRÖNIKA “Vill ni verkligen befinna er i en ekokammare där alla tycker likadant och de med avvikande åsikter mobbas ut?”
    Frågan har ställts i en rad olika texter under hösten, inte minst i samband med att allt fler lämnat Elon Musks algoritmdrivna plattform X till förmån för plattformen Bluesky. Istället för algoritmer ser Bluesky-användarna de man följer i kronologisk ordning, kan skapa egna flöden baserat på vad man gillar och uppmuntras blocka troll och högerextrema istället för att reagera på deras inlägg. Allt för att det ska bli kul och trevligt att vara på internet. I alla fall för stunden.

    Det är över ett halvår sedan Sverigedemokraterna avslöjades med att ha avlönade trollfabriker på bland annat X, och regeringen valde att inte göra något substantiellt åt det. Ändå har det tagit tid för många att lämna det sammanhang X utgjort: ett som aktivt boostar klimatförnekande inlägg och trycker ner både klimatforskningsinlägg och länkar till externa sidor. Jag tror att en anledning av flera handlar om idén att det är viktigt att försöka nå alla, inte bara de som redan är med på tåget. I klimatarbetet är det en vanligt förekommande grund till strategiska frågor; hur når vi fler? Hur får vi fler att vilja vara med? Vill man bygga en bred klimatrörelse kan man ju inte bara predika för de som redan håller med en, eller?

    Motsatsen till vad som händer på X

    Författaren och aktivisten Rebecca Solnit skriver att det är ett grundläggande misstag att tro att det skulle vara viktigt för demokratin och ens engagemang att befinna sig på platser där samtalet och energin äts upp av troll och fascister. Engelskans “preaching to the choir” är hämtat från kyrkans faktiska predikande och uppfattas ofta som ett sätt att omvända icke-troende. Men predikandet handlar inte främst om att omvända någon, utan om att samla folk, stärka, peppa, och förmedla de centrala budskapen om och om igen, hitta nya nyanser och bli påfylld med motivation. Det är motsatsen till vad som händer på X, där klimatrörelsen istället blir små isolerade öar som dräneras av otaliga troll och högerextrema. Risken med att ägna all sin tid åt att blocka och fäktas mot fiender är att man glömmer bort att en rörelses viktigaste publik är dess allierade, inte dess fiender.

    Att befinna sig i ett ständigt reaktivt tillstånd där ens fokus behöver läggas på att parera vansinniga utspel från de som gör motstånd mot klimatomställningen innebär att man samtidigt tappar fokus på en väldigt central sak: att bygga och stärka det man vill se mer av. Jag tror att det här är en av de viktigaste balansakterna för att skapa breda och starka rörelser: att vara tydlig med vad man vill bygga och stärka, utan att bli exkluderande för de som letar efter ett sammanhang att engagera sig i, men som ännu inte tagit steget. En rörelses viktigaste publik är dess allierade, inte dess fiender, men både allierade och potentiellt allierade behöver man nå på flera sätt.

    Mer trams mindre reaktivitet, tack!

    Ett problem klimatrörelsen som samhällspolitiskt diskussionsämne dras med är att den lätt blir allvarlig. Det är inte konstigt eftersom klimatkrisen är en i högsta grad allvarlig fråga. Detta faktum kan dels göra det svårare för de som engagerar sig att tillåta sig att känna glädje, lust och njuta av livet – eftersom njutning kan ses som ett svek mot de orättvisor man kämpar emot. Dels innebära att saklig och allvarlig kommunikation enklare blir en del av bruset, bland tusen andra kriser som pågår. Därför behövs humor och glädje.

    Nonsens och trams är verkligen inte bara nonsens, utan kan vara nödvändiga för att erbjuda en känslomässig lättnad mitt i människors klimatångest. Att exempelvis använda absurditet i texter eller bilder kan ofta förmedla ett budskap med större tydlighet, men framförallt skapa starkare känslomässiga reaktioner än vad ett sakligt allvar kan göra – vilket trösterikt nog kan minska den dissonans, det skav, många bär runt på i sina dagliga liv. Det här görs tack och lov redan, genom roliga memes eller kreativa och satiriska skyltar i klimatdemonstrationer – men vi skulle behöva mer trams som enar! Inte bara på internet utan i alla sammanhang där klimatrörelsen verkar. Klimatet är en allvarlig fråga, men det betyder inte att allt klimatarbete behöver vara det.

    Låt det här bli vår julklapp till oss själva och varandra: mer trams, mindre reaktivitet, mer fokus på att stärka och stötta de som redan är med på tåget. Och få det att bli så roligt att fler kommer vilja vara med. Så att vi 2025 verkligen kan fokusera på att bygga den värld vi vill se.

    Omöjligt att nå klimatmål utan livsstilsförändringar visar ny forskning

    Ett grönt landskap, en person cyklar på en grusväg.

    Det räcker inte med en grön omställning av industrin för att vi ska nå Parisavtalets 1,5 gradersmål. Ungefär hälften av utsläppsminskningarna behöver komma från minskad konsumtion, enligt forskningsprojektet ”EU 1,5° Lifestyles”. För att stötta beteendeförändringar mot en hållbar livsstil, krävs att samhället underlättar för individerna. Ett exempel är skatteväxling, vilket lyfts fram i en annan forskningsrapport.

    Forskarna bakom det europeiska projektet ”EU 1,5° Lifestyles” har genom studier i Sverige, Tyskland, Lettland, Spanien och Ungern identifierat de livsstilsförändringar som kan göra störst klimatnytta. Den livsstilsförändring som har störst effekt i Sverige är att undvika fossildrivna transporter – att sluta köra bensinbil kan minska en genomsnittlig persons utsläpp med 25 procent. För den som flyger mycket, gör det störst klimatnytta att undvika detta. Att äta mer växtbaserat har också stor effekt för genomsnittssvensken. I övriga länder står uppvärmning av hemmen högre på listan, på grund av fossilbaserad uppvärmning och sämre isolering.

    Samspel mellan individer och samhällssystem

    Enligt studien är acceptansen större för åtgärder som innebär en investering i ny teknik, som att skaffa solceller. Att ändra beteende och bli vegan och sluta köra bil har många svårt att tänka sig trots att det är billigt.

    Det finns dock mycket som beslutsfattare kan göra för att öka acceptansen. Exempelvis kan fler tänka sig att ta kollektivtrafiken om det finns ekonomiska incitament, och god tillgång på växtbaserade livsmedel ökar acceptansen för att välja vegetariskt.

    Acceptansen för styrande regler är också ofta högre än vad beslutsfattare tror, speciellt om reglerna uppfattas som förutsägbara och rättvisa.

    Studien pekar också ut strukturella hinder för att människor ska konsumera mer hållbart. Det viktigaste hindret är samhällssystemet som prioriterar tillväxt och konsumtion framför socialt välmående och miljöhänsyn. Andra hinder är motstridiga politiska styrmedel och att fossilberoende industrier tillåts påverka politiken.

    Vår forskning visar att 1,5°C-målet inte bara handlar om individuellt ansvar för att förändra konsumtionsmönster. Det krävs också ett större ansvar från samhället för att överkomma de verkligt grundläggande strukturer, som förhindrar individer från att göra hållbara val, säger professor Oksana Mont, som leder den svenska delen av projektet, i ett pressmeddelande från Lunds universitet

    Hon poängterar att det är viktigt att politiker stöttar medborgarna genom att göra hållbara levnadsvanor mer tillgängliga, överkomliga och bekväma jämfört med ohållbara produkter.

    Skatteväxling kan leda till mer hållbar och hälsosam konsumtion

    Ett styrmedel som kan vara effektivt är skatteväxling. Det visar en annan rapport från forskningsprogrammet Mistra Sustainable Consumption, där forskare från Chalmers tekniska högskola, Sveriges lantbruksuniversitet och Karolinska Institutet har bidragit.

    Genom att öka skatten på exempelvis rött kött och sötade drycker, samtidigt som frukt, grönsaker och fullkornsprodukter subventioneras, skulle utsläppen kunna minska samtidigt som folkhälsan förbättras.

    Rapporten visar också att majoriteten är positiva till höjda skatter på sockersötade drycker och sänkta skatter på frukt, grönsaker och fullkornsprodukter. Stödet för köttskatt är lägre, men ökar om intäkterna används för att sänka skatten på hälsosam mat.

    Ukrainska miljörörelsens uppmaning: stoppa ryska skuggflottan

    Ryska skuggflottan som uppstått till följd av sanktioner mot rysk olja utgör inte bara en säkerhetsrisk, utan även en stor miljörisk när illegala fartyg orsakar oljeläckage på världshaven. SMB har talat med ukrainska aktivisten Viktoriya Ball som kräver att Europa tar i med hårdare tag för att stoppa den olagliga oljehandeln.

    Efter omfattande sanktioner mot den ryska oljeexporten har Ryssland hittat nya sätt att fortsätta sälja olja. De har istället blivit en del av ett globalt skuggnätverk, enligt Elisabeth Braw, seniorforskare och säkerhetsexpert vid tankesmedjan Atlantic Council. Till bland annat köpare i Indien och Kina säljs oljan vidare i flera led.

    Ukraine Solidarity Project och Fridays For Future Ukraina kräver hårdare tag från Europa för att stoppa skuggflottan. SMB har pratat med klimaträttviseaktivisten Viktoriya Ball, som är aktiv i kampanjen.

    – Vi förstärker den ukrainska klimatrörelsens budskap om att EU ska stoppa ryska skuggflottan. Hundratals illegala fartyg rör sig i Östersjön och Nordsjön för att transportera olja som Ryssland fortsätter att tjäna pengar på.

    Fridays For Future i Kiev protesterar mot den ryska skuggflottan. ”Fossila bränslen finansierar kriget”, är ett av budskapen.

    I oktober rapporterade Politico om ett antal oljeläckage från fartyg som ska tillhöra den ryska skuggflottan. Utanför den skotska kusten observerades i mars ett tankfartyg som fraktade en miljon fat sanktionerad rysk olja till ett raffinaderi i Indien. Politico har därefter hittat nio tillfällen där fartyg från skuggflottan har lämnat oljespill i globala vatten sedan 2021.

    Utöver att dessa olagliga fartyg är oreglerade, så är de inte heller försäkrade. Det gör att när större oljespill sker så är det betydligt svårare att ställa de ansvariga till svars.

    – Som klimatrörelse kämpar vi för en rättvis och hållbar framtid. Och Ryssland äventyrar direkt dessa ansträngningar med sin skuggflotta, genom att stjäla en framtid från ukrainarna och förgifta Europas hav med oljeutsläpp eftersom dessa tankfartyg inte följer miljöbestämmelserna, säger ukrainska Viktoriya Ball, som just nu bor i Storbritannien och är aktiv i rörelsen därifrån.

    Hon menar att det ligger i varje europeisk ledares intresse att stoppa den illegala ryska oljehandeln. Fartygen finansierar krig, och riskerar en kostsam miljökatastrof. 

    Vad vill ni att Europas politiker ska vidta för åtgärder?

    – De europeiska regeringarna måste snarast införa effektiva miljö- och försäkringsstandarder och sanktionera varenda skuggflottas tankfartyg där ute. Nationella styrkor måste ha befogenhet att kvarhålla dessa fartyg på territorialvatten och internationellt vatten så snabbt som möjligt för att skydda människor och planeten.

    Ukrainska klimataktivisten Viktoriya Ball kräver ett stopp på den ryska skuggflottan. Foto: Konrad Skotnicki

    DI-ledare: ”Regeringens vindkraftspolitik är ohållbar – tänk om”

    Intrycket är att regeringen Kristersson har något emot vindkraft. Och priset för den osäkerheten kan bli mycket högt. Det skriver kärnkraftsvänliga Dagens Industri i en ledare. Skribenten frågar sig hur Taiwan kan bygga vindkraft i sundet mot sitt aggressiva grannland Kina när inte Sverige kan det.

    Debattens vågor har gått höga sedan regeringen i november meddelade att man stoppar fortsatt planering av 13 havsbaserade vindkraftsparker i Östersjön.

    ”Det var inget lätt beslut” försäkrade energiminister Ebba Bush. Hon och regeringen i övrigt hänvisade till Försvarsmaktens starka invändningar om att parkerna allvarligt försämrar försvarsförmågan och möjligheterna till snabb upptäckt av fientliga angrepp (läs från Ryssland, framförallt från dess enklav Kaliningrad) sydöst om Gotland.

    Men argumentet har väckt invändningar och misstänksamhet från många håll. Kritikerna pekar på att många andra EU-länder klarat sin försvarsplanering samtidigt som man byggt ut havsvindparker. Och varför har inte regeringen istället satt sig ned och samplanerat och kompromissat med militären?

    I en ledarartikel i dagarna kommer Dagens Industri med en stark uppmaning till regeringen Kristersson att tänka om. Och upprepar misstanken att regeringen verkligen har något emot vindkraft av sitt agerande att döma. ”Om den inte har det bör den visa att den allmänna opinionen har fel i sin uppfattning” skriver man.

    Att det skulle vara omöjligt att bygga vindparker av försvarsskäl ifrågasätter DI med ett talande exempel, hämtat från Fjärran Östern. Där bygger Taiwan ut havsvindkraftsparker i sundet som gränsar mot den aggressiva grannstaten Kina som hotar landet med invasion och ständigt kränker dess luftrum.

    Det är inte för intet som man börjar fundera på vad som är Taiwans hemlighet, som uppenbart inte har några problem med att kombinera ett starkt försvar och elproduktion till havs, heter det i DI-ledaren.

    Priset att stoppa havsvindparkerna i södra och mellersta Östersjön kan bli mycket högt, anser man:

    Just tillgången till grön el till rimliga priser har varit det svenska näringslivets stora konkurrensfördel. Vi må klaga över att fransmän och tyskar strör statsstöd över vissa inhemska bolag, men jämfört med hur svenska bolag under lång tid gynnats av den billiga gröna elen borde det snarare vara sydeuropéerna som klagar. Det vore förödande om denna fördel äventyras.

    DI ifrågasätter även statsminister Ulf Kristerssons svepande och avfärdande kommentarer om de som kritiserat regeringen, även tunga näringslivsföreträdare. Kristersson anklagar dessa för att vara ”självutnämnda militära experter” istället för att verka intresserad av att hitta lösningar och ta lärdom från andra håll. ”Olikt honom”, anser man.

    Den avfärdande och förvillande hållningen mot kritiker i såväl vindkrafts- som kärnkraftsfrågan återfins hos andra regeringsföreträdare, såväl som från Sverigedemokraterna. I en TV-utfrågning antydde klimatminister Romina Pourmokhtari (L) exempelvis att kritiken mot kärnkraftsutredningen kommer från motståndare till energikällan.

    I den långa raden av remissvar framkommer en totalt motsatt bild, vilket SMB nyligen berättat om i en genomgång av vad företag, myndigheter, organisationer och akademier anser om kärnkraftsplanerna.

     

    Martin Hultman: ”Kärnkraftspolitiken är desinformation på steroider”

    Gruppbild på regeringen Kristersson

    Tidöregeringens och Sverigedemokraternas känslostormande, bitvis aggressiva och osakliga försvar av sitt kärnkraftsförslag utgör en ”högernationell desinformation på steroider.” Det skriver forskaren och Chalmersdocenten Martin Hultman i ett debattinlägg. Och ställer sig frågan om det är rimligt att alternativa fakta ska ta plats i svensk rikspolitik.

    Detta är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribents egna.

    DEBATT Det vänsterliberala klägget har fel igen. Sverigedemokraten Tobias Andersson går nu till liknande angrepp som hans partiledare Jimmie Åkesson gjorde mot svenska journalistkåren vid vårens avslöjande av SD:s trollfabriker. Denna gång attackeras myndigheter, forskare och universitet som i en demokratiskt ordnad remissrunda mer eller mindre unisont invänder mot förslaget att använda 400 miljarder till kärnkraftsbyggen i Sverige samt att sedan subventionera elen som produceras med ytterligare hundratals miljarder. 

    Alla andra har fel, bara SD har rätt. Alla dom andra har fel eftersom detta klägg varit del i att kärnkraften inte ersatts med ny kärnkraft, utan med vindkraft. Det är ett påstående Andersson visserligen har rätt i. Och det må ha varit kläggigt när en något sånär teknikneutral policy skapat möjligheter för svensk energipolitik att leva upp till folkomröstningsresultatet från 1980 – men är det rimligt att helt alternativa fakta där kärnkraft är billig, smidigt att bygga och riskfritt – ska komma till makten? 

    Är det rimligt att sprida ”alternativa fakta”?

    Energiminister Ebba Bush anser ju att energipolitik måste bygga på fysikens lagar. Men när de svenska energiexperterna som kan fysikens lagar säger att kärnkraften är dyr och riskfylld – är då detta fake news? När klimatminister Romina Pourmokhtari intervjuas om kritiken säger hon att inget kan stå i vägen för regeringen. Tidölaget kommer, säger hon, ”fortsätta arbeta med utredningar, med lagförslag och med allt vi kan göra för att främja ny kärnkraft i Sverige”. 

    Kärnkraftspolitiken har, helt enkelt, blivit ett exempel på högernationell desinformation på steroider.

    Visst har de andra Tidöpartierna också haft en kärnkraftsvurmande historia. Jag tänker inte minst på att den forna Alliansen gjorde kärnkraften till den enda lösningen på klimatnödläget redan 2009. Detta var något jag och kollegan Jonas Anshelm skrev om i boken Discourses of Global Climate Change. Men under 2010-talet skiftade de faktiskt fokus från en sådan konträr position till att ta in hur den socio-tekniska utvecklingen inneburit att fanns andra kraftslag som kunde leverera el till lägre pris, med marknadsbaserade instrument. 

    Desinformation om klimatforskningen

    Till skillnad från allianspartierna så gick Sverigedemokraterna helt åt andra hållet under dessa år. I kapitlet The Far Right and Climate Change Denial visar jag tillsammans med Anna Björn och Tamya Viinikka hur SD under 2010-talet mer och mer låste sig fast sig vid kärnkraft i någon sorts reaktionär industrimodern kärleksförklaring.

    Det skedde samtidigt med att de spred desinformation om klimatvetenskapliga resultat.  

    Samma djupt känslomässiga bindning till kärnkraft analyserade Kjell Vowles och jag i studien Dead white men vs. Greta Thunberg av digitala nyhetsmedier kopplade till SD mellan 2018-2019. Till skillnad från andra politiska partier, myndigheter och forskare var det kärnkraften som SD under dessa år lyfte fram som lösningen på alla Sveriges utmaningar inom miljö- och energiområdet. Är det numera Moderaternas, Kristdemokraternas och Liberalernas vilja att helt ledas i Sverigedemokraternas koppel i denna fråga, bort från deras tidigare politik? 

    Det ryktas om att det inom Moderaterna finns de som inte vill att hundratals statliga miljarder ska satsas på statligt planekonomiskt byggande av kärnkraft, såsom Socialdemokraterna gjorde under efterkrigstiden, då teknologin utopiskt utropades som skapare av paradiset på jorden. I frälsningslogiken fanns en väldigt stark känslomässig förförelse, vilket Anshelm skildrat i omfångsrika  Mellan frälsning och domedag och vi båda skrivit om i boken Att ställa frågan – att våga omställning. Birgitta Hambraeus och Birgitta Dahl i den svenska energi- och miljöpolitiken.

    Kärnkraftskritik kallades häxprocess och propaganda

    Ett illustrativt uttalande från tiden när Socialdemokraternas planekonomiska energiexperiment blev kritiserat var det som skrevs ned av Ingemar Tirén vid Asea-Atom under hösten 1979. Brevet skickades till Birgitta Dahl och finns bevarat i hennes personliga arkiv. Tirén vigde hela sitt liv åt kärnkraftens teknik och politik inom Asea-Atom och ABB och var föreståndare vid Kärntekniskt centrum vid KTH. Han menade att kritikerna till kärnkraften höll på med ”lögnaktigheter” och ”propaganda”, som liknades vid en ”häxprocess” och ”masshysteri” mot vilka han föreslog ”en koordinering”. 

    Ett liknande brev från Lars Lundgren som examinerades som civilingenjör i kemi från KTH, och verksam vid Centrala driftledningscentralen, är också värt att lyfta fram som exempel på den affektiva politik kärnkraften knöts till. Lundgren var bland annat anställd inom Vattenfall och pådrivande fram till sin bortgång inom organisationen Miljövänner för Kärnkraft. 

    Han hade sett den uppmärksammade kärnkraftskritiska pjäsen Stormen, vilket fick honom att skicka ett brev till Dahl där han skrev att ”pestflaggan borde hissas på Dramaten! […] erbarmlig smörja! […] monstruösa lögner […] groteska kopplingar […] grymma angrepp på enskilda människor […] Jag kände också igen mig. Häxprocesser är sig ganska lika, antingen de riktar sig mot judar, vetenskapsmän eller tekniker”.

    Går vi tillbaka till en känslostyrd energipolitik?

    Lundgren tog till storsläggan och hänvisade till pogromer för att illustrera den kritik som fördes fram mot kärnkraften. Det var onekligen ett symptom på hans upprördhet över den anklagelse han kände sig personligen utsatt för. När hans världsbild ifrågasattes, såg han det som ett verk av de mest onda makter som fanns på planeten. Hela klägget var emot honom.

    Är det där vi hamnat igen – i en känslofylld energipolitik som avfärdar kostnader och risker vilka påpekas av remissinstanser från vitt skilda håll i samhället som konspirationer? Eller kommer remissinstansernas kunskaper att tas på allvar?

    Skribenten Martin Hultman är docent vid Chalmers tekniska högskola på TME, Institutionen för teknisk ekonomi och organisation. Han bedriver forskning om klimatvetenskapens position i politik och debatt och förnekandet av klimatfakta. Han leder det internationella forskarnätverket Centre for Studies of Climate Change Denialism (CEFORCED).

    SMB:s Andreas Vilhelmsson ger ut lärobok om klimathotet mot folkhälsan

    Folkhälsan världen runt hotas allvarligt av ett allt varmare klimat. Det är ett faktum som varit starkt förbisett under många år. Men en förändring är nu på gång. En som är övertygad om det är SMB:s medarbetare Andreas Vilhelmsson – och han medverkar själv till utvecklingen. Nu utges hans bok ”Klimatmedicin – Om klimatförändringar, extremväder och hälsa”, den första i ämnet på svenska.

    Andreas Vilhelmsson är folkhälsovetare och doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitets arbets- och miljömedicinska avdelning. I dagarna utkommer hans 500-sidiga bok i 16 kapitel på förlaget Studentlitteratur. Andreas har skrivit större delen av boken själv, men har medförfattare till några kapitel och betitlas därför som redaktör.

    Bokens syfte är, med hans egna ord att ”ge en bred introduktion till hur klimatförändringar påverkar hälsan och hur detta i sin tur påverkar miljö, samhälle och hälso- och sjukvård.” Den beskriver också mekanismerna bakom uppvärmningen och hur klimatutsläppen kan minskas, och de politiska och ekonomiska hindren mot, respektive möjligheterna för, detta.

    ”Boken är gjord för politiker och allmänhet också”

    – Boken är inte bara tänkt som kurslitteratur på medicinprogrammet eller andra hälsoutbildningar. Jag har lagt ned mycket arbete på att förenkla språket för att popularisera ämnet, så att även politiker och allmänhet ska kunna ta till sig innehållet, säger Andreas.

    Vilken är din egen förklaring till att riskerna för folkhälsan inte kopplats till det allt varmare klimatet under så lång tid?

    – Man har inte knutit ihop de olika aktörerna tidigare. Men det har ändrats. Nu sker omfattande rapportering inom FN och i vetenskapliga nätverk, som till exempel Lancet Countdown.

    – Vi kan även jämföra hälsohotet från klimatet med luftföroreningarnas negativa hälsoeffekt. Luftföroreningar orsakar miljoner dödsfall varje år runt om i världen. Ja, bara i Sverige är siffran omkring 7500 per år. Det sambandet har inte heller varit särskilt uppmärksammat. Och rökningen stora negativa effekt förtegs länge också. Till slut accepterade inte sjukvården och läkarna likgiltigheten hos makthavarna, utan satte ned foten.

    Vårdpersonal lämpliga att för ut budskap om klimatet

    – Och nu blir alltså även klimatet en folkhälsofråga. Världshälsoorganisationen WHO trycker på stenhårt. Därför kommer det att hända mycket.

    Du framhåller bland annat att vårdpersonal är ”särskilt viktiga att föra ut klimatbudskap till såväl beslutsfattare som patienter ” – kan du förklara lite närmare vad du menar?

    – Det finns belägg från många olika håll om vilket stort förtroende vårdpersonal har. Människor är beredda att lyssna till läkares, sjuksköterskors och barnmorskor råd. Därmed finns en villighet att ta till sig kunskap som förmedlas av dessa. Och det pågår nu ett arbete för att designa vårdutbildningarna för detta ändamål.

    Och även om folkhälsoaspekterna kring klimatfrågan överlag varit underskattade, finns skillnader mellan olika länder. Somliga har gjort bättre ifrån sig, i det här avseendet, betonar Andreas.

    Vilka då?

    – USA:s sjukvård ligger långt framme, vilket man kanske inte tror. USA hör ju till de länder som drabbats av svåra klimatrelaterade händelser och sjukvården måste hantera dem. Även i mycket utsatta länder i Asien har vården utvecklats. I Europa har Storbritannien kommit längre än andra.

    Medicinprogrammet ska få klimatkoppling

    Amerikanska universitet har också varit kreativa och aktiva att sprida sin kunskap om klimataspekterna på hälso- och sjukvård via olika nätverk och utbildningar. Andreas Vilhelmsson har dragit nytta av det för egen del genom att gå fördjupningskurser vid både Yales och Harvards medicinska institutioner.

    Hans aktiva arbete i Lund har lett till att medicinprogrammet lagt in klimataspekter i utbildningen, men rätt begränsat under den 11:e terminen. Även Karolinskas läkarlinje har infört denna begränsade utbildning. Här föreläser Andreas också.

    I Sverige ansvarar Socialstyrelsen för ramarna för läkarutbildningen. Det är dock regeringen som måste ta initiativet och begära av myndigheten att göra förändringar.

    Nato-medlemskap tvingar fram förändring

    – Regeringen har inte lämnat något uppdrag ännu. Men det kommer den att göra. Den är tvingad, av flera skäl. Inte minst nu när vi är medlemmar i försvarsorganisationen Nato. Den kräver att vi har en vård som fungerar och kan möta olika utmaningar, säger Andreas Vilhelmsson utan någon tvekan.

    Du började själv skriva för Supermiljöbloggen 2019 – vilka är SMB:s viktigaste funktioner idag som du ser det?

    – Det är att skriva brett om vad som sker inom klimat och miljö. Mediernas rapportering om detta har ökat under ett antal år, men vi ser nu att bevakningen dras ned kraftigt på flera håll. Inte minst inom public service. Det gäller för SMB att vara aktiv i nyhetsarbetet och att ha debattörer som driver frågorna, avslutar Andreas Vilhelmsson.

    2024 varmaste året som uppmätts

    Data från januari till november har bekräftat att 2024 nu kommer att bli det varmaste året som uppmätts. Det är även första året där den globala medeltemperaturen överstiger 1,5 grader Celsius över referensperioden 1850-1900.

    Detta år blir det varmaste sedan mätningarna påbörjades, och höga temperaturer kommer sannolikt att kvarstå in i 2025. Två veckor efter COP29 kommer data från EUs klimattjänst Copernicus, som visar att 2024 blir ett rekordår.

    Tidigare höll 2023 rekordet för varmaste år, vilket SMB rapporterat om. Men nu har temperaturen för första gången uppmätts över 1,5 grader.

    Detta innebär inte att Parisavtalet har överträtts, men det innebär att ambitiösa klimatåtgärder är mer angelägna än någonsin, säger Samantha Burgess, biträdande direktör för EU:s klimattjänst, till DN.

    Det finns alltså fortfarande en möjlighet att klara 1,5-gradersmålet, trots att temperaturen tillfälligt överstigit gränsen. Men för att lyckas krävs omfattande klimatåtgärder för att minska utsläppen. Enligt DN förväntas utsläppen fortsätta öka under 2024 och överskrida förra årets nivå.

    Nina Ekelund: Om vacklande ledarskap och politiskt mod i klimatfrågan

    Vacklande politiker som inte tar klimatfrågan vid hornen är vanligt förekommande i det politiska landskapet. Vad är det dessa politiker inte har insett? Vad är det som får de att tveka i att driva fram en snabb grön omställning? SMB:s krönikör Nina Ekelund – en av näringslivets tyngsta klimatspelare och själv tidigare politiker – staplar upp ett fiktivt men verklighetsinspirerat samtal med en klimatvacklande beslutsfattare för att illustrera var skorna klämmer. Vem vet, kanske lyckas hon även övertyga alltför försiktiga politiker att agera med mod.

    KRÖNIKA Här följer ett samtal mellan undertecknad och en politiker som vacklar i klimatfrågan. Samtalet föranleds av att jag utmanar hen att visa ledarskap i klimatfrågan. Det hela utspelar sig i riksdagen, där vi stötte på varandra. Politikern har stort inflytande på klimatpolitiken och har tidigare sagt att klimatfrågan är hens viktigaste fråga. Trots det har tempot klimatpolitikens reformarbetet saktat ned och utsläppen minskar inte längre. Med anledning av det frågade jag politikern vilket eftermäle hen vill ha. Det ledde till att hen och jag började samtala om mod och klimatpolitik.

    Politikerns sida av samtalet återges i kursiv stil och mina kommentar i rak text. Samtalet med politikern är fiktivt, men skulle kunna hänt.

    Ett viktigt fiktivt samtal

    – Vad är politiskt mod?
    – Att våga fatta svåra beslut även när de är impopulära, om det tjänar ett större syfte.

    – Behövs politiskt mod i klimatfrågan?
    – Ja, självklart!

    – Varför?
    – Politiskt mod är helt nödvändigt i klimatfrågan. Klimatutmaningarna är komplexa, globala och lösningarna ofta kontroversiella. Det kräver en ledare som vågar fatta beslut som kan vara impopulära på kort sikt men avgörande på lång sikt.

    – Näringslivet vill inte ha klimatpolitik, hur ska jag som politiker hantera det?
    – Förr, för några år sedan, ville inte näringslivet ha en ambitiös klimatpolitik, men nu vill de det. Nu behöver fossila bränslen fasas ut och priset på koldioxid vara högt, annars kommer företagen inte vara lönsamma. De har satt sina företag i pant för att klara omställningen. Vill du verkligen riskera att företagen inte är lönsamma i framtiden?

    – Nej, men varför ska jag gå före?
    – Att ta första steget inspirerar andra och skapar momentum. Du visar därmed ledarskap, ditt namn skrivs in i historien, dina barn blir stolta och du bidrar med riktig samhällsnytta. Du gör något gott och bidrar till en bättre planet.

    – Men det kommer ju inte gynna mig, resultatet kommer kanske synas någon gång i framtiden, hur vinner jag nästa val på detta?
    – Det är sant att resultatet kommer senare. Många klimatlösningar, som investeringar i förnybar energi och omställning av transportsektorn, tar tid att ge resultat. Det är därför det krävs mod för att investera i framtiden, även när vinsterna kanske inte syns under en mandatperiod. Du bör i stället fråga dig vilket är viktigast; vinna valet till vilket pris som helst eller bidra till en planet som vi kan leva på. Om du väljer att vägen att bidra till en bättre planet så lovar jag att hjälpa dig att argumentera så du vinner nästa val.

    – Ge mig några namn, finns det politiker som visat mod i klimatfrågan?
    – Jag kan ge dig tre ledare från tre olika kontinenter. Först Jacinda Ardern, Nya Zeelands premiärminister, som drev igenom koldioxidneutralitet till 2050 och förbjöd nya oljeborrningar, trots kritik från energisektorn. För det andra Emmanuel Macron, Frankrikes president, som försvarade Parisavtalet och koldioxidskatt trots massiva protester. Och slutligen Joe Biden, USA:s president, som, trots stort politiskt motstånd, drev igenom klimatinvesteringspaketet Inflation Reduction Act (IRA), som bland annat främjar inhemsk produktion av gröna teknologier. Om IRA tillåts fortlöpa förväntas USA:s växthusgasutsläpp minska med upp till 40 procent till 2030 jämfört med 2005 års nivåer.

    – Finns det någon svensk politiker som minskat utsläppen och som blivit hyllad för det?
    – Kul att du frågar. Ett tips är att googla ”The Swedish Proposal”. Tänk dig att med ett enda beslut lyckas minska utsläppen i Europa motsvarande 50 gånger Sveriges årliga utsläpp. Förenklat hände detta genom att överskott av utsläppsrätter annullerades i utsläppshandeln – och det fina i kråksången var att det skapade starkare incitament för industrin att minska sina utsläpp. Och det var Isabella Lövin (MP) som var den svenska klimatministern som drev igenom förslaget, men för att lyckas fick hon stöd av några borgerliga partier.

    – Usch, jag gillar inte samarbete över partigränserna. Vem vill ha det?
    – Jag överdriver inte när jag säger att alla svenska företag som ska investera vill se samarbete över blockgränserna. Riktigt samarbete skapar trovärdighet i att beslut kommer att hålla och vara långsiktiga. Då vågar företagen investera. När politiken är osäker så vågar inte företagen investera, är det du vill?

    – Har du något dagsfärskt exempel på mod?
    – Ja, i början på december tydliggjorde EU-kommissionären Teresa Ribera att stoppdatumet för förbränningsmotorn år 2035 ligger fast och inte kommer att ändras, trots att flera länder, företag och organisationer dessvärre agerat för att det ska ändras. Men majoriteten som vill ha det kvar, har varit ganska tysta. Det är något man måste ha i åtanke som politiker, de få missnöjda låter mycket.

    – Vad händer om jag fortsätter vara en ’feg’ politiker?
    – Politisk feghet leder till fördröjning och bristande åtgärder som ökar utsläppen. Modiga ledare skapar verklig förändring och inspirerar till gemensamma lösningar. Klimatfrågan handlar om att hantera en global kris som påverkar kommande generationer. Det kokar ner till följande: vem vill du bli ihågkommen som? Du kanske kan inspireras av Winston Churchill som sa: ”History will be kind to me, for I intend to write it.”

    Politiskt mod är att stå stadigt i missnöjesvågen

    En politiker är beroende av allmänhetens gunst. Tyvärr händer det alltför ofta att politiker lyssnar för mycket på mest högljudda, ofta kritiska, rösterna och låter de dominera samtalet, samt också underblåser samtalet med ytterligare argument. Men bara för att en grupp är högljudd så betyder inte det att den åsikten är majoritetens. Det är i dessa fall som modet blir viktigt. Jag vill se politiker som inte sköljs med i vågen av missnöje, utan står fast vid sina tidigare värderingar och argumenterar och agerar för samhällets bästa. De politikerna får min respekt.

    SMB har gått igenom kärnkraftsremisserna: många har mycket kraftiga invändningar

    Regeringens utredning om finansiering av ny kärnkraft får omfattande kritik. Inte bara från de som är kritiska till kärnkraft. Även en lång rad kärnkraftsvänliga remissinstanser har starka invändningar. Den vanligaste kritiken är att kärnkraften favoriseras till nackdel för andra energislag och får orimligt höga subventioner, visar SMB:s genomgång.

    SMB har läst igenom slutsatserna i de cirka 50 svar som under veckan registrerats på regeringens hemsida. Totalt skickade regeringen utredningen till 82 myndigheter, organisationer och företag. De statliga organen måste svara, medan övriga får lämna synpunkter om de vill. Den 3 december var sista dagen att komma med yttrande.

    Svaren kan i sin helhet studeras här. Och en tydlig majoritet av de som är positiva till kärnkraften betonar att staten hellre ska välja teknikneutrala stödformer för ny elenergi än en så ensidig satsning.

    Miljörörelsen hanterades med armbåge i remissrundan. Enbart Naturskyddsföreningen, landets största ideella miljö- och klimatorganisation inbjöds att lämna sypunkter. Inom parentes har alla som vill rätt att skicka in synpunkter på en statlig utredning.

    ”Miljoner ton mer koldioxid i atmosfären med ny kärnkraft”

    Föreningen svarade desto mer omsorgsfullt med en egen utredning. Den innehåller en konsekvensberäkning över vad den kärnkraftsutbyggnad som regeringen vill se får för klimateffekt. Naturskyddsföreningen underkänner för det första utredningens premisser att det krävs 300 Twh, Terawattimmar el (ca en fördubbling av dagens användning) för att ställa om Sverige. Det är ett politiskt mål som överstiger en rad andra seriösa beräkningar, menar föreningen.

    En så stor och ensidig satsning på kärnkraft som regeringen aviserar kommer, på grund av den försening av omställningen som satsningen innebär, att leda till att 200 miljoner ton koldioxid mer släpps ut i atmosfären fram till 2045, enligt föreningen.

    Föga förvånande avvisar branschorganisationerna Svensk Vindenergi och Svensk Solenergi utredningens förslag. De pekar på att den massiva utbyggnaden av kärnkraft kommer att trycka undan sol- och vindsatsningar.

    Med ny kärnkraft kommer elen fram för sent

    Svensk Solenergi hävdar att satsningen ironiskt nog kan visa sig vara överflödig om och när ny kärnkraft är på plats om 15-20 år. Behovet av ny elkraft kan då ha sjunkit kraftigt, eftersom företag som vill satsa på ny teknik baserad på eldrift redan har flyttat till, eller satsat nytt i andra länder, skriver föreningen.

    Statens egna myndigheter och verk är ljumma mot utredningen. Naturvårdsverket, Svenska Kraftnät, Riksgäldskontoret, Konkurrensverket, Energimyndigheten och Riksgäldskontoret pekar på ekonomiska risker för staten och skattebetalarna och undanträngningseffekter.

    Energimarknadsinspektionen säger rakt nej till förslagen utredningen vilket även de tunga akademierna Chalmers tekniska högskola och Luleå tekniska universitet gör. Chalmers skriver att utredningens förslag utgör ett omotiverat och orimligt stöd som äventyrar skattebetalarnas pengar och skulle utgöra den största statliga subventionen i landets industrihistoria. Och avfärdar helt en del påståenden som görs i utredningen, till exempel att vindkraft skulle gynnas:

    I konsekvensanalysen finns formuleringar som gör gällande att kärnkraften på något sätt skulle göra det lättare att investera i vindkraft. Vi förstår inte detta påstående och har inte hittat någon i branschen som gör det heller, skriver Chalmers.

    Statliga bidrag får inte räknas in i ekonomin

    Positiva till ny kärnkraft är till exempel Kungliga Tekniska Högskolan, Fortum, Energiföretagen Sverige, Skogs- och stålindustrierna, men även bland dessa finns invändningar för ensidighet, favorisering och otillräckligt utredda detaljer. Notabelt är att tungviktaren Svenskt Näringsliv också har invändningar av detta slag, och betonar att vindkraftsutbyggnad i närtid inte får försummas.

    I floden av remissvar finns helt andra slags påpekanden som är tänkvärda. Strålsäkerhetsmyndigheten hänvisar till kärntekniklagen och strålsäkerhetslagen. Dessa kräver att en huvudman för kärnkraft måste ha tillstånd på plats och visa att man har tillräckliga muskler helt av egen kraft, innan stöd kommer på tal:

    Kraven på sökande innebär att en verksamhetsutövare inte kan använda sig av statligt stöd för att kunna visa tillräckliga ekonomiska resurser vid tillståndsprövningen enligt kärntekniklagen, påpekar myndigheten.

    Negativ med för snabb utredning av svår fråga

    En vanlig invändning är att utredningen kännetecknas av orimlig brådska. Regeringen aviserar ett beslut redan i maj nästa år utan att invänta andra pågående utredningar som berör energiområdet. Energimyndigheten pekar på att Elmarknadsutredningen lämnar sitt slutförslag endast någon vecka innan. Och Kärnkraftsprövningsutredningen redovisas först den 29 augusti. ”Resultatet av dessa utredningar borde beaktas innan lagstiftningen genomförs” framhåller myndigheten.

    ”Att snabbutreda en så komplex och långtgående fråga som kärnkraft på sex månader är otillfredsställande”, anser även Institutet för näringslivsforskning, som överlag har en kritisk hållning till förslagen i Mats Dilléns utredning.

    Regeringen har, sammanfattningsvis, en rejäl uppförsbacke om man nu vill försöka sjösätta en av de absolut största industrisatsningarna i Sveriges historia – med många hundra miljarder av skattebetalarnas och konsumenternas pengar i potten.

    Bonde vill lagra koldioxid i jordbruket – ”Effektivare”

    Lantbrukaren Olle Åkesson utmanar energijättarna med en enkel metod för att lagra koldioxid genom sitt lantbruk. Han har lämnat in en ansökan om statligt stöd, mer eller mindre i protest mot storskaliga dyra investeringsprojekt där lagring sker under mark.

    Idag finns ett statligt stöd för avskiljning och lagring av koldioxid att söka hos Energimyndigheten. Stödet betalas ut efter så kallad omvänd auktion. Det innebär att den som kan erbjuda tjänsten att avskilja, transportera och geologiskt lagra koldioxid från förnybara källor och samtidigt har lägst behov av stöd per lagrad ton koldioxid vinner auktionen. Det statliga stödet betalas sedan ut i 15 år. Bland ansökningarna för att lagra koldioxid finns stora energibolag som Stockholm Exergi, Skellefteå Kraft och Öresundskraft.

    Koldioxidlagring kan göras enkel

    Lantbrukaren Olle Åkesson i Lugnås utanför Mariestöd har också sökt stöd och han vill utmana de stora, dyra investeringarna. Olle Åkesson menar att det inte behövs så dyr och avancerad teknik, eftersom koldioxidlagring kan göras enkelt och kostnadseffektivt inom lantbruket.

    Effektivt med mellangröda

    Metoden som Olle Åkesson planerar att använda är att odla så kallad mellangröda. Mellangröda används en säsong mellan odling av ordinarie huvudgrödor. Detta binder stora mängder koldioxid, menar Olle Åkesson.

    Han får medhåll av företaget Svensk kolinlagring som hjälper gårdar att ställa om till ett mer klimatvänligt jordbruk. Svensk kolinlagring anser att regeringen gör fel när de satsar 36 miljarder på kolinlagring. Regeringen har alltså gett Energimyndigheten möjlighet att fördela medel till kolinlagring perioden 2026-2046. Stödet går till både investering och drift. Men att lagra koldioxid i jordbruket är enligt Svensk kolinlagring och lantbrukaren Olle Åkesson mer kostnadseffektivt och något som fungerar här och nu.

    Supermiljöbloggen har följt frågan om koldioxidlagring och bland annat berättat om att Vattenfall stoppat ett projekt för koldioxidlagring eftersom de anser att marknaden är omogen.

    Fakta om Energimyndighetens stöd till kolinlagring:

    • Stödet riktar sig till aktörer med anläggningar i Sverige som kan bidra till negativa utsläpp av koldioxid genom bio-CCS. Projekten ska kunna leverera geologiskt lagrad biogen koldioxid senast tre år från och med beslut om stöd (möjlighet till två års förlängning).
    • Stöd beviljas genom en omvänd auktion där de aktörer som begär lägst ersättning för avskiljning, transport och lagring av koldioxid med biogent ursprung (SEK/ton lagrad koldioxid) samt uppfyller övriga krav i utlysningen beviljas stöd.

    Nu står det klart : Vargens skyddsstatus sänks

    Bilden föreställer en varg

    Vargens skyddsstatus ändras. Igår röstade Bernkonventionens ständiga kommitté för EU:s förslag om att sänka vargens skyddsstatus runt om i Europa. Sänkningen innebär att skyddsstatusen går från ’strikt skyddad’ till ’skyddad.

    Förra veckan rapporterade SMB om att vargens skyddsstatus snart skulle kunna sänkas. För att förslaget skulle gå igenom krävdes det att en majoritet av Europarådets konvention om skydd av djur och växter, Bernkonventionen, röstade för en nedgradering av rovdjurets skyddsstatus. Igår meddelade Europeiska unionens råd att sänkning kan träda i kraft om 3 månader. 

    Förslaget har mötts av skarp kritik från flera djurrättsorganisationer, som menar att frågan handlar mer om politik än vetenskap. Bland andra har Världsnaturfonden (WWF) uttryckt en oro för att ett nedgraderat vargskydd öppnar upp för att skyddssystemet för flera andra arter omkullkastas. 

    Ministern : “ Vargstammen har ökat stadigt och även otryggheten.”

    Flera ministrar har kommenterat Bernkonventionens beslut i ett pressmeddelande på regeringens hemsida.

    När vargen nu får en mer passande skyddsstatus kan vi förvalta vargstammen på ett förutsägbart och handlingskraftigt sätt. Den nya skyddsstatusen ger oss möjlighet att föra en rovdjurspolitik som är både ekologiskt och socialt hållbar”, säger klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)

    Även landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) är positivt till beslutet.

    Sverige har varit pådrivande i att få till den här sänkningen. Det är glädjande att våra ansträngningar ger resultat. Vargstammen har ökat stadigt och även otryggheten. Allt fler lantbrukare får sina djur rivna eller dödade. Det här beslutet kommer leda till att handlingskraften mot vargattacker i Sverige nu kan bli starkare”, säger landsbygdsminister Peter Kullgren.

    Vattenfall stoppar projekt för lagring av koldioxid

    Vattenfalls planerade anläggning för avskiljande och lagring av koldioxid vid värmeverket i Jordbro stoppas. Enligt bolaget saknas ekonomiska och marknadsmässiga förutsättningar för att fullfölja projektet.

    Vattenfalls fullskaliga bygge, som SMB berättade om i början av året, omfattade en infångning och lagring av 150 000 ton koldioxid per år från den egna anläggningen i Jordbro, Haninge kommun.

    Enligt SVT skrinläggs även ett motsvarande projekt i Uppsala, där lagringen skulle omfatta 200 000 ton koldioxid per år.

    Utsläppsvolymen 350 000 ton kan jämföras med det samlade svenska inrikesflygets årliga utsläpp på cirka 300 000 ton. Vattenfalls projekt gällde dock lagring av biogen koldioxid från biomassa, så kallad Bio-CCS (Bioenergy Carbon Capture and Storage). Bio-CCS ses som en metod att återföra koldioxid från atmosfären, förutsatt att det förnybara bränslet som eldas kompenseras med uppväxande skog.

    Regeringen satsar på hårt på Bio-CCS

    Regeringen har, till skillnad från mycket annat inom klimat- och miljöområdet, satsat hårt på Bio-CCS. I höstbudgeten aviserades 1,7 miljarder kronor 2026 för att komma igång med lagring av biogen koldioxid genom så kallad omvänd auktionering, som tillåter handel med lagrad koldioxid mellan företag.

    Till 2045 ska Sverige enligt planering ha nått det så kallade netto-nollmålet. Cirka tio miljoner ton koldioxid som inte bedöms kunna tas bort med andra åtgärder, ska då neutraliseras med CCS-tekniken.

    Enligt Vattenfalls kommentar till Svt är marknaden för koldioxidinfångning omogen, vilket får ses som ett bakslag för regeringen, som bundit sig hårt till tekniken.

    Handeln med koldioxid har också kritiserats kraftigt inom EU från flera länder som pekar på risker med dubbelräkning av den avskiljda koldioxiden och att effekten därmed blir noll.

    CCS-projekten måste ändå mångdubblas

    Runt om i världen upplever CCS-projekten också ständiga bakslag. Enligt en Chalmersrapport som SMB berättat om, måste tekniken med infångning och lagring ändå växa i närmast astronomisk omfattning. Orsaken är att utsläppen har ökat så kraftigt under de senaste decennierna.

    Idag behövs därför framförallt kraftfulla minskningar av de fossila utsläppen men också Bio-CCS, samt CCS, alltså lagring av enbart fossil koldioxid. Det sistnämnda för att all fossil energi inte bedöms kunna ersättas av förnybart inom överskådlig tid, till exempel för långdistansflyg och mycket energikrävande industri. Då måste dessa utsläpp i vilket fall neutraliseras och inte leda till ökade halter av koldioxid i atmosfären.

    Försvarsmakten betalar inte skadestånd till PFAS-förgiftade

    Det blir inget skadestånd från Försvarsmakten direkt till de som blivit förgiftade av PFAS i dricksvatten i Kallinge. Enligt Justitiekanslern har skadeståndskravet kommit in för sent, även om det är fastslaget att Försvarsmakten förorenat vattnet.

    Det var 2013 som det upptäcktes att dricksvattnet i Kallinge, Ronneby kommun, innehöll höga halter av PFAS. Orsaken var Försvarsmaktens användning av brandskum på närbelägna F17, vilket Supermiljöbloggen tidigare har skrivit om.

    Många Kallingebor har nu höga halter PFAS i blodet och en del har utvecklat cancer. Högsta domstolen har tidigare slagit fast att höga halter PFAS är en personskada. De drabbade Kallingeborna kan ha rätt till skadestånd från kommunen, eftersom vattnet distribuerats av det kommunala vattenbolaget. Men med grund i Europakonventionen har 145 personer även krävt 100 000 kronor var i skadestånd direkt från Försvarsmakten, som PFAS-föreningen (som organiserar de drabbade) anser bär den huvudsakliga skulden.

    Nu rapporterar Sveriges Radio att det inte blir något skadestånd från Försvarsmakten eftersom skadeståndsansökan kommit in för sent. Den lämnades nämligen in mer än 10 år efter att situationen blev känd.

    Kommunägda Ronneby Miljöteknik som levererar vattnet har tidigare i år betalat 28 000 kr var till 17 drabbade personer, vilket bland annat SVT rapporterade om. Men det återstår att se om det blir något skadestånd till övriga, beslut ska fattas i Blekinge Tingsrätt. I veckan rapporterade Sydöstran även att kommunen kan komma att höja VA-taxan med 20 procent för att bekosta eventuella skadestånd eftersom det är oklart om kommunen får ersättning från Försvarsmakten.

    Norska djuphavsdriften stoppas

    Efter tidigare klartecken för djuphavsborrning har nu den norska regeringen vänt. De stoppar utdelningen av licenser för att bryta mineraler i Arktis. Beskedet kommer i samband med förhandlingarna för nästa års regeringsbudget.

    SMB har tidigare berättat om när det norska stortinget röstade ja till gruvbrytning på djuphavsbotten i januari i år, med en klar majoritet för förslaget. Idag kom däremot beskedet att inga tillstånd utfärdas varken i år eller 2025. Det innebär inte ett permanent stopp för djuphavsborrning, men betraktas ändå som en stor seger hos bland annat miljörörelsen.

    Miljörörelsens kampanjer mot djuphavsborrning har pågått länge. Även forskare och EU-parlamentariker har tidigare uttryckt kritik. Så sent som i november lämnade WWF in en stämningsansökan mot den norska regeringen för beslutet, och domstolen i Oslo ska pröva om konsekvensutredningen verkligen uppfyller kraven för att godkänna djuphavsdrift. Greenpeace och WWT välkomnar båda det nya beskedet.

    Det här är en enorm vinst! Efter hårt arbete från miljöorganisationer, aktivister, forskare och fiskeriorganisationer har vi säkrat en historisk vinst för havsskydd, eftersom öppningsprocessen för djuphavsgruvdrift i Norge nu har stoppats. Vi kommer inte att låta den här industrin förstöra det unika livet i djuphavet, inte i Arktis eller någon annanstans”, säger Haldis Tjeldflaat Helle, talesperson för Greenpeace i Norge i ett pressmeddelande.

    Alla Stockholms almar kommer att dö av almsjukan

    Almsjukan i Stockholm kommer inte att gå att stoppa. Runt 800 almar i huvudstaden är smittade och måste sågas ned. Och på sikt är det kört för alla Stockholms almar, enligt stadsträdgårdsmästare Elisabet Elfström.

    Att såga ned alla döda och döende almar är ett försök att rädda de övriga så länge som möjligt. Men almsjukan är mycket svår att stoppa.

    På sikt så är det kört för almbeståndet. Vi ser inga tecken på att almsjukan mattas av. Snarare tvärtom. Almsplintborren, den skalbagge som är själva boven i dramat eftersom de får med sig den svamp som orsakar angreppet, svärmar numer två gånger på grund av de varmare somrarna. Då blir de dubbelt så många, säger Elisabet Elfström till Dagens Nyheter.

    Sjukdomen har funnits i södra Sverige i 30-40 år och i Skåne finns nästan inga almar kvar. Bara på Gotland ser läget något ljusare ut, fast sjukdomen finns även där.

    Många älskar almarna, och Elisabet Elfström betonar att inga friska träd sågas ned. För en arborist är det tydligt vilka som är drabbade, delar av träden krymper ihop och torkar, även om träden fortfarande kan ha löv kvar, berättar hon.

    Vissa extra skyddsvärda träd har vaccinerats, men på sikt kommer inte de heller att klara sig. Dock har almsjukan härjat förr, så det är möjligt att almarna kan komma tillbaka på lång sikt, enligt Elisabet Elfström.

    Leif Öster: Ser vi ett modernt baggböleri i Baltikum?

    Svenska bolag har under många år köpt upp stora arealer skog från privatpersoner i de baltiska länderna, affärer som kan ha mycket god värdeökning. Det finns likheter med 1800-talets baggböleri i Norrland, då hemmansägare mot bättre vetande sålde sin skog till mycket låga priser, reflekterar Leif Öster i helgens krönika.

    KRÖNIKA När de baltiska staterna blev självständiga åren 1990-1991 återfick hundratusentals tidigare jord- och skogsägare sina marker. Men snabbt började bland annat svenskägda bolag köpa upp skogen. I exempelvis Lettland ägdes då nästan all privat skog av små skogsägare. Nu, 2024 ägs två tredjedelar av olika bolag.

    Redan 2011 skrev den svenska journalisten Susanne Gare ett intressant reportage i facktidningen Skogen om svensk landgrabbing i Baltikum. Någon kallade det svenska agerandet för ett ”nutida baggböleri”, men debatten här hemma uteblev. Tvärtom. Köpen har fortsatt. Exempelvis köpte IKEA häromdagen ytterligare 8 080 hektar skogsmark i Lettland. Säljare är ett annat svenskt bolag, nämligen Skogsfond Baltikum.

    I ett pressmeddelande skriver Skogsfonden att man de senaste åren har ”förvärvat flera hundra noga utvalda skogsfastigheter i Lettland”. Därefter har de utfört viss skogsvård och paketerat alla fastigheterna i två säljbara lettiska dotterbolag. Värdeökningen har varit 100 procent på fyra år. Troligen finns det ett antal privatpersoner som en gång sålde sin baltiska skog, till alldeles för låga priser. Ungefär som tusentals bönder som på 1800-talet sålde sin skog till skogsbolagen till vad som skulle visa sig vara låga priser.

    Hur mycket skog som svenskägda bolag nu köpt i Baltikum vet ingen exakt, men siffran 300 000 hektar har nämnts. Störst ägare verkar Södra skogsägarna vara med 126 000 hektar. SCA skriver på sin hemsida att de planerar att komma upp till 100 000 hektar i år.

    Ett intressant forskningsprojekt

    Ett framtida forskningsprojekt med tillhörande debatt kommer att vara att jämföra dagens skogsbolags agerande i nutid med hur det gick till på baggböleriets 1800-tal. Det finns både likheter och skillnader.

    Förspelet till 1800-talets baggböleri är intressant, men ganska okänt. Medan markägandet i södra och mellersta Sverige var tämligen klarlagd redan i slutet av 1700-talet, fanns det stora oklarheter med ägandet av ofta nyanlagda gårdar i Norrlands enorma inland. Därför fastställde staten Norrlandsböndernas enskilda ägande med lantmäteri och lagfart. Projektet kallades avvittring och gårdarna tilldelades ofta generöst med skog.

    Å andra sidan fick staten därmed lagfart på de enorma skogsvidderna utanför byarna. Historieprofessorn Svenbjörn Kilander har beräknat att så mycket som 4,5 miljoner hektar skog nu gavs bort av staten. Med ett tydligt ägande följde möjligheten för de nu legala skogsägarna att både sälja virke och, senare, i många fall hela skogen till skogsbolagen. Så merparten av den skog som de stora skogsbolagen äger idag har tidigare varit först statligt ägd och sedan ägd av enskilda skogsägare.

    Och precis som nu i Baltikum var det ofta rika grannar och småhandlare som först köpte upp skogarna, för att senare sälja till de större skogsbolagen med vinst.  Begreppet baggböleri avsåg från början sågverket Baggböle AB utanför Umeå, med påstådda stölder av virke på statens mark, men kom med tiden att beteckna alla delvis tvivelaktiga skogsaffärer.  Härifrån kommer också orden ”baggböla” och att ”bagga” ner skogen. 

    Är det vi nu ser i Baltikum ett modernt baggböleri?

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.