Denna text är skriven av Milton Dahlberg, teknikelev i Falun, som gick vinnande ur SMB:s och Future minds tävling om att skriva ett debattinlägg om ett klimat- och miljörelaterat ämne. Milton intervjuas av SMB här. Vi är glada att kunna publicera hans vinnarartikel på Supermiljöbloggen – trevlig läsning!
Ett monster som konsumerar alla våra resurser medan det släpper ut växthusgaser. Ett monster känt som “Fast Fashion.” Och vi håller det vid liv. Vi måste sluta mata detta monster och börja mata circular- och slow fashion istället! Idag kastas kläder istället för att doneras. Mindre än hälften av alla kläder är återanvända eller återvunna, med bara en pytteliten procent som blir till nya kläder. 87 procent av de använda kläderna bränns eller deponeras. Med en genomsnittlig europé som köper ungefär 26 kilo textilier och kastar 11 kilo av dem varje år så blir det ett världsomfattande problem.
Men vad har fast fashion med det här att göra? Fast fashion är lågkvalitativa kläder; kompensationen för deras brister är deras kvantitet och låga priser. De låga priserna och kvantiteten leder till höga försäljningsvolymer, vilket leder till att mer kläder behöver produceras, som sedan kastas igen. Modeindustrin är ansvarig för 10 procent av alla globala koldioxidutsläpp, vilket är mer än internationella flyg och maritim frakt kombinerat.
Textilkonsumtion i Europa skapade 121 milj ton utsläpp
Enligt Europeiska miljöbyrån genererade textila köp i Europa, under 2020, 270 kg koldioxid per person, vilket innebär ett enormt fotavtryck om 121 miljoner ton växthusgasutsläpp. Fast fashion förstör inte bara vår luft, utan även våra vatten då den är ansvarig för 20 procent av den globala föroreningen av rent vatten, detta från bara färgning och fulländning av produkter.
En enda tvättomgång av polyesterkläder blir 700 000 microplastfiber, som kan hamna i matkedjan. Att tvätta syntetiska produkter resulterar i mer än en halv miljon ton mikroplaster på botten av haven varje år. För att inte nämna hur plaggproduktionen, med dess föroreningar, har en förödande inverkan på lokala ekosystem, människors och djurs hälsa.
Ändra modet från snabbt till cirkulärt!
Slutligen har vi en överkonsumtion av naturresurser. Det krävs otroliga mängder vatten för produktionen av textilier med dess bomullsfält och andra fibrer. Endast en enda t-shirt i bomull behöver 2 700 liter färskvatten; detta är tillräckligt för en persons dricksvattensbehov under två och ett halvt år. Under 2020 var textilsektorn den tredje största källan till vattendegradering och markanvändning, med ett genomsnitt på nio kubikmeter vatten, 400 kvadratmeter av land och 391 kilo råvaror för att producera tillräckligt med kläder och skor för varje EU-medborgare. Detta lämnade ett fasansfullt koldioxidavtryck på 270 kg per person.
Men frukta ej. Alla dessa farliga och skadliga problem kan lösas genom att köpa använda eller återvunna kläder (circular fashion) istället för nya kläder. Donera eller sälj istället för att kasta. Och ifall du inte vill köpa använda eller återvunna kläder så kan du åtminstone skaffa hållbart med bättre kvalitet och förväntad livslängd (slow fashion).
Kära politiker, såvida ni inte vill stödja detta monster genom att hålla det vid liv, låta det dricka och förgifta våra vatten, ta våra land och resurser, förstöra luften, och äventyra alla levande varelser, så hoppas jag att vi tillsammans kan sträva efter att döda denna best och hjälpa inte bara oss själva, utan också världen.
Milton Dahlberg
Här länk till hans vinnarbidrag ”Sluta mata modemonstret som hotar oss alla”
Milton Dahlberg i Falun, student på Lugnetgymnasiet, är årets vinnare i Future Minds och Supermiljöbloggens uppsatstävling. Milton skrev en känslosam och stark text om modeindustrins hårda belastning på klimat och miljö. Han blev under sin research själv förvånad över att fast-fashion har så negativ effekt.
Årets upplaga av Future Minds tävling samlade 26 bidrag. Texterna skrevs på engelska, med fritt valt innehåll utifrån temat miljö och klimat.
Milton Rohde Dahlberg, som går andra året på teknik- och vetenskapsprogrammet, är såklart glad över att vinna. Och konstaterar också nöjt att tre av de fem uppsatserna som valdes ut till Supermiljöbloggens slutliga omröstning kom från hans grupp.
”Kära politiker, ett monster som hotar alla levande varelser döljer sig bland oss” inleder Milton sin text, här länk till den. Det handlar alltså om den enorma överproduktionen av kläder, som omsätts framförallt i den rika världen. Ett ledsamt, ständigt pågående omlopp, där bara en ynka procent av all textil som kasseras och slängs efter kort brukningstid blir till nya kläder igen.
En del hamnar på second hand-marknad, men totalt bränns eller deponeras så mycket som 87 procent av det slängda, påpekar Milton Dahlberg. Han redogör även för hur stor påverkan industrin har på vattenresurserna, och på klimatet som en följd av stora växthusgasutsläpp från produktionen.
– Jag ville skriva något om människors mående, om mental hälsa. Men min lärare rådde mig att skriva om textilfrågan. Jag hade inte så stor koll på modets betydelse för miljön, men insåg hur textil har att göra med människans mående och därmed med våra liv. Och när jag läste på var det slående att modet skapar mycket mer utsläpp än flyget, som det talas så mycket om.
Unga tjejer kläms av kraven att hänga med i modet
Milton är övertygad om att kraven på yngre kvinnor och tjejer att hänga med i modesvängen kan få dem att må dåligt. När de ser jämnåriga komma med kläder av ett visst märke känner de trycket på sig att ha det också, till exempel.
En lösning, skriver han uppmanande, är att köpa second hand, och skänka sina avlagda kläder till återbruk. Och, eller, välja nya kläder med högre kvalitet och därmed hållbarhet – slowfashion alltså.
– En tjejkompis till mig har mycket second hand, och hon har en härlig klädstil som är bättre än många andras. Och de som handlar där skapar ju en lägre belastning på miljön.
Att välja second hand istället för att slentrianhandla snabbmode är helt enkelt en enkel lösning på ett svårt problem, slår han fast. Men vilka är det som ska se till att det blir så? Medborgarna själva, eller politikerna?
”Politikerna ska berätta om hur det ligger till”
– En bra fråga. Jag tycker politikerna ska berätta om hur det ligger till. Men det är nog folket självt som måste komma på detta, svarar Milton som för egen del har ett mycket avspänt förhållande till kläder.
– Jag bryr mig inte mycket om vad jag har på mig. Ofta har det varit mamma som sagt till mig ”du behöver kläder.” Och då ordnar vi det. Jag har storasyskon som jag övertagit mycket från. Till och med min flickväns äldre bror har jag fått kläder av, skrattar han.
Milton har ganska handfasta planer för tiden efter han tagit studenten, alltså om ett år.
– Ja. Jag har ett långdistansförhållande med Maya, en tysk tjej och vi har bestämt oss för att flytta ihop och jobba ett tag. Ett halvår ska vi bo i hennes hemstad Hamburg och nästa halvår i Sverige. Därefter hade vi tänkt att bestämma oss för vilket land vi ska studera vidare i.
Milton säger att han hoppas de ska fastna för Sverige. Han vill helst börja studera på KTH:s enhet för robotteknik och har en stor önskan att få möjlighet att bygga en människoliknande robot med vårdande och empatiska förmågor, en så kallad Baymax. (En sådan finns för övrigt redan som karaktär i filmen Big Hero 6).
– Min flickvän är intresserad av att börja en konstnärlig utbildning av något slag, så det finns säkert möjligheter, avslutar Milton Dahlberg.
Miltons uppsats, översatt till svenska, kan läsas här.
Future Minds är ett nationellt kunskapsprogram och en samverkansplattform för gymnasiet med syfte att stärka elever och lärares färdigheter för en hållbar samhällsutveckling. Här länk till hemsidan.
Vi på SMB tackar för förtroendet att ha fått vara jury åt Future Minds och kora en vinnare bland flera mycket bra bidrag.Vi önskar alla tävlande en härlig sommar och hoppas på fortsatt engagemang för de viktiga miljö- och klimatfrågorna!
Alla har vi kompisar som inte gjort slut med sin respektive utan ”tagit paus”. Så kan det få vara i privatlivet, ”Det är komplicerat” stämmer ju faktiskt ibland. Men så kan vi INTE ha det i klimatlagstiftningen – nationalekonom-herrarna Hassler, Kågeson och Nilsson gör klimatet en väldig otjänst med sitt flummiga förslag, skriver SMB:s krönikör Mattias Goldmann i sin helgtext.
KRÖNIKA Med lag ska landet byggas, och lagen ska vara så klar som möjligt. Här är svensk klimatlagstiftning ett föredöme; tidigare otydligheter som ”fossiloberoende fordonsflotta” omsattes i konkreta utsläppskrav och årtal. Detta utmanades av Hassler redan i den snabbutredning om effektiv svensk klimatpolitik han gjorde åt regeringen.
På pressträffen gick han till direktsänt angrepp på de som varnat för att han vill stryka klimatmålen, men backade redan vid frågestunden – att ersätta transportmålet med indikatorer av typen antal laddstolpar är ju de facto att stryka målet. ”De nationella klimatmålen bör sättas i pausläge”, föreslår han nu på DN Debatt tillsammans med Magnus Nilsson och Per Kågeson.
Liksom när vännen tagit paus i sin relation, föranleder det en mängd följdfrågor. Vad gäller under tiden? Hur lång ska pausen vara? Hur ska vi agera medan pausen pågår? Är det troligaste en återgång till det föregående, eller att det så småningom är helt slut? Om vännen är utan svar, må det vara hänt, men när tre tunga nationalekonomer föreslår att ett helt lands lagstiftning pausas, duger det faktiskt inte att de inte förklarar vad de menar eller hur det skulle gå till – varken svensk eller europeisk rätt känner till begreppet ”pausad lagstiftning”.
Ska Klimatpolitiska rådet göra något annat istället?
Bör näringslivet ändå agera utifrån de svenska målen, eftersom lagen fortsatt finns där och plötsligt kan vara ”på” igen? Bör ekonomiska styrmedel utformas för att målen ska nås, eftersom de ju inte strukits – vilket skulle kräva beslut i riksdagen på samma sätt som när målen antogs med röstsiffrorna 299–50? Bör Klimatpolitiska Rådet och Finanspolitiska Rådet, som skarpt kritiserat regeringen för att politiken inte leder till målen, fortsätta sin granskning eftersom målen är legalt bindande, eller pausa och fokusera på annat?
Sverige ratificerade Parisavtalet i oktober 2016. Endast Sverigedemokraterna reserverade sig, alla andra röstade för. Parisavtalet ställer krav på ”enhanced action” och senast i februari ska vi genom EU visa hur våra klimatmål skärps. Att stryka de nationella målen skulle vara direkt i strid med detta, och Pourmokhtari skulle mötas av oförstående om hon på COP försöker förklara ”Sweden is on a climate break, like that scene in Friends, if you remember?”
Hasslers gäng tycker att EU:s klimatlagar är bättre. Det kan man tycka, men det är en ögonblicksbild. I samma DN, samma dag, samma del av tidningen, varnar statsminister Kristersson för att EU efter valet den 9 juni kan bli ”väldigt, väldigt stökigt”. Högerextrema och populistiska krafter kan dominera, med målet att riva upp klimatmålen, försvaga Fit for 55 och trampa på Parisavtalet ungefär som SD trampar på klimataktivisternas banderoller.
Knappt något EU-land stryker sina nationella mål
Att då ensidigt förlita sig på de klimatmål som EU satt upp är oerhört riskabelt – det är nog därför Riksdagens Utredningstjänst visar att knappast något respektabelt EU-land är på väg att stryka sina nationella klimatmål, än mindre sätta dem på paus.
Faller EU:s klimatmål ska vi ha kvar nationella mål. Blir EU:s mål kvar och nya tillkommer, underlättar de nationella målen att nå EU:s – med den egna twist som gynnar just vårat näringsliv och vår befolkning.
Bredvid Hassler på den där pressträffen stod klimatminister Romina Pourmokhtari. ”Samtliga klimatmål föreslås kvarstå och 2030-målet för transportsektorn föreslås skärpas”, sade hon ord för ord. Det var klokt då och det är klokt några månader senare. Pausknappen må duga för privatlivets relationer, men vore usel klimatpolitik.
Ska EU:s klimatarbete skärpas eller inte? Kan EU-parlamentariker göra något för att rädda den stoppade skyddslagen för naturen? Vilken prioritet ska klimatet ha i nästa strategiska plan? Hur ska företagen förmås jobba mer hållbart?
SMB har ställt en rad kluriga klimat- och miljöfrågor till de svenska toppnamnen i EU-valet. Här har du partiernas respektive toppnamns svar.
Det är bara några dagar kvar tills valet till EU:s parlament går av stapeln i de 27 medlemsländerna. I Sverige pågår förtidsröstingen för fullt, och söndagen den 9 juni håller vallokalerna öppet i hela landet.
EU-valet beskrivs på många håll som ett ödesval när det gäller klimatfrågans framtid inom unionen. SMB har tagit fasta på några centrala spörsmål kring klimat, naturskydd och hållbarhet. Här följer de frågor vi skickat ut till kandidaterna. Svaren från politikerna redovisas i följd per fråga.
1: Unionens klimatpaket Fit for 55 reglerar noga utsläppsvolymerna fram till 2030. Det markerar även ett mål för 2045, då unionens bruttoutsläpp ska uppgå till högst 15 procent jämfört med 1990. Hur vill du att EU:s klimatarbete ska drivas vidare? Ska betingen skärpas, eller mildras?
Centerpartiet: Emma Wiesner
”EU:s klimatarbete har aldrig varit så viktigt som nu, när vi ser att flera medlemsländer, inklusive Sverige, vacklar i sina nationella klimatåtaganden. För att uppnå det vi förbundit oss till genom Parisavtalet och begränsa den globala uppvärmningen krävs en ambitiös klimatpolitik och skärpta mål. Kommissionen har presenterat sitt förslag på utsläppsmål till 2040 på 90 procent, det tycker vi inte är tillräckligt. Centerpartiet vill se ett mål på minst 95 procent utsläppsminskning till 2040 jämfört med 1990 och ett nödvändigt krafttag för att bli av med den fossila energin i EU.”
Vänsterpartiet: Jonas Sjöstedt
”Vi anser att EU:s klimatarbete och betingen måste skärpas och att EU bör anta målsättning om att vara utsläppsfritt senast 2040. Kraftfulla utsläppsminskningar krävs i närtid och relevant lagstiftning bör anpassas för att vara i enlighet med Parisavtalet. Jag kommer att arbeta för en kraftfull och rättvis klimatomställning med stora gröna investeringar.”
Kristdemokraterna: Alice Teodorescu Måwe
”Kristdemokraternas övertygelse är att omställningen går hand i hand med innovation, tillväxt och ekonomisk trygghet för människor. Därför är det bra att EU sätter bindande, ambitiösa, mål för minskade utsläpp av växthusgaser. Innan 2040-målet för klimatutsläppen formellt skrivs in i EU-lag behöver omfattande analyser göras av vilka konsekvenser förslagen har för klimatet, men också för ekonomin, företag, landsbygd, Europas konkurrenskraft och, framför allt, vanliga människor.”
Socialdemokraterna: Heléne Fritzon
”Vi måste öka takten i klimatomställningen och då måste vi får fler länder att göra mer. Därför vill vi sätta nya skarpa klimatmål till 2040 så att EU minskar sina utsläpp med 95 procent netto, i linje med Sveriges klimatmål.”
Liberalerna: Karin Karlsbro
”Mitt EU är världsledande i klimat- och miljöomställningen. Tillsammans kan vi skapa förutsättningarna för nettonollutsläpp. Under den gångna mandatperioden har mycket gjorts, men mer måste göras. För att nå målet om ett koldioxidneutralt EU till 2050 behöver EU snarast besluta om att minska koldioxidutsläppen med 95 procent till 2040. Därför måste dagens ambitiösa utsläppshandelssystem värnas, EU:s klimatpaket “Fit for 55” försvaras och drivkrafterna för den gröna omställningen fortsätta att förstärkas på alla nivåer. Liberalerna vill se ett handelssystem i EU för metan, kväveoxid och flourinerade växthusgaser på samma sätt som vi har för koldioxid idag. Vi vill även att länder utanför EU och EES ska kunna ansluta sig till utsläppshandelssystemet.”
Miljöpartiet: Alice Bah Kuhnke
”Betingen ska skärpas! EU:s klimatpolitik måste ligga i linje med Parisavtalet – det gör den inte idag. Vi vill se minst 70 procents utsläppsminskningar till 2030, och 95 procent till 2040. Då ska vi också ha gjort så pass stora satsningar på att öka kolsänkan att vi passerat klimatneutralitet, och koldioxidupptaget är större än de kvarvarande utsläppen. För att uppnå detta behöver vi stärka klimatåtgärderna i alla sektorer.”
Karin Karlsbro (L), Jonas Sjöstedt (V) och Alice Bah Kuhnke (MP). Foto: Axel Adolfsson/Vänsterpartiets Bildbank/Miljöpartiet.
2: Unionens strategiska plan för åren 2024 – 2028 ska antas av ministerrådet i slutet av juni. I ett läckt utkast som cirkulerat under våren föreslås att klimatet får en lägre prioritet jämfört med nu gällande plan, utan egen rubrik, och utan formuleringen ”byggandet av ett klimatneutralt, grönt, rättvist och socialt Europa”. Vill du att klimatfrågan ska prioriteras lägre, högre eller på samma nivå som i dagens strategiska plan under de kommande fem åren?
C: Emma Wiesner
”Högre! Klimatet är vår tids stora ödesfråga och vi har inte råd att lägga frågan åt sidan. Det går alltså inte att prata om huruvida vi vill prioritera klimatet eller inte – det är ett måste. Samtidigt måste det gå att hålla flera tankar i huvudet på samma gång, med ett pågående krig på den europeiska kontinenten som vi måste göra allt vi kan för att få stopp på.”
V: Jonas Sjöstedt
”Klimatet och en rättvis omställning måste ges en högre prioritering de kommande fem åren.”
KD: Alice Teodorescu Måwe
”Vi vill se att klimatet prioriteras högt även nästa mandatperiod men vi efterlyser mer helhetstänkande, att ”hållbarhet” har tre dimensioner: ekologisk, social och ekonomisk. Bryssel har gått i otakt med denna treklang och detta måste förändras.”
S: Heléne Fritzon
”Klimatet måste fortsätta prioriteras högt på EU:s agenda precis som vi gjort denna mandatperiod. Nu måste alla EU-länder göra mer. Nu är inte tiden för att slå av på takten utan tvärtom måste vi fortsätta omställningen och se till att den genomförs rättvist och stärker konkurrenskraften.”
L: Karin Karlsbro
”Jag vill se ett starkt Europasamarbete som tar sig an de klimat- och miljöfrågor som vi behöver lösa gemensamt. Under de senaste åren har EU tagit på sig ledartröjan i de gröna frågorna och det är ingen överdrift att säga att EU är världens bästa miljöorganisation. Nästa mandatperiod måste EU:s klimatambitioner fortsätta öka. ”
MP: Alice Bah Kuhnke
”Högre! Vi befinner oss i ett klimatnödläge, och forskningen är tydlig med att vi måste öka ambitionerna det här årtiondet. Att högern i Sverige och i resten av EU medvetet saktar ner den klimatomställning vi måste göra, kommer stå oss otroligt dyrt. Med fler Miljöpartister i Europaparlamentet kan vi driva på för att klimatfrågan får den prioritering den förtjänar.”
Alice Teodorescu Måwe, Emma Weisner och Heléne Fritzon. Foto: Kristdemokraterna/Centerpartiets Bildbank/Socialdemokraterna.
3. EU:s lag för restaurering av naturmarker fastnade oväntat när den skulle antas i ministerrådet i våras. Hur ser du på detta och avser du att agera på något sätt i parlamentet om/när du blir invald?
C: Emma Wiesner
”Vi behöver göra mer för att öka den biologiska mångfalden och för att skydda värdefulla områden. Däremot är lagen om naturrestaurering inte ändamålsenlig och inte tillräckligt anpassad för medlemsstaternas olikheter. Jag kommer under nästkommande mandatperiod agera för en naturlag som är ambitiös men som tar hänsyn till medlemsstaternas olikheter bättre.”
V: Jonas Sjöstedt
”Det är skamligt attregeringen och SD medverkat till att bromsa detta. Vi har i vänstergruppen arbetat hårt för att lagen skulle bli verklighet i parlamentet. Jag kommer självfallet att arbeta för att en naturrestaureringslag ska antas. Den är helt nödvändig för att bevara biologiska mångfalden och stärka samhällets klimatanpassning.”
KD: Alice Teodorescu Måwe
”Vi vill inte att lagen ska antas. Förslaget till naturrestaureringslag hotade det svenska skogsbruket, vilket var dåligt både för klimatet och för skogsnäringen.”
S: Heléne Fritzon
”Den här lagen handlar om något helt grundläggande – vår natur. Ska vi lämna över ett livskraftigt jordbruk, rent vatten och ren luft till kommande generationer måste vi ta ansvar för vår natur. Vi socialdemokrater engagerade oss djupt i lagen om naturrestaurering och förhandlade för att förbättra den ur svensk ståndpunkt, och röstade därför också för lagen.”
L: Karin Karlsbro
”Liberalerna röstade för naturrestaureringslagen i Europaparlamentet. Vi vill att ministerrådet godkänner det lagförslag som nu ligger. Vår uppfattning är att lagen innebär ett viktigt paradigmskifte då den syftar till att inte bara skydda, utan också återställa, värdefull natur och ekosystem.”
MP: Alice Bah Kuhnke
”Sveriges regering spelade en aktiv roll i att få med sig bland annat Ungern på fel sida av historien och bromsa godkännandet av naturrestaureringslagen. Det är fullständigt ansvarslöst. Jag kommer tillsammans med andra gröna fortsätta driva på för att lagen klubbas, och därefter för att stärka den. Det gör jag för att vi vet att naturrestaurering är helt nödvändigt för att vi ska nå våra klimat- och miljömål, som i sin tur är en förutsättning för att vi ska ha jord att bruka, ren luft att andas, och vatten att dricka.”
4. EU-direktivet CSRD skärper kraven på företagens hållbarhetsrapportering. Hur ska företag förmås att inte bara rapportera tydligare, utan också arbeta mer hållbart?
C: Emma Wiesner
”Genom att inrätta krav på rapportering ökar transparensen gällande företagens hållbarhetsarbete, vilket kommer sätta press på åtaganden och resultat. Rapportering och konsumentinformation är viktiga byggstenar för att möjliggöra ett aktivt deltagande i den gröna omställningen för både privatpersoner och företag.”
V: Jonas Sjöstedt
”Politiken måste ställa högre krav på företagen att produkter och tjänster är miljömässigt och socialt hållbara. Regleringar för ökat producentansvar och stärkt cirkulär ekonomi är centrala delar för att få företagen att arbeta mer hållbart. Men politiken har även ett ansvar att införa nya ekonomiska incitament för att stimulera företagen i en sådan riktning.”
KD: Alice Teodorescu Måwe
”Det man mäter brukar man försöka förbättra. Det man inte mäter brukar förfalla över tid. I och med att det nu finns högre krav på redovisning tror vi att sättet att arbeta kommer att färgas på ett positivt sätt.”
S: Heléne Fritzon
”Hållbarhetsrapporteringen är ett första steg mot att stärka företags hållbarhet. EU:s nya gröna taxonomi är ett annat viktigt verktyg som är viktigt för att främja investeringarna i fler hållbara investeringar i företag. Utifrån det har vi gett företagen starka verktyg för att arbeta mer hållbart.”
L: Karin Karlsbro
”Liberalerna går till val på en politik som förenar tillväxt och hållbarhet. För att den gröna omställningen ska lyckas måste politiken och näringslivet samspela. EU är idag världens viktigaste miljö- och klimatorganisation och i Europa återfinns tusentals världsledande gröna företag som möjliggör klimatomställningen. Politiken ska skapa tydliga incitament som gör det mer lönsamt att arbeta mer hållbart samtidigt som det ska göra det lätt för konsumenterna att göra hållbara val. EU:s lagstiftning på området bör också utformas på sätt som inte skapar onödigt regelkrångel för Europas företagare. Små och medelstora företag ges tydliga riktlinjer för vad som gäller. ”
MP: Alice Bah Kuhnke
”Parallellt med CSRD spelar CSDD, direktivet om företags ansvar för mänskliga rättigehter, miljö och klimat en otroligt viktig roll. Tillsammans med andra miljöpartister har jag länge kämpat för att kommissionen skulle presentera ett förslag som ställer skarpa krav på företag i sina värdekedjor. Medan vi arbetat för att förstärka förslaget, har högern och Sveriges regeringen motarbetat det kraftigt. Trots att överenskommelsen nu är svagare än vi hade velat se, är det otroligt viktigt att den nu kommer på plats. Vi kommer arbeta vidare för att bredda lagens omfattning och skärpa kraven. ”
Fotnot: SMB har skickat EU-valenkäten till de åtta partier som idag har representation i EU-parlamentet. Moderaterna, med Tomas Tobé som förstanamn, och Sverigedemokraterna, med Charlie Weimers högst på valsedeln, har valt att inte besvara frågorna.
Stora delar av Sveriges näringsliv genomgår nu en stor ekonomisk och miljömässig förändring. Men nu har den gröna omställningen, med en strävan att göra den svenska ekonomin mer hållbar och klimatneutral, nått en kritisk punkt. Flera näringslivsrapporter pekar på allvarlig kompetensbrist.
Tillväxtanalys har nyligen publicerat rapporten ”Grön omställning och kompetensförsörjning”. Den undersöker den pågående gröna omställningen inom svenskt näringsliv och betonar ett växande gap mellan behovet och tillgången på grön kompetens.
Detta gap märks tydligt i norra Sverige där industrier som energi- och batteritillverkning snabbt expanderar och kräver specialiserade kompetenser inom hållbarhet.
Rapporten varnar också för att den gröna omställningen, även om den kan leda till en nettoökning av jobb, inte direkt skapar nya arbetstillfällen. Omställningen förändrar arbetsmarknadens behov, där traditionella industrijobb ersätts av roller som kräver specialistkompetens inom miljöteknik och hållbarhet.
Behövs riktade insatser
För att möta dessa utmaningar framhäver rapporten från Tillväxtanalys vikten av riktade statliga insatser. Dessa bör inkludera kompetensutveckling och internationell rekrytering för att stärka arbetskraftens förmåga att möta nya krav.
Rapporten understryker också behovet av att anpassa insatserna efter regionala förhållanden. Eftersom en stor del av jobbtillväxten inom den gröna sektorn är koncentrerad till specifika regioner, uppstår utmaningar med att matcha arbetskraftens geografiska och kompetensmässiga distribution.
För att effektivt utveckla lokal kompetens och attrahera talanger från andra delar av landet och utomlands föreslås i rapporten att strategiska planer behöver utformas.
Denna rapport betonar industrins behov av att anpassa sig till en föränderlig global ekonomi och strängare klimatpolitik. Den pekar på att framsteg inom gröna teknologier och industrins omställning kräver ett bredare spektrum av kunskap och färdigheter än tidigare.
Omfattande uppskalning av utbildningssystemet nödvändigt
En tredje rapport, ”Industrins kompetensbehov 2024–2027”, publicerad av Industrirådet, varnar för att industrin står inför en av de största förändringarna på flera generationer och att en omfattande uppskalning av utbildningssystemet är nödvändig.
I rapporten beskrivs hur nästan 72 procent av företagen rapporterar svårigheter att hitta rätt kompetens, särskilt inom yrken som processoperatörer och CNC-operatörer, samt inom konstruktions-, produktions- och IT-ingenjörskap. De mest efterfrågade kompetenserna inkluderar projektledning, automation samt miljö och hållbarhet.
Lösningen som rapporten uppmanar till handlar om att reformera utbildningssystemet. Det framhålls att ett ökat fokus på teknik- och ingenjörsutbildningar samt att flexiblare utbildningsmöjligheter för vuxna behövs.
Politisk vilja och strategi behövs för att säkra grön kompetens
Vad kan man utläsa av dessa rapporter? Framför allt att det finns en kompetensbrist som hotar näringslivets gröna omställning – men vad innebär det?
Den positiva svaret: Om Sverige snabbt lyckas genomföra nödvändiga reformer, kan landet inte bara befästa sin position som ledare inom hållbar teknik och innovation utan även främja sin inrikesekonomi och stärka sin roll på den globala arenan som en exportör av miljöteknologi och hållbara lösningar.
Detta är dessutom avgörande för att nå de svenska och globala miljömålen och för att undvika framtida miljörelaterade katastrofer.
Det negativa svaret: Ett misslyckande med att adressera dessa utbildnings- och kompetensbehov kan istället innebära att Sverige hamnar efter andra länder som investerar i sina gröna utbildningar, arbetskrafter och teknologier.
Detta kan minska landets konkurrenskraft globalt samt leda till ökat beroende av importvaror och teknologiska lösningar utvecklade i andra länder. Dessutom, eller kanske allra viktigast: det vore inte bra ur ett miljömässigt perspektiv att misslyckas med en grön omställning i det svenska näringslivet.
Det finns all anledning att att ta varningarna på allvar. Nu behövs politisk vilja och en strategi för att möta den gröna kompetensbristen.
Regeringen har meddelat en storsatsning på koldioxidinfångningsteknik (CCS) i ett försök att nå Sveriges klimatmål för 2045. Klimatminister Romina Pourmokhtari betonar att denna teknik har potential att hjälpa Sverige att uppnå sina ambitiösa klimatmål. Men satsningen möter kritik.
CCS-teknikerna är hajpade och har mottagit såväl hurrarop som hård kritik. Bland annat menar kritiker att fokuseringen på CCS-tekniken tar bort resurser från andra åtgärder som kan ha omedelbar effekt på klimatförändringarna.
CCS har även beskrivits som dyrt och resurskrävande, samtidigt som klimatkrisen är akut och alla lösningar behövs. CCS har därför även sagts vara en nödvändig övergångslösning för att snabbt minska utsläppen, men bör inte fördröja andra utsläppsminskningar.
Stockholmssatsning på CCS utan kritisk analys
Nu har CCS-tekniken återigen skapat debatt, och det kopplat till svensk klimatpolitik. Dels har en ny forskningsartikel publicerats, skriven av forskare vid Linköpings universitet, kopplat till klimatpolitiken i Stockholm och med specifikt fokus på dess CCS-satsning. Resultaten i artikeln pekar på att Stockholmssatsningen sker utan tillräcklig analys.
Varken i studiens intervjuer med politiker och tjänstemän, eller debattprotokoll, framgår något omfattande ifrågasättande av den utstakade vägen mot klimatmålet, som till stor del bygger på stora minusutsläpp vid Värtaverket. Det verkar också saknas en alternativ plan.
– Det betyder att Stockholms klimatmål är helt och hållet beroende av den här anläggningen och möjligheten att lagra koldioxid. Det finns ingen plan B. Det är en väldigt, väldigt riskfylld portfölj om man ska prata finansspråk, säger Alexander Olsson, en av artikeln författare, i ett pressmeddelande.
Klimatministerns uppmaning: läs IPCC-rapporterna mer ingående
Kan samma typ av okritisk analys kopplas till regeringens CCS-satsning? Satsningen har mötts av kritik, vilken av klimatminister Pourmokhtari (L) bemötts i media genom en uppmaning att läsa FN:s klimatrapporter mer ingående.
Hon säger att många som använder IPCC-rapporterna för att peka på hur dystert klimatläget är, endast läser rubrikerna. En noggrannare läsning, menar Pourmokhtari, visar att det är svårt att klara 1,5-gradersmålet utan utbyggd kärnkraft och koldioxidinfångning.
Det är intressant hur olika IPCC-rapporterna kan tolkas, men en majoritet tolkar innehållet i FN:s klimatrapporter som så attklimatförändringarna är orsakade av vårt eget handlande och redan påverkar människor och ekosystem. Att läget är allvarligt och det är bråttom, men lösningar finns. Emellertid, vad som också lyfts fram är att det främsta hindret är politisk vilja.
Utsläppen ökar
Klimatministerns uppmaning kommer i en tid då regeringens egen politik bidrar till att öka utsläppen istället för att minska dem. Bland annat pågår en dramatisk ökning av utsläppen från bensin och diesel, något som kan kopplas till regeringens satsning på sänkta priser på fossila drivmedel. Den politiken kan med säkerhet beskrivas som motsatsen till vad IPCC-rapporterna förordar.
Missleder klimatministern allmänheten medvetet genom att inte tydligt kommunicera att IPCC-rapporterna huvudsakligen förespråkar minskade utsläpp? Ingenstans i IPCC-rapporterna står det att CCS och kärnkraft ensamt kan förhindra en klimatkatastrof, även om det skulle kunna vara ett bidrag för att hantera en redan existerande klimatkris.
Klimatkunskap som skolämne, höghastighetståg, bättre kollektivtrafik och en progressiv flygskatt. Det är några av de 22 förslag som det första svenska medborgarrådet om klimatet nu har presenterat för politikerna. Försöket visar att det är möjligt för personer med olika åsikt att gemensamt ta fram långtgående klimatpolitiska förslag – om de får kunskap och tid att diskutera.
I ett medborgarråd samlas slumpvis utvalda personer som representerar ett tvärsnitt av befolkningen. De får utbildning av experter för att sedan diskutera sig fram till politiska förslag, framför allt i knepiga politiska frågor där det finns målkonflikter och det är svårt att komma överens. Metoden har använts i ett tiotal länder, till exempel har Irland haft medborgarråd om abortfrågan och Frankrike och Tyskland om bland annat klimatpolitik. Forskning visar att medborgarna ofta vill gå längre i klimatfrågan och lägger mer ambitiösa förslag än de folkvalda politikerna.
Sveriges första klimatråd presenterade 22 förslag
I Sverige har metoden inte testats förrän nu. Under våren har 60 personer från stad och landsbygd, i olika åldrar och med olika politiska åsikter träffats vid nio tillfällen. De har fått delta i föreläsningar med svenska klimatforskare och experter, och sedan i mindre grupper utvecklat de olika förslagen.
Först tänkte jag att det aldrig kommer att gå. Men sedan förvånade det mig att alla hade ett sådant engagemang för att ställa om. Viljan finns där, säger deltagaren Teresa Rydberg till Aftonbladet
I förra veckan presenterades 22 övergripande förslag med fokus på transportfrågor, samt ett gemensamt uttalande. Där betonas att regering och opposition behöver arbeta blocköverskridande, precis som itill exempel försvarsfrågor.
Klimatfrågan är för viktig för att förbli ett politiskt slagträ, det är upp till oss alla att agera nu, skriver rådet i sitt uttalande
Alla de 22 förslagen har stöd av en majoritet av deltagarna. ”Det har inte alltid varit lätt, men genom dialog och samarbete har vi funnit samsyn och en stark vilja att agera för en mer hållbar framtid”, skriver de. I listan nedan visar procentsiffrorna hur starkt stöd några av förslagen hade:
Investera för en mer tillförlitlig och jämlik kollektivtrafik (94 procent).
Högkostnadsskydd för biljetter, ökade incitament för punktlighet och harmoniserade boknings- och biljettsystem (88 procent)
Elektrifiering och effektivisering av tung trafik (88 procent)
Höj statusen på naturområden i stadsplaneringen (88 procent)
Låt klimatfrågan komma in i läroplanen för barn och unga (85 procent)
EU-märkning av produkter för klimatsmarta val (79 procent)
EU-gemensam satsning på höghastighetståg (75 procent)
Förstatliga och bygg ut tågtrafiken (80 procent)
Maximera mikromobilitet med förbättrad infrastruktur för cykel (81 procent)
Förnuftig flygskatt: Främjar gröna alternativ och ekonomisk stabilitet (76 procent)
Gynna tåget genom en progressiv flygskatt (65 procent). Förslaget gäller en högre flygskatt som går direkt till investeringar i järnvägen.
Medborgarrådets förslag har nu lämnats över till politikerna vid en träff där alla riksdagspartier utom SD närvarade, enligt Dagens Nyheter. Det är nu upp till politikerna att ta förslagen vidare.
I Frankrike har medborgarråden fått reellt inflytande. Dagens Nyheter har tidigare berättat om hur de fått klimatförnekare att komma på bättre tankar. Franska politikerna har i hög grad anammat medborgarnas förslag vilket lett till satsningar på klimatet, vilket SMB tidigare skrivit om. Det återstår att se om våra svenska folkvalda lyssnar på folket.
Bakom projektet står forskare vid bland annat Stockholm Resilience Centre, Uppsala Universitet och IVL Svenska Miljöinstitutet.
Från och med år 2024 ansvarar kommunerna i Sverige för insamlingen av plastförpackningar från hushåll – ett område som kräver kunskap för att materialet ska gå att använda igen. För att möta upp det stora behovet av kunskap har Svensk Plaståtervinning nu beslutat att erbjuda utbildande insatser till samtliga 290 kommuner i landet.
Svensk Plaståtervinning ser behov av mer kunskap hos kommunerna för att möjliggöraplaståtervinning av hög kvalitet. Kommuner kommer att erbjudas att besöka Svensk Plaståtervinnings anläggning i Motala. Där får besökarna lära sig om plaståtervinningssystemet, betydelsen av avancerad sortering och separat återvinning. Vid besöket tas även upp hur kommuner kan kommunicera med kommuninvånarna om vikten av källsortering. En god källsortering är nämligen avgörande för hur mycket som kan återvinnas.
Enligt Svensk Plaståtervinning anser nio av tio konsumenter att det är viktigt att källsortera förpackningar. Ändå slängs mer än hälften av alla plastförpackningar som sätts ut på marknaden i hushållsavfallet. Detta går till förbränning i onödan och genererar utsläpp. Konsekvenserna av slöseriet med plast är att samhället fortsatt blir beroende av fossila resurser för att producera ny plast.
Därtill visar plockanalyser att ungefär en femtedel av det som samlats in har sorterats fel, menar Mattias Filipsson, VD på Svensk plaståtervinning. Han menar att kommunerna har ett stort ansvar för att nå ut med korrekt information för att få till förändrat beteende hos konsumenterna.
Inför EU-valet berättar Moderaterna gärna om att Sverige förenar klimatansvar med tillväxtpolitik. Nu vill de ta den modellen till EU i valet den 9 juni. Det är bara det att utsläppen ökar i Sverige, samtidigt som tillväxten är låg. För väljare som vill ha både klimatpolitik och en hållbar ekonomisk politik gäller det att se upp med såväl partiretorik som falska nyheter.
Tidigare i år aviserade EU-kommissionen att ett arbete för att komplettera EU:s klimatarbete med mål för år 2040 inleds. Detta har kommenterats i en skrivelse från svenska regeringen, som välkomnar arbetet. Samtidigt betonar man att EU:s 2040-mål blir ett arbete som slutförs först efter EU-valet och då med en ny EU-kommission.
Moderaterna har nu genom sin toppkandidat till EU-parlamentet, Tomas Tobé, gått ut med ett krav på att EU antar tillväxtmål, förutom klimatmål. Moderaterna vill alltså att EU sätter ett tillväxtmål parallellt med ett nytt klimatmål för 2040.
Det är avgörande att klimatpolitiken går hand i hand med tillväxt och konkurrenskraft, säger Moderaterna till TT.
Enligt Moderaterna är det viktigt att EU kan visa för länder som USA och Indien att den gröna omställningen inte leder till ökad fattigdom, skriver TT i ett referat av partiets förslag. Moderaterna menar också att när EU:s klimatpolitik ska bli ännu mer ambitiös framöver behöver politiken säkerställa att den ekonomiska tillväxten inte drabbas negativt.
Konkret innebär detta att den svenska regeringen nu driver på för att tillväxtmål ska tas samtidigt med klimatmålen för 2040. Moderaternas EU-kandidat Tomas Tobé kopplar de här frågorna till svenskt skogsbruk, där moderaternas linje är att skogsbruket i Sverig är grönt och hållbart och kombinerar klimatarbete med tillväxt.
Enligt Tomas Tobe har EU haft ett väldigt starkt fokus på klimatmål men har missat väldigt mycket av tillväxten. Europa blir fattigare jämfört med exempelvis amerikanarna och det måste vi ändra på, säger Tobé.
Han anser att Sverige föregår med gott exempel. ”Jag tycker att vi har visat från svensk sida att vi har klarat av att sänka våra utsläpp och samtidigt ha tillväxt” säger Tomas Tobe till TT. Men vi måste också på europeisk nivå vända den här utvecklingen, där Europas andel av världsekonomin fortsätter att minska. Annars kommer framtida generationer att bli fattigare, fortsätter han.
Tobés beskrivning motsvarar inte dagens läge i Sverige särskilt väl. Som en följd av den kraftiga sänkningen av reduktionsplikten, alltså inblandning av förnybart bränsle i bensin och diesel, har utsläppen ökat mycket kraftigt i år. Bara under de tre första månaderna har de stigit med 850 000 ton, enligt branschorganisationen Drivkraft Sverige, vilket SMB berättade om. För hela året beräknas fyra miljoner ton ytterligare fossil koldioxid därmed släppas ut i atmosfären och bidra till uppvärmningen.
Även resonemanget om ekonomisk tillväxt haltar när det jämförs med aktuell statistik. I Europakommissions prognos för tillväxttakten hos medlemsländerna bedöms Sverige få den lägsta tillväxten under 2024.
Tillgängliga fakta pekar alltså snarare på att utsläppen ökar i Sverige, samtidigt som tillväxten är låg. I EU-valet har väljarna nu möjlighet att säga sitt angående trovärdigheten i Moderaternas ambition att exportera den nuvarande svenska modellen för att kombinera tillväxtpolitik med klimatmål.
DEBATTARTIKEL. Det finns fortfarande chans att ta ansvar och lyssna på forskningen. Det är ju egentligen inte du som är problemet, utan desinformation från SD – och att övriga partier accepterar den.Forskaren Martin Hultman skriver ett öppet brev till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L).
Kära Romina Pourmokhtari,
Jag förstår att du dragit dig tillbaka de senaste veckorna. Du som EU-förkämpe och antirasist har ju några veckor på dig tvinga högernationalisterna till att gå med på en svensk klimatpolitik som är i linje med lagstiftningen FitFor55, en lagstiftning som Sverigedemokraterana vägrar erkänna fundamentet till.
Det måste vara tidskrävande. Om inte ditt departement fixar en trovärdig plan innan den 30 juni kommer EU kunna bötfälla Sverige och det vill ju inte du, eller hur?
Under åren som gått har de dessutom fått dig falskeligen att tro att den stora massan i Sverige inte vill ha verkningsfull klimatpolitik. Det är i själva verket bara en minoritet på 23 procent (trollsvansen) som är emot en politik i linje med EU-lagstiftningen.
Nu efter TV4:s avslöjanden, när alla förstår att det är SD:s trollfabrik som skapar problem för dig, då finns ju chansen för dig att sätta ner foten, hålla gränsen mot klimatförnekarna (som Johan Pehrson framhöll i sitt tal vid partikongressen förra året och Mats Persson sa var nödvändigt för universiteten) och dessutom komma ut som ett offer för omständigheterna.
Det är ju inte du, Pourmokhtari, som är problemet, det är SD:s desinformation. Ditt parti Liberalerna ser ut att vara för veka i sin hantering – det verkar räcka med lite tjafs – men du, som en del i den nya generationen, kan fortfarande göra skillnad.
De liberala riksdagsmandaten ger ju er faktiskt makt. På riktigt. Du kan vara den vuxne i rummet som lämnar Tidölaget för att ta nästa steg i karriären.
Dörren till journalisterna och forskarna är fortfarande öppen om du säger ifrån ordentligt. Det finns tid att skapa ett eftermäle som kan göra dig till Liberalernas fyrbåk och den nya generationens ledare.
Men dörren stängs fort. EU behöver snart ha en lagstiftning på bordet. Acceptansen av trollfabrikerna kan göra att Liberalerna blir helt utan mandat i EU-valet. Kvar finns möjligheten att använda makten liberalerna har – vilket val gör du, Pourmokhtari?
Med vänliga hälsningar,
Martin Hultman Docent vid Chalmers tekniska högskola och ledare av Center for Studies of Climate Change Denial
Det här är en debattartikel. Det är skribenten och inte SMB som står för åsikterna.
Det är nödvändigt att jordskorpan tvärtom mot idag blir en kolsänka istället för en kolkälla. Så kallad CCS- och DAC-teknik finns för detta, men utvecklingen går trögt och fallgroparna måste undvikas. Det skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson i veckans text och berättar initierat om hur tekniken fungerar och hur den inte får användas om tvågradersmålet ska klaras.
KRÖNIKA För ett tag sedan höll jag ett föredrag på ett tvärvetenskapligt seminarium på temat Underjorden – myt, fakta och resurs. För mitt föredrag valde jag titeln Underjorden: från kolkälla till kolsänka. Ett sådant skifte är nämligen vad som behövs på sikt om vi ska klara att stabilisera jordens medeltemperatur i enlighet med Parismålet.
Det är knappast förvånande att länder med stora tillgångar av fossila bränslen har ett ekonomiskt intresse av att fortsätta använda dessa, eller likt Norge exportera dem. Som jag skrivit om i en tidigare krönika så är kanske detta den största utmaningen i det globala klimatarbetet – att få länder med stora inhemska tillgångar av fossila bränslen att införa en kraftfull klimatpolitik.
Då en lösning på klimatfrågan förutsätter att efterfrågan på de fossila bränslena minskar drastiskt och på sikt mer eller mindre försvinner, inses att ett sådant scenario innebär betydande geopolitiska utmaningar då det får stor påverkan på de globala energimarknaderna. Enorma värden måste bli värdelösa (så kallade ”stranded assets”) när fossila bränslereserver lämnas kvar outnyttjade. Men detta skulle innebära att deras pris sjunker och går mot noll.
Därför krävs det en tillräckligt kraftfull klimatpolitik och en sådan måste på sikt finnas över hela världen, även om den kan fungera på olika sätt. Om inte flyttar användningen från regioner med tuffare klimatpolitik till regioner med svagare eller avsaknad av en sådan politik. Om mindre utvecklade länder vars ekonomi är starkt beroende av export av fossila bränslen ska fasa ut utvinningen av dessa, krävs troligtvis dessutom någon form av ekonomisk kompensation innan de hunnit diversifiera sina ekonomier.
Avskiljning nödvändigt om fossil energi ska fortsätta utvinnas
Det enda alternativet för länder med stora inhemska reserver av fossila bränslen att fortsätta utvinna dessa är om användningen kombineras med så kallad CCS-teknik. Alltså att koldioxid avskiljs från större punktkällor och sedan komprimeras till en vätska för att därefter transporteras till en geologisk lagringsplats där den pumpas ned och lagras permanent. CCS-tekniken kan tillämpas på såväl fossila som biogena utsläppskällor. Det senare brukar benämnas bio-CCS eller BECCS.
Bio-CCS tekniken kan skapa negativa utsläpp, förutsatt att biomassan som används i processen som utrustas med bio-CCS inte utarmar kolstocken i biosfären, till exempel genom avskogning. Genom att skapa negativa utsläpp kan bio-CCS bidra till att kompensera för utsläpp som är svåra eller kostsamma att ta bort (residualutsläpp). Dessutom kan bio-CCS bidra till att det på sikt kan skapas netto negativa utsläpp.
Netto negativa utsläpp kommer troligtvis behövas om vi ska begränsa temperaturökningen till väl under två grader. Detta då allt pekar på att vi kommer ha släppt ut för mycket och vi därmed ”måste backa bandet”. I Sverige har vi redan ett långsiktigt mål om att våra territoriella utsläpp ska vara netto negativa efter år 2045.
Att utnyttja underjorden som kolsänka och skapa negativa utsläpp kan också åstadkommas genom att avskilja koldioxid direkt från atmosfären. Detta benämns DAC-teknik (Direct Air Capture). Till skillnad från bio-CCS finns då inget beroende av biomassa och mängden som kan avskiljas och lagras begränsas då enbart av tillgång på lagringsutrymme.
Det finns många platser med lagringsutrymme, men dessa är ojämnt fördelat över jorden. DAC-anläggningarna kan också placeras nära lagringsplatser då de inte är beroende av en viss utsläppskälla. Nackdelen är att kostnaden per ton avskild koldioxid är betydligt högre än för CCS och bio-CCS då koncentrationen av koldioxid i atmosfären är mycket lägre än i rökgaser från energi- och industriprocesser. Det åtgår därmed mer energi att avskilja koldioxiden.
Trovärdigheten hänger på klimatpolitiken
Det är dock enligt min mening helt avgörande för dessa teknikers trovärdighet att de drivs fram av en tillräckligt kraftfull och genomtänkt klimatpolitik. Hittills har det mest varit fossilindustrin som satsar på utveckling av CCS-tekniken från fossila utsläppskällor.
För fossila utsläppskällor så är det avgörande att kostnaden för att släppa ut koldioxid överstiger kostnaden för CCS. Här finns visst hopp i EU:s uppdaterade klimatpolitik, i form av det så kallade Fit for 55-paketet.
För bio-CCS behövs någon form av stöd, då det innebär en kostnad för den som investerar i bio-CCS, samtidigt som nyttan tillfaller alla. För bio-CCS är det viktigt att klimatnyttan säkerställs och att styrmedlen är tillräckligt breda. Annars finns risk att bio-CCS ensidigt gynnas och därmed riskerar att undanhålla gröna kolatomer från sektorer där det är svårt att byta bort fossilt baserade insatsvaror eller bränslen, som till exempel flyg eller grön kemi.
Biomassa är nämligen en begränsad resurs på de flesta ställen, och om världen skulle utveckla sig i enlighet med klimatmålen kommer konkurrensen om bioråvaran att öka och därmed dess värde.
Det är också rimligt att den ekonomiska ersättningen från ett styrmedel för negativa utsläpp inte överstiger kostnaden att släppa ut koldioxid från fossila utsläppskällor. Jag tror inte det vore bra för trovärdigheten för bio-CCS och DAC om det görs ansträngningar att med dessa tekniker skapa negativa utsläpp, samtidigt som de fossila utsläppen inte minskas i minst motsvarande omfattning.
Hittills har inte mycket hänt, dock. Varken när det gäller att lämna fossila bränslereserver outnyttjade eller att införa CCS-tekniken. Det är otroligt frustrerande att, trots stora investeringar i förnybar energiteknik, 80 procent av världens energiförsörjning alltjämt kommer från fossila bränslen.
En misslyckande för klimatpolitiken helt enkelt.
Underjorden som kolsänka kräver en kraftfull klimatpolitik
Om världssamfundet lyckas förvandla underjorden till en kolsänka krävs alltså en tillräckligt kraftfull klimatpolitik, det vill säga en tillräckligt hög kostnad att släppa ut koldioxid. En sådan politik skulle nog i första hand resultera i en storsatsning på förnybar energi, energieffektiviseringar, cirkulära system, minskad konsumtion och en del kärnkraft. Det finns för de flesta verksamheter trots allt inget egenvärde i att använda fossil energi. Tvärtom, man ser allt oftare att fossilfritt framhålls som ett försäljningsargument.
Det viktigaste i en framtid som lyckats begränsa utsläppen i enlighet med Parismålet är att underjorden inte längre är en kolkälla. Samtidigt är den kolsänka som underjorden kan erbjuda mycket värdefull för att kompensera för utsläpp som är svåra att åtgärda, och för att skapa de negativa utsläpp som dessvärre troligtvis kommer behövas.
Kommer vi nå fram till en värld där underjorden är en kolsänka? Det känns mer oklart än någonsin kan jag tycka. Snart är det EU-val och högerpopulistiska partier verkar gå framåt. Detta innebär en risk för EU:s klimatpolitik.
Om dessutom Trump vinner nästa presidentval, då vågar man knappt tänka på vad som händer.
Claudia Sheinbaum är forskare inom miljövetenskap, energiingenjör och var medförfattare till den IPCC-rapport som publicerades 2007 – samma år som klimatpanelen mottog Nobels fredspris.
Sheinbum var borgmästare i Mexico City mellan 2018 och 2023, och ska man tro opinionsundersökningarna, är det hon som blir Mexikos första kvinnliga president när landet går till val. Vad skulle det i så fall betyda för landets klimatpolitik?
Om en vecka, den 7 juni, är det val i Mexiko. Enligt SVT:s Latinamerika-korrespondent Tigran Feiler är det första gången klimatfrågan har seglat upp som en riktig valfråga. En av anledningarna är den värmebölja som just nu råder, med rekordtemperaturer upp mot 45 grader och rapporter om att apor faller döda ned från träd på grund av den extrema värmen.
Det är nästan som en dystopisk känsla med det här vädret, torkan och vattenbrist i många områden. Det här är första gången som klimatfrågan på allvar är upp på agendan inför ett val i Mexiko. Det börjar bli uppenbart för allt fler att Mexiko står inför enorma utmaningar, säger Tigran Feiler till SVT.
Nuvarande president satsar fossilt
Claudia Sheinbaum har i dagsläget en stor ledning för att ta över presidentposten. Hon representerar partiet Morena (Movimiento Regeneración Nacional), som är ett vänsterorienterat parti i Mexiko. Partiet styr nu landet genom president Andres Manuel Lopez Obrador.
Claudia Sheinbaum står nära nuvarande presidenten Lopez Obrador, trots att den nuvarande presidenten har låst in Mexiko i ett fossilberoende. Han har nämligen satsat miljarder för att stödja det skuldsatta statliga olje- och gasbolaget Pemex och köpt ett oljeraffinaderi i Texas, något som fått kritik från så väl näringslivet till klimatforskare. Claudia Sheinbaum, säger att hon vill satsa på förnybar energi och en starkare klimatpolitik, men hon har heller inte uttryckt att hon vill stoppa satsningarna på Mexikos statliga oljebolag.
Tonar ned miljöpolitiken
För trots Claudia Sheinbaum akademiska bakgrund inom miljö, energi och klimat, är hållbarhetsfrågorna inte de stora frågorna i hennes valkampanj. Utan det är främst frågorna om social rättvisa, ekonomisk jämlikhet och att minska kriminaliteten som hon fokuserar på.
Däremot har hon genomdrivit flera gröna satsningar under sin tid som borgmästare i Mexiko City. Så som storsatsning på solpaneler, reformerat kollektivtrafikens linjer och satsat på elektriska bussar.
Så vart landet tar vägen om det är Claudia Sheinbaum som får styra återstår att se. Men det finns potential för en grönare politik för de 127 miljoner medborgarna i Mexiko.
Klimatpolitiken står i blickfånget i valet till Europaparlamentet som väl aldrig någon gång tidigare. Klimatkrisen kräver att politiken skärps, men den europeiska ytterhögern vill det motsatta. Och vi har Sverigedemokraternas egna ord på att det destruktiva nättrollandet kommer att fortsätta.Risken är därmed stor att svenska väljare grundar sitt val på desinformation.
LEDARE Klimatomställningen kommer att leda till svåra målkonflikter. Det är uppenbart för alla som vill utgå från fakta och ha en seriös debatt. Många av EU:s jordbrukande familjer hyser oro för framtidens försörjningsmöjligheter och den oron får inte negligeras. I Sverige är många landsbygdsbor med starkt bilberoende bekymrade över att få för höga kostnader för arbetspendling och inköpsresor.
Kanske har de partier som vill driva på klimatpolitiken inte tillräckligt beaktat att vanliga, arbetande människor inom industri, handel och jordbruk, med ordinära eller låga inkomster, måste känna tillförsikt att omställningens prövningar inte kommer att drabba dem oproportionerligt hårt.
Detta är även vad många studier pekar på som en mycket väsentlig faktor: åtgärder för att styra om konsumtionen, inte minst av fossil energi, måste uppfattas som rättvist fördelad för att vinna acceptans hos tillräckligt många medborgare.
Europeisk borgerlighet pressas till sänkta ambitioner
De kritiska uppfattningarna hos jordbrukarna på kontinenten har exploaterats skickligt av ytterhögern, som drivit fram polarisering och lockat över många av dem till mer extrema intresseorganisationer. Detta hårda tryck har pressat framförallt de kristdemokratiska och konservativa partierna att sänka klimatambitionerna.
Konvulsionerna på kontinenten inom jordbrukssektorn har inte riktigt nått Sverige ännu. Men oavsett det måste Sverigedemokraterna betraktas som en viktig aktör i den europeiska ytterhögerns propagandakampanj mot den fullständigt nödvändiga klimat- och miljöomställningen.
Den kampanjen förs med smutsiga och lömska vapen. Chalmersforskaren Kjell Vowles har granskat denna rörelses metoder under många år och presenterar dem i en färsk avhandling.
Nu har SD:s partiledare öppet försäkrat att man kommer att fortsätta att arbeta med anonyma konton och fabricerade inlägg i sociala medier. Men kanske är det inte detta tillkännagivande, i och för sig uppseendeväckande, det som är allra mest remarkabelt.
När SD-ledaren Jimmie Åkesson totalt förnekar själva existensen av partiets trollaktiviteter och hävdar att dessa är påhittade i en ”påverkansoperation från hela det vänsterliberala etablissemanget” kliver den så kallade stora lögnen in i svensk politik. Alla har ju sett bevisen i ord och bild. Det borde inte gå att förneka.
Detta är kärnan. Det är därför extremt hård kritik har delats ut i debatten. Eller när jämfördes senast i svensk politik metoderna hos ett stort riksdagsparti helt öppet med nazisternas propagandachef Joseph Goebbels, eller med Vladimir Putins lögnfabriker?
Det värsta är att jämförelsen är korrekt. Detta potentiellt livsfarliga och för klimatpolitiken förödande sätt att bedriva mörk politisk propaganda på riskerar nu att skapa opinioner som i verkligheten inte finns. Och den yttersta faran, som entydig forskning även har kunnat konstatera, består i att tillvägagångssättet underminerar demokratin.
Utan demokrati kan inte heller någon folklig opinion för att klara klimatet och framtiden göra anspråk på att genomföras. Att de tre borgerliga partierna i Tidöregeringen verkar se genom fingrarna med vad som står på spel är nedslående – SMB hoppas innerligt att den inställningen blir kortvarig.
Regeringens aviserade kraftiga nedskärningar på Naturvårdsverket får tung kritik av företagsorganisationer, med Svenskt Näringsliv i spetsen. Kompetensen på Naturvårdsverket måste behållas för att bistå företagen när en rad EU-lagar nu ska börja gälla, framhålls i ett brev ställt till fem ministrar, däribland statsminister Ulf Kristersson.
I brevet, med Svenskt Näringslivs vice vd Karin Johansson som första namn bland 16 undertecknare, listas en lång rad nya och snart gällande lagområden inom miljö, klimat, cirkulär ekonom och hållbarhet. Det handlar bland annat om förpackningsförordningen PPWR, ekodesignförordningen ESPR, och flera förändringar inom till exempel industriutsläppsdirektivet IED och utsläppshandeln ETS.
Företagens möjligheter att klara omställningen och förbättra sin konkurrenskraft internationellt förutsätter att den ansvariga myndigheten har kapacitet att få fram väl fungerande lagstiftning och utvecklade system för producentansvar, med mera, framhåller undertecknarna.
Men Naturvårdsverket tvingas nu förändra sitt sätt att arbeta, vilket kommer att ”påverka svenska företag mycket negativt” heter det. Något man uttrycker ”oro” över.
Ordet oro står, enligt svenskt företagsdiplomatiskt lexikon, för att man är starkt kritisk. Och det är regeringen man är kritisk mot, om än i inlindade ordalag. Detta eftersom det är regeringen Kristerssons mått och steg som tvingar fram en mindre ambitiös hållning hos Naturvårdsverket till de nya betingen från EU.
SMB berättade i vintras om regeringens sparplaner gentemot Naturvårdsverket. Regeringens aviserade nedskärning av verkets anslag för 2025 beräknas av Naturvårdsveket motsvara 65 anställda, tio procent av den totala arbetsstyrkan. Därför inleddes planering inom verket för hur nedskärningen ska hanteras.
Förutom statsminister Ulf Kristersson (M) har brevet adresserats till finansminister Elisabeth Svantesson (M), klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L), energi- och näringsminister Ebba Busch (KD), samt landsbygdsminister Peter Kullgren (KD).
Klimatforskaren Kimberly Nicholas har ett oväntat enkelt råd till medborgaren som vill veta det bästa hon kan göra för klimatet: gå och rösta på ett parti som är bra för klimatet!
– Systemeffekten av att rösta på ett parti med bra klimatpolitik är så stark att den kan ge tre gånger bättre utfall för utsläppen än vad du kan åstadkomma i ditt eget hem, säger hon till SMB.
Hon talar snabb och ledig svenska, med den där omisskännliga accenten som talar om att hon kommer från USA. Närmare bestämt Kalifornien.
Det var för 14 år sedan. Idag arbetar hon som docent på Lunds Universitet på centrum för hållbarhetsstudier. SMB träffar henne i en lucka mellan seminarierna på SMHI:s internationella klimatsymposium i Norrköping.
På symposiet händer mycket, men forskaren hinner berätta lite om sin spännande forskning där fokus bland annat är vad som ger bäst effekt om vi vanliga medborgare vill göra ett positivt klimatavtryck.
– I Kalifornien forskade jag om klimatets effekter för vinproduktionen. I Sverige blev det andra ämnen. 2017 var jag med i en studie som tog upp frågan om vad man kan göra för klimatet hemma, i ett hushålls- och konsumentperspektiv.
– Några år senare publicerade vi en breddad studie, som undersökte individernas möjlighet att påverka i fem olika roller – inte bara som konsument, utan även som medborgare, influerare, investerare och slutligen som yrkesperson. En internationell studie, som inte bara tittade på Sverige.
Röstning på klimatbra parti kraftfull åtgärd
Den här studien, som involverade många forskare från olika håll, utmynnade i en intressant lista, med de mest kraftfulla åtgärderna i topp och de mindre effektiva i fallande skala därunder. Här finns mer läsning om undersökningen
I ett medborgarperspektiv fann Kimberly Nicholas och hennes kolleger, att röstning på ett för klimatet optimalt parti var den mest effektiva åtgärden man kan göra (förutsättningen är förstås att dessa partier med kraftfull klimatpolitik också kom till makten).
– Det var inte det enda. Det ger också effekt att engagera sig i ideella organisationer och vara aktiv i medier – politiker påverkas av medier.
Hon tillägger snabbt, att långt ifrån alla på jorden är så lyckliga att de kan gå och rösta. Så den här goda metoden att göra skillnad är reserverad för alldeles för få, tyvärr.
Men att gå och rösta – skulle det ge större klimateffekt än att sluta äta kött, till exempel?
– Ja, det skulle jag vilja säga. Det är politiker som utformar lagarna som styr samhällsutvecklingen och den effekten är så stark.
Men du kan ju också välja själv att undvika att konsumera något med stort klimatpåslag…?
– Ja, alldeles rätt. Ofta är det där man börjar. Vi är konkreta. Vi ser i vår egen miljö vad vi kan göra och tänker kanske inte på det som är mer abstrakt.
Nu är vi dock inne på konsumentrollen – och här levererar studien ett rakt besked: som konsument är det största genomslaget om man flyger mycket eller litet, eller inte alls.
Åtta års vegankost kompenserar en flygresa
– Du får äta vegansk mat i åtta år för att kompensera de utsläpp som alstras om du reser tur och retur med flyg Stockholm-New York en gång, upplyser Kimberly.
Hon kommer genast med en viktig tilläggsupplysning: det är jordens rika konsumenter som studien koncentrerar sig på. Hit hör så gott som alla svenskar. Som ”rik” på denna jord betecknar studien de med konsumtionsutrymme motsvarande en svensk månadsinkomst över 27 000 kronor. Tänkvärt. Men så många fattiga människor finns det att siffran faktiskt inte är högre.
– Konsumentrollen är relevant för de tio procent som är rikast på jorden. Den fattigaste miljarden har inte råd med el, inte rent vatten eller toalett. De behöver konsumera mycket mer.
Studien kom alltså med råd även för individen som investerare och som professionell person. I det första fallet handlar det om att byta bank till en som valt bort att låna ut pengar till oljebolag till exempel, och placera sitt pensionskapital enligt samma tänkande.
– När det gäller yrkesrollen visade vi att alla jobb ska vara klimatjobb. Visst kan man byta jobb till något som handlar om just klimat, om man vill. Men det viktiga är att alla använder sin erfarenhet på sin befintliga plats. Till exempel kan det handla om att du verkar för att din arbetsplats strävar mot nollutsläpp.
Nu när du pekar ut röstandet som så viktigt för att ge klimateffekt – är det inte nedslående att svenskarnas valdeltagande brukar vara rätt lågt i EU-valet (55 procent 2019)?
– Ja, och därför är mitt budskap att bland det viktigaste du kan göra nu i slutet av maj, det är mobilisera dina kompisar och få med dig dina kompisar och gå och rösta på ett bra parti.
Vad är då viktigt för svenskarna inför parlamentsvalet? Ja, opinionsundersökningar i Sverige visar att klimatet – passande nog, sett till Kimberly Nicholas budskap här ovan – är just en av de viktigaste frågorna i EU-valet.
– Att övertyga dina kompisar och få dem att rösta i EU-valet på ett parti med bra klimatpolitik kan vara bland det viktigaste du gör i år för klimatet, säger lundaprofessorn och klimatforskare Kimberley Nicholas. Och en stor internationell studie hon lade fram 2021 stöder det resonemanget.
Både svenska och internationella klimat- och miljöorganisationer har också granskat hur väl politikerna, partierna och partigrupperna i parlamentet agerar till förmån för minskade klimatutsläpp och skärpt miljöpolitik – eller hur de själva säger att de ska agera.
Climate Action Network har presenterat ett så kallat scorecard för EU-parlamentets prestationer härvidlag under åren 2019 – 2024.
Så tycker svenska partierna om 20 miljöåtgärder
På hemmaplan har Naturskyddsföreningen nyligen publicerat en genomgång av hur de nuvarande partierna i EU-parlamentet, V, S, MP, C, L, KD, M och SD, ställer sig till 20 utpekade väsentliga miljö- och klimatåtgärder.
De båda exemplen har alltså inte samma utgångspunkt. CAN:s mätning visar förd politik, medan svenska SNF frågat partierna om deras prioriteringar framåt.
Men de båda undersökningarna uppvisar tydligt samma trend: klimat- och miljöambitionerna går, enkelt uttryckt, i en fallande skala högerut, där gröna, vänster-, och liberala partier uppvisar störst intresse och kristdemokratiska/konservativa lägre.
Minst intresse för klimat- och miljöpolitik återfinns hos nationalistiska och starkt högerorienterade partier i EU-parlamentet.
I Naturskyddsföreningens undersökning återspeglas detta av en slags vattendelare mellan Sverigedemokraterna och övriga sju partier i en av frågorna.
SD säger, till skillnad från samtliga övriga, nej till följande ambition i EU-arbetet: ”Agera för att en grön giv med ambitiös politik för klimat och natur ska vara en av EU-kommissionens och EU-parlamentets huvudprioriteringar under mandatperioden 2024–2029”.
SD:s besked understryks även av partiets förstanamn i EU-valet, Charlie Weimers, som i intervjuer tydligt klargjort att han går till val på att demontera EU:s klimatpolitik Fit for 55.
EU-valet hålls under dagarna 6-9 juni. I Sverige kan man förtidsrösta från och med onsdagen den 22 maj och söndag den 9 juni är officiell valdag.
När Sverigedemokraternas trollfabriker relativiseras och tillåts reduceras till åsiktsfrågor undermineras både det demokratiska samtalet och tron på vetenskapen. Det är dåliga nyheter för klimatet, skriver SMB:s krönikör Frida Hylander.
När trollen svärmar runt en gör jag alltid samma saker: blockar, svarar inte, men tar ibland skärmdumpar av kommentarer som anklagar mig för att vara psykiskt sjuk, vilja tjäna pengar på människors lidande och som hävdar att klimatpsykologer borde kriminaliseras. Jag sparar dem för att då och då kunna påminna mig om hur surrealistisk den här tiden är att leva och verka i.
Jag tänker på detta surrealistiska tillstånd när jag ser Kalla Faktas avslöjande av Sverigedemokraternas trollfabriker – men ännu mer när jag läser regeringspartiernas reaktioner, relativiseringar, whataboutism och totala avsaknad av faktiska åtgärder. Ord som inte följs av konsekvenser och som till slut inte blir mer än en jämntjock ljudmatta utan substans.
Demokrati och klimatfrågan hänger ihop
När Ulf Kristersson säger att det inte är regeringens ansvar att se till att dess närmsta samarbetsparti inte underminerar demokratin står det i bjärt kontrast mot hur regeringen uttalar sig mot fredligaklimataktivister som höjer sina röster för att hålla klimatfrågan högt på agendan. För Tidöregeringen är stickande rebellmammor en större säkerhetsrisk än anonyma nätkrigare bekostade av våra skattepengar. Det kanske mer än något annat handlar om att klimataktivisterna utmanar regeringens makt medan Sverigedemokraterna säkrar den.
Det visar också vad regeringen tycker bör rymmas i den svenska demokratin: trollfabriker är någon annans ansvar att hantera medan klimataktivister ska förläggas med hårdare straff. Så krymper handlingsutrymmet för alla som utmanar makten.
Klimatfrågan må ha sin grund i vetenskapen men möjligheten att genomföra klimatomställningen är i allra högsta grad en fråga om demokrati, om vem som har möjlighet att göra sin röst hörd och bli lyssnad på. Om vilka som har möjlighet att vara med och påverka de politiska besluten, i det stora och lilla. Om trollfabriker får härja fritt medan klimataktivister målas ut som säkerhetshot, om gränsen mellan sanning och lögn luckras upp ännu mer, om konsekvenserna för nätkrigandet stannar vid uddlösa tillsägelser så kommer också klimatarbetet försvåras och viktiga klimatröster riskera att tystas av ihärdiga troll.
Att göra sakförhållanden till åsiktsfrågor genom att relativisera och så frön av tvivel är en vanlig strategi hos klimatförnekarrörelsen, vilka vi numer vet har ett stort överlapp med just högernationalism likt den Sverigedemokraterna företräder. Görs allt till åsiktsfrågor bereds också mer plats för anonyma nätkrigare vars uppgift är att såväl manipulera folks åsikter som ge en falsk bild av vad opinionen tycker. Så undermineras både det demokratiska samtalet och tilltron till vetenskapen. Det är dåliga nyheter för klimatrörelsen, men nyheter som bara kan bemötas på ett sätt: att inte låta sig tystas, sluta samman och fortsätta göra motstånd
Intresset för gröna investeringar i Sverige ökar kraftigt, enligt nya siffror från Tidningen Näringslivet. Bland annat har Northvolt samlat in över 130 miljarder kronor från globala investerare.
Antalet tillkommande cleantech-företag är fortfarande högt. Varje år kommer det ut omkring 300 nya innovationer bara i Norden och det här lockar investerare. Investeringarna fokuserar främst på energilagring, tillverkning, industri och energiproduktion.
Nu rapporterar Tidningen Näringsliv att 2023 var ett rekordår för svensk cleantech-industri med investeringar på nästan 55 miljarder kronor. Detta är en tiofaldig ökning sedan 2018. I början av 2024 har nordiska företag redan lockat till sig drygt 10 miljarder euro, cirka 110 miljarder svenska kronor, i riskkapital och lån, jämfört med drygt sex miljarder euro för hela förra året.
Denna ökning beror främst på en kraftig ökning av lån, som nu står för den största delen av kapitalanskaffningen. Majoriteten av kapitalet kommer från internationella investerare.
EU:s nya lag om att återställa förstörd natur föll i våras oväntat när den formellt skulle antas av ministerrådet. Orsaken var en sen övertalningskampanj som iscensatts av Sveriges lantbruksminister Peter Kullgren (KD). Nu uppmanas Sverige av en rad länder att se till att den kommer upp för beslut och antagande igen inom kort.
Miljöministern vill inte svara på SMB:s fråga om hon blev underrättad om Kullgrens initiativ.
Den svenska regeringens och dess ministrars agerande kring lagen om att restaurera ekosystem inom unionens alla medlemsländer har flera udda inslag.
Under det svenska EU-ordförandeskapet förhandlades en kompromiss fram som det fanns majoritet för. I korthet går lagen ut på att en femtedel av unionens skadade naturmiljöer ska vara restaurerade till år 2030, med stegrade aktioner fram till år 2050. Den godkändes i både parlamentet och ministerrådet i fjol. Här länk till EU:s information om den.
Sverige var trots detta som medlemsland emot lagen. Men i rådet fanns alltså ändå majoritet, och klimatminister Romina Pourmokthari (L) uttalade sig positivt om detta i somras.
Vid vårens formella sista dragning i ministerrådet ändrade sig dock Ungern och sällade sig till motståndarländerna, varvid förslaget blockerades.
DN avslöjade kort därefter att Ungerns regering i ett mycket sent skede kontaktats av Peter Kullgren och förmåtts ändra uppfattning. För detta fick han mycket kritik, från både politiskt och vetenskapligt håll.
Elva länder skriver till motståndarna mot lagen
Nu tycks en rad länder anse att Sverige med flera ska ta ansvar för att rädda den strandade lagen, skriver tidningen the Guardian. Elva länders miljöministrar, däribland från Irland, Tyskland, Frankrike, Spanien, Estland, Danmark och Tjeckien uppmanar motståndarländerna att ändra uppfattning med hänsyn till det allvarliga läget för både ekosystem och klimat. Förutom Sverige och Ungern ärmotståndarna Finland, Österrike, Belgien och Polen.
Lagförslaget om naturrestaurering har länge varit politiskt kontroversiellt i Sverige. I den tidigare processen fanns en gedigen majoritet mot det i riksdagen. Enbart V, MP och L stödde utformningen av lagen hösten 2022, rapporterade SMB.
I EU-parlamentet var dock S-ledamöterna för lagen så som förslaget lades fram i slutligt skick, medan C var fortsatt kritiskt tillsammans med SD, M och KD. På andra sidan ville V och MP istället att den skulle skärpas.
Det svenska motståndet handlar om en rädsla för att det traditionella skogsbruket med kalhuggning och höga virkesuttag skulle vara i fara om lagen antas. Här är partierna starkt uppbackade av de stora privata skogsbolagen, inklusive lantbrukarnas kooperation Södra Skogsägarna.
Landsbygdsministerns agerande är så mycket mer ovanligt då han intervenerade på en annan kollegas fackområde, nämligen miljöminister Romina Pourmoktharis.
SMB har frågat miljöministern om hon kände till Kullgrens initiativ och var införstådd med det. Hennes pressekreterare Niki Westerberg meddelar att något klarläggande inte är att vänta:
Statsrådet har ingen möjlighet att svara på frågor om Kullgrens brev. Dem får du ställa till Peter Kullgren, skriver Westerberg i ett mejl till SMB.
SMB ställer nu via mejl motsvarande fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren.
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
