Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Varmare temperaturer ökar risken för saltrubbning

    En ny studie visar att Sverige lär se betydligt fler fall av saltrubbning när temperaturerna stiger. Det är ett av många exempel på hur klimatkrisen påverkar hälsa och sjukvård – och forskarna ska fortsätta att undersöka miljöfaktorers påverkan på våra kroppar.

    När klimatkrisen intensifieras påverkas även människors hälsa – vilket ställer krav på sjukvården. Bland annat innebär ökade temperaturer större risk för saltrubbning.

    Redan vid temperaturer över 20 grader ökar risken för åkomman, vars medicinska begrepp är hyponatremi. Tillståndet, som innebär att natriumnivåerna i blodet sjunker, kan leda till illamående, yrsel, muskelkramper eller till och med koma. 

    En ny studie från Karolinska institutet visar att sjukhusinläggningarna på grund av hyponatremi kan öka med omkring 70 procent till 2050, beräknat på en temperaturhöjning på en till två grader och en åldrande befolkning. 

    Forskarna planerar att undersöka hur andra miljöfaktorer, till exempel luftföroreningar, påverkar risken för saltrubbningar. Läs mer om studien här. 

    Klimatmötet: ”Körschemat är klart – det är bara att leverera”

    FN:s stora årliga klimatmöten kan krympas till en tiondel. Det säger flera organisationer som ROM-klubben och Potsdam-institutet till FN:s klimatkonvention i samband med årets möte i Azerbajdzjan.

    Just nu pågår FNs årliga klimatmöte i Azerbajdzjan. Det tyska Potsdaminstitutet och ROM-klubben är två av de organisationer som anser att FNs klimattoppmöte ska minskas rejält i omfång och utvecklas i riktning effektiva arbetsmöten.

    Ingen brist på beslut

    Forskaren Johan Rockström, föreståndare för Potsdaminstitutet säger till Sveriges Radio att det inte behövs fler stormöten om klimatet. Han menar att det inte är hållbart att fortsätta samlas två veckor per år med så många deltagare för att diskutera. Detta då de viktiga besluten är redan tagna. Ramverk och avtal för att bromsa klimatförändringarna är på plats. 1.5-gradersmålet är satt, beslut finns om att fasa ut kol, olja och gas. Beslut finns också om krav på minskning av CO2-utsläpp med drygt 7.5 procent per år fram till 2030 i enlighet med FNs miljöprogram UNEP. Problemet är, enligt Rockström, inte brist på beslut, utan att de inte verkställs.

    Lägg mer arbete på att verkställa fattade beslut, och låt det kosta för länder som inte klarar att leverera mot dem

    Johan Rockström, professor i miljövetenskap till Sveriges Radio.

    Dags att verkställa besluten

    De årliga klimatmötena borde utvecklas till effektiva arbetsmöten för att genomföra beslut anser Johan Rockström.

    FNs miljöprogram UNEP lyfter finansiering av åtgärder som en av de viktigaste frågorna i årets förhandlingar vid klimattoppmötet. SVT rapporterar om att den stora stridsfrågan vid klimatmötet är vem som ska betala för effekterna av klimatkrisen. Fattiga länder kräver 1 000 miljarder dollar per år i bistånd för att klara klimatfrågan. Frågan om att minska utsläppen för att långsiktigt lösa krisen tycks vara betydligt längre ner på dagordningen.

    Hållbara livsmedel: Möt SLU-forskaren Alejandra Castaneda

    Alejandra Castaneda, livsmedelsingenjör från Colombia, är idag en del av forskarteamet vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala. Hennes väg till att utveckla framtidens växtbaserade livsmedel är fylld av starka personliga och professionella drivkrafter. SMB har träffat henne för att höra mer om hennes innovativa forskning med fokus på att skapa det vegetariska livsmedlet tempeh av nordiska råvaror.

    Det är en gråmulen dag när SMB träffar Alejandra i Uppsala för att höra mer om hennes spännande forskning på SLU. Efter en inledande förklaring om forskningsprojektet berättar hon varför det är så viktigt för henne.

    – I Columbia besökte jag ett slakteri och såg hur dåligt djuren mådde, att de inte kunde andas eller gå. Det var fruktansvärt att se deras lidande, berättar hon.

    Denna upplevelse fick henne att sluta äta kött i tre år av etiska skäl. Tyvärr ledde det till hälsoproblem på grund av näringsbrist, vilket väckte hennes intresse för att skapa mer näringsrika vegetariska livsmedel.

    – Jag insåg att det var nödvändigt att utveckla växtbaserade alternativ som var lika näringsrika som kött. Jag ville skapa mat som gav tillräcklig näring utan att orsaka hälsoproblem, säger hon.

    Från Colombia till Sverige

    2018 flyttade Alejandra till Sverige för att vidareutbilda sig. Efter att ha avslutat två masterprogram är hon nu doktorand vid SLU och forskar på alternativa livsmedel. I Colombia drevs intresset för vegetarisk mat av etiska skäl, men i Sverige fördjupades även hennes förståelse för miljöaspekterna.

    – Min tid i Sverige har gjort mig mer medveten om de miljömässiga fördelarna med växtbaserad kost. Det har blivit ytterligare en viktig drivkraft för mig, säger Alejandra.

    Skapandet av en nordisk tempeh

    Det stora intresset för att utveckla näringsrika vegetariska alternativ har lett Alejandra till att experimentera med att skapa tempeh av favabönor, som växer bra i Sverige. Hon förklarar att tempeh är ett traditionellt asiatiskt livsmedel som vanligtvis görs av sojabönor, men eftersom dessa inte odlas i Sverige krävs långa transporter som ökar klimatavtrycket. Genom att istället använda nordiska råvaror minskar klimatpåverkan och matsäkerheten stärks.

    – Favabönor är rika på protein och tåliga att odla, men smaken kan vara en utmaning. De används ofta som djurfoder på grund av den bittra smaken, säger hon.

    För att förbättra smaken har Alejandra och hennes team utvecklat avancerade jäsningsprocesser med hjälp av speciella bakterier och svampar. Dessa processer har både neutraliserat smaken och förbättrat näringsupptaget.

    Havre kan spela roll för bättre smak

    För att ytterligare skapa en bättre smak och textur blandar forskarteamet favabönor med havre, som också är en nordisk råvara.

    – Vi använder hela havrekornet, vilket gör tempehn mer näringsrik och tillför fibrer och beta-glukan som är bra för kolesterolet, förklarar hon.

    Kombinationen av favabönor och havre har visat sig vara uppskattad i smaktester. Deltagarna har noterat den nötiga och umamirika smaken.

    Fermentering och naturliga ingredienser

    Alejandra understryker att fermenteringen är avgörande för att förändra smaken och göra proteinet mer biotillgängligt.

    – Genom att fermentera bönorna och tillsätta bakterier och svampar får vi en produkt som är lättare för kroppen att ta upp och som smakar bättre, säger hon.

    Hon jämför tempeh med tofu, eftersom den är enkel att tillaga och absorberar smaker vid till exempel marinering. Däremot förklarar hon att själva texturen mer liknar chicken-nuggets.

    Samarbeten och feedback

    Ett stort fokus i Alejandras forskning är samarbeten med andra universitet och företag. Projektet inkluderar 23 partners som bidrar med expertis och resurser som SLU inte själva har.

    Det är samfinansierats av HealthFerm, ett europeiskt forskningsprojekt som undersöker innovativa fermenteringar av baljväxter och spannmål för att utveckla hälsosamma och hållbara växtbaserade livsmedel och C4F (Crops for the Future) som är ett forskningsinitiativ vid SLU. Det fokuserar på att utveckla och optimera användningen av alternativa grödor för framtida hållbara livsmedelslösningar.

    – Vi samarbetar både med företag som exempelvis levererar mikroorganismer och med kockar som kan förbättra smaken. Vid en sommarskola i Lyon tidigare i år arbetade vi med Michelin-kockar som tillagade vårt tempeh i olika rätter och gav oss värdefull feedback, berättar hon.

    Traditionen med vegetarisk kost underlättar

    Smaktester har gett intressanta resultat, särskilt att de visar på skillnader mellan länder. I Sverige har responsen varit positiv, medan den i Finland har varit mer reserverad.

    – Jag tror att det kan bero på att Finland fortfarande är mer köttfokuserat, medan Sverige har en starkare tradition av vegetarisk kost. Det är även skillnad om man äter tempeh som den är, jämfört med om den är tillagad av en kock, säger Alejandra.

    Teamet värdesätter dock all feedback de får och arbetar kontinuerligt för att förbättra produkten.

    Framtiden: från labbet till matbordet

    Även om prototypen är färdig behövs fler samarbeten för att skala upp produktionen.

    – Vi behöver partners som kan hjälpa oss att få ut tempehn på butikshyllorna. Det är en hälsosam, miljövänlig och lokal produkt som jag hoppas att många kommer att uppskatta, säger hon.

    Med ungefär två år kvar av sin doktorandtjänst planerar Alejandra att fortsätta bidra till hållbara och hälsosamma livsmedel i Sverige.

    – Vi vill också skapa en bok med tydliga instruktioner om hur man kan laga tempeh hemma med svenska råvaror, berättar hon.

    Och för den som vill provsmaka tempeh finns möjligheten att besöka SLU:s laboratorium i Uppsala.

    – Alla är välkomna att smaka och ge oss sin feedback, avslutar Alejandra med ett leende.

    Läs mer om Alejandras forskning i den här vetenskapliga artikeln eller på SLU:s hemsida.

    Massiv ökning av utsläpp från privata flygplan

    Världens superrika har börjat använda privata jetplan som andra använder taxi – och det har lett till en explosion av utsläpp. FN:s klimattoppmöte är ett av de evenemang som många tog privatplanet till. Detta är några av de hårresande slutsatserna i en ny studie från Linnéuniversitet.

    På bara fem år, mellan 2019 och 2023, ökade koldioxidutsläppen från privatflygplan med hela 46 procent, enligt studien som publiceras i Nature Communications Earth & Environment. Totalt släpptes över 15 miljoner ton koldioxid ut av de närmare 26 000 flygplanen som ägs av rika privatpersoner.

    Vi ser en explosion av utsläppsmängder på toppen av samhällspyramiden, helt enkelt för att de rikaste släpper ut så mycket mer på grund av de extra pengar de har. En superrik person som använder privatflyg under ett år kan bidra lika mycket till globala uppvärmningen som 50 000 människor i centrala Afrika, säger studiens huvudförfattare Stefan Gössling, professor vid Linnéuniversitetet, till Dagens Nyheter.

    Att ha sitt eget jetplan är förstås inte billigt, och ägarna har i genomsnitt en förmögenhet på 1,3 miljarder kronor. Flest privatjet finns i USA, över 18 000, vilket innebära att drygt 5 av 100 000 äger ett eget jetplan. Flest privatjet per invånare finns dock på Malta: hela 46 av 100 000 invånare kan skryta med ett eget plan.

    Korta nöjesresor vanligt

    Nära hälften av resorna var kortare än 50 mil, och nästan 20 procent var under 20 mil. Flygplansägarna verkar alltså ofta ta flyget istället för bilen – därav liknelsen med taxiresor.

    Populära destinationer är till exempel Hawaii, Maldiverna och Ibiza. Det evenemang som lockade flest att ta sitt privatjet var fotbolls-VM i Qatar – men på andra plats kom World Economic Forum där företagsledare och andra brukar diskutera bland annat klimatfrågor, samt FN:s klimatmöte COP i Dubai förra året.

    Forskarna konstaterar också att privatflyget väntas öka i framtiden. De förordar därför att sektorn regleras för att minska utsläppen.

    Sveriges klimatpolitik anmäld till EU-kommissionen

    Den svenska regeringens politik leder till att vi missar alla EU:s klimatmål. Därför anmäler nu Naturskyddsföreningen och Miljöjuristerna regeringen och uppmanar EU-kommissionen att granska Sveriges energi- och klimatplan.

    Sverige är ett av fem länder som i veckan anmäldes till EU-kommissionen för bristande klimatpolitik.

    Regeringens agerande är olagligt. Vi befinner oss i en brinnande planetär kris, i det läget lyckas inte Sverige leva upp till ett enda av EU:s gravt otillräckliga mål, säger Ida Edling på Miljöjuristerna till SVT.

    Om kommissionen bedömer att Sveriges plan bryter mot EU-lagstiftningen kan landet dras inför EU-domstolen och riskerar böter.

    Regeringens erkänner i sin egen energi- och klimatplan att Sverige kommer att bryta mot EU:s lagstiftning på flera viktiga punkter:

    • Skogen kommer inte klara att öka upptaget av koldioxid tillräckligt mycket, eftersom det skulle kräva mer nyplantering eller gödsling, eller minskad avverkning.
    • På grund av minskad reduktionsplikt ökar utsläppen och EUs mål kommer att missas, vilket SMB tidigare har rapporterat.
    • Andelen förnybar energi ökar inte tillräckligt för att nå EUs mål.
    • Vi satsar för lite på energieffektivisering.

    Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) slår ifrån sig, trots att regeringen själv erkänt att målen inte kommer att nås.

    Vår klimatplan ligger i linje med de kraven som ställs på vad en klimatplan ska innehålla, säger hon till SVT.

    Filip Johnsson: ”Nu ser det ännu dystrare ut för klimatomställningen”

    Valsegern för Donald Trump väcker många frågor om vad som ska hända i klimatpolitiken. Med Trump vid makten kan en rad negativa förändringar väntas, även om somligt kan ta tid eller inte gå att genomföra. Nu är det viktigt att Europas länder inte tappar taget, utan tvärtom tar ledningen. Och Sverige borde kunna vara föregångare, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson i veckans text.

    KRÖNIKA I min förra krönika konstaterade jag att det ser dystert ut för klimatomställningen. När jag skriver denna krönika onsdagen den 6:e november är det precis klart att Donald Trump har vunnit valet i USA och alltså kommer sväras in som USA:s 47:e president. Därför ser det nu om möjligt ännu dystrare ut för klimatomställningen.

    En majoritet av de amerikanska väljarna tyckte alltså inte att Trump är konstig (”weird”) utan snarare helt normal. Uppenbarligen finns det en frustration inom den amerikanska väljarkåren som inte är helt enkelt att sätta fingret på. Trump får röster från ett brett spektrum i samhället – från uteliggare till välbärgade floridabor. En ganska bred fan-bas med andra ord.

    Trumps seger skapar många frågor

    Det många nu frågar sig är vad Trump kan ställa till med när det gäller miljö- och klimatfrågorna. Trump har ju kallat USA:s klimatsatsning för ”den nya gröna bluffen”. Hur mycket av den av Biden-administrationen sjösatta Inflation Reduction Act (IRA) kommer han kunna backa tillbaka? Till vilken grad kommer USA öka sin olje- och gasutvinning? Kommer Trump dra USA ut ur Parisavtalet och kanske även lämna FN:s klimatkonvention? Vad kommer hända med inriktningen och finansieringen av USA:s naturvårdsverk (EPA) och andra viktiga myndigheter?

    Dessa är bara några av de frågor som jag själv ställer mig när det gäller miljöområdet. Sedan finns såklart stora oklarheter när det gäller hur mycket Trump kommer skada demokratin. Kommer USA att förvandlas till ett Ungern? Men då med den skillnaden att det är i världens mäktigaste land som pressfrihet, självständiga domstolar och andra grundfunktioner för en demokrati monteras ned. Sedan har vi naturligtvis frågan vad valutgången kommer att innebära för Ukraina och för Europa.

    Ett deprimerande symptom – som på ett brutalt sätt visar att det är något sjukt med det ekonomiska systemet – är att börserna reagerade positivt på valutgången! Men man får väl glädjas åt att Stockholmsbörsen efter en initial uppgång faktiskt backade lite och slutade på lite minus.

    Bidens klimatpaket populärt hos företagen

    Om jag får spekulera lite runt mina frågor så går mina tankar så här:

    • När det gäller IRA så är hoppet att eftersom den är populär bland många företag kan Trump känna en press att inte helt slakta satsningen. Dessutom är IRA en lag vilken inte enkelt kan upphävas. 

    • För företagen i olje- och gasutvinningsbranschen är utgången av valet säkert glädjande. Under valkampanjen fick Trump 14 miljoner dollar från olje- och gasindustrin mot att han lovade skrota diverse miljölagar om han skulle vinna valet (tala om cynism från oljeindustrin). Han har också deklarerat ”drill, baby drill”. Troligtvis kommer exporten av i alla fall fossilgas (dvs naturgas) att öka. Hoppet står till att detta kan komma att ta tid och att världen hinner komma ytterligare en bit i omställningen och att aptiten från företag och olika organisationer på olja och gas hinner minska.

    • Även när det gäller huruvida Trump återigen kommer dra USA ut ur Parisavtalet och kanske lämna hela FN-ramverket kring klimatfrågan kan det ta tid. Här gäller det att Europa och övriga världen står fast. Det finns på många håll i världen bland allmänheten trots allt en ökande oro för klimatförändringarna, vilket borde ge politikerna råg i ryggen.

    • För USA:s myndigheter så kommer jag ihåg hur EPA:s hemsida snabbt efter Trumps förra tillträde som president rensades på all samhällsinformation om klimatförändringarna. Man kan alltså undra hur länge innehållet på denna hemsida kommer bestå.

    Här hemma då? Ja, även här började veckan dåligt med beskedet att regeringen säger nej till 13 havsbaserade vindkraftparker. Detta med motivering att samexistens med Försvarsmakten inte är möjlig. Märkligt när andra NATO-länder klarar samexistens med havsbaserad vindkraft och sina försvarsmakter.

    Som sagt, nu ser det ännu dystrare ut för klimatomställningen än när jag skrev min förra krönika. Det behövs nu mer än någonsin framtidshopp och länder och industrier som tar ledningen i klimatarbetet. Länder som Sverige borde kunna agera föregångare.

    Träd bidrar till välmående jordbruksmark

    En ny forskningsstudie visar att träd bidrar till hälsosammare och mer produktiv jordbruksmark. Resultaten, som publicerats i tidskriften Geography and Sustainability, utmanar därmed konventionella jordbruksmetoder där träd ofta avverkas för att maximera den odlingsbara marken.

    I studien är fokus på hur träd påverkar jordbruksmark i östra Australien. Resultaten visar att jord under trädkronor innehåller högre nivåer av kol, kväve och andra näringsämnen jämfört med helt öppen jordbruksmark.

    I artikeln framhäver därmed forskarna trädens positiva värde, utöver att vara koldioxidlagrare och livsmiljöer för olika arter, genom att träden även kan förbättra jordkvalitet. Resultaten stärker även teorin om ”fertile islands”, en teori om att träd berikar jorden även under mindre idealiska förhållanden.

    Studien ger ytterligare argument mot monokulturer inom jordbruket. Den betonar även vikten av att bevara och skydda träd inom jordbrukslandskap för att främja en hållbar och långsiktig markanvändning.

    ”Vag och fluffig” – Roswall får vänta på godkännande

    I veckan startade utfrågningen av EU:s 26 kommissionärskandidater. På tisdagskvällen var det dags för den svenska Jessika Roswall (M) att utfrågas kring 25 olika miljöpunkter under ett tre timmars lång livesänt parlamentsförhör. SMB har bevakat förhöret på distans. 

    I juli nominerade svenska regeringen den tidigare EU-ministern Jessika Roswall (M) till posten som svensk EU-kommissionär inför den kommande mandatperioden . Det var under tisdagskvällen som Roswall, nominerad till EU-kommissionär med särskilt ansvar för miljö, vatten och cirkulär ekonomi, utfrågades om 25 olika miljöfrågor under ett tre timmar långt parlamentsförhör i Bryssel. Roswall är långt ifrån den enda kommissionären som ska godkännas i Ursula von der Leyens andra kommission. Totalt 26 EU-kommissionärer ska utfrågas innan de kan tillträda sina poster.

    Jessika Roswall är den första kandidaten som inte blev godkänd efter tisdagens EU-förhör. Trots att Roswalls egen partigrupp, EPP (där M och KD ingår) röstade för att godkänna kandidaturen var flera andra av ledamöterna i Europaparlamentet inte särskilt imponerade av hennes insatts, rapporterar Politico.

    “Ingen uppgift är viktigare” 

    Anförandet inför Europaparlamentets ledamöter startar med att Jessika Roswall berättar att hennes politiska uppdrag är att skapa långsiktiga förändringar för EU-invånare, särskilt när det kommer till miljöfrågor och konsumenträttigheter. 

    – Mitt budskap är klart: det finns ingen uppgift som är viktigare än att leverera tydliga resultat som skyddar naturen och klimatet, skapar verkliga fördelar för våra medborgare och ger riktiga ekonomiska möjligheter för vår industri, säger Roswall.

    I sitt anförande lovar Roswall även att se till att EU:s ”gröna deal” ska bli en  bra”deal” för företag. Skulle hon bli nominerad ska EU i högre utsträckning involvera privata aktörer för att finansiera naturvård och införliva skyddsåtgärder mot klimatförändringar. Samtidigt menar Roswall i sitt anförande att ska det vara enklare att genomföra lagar på EU-nivå, utan att kompromissa med miljöskydd och hälsa.

    PFAS och vattenresiliens återkommande ämnen i utfrågningen

    Under den nästan tre timmar långa utfrågningen får Roswall frågor om bland annat förbud av farliga kemikalier i EU, vattenförvaltning, jordbruk, vindkraft och hur svenska regeringen ska leva upp till EU:s klimatmål.

    Som en del av EU:s övergång till en cirkulär ekonomi menar Roswall även att hon ska skärpa reglerna för användning av PFAS. Evighetskemikalien PFAS återfinns i kosmetikaprodukter och kläder. Kemikalien är skadlig för både miljö och människors hälsa.

    – Jag vill förbjuda användandet av PFAS i konsumentprodukter, säger Roswall.

    Hon poängterar även att ersättningsalternativ redan undersökts och att hon vill fortsätta samarbeta med både forskningsinstitut och industrin för att hitta alternativ. Under förhöret frågar svenska EU-parlamentarikern Helén Fritzon (S) frågar Roswall vad hennes tidsplan på att förbjuda PFAS i konsumentprodukter är, varpå Roswall menar att hon inte har någon tidsplan.

    – Jag hade som svensk verkligen önskat att Roswall gav tydliga och konkreta svar. Men jag måste säga som det är – det blev en afton med upprepningar av färdiga allmänt hållna svar, säger Heléne Frizton till DN.

    I samband med det kraftiga regnovädret som drabbat södra och östra Spanien i dagarna, där hundratals människor omkommit i katastrofen, lyfter flera av ledamöterna i parlamentet frågor om vattenresiliens. Vattenresiliens berör samhällets förmåga att snabbt kunna anpassa sig till situationer där vattentillgång är begränsad.

    Framförallt handlar frågorna till Roswall om hur hon tänker säkerställa att alla medlemsländer har tillgång till rent vatten i framtiden. Ledamöterna undrar även hur hon planerar att stötta jordbruksverksamhet i händelse av vattenbrist och hur EU ska hantera alltmer extrema väderförhållanden.

    – Att vi pratat så mycket om vatten idag handlar om att vi befinner oss i ett akut läge, säger Roswall.

    Hon trycker på gemensamma lösningar för att säkra vattenförsörjningen, att EU måste använda sig av innovation, införliva en hel del lagstiftning och investera i vatteninfrastruktur för att tackla problemet.

    Kritiken mot Roswall: ”Vag och fluffig”

    Samtidigt fortsätter flera av ledamöterna i Europaparlamentet fråga om Roswalls plan för en katastrofsituation. 

    – Hur ska man kunna stärka det förberedda arbetet för katastrofer som i Valencia? frågar spanska EU-parlamentsledamoten Susana Solis Pérez.

    Roswall svarar att hon inte kan gå in på alla detaljer för tillfället. 

    – Jag har tagit upp vattenfrågan i flera av mina svar redan, säger Roswall när ännu en ledamot frågar om konkreta åtgärder för vattenpolitiken. 

    Innan tisdagskvällen har Roswall kritiserats för att hon inte har varit övertygande nog i de förmöten som hållits innan parlamentsförhöret.

     – Orosmolnen är framför allt att hon varit för vag och fluffig och inte tillräckligt övertygande i de förmöten hon haft, säger Emma Wiesner (C), som är en av sex svenska ledamöter i miljöutskottet.

    Farhågorna inför utfrågningen införlivades efter att ledamöterna i slutet av utfrågningen samlades för att resonera om huruvida Roswall kunde godkännas. Flera uppfattade henne som alldeles för otydlig i flera svar. Jonas Sjöstedt (V) menar att regeringen bör ta tillbaka Roswalls kandidatur.

    – Jag är besviken. Hon är inte den miljökommissionär som EU eller klimatet behöver, säger Sjöstedt.

    Skarpa frågor om svenska regeringens klimatpolitik

    – Att skydda miljön innebär att man anpassar sig till miljön, hur ska du förklara detta till din partifamilj? frågar franske Europaparlamentsledamoten Pascal Canfin. Canfin är kritisk till svenska regeringens agerande i omröstningen av den omstridda naturresutaureringslagen.

    Svenska regeringen röstade nej till naturrestaureringlagen som klubbades igenom tidigare i år. Lagen ska restaurera 20 procent av EU:s land och hav till 2030 och alla ekosystem som i behov till 2050. Regeringens ställningstagande i omröstningen har mött omfattande kritik från flera miljöorganisationer, däribland Naturskyddsföreningen. 

    – Vi har den här lagen och jag kommer göra mitt yttersta för att få den verkställd. Kan ni lita på mig med detta? Ja, det kan ni. Jag kommer hit som kommissionärkandidat, inte som svensk ambassadör, säger Roswall under utfrågningen.

    Jonas Sjöstedt (V) var även en av de som riktade skarp kritik mot den svenska regeringens agerande när det kommer till miljöpolitik. SMB sammanställde i oktober en lista över Tidöregeringens klimatpolitik, som Sjöstedt i sin fråga till Roswall kallar för en “historisk nedmontering av klimat- och miljöfrågor”.

    – Det är denna regeringens förtjänst att Sverige inte når EU:s miljömål. Hur tycker du att den svenska regeringens politik har varit? frågar Sjöstedt. 

    Roswall menar att hennes roll endast handlar om att driva EU:s miljöarbete.

    – Det här arbetet handlar om att vi tillsammans ska bedriva miljöarbete i den riktlinjer vi beslutat om, svarar hon.

    Ledamöter från ytterhögern och vänstern ville rösta ned Roswall. Företrädare från progressiva förbundet av socialdemokrater (S&D) i Europaparlamentet träffas idag för att bestämma hur de ska gå vidare i frågan.

    Klimatförnekaren Jan Ericson (M): Spanska översvämningen berodde på brusten damm

    Bild på Jan Ericson

    Moderaternas västsvenske riksdagsledamot och ivrigaste klimatförnekare, Jan Ericson, är i fokus igen i debatten på sociala medier efter ett par förvirrande utspel om översvämningarna i Spanien. Han har delat ett overifierat filmklipp enligt vilket en brusten damm orsakat förödelsen – men också ett annat inlägg som tvärtom påstår att tidigare rivningar av dammar ligger bakom katastrofen.

    Jan Ericson har under sina år i riksdagen producerat en rad falska, eller starkt överdrivna inlägg på sin blogg och i sociala medier med konspiratoriskt, förvillande, förvirrande och förnekande innehåll i klimatfrågan. Här återfinns några exempel i en äldre granskning.

    Ett nyare exempel som SMB berättat om är att han beskyllt svenska meteorologer för att börja markera värmeböljor med starkare röda kulörer med avsikten att hjärntvätta tittarna om att det föreligger en klimatkris.

    Den röda tråden i hans rika produktion är att det i stort sett inte existerar någon klimatförändring alls. Om den finns är den i vilket fall knappast orsakad av människan, och inte särskilt allvarlig. Så brukar den sedvanliga argumentationstrappan bland skeptiker och förnekare låta.

    Några dagar efter skyfallen i trakterna kring Valencia tog han till orda på sin blogg och konstaterade att det inte alls är ovanligt med extremväder, och att Valencia drabbats av översvämningar tidigare. Vilket ju är helt korrekt.

    Men var det alls det extrema regnandet – som misstänks ha blivit extra kraftigt på grund av just klimatkrisen – som orsakade stormfloden och över 200 människors död? Det ifrågasätter Ericson.

    På X delar Ericson ett Youtube-klipp med oklart ursprung som påstår att det är en damm som brustit och skapat översvämningen. Han misstänkliggör även Sveriges medier för att de inte berättar om hur det verkligen ligger till. Enligt hans inlägg är saken redan klar, men att medierna undanhåller sanningen.

    Men den troligaste orsaken till att svenska medier, till skillnad från Ericson, inte spridit uppgiften är att den har oklart ursprung och är helt obekräftad. Det finns ingen kännedom om vilken fördämning det alls skulle handla om. Klippet är borttaget från Youtube. Jan Ericson medger i en kommentar att han bara ”sett en källa” och har själv raderat den tweeten.

    Men om det inte var en brusten damm som orsakade floden, kan det ha varit frånvaron av dammar och konstruerade flöden som skapade floden istället? Jan Ericson luftar den möjligheten också, genom att återpublicera ett inlägg som verkar vara av argentinskt ursprung.

    Enligt inlägget är det Spaniens politik att riva dammar för att skapa naturliga flöden som legat bakom katastrofen.

    Författaren kallar den här politiken något svepande för ett uttryck för ”EU:s kommunistiska delirium”.

    I kommentarsfälten till inlägget nämner en person däremot att det var just anläggandet av nya, välplanerade kanaler som räddade den centrala staden, medan den stora förödelsen skedde i förorterna söder om staden.

    Skyfallets häftighet, med motsvarande ett badkars nederbörd per kvadratmeter på de mest utsatta platserna, har inte ännu av naturliga skäl kunnat kopplas till ett varmare klimat med bestyrkt forskning. Men misstankarna finns på många håll. Forskarnätverket Climameter framhåller i en snabbanalys att ovädret kan ha blivit cirka 15 procent starkare än förväntat på grund av uppvärmningen, och World Weather Attribution gör en liknande bedömning.

    Författaren och litteraturkritikern Ola Larsmo hör till de som reagerat mot Ericsons utspel, men väntar sig inga konsekvenser:

    En folkvald riksdagsman sprider vidare en renodlad konspirationsteori från de värsta klimatförnekarsidorna du hittar i nätets mörkaste hörn. Blir det några politiska konsekvenser av det månne? Noooo, vad trodde du? skriver han i ett inlägg.

    SMB har mejlat Jan Ericson och erbjudit plats för en kommentar, samt ställt följande fråga: ”Vilket är ditt syfte med att sprida sociala medie-uppgifter med så oklart ursprung och påstå att medier inte berättat sanningen?”

    Ericson har svarat och kommenterar enligt följande:

    Hej! Tramsigt drev. Källan var inte konstig på något sätt, en brittisk youtubekanal som lägger ut videor från naturkatastrofer runt om i världen. Kollade den självklart innan jag skrev tweeten. Tweeten var sedan ute en kort stund, jag skrev den först och letade sedan efter fler källor som styrkte det hela, men hittade inga. Då tog jag bort tweeten för säkerhets skull.

    Tror typ en eller två hann kommentera. Hade varit intressantare om ni kommenterade mitt längre inlägg på bloggen där jag resonerar kring händelserna 1957 i Valencia. Men sådana seriösa diskussioner är väl för mycket att hoppas på. Ni är som ni är….

    Även Moderaternas partisekreterare Karin Enström har tillfrågats om hon ser Ericsons aktiviteter som en tillgång för partiet.

    Med Trump väntar svår backlash för klimatet – med det finns ett litet hopp

    Klimatförnekaren Donald Trump och hans republikaner kommer att leda USA åtminstone fyra år framåt. Så lyder det dystra beskedet denna morgon för alla som oroar sig för hur det ska gå för miljö och klimat. Nu väntar, i enlighet med Trumps vallöften skrotning av den nyss inledda gröna omställningen i USA, ökad utvinning av fossil energi och utträde ur Parisavtalet. Men SMB vill ändå, försiktigt, peka på möjliga ljuspunkter.

    Hur mycket bättre hade USA:s klimatpolitik blivit under Kamala Harris? I en artikel i somras gjorde vi bedömningen att den skulle bli ”ljusår bättre” – delvis med utgångspunkt i vilka uppfattningar Harris uttryckt under sin tidigare karriär.

    Men det kan ha varit överdrivet. Det måste noteras att skillnaden kanske inte blir så stor. Pressad av utfrågare under presidentvalskampanjen har Harris till exempel bytt uppfattning om fracking – utvinning av fossilgas från skiffer.

    Denna miljömässigt mycket skadliga metod, som de senaste åren gjort USA till världens största olje- och naturgasproducent, har hon tidigare uttalat sig emot. Nu ska utvinningen fortsätta, har hon klargjort.

    Och om fossil energi utvinns i oförminskad eller ökad takt, i USA och alla andra tongivande oljestater, spelar det ingen avgörande roll hur många hundratals miljarder som Harris hade spenderat i Inflation Reduction Act, IRA. Alltså stödprogrammet för industriell omställning i USA i förnybar riktning som Joe Biden initierade.

    Donald Trump har lovat att rulla tillbaka IRA. Han har kallat USA:s klimatsatsning för ”den nya gröna bluffen”, och det är rätt lätt att lita på att han kommer att uppfylla löftet.

    Fortsatt utvinning av fossil energi helt avgörande

    Ett utträde ur Parisavtalet betyder att detta, det starkaste globala klimatprotokollet, minskar i betydelse. Världens största och mest inflytelserika nation, ekonomiskt och politiskt, måste helt enkelt vara med – precis som det hade varit nödvändigt att USA deltog fullt ut i Nationernas Förbund från 1920 (vilket inte vare fallet).

    Men det är frågan om fortsatt fossilenergiutvinning som är absolut helt avgörande för klimatet. Varken USA, Saudiarabien eller andra Gulfstater, eller Ryssland, nej inte ens Norge, har uttalat någon tydlig ambition att den fossila energiutvinningen ska minska. Tvärtom öppnas för fortsatt produktion decennier framöver.

    Vad skulle då vara hoppfullt? Jo, att Europa och EU ännu, trots internt motstånd, verkar hålla fast vid programmet för att minska sin klimatpåverkan och rädda den biologiska mångfalden. Låt oss tro att det engagemang som visas, från näringsliv, allmänhet, institutioner, forskning och även politik ska visa vägen framåt – istället för den backlash som Trumps löften innebär. Vi vet att dessa innebär en väg nedåt, mot ett allt sämre, klimatskadat samhälle och en skörare värld.

    Kanske är det rentav bra om alla de europeiska företag som förklarat att de vill befinna sig i fronten av klimatomställningen, inte lockas (eller tvingas) att flytta västerut på grund av amerikanska statliga subventioner?

    Och, slutligen, i USA kanske den allra största framtidsfrågan inte alls handlar om klimatet, medborgarrättigheter, aborter, eller ens ekonomi – utan vad som kommer efter de kommande fyra åren.

    Blir det i nästa val enkelt och möjligt, om folket så vill, att rösta fram andra ledare än vad Trump och hans version av republikanskt ledarskap står för? Detta återstår att se.

    Slaget om Gállok fortsätter: ”Det är mer kolonialt nu”

    En gruva, eller ingen gruva? I många år har det debatterats kring Gállok-frågan. Fotografen Tor Tuorda berättar om protesterna som ägde rum vid provborrningen i Gállok 2013. SMB har också träffat forskaren Åsa Össbo, som ger perspektiv på den eventuella etableringen av gruvan: ”Det skapar inget starkt lokalsamhälle, och det splittrar det lokalsamhälle som finns”.

    Polisen kom från Gällivare i rekordfart. Aktivister hade blockerat en grävmaskin, och tre av dem greps. Den fjärde satt uppe på maskinen så honom kom de inte åt. SMB har pratat med fotografen Tor Tuorda som var där, och beskriver händelseförloppet.

    Sommaren 2013 hade det brittiska bolaget Beowulf Mining fått tillstånd att provborra i Gállok (Kallak på svenska), beläget i Jokkmokks kommun. Ett tiotal aktivister hade rest från hela Sverige, och tillsammans med lokalbor var de på plats för att stoppa maskinerna.

    – Aktivisterna frågade, har du nåt rör som är såhär grovt? berättar Tor och visar med händerna. Jo, ett gammalt stuprör hade jag. Vi kapade två rör, borrade hål i ändarna, och borrade in stålrör i dem. Så for aktivisterna tillbaks till Gállok och grävde ner armen mitt på vägen! Och packade med sten! Och där låg de, på magen, på renskinn. Där hade polisen det ju väldigt besvärligt att få loss dem.

    Totalt skedde sex polisingripande den sommaren, och flertalet aktivister dömdes för egenmäktigt förfarande, där straffet blev dagsböter.

    Aktivist bärs bort av polis under protesterna 2013. Foto: Tor Tuorda

    Världsarvet Laponia hotat

    Första gången Beowulf mining fick undersökningstillstånd i området Jokkmokk-Kvikkjokk var det inte Gállok som var fokus, utan ett område vid Ruovddevárre. Detta ligger inom Unesco-världsarvet Laponia, och gjorde att processen snart blev ganska komplicerad. Företaget började titta på andra alternativ, och strålkastarljuset riktades då mot Gállok.

    Gállok ligger längs Lilla Lule älv, intill Laponia. Det utgör ett viktigt område för både Jåhkågasska och Sirges samebyar, men även kringliggande samebyar berörs. Samebyarna och miljö- och människorättsorganisationer har tydligt och flertalet gånger kritiserat förslaget om en gruva. Därtill har Unesco varnat för att en gruva även utanför själva världsarvet kan innebära negativa konsekvenser Laponia.

    2022 sade den dåvarande socialdemokratiska regeringen ja till bearbetningskoncession till företaget Jokkmokk Iron Mines (dotterbolag till Beowulf Mining), trots stora protester och kritik.

    Regeringen bortser i sitt beslut helt från samernas status som urfolk och statens förpliktelser gentemot renskötseln, det samiska folket och berörda samer, skrev Sametinget i ett plenumuttalande.

    Både Naturskyddsföreningen och Jåhkågasska sameby överklagade beslutet. Högsta förvaltningsdomstolen kom i år med beskedet att regeringens beslut inte brutit mot några rättsregler och processen kan därför fortgå.

    Eftersom det är så pass tunga juridiska grunder för att beslutet strider mot internationell rätt så hade jag förutsett ett beslut där man river upp bearbetningskoncessionen, säger Jåhkågasskas advokat Lisa Länta i en intervju med Sameradion efter att beslutet kom.

    Forskare: Det sker en kolonial återindustrialisering

    Vi återvänder till protesterna vid Gállok 2013. Vid ett tillfälle hade polisen plockat bort Tor Tuordas kamera och stativ, under en av aktionerna som ägde rum. Han var irriterad.

    – Varför gör ni såhär? Jag måste ju ändå få filma. ‘Vi jobbar ju bara utifrån den lag vi har att rätta oss efter’, svarade polisen. Och då sa jag: Vems lag?

    Tor gör en paus och upprepar frågan:

    – Vems lag? Vi har haft flera renbeteslagar som har bidragit till att snudd på etniskt rensa samerna, förutom renskötarna. 80 procent blev assimilerade. Alla lagar som reglerar hur vi ska förhålla oss, eller vad som är möjligt att göra, de har ju inte vi varit med om att stifta. De har ju varit som ett medel för fortsatt kolonialism och exploateringar.

    Till vänster: Fotografen Tor Tuorda (foto Åsa Lindstrand). Till höger: Drönarbild över Gállok där aktivister slagit läger under protesterna mot provborrningen 2013 (foto Tor Tuorda).

    Det finns två narrativ om Jokkmokk, beroende på vem man frågar. Georgia de Leeuw, forskare på Lunds universitet, ställer dem mot varandra i sin doktorsavhandling The comfort of alignment. De som är positivt inställda till gruvan berättar om ett Jokkmokk i periferin, som håller på att dö ut. Lösningen är en gruva som skapar jobb och inflyttningsmöjligheter.

    Tor Tuorda gör en liknande analys av inställningen hos en del lokalbor:

    – Vattenfall har varit verksamma i Jokkmokks kommun sedan början av 1900-talet. Man har vant sig vid att de kommer och tar vad de vill. Många av de äldre som bor här har själva jobbat på Vattenfall, och de ser gruvan som något fantastiskt – den skapar jobb och möjligheten att konsumera. En gruva – på en plats där man redan har dämt upp flera dalgångar – det är ingen stor grej, det är bra.

    Ur ett annat perspektiv skulle en gruva i Gállok kunna vara undergången, skriver Georgia de Leeuw, något berörda samebyar också vittnar om. De Leeuw påpekar att rennäringen, ekoturism och andra lokala och traditionella levnadssätt kan ses som ryggraden till Jokkmokks ekonomi och identitet.

    SMB har pratat med Åsa Össbo, som är forskare vid Várdduo, samiskt forskningscenter på Umeå universitet. Hon är historiker och har bland annat forskat på vattenfallsutbyggnaden i Sápmi, och konsekvenserna den fått för samerna. Hon benämner det som händer nu en ”återindustrialisering” av Norrland.

    – Jag tänker på industrialiseringen som att den skett i vågor: 1600-talet med gruvorna, 1800-talet och så nutid, som en vågrörelse som aldrig avslutats. Man saknar fokuset på att bygga starka samhällen, som man hade under det tidigare 1900-talet med vattenfallsanläggningarna. Det är nästan mer kolonialt nu. Det är det nya sättet att exploatera och utvinna på distans. Det skapar inget starkt lokalsamhälle, och det splittrar det lokalsamhälle som finns.

    En del av Össbos forskning fokuserar på vattenkraften i Jokkmokks kommun, men hon drar också en parallell till debatten om gruvan i Gállok.

    – Det kommer en brytpunkt när de bofasta blir så många att det blir deras diskurs som tar över. Man ska ta land för bosättning från urfolket, som bedriver en annan typ av markanvändning. Man kan se det under vattenkraftutbyggnaden i början av 1900-talet, där det kommer in många bosättare söderifrån. De svenskar som idag säger “vi behöver en gruva för att bo kvar på den här platsen”, det illustrerar en bosättarkolonial situation.

    Gállok sett från Átjek. Foto: Tor Tuorda

    Slaget om Gállok – vad händer nu?

    För en utomstående kanske det ser ut som vilken skog som helst, men en gruva på platsen kan ha förödande konsekvenser. En renskötare från Sirges sameby förklarar för Georgia De Leeuw i The comfort of alignment:

    Om man skjuter någon med en pistol och träffar hjärtat, och man mäter hålets yta och jämför den med hela kroppens yta. Visst, det hålet är väldigt litet. Men man kan ändå dö av det, eller så kommer man att dö av det. Så hålets area är egentligen inte relevant, utan det är platsen som är viktig.

    – Renskötseln har visat de största anpassningarna över tid, men till priset av väldigt mycket. Det är också därför man oftast säger nej. Säger man ja på en plats, vad kommer man förlora imorgon? säger Åsa Össbo.

    Nästa steg i processen för gruvan är miljöprövning. Företaget uppger att den sannolikt påbörjas 2025. Tor Tuorda vill att den ska avslås, men han är samtidigt pessimistisk:

    – Risken är väldigt, väldigt stor att bolaget får grönt ljus, oavsett alla värden som hotas, och som riskerar att förstöras. Vattnet, dammsäkerheten, gammelskogen, renskötseln, det spelar ingen roll. Då finns det bara en försvarslinje kvar: fredlig civil olydnad.

    Tillträdande kommissionär Roswall frågas ut

    I kväll, tisdag, frågas föreslagna EU-kommissionären Jessika Rosvall ut av EU-parlamentets utskott och det gäller att vara påläst – annars kan processen med att välja kommissionär börja om. En av frågorna handlar om krav från EU-parlamentet på att förbjuda PFAS.

    Det är sammanlagt 26 kommissionärskandidater som ska godkännas, varav en från Sverige. Sverige har redan tidigare nominerat Jessika Roswall med portföljen miljö och cikulär ekonomi. Om kandidaterna godkänns kan en ny kommission under Ursula von der Leyens ledning vara på plats i december. Om någon av de 26 kandidaterna ifrågsätts eller byts ut kan processen däremot försenas rejält.

    Sveriges kandidat till EU-kommissionen Jessika Roswall kommer att utfrågas av EU-parlamentet i Bryssel i kväll. EU-parlamentarikerna ska alltså godkänna kandidaterna, som både får svara skriftligt och muntligt på frågor. Detta är en process som sker vart femte år, efter att EU-val hållits. Under en vecka frågas 26 kandidater ut, i tretimmarspass i parlamentets olika utskott. Om något av utskotten säger nej börjar delar av arbetet med att få ny kommission på plats om.

    Jessika Roswall (M) var tidigare Sveriges EU-minister. De som sköter utskottens utfrågning är kända för att ta processen på stort allvar och brukar förbereda sig noga med vassa frågor.

    EU-parlamentariker kräver lag mot PFAS

    Helén Fritzon (S) är svensk EU-parlamentariker och kommer att ställa en av frågorna till Jessika Roswall, som enligt planen ska bli EU-kommissionär med ansvar för miljö- och vattenfrågor. Cirkulär ekonomi hamnar också på hennes bord:

    Min fråga handlar om evighetskemikalien PFAS. Jag kommer kräva att hon lägger en lagstiftning på bordet som förbjuder all tillverkning och produktion av PFAS i unionen.

    EU-parlamentariker Heléne Fritzon (S) till TV4.

    I det skriftliga svar som Roswall gett till utskottet som sköter utfrågningen har den tillträdande kommissionären bland annat svarat att hon vill se ett stopp för PFAS i produkter som kläder, smink och matförpackningar.

    EU-kommissionärerna förväntas i sitt uppdrag se till hela unionens bästa och inte företräda enskilda medlemsländers särintressen.

    Skolor stängs i Pakistan på grund av smog

    Luftföroreningarna i Lahore, Pakistans näst största stad, har nått rekordhöga nivåer. På grund av detta har bland annat alla grundskolor i staden beordrats att stänga under den kommande veckan.

    Luftkvalitetsindexet i Lahore steg till över 1 000 i helgen, långt över den nivå som anses acceptabel. Enligt Världshälsoorganisationen anses ett värde på 300 eller mer vara farligt för människors hälsa.

    När indexet i Lahore nådde över 1 000 under helgen var det därmed mer än tre gånger högre än den acceptabla nivågränsen. Det indikerar en extrem risk för allvarliga hälsoproblem bland stadens invånare.

    Staden har nu infört en ”grön lockdown” med restriktioner för motordrivna taxifordon och offentlig grillning utan filter. Skolor håller stängt och sjukhus har upprättat informationsdiskar för att bistå drabbade invånare.

    Enligt BBC har Lahore tidigare varit känd för sina grönområden, men en snabb urbanisering har minskat dessa avsevärt. Det anges som en av flera bidragande orsaker till nuvarande problematik med luftföroreningar.

    FNs miljömöte avbröts – men ordföranden ändå positiv

    FNs miljömöte COP16 har avbrutits i Cali, Colombia. Tiden rann ut, delegater åkte hem, och flera viktiga beslut kunde inte fattas – framförallt om hur finansieringen ska lösas. Några framsteg gjordes dock, bland annat när det gäller urfolks inflytande.

    På det senaste stora miljömötet, COP15 i Montreal, lyckades delegaterna enas om en räddningsplan för naturen och en biologiska mångfalden. Där beslutades att 30 procent av världens land- och havsområden ska skyddas, vilket innebär att naturområden också måste restaureras.

    Inför årets möte, COP16 i Cali, var förhoppningarna stora att beslut skulle tas om hur detta konkret ska gå till – till exempel hur räddningsplanen ska finansieras och hur framsteg ska mätas. Men så blev det inte.

    Mötet skulle egentligen ha avslutats i fredags, men efter en nattmangling blev ordföranden Susana Mohamad tvungen att blåsa av förhandlingarna. Orsaken var att så pass många delegater behövde ta sina bokade flyg hemåt, och att mötet då inte längre hade mandat att fatta beslut.

    Vissa framsteg gjordes ändå

    När Dagens Nyheter intervjuade Susana Mohamad, Colombias miljöminister, på lördagen, var hon ändå positiv.

    Jag är glad faktiskt, väldigt glad. Jag tycker att vi har gjort ett mycket bra arbete. Det här är på många sätt en historisk COP, säger Susana Muhamad till Dagens Nyheter.

    De goda nyheterna är framför allt dessa:

    För det första får urfolk och lokala samhällen nu en tydlig roll vid förhandlingsbordet, med en egen arbetsgrupp i konventionen för biologisk mångfald.

    För det andra ska de som använder genetisk information från naturen, till exempel läkemedelsbolag, bidra till en fond för att finansiera miljöarbete på den plats som informationen kommer ifrån (ofta i globala syd). Enligt Svenska Dagbladet är dock fonden frivillig.

    Viktiga beslut skjuts på framtiden

    Ytterligare ett framsteg är en överenskommelse om hur man ska välja ut vilka havsområden i internationellt vatten som ska skyddas, skriver Svenska Dagbladet.

    Hur de stora frågorna för räddningsplanen för naturen ska lösas återstår att se. Vissa beslut kommer att kunna tas vid virtuella möten de kommande månaderna, medan andra får vänta i två år på nästa COP i Armenien.

    De vet exakt vad de gör när de förvärrar klimatkrisen

    När våra politiker står passiva eller till och med förvärrar klimatkrisen gör det något med oss. Makthavares nonchalans kan enkelt få en att känna sig ensam i sin desperation. Ensam är inte stark. Vi behöver ett kollektiv att luta oss emot, skriver Frida Hylander i veckans krönika.

    KRÖNIKA ”Vi visste exakt vad vi gjorde”, säger statsminister Ulf Kristersson i en intervju där han kommenterar att Sveriges ökade växthusgasutsläpp inte oroar honom. Utsläppen, påpekar han, är kalkylerade. I en tid då klimatkrisens dödsfall – nu senast i Valencia – sker rakt framför våra ögon stoltserar makthavare förvånansvärt ofta med att det är högst medvetet som de fördröjer klimatomställningen. De vet exakt vad de gör och försöker samtidigt vilseleda med fina ord om att de kommer ta hand om utsläppen senare, någon gång i framtiden.  

    Kristerssons uttalande påminner om när den amerikanska demokraten Alexandria Ocasio-Cortez för ett antal år sedan frågade ut en pensionerad forskare från fossilbolaget Exxon Mobil. Exxon hade nämligen så tidigt som 1982, i sina egna klimatmodeller, räknat ut hur koldioxidnivåerna skulle öka år för år flera decennier framåt. Modeller som, kom det att visa sig, var förbluffande korrekta. Ocasio-Cortez häpnar över de exakta beräkningarna samtidigt som forskaren skrattar till och utbrister ”We were excellent scientists”.

    ”Yes you were”, svarar hon. ”Yes you were. So they knew”.

    Samhällets passivitet påverkar våra psyken

    Fossilbolagen visste exakt vad de gjorde då och regeringen vet exakt vad de gör nu. Den försämrade klimatpolitiken, de höjda utsläppen, är ingen slump.

    Det finns en uppsjö av förklaringar till att det blivit så här. Ekonomiska intressen, politiska strider och konfliktlinjer. Ett systematiserat motstånd som agerat framgångsrikt under flera decennier. 

    Men vi behöver också förstå att det gör något med oss som människor att viktiga delar av samhället inte bara står passiva inför klimatkrisen, utan aktivt och med vidöppna ögon fördröjer den omställning som är nödvändig för att trygga och säkra framtiden för oss och våra barn.

    Kristerssons uttalande är obegripligt att förstå

    I den forskning som undersöker olika former av ensamhet talar man ibland om tre olika nivåer: Intim ensamhet som kretsar kring relationerna med ens närmsta relationer, familj och partner. Relationell ensamhet som handlar om kvalitén på ens sociala relationer med vänner och bekanta, upp till ett femtiotal personer.

    Och så den kollektiva ensamheten. Den typen av ensamhet som infinner sig när den större gruppen man identifierar sig med – kollektivet, samhället – sviker. När det känns som att man försöker skrika, men ingen lyssnar. När det yttre sociala lagret inte verkar finnas där. 

    Att politiker och makthavare medvetet för en katastrofal klimatpolitik sipprar ner genom samhällslagren och smular sönder människors hopp, en bit i taget. Men mer än så smular det sönder marken under våra fötter, själva samhällsfundamentet vi står på. Många klimatengagerade beskriver den här dissonansen mellan vad som skulle behöva göras och vad samhället faktiskt gör som en surrealistisk känsla. En som till slut får en att tro att man är galen. Det är för obegripligt att förstå hur någon lugnt och behärskat kan säga ”Vi visste exakt vad vi gjorde” när det de gjorde var att föra oss närmare en farlig katastrof.

    Vi vet att det inte är vi som är galna

    Gång på gång får man i känslan av galenskap påminna sig om att man har forskningen på sin sida. Att det är att öka utsläppen som är det vanvettiga, inte att vilja ha en beboelig planet. Men man är aldrig så ensam som i känslan av galenskap. 

    Ensam är inte stark. Vi behöver ett kollektiv att luta oss emot, inte bara våra närmaste utan också den större gruppen. Alla tre nivåer av relationer och samhörighet är viktiga för att kunna stå stadigt. Och stå stadigt behöver vi ju mer klimatkrisen gungar. Det är just därför politikers passivitet och fördröjande påverkar oss även känslomässigt. Och varför en viktig del av klimatomställningen behöver handla om att bygga starkare kollektiv och bättra på samhällskittet. De må veta exakt vad de gör, men vi vet att det inte är vi som är galna. 

    Minskade växthusutsläpp i EU – men takten måste öka

    Utsläppen av växthusgaser minskade rejält i EU under förra året, enligt en ny rapport från den europeiska miljömyndigheten EEA. Ändå måste vi öka takten för att nå målet att få ned nettoutsläppen till noll år 2050.

    Den senast tiden har de nedslående nyheterna duggat tätt. Halterna av växthusgaser i atmosfären är på nya rekordnivåer och i Sverige går trenden åt helt fel håll: utsläppen ökar även här.

    Så mycket mer välkommet då med en positiv nyhet: I EU som helhet minskade växthusgasutsläppen med hela åtta procent. Under de två föregående åren pekade kurvan uppåt igen efter nedgången under Covid-pandemin.

    Totalt har utsläppen i EU minskat med 37 procent jämfört med 1990 års nivå, enligt rapporten från European Environment Agency, EEA.

    Framför allt är det en minskning av kol och ökad användning av förnybart inom energisektorn som ligger bakom utsläppsminskningen. Även industrin har minskat sina utsläpp genom effektivare processer och minskad energianvändning. Två sektorer där det däremot går trögt är transporter och jordbruk.

    Fler åtgärder krävs för att klara utsläppsmålen

    Förra årets resultat är dock inget skäl att slappna av: Rapporten visar också att med nuvarande takt kommer EU inte att nå sina utsläppsmål: en minskning med 55 procent 2030 och netto noll 2050. En rekommendation från Europeiska Kommissionen är också en 90-procentig minskning till 2040. Med existerande åtgärder kommer EU bara att nå 43 procents minskning till 2030.

    22 medlemsstater har dock lämnat in planer med planerade åtgärder – om dessa genomförs kan minskningen närma sig målet. Men mer krävs: EEA uppmanar nu alla länder att öka ambitionen och inkomma med förbättrade planer.

    Som vår nyligen publicerade European climate risk assessment visade, accelererar inverkan av klimatförändringarna. Det ger oss inget annat val än att stärka vår motståndskraft mot klimatförändringar och att minska växthusgasutsläppen, säger EEAs vd Leena Ylä-Mononen, i ett pressmeddelande.

    Företag överger hållbarhetsmål – kortsiktiga vinster prioriteras

    Företag världen över backar från sina hållbarhetsmål. Orsakerna tycks främst vara att kortsiktiga vinster prioriteras och ett politiskt motstånd mot hållbarhetsinitiativ.

    I juni 2024 meddelade Tractor Supply Co., ett stort amerikanskt detaljhandelsföretag, att de lägger ner alla tjänster kopplade till mångfald och inkludering. Samtidigt överger de sitt mål om att nå netto-noll utsläpp till 2040. Kanadas sex största oljesandsbolag har också raderat sina klimatmål från sina webbplatser. Nike har som en del av ett sparpaket sagt upp flera hållbarhetschefer.

    Även oljebolagen BP och Shell har sänkt sina klimatambitioner. BP, som tidigare lovade att minska sin olje- och gasproduktion med 40 procent till 2030, har nu sänkt målet till 25 procent. Shell har på liknande sätt dragit ner sina utsläppsmål och satsar istället på fossilgas, med planer på att öka sin produktion av flytande naturgas med 30 procent fram till 2030.

    Tekniksektorn visar samma trend. Microsoft och Google har övergett sina klimatneutralitetsmål, då deras utsläpp ökat kraftigt på grund av den energikrävande AI-utvecklingen. Gucci, Amazon och Nestlé har också tonat ner sina klimatlöften, med hänvisning till ekonomiska och praktiska utmaningar i sina leverantörskedjor.

    Politiskt motstånd bakomliggande faktor

    I en analys av Kenneth P. Pucker, professor vid The Fletcher School vid Tufts University och tidigare operativ chef på Timberland, i Harvard Business Review beskrivs det ökande politiska motståndet mot hållbarhetsinitiativ i USA.

    Pucker förklarar hur konservativa delstater som Texas och Florida dragit tillbaka investeringar från ESG-fonder, vilket har pressat stora investeringsbolag som BlackRock och Vanguard att minska sitt stöd för ambitiösa hållbarhetsmål och istället prioritera vinst framför hållbarhet. Ett liknande politiskt motstånd till hållbarhetsinitiativ syns även i Sverige.

    Denna globala reträtt från hållbarhetsmål speglar både en politik och en marknad som just nu prioriterar kortsiktiga vinster framför långsiktiga klimatåtgärder. Konsekvenserna kan bli allvarliga både för miljön och för företagens trovärdighet.

    Ny studie: Svenska deponier sprider farliga PFAS-ämnen i vatten

    En ny studie från Luleå tekniska universitet belyser miljöproblemen med PFAS-föroreningar i vatten runt deponier i Sverige. Resultaten visar att de långlivade kemikalierna fortsätter spridas från både gamla och aktiva deponier, vilket utgör en risk för ekosystem, dricksvatten och människors hälsa.

    Per- och polyfluorerade alkylsubstanser som förkortas till PFAS, ibland kallade ”evighetskemikalier”, är svårnedbrytbara ämnen som finns i allt från brandskum till impregnerade textilier. Studier har kopplat PFAS till en rad allvarliga hälsoeffekter, inklusive hormonstörningar, nedsatt immunförsvar, ökad risk för vissa cancerformer och påverkan på lever och njurar.

    Flera tidigare rapporter har pekat på hur PFAS, trots hälsovarningar, sprids i miljön och ansamlas i människor, särskilt genom dricksvatten och livsmedel. Det här är även ett stort problem i Sverige. SMB har tidigare rapporterat om forskning som visar att unga i Sverige har oväntat höga nivåer av PFAS i sina kroppar. Behovet att begränsa användningen av PFAS har lyfts fram från flera håll, bland annat från finansvärlden som anser att dagens restriktioner inte är tillräckligt hårda.

    Fyra stora problem med PFAS på soptippar

    Nu visar den nya studien att både gamla och aktiva deponier i Sverige fortsätter att sprida dessa farliga ämnen, som kan påverka både miljön och människors hälsa. Forskarna har kartlagt de specifika utmaningar som uppstår kring dessa långlivade kemikalier vid deponier och hur de påverkar både naturen och närliggande samhällen.

    Studien identifierar fyra huvudproblem med PFAS i och omkring svenska deponier:

    1. Pågående utsläpp – Vi skickar fortfarande avfall med PFAS till deponier, vilket leder till att nya utsläpp ständigt sker.
    2. Gamla deponier – Många deponier som inte längre är i drift läcker fortfarande ut PFAS till omgivande vatten, vilket kan påverka djur och natur över tid.
    3. Aktiva deponier – Även deponier som följer dagens regler har ofta höga halter PFAS i sitt lakvatten, vilket innebär att ämnena sprids till grundvatten och närliggande vattendrag.
    4. Spridning över stora avstånd – PFAS har förmågan att spridas över långa avstånd, vilket gör att föroreningarna kan nå platser långt bort från själva soptippen.

    Möjligt för myndigheter att agera snabbare

    Forskarna bakom studien skriver att förändringar i miljölagstiftningen ofta tar lång tid, vilket gör att ansvaret i stor utsträckning hamnar på myndigheterna som utfärdar tillstånd. Dock påpekar de att det redan idag finns lagliga möjligheter att ställa högre krav på rening av PFAS vid deponier, men att dessa möjligheter sällan utnyttjas i praktiken.

    Trots att lagstiftningen är trög att ändra, menar forskarna att myndigheterna redan nu kan ta hänsyn till nya forskningsresultat och justera tillståndskraven för PFAS. De betonar att myndigheterna bör anpassa sina beslut i enlighet med de senaste framstegen inom PFAS-forskningen för att bättre skydda miljön och folkhälsan. Detta innebär att nyupptäckta risker med PFAS bör beaktas i tillstånd och reglering, utan att vänta på långsamma lagändringar.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.