Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Klimatförändringar orsakade 62 000 dödsfall i Europa – och försvårar för demokratin

    Posted on by Jan Lindsten

    Den snabba uppvärmningen från utsläppen av växthusgaser låg under 2024 bakom 62 000 dödsfall i Europa. Det visar årets Europarapport från Lancet Countdown. Samtidigt visar en studie från International IDEA att själva demokratin i många länder samma år stördes allvarligt av naturkatastrofer kopplade till klimatförändringarna.

    Lancet Countdown är ett internationellt nätverk, grundat 2015 och med över 100 medverkande institutioner. Nätverket arbetar, enligt egen beskrivning, ”för att säkerställa att folkhälsa står i centrum för hur beslutsfattare förstår och hanterar klimatförändringarna.”

    Denna arbetsuppgift har blivit allt mer akut. För klimatförändringar har på kort tid seglat upp som ett påtagligt och konkret hot mot människors hälsa och liv. Även i Europa, som är en av de världsdelar som värms upp snabbast. Dödsfallen inträffar främst bland sköra, sjuka och äldre människor som har svårt att klara höga temperaturer. Men svåra översvämningar och ökade virus- och bakterieinfektioner som fått fäste i det varmare klimatet leder också till dödsfall i värsta fall.

    Värmen största faktorn bakom dödsfallen

    Den nu publicerade rapporten från Lancet Countdown avser år 2024, och dess slutsats är alltså att hela 62 000 dödsfall i Europa kan knytas till klimatförändringarna detta år. 65 forskare står bakom rapporten.

    Vi ser en ökad dödlighet, framför allt när det handlar om värmerelaterade dödsfall. Det är klart att det är allvarligt när vi ser att de hade kunnat förebyggas i stor utsträckning, säger en av dem, Maria Nilsson, folkhälsoprofessor vid Umeå Universitet i en intervju i P1.

    Rapporten inleds med att konstatera att Europa, utöver att nu drabbas kraftigt för egen del, också är ansvarigt för att uppvärmningen drabbar andra länder:

    Klimatförändringar är ett socialt och miljömässigt rättviseproblem. År 2021 var utsläppen från förbränning av fossila bränslen 5,4 ton koldioxid per person i Europa – sex gånger så höga som i Afrika och nästan tre gånger så höga som i Central- och Sydamerika.

    Kvinnor och fattiga drabbas mer

    Hälsoeffekterna är ojämnt spridda. De drabbar kvinnor mer än män och fattiga människor mer än välbeställda, i såväl Europa som internationellt. Geografin spelar också roll. Hälsoriskerna för befolkningen i Sydeuropa är främst kopplade till värmerelaterade sjukdomar, effekter av skogsbränder, minskad säkerhet i livsmedelsförsörjningen, torka och så kallad leishmaniasis (en dåligt uppmärksammad virusorsakad sårinfektion), enligt rapporten.

    Länderna i norra Europa kan drabbas av ovanstående också, men är snarare mer utsatta för fästingar och vibriobakterier (bakterier som lever i både salt och sött vatten och kan orsaka mag- och tarmsjukdomar).

    Rapportförfattarna manar politiska beslutsfattare i Europa att fatta beslut som sänker utsläppen väsentligt snabbare än idag. Det skulle krävas tre gånger snabbare utfasning av växthusgasutsläpp jämfört med dagens takt för att minska farorna till en hanterbar nivå, enligt dem. Det krävs även mer och snabbare åtgärder för att anpassa samhället till ett allt varmare klimat, inte minst när det gäller ”termisk komfort” , alltså bland annat svalare inomhusmiljö vid värmeböljor.

    Näringslivet och forskare mest intresserade

    Rapporten konstaterar att medan engagemanget inom vetenskap och näringsliv om frågeställningarna kring klimat och hälsa ökat, är det desto lägre inom medierna, politiken och hos allmänheten.

    Den sakliga och hovsamma men ändå tydliga kritiken mot politisk passivitet drabbar inte minst den svenska regeringen. Denna har inte bara kraftigt ökat de svenska fossila utsläppen genom medvetna politiska beslut. Den har också dragit ned anslagen till länsstyrelserna och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap för samordnad planering av den helt livsnödvändiga klimatanpassningen. SMB har tidigare rapporterat om detta, se länkar här och här.

    Att värmeböljor, torka och ökade infektioner i klimatförändringens spår försämrar folkhälsan är inte så förvånande. Men att ett varmare klimat även stör utövandet av demokrati torde förvåna fler. Enligt organisationen International Institute for Democracy and Electoral Assistance var detta dock ett faktum vid 23 val i 18 länder under 2024.

    Både rika och fattiga länder utsatta

    Enligt rapporten, som citeras i tidningen The Guardian, påverkades valprocessen negativt av olika slags naturkatastrofer med stark koppling till klimatförändringar i både rika och fattiga länder, bland andra USA, Österrike, Kanada, Indien, Mocambique, Senegal och Filippinerna.

    Problemen och störningarna beror bland annat på skogsbränder, översvämningar, orkaner och värmeböljor som hindrar eller försvårar för människor att komma till vallokalerna. Det finns även mer tekniska exempel, där mycket höga temperaturer fått rösträkningsmaskiner att haverera.

    FN gör sällskap med tunga forskare och manar rika länder att överge tillväxten

    Posted on by Lukas Frisell

    Europas tyngsta forskarråd. Majoriteten av världens forskare inom klimatåtgärder. Otaliga mängder klimataktivister. De tyngsta jordsystemsforskarna – däribland Johan Rockström – och nu, idag, FN:s toppskikt. Alla levererar ett gemensamt svar om resurs- och klimatkrisen: Världens ekonomiska system måste förändras i grunden – genom posttillväxt.

    Under snart två år har FN:s särskilda rapportör för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter – belgaren Olivier de Schutter – lett arbetet med att utveckla en färdplan som kan ta sig an framtidens utmaningar.

    Idag, onsdag, presenterar Schutter en större förrapport till arbetet under Internationella arbetsorganisationens konferens i schweiziska Genéve. Det övergripande budskapet lyder: Ekonomin måste sluta växa. Världen, och i synnerhet rika, ohållbara, länder som Sverige, behöver utgå ifrån posttillväxt för att säkerställa människors välmående, utrota fattigdomen och skapa hållbara samhällen.

    Rapportens över hundra sidor är fyllda av problembeskrivningar och sammanhängande politiska förslag. Man behöver inte leta i det finstilta för att förstå att världen befinner sig i ett oroväckande tillstånd, heller inte för att hitta kraftfulla förslag på åtgärder, långt bortom det svenska politiska samtalet.

    Hur få utveckling utan ekonomisk tillväxt?

    Färdplanen har tagits fram tillsammans med bland annat fackförbund, aktörer från civilsamhället, forskare och FN-organ med utgångspunkt i frågan Hur kan vi bemöta kriser kopplade till fattigdom och ojämlikhet utan att betrakta ekonomisk tillväxt som en nödvändig förutsättning för utveckling?

    Detta efter att Schutter understrukit två omständigheter: Å ena sidan att ett fokus på ekonomisk tillväxt inte per automatik leder till förbättrade livsvillkor, utan även kan vara socialt destruktiv, bland annat genom att öka ojämlikheter, försämra arbetsvillkor och höja kostnader. Det är ett faktum att ökad BNP efter en given punkt inte korrelerar med ökat välbefinnande.

    Å andra sidan att ökad ekonomisk tillväxt oundvikligen leder till ökad resursanvändning, driver på förlusten av biologisk mångfald och det sjätte massutdöendet samt orsakar mer avfall och föroreningar.

    SMB har rapporterat utförligt om posttillväxt

    Dessa faktum har Supermiljöbloggen tidigare påvisat och i en längre artikelserie beskrivit vad posttillväxt och det tillhörande begreppet nerväxt är. Den andra delen om varför tillväxt är ohållbart förklarar sambandet mellan ekonomisk expansion, materialanvändning och de fem överskridna planetära gränserna som inte främst har att göra med klimatförändringar. Artikelserien utgör den första stora mediala genomgången av posttillväxt och nerväxt i Sverige. Den ger en utförlig introduktion till bland annat tillväxtens ohållbara följder för både klimatförändringarna och andra miljöfrågor, samt vad posttillväxt och nerväxt innebär.

    Posttillväxt är en bred samling av idéer som alla inbegriper att samhället bland annat bör överge ekonomisk tillväxt som övergripande mål och att ekonomin istället ska orienteras runt uppfyllandet av sociala behov inom ekologins gränser.

    Färdplan beskrivs i sex pelare

    I rapporten som FN-rapportör Schutter presenterar har färdplanens aktörer tillsammans identifierat och presentat vad som behöver ske i sex ”pelare:”

    Den första pelaren understryker att världen måste “transformera ekonomiska system”. Schutter och hans team menar att det är omöjligt att utrota fattigdom och hålla världen inom de planetära gränserna i ett tillväxt-sökande system, och att världens ekonomiska och finansiella system är uppbyggda i motsats till detta syfte:

    Ett posttillväxt-makrofinansiellt system är ett där marknader inte längre fungerar som den dominerande samordningsmekanismen för strategiska sektorer; där offentliga institutioner styr och disciplinerar privat kapital, vägleder kreditallokering mot socialt och ekologiskt nödvändiga aktiviteter och skalar ned skadliga sådana; där tillräcklighet, universell behovstillfredsställelse och demokratisk planering ersätter tillväxtimperativet som den organiserande logiken för ekonomisk politik; och där statens monetära, finanspolitiska och industriella verktyg kombineras på nytt för att trygga försörjning genom avkommodifierad tillhandahållning av grundläggande varor, heter det i rapporten.

    Förmögenhetsfördelning och bättre arbetsvillkor

    Bland annat föreslås inkomsttak, förmögenhetsskatter och liknande åtgärder riktade mot företagsvinster. Pelare två och tre handlar om att förbättra arbetsvillkor, ett större fokus på omsorgsarbete, demokratiserande av ekonomin genom arbetarägda företag och stärkta fackliga rättigheter, sociala skyddsnät, allmän jobbgaranti, utökad välfärd och universell basinkomst. 

    Den fjärde pelaren benämns som ‘Ekologisk rättvisa’ och understryker vikten av att rika länder går före i transformationen och drastiskt ökar sitt omställningsstöd till fattiga länder, samt att exploateringen av kritiska resurser för omställningen – vilken i huvudsak är påtvingad av och för rika länder – präglas av demokrati och självbestämmande. Man lägger även fram förslag kopplade till tillräcklighet, bland annat tak för resursanvändning, utsläpp och föroreningar för att begränsa överkonsumtion, rättvis ransonering av lyxprodukter, och motverkandet av planerat åldrande av produkter.

    Den femte pelaren påpekar att den internationella världsordningen är ojämlik och vikten av att den förändras fundamentalt. Rapporten anser att detta är avgörande för att utrota fattigdomen. Den sjätte pelaren – kallad ‘demokratisk planering och styrning’ – betonar att ekonomin “åter måste bli en kamp för demokrati” och handlar om att utöka demokratiska principer och demokratins omfång – både politiskt och ekonomiskt.

    En banbrytande FN-rapport

    Det som idag presenteras i Genéve utgör den kanske mest banbrytande FN-rapporten som har släppts under de senaste decennierna. Den bryter direkt upp med de fundamentala politiska och ekonomiska idéer som den nyliberala ekonomiska utvecklingen har vilat på. Men FN är definitivt inte ensamt om att förespråka posttillväxt.

    Liknande publiceringar och utspel ar kommit från den mycket tunga instansen Europeiska vetenskapsakademiernas rådgivande råd, bland annat i fjol när den förkunnade brådskan i att transformera ekonomin. Även de tyngsta naturvetenskapliga klimatforskarna – däribland svenske Johan Rockström – förordar ekonomiska posttillväxt-ramverk i sina två senaste årliga rapporter om klimatets tillstånd. 

    Posttillväxtidéer sprids även snabbt bland till exempel aktivister och samhällsvetenskapliga forskare. Exempelvis förespråkar en klar majoritet av forskare inom klimatpolitiska åtgärder posttillväxt och/eller nerväxt. Även många EU-parlamentariker är därtill negativt inställda till ekonomisk tillväxt. Därtill varnade 11 000 forskare världen 2020 i ett upprop för den planetära katastrof som ett fortsatt förlitande på ekonomisk tillväxt innebär. Ett inspel som följdes upp av flera av de största europeiska miljö- och civilsamhällesorganisationerna, som motsatte sig EU:s agenda om så kallad grön tillväxt.

    Nytillkomna studier visar även likartade resultat bland befolkningen. SMB har tidigare rapporterat att stödet för radikala gröna samhällsvisioner – däribland nerväxt – är stort och framförallt underskattat. En studie från USA indikerar att låginkomsttagare prioriterar miljön framför ekonomisk tillväxt. I Sverige påvisar en svensk studie liknande resultat bland fackmedlemmar. Andra studier – däribland undertecknads masteruppsats – visar att fackens politiska prioriteringar har större överlapp med posttillväxt- och nerväxt idéer än vad rådande narrativ gör gällande.

    Och som SMB tidigare har berättat: En klar majoritet av både britter och amerikaner tycktes positivt inställda till nerväxt – när de förstod vad det är.

    ”Destruktiv tillväxt inget att prioritera”

    I en intervju med The Guardian inför rapportsläppet sade Schutter att politiker måste sluta upp att prioritera “skadlig och destruktiv tillväxt”:

    De knappa resurser vi har bör användas för att prioritera de grundläggande behoven hos människor i fattigdom och för att skapa det som är av samhälleligt värde, snarare än att tillgodose de ultrarikas frivola begär.

    Schutter har av allt döma ett stort stöd från FN-organisationen i stort. Rapporten backas upp av FN:s generalsekreterare António Guterres, som i februari sade att världens ledare måste frigöra världens ekonomier från sitt gemensamma BNP-beroende för att undvika planetär katastrof. 

    Den fullständiga färdplanen presenteras i juni, under FN:s råd för mänskliga rättigheters 62:a session.

    Läs SMB:s artikelserie om posttillväxt och nerväxt här!

    Regeringen föreslår kortare tidsfrist för att avverkningsanmäla skog – trots kritik

    Posted on by Alva Danielsson

    Regeringen föreslår nya lagändringar i skogspolitiken. Markägares kostnad för att införskaffa kunskap ska specificeras, och man vill korta ner tidsfristen för avverkningsanmälningar från sex till tre veckor. Men det har remissinstanserna väldigt delade meningar kring. 

    Regeringen har nu lagt fram den nya propositionen om skogsbruk. Lagförslagen kommer från skogspolitiska utredningens delbetänkande 2024. Förslagen ska enligt regeringen själva syfta till att främja ett aktivt och långsiktigt hållbart skogsbruk. 

    Regeringen presenterar nu den största skogsreformen sedan 1993. För tydligare regler, rimligare villkor och stärkt äganderätt för landets alla skogsägare”, säger landsbygdsminister Peter Kullgren i ett pressmeddelande.

    I miljöbalken finns ett krav som säger att markägare måste införskaffa sig tillräckligt med kunskap för att kunna skydda miljön mot skada när de bedriver en verksamhet, exempelvis skogsbruk. I praktiken kan det innebära att exempelvis ta reda på vilka arter som finns i skogen, och om de är skyddade eller hotade. Ett av de nya lagförslagen är ett maxtak på kostnaden som en markägare ska lägga på detta – nämligen tre procent av värdet på den berörda fastigheten. Syftet, enligt propositionen, är att tydliggöra vad som är rimligt att kräva av markägaren när det kommer till kunskapsinhämtning om art- och miljöskydd inför en avverkning.

    Ska gå snabbare att avverka

    Ett annat förslag handlar om tiden för avverkningsanmälan. Det krävs inget tillstånd för att avverka skog – däremot måste en anmälan göras till Skogsstyrelsen om du ska avverka mer än 0,5 hektar nedanför fjällnära gränsen. Efter sex veckor från att anmälan gjordes får du avverka, om inte Skogsstyrelsen har sagt något annat. Nu vill regeringen korta ner väntetiden till tre veckor istället.

    Utredningens förslag var inledningsvis tio dagar, och många remissinstanser har varit starkt kritiska till förslaget. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att det strider mot EU-rätten om krav på effektiva kontrollsystem. Mark- och miljödomstolen är tveksam till att Skogsstyrelsen hinner göra en ordentlig bedömning på den korta tiden. I dagsläget är det bara en liten bråkdel av alla anmälningar som faktiskt handläggs av den ansvariga myndigheten. Flera remissinstanser uttrycker oro över hur det ska påverka artskyddet.

    Skogsbolagen positiva – forskare kritiska

    Några instanser är däremot positiva till förslaget, bland annat flera skogsbolag och LRF Skogsägarna, som ser det som en effektivisering.

    Det återstår att se om en halvering av den nuvarande tidsfristen är tillräcklig för att minska de risker som kan medföras.

    Delbetänkandet från 2024, som denna proposition är baserad på, efterföljdes av ett slutbetänkande i augusti 2025 som SMB tidigare rapporterat om. Förslagen möttes av stark kritik från både forskare och miljörörelsen.

    Klimatforskningen i USA kämpar vidare, under nya namn

    Posted on by Ingela Björck
    Isbjörn

    I Trumps USA finns det numera en lång lista över opassande ord. Det är ord som organisationer och forskare som söker statliga forskningsanslag inte bör använda – ord som till exempel ”climate change”, klimatförändringar. Forskarna försöker nu kringgå problemet genom att använda andra ord för samma frågor.

    Växthusgaser, förnybar energi, solenergi, vindkraft, föroreningar. Miljörättvisa, jämställdhet och mångfald. Det är några av de många ord man idag ska akta sig för i USA, om man vill ha stöd från statliga National Science Foundation.

    Ledningen i amerikanska jordbruksdepartementets forskningsenhet, Agricultural Research Service, informerade sina anställda om detta redan förra våren. Man skickade ut en lista på drygt 100 ord som Trump ogillar, och som det därför gällde att försöka undvika. Det skriver miljösajten Grist, som gjort ett långt reportage om klimatforskarnas nya ordval.

    Omkring en tredjedel av orden på listan hade att göra med klimatet – ord som ”global uppvärmning”, ”klimatforskning” och ”kollagring”. 

    Bytte till neutralare begrepp

    Forskarna bytte raskt ut dessa ord mot neutralare begrepp som ”förhöjda temperaturer”, ”jordhälsa” och ”extrema vädersituationer” i sina rapporter. Ofta har man på så sätt kunnat fortsätta sin forskning. Om denna till exempel handlar om vädrets påverkan på växtsjukdomarna hos sojabönor, så gällde det att ta bort alla hänvisningar till ett varmare klimat.

    Vi fick ändra fokus i våra ansökningar. I stället för att säga att klimatet påverkar förekomsten av växtsjukdomar, så fick vi skriva att sjukdomarna uppträder under vissa förutsättningar”, säger Ethan Robert på Agricultural Utilization Research i Illinois.

    En annan forskare som intervjuats av Grist, Trent Ford från University of Illinois, har genomgående bytt ut ordet klimat mot ord som ”extremväder” och ”variabelt väder” i sina anslagsansökningar. Han har inte varit glad åt att göra så, men har bedömt det som nödvändigt av ekonomiska skäl.

    Att inte få ett visst anslag kan ju betyda att vi måste göra oss av med en doktorand eller säga upp en av universitetets anställda”, säger han.

    Att forskare utformar sina ansökningar på det sätt som väntas gå hem hos anslagsgivarna är inget nytt i sig. Det skedde tidigare också, vilket skapat problem i samband med övergången från Biden-administrationen till Trumpstyret. När till exempel Trent Ford på Bidens tid skrev en ansökan om hur klimatet skulle kunna påverka jordbruket i Mellanvästern, så var det politiskt lämpligt att tala om intervjuer med ”en mångfald” av lantbrukare. Men ”mångfald” är ett av Trumps svartlistade ord, så när Biden efterträddes av Trump fick det begreppet bli utbytt mot ”intervjuer med alla amerikanska bönder”. 

    Klimatetiketten en dödsdom

    För Trent Fords ansökan gick det så småningom bra, men andra har haft mindre tur. En grupp forskare som ville studera hydroponik – att odla växter utan jord – klassade för några år sedan sin forskning som klimatrelaterad för att ligga bättre till hos Biden-administrationen. Men ansökan hann inte bli klar innan Trump övertagit makten, och etiketten ”klimatrelaterad forskning” innebar då en snabb dödsdom för projektet.

    Många tilltänkta projekt har fått nobben, och många anställda på olika myndigheter har blivit uppsagda genom Elon Musks besparingsdrive i DOGE (Department of Government Efficiency). Men helt nattsvart är bilden alltså inte. Klimatforskningen i USA kämpar på och försöker dra sig fram under radarn – det gäller att överleva, i väntan på bättre, mindre Trump-styrda tider. 

    Klimatprofessorn föreläser för vanligt folk om skogen – ”Jag får jätteintressanta frågor”

    Posted on by Jan Lindsten

    Universitet och högskolor har till uppgift att utbilda och forska. Samt även att sprida sin kunskap till allmänheten – den så kallade tredje uppgiften. SMB passade på att lyssna till klimatforskaren Markku Rummukainen vid Lunds universitet när han föreläste i Alingsås om skogens klimatnytta, inbjuden av Senioruniversitet. Och fick en liten pratstund med professorn.

    Rummukainen, som deltagit i FN:s klimatpanel och studerat klimatfrågan under de senaste 30 åren, har på senare tid fördjupat sig i frågan om skogarnas roll just för klimatet. Han ligger bakom flera studier som undersökt forskningsläget om hur skogarna ska hanteras för att göra störst nytta för klimatet.

    Entydiga resultat om skogens klimatnytta

    Hans slutsatser om vad forskningen säger är entydiga: skogens viktigaste bidrag till klimatet är att lagra så mycket kol som möjligt. Det sker genom lägre avverkningstakt och, eller, längre omloppstider – det vill säga träden står kvar längre än vad de gör idag innan slutavverkning. Därtill behöver kalhuggningen som metod kompletteras med skonsammare sätt att avverka, av både biologiska och klimatologiska skäl, förklarar han metodiskt för lyssnarna och visar bilder och diagram.

    – Det råder stor enighet om detta, konstaterar han.

    Han menar här inom forskarvärden.

    Inom skogsindustrin och en stor del av politiken är man däremot inte alls med på slutsatserna. Rummukainens rön har ifrågasatts för att han inte är skogsforskare, utan klimatforskare, på sina håll på ett mycket nedlåtande sätt.

    Skogsindustrins falska matematik

    Han tar upp just ifrågasättandet av det vetenskapliga kunskapsläget, till exempel från skogsindustrin som tar till många knep för att visa att intensiv avverkning med kalhyggesbruk tvärtom är mycket effektivt för klimatet.

    – Det förekommer att industrin räknar dubbelt och överdriver betydelsen av den så kallade substitutionseffekten, alltså att träprodukter ersätter produkter som bygger på användningen av kol och olja. Dessutom blir bara 20 procent av träråvaran långlivade produkter, resten är bränsle och kortlivade varor som släpper ifrån sig koldioxiden inom några år. Samtidigt tar det många tiotals år för en skog att växa upp och fånga in samma mängd koldioxid, säger han och visar en bild över skogsnäringens egen, felaktiga matematik.

    Här ett exempel på Skogsindustriernas sammanställning daterad 2019, som ska visa hur stark klimatnytta skogsbruket ger. Men, konstaterar Markku Rummukainen, de 42 miljoner tonnen fossilreducering från skogsprodukter är en dubbel- eller felräkning då produkterna bokförs på andra konton, eller inte innebär någon substitution alls.

    När föreläsningen är slut räcker några i publiken upp händerna. En person, som sett en snabbväxande salixodling intill en väg, undrar om energiskog är positivt eller negativt ur klimatsynpunkt. Rummukainen svarar snabbt att nyttan sannolikt är plus minus noll för klimatet – det kol som snabbt binds i biomassan släpps ju snabbt tillbaka ut i atmosfären när den eldas upp i något värmeverk.

    Efter frågestunden har det gått en och en halv timma och forskaren gör sig beredd för avresa. Men han hinner med att svara på några frågor från SMB också:

    ”Folk är nyfikna över vad som är nytt”

    När du är ute och föreläser, märker du om vanligt folks attityder om skogens roll förändrats på senare tid?

    – Jag märker att det finns många som är nyfikna och vill veta mer om vad som är nytt, jämfört med hur man har sett på skogen tidigare. Och vill veta vad man kan göra själv. En del är positivt nyfikna, andra mer defensiva, säger Markku Rummukainen.

    Med tanke på allt fokus idag om skogens roll, tror du det börjar samlas tillräckligt med argument för att faktiskt påverka politiken och skogsindustrin?

    – Jag anser att vetenskapen om skogens klimatnytta är rätt stark idag. De stora dragen känns tydliga och säkerställda. Men inom politiken och industrin är det fortfarande ofta andra argument som väger tyngst.

    Du känner ju väl till både Sveriges och Finlands skogsbruk. Är det dessa länder som är de svåraste bromsklossarna inom EU för att förändra skogspolitiken i mer klimat- och miljövänlig riktning?

    – Ja, de är bland de mer konservativa, men det finns också andra länder, till exempel Österrike och några till. Ibland kommer dessa med gemensamma inspel med krav på att den gamla politiken inte ska förändras.

    Får nya idéer av mötena med folk

    Slutligen, är det roligt att som forskare träffa allmänheten och berätta lite mer populärt om de vetenskapliga rönen?

    –Ja, jag tycker det är jätteintressant. Jag får till exempel frågor som jag inte tänkt på själv och som kommer från det verkliga livet. Då får man nya idéer och även viss ödmjukhet, när vetenskap och allmän praktik möts.

    Inom kort är det dags för nästa besök ”i verkligheten” för Markku Rummukainen. Han är tingad till den årliga vetenskapsveckan i Lund, där han ska redogöra för och spana om läget för klimatet för tio år sedan, idag och tio år framåt i tiden. Förhoppningsvis kommer många och lyssnar.

    Vattenbrist världen runt – del 2

    Posted on by Ingela Björck
    vattenkran

    Misslyckade dammprojekt i Iran, bondeprotester i Spanien och höjda köttpriser i USA. Det är några exempel på vad vattenbristen i världen lett till. I den här artikeln, den andra i SMB:s miniserie om vatten och vattenbrist, beskriver vi en del av följderna av det som FN kallat ”vattenbankrutt”. 

    Nästan tre fjärdedelar av världens befolkning bor, enligt en nyligen utkommen FN-rapport, i länder med osäkra vattentillgångar. Det innebär att människorna inte kan lita på att de alltid kan få tag på rent vatten till sina hushåll.

    Ett exempel är Iran, som just nu utsätts för krig men som också länge utsatts för brist på vatten. 19 stora dammar i landet är nästan tomma, och hela 97 procent av landet anses lida under allvarlig vattenbrist. Det är så illa att presidenten Massoud Pezeshkian i december förra året varnade för att huvudstadenTeheran, en stad med över 15 miljoner invånare, kan få evakueras ”dag noll” – den dag befolkningen inte längre kan förses med vatten.

    Vattenbristen i Iran har flera orsaker. En är att mullorna som tog makten vid den islamiska revolutionen 1979 ville göra landet självförsörjande på jordbruksprodukter. Därför lät man bygga många dammar utan att först undersöka hur mycket vatten som skulle kunna tas ut utan att tömma tillgångarna.

    ”Vattenmaffia”  med politiska kontakter

    Till problemet hör också, enligt en artikel från tankesmedjan Atlas Institute, det som i Iran kallas ”vattenmaffian”. Namnet står för en handfull företag som har nära band till regeringen. Dessa företag struntar ofta i experters råd när de lanserar stora och för politikerna intressanta projekt som dammbyggen.

    Gotvand-dammen anges som ett exempel på detta. Där hade experter varnat för att salthaltiga klippor nära dammen kunde skada vattnet. Byggföretagen i ”vattenmaffian” ville ändå genomföra det mycket dyra dammprojektet, och täckte bara saltbergen med ett lager av lera. Men leran upplöstes snabbt… och likaså saltet. Utflödet av salt har nu gjort dammens vatten omöjligt att dricka, och har även förstört hela ekosystemet i floden Karoon. 

    Både översvämningar och torka i Spanien

    Efter flera års svår torka råkade Spanien år 2024 ut för torkans motsats: extrema regn som orsakade en katastrofal översvämning i Valencia. Varken infrastrukturen eller myndigheterna var beredda på det våldsamma vädret, fast skyfall tillhör de fenomen som väntas bli vanligare med den globala uppvärmningen.

    Torka förekommer annars oftare än häftiga regn i Spanien. Atlas Institute ger Axarquía i Málagaprovinsen som ett exempel. Där hade dammarna i januari 2024 mindre än en tiondel av sin normala vattenmängd. Myndigheterna bromsade uttaget av vatten för bevattning, men jordbrukarna övergick då till att använda brunnsvatten. Det gjorde grundvattennivåerna riskabelt låga, så att även det vattenuttaget fick bromsas. Bönderna förlorade stora delar av sina mango- och avocadoskördar, och missnöjet är stort.

    Oroande vattenbrist i USA

    Även i USA har det vattenkrävande jordbruket problem. Nästan 60 procent av landets yta befann sig i torka i slutet av mars i år, enligt U.S. Drought Monitor. Detta gäller bland annat de delar av Södern där man odlar sockerrör, ris och jordnötter, liksom veteodlingarna och boskapsfarmerna på den stora slätten Great Plains. 

    Vi går in i växtsäsongen med nästan rekordlåg markfuktighet. Läget är dåligt och blir värre hela tiden,” säger Brad Rippey från amerikanska jordbruksdepartementet till Washington Post. 

    Torkans effekt på skördarna i USA väntas leda till högre matpriser. Priset på kött har redan gått upp med 14 procent sedan förra året och väntas öka med ytterligare 10 procent i år.

    Många konflikter kan väntas följa i vattenbristens spår i USA. En gäller vilka gårdar som ska få använda flodvatten för bevattning. Här finns ett system som innebär att de äldsta vattenrättigheterna prioriteras medan de senaste vattenrättigheterna är de som först begränsas. För bönderna runt floden Yakima i staten Washington innebär det att alla som fick sina vattenrättigheter efter 1905 bara kommer att få 44 procent av sin ordinarie tilldelning i år.

    Avsaltning en sista utväg

    Avsaltning då? Det är en lösning som enligt Atlas Institute prövas både i Iran och Spanien. Iran bygger en 80 mil lång ledning som ska pumpa havsvatten in i landet för avsaltning. Spanien är redan främst i EU på området och planerar att bygga ännu fler anläggningar.

    Men avsaltning har nackdelar. Det är dyrt, vilket ger högre vattenpriser för konsumenterna. I Barcelona, till exempel, har priserna gått upp så kraftigt att mer än en tiondel av invånarna nu har svårt att betala sina vattenräkningar. Avfallet från en avsaltningsanläggning är också farligt för miljön, och en lång ledning som den i Iran kan läcka och skada omgivningen.

    EU:s Blue Economy Observatory, en sajt inriktad på hav och ekonomi, ser därför avsaltning som en allra sista utväg. Först bör alla andra sätt att förbättra situationen användas. Det är åtgärder som att renovera gammal infrastruktur, sluta använda dricksvatten i onödan, återanvända vatten när det går, odla mindre vattenkrävande grödor, använda mer sparsam bevattning och hålla noggrann kontroll på läget i dammar, floder och grundvattenreserver.

    Wallenbergs stöd till Stegra är en rejäl påtryckning på regeringen om klimatet

    Posted on by Jan Lindsten
    Pressbild på Hybrit-anläggningen, Luleå

    Nyheten att Wallenbergsfären satsar 15 miljarder kronor i Stegra betyder att landets tyngsta industrikapitalister tar ställning i klimatfrågan genom att stödja koldioxidfri stålproduktion. Ett viktigt besked, som även ger regeringen Kristersson ett välbehövligt tryck i rätt riktning i omställningen.

    Stålproduktionen, av av Sveriges tyngsta basnäringar, är också en av landets största enskilda källor till växthusgasutsläpp. Stegra i norrländska Boden skulle bli en av de nya, koldioxidfria ståltillverkarna, men tillräckligt med villigt kapital har saknats och orosmolnen har hopats. Tills i går, tisdag.

    15 miljarder ska nu slussas in i investeringskapital i Stegra och en Sveriges namnkunnigaste företagsledare, förre Volvo-chefen Leif Johansson, träder in som ny ordförande.

    Även med dessa nya pengar står Stegra inför enorma utmaningar. Men ska klimatkrisen lösas måste självklart utsläppen minska och fasas ut, på alla fronter. Och för stålproduktionen, liksom för alla industri- och tillverkningsföretag inom EU:s så kallade handlande sektor, finns ett regelverk och en tidtabell för hur det ska gå till: Emission Trade System (ETS) där varje ton koldioxid som släpps ut måste betalas med en så kallad utsläppsrätt.

    Inget utsläppsutrymme kvar

    Om nedtrappningen av utsläppsrätter sker enligt gällande regelverk finns inget utsläppsutrymme kvar inom EU för traditionell ståltillverkning efter år 2040.

    Det finns goda skäl för såväl politiker som för vanliga arbetstagare att oroa sig för hur det betinget ska klaras av. Men politiker, företagare och finansiärer runtom Europa som insett klimatfrågans existentiella betydelse har antagit utmaningen och dragit igång stora och komplicerade industriprojekt för att rädda både klimatet och en viktig basnäring. Hybrit i Luleå och Gällivare och Stegra i Boden är två sådana projekt i Sverige.

    Tunga företag kräver plats för klimatet

    Näringslivets ansvar är oerhört stort att hamna rätt. Stora näringslivsföreträdares ansvar är rimligen större än de mindres. För en tid sedan manade en lång rad näringsföreträdare i ett debattinlägg i Aftonbladet att klimatfrågan måste uppmärksammas av politiken och ta plats i valrörelsen. Det var tunga företagare som tog till orda: Folksams, JM:s och Axfoods koncernchefer, Stena Recyclings vd och Hagainitiativets generalsekreterare Nina Ekelund, med flera.

    När DN i en ledarartikel citerade inlägget och glatt utropade ”äntligen sätter näringslivet press på Ulf Kristersson om klimatet” var detta inte fel i sak. Näringslivet, som väl traditionellt haft en moderat partiledares öra, har tvärtom sedan regeringens tillträde hösten 2022 tvingats bevittna hur denna nonchalerat eller direkt missgynnat klimatet. (SMB presenterade en lång lista över klimatfientliga beslut redan i halvtid, hösten 2024).

    Ett namn fattades dock för att inlägget skulle innebära verklig stark press på regeringen: Wallenberg.

    Wallenberg höjer trycket

    Det kommer nu istället. Att Wallenbergarna satsar så mycket pengar i koldioxidfri stålproduktion är ett ställningstagande som definitivt höjer trycket, både utåt och inåt.

    Utåt: Ulf Kristersson vet att Wallenbergssfären nu kräver av regeringen att den måste kämpa med näbbar och klor mot alla försök att riva upp och försämra EU:s klimatomställning, inte minst villkoren i utsläppshandeln. Detta gäller trots att de som vill bromsa klimatarbetet även finns inom Kristerssons eget regeringsunderlag.

    Och inåt: mot de många företag inom Svenskt Näringsliv, där Jacob Wallenberg är ordförande, som inte vill minska växthusgasutsläppen och ta kostnaden för detta. Svenskt Näringslivs VD Jan-Olof Jacke kommer nu förhoppningsvis att läsa av läget och undanröja alla tvivel om i vilken riktning organisationen måste gå.

    Vattenbrist världen runt, del 1

    Posted on by Ingela Björck
    Vattenkran

    Sverige har många sjöar och vattendrag. Ändå har de boende i vissa delar – Gotland och Skåne – redan fått uppmaningar om att spara på vattnet, och i stora delar av världen är problemen betydligt större. Både Världsbanken och FN har slagit larm, och talat om en ”vatten-bankrutt”. SMB beskriver vattenbristen och dess följder i två artiklar.

    Sverige använder än så länge ganska lite av sitt tillgängliga vatten till bevattning. Men detta lär ändras i framtiden, enligt en nyligen publicerad artikel av forskare vid SMHI. 

    Enligt deras studie kommer torra år vid slutet av det här århundradet att bli mycket vanligare än idag. Samtidigt kan genomsnittliga år bli lika regnfattiga som det allra torraste året mellan 1981 och 2010. Då lär jordbruket inte längre klara sig på bara regnvatten, utan kommer också att behöva konstbevattning. Och de konstbevattnade odlingarna, som idag använder bara några procent av färskvattnet i Sverige, kan då komma att kräva mellan 40 och 50 procent av allt tillgängligt färskvatten.

    Vattenbrist på Gotland

    Gotland är ett län som redan har svårt med vattentillgången. I mitten av mars i år uppmanade länsstyrelsen alla öbor med kommunalt vatten att inte utnyttja detta till annat än mat, dryck och hygien. Regionen har en särskild webbsida med rubriken Vattenbrist, som ger länkar till sidor om ”Vattenläget just nu”, ”Spara vatten”, ”Bevattningsförbud” med mera.

    Skåne är ett annat problemlän. Både Vombsjön och Bolmen, som ger vatten till Skåne, har haft ovanligt låga nivåer under våren. Vattenståndet i Vombsjön har varit nästan två meter lägre än vanligt, vilket är den lägsta nivån på nästan 60 år. Vattennivåerna brukar vara som högst på våren, men så har det inte varit i år, vilket oroar kommunalägda Sydvatten.

    Det vatten som finns i sjön nu ska vi klara oss på fram till november”, säger Sandra Nordström på Sydvatten till SVT.

    Förutom de vanliga råden till hushållen om att hellre duscha än bada i kar, stänga av vattnet medan man borstar tänderna och se till att disk- och tvättmaskinerna är fulla, så har Sydvatten också vänt sig till företag, kommuner och organisationer.

    Spola golven med dricksvatten?

    Är det rimligt att spola ett industrigolv med dricksvatten? frågar man, och undrar också om det är rimligt att vattna buskar eller rengöra lokaler och utrustning med dricksvatten. Kanske det går att spara på vattnet, eller i alla fall använda annat än dricksvatten där så är möjligt?

    Livsmedelsverket har för sin del gjort en sårbarhetsanalys för att bedöma hur matsektorn kan bli påverkad av olika klimatrelaterade händelser. Torka ses som den mest kritiska faktorn. 

    Minskad tillgång till vatten för dryck, tillagning och hygien kan få stora konsekvenser för hushåll, livsmedelstillverkning, måltidsverksamhet och andra samhällsviktiga verksamheter. Torka kan även slå hårt mot odling och uppfödning av djur och minska tillgången till råvaror i nästa steg av livsmedelsproduktionen” skriver man.

    De risker som Livsmedelsverket varnar för i Sverige är redan uppenbara i mindre vattengynnade länder. Storstäderna Beijing, New York, Los Angeles, Rio de Janeiro och Delhi är enligt tidningen The Guardian nära den gräns där behovet av vatten överskrider tillgången. Även London, Bangkok och Jakarta har tydliga problem. 

    Bankrutt i vattensystemet

    FN har också slagit larm, och talar om ett tillstånd av ”vatten-bankrutt”. Det främsta skälet till vattenbristen är oftast slöseri och dålig skötsel av existerande system, men det ändrade klimatet kommer nu som ett extra problem.

    Klimatförändringarna är som en lågkonjunktur som drabbar en verksamhet som redan går på knäna”, säger Kaveh Madani på FN:s Institute for Water Environment and Health.

    Även Världsbanken bekymrar sig. Enligt en rapport från i höstas förloras varje år över 300 miljarder kubikmeter färskvatten – tillräckligt för att tillgodose behoven hos hela 280 miljoner människor. Förlusterna beror bland annat på torka, dåligt skötta vattensystem, slöseri med konstbevattning, avskogning och uttorkade våtmarker.

    Merparten av allt färskvatten finns som grundvatten nere i marken. Grundvattnet fylls på genom regn och tappas av via floder och sjöar. 

    Grundvattnet i obalans

    En studie i Nature Climate Change visar nu att bara hälften av alla grundvattentillgångar är i balans. I de övriga är uttaget större än tillflödet. Detta märks inte idag, men kommer att bli märkbart på sikt.

    Man kan tala om situationen som en tidsinställd bomb. När det varmare klimatet ändrar påfyllningen av regnvatten, så kommer det att märkas i flödet ut till floder och våtmarker först långt senare”, säger Mark Cuthbert från Cardiff University till vetenskapssajten Phys.org.  

    Han nämner som exempel att delar av grundvattnet under Sahara fortfarande är påverkat av de klimatförändringar som inträffade för 10 000 år sedan, när norra Afrika var mycket fuktigare än idag.

    Nästa artikel kommer att beskriva vattenproblemen i tre länder på olika kontinenter och med olika förutsättningar – Iran, Spanien och USA. Artikeln kommer även att ta upp frågan om avsaltning som en möjlig lösning.

    Fossilbolag i domstol för klimatkatastrof – för första gången

    Posted on by Alva Danielsson

    För första gången stäms ett fossilbolag för konsekvenserna av en klimatrelaterad katastrof. Det gäller den förödande tyfonen i Filippinerna 2021 där nästan 400 personer dog. Överlevare har stämt Shell för de skador som tyfonen orsakade, eftersom de hävdar att bolagets koldioxidutsläpp varit en direkt orsak till extremvädret.

    Tyfonen Rai, som lokalt kallas för Odette, var den starkaste som drabbade Filippinerna under 2021. Tyfonen dödade mer än 400 personer och tvingade nästan 3,2 miljoner människor att lämna sina hem. Odlingsmark förstördes, och sjukvårdssystemet utsattes för stora påfrestningar mitt under Covid-19 pandemin.

    67 överlevare tar nu fossilbolaget Shell till domstol för skadorna som tyfonen orsakade. Stämningen är den första av sitt slag som kopplar ett fossilbolag direkt till dödsfall och skador från en klimatrelaterad katastrof. Det brittiska bolaget prövas i brittisk domstol, men under filippinsk lag.

    Fallet använder sig av ny klimatforskning som visar att mänskligt orsakade klimatförändringar mer än fördubblat sannolikheten för extremväder såsom Odette. Överlevarna argumenterar att Shells historiska koldioxidutsläpp förvärrar katastrofer som Odette, och söker därför kompensation för den skada som tyfonen orsakat. 

    Under 2025 hade Shell en vinst på 18,1 miljarder amerikanska dollar, vilket motsvarar ungefär 170 miljarder SEK. Läckta interna dokument visar att Shell redan på 80-talet visste om klimateffekterna av sin verksamhet men fortsatte expandera och tjäna pengar på fossilutvinningen. Den filippinska kommissionen för mänskliga rättigheter har kommit fram till att de stora utsläpparna har en moralisk och juridisk skyldighet att adressera skadan på klimatet, rapporterar the Guardian.

    Det är en stor uppgift att ta sig an, att ställa ett så stort företag till svars, säger Trixy Elle, en av Odette-överlevarna i ett pressmeddelande.

    ”Det är därifrån jag hämtar min motivation att driva ärendet vidare. Det är så orättvist att vi måste lida av klimatförändringarnas konsekvenser, trots att vårt bidrag till den globala uppvärmningen är så obetydligt jämfört med Shells. Varför är det vi som måste bära bördan?” säger Trixy Elle.

    Esmeralda Sjögren: Klimatkampen måste vara för alla

    Posted on by Esmeralda Sjögren

    Klimatförändringar drabbar inte alla lika. När vi bygger framtidens värld måste alla vara med. Det är avgörande för hela arbetet, skriver Esmeralda Sjögren i veckans krönika.

    Klimatdebatten domineras av toppmöten, tekniska lösningar och stora politiska visioner. Men mitt i alla dessa samtal om hur vi ska rädda planeten finns en fråga som sällan ställs: vem anses egentligen ha en plats i klimatkampen?

    Ett initiativ i Nordirland visar varför frågan är så viktig. Genom projektet Caring for our World har organisationerna Positive Futures och Keep Northern Ireland Beautiful utvecklat klimatutbildning särskilt anpassad för personer med en intellektuell funktionsnedsättning. Det är, enligt uppgifter, den första kursen i sitt slag i Storbritannien.

    Det kan vid första anblick framstå som ett litet initiativ i klimatpolitikens stora landskap. En kurs, några deltagare, några veckors undervisning. Men i själva verket pekar projektet på något mycket större: behovet av en mer inkluderande klimatdebatt.

    För klimatförändringar drabbar inte alla lika.

    Alla människor kan få möjligheten att vara med

    I kursen används enkla och kreativa metoder – bildbaserad bingo, naturpromenader och samtal om vardagliga vanor – för att göra klimatfrågan begriplig och relevant. Det handlar inte om abstrakta teorier, utan om konkreta handlingar: att kompostera matrester, släcka lampor när man lämnar huset, återvinna eller köpa begagnade kläder.

    För bröderna Michael och Patrick McKinney, som deltog i utbildningen, blev klimatfrågan plötsligt något som fanns i deras egen vardag. Patrick klipper gräset och lägger gräsklippet i komposten. Michael ser till att lamporna släcks när de lämnar huset. De sorterar återvinning och använder återanvändbara vattenflaskor när de går till gymmet.

    Det är små handlingar – men de representerar något större: delaktighet.

    Ingen enskild grupp kan bära ansvaret för att lösa klimatkrisen. Den uppgiften är för stor för att läggas på några få axlar. Men alla människor ska ha möjligheten att vara en del av arbetet – att bidra på sina egna villkor och att känna att deras handlingar har betydelse.

    “Vi har inte råd att exkludera”

    När världen blir allt mer polariserad behöver vi bygga broar av solidaritet snarare än murar som skiljer oss åt utifrån våra olika förutsättningar.

    Delaktighet förändrar perspektiv. När människor inkluderas i klimatfrågan handlar det inte bara om att lära sig nya fakta. Det handlar också om något djupare: att känna mening, ansvar och samhörighet med världen omkring oss. Att förstå att man själv är en del av både problemet – och lösningen.

    Samtidigt finns här en viktig påminnelse till oss alla. Alltför ofta antar samhället att vissa människor “inte kommer att förstå” komplexa frågor. Men problemet ligger sällan hos människorna – utan hos hur informationen presenteras. När kunskap görs tillgänglig, begriplig och relevant öppnas dörrar som tidigare varit stängda.

    Klimatkrisen är vår tids största gemensamma utmaning. Just därför har vi inte råd att exkludera någon från arbetet med att möta den.

    För i slutändan handlar klimatkampen inte bara om att rädda planeten.

    Den handlar också om vilken sorts samhälle vi vill bygga på vägen dit – och om alla människor får en plats i det arbetet.

    Regeringen kommunicerar falskt eller inte alls – det bådar illa inför valrörelsen

    Posted on by Jan Lindsten

    Att beskylla etablerade medier för att politisera och vägra svara på en ytterst relevant fråga bådar illa när det är en ansvarig minister som gör så. Och likaså när en av regeringens stabschefer sprider desinformation om koldioxidutsläppen och beskyller SVT för klimataktivism. I värsta fall är detta en fingervisning om att landets högsta politiker kommer att ducka och finta bort alla försök till granskning och seriös debatt inför valet.

    LEDARE Energiminister Ebba Bush (KD) har drivit frågan om en kraftfull elektrifiering av Sverige mycket hårt. Man kan säga att elektrifieringen strängt taget är hennes (och regeringens) enda verkligt konkreta svar på hur vi ska klara klimatmålen.

    Det är helt otillräckligt – även om en ökad elanvändning mycket riktigt är ett viktigt bidrag för att nedbringa koldioxidutsläppen från fordonstrafik och fossildrivna arbetsmaskiner av olika slag. Fast Tidöregeringens elektrifiering ska ske via en monstruöst dyr och ytterst tveksam kärnkraftsutbyggnad, som inte kommer att kunna leverera mer el under minst det närmsta decenniet – om ens någonsin.

    Viktigt med elektrifiering – men…

    En snabb utbyggnad av förnybar elenergi från vindkraft för att tillförsäkra industrin och transportsektorn mer el i närtid hade varit fullt möjlig, men har motarbetats inte minst av ansvarig minister. Samtidigt har bensin- och dieselpriserna sänkts och elbilsförsäljningen sjunkit kraftigt.

    Så det var väl dagens mest väntade fråga till Ebba Bush från en tv-reporter om att be henne kommentera det faktum att den svenska elbilsmarknaden säckat ihop, och hamnat långt efter övriga Norden.

    Svaret borde väl egentligen förvåna. Men när Ebba Bush vände på kuttingen och attackerade reportern med beskyllningen att hennes frågor var ”otroligt politiskt färgade” (läs ’vänster’) känner vi tyvärr igen stilen. Det är varken snyggt eller seriöst, men durkdrivet och listigt. Hon utnyttjar här det ofta upprepade narrativet att framförallt public service-media är vänstervriden. Något som för övrigt pekats ut som inkorrekt.

    Bättre på finansdepartementet?

    Fakta i målet är i själva verket att såväl SR som SVT är närmast ängsligt neutrala, och har dragit på sig samma slags kritik, fast omvänd, från vänsterhåll.

    Men i tunga finansminister Elisabeth Svantessons fögderi råder väl en sundare inställning till och respekt för mediernas uppdrag? Det är högst tveksamt. Ministerns stabschef Niklas Gillström tar till liknande knep för att kollra bort allmänheten och nagla fast public service vid subjektivitetens skampåle.

    ”Sveriges territoriella utsläpp är nettominus. Vi tar alltså upp mer koldioxid än vi släpper ut. Något klimataktivisterna på SVT aldrig berättar för tittarna” skrev stabschefen på X efter ett nyhetsinslag om de svenska fossila koldioxidutsläppen. Som ju ökat historiska markant under nuvarande regerings tid vid makten – en följd av att den medvetet klassat ned klimatfrågans betydelse, naturligtvis.

    Vare sig det är av okunskap eller med beräkning som Gillström blandar bort korten är det djupt olyckligt att han gör det. Istället för att acceptera frågans komplexitet ( Som SMB skildrat nyligen) tar han den lätta vägen att framställa det som aktivism när reportern uppenbarligen gör det korrekta – att inte blanda ihop fossil och biogen koldioxidbalans. Därtill kan läggas det faktum att Sverige, liksom många andra rika industriländer ansvarar för en mycket stor del av såväl de nutida som de historiska utsläppen.

    Granskning av alla är ett måste

    Det finns sannerligen alla skäl för medierna att granska och begära svar från sittande regering med stödparti om hur (illa) man hanterat en av vår tids i särklass största och livsavgörande frågor. Men det är inte förbjudet för dess företrädare att undvika ansvarsutkrävande frågor och skamma medierna, om det är så man vill ha det i valrörelsen.

    Det är heller inte förbjudet för oppositionspartier att förhålla sig passiva och likgiltiga till klimat- och miljöfrågorna. Medial bevakning är sannerligen påbjuden här också!

    Seriösa nyhetsförmedlare och granskare inom landets medier har helt enkelt att kavla upp ärmarna och vässa pennorna inför den stundande valrörelsen. Ingen annan kommer att klandras om vi misslyckas med denna huvuduppgift.

    Vattenfall satsar på vindkraft på kontinenten – men inte i Sverige

    Posted on by Ingela Björck
    https://www.aktuellhallbarhet.se/ekonomi-och-strategi/hallbarhetsredovisning/vattenfall-blir-vindjatte-men-inte-i-sverige/

    Vattenfall är redan en av de största producenterna i Europa när det gäller havsbaserad vindkraft. Och mer ska det bli, enligt bolagets planer. I Sverige går det däremot trögt för vindkraftverk till havs, både för Vattenfall och andra bolag.

    Fram till 2030 ska Vattenfall satsa 62 miljarder kronor på vindkraft. Det är det största området för företagets investeringar. Eldistribution och värmesystem får 47 respektive 11 miljarder kr, och vattenkraft och kärnkraft 14 respektive 10 miljarder, enligt tidningen Aktuell Hållbarhet.

    Nio länder vill bygga ut

    Den absoluta merparten av pengarna kommer att investeras utanför Sverige. Vattenfall ska bland annat bygga Nordlicht i Nordsjön, som ska bli Tysklands största vindkraftspark till havs. 

    Även i Danmark, Nederländerna och Storbritannien satsar företaget på vindkraft. En bakgrund till satsningen är den så kallade Hamburgdeklarationen, som skrevs under i januari i år av nio europeiska länder. De är alla inriktade på att göra en massiv utbyggnad av vindkraftsparker i Nordsjön. Målet är att bli oberoende av importerade bränslen, en ambition som fått ytterligare skjuts av kriget i Mellanöstern. 

    Trögare i Sverige

    På hemmamarknaden går det trögare. Bara en sjättedel av Vattenfalls installerade kapacitet i vindkraft 2025 ligger i Sverige, och den havsbaserade vindkraften har helt tagit stopp. 

    Stoppet beror ibland på att regeringen på försvarets inrådan sagt nej till en lång rad ansökningar för vindkraftsparker i Östersjön. Andra gånger har företagen bakom projekten funnit att de inte lönar sig, sedan regeringens beslutat att inte subventionera anslutningen ut till kraftverken.

    Ett av de projekt som lagts på is är vindkraftsparken Galene, som skulle ha legat i Kattegatt drygt två mil utanför Varberg. Galene-projektet hade blivit godkänt, men företaget OX2 som ligger bakom projektet har nyligen beslutat att inte gå vidare med det.

    Just nu saknas både ekonomiska förutsättningar och den politiska uppbackning som krävs”, säger Lise Toll på OX2 till SVT.

    Riskdelning behövs

    Företaget har tidigare framhållit att det behövs någon form av riskdelning för den här sortens stora investeringar. En sådan form är ”dubbelriktade differenskontrakt”, som innebär att elproducenten garanteras ett visst pris för den levererade elen. Staten skulle skjuta till pengar vid låga elpriser, medan en viss del av intäkterna i gengäld skulle gå in i statskassan när elpriserna är höga. 

    Detta system har föreslagits för både havsbaserad vindkraft och kärnkraft i Elmarknadsutredningen. Det är också, enligt tidningen Energi, en modell som förra året presenterades i ett lagförslag för ny kärnkraft – men inte för vindkraft. 

    Flera planer i Gävleborg

    Ett län som trots allt hoppas på havsbaserad vindkraft är Gävleborg. Där har länsstyrelsen tidigare gett regeringen beslutsförslag för vindkraftsparkerna Eystrasalt, Sylen och Gävle Öst. Nu har man också rekommenderat ett fjärde projekt, Bothnia Offshore Sigma. Denna vindkraftspark är enligt energibranschens sajt Energinyheter.se tänkt att ligga cirka tio mil utanför Sundsvall och Hudiksvall och ska kunna producera upp till 11,5 TWh el per år. Konflikten med andra intressen är låg i det aktuella området, så länsstyrelsen hoppas på ett ja från regeringen.

    Körer sjunger för internationell miljölagstiftning

    Posted on by Lisa Jacobson

    Konserten Let’s Change The Rules! samlar hundratals sångare som vill slå ett slag för internationell lagstiftning mot storskaliga miljöbrott, ekocid. Efter att ha framförts i åtta länder kommer konserten till Sverige. Supermiljöbloggen fick en pratstund med initiativtagaren och sångaren Peder Karlsson.

    För svenska körsångare är Peder Karlsson välkänd som baryton och rytmgeni i den professionella sånggruppen The Real Group. Mindre känt är att han är en av grundarna till End Ecocide Sweden.

    Ekocid betyder ”miljömord”. Ordet är bildat i analogi med genocid, folkmord, och innebär storskaliga brott mot miljö och ekosystem. Trots att det finns tusentals avtal och regleringar för att skydda naturen, fortsätter utrotningen av arter och förstörelsen av ekosystem. Sedan drygt tio år finns en internationell rörelse för att ekocid ska bli ett brott enligt den internationella brottmålsdomstolens grunddokument Romstadgan, så att företag och stater ska kunna dömas för detta i domstolen i Haag.

    Peder Karlsson, sångare och initiativtagare till Choirs
    for Ecocide Law. Foto: Cecilia Lundmark

    Hur kom det sig att du blev intresserad av de här frågorna? 

    – Jag tror att det kom från min morfar som var biolog och höll på med mossor och lavar och min farmor som plockade bär och svamp. Mina föräldrar var engagerade och politiska – men jag åkte runt världen och ”lekte” à capella-artist… När jag slutade i The Real Group 2010 kände jag väldigt starkt att jag vill göra någonting mera. Jag fastnade för ekocidlagen, för jag tyckte att det var en sån otroligt bra idé att införa en lag som kan hålla dem som fattar besluten till svars. Det finns många saker som vi vanliga människor och konsumenter faktiskt inte kommer åt, inte ens med valsedeln eller genom vad vi går och köper i affären. Vi måste lägga ett ansvar på producenten, och det gör den här lagen, säger Peder Karlsson.

    Tillsammans med körledarkollegor i Finland tog han initiativ till ”Choirs for Ecocide Law” och körverket Let’s Change the Rules – 15 musikstycken nykomponerade av tonsättare från olika länder och i olika stil. Efter att ha framförts i bland annat Helsingfors, Istanbul, Lyon och Zaragoza är det dags för Berwaldhallen i Stockholm den 12 april och Idun Folkets Hus i Umeå den 10 maj.

    Vad finns det egentligen för koppling mellan musik och miljö?

    – Vi snackar ofta om miljö som något som finns “där borta”. Verkligheten är ju att vi också är miljön – vi är en av alla arter som ingår i ekosystemen. Så funkar det i musiken också, inte minst i en kör. Man ger av sin egen röst till någonting som är större än man själv. Och man får omedelbart tillbaka ett sound som är mycket större än det man hade kunnat göra själv. Så funkar det i livet, människor är bra på att samarbeta. Det är vår bästa gren och vi har lite glömt bort det. Folk brukar fråga mig: vad kan vi göra som kör? Jag säger, ”sjung”! Vi berättar en historia utan ord, vi är en del av någonting som är större än oss själva.

    Texterna i körverket är till största delen nyskrivna, och beskriver de problem som finns med den storskaliga miljöförstöringen och bristen på ansvarstagande. Men de förmedlar även hopp, till exempel genom dikten Hope is the thing with feathers som skrevs av poeten Emily Dickinson på 1860-talet.

    Svenska politiker positiva

    Huvudsyftet med Let’s Change The Rules! är att öka medvetenheten om vad ekocidlagstiftning skulle kunna leda till. I Sverige har flera partier skrivit motioner om sådan internationell miljölagstiftning, skriver Aktuell Hållbarhet, men enligt Peder Karlsson har Sverige inte börjat driva frågan i internationella sammanhang.

    Överskottet från konserten går till den ideella föreningen Choirs for Ecocide Law, för att kunna samarbeta med körer i andra delar av världen och sprida arbetet för en internationell ekocidlagstiftning till större delar av världen. 

    Se hela konserten framföras i Helsingfors här.

    Staten lyckas inte få nattågen i norr att rulla

    Posted on by Elin Segerlind
    Nattågen rullar inte som de ska. Bild på nattåg på Östersundsstation bredvid en bild på en nattågskupé.

    Nattågen mellan Stockholm och norra Sverige är avgörande för både boende, turism och klimatsmarta transporter. Men Trafikverket har svårt att hitta bolag som vill köra trafiken. Orsaken: för lite pengar i budgeten och stigande kostnader i hela kollektivtrafiken.

    För många resenärer är nattågen ett viktigt alternativ till inrikesflyget. Men trafiken på sträckan Stockholm–Narvik har gradvis minskat, och nu varnar Trafikverket för att den kan minska ytterligare.

    Det är Trafikverket som ansvarar för nattågstrafiken och kör tågensom statligt upphandlad trafik. Det betyder att staten betalar för trafiken, eftersom den inte är kommersiellt lönsam. Däremot ses den som samhällsviktig, inte minst ur en regionalpolitisk synvinkel men även med tanke på miljö- och klimat.

    Den statligt upphandlade nattågsdriften är en ekonomisk lösning som varje år påverkas av budgetbeslut i riksdagen. Och det är anslaget i statsbudgeten som minskat samtidigt som kostnaderna för både tåg och annan kollektivtrafik har ökat kraftigt de senaste åren, vilket nu gör att det är svårt för Trafikverket att hitta en aktör som vill köra nattågen.

    Trafikverket varnar: mindre pengar ger färre tåg

    Idag rullar endast ett nattåg per dygn i varje riktning till och från norra Sverige. Men från 13 april så kommer det bli ytterligare förändringar i trafiken och resenärer som ska vidare till exempel till Kiruna och Abisko, kommer att få byta tåg i Boden.

    I en intervju med Västerbottens Folkblad beskriver Trafikverket situationen som allt mer ansträngd. Enligt myndigheten riskerar nattåget att prioriteras ned om inte anslagen höjs.

    Om man inte satsar de här pengarna så kommer man behöva skära i den verksamhet som man bedriver. Så det kommer att kunna innebära nedprioriteringar både av nattågstrafiken, flygtrafiken, men också regional kollektivtrafik, säger Lennart Kalander, avdelningschef för nationell planering på Trafikverket till Folkbladet.

    Redan till i år minskade anslaget till de så kallade trafikavtalen, som finansierar nattågen. Samtidigt beskriver Trafikverket att budgeten fortsätter att pressas även kommande år.

    Vi får medel till trafikavtalen årligen. Av det skälet så ser vi att budgeten kommer att gå ner från 2027 och framåt, säger Lennart Kalander i samma intervju.

    Upphandlingen om nattågen har kört fast

    En direkt konsekvens av den ansträngda ekonomin blir därför att Trafikverket har svårt att upphandla aktörer som vill köra nattåg i norra Sverige. Uppdraget att köra nattågen är långsiktigt, men ändringar i de ekonomiska spelreglerna från år till år gör det svårt att skapa rätt förutsättningar.

    Man kan inte upphandla ett år i sänder utan vi behöver upphandla för längre perioder, konstaterar Kalander.

    Exakt hur många aktörer som tackat nej, eller vilka sträckor som riskerar att drabbas i framtiden om situationen inte reds ut är ännu oklar. Men även osäkerheten är kännbar för många, däribland turismnäringen.

    Oroande att nattågsupphandlingen övre Norrland avbryts igen. Men superbra att Trafikverket är så tydliga med att det kommer att gå direktnattåg Stockholm-Narvik utan byte i Boden 2027 igen! Det är så många gäster som är förvirrade och förvånade inför sommaren 2026 när det blir ett obligatoriskt byte tidig morgon/kväll i Boden men ungefär samma ankomsttid till destinationen ändå, säger Daniel Skog, hållbarhetsansvarig på Svenska Turistföreningen i ett inlägg på LinkedIn.

    Och orsaken, menar Skog, är i grunden politisk:

    Regeringen har avsatt för lite pengar för att rymma såväl samhällsviktiga färjor som flyg, bussar och tåg.

    Trafikverket har begärt ökade anslag och pekar på behovet av längre planeringshorisonter. Svenska Turistföreningen hoppas på en snabb politisk lösning och extra anslag i vårändringsbudgeten.

    Frågan är om regeringen är beredd att säkra långsiktiga villkor för nattågen eller om ett av de mest klimatsmarta sätten att resa i Sverige fortsätter att leva från budgetår till budgetår.

    Matfisken lever en tynande tillvaro

    Posted on by Elin Segerlind
    Sillbitar på en smörgås ligger på en tallrik.

    Situationen för havets arter är fortsatt svår. Rödlistan för 2025 som nyligen presenterades av SLU Artdatabanken visar att flera av våra viktigaste matfiskar, så som sill, lax och öring, nu är klassade som nära hotade. Även torsken, som varit rödlistad en längre tid, är nu klassad som starkt hotad. Det är en utveckling som speglar ett hav under hård och långvarig belastning.

    I år finns fler arter än någonsin upptagna på Rödlistan, något vi rapporterat om tidigare. Bakom nedgången för matfiskarna ligger en kombination av hårt fisketryck, påverkan från bottentrålning och förändrade ekosystem. Klimatförändringar och övergödning förvärrar läget ytterligare, särskilt i Östersjön där arter redan är stressade.

    Matfisken blir djurens mat

    De senaste 30 åren har den svenska fångsten av sill i Östersjön minskat med 70%. Av den fisk som ändå tas upp blir endast runt 10 procent mat, medan de resterande 90 procenten går till foderproduktion. Något som inte bara påverkar ekosystemen utan även livsmedelsförsörjningen.

    Sverige har en lång och stolt tradition av kustfiske som har format vår matkultur och våra kustsamhällen. När fisken exporteras som foder i stället för att landas och förädlas här hemma förlorar vi både jobb och självförsörjningsförmåga. Tidöregeringen gjorde en viktig markering 2025 genom att rösta emot ohållbara fiskekvoter i Östersjön. Men protester räcker inte. Under 2026 krävs konkreta politiska åtgärder för att säkra fiskbestånden och stärka kustfisket, skriver Konrad Stralka, VD för Baltic Waters i ett inlägg på Aktuell Hållbarhet.

    Rysk fisk på svenska tallrikar

    Den inhemska bristen på fisk ersätts istället av import. EU-länderna importerar varje år rysk fisk för över 13 miljarder kronor, varav minst sex miljarder via Kina. Fisken fileas och packas om i kinesiska fabriker och säljs sedan vidare som kinesiska produkter, trots att ursprunget är ryskt. Det innebär att fisk som serveras i svenska skolor mycket väl kan bidra till att finansiera den ryska fiskindustrin, trots pågående sanktioner.

    Är det inte också absurt att vi genom decennier av överfiske har tömt Östersjöns bestånd så kraftigt att vi nu gör oss beroende av våra egna fiender för samma fisk som vi tidigare var självförsörjande på? Med en ansvarsfull förvaltning, där ekosystemens bärkraft satts i centrum, hade detta beroende aldrig uppstått, konstaterar Europaparlamentariker Isabella Lövin (MP) i en debattartikel på ETC.

    Balkongkraftverk, havslavendel och mikroalger – åtta bra idéer för miljön

    Posted on by Ingela Björck
    Limonium

    Supermiljöbloggen har i ett par tidigare artiklar presenterat nyheter som är positiva för klimat och miljö. Att göra det kan vara viktigt, eftersom mycket på området oftast verkar gå åt fel håll. I dagens artikel handlar de positiva nyheterna bland annat om balkongkraftverk, ”havslavendel” och mikroalger som kan rena avloppsvatten.

    Återvinning av fosfor i Östersjön

    Östersjön är ett av världens mest syrefattiga havsområden, vilket bland annat beror på läckage av fosfor från jordbrukets konstgödning. Nu hoppas forskare vid KTH kunna omvandla problemet till en resurs, genom att återvinna fosfor som ligger lagrad på Östersjöns botten.

    I ett första steg använder man mikroorganismer för att lösa upp fosforn ur sedimenten. Sedan tillsätter man ett metallbindande ämne som frigör ännu mer fosfor. Detta gör det möjligt att samla in och omvandla fosforn till en användbar produkt, till exempel gödsel. Metoden är ännu inte färdigutvecklad, men om den visar sig framgångsrik skulle den kunna bidra till att både förbättra Östersjöns miljö och göra Europa mer oberoende av importerad fosfor.

    Bara förnybart i Uruguay

    Det lilla landet Uruguay i södra Latinamerika har lyckats skapa ett elnät med nästan enbart förnybar energi. 99 procent av elektriciteten kommer från vatten, vind, biomassa och sol, och bara 1 procent från gaseldade värmekraftverk. På köpet har man fått lägre elkostnader, säkrare energitillförsel och 50 000 nya jobb. 

    Drivkraften i omställningen var inte miljöskäl utan ekonomi. När landet slopade sina dittillsvarande subventioner till fossila bränslen och införde säkra, långsiktiga villkor för satsningar på förnybart, så skötte marknaden omställningen på egen hand. Att de förnybara bränslena är bättre för klimatet var faktiskt bara en bieffekt, enligt landets före detta energiminister Ramón Méndez Galain.

    Den förnybara energin är redo, metoderna finns och fördelarna är påtagliga. Det enda som saknas i andra länder är den politiska viljan”, skriver ekonomisajten Forbes.

    Bättre luft i flera storstäder

    19 storstäder världen runt har lyckats minska mängden av olika luftföroreningar med mer än 20 procent, enligt en rapport från organisationen Breathe Cities. Framgången har olika orsaker. I Kina handlar det om den snabba övergången från bensinbilar till elbilar, medan det i Polen handlar om att man eldar mindre med kol och ved. Många europeiska städer har satsat på nya cykelbanor, och i London har böter införts för särskilt förorenande fordon.

    9 av de 19 städer som blivit renare ligger i Kina. San Francisco är den enda amerikanska staden på listan, medan de övriga ligger i Europa. 

    Beijing och Warszawa har varit särskilt framgångsrika när det gäller att minska halterna av små partiklar i luften, medan Amsterdam och Rotterdam lyckats bäst av alla med att minska utsläppen av kvävedioxider.

    Solkraftverk på balkongen i USA och Tyskland

    I USA börjar allt fler boende installera små solpaneler på balkongen. Apparaterna ansluter man till elnätet via en enkel stickpropp. Bara Utah har idag ett lagfäst tillstånd till sådana anläggningar, men motsvarande tillåtande lagstiftning är på gång i många andra amerikanska delstater. 

    En anläggning på 800 watt kostar drygt 1000 dollar och kan driva ett kylskåp eller ett par mindre hushållsapparater en del av dygnet, enligt företaget Bright Saver. Det kan spara de boende runt 300 dollar om året. 

    Även i Tyskland börjar balkongkraftverk bli populära. De går att köpa bland annat på Ikea, och finns nu hos fyra miljoner tyska hushåll enligt miljösajten Grist. I Sverige är balkongkraftverk med stickpropp dock inte lagliga, eftersom det anses riskabelt att mata nätet via en stickpropp i ett vanligt 120 volts vägguttag. 

    Mikroalger kan rena avloppet

    Att rena avloppsvatten från kväve, fosfor och organiska syror är både dyrt och energikrävande. Mikroalger – små encelliga organismer på mellan 0,002 och 0,2 mm – kanske kan minska problemet, enligt en avhandling från Högskolan i Borås. 

    Forskaren Ghasem Mohammadkhani har visat att mikroalger kan växa i rötrester och ta upp både kväve, fosfor och fettsyror. Algerna gör det möjligt att återvinna näringsämnen i stället för att släppa ut dem, och den biomassa de producerar kan användas för biobränslen, bioplaster och andra produkter. På så sätt skulle reningsverk och biogasproducenter i framtiden kunna sänka sina kostnader, öka sin hållbarhet och återvinna värdefulla ämnen som ammonium och fosfor.

    Italiensk växt med superkrafter

    I våtmarkerna runt Venedig blomstrar växten ”sea lavender” av släktet Limonium. Det är egentligen ingen lavendel, men den har lila blommor på sommaren och lockar mängder av bin och andra insekter. 

    Det intressanta med växten är att dess stora rotsystem håller sediment och andra växter på plats. På så sätt stabiliserar växten miljön, samtidigt som den gynnar den biologiska mångfalden både under och ovanför marken. Limonium – som finns över stora delar av världen – skulle kunna användas för att minska skadorna vid stormar och översvämningar längs utsatta kuster. Studien av Limonium är publicerad i JGR Biogeosciences och beskriven på miljösajten Grist.

    Trädplanteringar längs öknen

    Taklamakanöknen i nordvästra Kina är ett av världens torraste områden. I kanten av öknen rinner dock smältvatten ner från de omgivande bergen, och där har Kina sedan 1970-talet bedrivit ett stort planteringsprojekt vid öknens rand. Målet är dels att hindra öknen från att svälja omgivande jordbruksmark, dels att stoppa sandstormar från att nå huvudstaden Beijing. 

    År 2024 stod ett över 300 mil kilometer långt grönt bälte färdigt runt hela öknen, skriver tidningen Ny Teknik. En oväntad sidoeffekt av projektet är att bältet även visat sig fungera som en kolsänka: området absorberar mer kol än det släpper ut.

    Träd och jordbruk en bra kombo

    Agroforestry innebär att kombinera trädplantering och odling av jordbruksgrödor. Detta kan i tropiska länder vara ett sätt att stå emot klimatförändringarna, eftersom träden ger skugga åt grödorna nere på marken.

    Den svenska biståndsorganisationen Vi-skogen har utvecklat metoder för agroforestry i Afrika i många år och fått goda resultat. Benta Muga och John Oruko i Kisumu i västra Kenya berättar att deras odlingar av majs, potatis och kaffe nu kantas av träd som binder vattnen när det regnar och bibehåller fukten i jorden under de långa perioderna av torka. Träden har också ökat näringen i jorden och därmed gett jordbrukarparet bättre skördar.

    Mattias Goldmann: Är lägst pris det Sverige ska vara bäst på?

    Posted on by Mattias Goldmann

    Sverige står nu för kraftigt ökade klimatutsläpp, Nordens billigaste bensin och EU:s sämsta energieffektivisering. Och det är inte bara SCA som bedriver ett förödande och hårdhänt skogsbruk. Sammantaget riskerar den här dåliga utvecklingen att svenska produkter ratas av de som verkligen vill ställa om, skriver 2030-sekretariatets vd Mattias Goldmann i sin helgkrönika. Men samtidigt tror han politikerna egentligen vill bättre.

    KRÖNIKA Är vi säkra på att det stora skogsindustriföretaget SCA uppför sig mycket sämre än alla andra? Det är den första av tre avgörande knäckfrågor för Sverige nu, och jag är rädd att svaret är nej. För om också andra svenska skogsbolag har – eller upplevs ha – grova plumpar i sina hållbarhetsprotokoll, kan den omfattande bojkotten mot SCA drabba dem också. 

    Är vi övertygade om att L’Oréal, Nestlé och Zalando uppför sig mycket bättre än de andra? Det är den andra av tre avgörande knäckfrågor för Sverige nu, och jag är rädd att svaret är nej här också. För om också andra utländska storföretag ställer allt hårdare hållbarhetskrav på sina leverantörer, liknande hur dessa tre globala giganter nu vägrar köpa SCA:s produkter, kan det bli sammantaget bli stora affärer vi går miste om.

    Är vi trygga med att vi framgångsrikt kan konkurrera med lägre priser än omvärlden? Det är den tredje och sista av knäckfrågorna Sverige ställs inför nu. Även här är svaret nog nej. Vårt välstånd har i århundraden byggts på att det vi erbjuder är bättre och att vi därför kan ta bättre betalt. Det svenska stålet, den svenska skogen, bilarna, lastbilarna, kullagren, IT-lösningarna… Det som finansierar dagiset, skolan, vägarna och äldreomsorgen är att Sverige gör saker bra. 

    Dålig vandel hos några drabbar alla

    Holmen vill avverka mark som staten vill göra till naturreservat, Sveaskog insisterade på att avverka sandtallskog med höga naturvärden så Mark-och miljödomstolen fick förbjuda dem. Liknande historier gäller Södra,  Mellanskog, Stora Enso… och vi vet alla att när det gäller ansvarsfullt skogsbruk är inte Svenska Kyrkan Guds bästa barn. 

    Bolagen hävdar själva att de bättrat sig, att det handlar om enskilda och beklagliga misstag, att dialogen ska fördjupas. Med vackra bilder på kanadensisk urskog vill Skogsindustrierna övertyga oss om att svensk skog mår bra, men poängen är inte om skogsbolagen och deras branschorgan har rätt utan att de upplevs ha fel. Frågan är inte om det är lagligt med de gigantiska skogsskövlingarna vi alla ser svischa förbi genom tågfönstret eller bilrutan. Frågan är om det upplevs legitimt – och var och en som förfärats över de djupa såren i naturen vet vad svaret är. 

    Några aktörers dåliga vandel drabbar oss alla. Tycker omvärlden inte att vi har koll på vad vi håller på med, förknippas Sverige med bristande hänsyn om det vi globalt enats om att skydda, ja, då får vi vända oss till de mindre nogräknade, ”no questions asked”-gänget. Dollarstore-vägen är då vad som väntar oss; kunden har känslan att det inte kan ha gått rätt till men prislappen är så låg att det får passera.

    Ökade utsläpp och sämst på effektivisering

    Som land har vi på sistone tagit ett par trevande steg åt det hållet. Inget annat OECD-land ökade sin klimatpåverkan så mycket som Sverige 2024, senaste året med officiell statistik. Av alla EU-länder är vi sämst på energieffektivisering, säger EU. Vi har billigast fossila drivmedel i hela Norden, med långa köer av bilister som kommer hit för att tanka.

    Vi vill mer än så, tror jag. Min tro stärktes av att häromdagen få sitta med på en lunch mellan moderaten Jan Ericson och miljöpartisten Rebecka le Moine. Inga åskådare i övrigt, inga försök att ta politiska poänger, inga avsiktliga missförstånd. Istället en ömsesidig önskan att förstå varandra bättre och se vad man var överens om. Politik när den är som finast. 

    Jag är övertygad om att vi alla vill undvika att Sveriges fina rykte dras så djupt ner i smutsen att vi vrakas och väljs bort av de som vill ställa om. Jag är trygg i att när våra folkvalda får fördjupa samtalet, som Jan och Rebecka eller alla åtta partier i Miljömålsberedningen, så inser de värdet av att bygga vidare på det som skapat vårt välstånd och fina renommé. Jag är säker på att när vi inser att svaret är nej, nej och åter nej på de inledande frågorna, så agerar vi därefter. Sverige kan bättre än vart vi just nu är på väg. 

    En fjärdedel av Sveriges arter rödlistade

    Posted on by Elin Segerlind
    En igelkott går på gräs och en lax hoppar upp för strömmande vatten. Båda arterna är Rödlistade

    Rödlistan 2025 visar att utvecklingen är lika oroande som den är tydlig. 23 procent av Sveriges bedömda arter är nu rödlistade, den högsta andelen hittills. Forskare och miljöorganisationer varnar för den fördjupade naturkrisen och kräver politiska åtgärder.

    SLU Artdatabanken har rödlistat 5217 arter och bedömer 2373 av dem som hotade, baserat på analyser av över 23 000 arter. Bland dem finns flera arter många känner igen, som igelkott, pärluggla, lax, öring, sill och torsken som nu är starkt hotad.

    Skogsbruk och igenväxning de stora drivkrafterna

    Motorn bakom naturkrisen är enligt Artdatabankens analys tydligt det moderna skogsbruket, ett skogsbruk vi på Supermiljöbloggen granskat många gånger tidigare. Brukandet av skogen påverkar 1744 rödlistade arter negativt. Det är framför allt kalavverkning som påverkar, men även brist på död ved tillsammans med att äldre skogar försvinner.

    Ett annat stort problem är att öppna marker så som ängar och hagar växer igen, något som slår hårt mot mer än 1300 arter. Klimatförändringar och exploatering bidrar också till nedgången, särskilt i fjällen där andelen hotade arter ökar mest.

    Den nya rödlistan är ännu ett tydligt tecken på att vi har en kris för den biologiska mångfalden, inte bara globalt utan även i Sverige. För att bryta trenden behövs krafttag från politiskt håll inte minst kring dagens skogs- och jordbruk, som är förödande för många arter, säger Gustav Lind, generalsekreterare för WWF.

    När naturen får en chans finns det hopp

    WWF understryker att Sverige måste ta betydligt större ansvar för naturvården än vad som sker i dag. Organisationen vill se skärpta fridlysningsregler och säkerställa att myndigheterna verkligen följer miljölagstiftningen, eftersom dagens regelverk alltför ofta blir bristfälligt tillämpat. Samtidigt behöver Sverige satsa betydligt mer på åtgärdsprogram för hotade arter. För åtgärder ger effekt och det går att vända utvecklingen, vilket uttern och havsörnen är exempel på. De lämnar nu båda listan efter långvariga naturvårdsinsatser, en viktig påminnelse om att konkreta åtgärder fungerar.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.