Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Dagens CO2-kurva

    Varje söndag redovisar SMB halten av koldioxid i luften och 2021 är inget undantag.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten nu på 416,51 miljondelar (ppm), vilket är ungefär som förra veckan (416,46 ppm) men en rejäl ökning jämfört med för ett år sedan (+3,04 ppm). Förra året ökade koldioxidhalten med cirka 2,3 ppm jämfört med 2019 och är en del i en tydlig trend.

    På bara 10 år har halten ökat från 393 ppm och redan 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. Under de senaste 170 åren har mänskliga aktiviteter ökat koncentrationen av koldioxid i atmosfären med 47 procent över förindustriella nivåer (från 1850) och före det har det legat relativt stabilt. Under 2021 kommer dessutom världen kunna nå koldioxidnivåer över 50 procent än vad de var före den industriella revolutionen. Det skulle innebära en ökning med 2.29 ± 0.55 ppm jämfört med 2020 som en konsekvens av förbränning av fossila bränslen och avskogning.

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och inte befunnit sig på den nivån på minst 800.000 år, troligen miljontals år. Vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och där havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Under de senaste veckorna och dagarna har flera delar av världen fått uppleva både extremkyla och värmerekord. I Dallas uppmättes den lägsta temperaturen sedan 1949 och Peking slog värmerekord mitt i vintern.

    Även i Europa har det varit tvära kast i vädret. I slutet av februari kom en värmeböljan in över Europa med temperaturer högre än 12°C över det normala för perioden och i torsdags slogs nytt värmerekord i februari för Sverige när 16,8 grader uppmättes i Kalmar. Det är en stor kontrast från den iskyla som rådde i södra Sverige fram till alldeles nyligen. Även Polen och Slovakien slog nytt februarirekord på torsdagen, med 22,1 grader respektive 20,8 grader.

    Credit: European Union, Copernicus Sentinel-3 imagery 

    FN:s generalsekreterare António Guterres betonade i veckan i ett uttalande på FN:s hemsida nyligen att 2021 är ett ”avgörande år” för att hantera den globala klimatkrisen och att vi måste göra mer:

    Forskningen är tydlig, för att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader måste vi skära ned de globala utsläppen med 45 procent fram till 2030, från 2010 års nivåer.

    Ländernas åtaganden ligger långt ifrån att uppfylla detta och måste nu bestämma sig för vilken framtid de vill ha.

    Varmaste februaritempen någonsin: 17 plusgrader

    Sveriges vintrar blir allt varmare och blötare. Under torsdagen uppmättes hela 17 plusgrader i Kalmar. Det är den varmaste temperaturen som uppnåtts under en svensk vintermånad sen mätningarna började.

    Den dystra uppmätningen slog det senaste nationella vinterrekordet, som ägde rum för bara två år sedan.

    Som en följd av klimatförändringarna har de sex senaste åren varit de varmaste som någonsin uppmätts, globalt sett. I Sverige var medeltemperaturen 1991–2015 i genomsnitt 1,7 grader varmare än perioden 1861–1890.

    Icke godkända kemikalier används för att bekämpa granbarkborren

    Skadorna från granbarkborre i Sverige har under 2020 och 2021 varit större än alla angrepp tillsammans de senaste femtio åren. I samband med det har Kemikalieinspektionen beviljat undantag från kravet på produktgodkännande för tre bekämpningssmedel och naturreservat börjar avverkas trots att forskning visar att det är den biologiska mångfalden som är den långsiktigt hållbara lösningen.

    Naturvårdsverket har fått ett regeringsuppdrag om att ta fram vägledning för att bekämpa granbarkborrar i formellt skyddade skogar. Delar av naturreservat och nyckelbiotoper i Sverige avverkats för att minska spridningen och nu har även Kemikalieinspektionen beviljat undantag från kravet på produktgodkännande för produkterna TYPO-Lab A10, Typosan IPS och Phero-X-Lure IT

    Allvarliga angrepp av granbarkborre har tagit död på granar motsvarande miljardbelopp och skogsägare är desperata efter en lösning. Samtidigt sprids en felaktig bild av att angrepp i skyddad skog skulle vara en orsak till de storskaliga skadorna.

    Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har utfört analyser i det hårt drabbade Götaland som visar att 97 procent av skogen där granbarkborrar trivs ligger utanför naturreservat och andra skyddade områden. Trots detta ska det i Stockholms län ges dispens för avverkning av granar i 168 naturreservat och Länsstyrelsen i Kalmar län har ändrat föreskrifterna i 25 naturreservat för att möjliggöra avverkning som åtgärd för att minska risken för spridning av granbarkborre.

    Naturreservaten är mer att betrakta som isolerade öar i ett stort produktionshav och deras ökade biologiska mångfald resulterar i ett mer resilient ekosystem som kan anpassa sig till förändringar och katastrofer.

    I en studie från Würzburgs universitet och forskningscentret Eurac Research såg de att artfattiga landskap med ensidiga odlingar har färre pollinerare och naturliga fiender till skadedjuren och att detta innebar en lägre avkastning. När våra landskap domineras av monokulturer, som till exempel granplantage, genererar den färre av de ekosystemtjänster som mänskliga samhällen är beroende av.

    Om Naturvårdsverket fortsätter att avverka skyddad skog och använda bekämpningsmedel som potentiellt kan skada den biologiska mångfalden, finns det en chans att vi missar den enda långsiktigt hållbara lösningen på problemet med granbarkborren, men även klimatkrisen i sin helhet.

    Förlustdrabbade flygplatser köps upp för miljontals skattekronor

    Flygtrafikens utsläpp är stora och måste precis som alla andra utsläpp ner till noll för att klara klimatmålen. Resandet från många små och regionala flygplatser minskar – ändå investerar kommuner och regioner miljontals skattepengar för att vända trenden och öka flygandet.’

    Supermiljöbloggen har tidigare skrivit om hur förlusttyngda och miljöskadliga flygplatser finansieras med skattebetalarnas pengar. Mellan 2012 och 2018 betalade svenskarna över 2,2 miljarder till de olönsamma flygplatserna. Under pandemiåret 2020 eskalerade direktsubventionerna när regeringen stöttade flygbranschen med drygt 11 miljarder kronor. Här är de senaste exemplen på kommuner och regioner som satsar skattepengarna i olönsamma flygplatser:

    Region Värmland köper in sig i flygplats

    Förra veckan blev det klart att Region Värmland köper fem procent av den redan kommunalägda flygplatsen Karlstad Airport. De lovar också att täcka upp för flygplatsens årliga förluster med upp till 20 miljoner per år. Värmlands Folkblad rapporterar att flygplatsen i Karlstad har gått med 30 miljoner i förlust de senaste åren och hade redan innan pandemin tappat omkring 80 procent av resenärerna sedan 90-talet.

    Region Värmland kommer alltså med stor sannolikhet få hjälpa huvudägaren Karlstads kommun att bekosta flygplatsens stora förluster. Karlstad kommun pumpar årligen ut stöd till flygplatsen, under 2020 beslutade kommunstyrelsen att flygplatsen skulle få ett extra stöd på 35 miljoner.

    Vänsterpartiets Parvane Assadbegli är kritisk när hon pratar med SVT om skattepengarnas flöde till flygplatsen:

    Att skjuta till mer och mer pengar till en flygplats är helt fel. Här har inte varit någon aktivitet sedan i februari, det har varit helt dött. Det visar sig också att näringslivet klarar sig utan den här flygplatsen.

    Flygtrafiken har störtdykt under pandemin. I december hade antalet personer som rest med inrikesflyg i Sverige minskat med 84 procent och utrikes passagerare med 86 procent i jämförelse med december  2019. I början av pandemin, i april och maj, var minskningen över 95 procent jämfört med åren innan. Efter pandemin förväntas tjänsteresor inte gå tillbaka till samma nivå som innan pandemin, då digitala möten visat sig vara både mer kostnads- och tidseffektivt.

    Konkurshotade flygplatsen i Ängelholm köps för skattepengar

    Det är inte bara Region Värmland som valt att köpa flygplatser under ett pandemi-år när ingen flyger. Kommunerna Bjuv, Båstad, Helsingborg, Klippan, Höganäs, Perstorp och Ängelholm köpte under sommaren Ängelhoms flygplats.

    Tidigare har flygplatsen ägts av Peab, som menade att de inte kunde driva flygplatsen vidare på grund av det allt mindre resandet genom åren. Redan innan pandemin hotades flygplatsen av nedläggning då inrikesflyget minskar som en effekt av att många tjänsteresor uteblir, helt i linje med företags och kommuners miljöpolicys.

    Den förlustdrabbade flygplatsen köptes för 20 miljoner kronor. SVT rapporterade i somras att kommunerna också kommer behöva gå in med eget kapital på 30 miljoner för att driva flygplatsen. Varje år beräknas kommunerna även behöva skjuta in pengar för att täcka driftunderskott på upp mot 15 miljoner kronor.

    Kommunalrådet i Helsingborgs kommun, Peter Danielsson (M), säger till SVT att han är medveten om flygets miljöpåverkan men menar att tillväxten i regionen är viktigare:

    Lyckas vi inte försvara vår flygplats och se till att den finns kvar kommer företagandet och tillväxten i den här regionen att gå ner. I detta fallet står det över den miljöpåverkan som flygplatsen har.

    Region Kalmar köpte en halv flygplats för 80 miljoner

    I februari 2020 köpte Region Kalmar in sig i Kalmar Öland Airport, som tidigare helt ägdes av Kalmar kommun. En affär som visserligen skedde precis innan pandemin, men där fortfarande 80 miljoner investerades i flyget mitt under klimatkrisen.

    Västerås kommun går mot strömmen

    Under 2020 beslutade den politiska majoriteten i Västerås att lägga ner den lokala flygplatsen. En viktig anledning bakom beslutet var just att kommunen ”inte vill subventionera flyg mitt i en brinnande klimatkris”.

    23 procent av världens flodfiskar utrotningshotade

    I en ny forskningsstudie har det undersökts hur fiskarter som lever i floder påverkats av mänsklig aktivitet. Resultatet är nedslående, hela 23 procent av de fiskarter som lever i floder riskerar att bli utrotade. 

    SMB har tidigare rapporterat om att stora mängder antibiotika återfunnits i floder och att en stor del av plasten i haven tillkommit från tio kraftigt förorenade floder. Samtidigt finns vetskapen om att hela 18 000 fiskarter är beroende av floder för sin överlevnad. Enligt en ny global studie riskerar nu nära en fjärdedel av dem att utrotas på grund mänsklig aktivitet. 

    Studien visar att mer än 86 procent av de undersökta floderna hade drabbats negativt av mänsklig aktivitet i form av till exempel industrier. I ungefär hälften av floderna var skadorna mycket omfattande. 

    Ett stort problem som tas upp i studien är den minskande biologiska mångfalden, det vill säga att fiskarterna homogeniserats. Det här innebär att fler arter liknar varandra och att det finns färre specialiserade arter. Det beror bland annat på att människor tillfört icke-infödda arter i floderna och som förändrat flodens ekosystem.

    Det finns även svenska studier med liknande resultat. Till exempel visar en studie från Stockholms universitet hur de hundratusentals fåglar och miljontals fiskar som satts ut i naturen för att gynna jakt och fiske lett till minskad biologisk mångfald i Sverige. Det här går emot de mål som miljöorganisationer satt om att bevara 30 procent av de naturliga livsmiljöerna till 2030.

    Dubbel nytta för jordbruksmark med solcellssystem

    Såväl jordbruksmark som hållbara sätt att framställa energi är idag begränsade. I ett nytt forskningsprojekt undersöks det därför hur agrovoltaiska solcellssystem, där odling kombineras med solcellsdriven elproduktion, ska ge dubbel nytta till nyttjad jordbruksmark och mer solcellsdriven elproduktion.

    SMB har tidigare rapporterat om stora satsningar på förnybar energi och att jordbruksmark är en begränsad resurs som det är viktigt att bevara. Ur det perspektivet blir det nya forskningsprojektet inriktat på solcellssdriven elproduktion kombinerat med odling mycket intressant. Projektet bedrivs på Mälardalens högskola, i samarbete Solkompaniet, SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet), Kärrbo prästgård, Uppsala universitet och Universitá Cattolica i Italien.

    I projektet ska man för första gången undersöka hur agrovoltaiska solcellssystem, det vill säga odling kombinerat med solcellsdriven elproduktion, kan fungera i Sverige. Tidigare har det här undersökts i varmare länder och resultatet har då bland annat varit att skuggningen från solcellerna bidragit till lägre temperaturer och högre markfuktighet som gynnat odlingen samt minskat behovet av konstbevattning. 

    Ett annat resultat från studier i varmare länder har varit att odlingarna bidragit till en lägre temperatur för solcellerna. Den lägre temperaturen har gynnat den solcellsdrivna elproduktionen eftersom effektiviteten ökar med lägre temperaturer.

    Om det blir goda resultat från projektet kommer det att öppna en ny och sannolikt stor marknad för solceller där man kombinerar odling och elproduktion. Det skulle ge en betydligt ökad potential för solelproduktion i Sverige och bidra till att solel kan bli en betydligt större andel av Sveriges elmix än vad det är idag, säger Bengt Stridh, universitetslektor på Mälardalens högskola.

    Det agrovoltaiskt solcellssystemet ska installeras under våren 2021 på Kärrbo prästgård utanför Västerås. Installationen utgörs av dubbelsidiga solcellsmoduler där både fram- och baksida bidrar till solelproduktionen. Utvärderingarna kommer att göras av bland annat solinstrålning mot solcellerna och marken, lufttemperatur, solcelltemperatur, markens fuktighet, solelproduktion och tillväxt i odlingarna.

    Tondöva förslag från strandskyddsutredning

    Hur man än vrider och vänder på det lyser samhällsnyttan av ett uppluckrat strandskydd med sin frånvaro. Att i Sverige idag – med ökande segregation, ojämlikhet, klimat- och biologisk mångfaldskris –  driver lagstiftning för att förenkla exploatering av stränder är ur helt ur takt med tiden. Det skriver miljökonsulten Mårten Karlson på SMB Debatt.

    Reaktioner på den senaste strandskyddsutredningen har inte låtit vänta på sig. Kort sammanfattat föreslår utredaren, Cataharina Håkansson Boman, att sjöar mindre än 1 hektar och vattendrag mindre än två meter breda inte ska omfattas av strandskyddet, samt möjligeter till generösa undantag samt helt upphävande av strandskyddet i de områden som kommuner själva pekar ut som landsbyggd. 

    Men utredningen sågas av samtliga inblandade, oavsett vilket läger i aktörerna tillhör. Stefan Attefall, som tillsatte tidigare strandskyddsdelegationen är inte nöjd och anser att utredaren inte luckrar upp skyddet tillräckligt. Friluftsfrämjandet är ilskna, kanske rasande. Fem havsmiljöforskare konstaterar att utredaren brister i sin kompetens vad gäller stränders roll för fungerande ekosystem (Alltinget 14/1-21). Naturskyddsföreningen riktar, föga förvånande, skarp kritik mot förslaget.

    Denna utredning är Centerpartiets beställning, i kraft av rollen som stödparti åt regeringen. Motivet för förändringar i strandskyddet är att underlätta byggnation i strandskyddade områden i landsbyggdsområden med lågt exploateringstryck, vilket förväntas vara positivt för bostäder och småföretagare inom gröna näringar. Samtidigt ska strandskyddet stärkas i hårt exploaterade områden. Denna utredning tar i mångt och mycket vid där tidigare utredning slutade. 

    Det är värt att erinra läsaren om vad strandskyddet faktiskt är, och hur det i praktiken fungerar. Det ursprungliga syftet med strandskyddet var att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv vid hav, insjöar och vattendrag för allmänheten. Lagen skrevs på 1950-talet då Sverige hade en befolkning på cirka 7 miljoner och den svenska ekonomin (BNP) uppgick till drygt 700 miljarder. 1975 (med en befolkning på cirka 8 miljoner och BNP på cirka 800 miljarder) skärptes denna lagstiftning då andelen allmänna stränder snabbt krympte till följd av en snabb expansion av fritidshus. Idag är vi cirka 10 miljoner invånare och BNP har växt till närmare 5000 miljarder. Det som däremot inte har växt i landet är antal meter strandlinje. 

    Utöver att trygga allmänhetens tillgång till bad och frilusftsliv, har strandskyddet som syfte att skydda värdefulla miljöer för växt och djurliv. Det är logiskt och rimligt. Zonen kring vattenlinjen – den grunda bottnen under ytan och den ofta blöta, frekvent översvämmade och snåriga zonen de närmaste 30-100 meterna på land – hyser en särskilt viktig roll för alla möjliga olika arter. Det vet alla biologer och ekologer, men sannolikt inte större delen av Sveriges befolkning (eller strandskyddets kritiker) då biologi och kunskap om våra ekosystem är ett lågt prioriterat kunskapsområde i svenska skolan. Det ses mestadels som allmänbildning för de intresserade. 

    Strandskyddet har alltså dubbla syften. Men det går redan i dagsläget att få tillstånd att exploatera i strandskyddat område, om sådan exploatering är förenlig med strandskyddets två syften. 

    Så vad är egentligen fel på dagens strandskyddslagstiftning? Politiker från olika läger brukar trycka på att det tar för lång tid, resurser och att tillämpningen är för restriktiv. Utredaren använder också frekvent ordet effektivitet när hon motiverar sina förslag. Som miljökonsult kan jag dock säga att en effektivare tillämpning än dagens är faktiskt svår att få till stånd. 

    Dagens generella skydd är ett oerhört effektivt sätt att garantera en obeorende och rättssäker hantering av strandskyddet, både sett till allmänhetens behov av stränder och till behovet att skydda värdefulla strandzoner. För varje ärende besöks och dokumenteras platsen. Föreslagen exploatering beskrivs även med ritningar som visar yta ianspråktagen mark.

    Vanligen genomförs detta av anlitad konsult, som visserligen betalas av exploatören, men som å andra sidan inte kommer få fler jobb om hen producerar dåliga prövningsunderlag som undanhåller information eller brister på annat sätt. En konsekvensbedömning görs av föreslagen exploatering mot strandskyddets båda syften. Kommer allmänheten ha tillgång till området? Är strandområdet värdefullt ur biologisk synvinkel? Länsstyrelsen har möjligheter att komma med synpunkter och vid behov möjlighet att ställa föreläggande om exempelvis kompensation av naturvärden. 

    Med dagens regler kommer de allra flesta vattendrag som är mindre än två meter breda få dispens från strandskyddsreglerna. Troligen kommer även många mindre sjöar och även större sjöar ges dispens. Men det kommer finnas fall då även små vattendrag och sjöar är av allmän betydelse, eller hyser stora biologiska värden. Dessa situationer fångas upp via den prövning som ges av dagens regler. Detta är ett kostnadseffektivt skydd av både allmänhetens tillgång till stränder, och av miljöer viktiga för ekosystem och biologisk mångfald. Det som vi gör behöver göras i varje enskilt fall, just strandzoner är viktiga både för social och för ekologisk hållbarhet. Strandzoner är viktiga för ett hållbart Sverige. 

    Sjöar och vattendrag, framförallt de mindre, är naturområden som troligen kommer drabbas mycket hårt av ett varmare och mer varierat klimat. Vattendragen kan komma att torka ut under varma år. I små sjöar där vattnet blir för varmt ökar risken för badsårsfeber och toxisk algblomning. Vid extrema skyfall blir framförallt strandzonen kring små sjöar och vattendrag extra betydelsefull för att dämpa höga flöden, reglera och hålla vatten i landskapet. Skydd och reglering kring ingrepp i just strandzoner, överallt i landet, behöver om något öka snarare än minska. 

    Det är också svårt att se hur de föreslagna lättnaderna på något sätt skulle gynna små företag i de gröna näringarna på landsbygden. Den som köper sig en strandtomt på landsbygden kommer säkerligen inte göra det för att tillåta Erlandssons kajakäventyr att på daglig basis låta sina kunder äntra kajakerna på den anlagda sandstranden. Inte heller kommer glesbyggdskommunens innvånare uppskatta när Erlandssons kajakäventyr istället tar 20 procent  av den kommunala badplatsen i anspråk för sin verksamhet.

    Troligen kommer dock det större företaget kunna köpa upp mängder med strandtomter och exploatera i dessa områden utan naturskydd. Det kommer sluta med en privatägd brygga och bastuflotte vid varje vattenpöl. Mycket riktigt pekar också utredningen ut ”den enskilda” och ”företagen” som vinnare av utredarens förslag. 

    Rent objektivt är det svårt att se behovet av att förenkla exploatering i strandskyddat området. På vilket sätt löser det samhällets nuvarande och framtida utmaningar? Minskad tillgång på allmänna strandområden ökar segregation och motsättningar mellan de få som har, och resterande majoritet som varken har eller kommer kunna skaffa sig. Sverige har redan skaffat sig gedigna klassskillnader på senare tid, värst i västvärlden enligt LO. Båtägande blir ganska meningslöst om det inte finns någonstans att ankra över natt eller någon plats där man kan gå i land för att bada och ströva runt. Småföretagare inom friluftsliv och gröna näringar förpassas i stället till att trängas med allmänheten, vilket på långt sikt leder till konflikter. 

    Faktum är att det är svårt att begripa hur någon politiker från något läger kan tycka det är lämpligt att driva frågan kring att förenkla exploatering i strandskyddat område idag. Hur man än vrider och vänder på det lyser samhällsnyttan med sin frånvaro. Att i Sverige idag, med ökande segregation, ojämlikhet, klimat- och biologisk mångfaldskris, driver lagstiftning för att förenkla exploatering av stränder är ur helt ur takt med tiden och totalt tondövt.

    Det är förslag som endast skulle gynna en bråkdel av Sveriges befolkning, på bekostnad av alla oss andra och därtill medföra stora risker ur ett klimatförändringsperspektiv. Håll skräpet borta från sjöar och vattendrag. 

    Mårten Karlsson, miljökonsult


    Det här är en debattartikel publicerad på SMB:s opinionsida. Åsikterna i texten tillhör skribenten.

    Forskare vill se ett IPCC för kemikalier och avfall

    Kemiska föroreningar är ett globalt miljö- och hälsohot som kräver globala åtgärder och samarbete. Det anser en internationell grupp forskare som föreslår ett globalt mellanstatligt vetenskapspolitiskt organ liknande IPCC eller IPBES för att informera beslutsfattare och allmänheten om kemikalier och avfall.

    Användningen av kemikalier i samhället är som ett tveeggat svärd. Å ena sidan är kemikalier avgörande för det moderna samhället, till exempel som byggnads- eller förpackningsmaterial, men också som bekämpningsmedel, läkemedel, hushållskemikalier och hygienprodukter. Samtidigt kan kemikalier utgöra faror för människors hälsa och miljön.

    Det säger Thomas Backhaus, professor i ekotoxikologi vid Göteborgs universitet i ett pressmeddelande angående den artikel i Science som han tillsammans med andra forskare nyligen publicerat. I artikeln klargör gruppen hur begränsat och splittrat de anser att det vetenskapspolitiska samspelet är och att nuvarande internationell styrning av kemikalier leder till omfattande hälso- och miljöskador.

    En global hälsorisk

    Forskarna hänvisar till den senaste studien om global sjukdomsbörda. Där uppskattas att exponering för bly och yrkesmässig exponering för tolv kemikalier eller grupper av kemikalier bidrog till över 1,3 miljoner för tidiga dödsfall globalt under år 2017. Det är bara en liten del av de mer än 100 000 kemikalier som används idag.

    Kemikaliefrågan är särskilt viktigt för låginkomstländer, som har blivit dumpningsplatser för farligt avfall utan att de har den nödvändiga kapaciteten för hanteringen. En FN-rapport från 2017 kom fram till att 1 av 4 av små barns dödsorsaker kan kopplas till föroreningar.

    Den största boven är luftföroreningar, men den andra viktigaste orsaken är inte lika uppmärksammad: gifter från elektronikavfall. Som SMB tidigare rapporterat har världens e-avfall ökat med 21 procent på bara 5 år. Metaller från kasserade elektroniska produkter och elektriska bilbatterier utgör en risk för utsatta e-avfallsarbetare och deras familjer.

    Nu vill forskarna se ett bättre samarbete för hanteringen av farligt avfall. Huvudförfattaren till Scienceartikeln, Dr. Zhanyun Wang vid ETH Zürich i Schweiz, menar att världens länder måste hjälpas åt:

    Vi behöver internationell tillsyn för att ta itu med frågor som överskrider nationella gränser, när det till exempel gäller tungmetaller, långlivade organiska föroreningar och plastavfall.

    Görs inte tillräckligt

    Forskarna vill se ett globalt, mellanstatligt vetenskapspolitiskt organ för kemikalier och avfall som kan hantera problemen. Detta organ, menar forskarna, skulle likna den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) och den mellanstatliga vetenskapspolitiska plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänst (IPBES).

    Till exempel kan en sådan organisation informera beslutsfattare om förhandlingar och genomförande av internationella avtal – precis som IPCC och Parisavtalet. En kemikalieorganisation skulle också kunna bekämpa spridning av felaktig information, som försenar åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön.

    Även om föroreningarna är globala har internationella beslutsfattare idag inte möjlighet att regelbundet informera sig och följa den aktuella vetenskapliga debatten, vilket begränsar deras förmåga att identifiera och ta itu med dessa frågor i rätt tid. Och med den ökande mängden och variationen av kemikalier som används kommer skadorna sannolikt att flerdubblas, anser forskarna.

    Skadliga kemikalier, som bland annat kan orsakar cancer, finns exempelvis i vattenavvisande regnjackor. Andra skadliga kemikalier hittas i bekämpningsmedel, som visserligen håller jordbruksmarker fria från ogräs och skadedjur, men dödar bin. En global studie visade nyligen att antalet rapporterade biarter minskat kraftigt mellan 1990 och 2015. En hel fjärdedel av kända biarter har inte observerats sedan år 1990.

    Ett ökande problem

    Vi har dessutom att göra med ett ökande problem. Den globala kemikalieförsäljningen, som nådde över 5,6 miljarder amerikanska dollar 2017, beräknas nämligen i det närmaste fördubblas till 2030. Liknande trender gäller också för avfallsproduktionen, där mängden plastavfall i haven 2025 beräknas vara tio gånger högre än 2010. Forskare har även förutspått att det år 2050 kommer finnas mer plast än fisk i haven, vilket pekar på vikten av att lösa problemet snarast. Samtidigt spelar kemiska föreningar en viktig roll i klimatförändringar i bland annat i uttunningen av ozon.

    SMB har tidigare rapporterat om forskare som efterfrågar ett Parisavtal för den biologiska mångfalden, vilket verkar ligga i linje med vad Världsnaturfondens WWF önskar. Precis som klimatarbetet har sin gröna giv “New Green Deal” efterlyser WWF i sin Living Planet Report 2020 en ”New Deal for People and Nature” där världens ledare kommer överens om en rad globala beslut för en värld där både människan och naturen kan leva i harmoni.

    Allt bilda en internationell vetenskapspanel för att sätta ytterligare fokus på frågan kan vara ett viktigt steg för att belysa ett ofta underrapporterat ämne där Sverige dessutom skulle kunna vara ett föregångsland och lägga in ett förslag till FN om detta. Den biologiska mångfalden prekära situation fick stort genomslag tack vare IPBES globala rapport och motsvarande skulle kunna ske här. Dags att uppvakta politikerna med andra ord.

    Dagens CO2-kurva

    Varje söndag redovisar SMB halten av koldioxid i luften och 2021 är inget undantag.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten nu på 416,46 miljondelar (ppm), vilket är en liten minskning från förra veckan (417,31 ppm) men en ökning jämfört med för ett år sedan (+1,35 ppm). Förra året ökade koldioxidhalten med cirka 2,3 ppm jämfört med 2019 och är en del i en tydlig trend.

    På bara 10 år har halten ökat från 393 ppm och redan 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. Under de senaste 170 åren har mänskliga aktiviteter ökat koncentrationen av koldioxid i atmosfären med 47 procent över förindustriella nivåer (från 1850) och före det har det legat relativt stabilt. Under 2021 kommer dessutom världen kunna nå koldioxidnivåer över 50 procent än vad de var före den industriella revolutionen. Det skulle innebära en ökning med 2.29 ± 0.55 ppm jämfört med 2020 som en konsekvens av förbränning av fossila bränslen och avskogning.

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och inte befunnit sig på den nivån på minst 800.000 år, troligen miljontals år. Vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och där havsnivån var 20 meter högre.

    Människans utsläpp av växthusgaser genom förbränning av fossila bränslen har tillsammans med avskogning och expansion av jordbruksmark inneburit mycket stora påfrestningar på klimatet. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    En positiv nyhet är därför att USA den 19 februari återinträdde i Parisavtalet, vilket kommer få stor betydelse för det globala klimatarbetet som kommer krävas framöver. USA är världens största ekonomi och världens näst största utsläppsland med närmare 15 procent av de globala utsläppen och ses, trots fyra år med Trump, som en förebild i stora delar av världen och vars agerande inom klimatpolitiken därmed kan få stora konsekvenser. 2021 kan därmed bli ett avgörande år med COP26 i Glasgow i november som höjdpunkt.

    Grova rättighetsbrott mot ursprungsfolk i skuggan av corona

    Ny rapport visar hur coronapandemin utnyttjas för att försvaga ursprungsbefolkningars rättigheter och intensifiera exploateringen av naturresurser i de fem mest skogstäta tropiska länderna i världen. Pandemin har blivit ytterligare ett vapen för att tysta kritiska röster.

    Rapporten fann att regeringarna i Brasilien, Colombia, Demokratiska republiken Kongo, Indonesien och Peru har använt pandemin som en ursäkt för att minska ursprungsfolkens rättigheter. Samtidigt har staterna inte gett ursprungsbefolkningen den hjälp de behövt för att hantera pandemin. Forskningen är genomförd av Forest Peoples Program, Yale Law School och Middlesex University och har producerats i samarbete med ursprungssamhällena i de berörda länderna. 

    Med ekonomisk nödvändighet som ursäkt har de undersökta staterna prioriterat att hjälpa sektorerna inom energi, gruvdrift och industriellt jordbruk att expandera, medan skydd för ursprungsbefolkningars rättigheter har försummats. När intressen från företag och aktivister som värnar markrättigheter har kolliderat har staterna ofta svarat genom att kriminalisera aktivisterna snarare än att hålla företagen ansvariga. 

    Regeringen har utnyttjat pandemin för att undergräva lagligt skydd av rättigheter i en tid då ursprungsbefolkningar och civilsamhällets motstånd är svårt. Pandemirestriktionerna har möjliggjort kraftig begränsning av yttrandefriheten och motiveringslösa arresteringar.

    Mellan mars och maj 2020 antog Brasiliens regering 195 verkställande handlingar som syftar till att direkt eller indirekt kringgå miljölagar. Dessa handlingar har tillåtit olovlig markanvändning på ursprungsbefolkningarnas territorier. Bara i april 2020 ökade avskogningen av det brasilianska Amazonas med 64 procent jämfört med samma månad år 2019. 

    Urfolks miljö- och rättighetsförsvarare utsattes redan innan pandemin i många delar av världen för stora hot. Under hela pandemin, i stället för att bemötas med större skydd, har aktivister som försökt stå upp för sina rättigheter istället upplevt ökat våld, hot, arresteringar och åtal. I Colombia mördades, enligt FN, minst 120 människorättsförsvarare under år 2020. 

    Många ursprungsbefolkningar förlitar sig på redan ömtåliga ekosystem för deras näring, överlevnad, kultur och värdighet. Respekten och skyddet av ursprungsbefolkningars rättigheter till deras territorier och resurser är oumbärlig för en hållbar användning av vår planetens begränsade resurser.

    Urbefolkningar spelar en avgörande roll för att avvärja klimatförändringar och förhindra förlust av biologisk mångfald. Omkring 80 procent av jordens biologiska mångfald existerar i de landområden som ägs, hanteras eller bebos av urfolk, vilket utgör åtminstone en fjärdedel av jordens landmassa. 

    Stor kritik mot Trafikverket: ”Missar klimatmålen”

    Under våren ska Trafikverket ge ett nytt underlag till regeringen om hur Sveriges långsiktiga satsningar på väg, järnväg och flyg ska se ut. Förslaget till underlag har fått svidande kritik av av både myndigheter och miljöorganisationer.

    För stort fokus på vägtrafik och biobränslen, dåligt utförda prognoser och för lite effektivisering är några av de problem som underlaget innehåller, enligt kritikerna. Både Naturvårdsverket, Energimyndigheten, kommuner och landets alla 21 länsstyrelser menar att Trafikverket låser fast samhället i en infrastruktur som bryter som klimatmålen.

    De många frågor och den frustration som Trafikverkets infrastrukturplanering ger upphov till borde tas på allvar. Detta är inte första omgången som processen möts av skarp kritik, skriver Klimatkommunerna i sitt remissvar.

    Trafikverket får också kritik av 2030-sekretariatet, som menar att de prognoser som myndigheten använder för att planera framtidens trafik är tvivelaktiga. Myndigheten räknar i underlaget med kraftigt ökad vägtrafik, trots att det går helt på tvärs med klimatmålen. Både länsstyrelserna och Naturvårdsverket tycker att Trafikverket borde planera för minskad vägtrafik, inte mer.

    Supermiljöbloggen har tidigare skrivit om hur myndighetens prognoser konsekvent favoriserar biltrafik framför tåg, helt utan saklig grund. Det leder till onödig utbyggnad av vägar, samtidigt som tåg och andra effektivare färdsätt underskattas.

    Trafikverket själva menar att det inte är samhällsplaneringen som ska lösa klimatet. Istället vill myndigheten ser mer biobränsle och elektrifiering samt högre bränslepriser.

    Kritiken bygger på orimliga förväntningar om vad man kan åstadkomma med infrastruktur, säger Trafikverkets miljödirektör Sven Hunhammar till Sveriges radio.

    Trafikverkets arbete väger tungt när regeringen och riksdagen ska besluta om de satsningar för hela 700 miljarder kronor som kommer styra Sveriges infrastruktur de kommande 20-30 åren. Transportsektorn står idag för ungefär en tredjedel av Sveriges utsläpp, som både ger skadliga luftföroreningar och förvärrar klimatkrisen. Enligt klimatmålen ska transporternas utsläpp minska med 70 procent till 2030, men utvecklingen har hittills gått alldeles för långsamt.

    Norge fasar ut kolkraften på Svalbard

    Svalbards invånare har bland världens högsta koldioxidutsläpp per capita. Nu har den norska regeringen bestämt att kolkraften på ön ska fasas ut och ersättas med en hållbarare lösning.  

    Svalbards har ett unikt ekosystem som hotas av den globala uppvärmningen, som går mer än dubbelt så snabbt där än i resten av världen. Samtidigt reser tiotusentals turister varje år med flyg och stora kryssningsfartyg till Svalbard för att se på isbjörnar, glaciärer och valrossar.

    På Svalbard finns också både ett kolkraftverk och en kolgruva i drift. Men nu har den norska regeringen alltså bestämt att kolkraftverket sett sina sista dagar.

    Bland de högsta utsläppen i världen

    På Svalbard bor det ungefär 2 600 fastboende och de flesta bor i huvudorten Longyearbyen. De får idag sin elektricitet och fjärrvärme från kolkraftverket.

    NRK rapporterar att kraftverket årligen släpper ut 78 000 ton koldioxid. Det motsvarar 34 ton per invånare, vilket är dubbelt så mycket som utsläppen per capita i USA som ligger på 16 ton per invånare.

    Kolet bryts i Gruve 7, en liten gruva i Longyearbyen, som är Norges sista kolgruva i drift. En tredjedel av kolet som bryts går till det lokala kolkraftverket, medan resten exporteras till Europas stålindustri.

    Tidigare var kolproduktionen huvudnäringen på ögruppen, och kolet har brutits där i över hundra år. Under 2018 beslutade dock den norska regeringen att avveckla det mesta av kolgruvedriften. Kolgruvesamhället Svea stängdes därför ned under 2020, en gruvdrift som i början av 2000-talet hade omkring 400 anställda. Nu finns alltså bara kolgruvan i Longyearbyen kvar.

    Kolkraften ska vara avvecklad inom 2-5 år

    Den norska regeringen meddelade den 11 januari att kolkraften ska avvecklas och ersättas med en energikälla med mindre klimatpåverkan. Hur den ska ersättas är inte klart än, men regeringen menar att det förmodligen kommer bli pellets eller fossilgas.

    Sigurd Enge på miljöstiftelsen Bellona säger till NRK att han istället hoppas på en vätgas-lösning för Svalbard i framtiden. Han menar att det skulle få ned utsläppen allra mest, men att tekniken inte är där än. Risken med att inte övergå till en helt förnybar lösning är att Svalbard låser in sig i ett fortsatt beroende av fossila källor med hög klimatpåverkan. Men kolkraft är fortfarande den största miljöboven, så det är helt klart ett steg i rätt riktning.

    Att fasa ut kolkraften på Svalbard är inte bara positivt för att koldioxidutsläppen minskar. Från kolkraftverket kommer även svart sot som kan lägger sig över den vita snön. Det svarta sotet absorberar då mer värme än den vita snön och påskyndar smältningen ytterligare.

    Vad som ska ske med kolgruvan i Longyearbyen är fortfarande ovisst.

    Internationell spridning av Helsingborgs hållbarhetsarbete

    Helsingborg

    Helsingborg stads hållbarhetsarbete, en kommun som två år i rad utsetts till Sveriges miljöbästa kommun i Aktuell Hållbarhets årliga ranking, ska nu spridas internationellt. Planen är att visa upp kommunens hållbarhetsprojekt på internationella stadsmässan H22 City Expo. 

    Helsingborg stad har startat upp ett flertal projekt inom ramen för det större lokala H22-projektet, och i flera fall med invånare och externa aktörer. Bland annat har det här lett till ett flerårigt samarbete mellan Helsingborgs stad och IKEA Sverige med fokus att utveckla lösningar för ökad livskvalitet i en smart och hållbar stad.  

    H22 är mängder av spännande lösningar som ska ge människorna i Helsingborg högre livskvalitet i en smartare och mer hållbar stad […] Samhället står inför utmaningar. De offentliga intäkterna kommer att minska och fler kommer att vilja bosätta sig i attraktiva städer som Helsingborg. Vi vill samtidigt ha ökad livskvalitet och ännu bättre service. Och det här går att lösa! Men då behöver vi andra sätt att tänka, smartare teknik och nya lösningar och tjänster. Det är det som H22 handlar om. H22 City Expo är magneten som lockar skarpa hjärnor från hela världen. Längs vägen ska vi tänka, utforska, utveckla, testa och göra, står att läsa på Helsingborg stads hemsida. 

    IKEA ska bidra till tre olika projekt inom ramen för H22. Det första av de tre projekten är en ekologisk köksträdgård som ska anläggas centralt i Helsingborg och där IKEA tillsammans med invånare och andra aktörer ska ta tillvara på och utveckla samhällsengagemanget, kompetensen och gemenskapen som finns i området. Det andra projektet är ett kök där råvaror från köksträdgården ska tillagas. Det tredje projektet är en marknad där råvaror från köksträdgården och lagad mat från köket ska säljas. 

    En ambition med den här lokala produktionskedjan är, utöver att utveckla hållbara stadslösningar, att generera nya jobb, uppmuntra entreprenörskap och bidra till att skapa ett besöksmål. Projekten ska presenteras på den internationella stadsmässan H22 City Expo som arrangeras i Helsingborg 2022.

    På SMB hoppas vi även på en utvärdering av projekten efteråt, vilka av H22 projekten bidrog till en mer hållbar stad och vilka gjorde det inte? Om det blir några sådana utvärderingar framgår inte av kommunens information.

    Stora satsningar på förnybar energi i Afrika

    De senaste åren har stora satsningar på förnybar energi i Afrika blivit märkbart. Bara det senaste året har flera större investeringar gjorts i förnybar energi. Satsningarna kommer såväl från inhemska investerare som från internationellt håll.      

    Utvecklingen i afrikanska länder har länge beskrivits som en begynnande energikris. Efterfrågan på energi stiger rejält och i vissa länder beräknas energiproduktionen behöva tredubblas fram till 2030. Vilka bränslen som används i dessa enorma energisatsningar kommer få stor betydelse för världens fortsatta klimatarbete. Hittills har en stor del av efterfrågan på energi i Afrika mötts genom vattenkraft och fossildrivna kraftverk. Men nu kan trenden vara på väg att vända när efterfrågan på vindkraft och solenergi ökar.

    Flera faktiska investeringar på förnybar energi i Afrika har presenterats det senaste året, varav en av de senaste satsningarna görs i år av Africa Finance Corporation (AFC), en panafrikansk infrastrukturbank. De har gått ut med sina planer på att flytta sin energiportfölj mot grönare projekt i ett försök att locka större intresse från investerare. Bland annat handlar det om ett vindkraftsprojekt i Djibouti på Afrikas horn där de investerat mer än 60 miljoner dollar. En annan uppmärksammad satsning kommer från svenskt håll. Det är Swedfunds investering på 15 miljoner dollar i Metier Sustainable Capital II, en fond inriktad på förnybar energi i Afrika söder om Sahara. 

    Ranjit Deshmukh, forskare vid University of California Santa Barbara, har studerat utvecklingen av förnybar energi i Afrika. Han beskriver förnybar energi i Afrika som kostnadseffektivt och att strategiska investeringar kommer att minska kostnaderna ytterligare.

    Vind och sol har historiskt avfärdats som för dyra och för väderkänsliga, men vår undersökning visar att i Afrika finns det idag gott om kostnadseffektiv vindkraft- och solenergipotential som också skonar naturen. […] En annan viktig slutsats är att med hjälp av strategiska investeringar för förnybar energi och genom ökad energihandel och uppbyggnad av elnät mellan afrikanska länder, kan de totala systemkostnaderna reduceras betydligt mera än vad som är fallet i de länder som försöker utveckla sina resurser isolerat utan strategisk placering och planering, säger Ranjit Deshmukh till Vindkraftnyheter. 

    Aubrey Hruby, medgrundare av Africa Expert Network och en investerare i afrikanska nystartade företag, är både positiv och skeptisk till de gröna energiinvesteringarna i Afrika. Hon beskriver AFC:s satsning på grön strategi som ”goda nyheter”, men beskriver även en uppkommande situation där det kommer finnas ett överskott av kapital för ett begränsat antal möjligheter på den afrikanska kontinenten. 

    Det nya klimatfokuset över hela den finansiella världen kommer troligen att innebära ett överskott av kapital som jagar begränsade bankaffärer i grön energi på kontinenten, säger Aubrey Hruby till Financial Times.

    Även om det fortfarande råder viss tveksamhet kring förnybar energi och dess potential som investeringsobjekt ser det ut som att marknaden börjat röra sig allt mer mot förnybart och att allt fler projekt inom förnybar energi lanseras i Afrika.

    C föreslår koldioxidlagring i Sverige

    Centerpartiet vill att Sverige ska satsa mer på infångning och lagring av koldioxid. Partiet föreslår bland annat ett negativt utsläppsmål och öppnar upp för lagring av koldioxid i den svenska berggrunden.

    Tyvärr minskar inte utsläppen i tillräckligt snabb takt. Därför behöver vi plocka bort skadlig koldioxid som redan finns i atmosfären, genom så kallade minusutsläpp. Centerpartiet vill se ett skarpt nationellt mål för att fånga in och lagra koldioxid, så att vi 2045 inte har kvar några netto-utsläpp i Sverige, säger Annie Lööf i ett pressmeddelande.

    Idag bygger de svenska planerna på CCS (carbon capture and storage) på att Sverige i framtiden ska skicka sin infångade koldioxid till Norge. Centerpartiet vill istället att myndigheterna närmare ska undersöka hur och var i Sverige en potentiell lagring skulle kunna ske.

    CCS är ett samlingsnamn för många olika tekniker som på olika sätt avskiljer koldioxid från luften för att sedan lagra gasen. Det enklaste exemplet på lagring är vanliga träd och våtmarker. Centerpartiet siktar framför allt in sig på tekniken för bio-CCS, som bygger på att samla in koldioxid vid förbränning av biomassa.

    Socialdemokraterna och Miljöpartiet gav i höstas Energimyndigheten i uppdrag att undersöka ersättningssystem för bio-CCS. Tidigare har även Liberalerna velat satsa mer pengar på CCS.

    Sveriges klimatmål säger att vi ska ha netto-nollutsläpp till 2045, men i praktiken innebär målet att de faktiska utsläppen bara ska minska med 80 procent. Resterande 20 procent behöver lagras genom så kallade “kompletterande åtgärder”.

    SMB har tidigare rapporterat om den splittrade bilden av Sveriges strategi för negativa utsläpp. Kritiken handlar bland annat om att en för stor tilltro till bio-CCS kan slå hårt mot skogen. Det finns flera andra välkända miljörisker med CCS-tekniken och saknas dessutom kommersiella anläggningar i stor skala.

    Förutom minusutsläpp vill Centern också se bättre kapacitet i elsystemet och att en särskild vätgassatsning ska inkluderas i Industriklivet.

    Fiskuppfödning kostar miljarder i miljöförstörelse

    Ny rapport visar att miljöförstöring till följd av fiskodling kostade 50 miljarder dollar globalt från 2013 till 2019. Kostnaderna täcks inte av fiskodlingsindustrin. 

    Den totala belastningen av näringsutsläpp från fiskodling har minskat sedan början av 1990-talet, mycket tack vare att utfodringstekniken har förbättrats. Men situationen är fortfarande långt från hållbar, och följderna av fiskuppfödning är dyr för både samhället och miljön. Enligt en ny rapport publicerad i Just Economics kostade föroreningar, parasiter och dödlighet i fiskodling uppskattningsvis 50 miljarder dollar globalt från 2013 till 2019.

    Idag är nästan hälften av all fisk och alla skaldjur som vi äter i världen är odlad. Fiskodlingar orsakar lokala miljöproblem, då det i odlingarna används medicin, bekämpningsmedel och näringsämnen som läcker ut i sjöar och hav och förstör marina ekosystem genom förorening och övergödning.

    De mest eftertraktade arterna inom fiskodling är rovfiskar såsom lax. Varje år dör runt 20 procen av den odlade laxen i förtid på grund sjukdomar och parasiter. Sjukdomarna kan spridas till vilda fiskarter i närheten av odlingarna, och på så sätt hota även den lokala bilogiska mångfalden. 

    Runt en femtedel av världens årliga vildfångst av fisk går till att föda odlade fiskar. Detta orsakar stora problem för fiskare runt världen, som ser deras fiskbestånd tömmas för att möta den växande västerländska konsumtionen av odlad fisk. Situation befaras försämras ytterligare eftersom fiskodlingarna planeras öka under de kommande åren.

    Följderna av fiskodling är många och komplexa, och kostnaderna för dem täcks inte av fiskodlingsföretagen. Istället är det samhället som får betala. Enligt rapporten som undersökte laxodlingsindustrin i de största producent länderna, Kanada, Norge och Chile, betalas följderna av föroreningar och förlust av biologisk mångfald med runt 40 procent av samhället. 

    Dagens CO2-kurva

    Varje söndag redovisar SMB halten av koldioxid i luften och 2021 är inget undantag.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten nu på 417,31 miljondelar (ppm), vilket är en liten minskning från förra veckan (417,83 ppm) men en rejäl ökning jämfört med för ett år sedan (+3,50 ppm). Förra året ökade koldioxidhalten med cirka 2,3 ppm jämfört med 2019 och är en del i en tydlig trend.

    Tabellen och diagrammet visar årliga genomsnittliga koldioxidtillväxthastigheter för Mauna Loa. Källa: NOAA

    På bara 10 år har halten ökat från 393 ppm och redan 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. Under de senaste 170 åren har mänskliga aktiviteter ökat koncentrationen av koldioxid i atmosfären med 47 procent över förindustriella nivåer (från 1850) och före det har det legat relativt stabilt. Under 2021 kommer dessutom världen kunna nå koldioxidnivåer över 50 procent än vad de var före den industriella revolutionen. Det skulle innebära en ökning med 2.29 ± 0.55 ppm jämfört med 2020 som en konsekvens av förbränning av fossila bränslen och avskogning.

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och inte befunnit sig på den nivån på minst 800.000 år, troligen miljontals år. Vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och där havsnivån var 20 meter högre.

    Människans utsläpp av växthusgaser genom förbränning av fossila bränslen och andra förändringar på Jorden genom exempelvis avskogning och expansion av jordbruksmark, har inneburit mycket stora påfrestningar på klimatet. Forskningen visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Dessa utsläpp får dessutom oerhörda hälsokonsekvenser. För några dagar sedan kom forskning som visade att nästan en femtedel av alla dödsfall globalt under 2018 var en konsekvens av fossila utsläpp. Det rör sig om overkliga 8,7 miljoner människor som får betala med sina liv för världens fortsatta fossiloberoende. Studien påvisar också att de länder som förlitar sig mest på fossila bränslen har högst dödstal. Detta visar på vikten av att betona hälsokonsekvenserna av fortsatt fossilberoende för att tydligt visa hur högt priset för att fortsätta samma inslagna väg. Återstår att se vad det politiska svaret blir.

    Landsbygden förväntas försörja Sverige med förnybar energi – utan betalning

    I Norge är de rikaste kommunerna de som producerar mest förnybar energi, i Sverige får kommuner som producerar förnybar energi ingenting för det. Hur kan det vara så? Sverige måste börja uppvärdera glesbygdens uppoffringar och bidrag till klimatomställningen.

    Jag har bott i små samhällen i både Sverige och Norge. Nu bor jag i Sogndal i Norge, en ort med ungefär 5000 invånare. Sogndal ligger långt från större städer: fem timmar från Oslo och fyra timmar från Bergen. Jag flyttade hit för att studera på universitetet som finns här. I Sverige har orter med 5000 invånare inga universitet.

    En sommar bodde jag i Stokmarknes i Nordnorge, där det bor 3000 människor och finns ett modernt sjukhus som man kan föda barn på. I Sverige nedmonteras förlossningsvården utanför storstäderna.

    Det finns många olika orsaker till varför landsbygden lever på den norska sidan av gränsen och dör på den svenska. En anledning är att en stor del av skatten för vattenkraften i Norge är lokal och hamnar i de kommuner där vattenkraftverken finns.

    Det handlar om stora summor eftersom 95 procent av all elproduktion i Norge kommer från vattenkraft. En del av summan är en typ av naturresurskatt som gör att skattepengar styrs tillbaka till den kommunen där älvarna exploateras. Samtidigt går också fastighetskatten för vattenkraftverken i Norge direkt till kommunerna medan den i Sverige är statlig. I Norge har kommunerna även rätt att köpa 10 procent av kraftproduktionen till självkostnadspris.

    I Sverige är vattenkraften också viktig för landets elproduktion och står för cirka 40 procent av produktionen medan vindkraftverken 2019 stod för 12 procent. Men den kommun med störst skatteintäkter per capita är Danderyd, varken känt för sina vattenkraftverk, vindkraftverk eller kärnkraftverk.

    Tittar man istället på Norge är kommunen med störst skatteintäkter per capita Bykle. Där bor bara 870 invånare men varje år får kommunen 80 miljoner i skatteintäkter bara för vattenkraften. Faktum är att 9 av de 10 rikaste kommunerna i Norge är glesbygdskommuner med stora vattenkraftverk. De får helt enkelt betalt för energin som produceras där, med resultatet att det i Bykle inte finns ett enda barn som behöver vänta i förskolekö eller en enda åldring som blir utan plats på äldreboende.

    Sveriges största vattenkraftverk, Harsprånget, ligger i Jokkmokks kommun tillsammans med fyra andra av Sveriges sju största vattenkraftverk. I Jokkmokk är dock den ekonomiska situationen långt ifrån den i Bykle.

    NSD har under året rapporterat om kommunens dåliga ekonomi och senast i förra veckan om hur lärare protesterade mot det planerade sparförslaget i skolan. Enligt Hela Sverige ska leva hade Jokkmokks kommun fått 313 miljoner i skatteintäkter per år endast från vattenkraften om kommunen istället varit placerad i Norge.

    Det motsvarar årligen ungefär 64 000 kronor per invånare. Skatteintäkterna bara från vattenkraften hade då blivit betydligt högre än de totala skatteintäkterna Jokkmokk har idag, som är på omkring 50 000 kronor per invånare och år.

    Det handlar om vad vi värdesätter och inte. Det är som om Sverige inte förstår, varken det ekonomiska och ekologiska värdet av de kommuner som producerar så stor andel av Sveriges fossilfria el.

    Både vattenkraft och vindkraft förändrar dessutom det lokala naturområdet. Även om de förnybara naturresurserna är otroligt mycket bättre både för miljön och klimatet än de fossila energikällorna, så får vi inte glömma att de ändå har ett pris: de påverkar naturen. Omvandlingen från naturlandskap till vattenkraftverk förändrar förutsättningar för den biologiska mångfalden i vattnet och stoppar älvens naturliga flöde. Enligt Naturskyddsföreningen dödas eller skadas blankålar till en total vikt av 150 000 kilo om året i kraftverkens turbiner.

    Ett exempel på den lokala miljöpåverkan går återigen att hitta i Jokkmokks kommun där naturreservatet Stora Sjöfallet finns. Naturreservatet är döpt efter det vattenfall som en gång fanns där, det var känt som ett av Europas mest storslagna och kallades ibland för ”Nordens Niagara”. Sen förvandlades vattenfallet Stora Sjöfallet till ett jättestort vattenkraftverk. Det ger hela Sverige billig och grön el, men är på samma gång ett rån av naturen och den turism som Jokkmokk skulle kunnat få om vattenfallet funnits kvar idag.

    För att klara klimatmålen måste den förnybara elproduktionen öka. Sverige har ett mål om att ha 100 procent förnybar energi år 2040, vilket framförallt innebär att vindkraftverken i Sverige ska bli fler. Nationellt förväntas en fyrdubbling av vindkraft, och i Norrbotten kommer vindkraften behöva femdubblas för att Sverige ska nå sina klimatmål.

    Det finns redan motstånd på landsbygden. Det är inte så konstigt när den svenska landsbygden, i synnerhet den norrländska, redan tvingats offra sin natur för resten av Sveriges elbehov utan att få något tillbaka.

    Det går inte att fortsätta att ta och ta och aldrig ge något tillbaka. Det är så man skapar konflikter, vilket bara missgynnar legitimiteten och tempot i den extremt viktiga energiomställningen. Sverige borde följa Norges exempel och rikta tillbaka skattepengarna till platsen naturresurserna har tagits från.

    En lokal naturresursskatt skulle också kunna utvidgas från den norska modellen och inte bara inkludera energikällor, utan även användas där andra naturresurser exploateras, som vid gruvdrift. En fortsatt miljöorättvisa tjänar ingen på.


    Supermiljöbloggens skribenter skriver ledare på regelbunden basis. Fler krönikor och ledare från Supermiljöbloggen hittar du på SMB Opinion.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.