Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Oroväckande mängder miljöskadliga läkemedelsrester i våra svenska vatten

    En ny rapport från Svenskt Vatten visar att mängden skadliga läkemedelsrester i svenska sjöar och vattendrag är oroväckande hög. Bland annat vill Svenskt Vatten nu se ett förbud mot receptfria läkemedel som innehåller ämnet diklofenak.

    Svenska sjöar och vattendrag har länge tampats med miljöproblem som övergödning och försurning. Inte nog med det – ett annat växande problem är höga mängder läkemedelsrester, vilket uppmärksammats i den nya rapporten från branschorganisationen Svenskt Vatten som företräder vatten- och avloppsorganisationernas intressen.

    Särskilt pekas diklofenak, ett vanligt förekommande ämne i smärtstillande läkemedel, ut som ett stort problem.

    Vi hittar diklofenak i över hundra svenska sjöar och vattendrag, och vi hittar dem i över de gränsvärden som havs- och vattenmyndigheten har satt för att det ska vara en bra vattenkvalitet. Det är skadligt för bland annat fisk som rent konkret råkar ut för exempelvis njurskador, säger Anders Finnson, miljöexpert på Svenskt Vatten, till Sveriges Radio. 

    Det räcker enligt Anders Finnson med en tablett diklofenak på 25 milligram för att förorena två miljoner liter vatten. Dessutom är diklofenak svårt för reningsverken att fånga in.

    I rapporten efterfrågar Svenskt Vatten ett förbud mot receptfria läkemedel som innehåller diklofenak. 

    Läkemedelsindustrin bör se över den modell som används för att bedöma miljörisk i Fass så att den överensstämmer med de ämnen som Havs- och Vattenmyndigheten klassificerat som särskilt förorenande ämnen, föreslår Svenskt Vatten som åtgärd för att minska mängderna farliga läkemedelsrester i svenska vatten.

    Svenskt Vatten föreslår även att läkemedelsföretagen genom producentansvar ska vara med och bekosta utbyggandet av reningsverken så att de framöver ska kunna rena vatten även från läkemedelsrester.

    Covid-19 ökar bilåkandet

    Covid-19 har gjort att allt fler runtom i Europa väljer bort kollektivt resande och istället satsar på individuellt resande i bil. Vilka de långsiktiga konsekvenserna för miljön blir är svåra att veta, men situationen är inte bra.

    På grund av Ccovid-19 har vi blivit avrådda från att åka kollektivt och ett alternativ har då blivit att åka bil. Det är problematiskt eftersom bilar har en mycket negativ miljöpåverkan. 

    Du har ett personligt ansvar att resa så smittsäkert som möjligt, dvs. att du gör det du kan för att inte bli smittad eller smitta andra. Har du symtom som kan bero på covid-19 ska du inte resa alls. För att minska belastningen på kollektivtrafiken bör du, även om du är frisk, använda andra färdmedel än kollektivtrafiken, t.ex. gå, cykla eller åka med egen bil, skriver Folkhälsomyndigheten i sina riktlinjer kring covid-19.

    Bilar orsakar bland annat luftföroreningar, vilka därmed ökar ytterligare med fler bilar på vägarna. Redan nu dödas sju miljoner människor per år i världen på grund av luftföroreningar. Därtill orsakar transporter, bland annat bilar, en tredjedel av våra klimatpåverkande utsläpp. 

    Ny Teknik rapporterar att det är särskilt högt tryck på begagnade bilar i och med att ekonomin är ansträngd under pandemin. Nya bilhandlare för just begagnade bilar har etablerat sig runtom i Europa. Även registreringarna av äldre begagnade bilar har ökat och fler söker på internet efter äldre bilar.

    Det ser dock inte ut att vara någon större efterfrågan på begagnade elbilar. Enligt Ny Teknik är orsaken att räckvidden anses för kort och att få vill investera i en laddbox till en äldre elbil.

    Inom bilindustrin hoppas man att den ökade efterfrågan på bilar under pandemin även ska få fler framöver att välja individuellt resande med bil framför kollektivt resande. 

    Inom miljörörelsen är man emellertid bekymrade. Greenpeace säger till exempel att länderna i Europa måste göra allt de kan för att begränsa biltrafiken. Att fler avstår från kollektivt resande riskerar ge långsiktiga ekonomiska problem för branscher kopplade till kollektivtrafiken och som är helt nödvändiga i miljöomställningen, samtidigt som allt fler människor binder upp sitt resande för många år framåt i resursslösande personbilar.

    Dagens CO2-kurva

    Varje söndag redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten nu på 415,49 miljondelar (ppm), vilket är en ökning från förra veckan (412,33 ppm). Det är en rejält märkbar ökning jämfört med för ett år sedan (+4,63 ppm).

    På bara 10 år har halten ökat från 393 ppm och 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. Under de senaste 170 åren har mänskliga aktiviteter ökat koncentrationen av koldioxid i atmosfären med 47 procent över förindustriella nivåer (från 1850) och före det har det legat relativt stabilt. Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och inte befunnit sig på den nivån på minst 800.000 år, troligen miljontals år. Vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och där havsnivån var 20 meter högre.

    Den omfattande stängningen över stora delar av världen som har genomförts under coronapandemin har förvisso lett till minskade utsläpp, men minskningen har inte inneburit någon större effekt på halterna av koldioxid i atmosfären. Det konstaterar Meteorologiska världsorganisationen, WMO, i sin årliga rapport om växthusgaser.

    För även om utsläppen av växthusgaser skulle upphöra nu 2020 kommer temperaturökningen bli ungefär tre grader till år 2500 jämfört med förindustriell tid, enligt andra beräkningar. Växthusgaser har lång livstid och har släppt ut av människan under drygt 200 års industrialisering.

    Koldioxid är den i särklass viktigaste långlivade växthusgas som är relaterad till mänsklig aktivitet och står för cirka två tredjedelar av den uppvärmande effekten. Enligt WMO-rapporten fortsatte koldioxidhalten under 2019 att öka snabbt och genomsnittshalten för året passerade gränsen 410 miljondelar, ppm och hamnade på cirka 410,5 ppm. Det är en rejäl ökning från 407,9 ppm under 2018. Ökningen var större än den från 2017 till 2018 och också större än genomsnittet för de senaste tio åren. Utsläppen från förbränning av fossila bränslen, cementproduktion, avskogning och annan landanvändning bidrog till att koldioxidhalten 2019 låg 48 procent högre än de förindustriella nivåerna på 278 ppm. Ökningen har fortsatt under 2020. Sedan 1990, har den värmande effekten på klimatet ökat med 45 procent på grund av långlivade växthusgaser. 

    Även de kraftiga växthusgaserna metan och lustgas ökade under 2019 jämfört med 2018. Metan nådde förra året ett nytt rekord på 1 877 miljarddelar (ppb) och ligger nu 160 procent över förindustriell nivå. Lustgas uppmättes till 332 miljarddelar (ppb), det är 23 procent över förindustriell nivå.

    Petteri Taalas, chef för WMO, efterlyser därför i ett pressmeddelande till rapporten att det kommer krävas oerhört mycket mer för att få ner utsläppen än vad vi sett under detta ovanliga år och passar på att hänvisa till pandemiarbetet:

    De minskningar i utsläpp som har skett under stängningen på grund av corona är bara en liten blipp i den långsiktiga kurvan. Vi behöver en konstant tillplattning av kurvan. 

    Skogsutredning får hård kritik

    På måndag lämnas den statliga skogsutredningen över till regeringen. Betänkandet får svidande kritik från landets miljöorganisationer.

    Skogsutredningen med namnet Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen var tänkt att lösa den långvariga konflikten mellan produktionsmålen och miljömålen i svensk skogspolitik. Utredningen var en av Centerpartiets vinster i förhandlingarna om Januariavtalet.

    Men både WWF och Naturskyddsföreningen menar att utredningens förslag kommer slå hårt mot skogens naturvärden.

    Vi befinner oss i ett mycket allvarligt läge både vad gäller den biologiska mångfalden och klimatet. Varken skogspolitiken eller lagstiftning rörande skog och skogsbruk har hängt med i samhällsutvecklingen, och istället för att leverera lösningar på de största kriser vi står inför riskerar den statliga utredningen att försvåra arbetet med en effektiv naturvård i skogen, säger Johanna Sandahl, ordförande i Naturskyddsföreningen.

    Supermiljöbloggen har tidigare rapporterat om att Januariavtalet och utredningen skrotar de så kallade nyckelbiotopsinventeringarna, vilket riskerar leda till att ekologiskt viktiga områden avverkas innan de ens upptäcks. Naturskyddsföreningen kritiserar också att transparensen i systemet minskar, vilket kan spä på konflikten mellan skogsägare och de som vill värna skogen.

    En annan punkt som får vållat stor uppmärksamhet är att skydd av skog ska ske genom frivilliga initiativ från markägare. WWF menar att detta redan har testats – med dåliga resultat som följd.

    Det blev områden med lägre naturvårdskvalitet och högre kostnader. Att ha frivillighet som huvudstrategi vore ett stort systemskifte. Det bör snarare vara ett komplement. Vi riskerar att förlora de mest värdefulla områdena, säger Linda Berglund, senior skogsrådgivare på WWF och medlem i utredningens expertgrupp, till DN.

    Bland de positiva effekterna av utredningen pekar både WWF och Naturskyddsföreningen ut förslaget om att skydda 100 mil fjällnära skog.

    Det här är Sveriges motsvarighet till skogarna i Amazonas, eller Borneo. Det finns inget liknande i hela Västeuropa, säger Tommy Ek, utredningssekreterare till Aftonbladet.

    Idag är över hälften av alla våra rödlistade arter, 2300 stycken, direkt kopplade till skogen. Dessa arter är livsviktiga för att behålla den biologiska mångfalden och säkra ekosystemtjänster för Sveriges invånare. Samtidigt är skogen huvudråvara i Sveriges stora satsningar på biobränslen.

    Skogen räcker inte till allt. De här målen krockar med varandra, så som de är formulerade i dag, säger utredaren Agneta Ögren, som ansvarat för utredningen.


    Läs mer om den svenska skogen:
    Vad ska vi med skogen till? Del 1
    Vad ska vi med skogen till? Del 2
    Vad ska vi med skogen till? Del 3

    Klimatutmaningarna kräver lokala matsystem

    ”Matsystemet bör tillfredsställa producenters och konsumenters behov, snarare än att styras av marknadskrafter och storföretag”. Det skriver människorättsjuristen Parul Sharma på SMB Debatt apropå de stora demonstrationer som just nu pågår mot Indiens nya jordbrukspolitik.

    Den indiska jordbrukspolitiken fokuserar på att producera produkter för export och storskalig industriell verksamhet istället för den lokala matproduktionen eller en hållbar matproduktion. Mat från storskaliga industri-jordbruk med monokultur, det vill säga fokus på en gröda, har lägre näringsvärde, kräver stora mängder bekämpningsmedel samt enorma mängder vatten, och ökar även avskogning.

    FAO har tidigare varnat för att den odlingsbara jorden är på väg att försvinna och att vi 2017 bara hade 60 års skördar kvar av matjord. Ett steg till lösning är att man går bort ifrån ett högspecialiserat globaliserat jordbruk med ett fåtal grödor.

    Ett mer lokalt matsystem baserat på ett jordbruk som producerar en större variation av grödor kan inte bara att rädda vårt jordbruk, utan också göra att vi 2050 får helt nya smaker på tallriken. Detta hållbara matsystem är något som Indiens regering inte ägnat en tanke åt.

    Nya jordbruksreformer och lagar stiftas för att missgynna småbrukare som inte står en chans inför det stora industriella jordbruket. Nu har återigen tusentals indiska bönder samlats på New Delhis gator för att protestera och protesterna blir alltmer våldsamma. 

    Vad handlar protesterna om denna gång? Det handlar om nya förslag på reformer från parlamentet som kommer att lossa reglerna kring försäljning, prissättning och lagring av jordbruksprodukter – regler som har skyddat Indiens jordbrukare från den fria marknaden i årtionden.

    Dessa reformer tillåter privata köpare att samla viktiga råvaror för framtida försäljning, vilket endast statligt auktoriserade agenter kunde göra tidigare. De beskriver också regler för kontraktsodling, där jordbrukare skräddarsyr sin produktion för att passa en specifik köpares efterfrågan. 

    En av de största förändringarna är att bönderna får sälja sina produkter till marknadspris direkt till privata aktörer – jordbruksföretag, stormarknadskedjor och livsmedelsbutiker online. De flesta indiska bönder säljer för närvarande majoriteten av sina produkter på statligt kontrollerade grossistmarknader eller mandis (lokala grönsaksmarknader) till säkra golvpriser.

    De protesterande jordbrukarna är främst oroliga för att detta så småningom kommer att leda till slut på grossistmarknaderna och säkra priser, vilket gör att de inte har något reservalternativ. Det vill säga om de inte är nöjda med det pris som erbjuds av en privat köpare, kan de inte återvända till mandi eller använda det som ett förhandlingsknep under prisförhandlingarna.

    Jordbruket, som sysselsätter hälften av Indiens befolkning, har länge varit i desperat behov av reformer. Men de nya – och kontroversiella – förslagen kommer sannolikt inte att vara en lösning för jordbrukarnas problem. Deras mål är i huvudsak att möjliggöra ett större utrymme för marknadskrafterna inom jordbruket. 

    Så mycket som 80 procent av de livsmedel som konsumeras i större delen av världen kommer från småbrukare. Ändå är dessa värst drabbade av sociala förödelser som svältdöd och ekonomisk katastrof. Så är verkligheten även för småbrukare i Indien.

    Sedan 1995 har hundra tusentals indiska bönder begått självmord. Idag finns det forskning som visar att ett självmord begås var 30:e minut av just bönder i Indien. En bidragande faktor är det höga priset på genetiskt modifierat utsäde, och allt som modernt industriellt jordbruk medför, som sätter dessa redan resurssvaga bönder i livslånga skulder- där även en måltid om dagen blir en omöjlighet.

    Jag glömmer aldrig mitt första möte med bonden Raja Swamy i delstaten Tamil Nadu år 2003. Swamy låg förlamad i sin halmsäng efter ett misslyckat självmord. Jag var där för att dokumentera antalet drabbade barn som inte kunde gå i skolan eftersom de arbetade med att spruta bekämpningsmedel ute på bomullsfälten. Swamy dog några månader senare och hans familj försvann från jordens yta. Antagligen flyttade de till närmaste storstad för att döttrarna skulle kunna arbeta i fabrik, eller i värsta fall bli del av den växande barnprostitutionen i storstäderna.

    En uppfattning som motiverat den indiska regeringen är att detta kommer att förbättra jordbrukets inkomster, locka investeringar och teknik, och öka produktiviteten.

    ”Detta innebär döden för små och marginaliserade jordbrukare. Detta syftar till att förstöra dem genom att överlämna jordbruk och marknad till de stora företagen. De vill rycka bort vår mark. Men vi kommer inte att låta dem göra detta,” menar Sukhdev Singh Kokri , i en intervju med BBC Punjabi.

    Sanningen är att det inte enbart är indiska bönder som lider. De som föder världen svälter. 80 procent av maten vi äter kommer från små till mellanstora jordbruk, men trots det är det de som lever och arbetar på landsbygden som är värst drabbade av hunger och klimatförändringarna globalt.

    Endast 1,7 procent av klimatfinansieringen går till småskaliga jordbrukare i världens utvecklingsländer, trots att dessa bönder är de mest utsatta för effekterna av klimatförändringarna, enligt FN-organet IFAD.

    Hållbara matsystem handlar om matsuveränitet, vilket innebär att makten över maten finns i händerna på producenter och konsumenter.

    Det globala matsystemet bör tillfredsställa deras behov, snarare än att styras av marknadskrafter och storföretag. Det innebär också att mat ska produceras på ett ekologiskt hållbart sätt som inte skadar möjligheterna för framtida generationer att förse sina familjer och lokala samhällen med näringsrik mat.

    Parul Sharma, människorättsjurist med fokus på hållbarhetsfrågor


    Det här är en debattartikel publicerad på SMB:s opinionsida. Åsikterna i texten tillhör skribenten.

    Upphettning kan innebära slutet för insekter

    Den globala upphettningen kan göra det svårt för insekter att både reproducera sig och att överleva. Det visar ny forskning från Lunds universitet.

    De ökade utsläppen av växthusgaser på jorden börjar få allt tydligare konsekvenser. Bland annat har antalet värmeböljor blivit fler och värre sedan 1950-talet, enligt en studie i Nature Communications, och antas förvärras ytterligare under fortsatt global upphettning. Vissa arter är mer känsliga än andra för denna utveckling. Insekter kan exempelvis inte reglera sin egen kroppstemperatur, utan påverkas i stället starkt av temperaturen i den närmaste omgivningen. Därmed riskerar de få svårt att hantera allt högre temperaturer och lättare drabbas av överhettning i en allt varmare värld.

    Nu har forskare vid Lunds universitet visat i en studie i PNAS att både överlevnaden och förmågan att reproducera sig påverkas kraftigt av ökande temperaturer – även i områden högt uppe på norra halvklotet. Därmed verkar det finnas en temperaturberoende konflikt mellan överlevnad å ena sidan och förmågan att fortplanta sig å den andra.

    För att studera anpassningsförmåga till temperaturförändringar i omgivningen, använde forskarna sig av en kombination av fältstudier och infraröd kamerateknik (termografi). Tekniken gör det möjligt att mäta individers kroppstemperatur under naturliga förhållanden som sedan kan relateras till överlevnad och reproduktionsframgång.

    Genom att undersöka två närbesläktade arter av jungfrusländor i Sverige kunde forskarna se att sländornas överlevnad är hög vid relativt låga temperaturer runt 15­–20 C°, men att reproduktionsförmågan däremot når sin topp vid temperaturer mellan 20 och 30 C° beroende på art.

    Studien visar också att sländornas förmåga att hantera värmerelaterad stress är begränsad. Som alla ryggradslösa djur är de växelvarma (kallblodiga) och beroende av yttre källor som solen eller varma stenar för att höja kroppstemperaturen. Utöver insekter tillhör även fiskar, groddjur och reptiler växelvarma djur.

    Därmed utmanar forskningen en populär teori om att djurs plasticitet, det vill säga deras individuella flexibilitet, kan hjälpa dem att överleva under svårare miljöförhållanden.

    Tidigare forskningsstudier har visat att nästan hälften av världens insekter riskerar utrotas på grund av klimatförändringar och vårt sätt att producera mat genom hög användning av bekämpningsmedel. Det blir därmed alltmer tydligt att den biologiska mångfalden befinner sig i kris och i nästan fritt fall. Nyligen kom Världsnaturfondens WWF Living Planet Report 2020 som visade att ryggradsdjuren i världen minskat med 68 procent på mindre än 50 år.

    Det är därför oroväckande att forskares varning att vi befinner oss i det sjätte massutdöendet inte tas på mer allvar eller hörsammats mer. Hur allvarligare kan en utveckling egentligen framställas?

    Honungsbiet hotar vilda arter

    Honungsbin gör stor nytta i jordbruket, men kan utgöra en risk för ömtåliga ekosystem. Att introducera stora mängder honungsbin kommer därför inte lösa problemet med försvinnande pollinatörer och biologisk mångfald.

    Det kommersialiserade honungsbiet får mycket uppmärksamhet på grund av dess ekonomiska värde och nödvändighet för våra jordbrukssystem. Men vilda bin – som också är effektiva pollinatörer – hotas starkt av honungsbiet.

    Honungsbin är, till skillnad från flera andra arter av pollinatörer, generalister då det kommer till vilka växtarter de kan föda sig på. Det innebär att honungsbina lättare kan monopolisera födan i området och konkurrera ut vildbina.

    För många kolonier ökar konkurrensen mellan insekterna och leder till att den redan hotade lokala diversiteten försvinner. En studie från 2016 som publicerades i tidskriften Conservation Letters fann att en enda honungsbikupa extraherade tillräckligt med pollen på en månad för att nära 33 000 vilda bin.

    Effekten av bikolonier är så dramatisk att man kan upptäcka störningar mellan växter och pollinerare bara dagen efter introduktionen av honungsbina, säger Alfredo Valido forskare från det spanska nationella forskningsrådet på Teneriffa till Scientific American. 

    Uppmärksamheten på honungsbin när det gäller att ”rädda bin” är ur naturvårdssynpunkt missriktad, eftersom det är de vilda bipopulatonerna som har ett mer akut behov av stöd. Något som gör problemet mer komplicerat är att biodling ofta tillåts med bristande miljögranskning.

    Människor tror felaktigt att hålla honungsbin eller att hjälpa honungsbin på något sätt hjälper de inhemska bin, som riskerar att utrotas, säger Sheila Colla, biträdande professor och biolog vid York University i Toronto, till Scientific American.

    Som Supermiljöbloggen tidigare rapporterat om är binas pollinering extremt viktigt för jordbruket. Globalt sett är ungefär en tredjedel av den mat vi äter helt beroende av pollinerande insekter, och omkring 85 procent av pollineringen görs av honungsbin.

    Men ett beroende av de kommersiella honungsbina kan bli problematiskt. De senaste åren har allt fler rapporterat om att honungsbina kraftigt minskar i antal. Flera biodlare tvingas börja varje säsong med dubbelt så mycket bikupor i väntan på svåra förluster.  Något som naturligtvis förrvärrar situationen för de vilda biarterna ytterligare.

    Brittiska pensionsfonder måste visa sin klimatpåverkan

    Den brittiska premiärministern vill ”leda vägen” för företags klimatrapportering. Det ska bland annat genomföras med obligatorisk klimatrapportering för pensionsbolagen i enlighet med G20:s TCFD-riktlinjer.

    SMB har tidigare rapporterat om problematiken kring företags klimatrapportering och att avsaknaden av systematiska klimatredovisningar försvårar insynen och möjligheten att påverka företagens utsläpp. Det kan också göra det svårare för investerare att inkludera företags klimatpåverkan i sina investeringsbeslut.

    I Sverige är inte klimatredovisning obligatoriskt och det finns ingen enighet på den svenska marknaden om hur företag bäst ska klimatredovisa. Situationen ser inte mycket bättre ut i andra länder, en nyligen genomförd internationell studie har till exempel visat att bara hälften av börsnoterade företag klimatredovisar. Forskarna bakom studien föreslog att det skulle bli obligatoriskt för företag att öppet redovisa sina koldioxidutsläpp för att komma tillrätta med problemet.

    Nu rapporterar Board Agenda om signaler i Storbritannien på att en lagändring när det gäller klimatredovsning är på gång i brittiska överhuset. Den skulle göra det obligatoriskt att klimatrapportera. Bland annat skulle en sådan lagändring tvinga brittiska pensionsfonder att klimatrapportera i enhetlighet med TCFD-riktlinjer (Task Force on Climate-related Financial Disclosures). TCFD är ett klimatrapporteringssystem som skapats inom ramen för G20:s finansiella stabilitetsstyrelse. 

    Övergången att låta brittiska pensionsfonder rapportera om klimatrelaterade risker med riktlinjer från TCFD påbörjades den här veckan. Planerna på att göra klimatrapportering obligatoriskt för företag i enlighet med TCFD-riktlinjerna fanns med redan i landets green finance-strategi som presenterades 2019. 

    Pensionsministern Guy Opperman berättade för en publik av kapitalförvaltare och ägare att det var ett absolut krav att Storbritannien i en värld efter Brexit ska bryta mark när det gäller såväl grön ekonomi som grön teknik.

    Experter är emellertid skeptiska då detaljerna ännu inte är färdiga. Man menar även att det fortfarande kommer att behövas frivillighet från företagen. Vissa tror till exempel att obligatorisk TCFD-rapportering bara kommer att gälla där verksamhet når en viss storlek. Enligt Ed Baker, specialist på PRI:s (Principles for Responsible Investment) klimatgrupp, har jämfört TCFD-rapportering med en ”frivillig hastighetsgräns”.


    10 gånger mer plast än befarat i Atlanten

    En ny studie visar att mängden mikroplast i haven är mycket större än man tidigare trott. Det rapporterar SVT.

    I studien, som publicerats i Nature Communications, reste forskare mellan Falklandsöarna och Storbritannien. Atlantens havsvatten mättes från ytan och upp till 200 meter ner. Resultatet tyder på att mängden mikroplast kraftigt underskattats.

    Problemet med mikroplast i haven har varit känt länge. Forskare har förutspått att det år 2050 kommer finnas mer plast än fisk i haven. Mikroplasterna riskerar inte bara att förstöra marina ekosystem, utan får allt större påverkan på människor. En studie från 2018 fann mikroplast i 72 procent av proverna från europeiskt drickvatten.


    Vill du minska din egen plastkonsumtion. Spana in våra tips här!

    En grönare Boris Johnson förväntas ha ett ambitiöst klimatmål till årsskiftet

    Storbritannien förbereder sig för att lägga fram sin nationella plan för framtida koldioxidutsläpp, innan FN: s klimatförhandlingar är avklarade. Premiärministern Boris Johnson som nyligen börjat profilera sig i gröna frågor förväntas komma med ett ambitiöst nationellt mål för att minska utsläppen väsentligt fram till 2030, eftersom Storbritannien kommer att vara värd för det uppskjutna Cop26-toppmötet nästa år.

    Förra veckan sparkade Boris Johnson sin närmaste medarbetare Dominic Cummings. En bidragande orsak påstås vara att Cummings ville att premiärministern skulle ta det försiktigt med att just profilera sig i gröna frågor. Cummings ansåg att klimatfrågan skulle skrämma bort alla arbetarklassväljare som han lyckats vinna med hjälp av Brexit. Premiärministern väljer nu att lyssna på andra i sin närhet, bland annat hans far Stanley Johnson och partner Carrie Symmonds, båda två kända miljöaktivister.

    Trots påstått galenskap och stadigt sjunkande populäritet ger Johnsons nya fokus på klimatfrågan hopp om ett ambitiöst nationellt bidrag (NDC) som uppföljning till Parisavtalet, något som ska fastställas till slutet av året. Varje land som undertecknade Parisavtalet satte upp ett NDC för att minska växthusgasutsläppen till 2030, men den inledande omgången 2015 var otillräcklig för att uppfylla Parismålet och därmed kommer varje land skärpa sitt NDC vart femte år.

    Under de senaste veckorna har Kina och Japan lagt fram löften om att nå noll koldioxidutsläpp till 2060 respektive 2050, men lämnar fortfarande frågor om specifika utsläppsminskningar under det kommande decenniet. FN har tydligt uppmanat världens stormakter att med sina NDC:er klargöra för kortsiktiga och långsiktiga åtaganden för koldioxidneutralitet inför Cop26 nästa år.

    I början av 2021 kommer länder som representerar mer än 65% av de globala koldioxidutsläppen och mer än 70% av världsekonomin förväntas ha gjort ambitiösa åtaganden för koldioxidneutralitet. Men vi springer fortfarande efter i loppet mot tiden. Varje land, stad, finansinstitut och företag bör anta planer för övergång till netto-utsläpp noll till 2050. sa FN: s generalsekreterare, António Guterres i Europeiska rådet under förra veckan.

    I Oktober 2020 höjde Europeiska kommissionens Europas föreslagna koldioxidutsläpp från 40 procent till minst 55 procent fram till 2030. Om England fortfarande var en del av EU skulle Johnson behöva följa mallen, men nu förväntas ett desto högre mål sättas för att föregå som ett gott exempel inför värdskapet för Cop26 2021. Nicholas Stern, ordförande för Grantham Research Institute vid London School of Economics, sa till The Guardian att Storbritannien borde sträva efter en minskning av utsläppen på 70% fram till 2030, och flera miljöaktivister vill sätta press på Johnsons inför beslutet i December.

    Storbritannien bör ta på sig sin rättvisa andel av globala utsläppsminskningar baserat på historiskt ansvar, vi måste gå längre och snabbare och sträva efter att till och med överskrida detta mål, samt leda globala ansträngningar för att minska klyftan mot en global temperaturökning på 1,5C., Skrev miljöaktivister till Johnson i ett öppet brev förra Fredagen.

    Storbritannien avser att publicera sitt NDC före ett avgörande möte mellan världsledare i slutet av November, något som Johnson och Guterres kommer att vara värd för. Klimatambitionstoppmötet kommer att äga rum den 12 december, femårsdagen för Parisavtalet. Världsledarnas virtuella möte ses som en kritisk milstolpe på vägen till Cop26 och Supermiljöbloggen kommer följa utvecklingen under slutet av året.

    Sveriges godaste kranvatten korat – varför är vattenfrågan så viktig?

    Sveriges godaste kranvatten kommer från Höganäs. Med Kranvattentävlingen vill branschorganisationen Svenskt Vatten belysa frågan om vattnet som vårt viktigaste livsmedel och de miljöutmaningar som hotar vår vattenförsörjning. SMB fick en intervju med VD:n Pär Dalhielm, som betonade hur unikt vårt svenska kranvatten är och hur vi tar det för givet.

    Var femte år arrangerar tävlingen branschorganisationen Svenskt Vatten Kranvattentävlingen, där landets godaste kranvatten koras. Alla kommuner får då en inbjudan om att anmäla sig till tävlingen. Sammantaget deltog 104 kommuner i årets tävling och efter 10 regionfinaler runt om i landet gick 20 kommuner vidare till riksfinalen 18 november. Efter att en jury av vana vinprovare (numera också vattenprovare) sagt sitt stod skånska Höganäs som vinnare med motiveringen: 

    Ett vinnarvatten med självklar elegans och utsökt fräschör. Här finns balans, karaktär och en klingande längd. Som Fröding skrev ”i varje droppe är en ädelsten”.

    En resurs att värna

    Svenskt Vattens VD Pär Dalhielm är tacksam att tävlingen har lyft betydelsen av kranvattnet som dessutom blivit lite av en lokal stolthet för de tävlande och ser det som något som kommunen skulle kunna gynnas av under pandemin nu när alltfler ”hemestrar”. Segrande kommun vinner nämligen, utöver uppmärksamheten som tävlingen ger, en PR-kampanj till ett annonsvärde om 250 000 kronor för att lyfta vattnet och vattenfrågorna.

    Svenskt Vattens VD Pär Dalhielm menar att alla nog inte förstår hur viktigt vårt vatten är och att vi därför lätt tar det för givet:

    Vårt svenska kranvatten är på många sätt en unik produkt, med hemleverans till varenda hem och arbetsplats – överallt där vi behöver vatten. Alltid lokalproducerat, alltid färskt.

    Trots att pandemin försvårade arrangerandet av tävlingen anser han att det trots allt gått bra utifrån förutsättningarna. Annars är det i det personliga mötet som det har varit lättare att boosta hållbarhetsfrågorna säger han, men att det har fungerat väl även i digital form.

    Dolda nyttor

    Syftet med Kranvattentävlingen är att synliggöra hur sårbart Sverige skulle vara utan de tillförlitliga vattenresurser vi har idag. Den varma och torra sommaren 2018 blev en ögonöppnare för många, menar Dalhielm, där vattnets betydelse – i alla fall tillfälligt – blev påtaglig för de flesta. Särskilt konkret var det för de som arbetade inom jordbruket som tvingades nödslakta sin boskap när torkan ledde till både vatten- och foderbrist. Det tillsammans med den allmänna debatten om klimatförändringar anser har fått upp vattenfrågan högre på agendan. Samtidigt, menar han, finns en ”självklarhet” kring att ta vattnet för givet till och med på högsta politiska nivå:

    När coronapandemin drog igång och fokus hamnade på livsmedelsförsörjningen så ingick först inte vattenförsörjningen i näringsdepartementets avstämningar.

    Pär Dalhielm menar att vi måste vi ställa oss frågan hur robust vår infrastruktur egentligen är. Om vattenförsörjningen slås ut fungerar varken sjukhus eller skolor, vilket förlamar hela samhället. Därmed kan det bli en kris på en kris som får stora konsekvenser:

    Om det bryter ut en brand på ett fartyg i Mälaren – dricksvattentäkt för två miljoner människor – och branden släcks med skumsläckningsmedel som innehåller PFAS är den vattentäkten förgiftad och obrukbar.

    Samtidigt uppfattar Pär Dalhielm att det finns en ovillighet från beslutsfattare – men även allmänheten – att investera och betala för vår vatteninfrastruktur för fortsatt tillgång på högkvalitativt vatten. Han hänvisar till en investeringsrapport som Svenskt Vatten nyligen gjort som visar att mellan 2020 och 2040 kommer samhället behöva investera 460 miljarder kronor för att säkra våra vattensystem. Investeringsbehovet i VA-sektorn har ökat från 16 till 23 miljarder per år och några anledningar är en ökande befolkning, samhällets krav och klimatförändringar.

    En splittrad fråga

    Dessvärre är ansvarsfördelningen en splittrad fråga i Sverige och finns vid flera olika myndigheter. Det blir därför svårt att få ett helhetsgrepp, menar Dalhielm. Det är dessutom ett ojämlikt system där det kan kosta olika beroende på var man bor, men vattnet kostar i snitt enbart 4 öre per liter i Sverige.

    Samtidigt, menar Dalhielm, att det är viktigt att vara medveten om att dagens VA-bolag är mer än bara kranvatten. De är även viktiga för landet biogasproduktion och fyller en viktig funktion som kylvatten när stora batterifabriker behöver byggas. Han tycker därför att det är synd att dagens politiska debatter inte pratar om långsiktiga hållbarhetsfrågor utan enbart fokusera på det som syns här och nu och att det är samma dilemma som med klimatfrågan i stort:

    Varför behandla en fråga i dag som går att skjuta framåt.

    En global fråga

    Som branschorganisation för landets livsmedelsproducenter och miljövårdsföretag arbetar Svenskt Vatten med att företräda kommunernas VA-organisationers intressen för att få gehör i nationella och internationella sammanhang. Pär Dalhielm är därför tydlig med att det är viktigt att förstå vattenfrågan i en global kontext och dess centrala roll i de globala målen Han argumenterar därför för att Sverige med sin höga vattenkvalitet borde anta en ledarroll globalt och inom EU. Han kan förvisso se att fokus har ökat på havsfrågor, men då enbart i det ekologiska perspektivet.

    Han ser vatten och sanitetsfrågan som en viktig jämlikhetsfråga, något som blev extra tydligt under Världstoalettdagen – som inträffade dagen efter finalen i Kranvattentävlingen – som särskilt betonat hur viktigt sanitet är för jämlikhet världen över. För trots de framgångar som gjorts saknar fortfarande två miljarder människor i världen tillgång till en fungerande toalett och WaterAid gör bedömningen att med nuvarande utveckling tar det 400 år tills alla i Afrika har en toalett samtidigt som sanitetskrisen förvärras av klimatförändringarna. Liksom Pär Dalhielm menar WaterAids generalsekreterare Anna Nilsdotter att Sverige har en stor möjlighet att driva på internationellt för att sanitetsfrågan ska få större uppmärksamhet.

    Det är uppenbart att både kranvatten och sanitet är frågor som tas för givna i flera länder, särskilt i Norden där vi är vana vid billigt och tillgängligt vatten. Kranvattentävlingen är ett sätt att öka medvetenheten, men eftersom den hålls var femte år skulle andra mer direkta och långsiktiga initiativ också behövas. Vårt vatten är alldeles för värdefullt för att tas för givet.

    Global kampanj får företag att satsa på förnybar energi

    Den globala kampanjen RE100 med syftet att få företag att satsa på förnybar energi har rönt stora framgångar i Australien. Häromdagen gick en av landets största zinkraffinaderier, Sun Metals Corp, med i kampanjen och satsar nu på att senast 2040 enbart nyttja energi från fossilfria källor. Att ett stort företag som Sun Metals Corp gör den här utannonseringen har kallats en Game changer.

    Det händer en hel del på marknaden just nu, såväl länder som företag satsar på att bli fossilfria inom de närmaste årtiondena. I Australien har den processen påskyndats med RE100-kampanjen, vilket är ett initiativ inom Global Climate Group med syftet att få företag att satsa på 100 procent förnybar energi.

    Renew Economy skriver om hur Sun Metals Corp är en av de senaste bolagen i Australien som ingår i initiativet och därmed kommer att gå över till 100 procent förnybara energikällor senast 2040. Sun Metals Corp täcker redan idag ungefär 22 procent av sitt energibehov från solenergi då de installerade en solfarm nära sitt raffinaderi för två år sedan.

    Detta åtagande från Sun Metals att nå 100% förnybart till 2040 är en riktig game changer. […] Om Sun Metals kan förnyas helt till 2040 finns det ingen anledning till att alla andra australiska raffinaderier och smältverk inte kan göra detsamma, säger Jon Dee, koordinator för RE-kampanjen i Australien, till Renew Economy. 

    Ett av Sun Metals Corps delmål är att 80 procent av den energi de använder ska komma från förnybara energikällor 2030. För att lyckas nå det målet ska företaget, förutom satsningen på solenergi, även satsa på vindkraft. För att nå 100 procent förnybart söker man även andra och kompletterande typer av tekniska lösningar såsom batterier, biogas och väte.

    Det borde inte bli någon överraskning att så många företag gör det här. Som företagsmedlemmarna i RE100 redan har visat är det förnuftigt att gå över till 100% förnybart och det är också meningsfullt för miljön, säger Jon Dee till Renew Economy. 

    ”Framtiden måste vara cirkulär”

    Många svenskar idag river ut fullt fungerande kök, ersätter knappt insuttna möbler, handlar nya kläder innan de gamla slitits ut och byter förra årets mobiltelefoner mot årets. Detta, att tröttna, är inte ett hållbart beteende. Vi måste ändra på vårt konsumtionsbeteende, och vi måste göra det nu. Det skriver författaren och journalisten Johan Tell i samband med Circular Monday, som infaller 23 november.

    I den spanska staden Córdoba ligger Mezquita, en helgedom från 900-talet. När jag besökte den fascinerades jag av de äldsta delarna där pelarna var olika långa, olika tjocka och olika utsmyckade. Det berodde på att pelarna köptes begagnade från platser runt om hela Medelhavet.

    Några kom från palats som rasat i en jordbävning medan andra från tempel som förstörts i ett krig. Begagnat byggmaterial togs alltså omhand redan för 1300 år sedan – idén om en cirkulär ekonomi är sannerligen inte ny.

    När den danske arkitekten Anders Lendager nyligen lät bygga ett hus av två gamla stålcontainrar, en bit av en hockeyrink, kasserade fönster, gamla burkar till aluminiumtaket och champagnekorkar till köksgolvet krokade han i traditionen som användes i Andalusien under medeltiden. Inte bara hans material var cirkulära, utan även hans idéer.Anders Lendager menar själv att hans ”Upcycle house” reducerade koldioxidutsläppen med 96 procent jämfört med ett hus helt byggt av nytt material.

    Idag är vi tyvärr för många som river ut fullt fungerande kök, ersätter knappt insuttna möbler, handlar nya kläder innan vi slitit ut de gamla och byter förra årets mobiltelefoner mot årets. Detta, att tröttna, är inte ett hållbart beteende. För varje gång en ny produkt tillverkas innebär det en belastning på såväl miljö som klimat.

    Det går åt energi (ofta fossil sådan) när produkten tillverkas, det går åt resurser (en mobiltelefon ger exempelvis upphov till 86 kilo gruvavfall) och det genereras sopor (svenska hushåll slänger cirka 4,5 miljoner ton avfall om året). 

    När vi konsumerar för mycket leder det till att skogar huggs ner, vatten förorenas, hav fylls av plast, den biologiska mångfalden försämras och klimatförändringen förvärras. Om vi ska uppnå FN:s globala mål nummer 12, det om hållbar konsumtion och produktion, till år 2030, måste detta beteende ändras.

    När jag gick in i Mezquita gjorde jag det i mina skor från 1989. Skor kan hålla länge om vi vet att smörja in dem och ser till att byta sula och klack när så behövs. Vi måste helt enkelt lära oss tänka ”kvalitet och tidlöst” istället för ”billigt och trendigt”. Vi måste välja en annan väg än amerikaner, som i genomsnitt köper åtta par skor om året.

    Att vårda och laga det du redan äger är första steget till en hållbar konsumtion, det var därför jag skrev boken Bättre begagnat. Jag anade att ganska enkla färdigheter som till och med en skrivbordsmänniska som jag besitter, som att limma en vinglig stol, laga ett par byxor, fixa en cykel, inte hade överförts till nästa generation.

    Något som en Kantar Sifo-undersökning från i somras bekräftade: 34 procent av Sveriges befolkning brukar inte laga sina prylar när de gått sönder, för att de inte vet hur man gör, saknar rätt verktyg eller tycker det är för dyrt att få det gjort. Samtidigt tyckte 93 procent av de tillfrågade att det var viktigt att man lagade och vårdade sina kläder och saker, av ekonomiska skäl men än mer av klimatmässiga.

    Andra steget till en hållbar konsumtion är att när vi verkligen behöver handla något ska vi först skanna av begagnatmarknaden: en begagnad båt sparar plast, en begagnad cykel sparar stål och aluminium, en begagnad bokhylla sparar trä, begagnade kläder sparar allt möjligt, inte minst vatten, och en begagnad pelare från Medelhavsområdet sparar marmor. Totalt sparar vi svenskar minst 0,8 miljoner ton co2e i utsläpp genom att handla begagnat istället för nytt. Det motsvarar samma mängd co2e som om all vägtrafik i Sverige stod stilla i en månad.

    Om fler skulle börja  laga, hyra eller köpa begagnat skulle miljövinsterna kunna bli oändligt mycket större. Målet måste vara en framtida ekonomi som är cirkulär. Att vårda, laga och köpa begagnat är ett steg på vägen. 

    Johan Tell, författare, föreläsare och journalist


    Det här är en debattartikel publicerad på SMB:s opinionsida. Åsikterna i texten tillhör skribenten.

    Dagens CO2-kurva

    Varje söndag redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Varje söndag redovisar SMB halten av koldioxid i luften, uppmätt på Mauna Loa på Hawaii. Enligt senaste mätningen ligger koldioxidhalten nu på 412,33 miljondelar (ppm), vilket är en liten minskning från förra veckan (412,58 ppm). Det är en märkbar ökning jämfört med för ett år sedan (+1,85 ppm).

    På bara 10 år har halten ökat från 393 ppm och 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. Enligt NASA var den globala genomsnittliga koncentration av atmosfärisk koldioxid i september cirka 415 ppm, vilket är en ökning med 32 procent sedan mätningarna började 1958 och har sedan stadigt ökat.

    Under de senaste 170 åren har mänskliga aktiviteter ökat koncentrationen av koldioxid i atmosfären med 47 procent över förindustriella nivåer (från 1850) och före det har det legat relativt stabilt.

    Källa: NASA, NOAA. Visar indirekt mätning genom isborrkärnor.

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och inte befunnit sig på den nivån på minst 800.000 år, troligen miljontals år. Vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och där havsnivån var 20 meter högre. Enligt en ny studie kan redan en tvågradig uppvärmning innebära katastrofala växthusgasutsläpp när permafrosten tinar så det gäller att vända den negativa trenden så fort det bara går.

    Även om utsläppen av växthusgaser skulle upphöra nu (2020) kommer temperaturökningen bli ungefär tre grader till år 2500 jämfört med förindustriell tid, enligt nya beräkningar. Forskare från Norge har simulerat klimatförändringar under perioden 1850–2500 genom att undersöka två scenarier. I det första scenariot når växthusgaserna ett tak 2030 för att sedan minska till noll år 2100. Det scenario skulle innebära en temperaturökning på tre grader och en havsnivåhöjning på tre meter år 2500. I det andra scenariot upphörde alla utsläpp av växthusgaser omedelbart i år 2020 och även i detta fall skulle medeltemperaturen bli tre grader högre år 2500, medan havsnivån skulle stiga med 2,5 meter.

    Orsakerna till de liknande resultaten är enligt forskarna att temperaturökningarna leder till en slags snöbollseffekt. När polarisarna smälter värmer solenergin upp havsvattnet i stället, som lagrar värmen. När sedan permafrosten tinar frigörs koldioxid och metan som driver upp värmen än mer. Därmed får vi självförstärkande processer som bildar en del av värmen som driver dem. En följd blir att processerna kan fortsätta även om växthusgaserna minskar, under en ganska lång period.

    Bioplast inte bättre än vanlig plast, men bambu kan vara lösningen

    Ny forskning visar att biobaserad plast innehåller lika mycket skadliga kemikalier som vanlig fossilbaserad plast. Nu har forskare i USA istället skapat ett plastalternativ av bambu och sockerrör – som är både giftfritt, nedbrytbart på riktigt och ger låga utsläpp vid tillverkningen.

    Biobaserad plast var tänkt som en lösning för att kunna minska den fossilbaserade traditionella plasten. Bioplasten har generellt lägre klimatpåverkan än den fossila diton. Men enligt en studie som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Environment International innehåller bioplasten lika mycket farliga kemikalier som konventionell plast.

    Genom att analysera kemikalier i vardagsprodukter såsom biobaserade engångstallrikar och vattenflaskor och jämföra med konventionell plast kunde forskarna se att tre fjärdedelar av produkterna innehöll kemikalier som har skadliga effekter på celler eller agerar som hormoner. Studien är den hittills största av sitt slag och har tagits fram av forskare från Institute for Social-Ecological Research, Norwegian University of Science and Technology och Goethe University of Frankfurt.

    Studien visar också att varje biobaserade och bionedbrytbar produkt hade en egen kemisk komposition. Bland de 43 produkter som har testats innehöll mer än 80 procent över 1 000 kemikalier, och ibland uppemot 20 000 kemikalier. Mest kemikalier hittades i cellulosa- och stärkelsebaserade produkter. Medförfattaren Martin Wagner säger i en kommentar till studien att det innebär att det nästan är omöjligt att göra generella uttalanden om hur säkert ett specifikt material är:

    Medan en matpåse gjord av bio-polyten kan innehålla skadliga kemikalier kanske en vinkork gjord av samma material inte gör det, och vice versa.

    Lyckligtvis kan det finnas en annan lösning på plastproblement. Forskare i USA har nämligen skapat ett plastalternativ av bambu och sockerrör – som är både giftfritt, nedbrytbart på riktigt och ger låga utsläpp vid tillverkningen. Enligt en studie i tidskriften Matter har de lyckats att skapa ett material som består av bambu och sockerrörsmassa – även kallat bagasse – som kan användas för engångsbruk av både kalla och varma livsmedel.

    Studiens korresponderade författare Hongli Zhu säger till Science Daily att uppgiften inte varit helt lätt att försöka hitta miljövänliga alternativ till plast:

    Att göra livsmedelsbehållare är utmanande. Det krävs mer än att materialet är biologiskt nedbrytbart. Det måste också vara säkert för livsmedelsanvändning, ha god våtmekanisk hållfasthet och vara mycket rent eftersom behållaren ska användas för varmt kaffe och varm lunch.

    Genom att fläta samman de långa bambufibrerna med de kortare sockerrörsfibrerna kunde forskarna öka hållfastheten kraftigt, samtidigt som resultatet blev ett material som börjar förmultna i naturen redan efter 30-40 dagar. För att öka fett- och vattentåligheten hos materialet tillsatte forskarna alkylketendimer, som är en vanlig miljövänlig kemikalie inom livsmedelsindustrin.

    En stor fördel med det nya materialet är att tillverkningsprocessen beräknas innebära 97 procent mindre koldioxidutsläpp än tillverkning av fossil engångsplast, och 65 procent mindre utsläpp än tillverkning av pappersprodukter och engångsbioplast. Nu återstår endast att göra produktionen ännu mer energieffektiv och få ner kostnaderna så att materialet kan priskonkurrera med plasten. Fördelen är enligt Hongli Zhu är att material har hög prestanda och redan idag är prisvärt, så marknadslanseringen är nära.

    Detta är ett genombrott utöver det vanliga. Med andra ord: håll utkik efter nästa generations miljövänliga plast.


    En procent av världens befolkning står för femtio procent av flygutsläppen

    Att flyget är en så stor klimatbov beror till stor del på en liten grupp människor som är så kallade “storflygare”. Detta framgår av en ny studie, där man har kunnat påvisa att en procent av världens befolkning år 2018 stod för så mycket som femtio procent av flygsektorns växthusgasutsläpp.

    År 2018 var det bara 11 procent av jordens befolkning som satte sig i ett flygplan och bara 4 procent som flög utrikes. Även i rikare länder håller sig majoriteten på marken: 53 procent av befolkningen i USA, 65 procent i Tyskland and 66 procent i Taiwan flög inte under 2018.

    Att flyget är en så stor klimatbov beror alltså inte på att människor i allmänhet flyger särskilt mycket, utan snarare på att en liten grupp människor är ”storflygare”.

    Detta enligt en ny studie vilken visar att en procent av världens befolkning stod för så mycket som femtio procent av flygsektorns växthusgasutsläpp år 2018. Denna lilla del av befolkningen reser ofta mer än 56 000 kilometer om året med flyg, vilket motsvarar en kortare flygning i månaden plus tre långflygningar om året.

    Vem gynnar flygsubventionerna?

    Flyget är en subventionerad sektor. Flygplatser och anslutande infrastruktur är finansierade med offentliga medel. Flygbranschen erhåller också skattelättnader på drivmedel och moms, bland annat. Dessutom får sektorn ofta stöd av regeringar i tider av ekonomisk nedgång, så också nu i samband med coronapandemin, trots att ekonomer ställer sig kritiska till samhällsnyttan det ger.

    De flesta år överstiger dessa olika typerna av offentligt stöd till flygbranschen den vinst som bolagen redovisar. Det subventionerade flygandet blir i sin tur billigt för höginkomsttagare, vilket ökar antalet onödiga flygningar både i arbets- och fritidssyfte.

    Dan Rutherford vid The International Council on Clean Transport menar att man måste se över branschens villkor.

    Det finns en tydlig risk att den specialbehandling flygbolag får bara fungerar till att skydda den globala elitens ekonomiska intressen.

    I Sverige flyger vi i snitt 1,4 gånger per person och år, vilket är fem gånger det globala genomsnittet. Utvecklingen i Sverige har länge också gått mot ett ökat flygresande. Sedan år 1990 har landets totala utsläpp minskat med 24 procent, men utsläppen från internationella flygresor ökat med hela 61 procent, trots en minskad bränsleförbrukning per passagerare.

    Uppsala universitet kalhugger i naturreservat

    Uppsala Akademiförvaltning planerar att avverka ett område som motsvarar cirka 14 fotbollsplaner i populära naturreservatet Hågadalen-Nåsten. ”Prioriterar ekonomi framför ekologiska värden”, säger lokala miljöorganisationer.

    Uppsala Akademiförvaltning förvaltar donationer som finansierar verksamheten på Uppsala universitet. Läroverkets rektor sitter i styrelsen. Akademiförvaltningen äger stora mängder skog i kommunen, varav nära 88 procent av dess 54 000 hektar är under pågående brukning.

    På förvaltningens hemsida går det att läsa att ”skogen brukas så att klimatnytta och biologisk mångfald bevaras och utvecklas” och att de inte ”inte avverkar skogar med höga naturvärden”.

    Hävdar insektsangrepp – men hugger ner mycket mer

    Under 2019 avverkningsanmälde Uppsala Akademiförvaltning ett område på 7,7 hektar, vilket motsvarar cirka 14 fotbollsplaner, i naturreservatet Hågadalen-Nåsten. Strax intill planerar en annan aktör att avverka ytterligare 2,9 hektar. Hågadalen-Nåsten är ett populärt friluftsområde för Uppsalaborna, och har dessutom betydelse för den biologiska mångfalden i regionen.

    Akademiförvaltningen uppger i avverkningsanmälan att området är angripet av granbarkborre, en insekt som angriper granträd. Naturskyddsföreningen i Uppsala menar att det inte stämmer och kallar avverkningsplanerna i Hågadalen-Nåsten för ”en skandal”.

    Våra inventeringar visar att angrepp på enstaka träd skett för 1-2 år sedan, men träden är inte angripna längre. Istället är träden nu fyllda med andra insekter som är granbarkborrens naturliga fiender och därför skulle kunna förhindra framtida angrepp i området, säger Ingemar Södergren, Naturskyddsföreningen Uppsala.

    Uppsala Akademiförvaltning kommer i närtid istället kalhugga på området – en yta som är betydligt större än vad eventuella angrepp ens kräver, enligt Naturskyddsföreningen.

    För att tjäna mer pengar passar Uppsala Akademiförvaltning på att hugga ner mer skog än de behöver. Om de vill plocka bort de döda träden skulle de kunna använda plockhuggning eller andra hyggesfria metorder som tar hänsyn till djur, växter och friluftsliv. En del av skogen de ska hugga ner är tall, som inte ens kan utsättas för angrepp av granbarkborre, säger Ingemar.

    ”Skogen är mogen”

    Tidigare under hösten gick 16 miljöorganisationer ut och menade att granbarkborreangrepp används som svepskäl för ”oacceptabla” avverkningar i hundratals skyddade områden runtom i landet.

    Uppsala Akademiförvaltning säger att de inte kommer hugga ner hela det avverkningsanmälda området, utan menar att den faktiska siffran rör sig om cirka 6 hektar.

    Skälet till beslutet att föryngringsavverka är som ofta inom skogsbruk att skogen är mogen. Det betyder att tillväxten kulminerat, träden har ofta börjat bli nedsatta i vitalitet och i det här området ser vi gamla och pågående granbarkborreskador. Målet är att inom några år ha en ny växande plantskog med tall, gran och förhoppningsvis ännu mer lövträd. Intäkterna från skogsavverkning går tillbaka till stiftelserna här hos oss som i sin tur bland annat finansierar exempelvis forskningen på Uppsala universitet, säger Anders Söderström, skogschef på Uppsala Akademiförvaltning.

    I blåsväder tidigare

    Det är inte första gången Uppsala Akademiförvaltning, vars överordnade syfte är att ge maximal avkastning för universitetets kapital, har fått kritik. Tidigare har bolaget kritiserats för näst intill obefintlig hänsyn till biologisk mångfald.

    I början av 2020 skickade över 20 forskare på universitet in en protest om att universitets hållbarhetsmål även borde gälla Akademiförvaltningen.

    Forskningen säger tydligt att åtminstone 20 procent av en skog ska sparas vid avverkning för att säkerställa den biologiska mångfalden. Den så kallade FSC-standarden i Sverige som Akademiförvaltningen följer är på fem procent, sa David van der Spoel, professor i cell- och molekylärbiologi, till UNT i samband med uppropet.

    ”Prioriterar ekonomi framför ekologi”

    Uppsala universitet antog under 2019 striktare hållbarhetsmål. Universitet är välkänt för sin framstående roll inom miljöforskning. Det är därför paradoxalt att universitets egna medel används för att hugga ner skyddsvärd skog, menar Uppsala Klimatstudenter.

    Eftersom hyggen innebär utsläpp av växthusgaser hade det varit bättre om skogen fått stå kvar och binda koldioxid. Akademiförvaltningen verkar prioritera ekonomiska värden framför ekologiska värden, säger Rebecka Stohl från Uppsala Klimatstudenter.

    Nu återstår att se vad som händer med det avverkningsanmälda området.

    Universitetet ska inte bedriva kalhuggning i naturreservat. De är inte väl ansedda av naturvården i länet, säger Ingemar Södergren på Naturskyddsföreningen Uppsala.

    Växande intresse för biologisk mångfald i finansbranschen

    Den biologiska mångfalden är i kris – ungefär två tredjedelar av världens arter har försvunnit de senaste 50 åren. Ekosystemen är hårt prövade. För livet på planeten är det här en katastrof. Därför börjar nu vissa finansbolag satsa mer på biologisk mångfald.  

    SMB rapporterar frekvent om hoten mot den biologiska mångfalden, till exempel hur världen helt misslyckats med målet att bevara den biologiska mångfalden. SMB har även skrivit om hur ett Parisavtal för den biologiska mångfalden behövs. Nu börjar dock även hoten mot den biologiska mångfalden uppmärksammas inom finanskretsar, likt hur klimathotet påverkat vissa investerare att sluta investera i fossilbranscher.

    Bloomberg beskriver hur hotet mot den biologiska mångfalden även innebär ett hot mot vår ekonomi, eftersom mer än hälften av världens totala bruttonationalprodukt involverar aktiviteter som är måttligt eller mycket beroende av naturen. Till exempel utvecklas 50 procent av världens läkemedel av naturprodukter, uppskattningsvis från totalt 50 000 till 70 000 olika växtarter. Ett annat exempel är livsmedelsproduktionen, som är beroende av friska jordar och pollinering. Jordbruket möter dessutom nya utmaningar från skadedjur när de biologiska omständigheterna ändras.

    Den nederländska centralbanken De Nederlandsche Bank beskrev i juni att landets finansinstitut hade ungefär 510 miljarder euro investerade i aktiviteter som var mycket beroende av en eller flera ekosystemtjänster och att förlusten av ekosystemtjänsterna skulle leda till betydande störningar i affärsprocesser och ekonomiska förluster. 

    Därför har ett växande antal fonder och obligationer nu specifika mål för biologisk mångfald. Ett exempel är Axa Investment Managers som förra året lanserade en fond där man bland annat investerar i projekt som skyddar naturliga livsmiljöer. En grupp på 26 kapitalförvaltare, försäkringsbolag och banker gick nyligen ut med att man förbinder sig att skydda och återställa biologisk mångfald genom sin finansverksamhet och sina investeringar. 

    En annan grupp finansföretag, däribland Axa, BNP Paribas SA och Standard Chartered Plc, tillsammans med WWF, FN och ett antal regeringar som Storbritannien och Frankrike, startade i juli en arbetsgrupp för naturrelaterad finansiell information för att kunna skapa en ram för naturrelaterad ekonomisk information. Arbetet beräknas vara klart i slutet av 2022.

    Det här är positiva nyheter, men resultatet återstår att se.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.