Klimatförnekaren Donald Trump och hans republikaner kommer att leda USA åtminstone fyra år framåt. Så lyder det dystra beskedet denna morgon för alla som oroar sig för hur det ska gå för miljö och klimat. Nu väntar, i enlighet med Trumps vallöften skrotning av den nyss inledda gröna omställningen i USA, ökad utvinning av fossil energi och utträde ur Parisavtalet. Men SMB vill ändå, försiktigt, peka på möjliga ljuspunkter.
Hur mycket bättre hade USA:s klimatpolitik blivit under Kamala Harris? I en artikel i somras gjorde vi bedömningen att den skulle bli ”ljusår bättre” – delvis med utgångspunkt i vilka uppfattningar Harris uttryckt under sin tidigare karriär.
Men det kan ha varit överdrivet. Det måste noteras att skillnaden kanske inte blir så stor. Pressad av utfrågare under presidentvalskampanjen har Harris till exempel bytt uppfattning om fracking – utvinning av fossilgas från skiffer.
Denna miljömässigt mycket skadliga metod, som de senaste åren gjort USA till världens största olje- och naturgasproducent, har hon tidigare uttalat sig emot. Nu ska utvinningen fortsätta, har hon klargjort.
Och om fossil energi utvinns i oförminskad eller ökad takt, i USA och alla andra tongivande oljestater, spelar det ingen avgörande roll hur många hundratals miljarder som Harris hade spenderat i Inflation Reduction Act, IRA. Alltså stödprogrammet för industriell omställning i USA i förnybar riktning som Joe Biden initierade.
Donald Trump har lovat att rulla tillbaka IRA. Han har kallat USA:s klimatsatsning för ”den nya gröna bluffen”, och det är rätt lätt att lita på att han kommer att uppfylla löftet.
Fortsatt utvinning av fossil energi helt avgörande
Ett utträde ur Parisavtalet betyder att detta, det starkaste globala klimatprotokollet, minskar i betydelse. Världens största och mest inflytelserika nation, ekonomiskt och politiskt, måste helt enkelt vara med – precis som det hade varit nödvändigt att USA deltog fullt ut i Nationernas Förbund från 1920 (vilket inte vare fallet).
Men det är frågan om fortsatt fossilenergiutvinning som är absolut helt avgörande för klimatet. Varken USA, Saudiarabien eller andra Gulfstater, eller Ryssland, nej inte ens Norge, har uttalat någon tydlig ambition att den fossila energiutvinningen ska minska. Tvärtom öppnas för fortsatt produktion decennier framöver.
Vad skulle då vara hoppfullt? Jo, att Europa och EU ännu, trots internt motstånd, verkar hålla fast vid programmet för att minska sin klimatpåverkan och rädda den biologiska mångfalden. Låt oss tro att det engagemang som visas, från näringsliv, allmänhet, institutioner, forskning och även politik ska visa vägen framåt – istället för den backlash som Trumps löften innebär. Vi vet att dessa innebär en väg nedåt, mot ett allt sämre, klimatskadat samhälle och en skörare värld.
Kanske är det rentav bra om alla de europeiska företag som förklarat att de vill befinna sig i fronten av klimatomställningen, inte lockas (eller tvingas) att flytta västerut på grund av amerikanska statliga subventioner?
Och, slutligen, i USA kanske den allra största framtidsfrågan inte alls handlar om klimatet, medborgarrättigheter, aborter, eller ens ekonomi – utan vad som kommer efter de kommande fyra åren.
Blir det i nästa val enkelt och möjligt, om folket så vill, att rösta fram andra ledare än vad Trump och hans version av republikanskt ledarskap står för? Detta återstår att se.
En gruva, eller ingen gruva? I många år har det debatterats kring Gállok-frågan. Fotografen Tor Tuorda berättar om protesterna som ägde rum vid provborrningen i Gállok 2013. SMB har också träffat forskaren Åsa Össbo, som ger perspektiv på den eventuella etableringen av gruvan: ”Det skapar inget starkt lokalsamhälle, och det splittrar det lokalsamhälle som finns”.
Polisen kom från Gällivare i rekordfart. Aktivister hade blockerat en grävmaskin, och tre av dem greps. Den fjärde satt uppe på maskinen så honom kom de inte åt. SMB har pratat med fotografen Tor Tuorda som var där, och beskriver händelseförloppet.
Sommaren 2013 hade det brittiska bolaget Beowulf Mining fått tillstånd att provborra i Gállok (Kallak på svenska), beläget i Jokkmokks kommun. Ett tiotal aktivister hade rest från hela Sverige, och tillsammans med lokalbor var de på plats för att stoppa maskinerna.
– Aktivisterna frågade, har du nåt rör som är såhär grovt? berättar Tor och visar med händerna. Jo, ett gammalt stuprör hade jag. Vi kapade två rör, borrade hål i ändarna, och borrade in stålrör i dem. Så for aktivisterna tillbaks till Gállok och grävde ner armen mitt på vägen! Och packade med sten! Och där låg de, på magen, på renskinn. Där hade polisen det ju väldigt besvärligt att få loss dem.
Totalt skedde sex polisingripande den sommaren, och flertalet aktivister dömdes för egenmäktigt förfarande, där straffet blev dagsböter.
Aktivist bärs bort av polis under protesterna 2013. Foto: Tor Tuorda
Världsarvet Laponia hotat
Första gången Beowulf mining fick undersökningstillstånd i området Jokkmokk-Kvikkjokk var det inte Gállok som var fokus, utan ett område vid Ruovddevárre. Detta ligger inom Unesco-världsarvet Laponia, och gjorde att processen snart blev ganska komplicerad. Företaget började titta på andra alternativ, och strålkastarljuset riktades då mot Gállok.
Gállok ligger längs Lilla Lule älv, intill Laponia. Det utgör ett viktigt område för både Jåhkågasska och Sirges samebyar, men även kringliggande samebyar berörs. Samebyarna och miljö- och människorättsorganisationer har tydligt och flertalet gånger kritiserat förslaget om en gruva. Därtill har Unesco varnat för att en gruva även utanför själva världsarvet kan innebära negativa konsekvenser Laponia.
2022 sade den dåvarande socialdemokratiska regeringen ja till bearbetningskoncession till företaget Jokkmokk Iron Mines (dotterbolag till Beowulf Mining), trots stora protester och kritik.
Regeringen bortser i sitt beslut helt från samernas status som urfolk och statens förpliktelser gentemot renskötseln, det samiska folket och berörda samer, skrev Sametinget i ett plenumuttalande.
Både Naturskyddsföreningen och Jåhkågasska sameby överklagade beslutet. Högsta förvaltningsdomstolen kom i år med beskedet att regeringens beslut inte brutit mot några rättsregler och processen kan därför fortgå.
Eftersom det är så pass tunga juridiska grunder för att beslutet strider mot internationell rätt så hade jag förutsett ett beslut där man river upp bearbetningskoncessionen, säger Jåhkågasskas advokat Lisa Länta i en intervju med Sameradion efter att beslutet kom.
Forskare: Det sker en kolonial återindustrialisering
Vi återvänder till protesterna vid Gállok 2013. Vid ett tillfälle hade polisen plockat bort Tor Tuordas kamera och stativ, under en av aktionerna som ägde rum. Han var irriterad.
– Varför gör ni såhär? Jag måste ju ändå få filma. ‘Vi jobbar ju bara utifrån den lag vi har att rätta oss efter’, svarade polisen. Och då sa jag: Vems lag?
Tor gör en paus och upprepar frågan:
– Vems lag? Vi har haft flera renbeteslagar som har bidragit till att snudd på etniskt rensa samerna, förutom renskötarna. 80 procent blev assimilerade. Alla lagar som reglerar hur vi ska förhålla oss, eller vad som är möjligt att göra, de har ju inte vi varit med om att stifta. De har ju varit som ett medel för fortsatt kolonialism och exploateringar.
Till vänster: Fotografen Tor Tuorda (foto Åsa Lindstrand). Till höger: Drönarbild över Gállok där aktivister slagit läger under protesterna mot provborrningen 2013 (foto Tor Tuorda).
Det finns två narrativ om Jokkmokk, beroende på vem man frågar. Georgia de Leeuw, forskare på Lunds universitet, ställer dem mot varandra i sin doktorsavhandling The comfort of alignment. De som är positivt inställda till gruvan berättar om ett Jokkmokk i periferin, som håller på att dö ut. Lösningen är en gruva som skapar jobb och inflyttningsmöjligheter.
Tor Tuorda gör en liknande analys av inställningen hos en del lokalbor:
– Vattenfall har varit verksamma i Jokkmokks kommun sedan början av 1900-talet. Man har vant sig vid att de kommer och tar vad de vill. Många av de äldre som bor här har själva jobbat på Vattenfall, och de ser gruvan som något fantastiskt – den skapar jobb och möjligheten att konsumera. En gruva – på en plats där man redan har dämt upp flera dalgångar – det är ingen stor grej, det är bra.
Ur ett annat perspektiv skulle en gruva i Gállok kunna vara undergången, skriver Georgia de Leeuw, något berörda samebyar också vittnar om. De Leeuw påpekar att rennäringen, ekoturism och andra lokala och traditionella levnadssätt kan ses som ryggraden till Jokkmokks ekonomi och identitet.
SMB har pratat med Åsa Össbo, som är forskare vid Várdduo, samiskt forskningscenter på Umeå universitet. Hon är historiker och har bland annat forskat på vattenfallsutbyggnaden i Sápmi, och konsekvenserna den fått för samerna. Hon benämner det som händer nu en ”återindustrialisering” av Norrland.
– Jag tänker på industrialiseringen som att den skett i vågor: 1600-talet med gruvorna, 1800-talet och så nutid, som en vågrörelse som aldrig avslutats. Man saknar fokuset på att bygga starka samhällen, som man hade under det tidigare 1900-talet med vattenfallsanläggningarna. Det är nästan mer kolonialt nu. Det är det nya sättet att exploatera och utvinna på distans. Det skapar inget starkt lokalsamhälle, och det splittrar det lokalsamhälle som finns.
En del av Össbos forskning fokuserar på vattenkraften i Jokkmokks kommun, men hon drar också en parallell till debatten om gruvan i Gállok.
– Det kommer en brytpunkt när de bofasta blir så många att det blir deras diskurs som tar över. Man ska ta land för bosättning från urfolket, som bedriver en annan typ av markanvändning. Man kan se det under vattenkraftutbyggnaden i början av 1900-talet, där det kommer in många bosättare söderifrån. De svenskar som idag säger “vi behöver en gruva för att bo kvar på den här platsen”, det illustrerar en bosättarkolonial situation.
Gállok sett från Átjek. Foto: Tor Tuorda
Slaget om Gállok – vad händer nu?
För en utomstående kanske det ser ut som vilken skog som helst, men en gruva på platsen kan ha förödande konsekvenser. En renskötare från Sirges sameby förklarar för Georgia De Leeuw i The comfort of alignment:
Om man skjuter någon med en pistol och träffar hjärtat, och man mäter hålets yta och jämför den med hela kroppens yta. Visst, det hålet är väldigt litet. Men man kan ändå dö av det, eller så kommer man att dö av det. Så hålets area är egentligen inte relevant, utan det är platsen som är viktig.
– Renskötseln har visat de största anpassningarna över tid, men till priset av väldigt mycket. Det är också därför man oftast säger nej. Säger man ja på en plats, vad kommer man förlora imorgon? säger Åsa Össbo.
Nästa steg i processen för gruvan är miljöprövning. Företaget uppger att den sannolikt påbörjas 2025. Tor Tuorda vill att den ska avslås, men han är samtidigt pessimistisk:
– Risken är väldigt, väldigt stor att bolaget får grönt ljus, oavsett alla värden som hotas, och som riskerar att förstöras. Vattnet, dammsäkerheten, gammelskogen, renskötseln, det spelar ingen roll. Då finns det bara en försvarslinje kvar: fredlig civil olydnad.
I kväll, tisdag, frågas föreslagna EU-kommissionären Jessika Rosvall ut av EU-parlamentets utskott och det gäller att vara påläst – annars kan processen med att välja kommissionär börja om. En av frågorna handlar om krav från EU-parlamentet på att förbjuda PFAS.
Det är sammanlagt 26 kommissionärskandidater som ska godkännas, varav en från Sverige. Sverige har redan tidigare nominerat Jessika Roswall med portföljen miljö och cikulär ekonomi. Om kandidaterna godkänns kan en ny kommission under Ursula von der Leyens ledning vara på plats i december. Om någon av de 26 kandidaterna ifrågsätts eller byts ut kan processen däremot försenas rejält.
Sveriges kandidat till EU-kommissionen Jessika Roswall kommer att utfrågas av EU-parlamentet i Bryssel i kväll. EU-parlamentarikerna ska alltså godkänna kandidaterna, som både får svara skriftligt och muntligt på frågor. Detta är en process som sker vart femte år, efter att EU-val hållits. Under en vecka frågas 26 kandidater ut, i tretimmarspass i parlamentets olika utskott. Om något av utskotten säger nej börjar delar av arbetet med att få ny kommission på plats om.
Jessika Roswall (M) var tidigare Sveriges EU-minister. De som sköter utskottens utfrågning är kända för att ta processen på stort allvar och brukar förbereda sig noga med vassa frågor.
EU-parlamentariker kräver lag mot PFAS
Helén Fritzon (S) är svensk EU-parlamentariker och kommer att ställa en av frågorna till Jessika Roswall, som enligt planen ska bli EU-kommissionär med ansvar för miljö- och vattenfrågor. Cirkulär ekonomi hamnar också på hennes bord:
Min fråga handlar om evighetskemikalien PFAS. Jag kommer kräva att hon lägger en lagstiftning på bordet som förbjuder all tillverkning och produktion av PFAS i unionen.
I det skriftliga svar som Roswall gett till utskottet som sköter utfrågningen har den tillträdande kommissionären bland annat svarat att hon vill se ett stopp för PFAS i produkter som kläder, smink och matförpackningar.
EU-kommissionärerna förväntas i sitt uppdrag se till hela unionens bästa och inte företräda enskilda medlemsländers särintressen.
Luftföroreningarna i Lahore, Pakistans näst största stad, har nått rekordhöga nivåer. På grund av detta har bland annat alla grundskolor i staden beordrats att stänga under den kommande veckan.
Luftkvalitetsindexet i Lahore steg till över 1 000 i helgen, långt över den nivå som anses acceptabel. Enligt Världshälsoorganisationen anses ett värde på 300 eller mer vara farligt för människors hälsa.
När indexet i Lahore nådde över 1 000 under helgen var det därmed mer än tre gånger högre än den acceptabla nivågränsen. Det indikerar en extrem risk för allvarliga hälsoproblem bland stadens invånare.
Staden har nu infört en ”grön lockdown” med restriktioner för motordrivna taxifordon och offentlig grillning utan filter. Skolor håller stängt och sjukhus har upprättat informationsdiskar för att bistå drabbade invånare.
Enligt BBC har Lahore tidigare varit känd för sina grönområden, men en snabb urbanisering har minskat dessa avsevärt. Det anges som en av flera bidragande orsaker till nuvarande problematik med luftföroreningar.
FNs miljömöte COP16 har avbrutits i Cali, Colombia. Tiden rann ut, delegater åkte hem, och flera viktiga beslut kunde inte fattas – framförallt om hur finansieringen ska lösas. Några framsteg gjordes dock, bland annat när det gäller urfolks inflytande.
På det senaste stora miljömötet, COP15 i Montreal, lyckades delegaterna enas om en räddningsplan för naturen och en biologiska mångfalden. Där beslutades att 30 procent av världens land- och havsområden ska skyddas, vilket innebär att naturområden också måste restaureras.
Inför årets möte, COP16 i Cali, var förhoppningarna stora att beslut skulle tas om hur detta konkret ska gå till – till exempel hur räddningsplanen ska finansieras och hur framsteg ska mätas. Men så blev det inte.
Mötet skulle egentligen ha avslutats i fredags, men efter en nattmangling blev ordföranden Susana Mohamad tvungen att blåsa av förhandlingarna. Orsaken var att så pass många delegater behövde ta sina bokade flyg hemåt, och att mötet då inte längre hade mandat att fatta beslut.
Vissa framsteg gjordes ändå
När Dagens Nyheter intervjuade Susana Mohamad, Colombias miljöminister, på lördagen, var hon ändå positiv.
Jag är glad faktiskt, väldigt glad. Jag tycker att vi har gjort ett mycket bra arbete. Det här är på många sätt en historisk COP, säger Susana Muhamad till Dagens Nyheter.
De goda nyheterna är framför allt dessa:
För det första får urfolk och lokala samhällen nu en tydlig roll vid förhandlingsbordet, med en egen arbetsgrupp i konventionen för biologisk mångfald.
För det andra ska de som använder genetisk information från naturen, till exempel läkemedelsbolag, bidra till en fond för att finansiera miljöarbete på den plats som informationen kommer ifrån (ofta i globala syd). Enligt Svenska Dagbladet är dock fonden frivillig.
Viktiga beslut skjuts på framtiden
Ytterligare ett framsteg är en överenskommelse om hur man ska välja ut vilka havsområden i internationellt vatten som ska skyddas, skriver Svenska Dagbladet.
Hur de stora frågorna för räddningsplanen för naturen ska lösas återstår att se. Vissa beslut kommer att kunna tas vid virtuella möten de kommande månaderna, medan andra får vänta i två år på nästa COP i Armenien.
När våra politiker står passiva eller till och med förvärrar klimatkrisen gör det något med oss. Makthavares nonchalans kan enkelt få en att känna sig ensam i sin desperation. Ensam är inte stark. Vi behöver ett kollektiv att luta oss emot, skriver Frida Hylander i veckans krönika.
KRÖNIKA ”Vi visste exakt vad vi gjorde”, säger statsminister Ulf Kristersson i en intervju där han kommenterar att Sveriges ökade växthusgasutsläpp inte oroar honom. Utsläppen, påpekar han, är kalkylerade. I en tid då klimatkrisens dödsfall – nu senast i Valencia – sker rakt framför våra ögon stoltserar makthavare förvånansvärt ofta med att det är högst medvetet som de fördröjer klimatomställningen. De vet exakt vad de gör och försöker samtidigt vilseleda med fina ord om att de kommer ta hand om utsläppen senare, någon gång i framtiden.
Kristerssons uttalande påminner om när den amerikanska demokraten Alexandria Ocasio-Cortez för ett antal år sedan frågade ut en pensionerad forskare från fossilbolaget Exxon Mobil. Exxon hade nämligen så tidigt som 1982, i sina egna klimatmodeller, räknat ut hur koldioxidnivåerna skulle öka år för år flera decennier framåt. Modeller som, kom det att visa sig, var förbluffande korrekta. Ocasio-Cortez häpnar över de exakta beräkningarna samtidigt som forskaren skrattar till och utbrister ”We were excellent scientists”.
”Yes you were”, svarar hon. ”Yes you were. So they knew”.
Samhällets passivitet påverkar våra psyken
Fossilbolagen visste exakt vad de gjorde då och regeringen vet exakt vad de gör nu. Den försämrade klimatpolitiken, de höjda utsläppen, är ingen slump.
Det finns en uppsjö av förklaringar till att det blivit så här. Ekonomiska intressen, politiska strider och konfliktlinjer. Ett systematiserat motstånd som agerat framgångsrikt under flera decennier.
Men vi behöver också förstå att det gör något med oss som människor att viktiga delar av samhället inte bara står passiva inför klimatkrisen, utan aktivt och med vidöppna ögon fördröjer den omställning som är nödvändig för att trygga och säkra framtiden för oss och våra barn.
Kristerssons uttalande är obegripligt att förstå
I den forskning som undersöker olika former av ensamhet talar man ibland om tre olika nivåer: Intim ensamhet som kretsar kring relationerna med ens närmsta relationer, familj och partner. Relationell ensamhet som handlar om kvalitén på ens sociala relationer med vänner och bekanta, upp till ett femtiotal personer.
Och så den kollektiva ensamheten. Den typen av ensamhet som infinner sig när den större gruppen man identifierar sig med – kollektivet, samhället – sviker. När det känns som att man försöker skrika, men ingen lyssnar. När det yttre sociala lagret inte verkar finnas där.
Att politiker och makthavare medvetet för en katastrofal klimatpolitik sipprar ner genom samhällslagren och smular sönder människors hopp, en bit i taget. Men mer än så smular det sönder marken under våra fötter, själva samhällsfundamentet vi står på. Många klimatengagerade beskriver den här dissonansen mellan vad som skulle behöva göras och vad samhället faktiskt gör som en surrealistisk känsla. En som till slut får en att tro att man är galen. Det är för obegripligt att förstå hur någon lugnt och behärskat kan säga ”Vi visste exakt vad vi gjorde” när det de gjorde var att föra oss närmare en farlig katastrof.
Vi vet att det inte är vi som är galna
Gång på gång får man i känslan av galenskap påminna sig om att man har forskningen på sin sida. Att det är att öka utsläppen som är det vanvettiga, inte att vilja ha en beboelig planet. Men man är aldrig så ensam som i känslan av galenskap.
Ensam är inte stark. Vi behöver ett kollektiv att luta oss emot, inte bara våra närmaste utan också den större gruppen. Alla tre nivåer av relationer och samhörighet är viktiga för att kunna stå stadigt. Och stå stadigt behöver vi ju mer klimatkrisen gungar. Det är just därför politikers passivitet och fördröjande påverkar oss även känslomässigt. Och varför en viktig del av klimatomställningen behöver handla om att bygga starkare kollektiv och bättra på samhällskittet. De må veta exakt vad de gör, men vi vet att det inte är vi som är galna.
Utsläppen av växthusgaser minskade rejält i EU under förra året, enligt en ny rapport från den europeiska miljömyndigheten EEA. Ändå måste vi öka takten för att nå målet att få ned nettoutsläppen till noll år 2050.
Så mycket mer välkommet då med en positiv nyhet: I EU som helhet minskade växthusgasutsläppen med hela åtta procent. Under de två föregående åren pekade kurvan uppåt igen efter nedgången under Covid-pandemin.
Framför allt är det en minskning av kol och ökad användning av förnybart inom energisektorn som ligger bakom utsläppsminskningen. Även industrin har minskat sina utsläpp genom effektivare processer och minskad energianvändning. Två sektorer där det däremot går trögt är transporter och jordbruk.
Fler åtgärder krävs för att klara utsläppsmålen
Förra årets resultat är dock inget skäl att slappna av: Rapporten visar också att med nuvarande takt kommer EU inte att nå sina utsläppsmål: en minskning med 55 procent 2030 och netto noll 2050. En rekommendation från Europeiska Kommissionen är också en 90-procentig minskning till 2040. Med existerande åtgärder kommer EU bara att nå 43 procents minskning till 2030.
22 medlemsstater har dock lämnat in planer med planerade åtgärder – om dessa genomförs kan minskningen närma sig målet. Men mer krävs: EEA uppmanar nu alla länder att öka ambitionen och inkomma med förbättrade planer.
Som vår nyligen publicerade European climate risk assessment visade, accelererar inverkan av klimatförändringarna. Det ger oss inget annat val än att stärka vår motståndskraft mot klimatförändringar och att minska växthusgasutsläppen, säger EEAs vd Leena Ylä-Mononen, i ett pressmeddelande.
Företag världen över backar från sina hållbarhetsmål.Orsakerna tycks främst vara att kortsiktiga vinster prioriteras och ett politiskt motstånd mot hållbarhetsinitiativ.
I juni 2024 meddelade Tractor Supply Co., ett stort amerikanskt detaljhandelsföretag, att de lägger ner alla tjänster kopplade till mångfald och inkludering. Samtidigt överger de sitt mål om att nå netto-noll utsläpp till 2040. Kanadas sex största oljesandsbolag har också raderat sina klimatmål från sina webbplatser. Nike har som en del av ett sparpaket sagt upp flera hållbarhetschefer.
Även oljebolagen BP och Shell har sänkt sina klimatambitioner. BP, som tidigare lovade att minska sin olje- och gasproduktion med 40 procent till 2030, har nu sänkt målet till 25 procent. Shell har på liknande sätt dragit ner sina utsläppsmål och satsar istället på fossilgas, med planer på att öka sin produktion av flytande naturgas med 30 procent fram till 2030.
Tekniksektorn visar samma trend. Microsoft och Google har övergett sina klimatneutralitetsmål, då deras utsläpp ökat kraftigt på grund av den energikrävande AI-utvecklingen. Gucci, Amazon och Nestlé har också tonat ner sina klimatlöften, med hänvisning till ekonomiska och praktiska utmaningar i sina leverantörskedjor.
Politiskt motstånd bakomliggande faktor
I en analys av Kenneth P. Pucker, professor vid The Fletcher School vid Tufts University och tidigare operativ chef på Timberland, i Harvard Business Review beskrivs det ökande politiska motståndet mot hållbarhetsinitiativ i USA.
Pucker förklarar hur konservativa delstater som Texas och Florida dragit tillbaka investeringar från ESG-fonder, vilket har pressat stora investeringsbolag som BlackRock och Vanguard att minska sitt stöd för ambitiösa hållbarhetsmål och istället prioritera vinst framför hållbarhet. Ett liknande politiskt motstånd till hållbarhetsinitiativ syns även i Sverige.
Denna globala reträtt från hållbarhetsmål speglar både en politik och en marknad som just nu prioriterar kortsiktiga vinster framför långsiktiga klimatåtgärder. Konsekvenserna kan bli allvarliga både för miljön och för företagens trovärdighet.
En ny studie från Luleå tekniska universitet belyser miljöproblemen med PFAS-föroreningar i vatten runt deponier i Sverige. Resultaten visar att de långlivade kemikalierna fortsätter spridas från både gamla och aktiva deponier, vilket utgör en risk för ekosystem, dricksvatten och människors hälsa.
Per- och polyfluorerade alkylsubstanser som förkortas till PFAS, ibland kallade ”evighetskemikalier”, är svårnedbrytbara ämnen som finns i allt från brandskum till impregnerade textilier. Studier har kopplat PFAS till en rad allvarliga hälsoeffekter, inklusive hormonstörningar, nedsatt immunförsvar, ökad risk för vissa cancerformer och påverkan på lever och njurar.
Flera tidigare rapporter har pekat på hur PFAS, trots hälsovarningar, sprids i miljön och ansamlas i människor, särskilt genom dricksvatten och livsmedel. Det här är även ett stort problem i Sverige. SMB har tidigare rapporterat om forskning som visar att unga i Sverige har oväntat höga nivåer av PFAS i sina kroppar. Behovet att begränsa användningen av PFAS har lyfts fram från flera håll, bland annat från finansvärlden som anser att dagens restriktioner inte är tillräckligt hårda.
Fyra stora problem med PFAS på soptippar
Nu visar den nya studien att både gamla och aktiva deponier i Sverige fortsätter att sprida dessa farliga ämnen, som kan påverka både miljön och människors hälsa. Forskarna har kartlagt de specifika utmaningar som uppstår kring dessa långlivade kemikalier vid deponier och hur de påverkar både naturen och närliggande samhällen.
Studien identifierar fyra huvudproblem med PFAS i och omkring svenska deponier:
Pågående utsläpp – Vi skickar fortfarande avfall med PFAS till deponier, vilket leder till att nya utsläpp ständigt sker.
Gamla deponier – Många deponier som inte längre är i drift läcker fortfarande ut PFAS till omgivande vatten, vilket kan påverka djur och natur över tid.
Aktiva deponier – Även deponier som följer dagens regler har ofta höga halter PFAS i sitt lakvatten, vilket innebär att ämnena sprids till grundvatten och närliggande vattendrag.
Spridning över stora avstånd – PFAS har förmågan att spridas över långa avstånd, vilket gör att föroreningarna kan nå platser långt bort från själva soptippen.
Möjligt för myndigheter att agera snabbare
Forskarna bakom studien skriver att förändringar i miljölagstiftningen ofta tar lång tid, vilket gör att ansvaret i stor utsträckning hamnar på myndigheterna som utfärdar tillstånd. Dock påpekar de att det redan idag finns lagliga möjligheter att ställa högre krav på rening av PFAS vid deponier, men att dessa möjligheter sällan utnyttjas i praktiken.
Trots att lagstiftningen är trög att ändra, menar forskarna att myndigheterna redan nu kan ta hänsyn till nya forskningsresultat och justera tillståndskraven för PFAS. De betonar att myndigheterna bör anpassa sina beslut i enlighet med de senaste framstegen inom PFAS-forskningen för att bättre skydda miljön och folkhälsan. Detta innebär att nyupptäckta risker med PFAS bör beaktas i tillstånd och reglering, utan att vänta på långsamma lagändringar.
Regeringens skogsutredare vill göra det lättare att avverka fjällnära skog genom att avskaffa kravet på tillstånd. I stället ska det ska räcka med avverkningsanmälan – och sedan får skogen avverkas redan efter tio dagar. Det visar läckta förslag som nu får kritik från flera håll.
I Colombia pågår nu FN:s miljömöte COP 16, där bland andra Romina Pourmokhtari diskuterar hur världens natur och biologiska mångfald ska skyddas. Samtidigt kommer oroande uppgifter från regeringens utredning för att främja ”ett långsiktigt hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk”.
Det är nyhetsportalen Altinget och Dagens Nyheter som tagit del av ett underlag avsett för utredningens expert- och parlamentarikergrupp. Dokumentet innehåller preliminära förslag som kan innebära att det blir lättare för skogsindustrin att stilla den ständiga hungern efter skogsråvara.
De fjällnära skogarna är ett unikt ekosystem med höga naturvärden. Men i och med bristen på virke och avverkningsmogen skog är pressen stor från skogsbolagen att avverka även denna ömtåliga skog som i många fall är mycket gammal.
Föreslår att avskaffa tillståndsplikten
Utredaren Göran Ölander, tidigare professor i skogsskötsel och med en bakgrund inom skogsindustrin, föreslår i dokumenten att det ska räcka med avverkningsanmälan istället för tillståndsplikt för att få avverka de fjällnära skogarna. Rätten till ersättning för den som inte får tillstånd att avverka sin skog kan därmed försvinna. Skydd av fjällnära skog skulle istället ske genom formellt områdesskydd på samma sätt som i övriga landet.
Dessutom föreslår dokumenten att dagens tidsgräns på sex veckor mellan inlämnad anmälan och avverkning ska minskas till tio dagar. Skogsstyrelsen får därmed mycket kort tid på sig att granska ärendet. Både myndigheten och miljöorganisationer kommer att få svårt att hinna undersöka naturvärdena på plats.
Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén har också reagerat på uppgifterna.
Med de här förslagen kommer det att kunna gå mycket, mycket fortare att avverka skogen innan någon hinner reagera och så kan det inte fungera, säger Daniel Helldén till Sveriges Radios Ekot.
Kan drabba samer och renskötsel
Altinget har pratat med personer i utredningens expertgrupp som är mycket kritiska till förslaget. Vissa anser att det innebär att staten ska betala skogsägare för att avverka skyddsvärda skogar, och att syftet är att tillgodose skogsindustrins krav på virke snarare än att gynna lokala skogsägare. En annan lyfter fram att samebyarna riskerar att bli överkörda då de förlorar möjligheten att överklaga en avverkning som hotar renbetet.
Dagens Nyheter har också intervjuat flera kritiker:
All fjällskog som inte är formellt skyddad försvinner väldigt fort. Översiktskartor över hyggesanmälningar liknar i dag en krigsfront, med hyggen som ligger precis intill varandra. Sett till biologisk mångfald är detta inte ett svenskt problem, utan en europeisk utmaning, säger Per Angelstam, professor vid norska Högskolen i Innlandet, till tidningen.
Mängden växthusgaser i atmosfären nådde nya rekord under 2023. Koldioxid ackumulerar snabbare i atmosfären än någonsin tidigare under människans existens.
En ny rapport från World Meteorological Organization (WMO) visar att koldioxidnivåerna har stigit med drygt elva procent på bara tjugo år. Effektiviteten hos kolsänkor såsom skog kan inte längre ta för givet. The Guardian har nyligen rapporterat om hur terrestra kolsänkor absorberade näst intill ingen kol året 2023, vilket väcker frågor om kollaps av kolsänkor.
Årets Emissions Gap Report från FN konstaterar att vi med dagens politik är påväg mot över tre graders uppvärmning. Utsläppen måste minska med 28 procent till 2030 för att ha en chans att hålla oss under två grader.
Det här är mer än bara statistik. Varje del per miljon och varje bråkdel av en grads temperaturökning har en verklig inverkan på våra liv och vår planet, säger Celeste Saulo, generalsekreterare på WMO i ett pressmeddelande.
Härom veckan satte Svenskt Näringslivs vd Jan-Olof Jacke ned foten om klimatomställningen. ”Jag tror det är viktigt att Sverige håller fanan högt” säger han i en DN-intervju. SMB ledare välkomnar det beskedet starkt. Men menar Jacke allvar behöver behöver rimligen SN:s ledning en gång för alla göra upp med sin egen dotterorganisation Timbro.
I DN:s intervju säger Jan-Olof Jacke klart och tydligt ifrån om behovet av en europeisk klimatpolitik som inte slår av på takten. Från många håll, främst från ultrahögern och även den måttligare högern, pågår initiativ för att bromsa EU:s gröna omställning. EU-parlamentets kristdemokratiska och konservativa partigrupp EPP (med M och KD som medlemmar) vill till exempel ändra beslutet om att fasa ut fossilbränsledrivna bilar ur produktionen. Längre högerut förnekas i huvudsak klimatproblemet, och därmed faller även behovet av åtgärder.
Jacke framhåller att omställningen tvärtom gynnar både framtida generationer och svensk konkurrenskraft. Det är bara att instämma. Ambitiös och konsekvent klimatpolitik är bra för företagens kommersiella intressen, slår han fast. (Inom parentes är detta hans uttalande inte bara en kritik mot politiska krafter inom EU utan, inlindat och indirekt, även en spark mot Tidöregeringens klimatpolitik, som varken är ambitiös eller konsekvent).
Man kunde av hela hjärtat önska att Svenskt Näringsliv hade en lika progressiv hållning som Hagainitiativet om behovet av starka styrmedel och ett ännu starkare fokus hos både politik och näringsliv för att nå hållbarhetsmålen utan klimatpåverkan. En hållning som för övrigt understryks av dess generalsekretare Nina Ekelund i helgens SMB-krönika.
Men nu är det inte så. Det går att förstå. SN är en så mycket större organisation, med motstridiga kortsiktiga intressen mellan medlemsföretag med helt olika inriktningar och produktområden.
Det är därför så mycket mer välkommet om dess vd pekar tydligt i vilken riktning alla måste gå.
Men det krävs mer än uttalanden i intervjuer för att skapa trovärdighet. Om Jacke vill påverka och mobilisera alla de tusentals ännu tveksamma medlemsföretagen att bejaka, sträva mot och ansluta till klimatomställningen, kan inte han själv och Svenskt Näringsliv acceptera ett pågående krypskytte, ja, ren femtekolonnverksamhet, inifrån – från Timbro, tankesmedjan som fortsätter att tala med kluven tunga i klimatfrågan.
”Timbro prioriterar klimatomställningen högt – det är viktigt att Sverige minskar sina koldioxidutsläpp och att användningen av fossila bränslen trappas ned snabbt.”
Så löd den kortfattade skriftliga kommentaren från Timbros vd PM Nilsson, sedan SMB och Dagens ETC, vädjat om en intervju för några månader sedan. Detta var efter vår omfattande granskning av Timbros långa och destruktiva samarbete med oljefinanserade amerikanska tankesmedjan Atlas.
I vår granskning kunde vi visa, ja, bevisa, att Timbro getts både ansvar och finansiering för att sprida klimatförnekande budskap i europeisk och svensk debatt kring år 2000 – och att samarbetet med Atlas fortsatt många år därpå, in på 2020-talet.
Det är gott och väl om PM Nilssons försäkran stämmer – även om det finns väldigt mycket mer vi hade velat fråga honom om.
Men gör den det? Det finns starka skäl att tvivla. Timbros inflytelserika chefsekonom Fredrik Kopsch har bevisligen helt motsatt uppfattning. När högerdebattören, tillika klimatskeptikern Henrik Jönsson, i ett inlägg nyligen framhöll att ”det är hög tid att Sveriges politiker öppet erkände att klimatmålen i deras nuvarande form är omöjliga att genomföra” fick denne starkt bifall från Timbrohåll:
”Bra text av Henrik Jönsson. Politiker kommer överge klimatmålen. Det går inte att få acceptans för politiken som krävs”, skrev Fredrik Kopsch i ett Twitterinlägg.
Det kan tilläggas att Timbros chefsekonom i fler inlägg på sitt Twitterkonto propagerar för att klimatmålen gott kan överges.
Förutom att åsikten att det är bra om klimatmålen överges är ytterst olycklig, är hans kommentar om den bristande acceptansen fel i sak. Det har gjorts ett flertal opinionsundersökningar, här Naturskyddsföreningens, som visar att i en majoritet av i vilket fall svenskarna vill se resoluta klimatåtgärder från politiken.
SMB har skickat Svenskt Näringslivs pressavdelning denna ledarartikel, med en hälsning till Jan-Olof Jacke att han är hjärtligt välkommen att kommentera vårt inlägg på SMB debatt, och att bemöta vår frågeställning:
Har Svenskt Näringslivs högste chef, för sin trovärdighets skull, råd att låta ledande personer inom Timbro fortsatt sprida ett rakt motsatt budskap mot det han själv framför?
Det pågår en kampanj mot Sveriges största gröna satsning för att framställa stål och järn utan utsläpp av fossil koldioxid.Vill motståndarna alltså att landets största enskilda bidrag för att klara klimatmålen stoppas, och att stålindustrin läggs ned? frågar sig Lars Wikman, industriell konsult och tidigare senior rådgivare på North Sweden European Office i Bryssel i ett inlägg på SMB debatt.
Detta är ett debattinlägg. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
DEBATT Sveriges största gröna investeringar görs i norra Sverige. Investeringarna kommer även att bli Sveriges största bidrag för att uppnå EU:s och FN:s mål om fossilfrihet. Enbart SSAB:s (Svenskt Stål AB) omställning till fossilfritt stål i Luleå kommer att minska Sverige koldioxidutsläpp med sju procent. Därtill ökar det förädlingen av våra råvaror, som fossilfri el och järnmalm som uppgraderas till fossilfri järnsvamp. Det betyder ökade exportintäkter. Gruvbolaget LKAB bryter hela 80 procent av EU:s järnmalm.
Den gröna omställningen förutsätter en snabb utbyggnad redan till 2030 av fossilfri elproduktion i hela Sverige. Det stora elöverskott som norra Sverige idag exporterar till södra Sverige och Europa räcker inte ens för de ökande elbehoven till Norrlands många gröna projekt. Kortsiktigt är det då bara en snabb utbyggnad av vindkraft som kan klara det ökade elbehovet. Det kravet har industrin länge framfört till politiken.
De gröna satsningarna motarbetas
Men satsningarna i norra Sverige motarbetas ändå av många olika intressen, som anser att alla gröna investeringar måste stoppas. Särskilt i de fall satsningarna får stöd från staten eller EU och görs i norra Sverige. Förutom att många av dessa kritiker även är klimatförnekare har man inga konstruktiva förslag om hur svensk industri ska överleva när hela världens industri genomför en både möjlig och nödvändig omställning till ett fossilfritt samhälle och en fossilfri marknad.
Man underskattar, eller har ingen kompetens, insikt eller erfarenhet av att bedöma industrins och forskningens innovationskraft för att utveckla nya lösningar, som både bidrar till ett fossilfritt samhälle och företagens lönsamhet – och då ibland med gröna stöd från både Sverige och EU.
Tidningen Affärsvärldens medarbetare Christian Sandström (bitr. professor på Handelshögskolan i Jönköping) hör till dem som skriver ner alla satsningar som ”gröna bubblor”. För en tid sedan skrev han till exempel: ”De bolag och riskkapitalister som erhåller kreditgarantierna bedyrar gärna att dessa är på marknadsmässiga villkor. Detta faller på sin egen orimlighet.Går det då hävda att dessa kreditgarantier är ´marknadsmässiga´ Frågan kan besvaras med sunt förnuft.Om kreditgarantierna var marknadsmässiga hade väl marknaden redan tillhandahållit dessa?”
Kreditgarantier kan påskynda omställningen
Enligt Sandström utgör resonemanget en ”logisk kullerbytta”. Men enligt mig är det inte kreditgarantier som driver den nödvändiga omställning som företagen själva vill, kan och måste göra för att finns kvar på en allt grönare internationell marknad. Men kreditgarantier kan påskynda den nödvändiga omställningen. Detta eftersom:
Vi har en accelererande klimatförändring som hotar både förtagen och samhällets framtid, om vi inte snabbt ställer om.
Vi har för få politiker som vill bidra till de investeringar som krävs för den infrastruktur och cirkulära ekonomi som samhället och företagen behöver.
Ett exempel är land- och havsbaserad vindkraft som jämfört med kärnkraft kan byggas ut snabbt, men där kommuner i framförallt södra Sverige – som idag får sin el från norra Sverige – stoppar byggandet. Därtill har regeringen, som utfärdar tillstånden för havsvindkraft, många ansökningar liggandes som väntar på beslut.
Debattören Lars Wikman
Havsvindkraftbolagen söker tillstånd för att påbörja byggena snarast, men med önskemålet att staten ska svara för kabelanslutningarna till kraftnätet. Det har regeringen avvisat, samtidigt som den erbjuder kärnkraftsbolagen 300 miljarder kronor i kreditgarantier. Det handlar om 75 procent av den beräknade kostnaden 400 miljarder för 3-4 kärnkraftverk, samt därtill en mycket hög prisgaranti på 80 öre per kilowattimme under 40 år. Genomsnittstiden – i världen – för att bygga kärnkraftverk är 14 år och ibland mycket längre. Kärnkraft kan därmed omöjligen lösa problemen fram till 2030.
Vindkraftstekniken utvecklas snabbt
Med samma teknikneutrala kreditgarantier och prisgaranti, samt snabb handläggning av tillstånden, skulle utbyggnaden av vindkraft gå mycket snabbt och överträffa effekten från den kärnkraft som eventuellt börjar byggas senare. Dessutom utvecklas lagringstekniken för vindkraft som då blir lika planerbar som kärnkraft. Ny konstruktionsteknik är på gång, utan behov av sällsynta och ändliga jordartsmetaller från kortsiktiga gruvprojekt i känsliga naturområden. Som till exempel i svenska Sapmi, där både rennäring och turismen påverkas och naturen sällan går att återställa.
Men enligt Christian Sandström har ”vindkraftsindustrin skapat ett Klondyke, där bidragsentreprenörer kan få en hög, riskfri avkastning på sina egna medel samtidigt som bolagen förlorar pengar i Sverige.
Han är även mot satsningen på fossilfritt stål och skriver: ”Sverige kan kanske framstå som duktigt i en internationell jämförelse och de inblandade företagen får en massa beröm, men för klimatet vore det betydligt bättre att låta bli”.
Affärsvärlden citerar även Nordeas analytiker Anders Åkerblom som påstår att ”SSAB sätter hela sin balansräkning på spel i den nya fabriken för grönt stål i Luleå.”
”Hybrit kan vara världens starkaste koncept för fossilfritt stål”
Enligt mig är det Affärsvärldens resonemang som utgör den ”logiska kullerbyttan”, när man varken tror på kreditgarantier, eller på att företagen investerar med egen kassa utifrån sin egen affärs-, marknads- och riskanalys.
Hybrit i Norrbotten, med Vattenfalls billiga och fossilfria el, LKAB:s högvärdiga malm som ska bli fossilfri järnsvamp med fossilfri vätgas och SSAB:s nya stålverk för fossilfritt stål i Luleå, kan vara världens starkaste kombination för klimatsäkrad och lönsam stålproduktion.
Enligt Affärsvärlden och andra kritiker bör dessa projekt stoppas. Ska Sveriges starkaste stålindustri alltså läggas ner, trots att Hybrit är ett av Sveriges största bidrag för att uppnå EU:s och FN:s fossilfria mål?
Lars Wikman, Luleå
Wikman har en bakgrund som industriell konsult inom stålframställning och innovation och har arbetat inom bland annat Atlas Copco, Volvo och Ericsson och även innehaft befattningen Senior Advisor in European Affairs for North Sweden European Office, Bryssel.
Utsläppen ökar mitt i en brinnande klimatkris. Tempot i omställningen har saktat ner. Nu försöker stora delar av näringslivet skicka signaler till regeringen. Signalen är enligt följande: Snälla, låt klimatpolitiken vara långsiktig, förutsägbar och ambitiös, menar SMB:s krönikör Nina Ekelund i veckans krönika.
KRÖNIKA Delar av det svenska näringslivet har på de senaste åren drivit på och accelererat den gröna utvecklingen och några har burit den klimatpolitiska ledartröjan. Det har hittills rullat på fint med den gröna utvecklingen i näringslivet; Hybrit, Stegra, Northvolt, Flagship 1, havsbaserad vindkraft… Men nu ser vi några orosmoln. Tempot saktas ned, investerare avvaktar och några debattörer viftar med röd flagg och menar att det gröna tåget har spårat ur.
Nej, det har inte spårat ur, det har saktat ned vid gult ljus och kommer snart rulla på igen. Det gula ljuset beror på många olika faktorer internationellt såväl som nationellt. En faktor som vi i Sverige kan råda över är politiken i Sverige och EU. Här bör vi lägga kraft och energi.
Jag tycker mig se att vd:ar från stora bolag är ännu tydligare i sina önskemål om vad de vill se från regeringen för att skynda på den gröna utvecklingen.
Till och med Jan-Olof Jacke, vd för Svenskt Näringsliv, sa den 22 oktober att klimatmål är viktiga och att de svenska företagen som är drivande i den gröna utvecklingen gynnar svensk konkurrenskraft: ”Den här omställningen kommer att vara bra för framtida generationer, men jag är också övertygad om att den kommer vara bra för svensk konkurrenskraft. Jag tror att det är viktigt att Sverige orkar hålla fanan högt.” Och han varnade för att sänka tempot, då han sa: ”om vi inte kör på så finns risken att vi hamnar på efterkälken, och måste försöka ta igen det om tio år, och det kommer vara otroligt svårt.”
Klimatpolitiken behöver vara förutsägbar
Visst har det tagit lång tid för Svenskt Näringsliv att vakna till, men ovan citat är ett steg i rätt riktning. Det tryck som funnits från forskning, miljöorganisationer och företag har bidragit till att tonen ändrats. Jag har tidigare kommenterat vilken viktig roll miljörörelsen har haft för att lyfta fram forskningens resultat till politiker och näringsliv.
Från Hagainitiativet har vi om och om igen, i snart 15 år, påmint om att höjda klimatambitioner är viktigt för näringslivet. På Fossilfritt Sveriges senaste konferens sa Martin Lundstedt, vd AB Volvo, att det är ”helt rätt med lagstiftning för att påskynda utvecklingen, efterfrågan på de fossilfria fordonen måste skapas.” Och flera företag uttrycker att de satt sina företag i pant för att vi ska klara den gröna utvecklingen, såsom Scania.
Harald Mix, ägare i Northvolt och Stegra sa på samma konferens att han ”inte alls är orolig för att de stora företagen ska förändra sina långsiktiga fossilfria planer”. Samtidigt menade han att det är svårt att finansiera den nya gröna industrin och att vi får räkna med hinder längs vägen.
Ja, vad blir då slutsatsen av detta? Signaler, signaler, signaler. När regeringen sänker bensin- och dieselskatt, försämrar villkor för elen samt försämrar villkoren för den havsbaserade vindkraften samt bidrar med otydlighet kring om de svenska klimatmålen gäller eller inte, så skickas signaler till marknaden. Marknaden som ska investera i den gröna utvecklingen. Nu försöker stora delar av näringslivet skicka signaler tillbaka till regeringen. Signalen är enligt följande: Snälla, låt klimatpolitiken vara långsiktig, förutsägbar och ambitiös. Det gynnar svensk konkurrenskraft och svenska jobb. Och det bidrar till att rädda planeten. Nu återstår att se om regeringen ska satsa på grönt eller köra mot rött. Det är bråttom!
Klimatforskare från hela världen varnar i ett brev ministrarna i Nordiska rådet för risken att Golfströmmen kollapsar inom överskådlig tid som en följd av det varmare klimatet. För Norden skulle detta tvärtom innebära mycket kraftig avkylning, med svåra effekter för livsmedelsförsörjningen.
I sitt öppna brev till Nordiska rådet pekar de 43 forskarna från ett möte på Island i veckan på att nyare vetenskapliga studier tydligare än tidigare visar att det varmare klimatet kan utöva massiv påverkan på det atlantiska systemet av havsströmmar. Nyheten om forskarnas initiativ berättas av Nature Now News.
Även om det finns osäkerheter, kan denna risk vara underskattad i äldre forskning, säger man. Detta bland annat i FN:s klimatpanel IPCC:s rapporter från de senaste åren.
Vad som driver fram processen med en avstannande Golfström är de oerhörda mängderna sötvatten som rinner ut i Atlanten från den smältande inlandsisen på Grönland.
Golfströmmen ingår i det så kallade AMOC-systemet, atlantiska havsströmmar som transporterar upp varmt saltvatten från söder till norr, och returnerar kallare vatten i andra riktningen. Det varma saltvattnet i Golfströmmen kan dock blockeras av utrinnande kallt sötvatten från Grönland.
Golfströmmen har kollapsat tidigare
Följderna blir stora i framförallt norra Europa. Detta har skett tidigare i historien, och lett till drastiskt lägre temperatur i denna del av världen. Det talas om att effekten kan bli så hög som tio grader lägre medeltemperatur. Detta skulle ge synnerligen stränga köldknäppar vintertid i Norden, och till stora delar omöjliggöra jordbruk av dagens snitt. Påfrestningen på livsmedelsproduktionen blir alltså mycket stor.
För världen i övrigt skulle effekterna också bli oerhörda. Men då handlar det om ännu mer extrema värmerelaterade väderhändelser, höjda havsnivåer, storskaliga förändringar av nederbördsmönstren och negativ påverkan på de marina ekosystemen.
En av undertecknarna, oceanografen Torben Koenigk vid SMHI:s klimatforskningsenhet Rossby Center, intervjuades av SMB i vintras om risken för en kollapsad eller starkt försvagad Golfström. Han pekade då på, vilket även görs i det öppna brevet nu, att uppvärmningen av jordklotet på grund av de fossila utsläppen är den starkare trenden, och att dessa måste börja minska kraftigt.
De speciella riskerna i Norden med en kraftig och katastrofal nedkylning borde samla de nordiska ministrarna till att utforma en kraftfull appell till världens övriga ledare. Denna ska understryka att det krävs snabba utsläppsminskningar i det nödläge som nu råder, lyder forskarnas avslutande råd i brevet.
EU:s fiskeministrar beslutade under tisdagsförmiddagen att sill- och strömmingkvoten kommer att dubblas i centrala Östersjön nästa år.
– Totalt oansvarigt, menar EU-parlamentariker Isabella Lövin (MP).
EU-kommissionen lade tidigare i år fram ett förslag om att öka strömmingsfisket i centrala Östersjön, trots att forskare länge menat att fiskekvoten måste minska. Fortsatt fiske kan leda till att strömmingsbeståndet i centrala Östersjön kollapsar.
I veckan beslutades ändå under ett fiskeministermöte i Luxemburg att fiskekvoten i Östersjön ska höjas till 2025, vilket kommer att leda till att fisket i Bottenviken kommer öka med 21 procent. I centrala Östersjön ökar kvoten med 108 procent sedan i fjol.
Kraftig kritik mot beslutet
Beslutet har väckt mycket kritik, då ökat fisket kan leda till att redan hotade arter utrotas och att den känsliga miljön i Östersjön förvärras.
– Bestånden är på dramatiskt låga nivåer. Ändå beslutade ministerrådet att fördubbla fisket av strömming i centrala Östersjön, och höja fisket med över 20 procent i Bottniska viken, säger Beatrice Rindevall, ordförande för Naturskyddsföreningen, i ett pressmeddelande.
Rådet var oenigt i beslutet. I förhandlingarna ska Sverige ha förespråkat för ett minskat fiske.
– Vi ska ha så lågt satta kvoter som möjligt, sade landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) till SVT i måndags.
Isabella Lövin (MP) har däremot riktat hård kritik mot Kullgrens försök att få ner strömmingsfisket. Hon menar att Kullgren inte har tagit tillräckligt tydlig ställning i förhandlingarna och att hans misslyckade försök att minska fiskekvoten kommer att vara förödande för Östersjön.
– Ännu en gång har Peter Kullgren satt den storskaliga fiskeindustrins ekonomiska intressen över havets och det kustnära fiskets överlevnad. Kvotförhandlingarna är en cirkus och hela processen borde underkännas. Istället för att diskutera en återhämtningsplan för haven och förbjuda storskaligt fiske, sätter man fiskekvoter som inte leder till återhämtning, säger Lövin.
Efter hårt arbete från Sverige har EU-kommissionen nu beslutat att acceptera skattebefrielse för biogas. Beslutet välkomnas av den svenska regeringen.
År 2022 ogiltigförklarade EU-tribunalen den skattebefrielse för biogas som EU-kommissionen tidigare beslutat. Det har lett till stor osäkerhet om biogasens framtid trots att biogas bidrar till att uppfylla flera Agenda 2030-mål, liksom flera av Sveriges miljömål.
Klimatkommunerna i Sverige lyfter fram biogas som ett sätt att sluta kretsloppet och effektivt ta hand om samhällets avfall. Matavfall från ett hushåll på fyra personer för att driva en bil med biogas upp till tolv kilometer per vecka. Klimatkommunerna menar att det inte räcker med bara en lösning för att fasa ut de fossila bränslena, men att biogas är en viktigt del av lösningen. Biogas är nästan helt koldioxidneutral och tekniken kan utnyttjas lokalt. Detta gör att man slipper importera eller transportera råvaror långa sträckor. Mindre företag och kommuner kan etablera biogasanläggningar.
”Viktigt stötta biogasen” säger kommissionen
Den 23 oktober meddelade EU-kommissionen att de är klara med den utredning som inleddes 2024 angående statsstödsregler och eventuell överkompensation för biogasproducenter.
EU-kommissionen konstaterar även att det ur klimatsynpunkt är viktigt att stötta biogasen i konkurrens med fossilgas. EU-kommissionens beslut innebär att EU accepterar skattebefriels för biogas och biopropan som inte framställts från matbaserade råvaror och som används som drivmedel eller för uppvärmningsändamål.
Det här är ett välkommet besked för alla Sveriges producenter och användare av biogas. Efter påtryckningar från regeringen inledde kommissionen äntligen till slut sin granskning och jag är glad att den äntligen är i mål.
Nästa steg är att regeringen och Skatteverket i Sverige analyserar möjligheter till framtida och retroaktiva utbetalningar rörande skattebefrielse.
Fakta:
EU-tribunalen:Tribunalen utgör tillsammans med domstolen Europeiska unionens domstol (EU-domstolen). Domstolarna ska se till att EU-lagstiftningen tolkas och tillämpas enhetligt. Tribunalens beslut kan överklagas till domstolen, men bara om det gäller en rättsfråga. Innan Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 hette tribunalen förstainstansrätten.
Biogas: Biogas har hög klimatprestanda och bidrar till att minska växthusgasutsläppen när det ersätter fossila bränslen. Biogas bidrar också till många miljö- och samhällsnyttor såsom minskat beroende av importerade bränslen, lokal produktion och konsumtion och att cirkulera avfall som resurs i ekonomin. Det finns starka kopplingar mellan utveckling inom landsbygd och jordbruksföretag och biogasproduktion, vilket exempelvis Biogas Brålanda visat.
Utsläppen ökade med 5,6 procent andra kvartalet i år jämfört med samma kvartal 2023, enligt ny statistik från Statistikmyndigheten SCB. Den stora boven är regeringens politik med minskad inblandning av biodrivmedel i diesel som lett till ökade utsläpp från bygg- och transportsektorn, men även från privat bilåkande.
Det är framför hushållen, byggbranschen och transportbranschen som står för ökningen av växthusgaser, enligt ett pressmeddelande från SCB.
Andra kvartalet 2024 har de högsta utsläppen för ett andrakvartal sedan 2021. Jämfört med andra kvartalet 2023 har utsläppen ökat med 5,6 procent, säger Johanna Takman, analytiker på SCB:s miljöräkenskaper i pressmeddelandet.
Totalt släppte vi ut 12,4 miljoner ton växthusgaser (koldioxidekvivalenter) under andra kvartalet 2024, medan motsvarande utsläpp 2023 var 11,8 miljoner ton. Detta trots att BNP bara ökat med en procent, vilket innebär att vi släppte ut mer per producerad krona i ekonomin.
Orsaken är framför allt den minskade inblandningen av biodrivmedel i diesel – ett resultat av att regeringen i januari minskade reduktionsplikten från 30,5 till 6 procent för diesel.
Byggbranschens utsläpp ökade med 28 procent
Utsläppen från privat konsumtion ökade med 9 procent
Utsläppen från transportbranschen ökade med 10 procent.
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
