Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Återbeskogning bidrar till lokalt minskad uppvärmning

    En ny studie visar att återbeskogning kan minska antropogen lokal uppvärmning markant. Resultaten belyser återigen skogsåterväxtens roll i kampen mot klimatförändringarna.

    I, studien som är publicerad i Earth’s Future, har forskarna undersökt vilka effekter omfattande återbeskogning som skett i ett område i östra USA under 1900-talet haft. Deras resultat visar att regionen upplevt mindre temperaturökning jämfört med andra liknande områden.

    Skogarna i området har årligen kylt marken med 1–2°C jämfört med intilliggande mark utan skog. Särskilt har den här effekten märkts mitt på dagen under växtsäsongen. Skogarna sänkte även lufttemperaturen nära marken med upp till 1°C. Intressant nog visade unga skogar som var 20–40 år gamla mest kylningseffekt.

    Enligt studien beror skogarnas förmåga att kyla marken och luften på flera faktorer. Framför allt handlar det om transpirationsprocessen som är en väsentlig del av ett träds eller växts livscykel, där växten absorberar vatten genom sina rötter från marken och sedan släpper ut vattenånga genom sina blad. Detta kyler ner luften, likt hur svettning kyler ner en människas kropp. Träden fungerar också som en barriär mot solens strålar, vilket minskar uppvärmningen av markytan.

    Särskilt under växtsäsongen, när träden är fulla av löv, är denna effekt som mest påtaglig. Löven ökar ytan för transpiration och skuggar marken, vilket förstärker kylningseffekten. Unga skogar, i åldersspannet 20–40 år, visade sig vara särskilt effektiva i denna process. Det kan bero på att yngre skogar har högre tillväxttakt och därmed aktivare transpirationsprocesser. Forskarna påpekar dock att återbeskogningens effekter kan skilja sig åt beroende på klimatzon och andra naturliga variationer.

    Grön omställning – men till vilket pris?

    Det är bråttom att minska utsläppen av fossila bränslen. Industri och staten satsar på den så kallade “gröna omställningen”, som bland annat innebär gruvexpandering i norr och ett fortsatt aggressivt skogsbruk. Både FN och miljöorganisationer varnar för att omställningen strider mot urfolksrätten.

    I en debattartikel i Aftonbladet skriver tre miljö- och människorättsorganisationer att den gröna omställningen inte får ske på bekostnad av det samiska folket. Amnesty, Civil Rights Defenders och Greenpeace är ense om att signalerna är oroväckande: allt tyder på att samiska rättigheter kränks, och det sker en ökad polarisering mellan grön omställning och klimaträttvisa.

    Renbetesmarkerna skövlas

    Supermiljöbloggen har tidigare rapporterat om att renbetet minskar, och renskötare vittnar om brist på åtgärder från skogsindustrins sida. Samtidigt ökar virkesuttaget, och aktörerna inom skogsindustrin verkar inte villiga att minska sitt kalhyggesbruk. SMB:s krönikör Leif Öster skriver i sin senaste text om att vi idag avverkar allt yngre skog, eftersom virkesbehovet är större än tillgången på “problemfria” skogar. Faktum är att våra gammelskogar skövlas i snabbare takt än regnskogen i Amazonas. 

    Att skogsbruket påverkar renskötseln negativt är något som samebyar vittnat om sedan länge. Forskning visar att 71 procent av de lavrika markerna försvunnit, vilka är livsviktiga för renens bete. År 2020 larmade 29 samebyar om skogsbolagens greenwashing och skogsbrukets fatala effekter på renbetet. Skogsforskare har nyligen fört regeringens greenwashing i rampljuset i en debattartikel i Aftonbladet. Det finns enligt artikeln inget som tyder på att dagens skogsbruk ska vara hållbart, även om det är vad regeringen påstår.

    Att regeringsföreträdare ignorerar relevant vetenskaplig kunskap och slutsatser från expertmyndigheter är oroväckande och ansvarslöst mot alla medborgare. Det riskerar att underminera tilltron till demokratin och till vetenskapen, liksom samhällets förmåga att anpassa sig till en förändrad omvärld och ett varmare klimat där risken för bland annat extremväder, insektsutbrott, stormfällningar och skogsbränder ökar, skriver 19 skogsforskare i Aftonbladet.

    Liknar 1800-talets kolonialisering

    Batteriföretaget Northvolt har nyligen fått beviljat stora summor pengar i lån för att expandera verksamheten. De är en del av den så kallade “gröna industrialiseringen av Norrland” med en expansion av industrin med fokus på fossilfria lösningar. Men detta har fått stark kritik från olika håll, bland annat miljörörelsen och samer. Journalisten Po Tidholm varnar för att satsningen grundar sig i koloniala argument, och liknar det som sker nu med den industrialisering som skedde under slutet av 1800-talet.

    Det här har hänt förr, och ska det här hända igen så kanske det måste ske på ett annat sätt om det ska bli bra, säger Po Tidholm i en intervju med Sameradion.

    Förra året presenterade regeringen en utredning om att korta ned och förenkla processerna för miljötillstånd. De nuvarande långa processerna beskrivs som ett hinder för den gröna omställningen. Debattörerna i Aftonbladet menar att kortare tillståndsprocesser kommer att påverka samrådsprocesserna med samerna som alltid ska ske vid exploatering av natur i Sápmi. Redan idag är samråden bristfälliga, och ytterliggare tidspress skulle inte göra saken bättre, menar debattartikeln.

    Sverige får stark kritik från FN och EU

    Batterifabriker, vindkraftverk, skogsbruk och gruvor ställer företag som Northvolt i rampljuset för omställningen från fossila bränslen. Men när det är bråttom att minska koldioxidutsläppen riskeras mark och resurser att exploateras på bekostnad av urfolk och långsiktig hållbarhet.

    Sápmi betraktas som en stor råvarubod, ett industriområde där makthavare får leka fritt. Ekonomisk vinst prioriteras högst och lobbas för på EU-nivå. Vi ser makthavare fatta beslut utan kunskap eller förståelse för att det som står på spel är vår framtid, skriver Sáminourras ordförande Sara-Elvira Kuhmunen i en krönika på Sveriges Natur.

    FN har tidigare riktat kritik mot Sverige för att inte följa urfolksrätten, och uttrycker oro för bristen på hänsyn till den påverkan den gröna omställningen kommer att ha på det samiska folket. Nyligen har även Europarådets kommitté för ramkonventionen om skydd av nationella minoriteter gått ut med en publikation som innehåller liknande kritik. Den svenska staten och myndigheterna uppmanas tillämpa samrådslagarna kring samer och nationella minoriteter, innan ytterligare exploateringar genomförs. I publikationen redogörs det för vittnesmål och exempel där detta inte gjorts, bland annat gruvan i Gállok, utbyggnaden av Norrbotniabanan och problematik kring gruvan i Gabna sameby.

    “Den gröna omställningen får aldrig ske på bekostnad av samers rättigheter, oavsett om det gäller gruvor, stålverk eller skövling av skog”, sammanfattar Amnesty, Civil Rights Defenders och Greenpeace. 

    Klimatklivet finansierar satsning på omöjlig plast

    Förbränning av plast orsakar stora koldioxidutsläpp och nästan all plast som används i Sverige går idag till förbränning i stället för att materialåtervinnas. Nu satsar Naturvårdsverket via Klimatklivet på att förlänga livslängden för plast som är svår att återvinna.

    Förbränning av plast stor klimatbov

    Enligt Naturvårdsverket bildas varje år cirka 1.7 miljoner ton plastavfall i Sverige. Av detta går 87 procent till energiåtervinning (förbränning) eller bränsle i industrin. Endast omkring tio procent av det svenska plastavfallet materialåtervinns. Själva tillverkningen av plast leder till utsläpp av växthusgaser och dessutom sker ytterligare utsläpp om plasten sedan bränns. Detta eftersom en stor del av kolet i plast binds i själva plastprodukten. Majoriteten av plasten vi använder går alltså idag till förbränning och för att Sverige ska nå klimatmålen behöver utsläppen från plastförbränning minska.

    Motalaföretaget Svensk Plaståtervinning har tidigare fått 102 miljoner i stöd från Klimatklivet, det investeringsstöd som sedan 2015 finns för investeringar som minskar utsläppen av växthusgaser. Svensk plaståtervinning erhöll stöd för att öka utsortering av plast från svenska hushåll för att kunna materialåtervinna.

    Plasten ingen vill ha

    Nu storsatsas återigen på plast via Klimatklivet. Wimao Impossible Plastics får 45 miljoner kronor i investeringsstöd för att bygga upp fabriker som tar tillvara svåråtervunnen plast och använda denna i nya produkter.

    – Vi har både motivation och kapacitet att förändra detta och därför kommer vi de kommande fem åren bygga sju fabriker med fullt fokus på att omhänderta plasten ingen annan vill ha.

    Impossible Plastics vd William Holmberg till industrinyheter.se

    Företagets Impossible Plastics använder en teknik som kan smälta ner plastavfall direkt utan sortering eller tvättning. Detta ger ett hårt plastmaterial för produkter som lagerpallar och pallkragar. Företaget satsar endast på att återvinna problemplast och undviker att konkurrera med andra plaståtervinningsmetoder. Miljövinsten ligger i att undvika utsläpp av växthusgas från förbränning av plast.

    Plast från nedskräpning i Sotenäs

    Ett exempel på materialflöden i Impossible Plastics är insamlade fiskeredskap som sedan blir pallar till logistik och transportflöden. Företaget berättar på sin hemsida att Sotenäs kommun är en av de kommuner som drabbas mest av plastskräp i havet. Där samlades år 2018 över 32 ton marint skräp in i kommunens kustområde. Sotenäs kommun sände plastskräpet till Impossible Plastics i stället för att skicka det till förbränning. Resultet blev plastpallar till logistikbranschen.

    Foto: Impossible Plastics

    Förlängd livslängd för plast

    Naturvårdsverkets bedömning att bevilja investeringsstöd till Impossible Plastics grundar sig i hög grad på att företagets satsning är en innovativ åtgärd som ger hög klimatnytta per investerad krona. Särskilt viktigt är att tekniken förlänger plastens livslängd, menar Angela Arokianathan, handläggare på Klimatklivet.

    Förhoppningen är förbränningen av plast nu ska minska och att materialåtervinningsgraden för plast ska öka.

    Fakta om plast:

    Naturvårdsverket redogör på sin hemsida för att den största delen av plasten vi använder i Sverige går till förbränning. En majoritet av växthusgasutsläppen från avfallsförbränning kommer från plast. Plast produceras idag främst av fossil olja och naturgas. Då kolet i plasten finns kvar i produkten ger detta koldioxidutsläpp vid förbränningen. Växthusgasutsläpp uppstår även vid produktion av plast, men mer än hälften av plastens utsläpp ur livscykelperspektiv kommer från förbränningen. För att nå målet om netto-noll växthusgasutsläpp senast 2045, behöver utsläppen från plastförbränning därför minska. Detta kan göras genom att byta ut fossil plast mot biobaserad eller återvunnen plast samt att minska mängden plast till förbränning.

    Fakta om Klimatklivet:

    Klimatklivet är ett investeringsstöd som infördes 2015 av dåvarande regeringen bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Klimatklivet infördes för att stödja investeringar som minskar utsläpp som påverkar klimatet. Arbetet med klimatklivet finns kvar i budgeten för nuvarande regeringen med partierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Stöd kan ges till fysiska investeringar som minskar utsläppen av växthusgaser och kan exempelvis gälla förnybara bränslen, laddinfrastruktur eller mer cirkulära produktionssätt. Detaljer om stödet återfinns på Naturvårdsverkets hemsida. Stödet har utvärderats flera gånger, den senaste utvärderingen finns här.

    Stor rädsla bland svenskarna för klimathotet

    Bil står nästan helt under vatten, vid en översvämning. Den visar vikten av klimatanpassning

    70 procent av svenskarna vill att politikerna gör mer för att hejda klimatkrisen och fler än tidigare tycker sig uppleva klimatförändringar i sin vardag. Det visar WWF:s klimatbarometer för 2024 som baseras på Sifo-intervjuer med 2000 invånare.

    Klimatbarometerns enkät utfördes under februari månad, en tid då det allt varmare klimatet tydligt ger sig till känna.

    Vi genomförde undersökningen runt sportlovet och det är uppenbart att många uppmärksammat att snösäsongen blivit kortare till följd av den globala uppvärmningen. Många glaciärer krymper snabbt, inte minst i Alperna, säger WWF:s klimatexpert David Mjureke i organisationens pressmeddelande.

    Undersökningen visar på en tydlig ökning av antalet personer som sett följder av och känner sig påverkade av extremt väder i sin egen vardag. 63 procent upplever idag mer extremt väder mot 54 procent år 2017. Det handlar om sådant som mer regn och översvämningar, och om förändringar i växtlighet och djurliv.

    Klimatet upptar även alltfler människors tankar. 57 procent tänker på klimatförändringarna minst varje vecka och var femte person varje dag. Var femte person uppger sig även vara olycklig över vad som är att vänta i framtiden, vilket är något fler än 2018 då 18 procent uppgav detta.

    Resultatet i WWF:s Klimatbarometer, där medborgarna efterfrågar mer aktivitet från ansvariga politiker i klimatfrågan, är helt i linje med Naturskyddsföreningens liknande enkät nyligen, som SMB berättade om.

    Klimatbarometern kan studeras mer utförligt här.

    Regeringen godkänner PFAS-dränering vid Vättern – kör över fastighetsägare

    2018 stoppade regeringen Löfven försvarsmakten från att inleda dränering av de PFAS-förgiftade dikena vid landningsbanan i Karlsborgs flygflottilj. Skälet var att man inte hållit samråd med de intilliggande grannarna. Nu har försvarets nya ansökan godkänts av regeringen Kristersson – och samma fastighetsägares rätt att överklaga avslås nu med motiveringen att de saknar talerätt.

    Den infekterade striden om de lömska kemikalierna som hotar Vätterns vattenkvalité har flera spår. Huvudspåret gäller en mycket omfattande utbyggnad av flygplatsen med tillhörande dränering av det vattensjuka området kring rullbanan, som SMB skildrade i fjol.

    Eftersom stora mängder släckskum använts under många år vid flygvapnets brandövningar har grundvattnet kontaminerats av PFAS, inte minst av en av de mest skadliga kemikalierna i gruppen, PFOS. I vissa ”hot-spots” har extrema värden på miljoner nanogram per liter uppmätts, vilket leder till att halterna i Vättern stiger när flygplatsmarken dräneras.

    Det nu aktuella ärendet gäller en mindre åtgärd, som SMB berättade om i början av året.

    Det handlar om att dränera bankanterna längs rulllbanan inför de större åtgärderna som måste till för att femdubbla flygplatsens kapacitet jämfört med idag.

    Eftersom detta stora projekt i sin helhet godkänts av regeringen i fjol våras kan man dra slutsatsen att det begränsade ärendet om en mindre bankantsdränering spelar mindre roll. Fast Aktion Rädda Vätterns (ARV) juridiska ombud Christer Haagman ser det inte så.

    ”Allvarligt om talerätten hotas”

    – Nej, för om det här regeringsbeslutet står sig och blir ett prejudikat, leder det i praktiken till att varken direkt berörda fastighetsägare eller miljöorganisationer har talerätt i militära miljöärenden. Och det vore mycket allvarligt, säger han till SMB.

    I regeringens beslut, undertecknat av klimat- och miljöminister Romina Pourmokthari (L) framhålls att en miljöorganisations talerätt i miljöfrågor enligt den så kallade Århuskonventionen inte omfattar ärenden där landets försvar kan påverkas.

    Enligt beslutet har heller inget framkommit som visar att angränsande fastighetsägare berörs ”på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga försvarsmaktens beslut.”

    ARV framhåller att det är orimligt att lantbrukare med marker som PFAS-förgiftat vatten rinner igenom inte skulle ha talerätt.

    Avgörande väntas i Högsta förvaltningsdomstolen

    Man kommer nu att lämna in en begäran om inhibition av det senaste beslutet, det vill säga ett krav på att det inte träder i kraft i väntan på den slutlig prövning.

    Juridiken om tillståndsprocessen är komplicerad och berör flera olika lagrum. Den stora frågan är både juridiskt och politiskt tillspetsad: har regeringen följt lagen när man den 11 april 2023 lämnade tillstånd till försvarsmaktens stora utbyggnadspaket?

    Det lakvatten som dräneras ut i Vättern från flygplatsområdet ska enligt regeringen förvisso renas till 95 procent enligt beslutet. Men det är en prutning mot ett tidigare länsstyrelsebeslut i Västra Götaland som angav siffran 99 procent.

    Aktion Rädda Vättern pekar på att 95 procent inte räcker och kräver fullständig kartläggning och sanering av alla PFAS-haltiga massor. Enligt organisationen bryter regeringen mot miljölagstiftningen och EU:s vattendirektiv, som inte tolererar någon alls försämring av vatten, inte ens vid militär övningsverksamhet.

    Rädda Vättern har fört det ärendet till Högsta förvaltningsdomstolen för laglighetsprövning. Efter flera förseningar har datum för muntlig förhandling satts upp i maj.

    Ett annat mycket kontroversiellt mål om PFAS, där Uppsala Vatten AB stämt försvarsmakten på en kvarts miljard kronor väntas upp i Mark- och miljööverdomstolen inom kort, ett ärende SMB uppmärksammat tidigare.

    SMB har bett miljöministerns pressekreterare Niki Westerberg om ett förtydligande av på vilket sätt man inte skulle vara sakägare, när PFAS-haltigt vatten rinner genom den egna fastigheten. Och fått följande svar:

    Regeringen har avvisat överklagandena på formella grunder, snarare än ”godkänt begäran om bankantsdränering”. Regeringen anser att det överklagade beslutet inte angår privatpersonerna på ett sådant sätt att de har rätt att överklaga enligt 16 kapitlet 12:e paragrafen i miljöbalken.

    ”Klimatkrisen beror på ett samspel mellan biogena och fossila processer”

    De flesta klimatanalyserna bortser ifrån biogena källor för koldioxidutsläpp. Att bortse eller underskatta landanvändning är ett misstag som både analytiker, debattörer och svenska politiker gör. Ett klimatarbete med verkan måste minska både fossila och biogena utsläpp och samtidigt öka upptaget, menar Kjell Prytz, docent i fysik vid Mälardalens universitet.

    Debatt Klimatkrisen består av två delar: förlust av biomassa och fossil förbränning. Via kolcykeln ingår de biogena och fossila processerna i ett intrikat samspel som inte går att separera, ett samspel som baseras på både utsläpp och upptag av koldioxid. IPCC anger (Kap 2, tabell 2.3, sid 153) att drygt hälften av världens koldioxidutsläpp omvandlas till biomassa via naturens upptag från land och hav. 

    Detta stora naturliga upptag förbises ofta i klimatanalyser men behöver beaktas för att erhålla en helhetsbild av klimatkrisen.

    Är biogen koldioxid cirkulär och fossil linjär?

    Vid förbränning av organiskt material, fossilt eller biogent, bildas koldioxid. Ofta ser vi modeller där den biogena koldioxiden cirkulerar i systemet med kort omloppstid. Man tänker sig att skogen avverkas och den nya uppväxande skogen tar upp den koldioxid som avverkningsprodukterna gett upphov till. Den fossila processen däremot antas vara linjär så att koldioxiden inte återupptas. 

    Men för växtligheten är den koldioxid som skapas densamma från fossila som från biogena bränslen. Och skogen växer så länge atmosfären har ett överskott av koldioxid, förutsatt att det finns tillgång på vatten och näring. Det innebär att även den fossila koldioxiden tas upp av skogen och omvandlas till biomassa. 

    Den förenklade bilden av kolcykeln, där den biogena koldioxiden cirkuleras och den fossila placeras permanent i atmosfären måste därför modifieras vilket får en del intressanta konsekvenser. 

    Hur hade ett samhälle utan fossil förbränning sett ut?

    För att belysa de biogena utsläppens bidrag till klimatkrisen ställer vi frågan hur ett samhälle med en energiförsörjning baserat helt på skogsbruk istället för dagens fossilutvinning skulle ha påverkat klimatet. 

    Låt oss se på problemet ur ett globalt perspektiv. Människan hade sannolikt successivt anpassat sig till det så kallade hållbara skogsbruket vilket innebär att man inte avverkar mer än tillväxten. Detta tillstånd uppnås naturligt efter en tids avverkning. Det kan verka som det ultimata, vi tar inte mer än vad naturen kan ge, men skenet bedrar. I praktiken bygger ett sådant skogsbruk på kalhuggning med återplantering. Man måste helt enkelt ha enåldriga bestånd med en jämn åldersfördelning av bestånden. Om träden avverkas vid till exempel hundra års ålder, så är bestånden fördelade åldersmässigt jämnt från noll till hundra år. Man inser då att ett sådant skogsbruk är bara till hälften fyllt av biomassa jämfört med det ursprungliga tillståndet. Halva biomassan saknas alltså och har huvudsakligen omvandlats till koldioxid som transporterats till atmosfären. 

    Hur stort skulle detta överskott vara? Det beror på hur mycket av skogen som skulle brukas i världen. Men om vi antar samma mänskliga beteende som vi ser idag så skulle förmodligen hela världens skogar behöva brukas. Det skulle då finnas tillgång till ungefär hälften av den energi som utnyttjas idag. Låt oss göra en uppskattning av mängden koldioxid som skulle tillföra atmosfären.

    Globalt saknas idag biomassa på världens landområden motsvarande 800 gigaton koldioxid, en så kallad kolskuld (fig 1, sid. 4078).

    Två tredjedelar av denna kolskuld är uppkomna via avskogning (Fig. 2) för jordbruk, betesmark och byggnation. 

    Skogsbruket står alltså för en tredjedel av denna kolskuld, motsvarande 300 gigaton CO2. 

    Vidare uppskattas att ungefär hälften av världens skogar (Sid.  1 och 11) är brukade.

    Skulle all skog brukas blir sålunda kolskulden den dubbla, det vill säga 600 gigaton. Sammanlagt skulle då tillföras atmosfären ca 800 + 300 = 1100 gigaton koldioxid, att jämföra med de 1500 gigaton som fossil förbränning har alstrat hittills.

    Nackdelen med skogsbrukssamhället är att det genererade överskottet av koldioxid till atmosfären på 1100 gigaton inte kan justeras av växande skog, medan fossilsamhällets kolutsläpp kan tas upp helt eller delvis av den fria skogen. Vi ser att den förenklade bilden av en cirkulär biogen kolcykel inte stämmer. 

    Även det rena skogsbrukssamhället skulle alltså hamna i en klimatkris, liknande den vi ser idag. Skillnaden mellan fossilsamhällets utsläpp på 1500 gigaton och skogsbrukssamhällets utsläpp på 1100 gigaton jämnas ut om vi inkluderar fossilsamhällets bättre förutsättningar för upptag i växande skog. Dessutom får ett rent skogsbrukssamhälle svåra problem med ekologin när världens skogar omvandlas till monokulturella plantager. Sverige är ett sådant exempel där praktiskt taget all tillgänglig skog brukas. Konsekvensen på den biologiska mångfalden är dramatisk och avtrycket på sjö och hav rent katastrofal. Fossilsamhällets ekologiska problem skulle utmärks av bland annat igenväxning eftersom mycket av utsläppt koldioxid omvandlas till biomassa. Vi ser båda effekterna i dagens samhälle som är en blandning av de två samhällstyperna. 

    Kan ett samhälle baserat på förbränning vara hållbart?

    För att svara på frågan behöver vi först göra en liten kalkyl över världens kolflöde.

    Före den industriella tiden var koldioxidhalten 280 ppm (miljondelar). Det aktuella värdet är 420 ppm. Eftersom 1 ppm motsvarar en koldioxidmängd på 7.8 gigaton blir överskottet 1100 gigaton. 

    De fossila utsläppen uppskattas till 1500 gigaton och de biogena till 800 gigaton. Det pågår även ett ständigt upptag av koldioxid från både land (fig. 1, sid. 4078) och hav (Kap 2, sid 137), under fossilepoken sammanlagt 800 respektive 600 gigaton.

    Vi landar då i ett atmosfäriskt överskott på 900 gigaton, i hyfsad överensstämmelse med mätvärdet med tanke på osäkerheten i mätningar och uppskattningar.  

    Vi kan då leka med tanken att till exempel skogsbruk och övrig landanvändning bara hade varit hälften så intensivt. Då hade det biogena utsläppet minskat från 800 gigaton till 400 gigaton. Dessutom hade orörd natur ökat med 50% vilket ger 400 gigaton i extra upptag. Då skulle vi stå med totalt utsläpp på 1900 gigaton och ett upptag på 1800 gigaton – vi hade då alltså inte haft någon klimatkris. 

    Ett annat scenario kunde ha varit en 25 procent mindre landanvändning och 25 procent mindre fossil förbränning. Då minskar biogena utsläpp till 600 gigaton och upptaget ökar till 1000 gigaton, medan fossila utsläpp minskar till 1100 gigaton. Med bibehållet upptag från hav blir då nettotillförseln till atmosfären återigen endast 100 gigaton – alltså ingen klimatkris.

    ”Stor potential i förändrad landanvändning”

    Att bara skylla klimatkrisen på de fossila utsläppen är alltså inte korrekt. Det är helt enkelt ett intrikat samspel mellan naturliga upptag och mänskliga utsläpp från både biogena och fossila källor.

    De två exemplen visar på den stora potential som finns i förändrad landanvändning och nödvändigheten i att beakta både biogena och fossila källor i kampen mot klimatkrisen. Man kan till exempel inte ersätta fossila bränslen med biogena, som är Sveriges vägval. Det blir som att det man tjänar in på gungorna förlorar man på karusellen. Ett klimatarbete med verkan måste minska både fossila och biogena utsläpp och samtidigt öka upptaget. Endast på så sätt kan klimatkrisen överkommas.

    Staten och skogsbolagen får svårt att höja produktionen när produkten saknas

    Bild på avverkning i svensk skog

    Skogsbolagen och regeringen vill höja produktionen i den svenska skogen. Men är det alls möjligt? Nej, verkligheten säger något annat. Rätt tolkning av tillgängliga fakta visar att bristen på äldre skog är stor efter många års överavverkning. SMB:s krönikör och skogsexpert Leif Öster har synat argumenten i debatten och berättar i veckans krönika om sina intressanta fynd.

    KRÖNIKA Kalhyggesbruket är idag den helt dominerande svenska skogsbruksbruksmodellen. Men hur bra koll har skogsbruket på hur mycket skog man kan slutavverka i närtid?  Ja, den frågan har ställts på senare tid.

    Själv har jag skidat de nio milen mellan Sälen och Mora några gånger.  Vasaloppet är i sig ett fantastiskt arrangemang.  Även ur skoglig synpunkt är det intressant. Här skidas nämligen mest i brukade ungskogar. Visst finns det en del fina gallringskogar och någon äldre skogsrimpa (skog mellan två myrar), ofta ute på någon myrholme. Och såklart, en del hyggen. Men mycket ungskog. Så var finns den skog som kan slutavverkas?

    De senast veckorna har det uppstått en intressant debatt om virkespriserna som stigit kraftigt. De flesta är överens om att prisuppgången beror på en brist på just slutavverkningsbar skog i närtid. Möjligen är denna brist lite förvånade med tanke på alla färgglada åldersdiagram som sprids i skogsdebatten. Diagram som visar mycket äldre skog. I en ny intressant debattartikel av skogsprofessorn Sten B Nilsson ges en annan bild. Nilsson menar att delar av den där äldre skogen inte kan eller får avverkas.  Nilsson fick svar av Jonas Jacobsson och just den debatten slutade med en intressant slutreplik.

    Kan det vara så att verkligen har kommit ikapp skogsbruket?  Att vi håller på att få brist på slutavverkningsbar skog i närtid?

    Samma indata hos debattörerna – olika slutsatser

    Intressant är att båda debattörerna använder samma data från riksskogstaxeringen. Så hur kan man komma till helt olika slutsatser?

    Alla som har arbetat i ett skogsbolag vet att det finns en dragkamp mellan teoretiker och praktiker.  Teoretikerna arbetar ofta på huvudkontor med avverkningsberäkningar och liknade. Praktikerna är i bästa fall ute i skogen.  På huvudkontoren ser det ut att finnas mer slutavverkningsbar skog än vad fältpersonalen hittar.  Här är fem aspekter som fältpersonalen vet kan påverka planeringen i fält.

    1. Naturen sätter ramar

    Den svenska skogsindustrins virkesbehov är större än vad den svenska skogen kan producera. Därför importerar industrin virke. Mest importeras björk. Det är ett trädslag som vi förr sprutade ihjäl med hormoslyr och därefter lagt miljarder kronor på att röja bort. Nu har det blivit svårare att importera. Industrin är istället hänvisad till att deras unga skogar blir äldre och får avverkas. Men det räcker inte.

    1. Inte ens allt svenskt virke är till salu.

    Den svenska skogsindustrin är helt beroende av att privata skogsägare, som äger det mesta av den äldre skogen, vill avverka och sälja virket. Men det vill skogsägarna inte alltid göra. Många har avverkat sina barkborreskogar och vill inte hugga mer. Andra behöver inte pengarna. Och det finns en okänd grupp helt passiva. Som inte gör något alls. En gång i tiden fanns det därför lagar som tvingade de trilskande privata skogsägarna att avverka. Industrins dröm är nu att få skogsägarna att producera mer virke och avverka. Så regeringen har bett en utredare att hitta på ”incitament” för detta.

    1. Enklaste skogarna är avverkade

    1993 lades den svenska skogspolitiken om med ett tydligare fokus på naturhänsyn. Några år senare kom certiferingsreglerna med ännu större krav på hänsyn inklusive rennäringens intressen.  Skogsbruket har därefter under 30 år systematiskt avverkat de ”problemfria skogarna”. Och det som nu återstår är därför ofta de där skogarna som kräver mer hänsyn, mer planering och har ett lägre virkesförråd. 

    1. Yngre träd än lagen

    Merparten av Sveriges produktionsskogar är för unga för att avverkas, enligt lag. Denna LSÅ (Lägsta Slutavverknings Ålder) ligger ofta 10-30 år lägre än vad skogsfolk uppfattar som biologiskt och ekologiskt optimalt. Men för en skogsindustri som tjänar sina stora pengar på förädling är virkesflödet viktigare. Alltså avverkas ofta unga träd när det saknas alternativ.  Ibland alltför unga.

    Samtidigt är en betydande del av de äldre skogarna formellt eller frivilligt skyddade. Eller växer på så magra marker att de inte enligt lag får avverkas. Kvar finns en spillra äldre skog som kan och får avverkas i närtid. Men även i dessa skogar finns okända höga naturvärden och andra hänsyn som behöver tas. 

    1. Massor av öppna frågor 

    Det finns ett talesätt om att när EU har höjt sina ambitioner, kan man ibland stoppa dem tillfälligt, men de kommer ofta tillbaka på sikt. Om detta är sant, är det nog bäst för svenskt skogsbruk att ställa in sig på stora förändringar på sikt. 

    Men det finns också många egengjorda bekymmer, som till exempel alltför låga virkesvolymer i de slutavverkningar man ändå gör. Detta verkar vara en kombination av alltför hårda gallringar i kombination med ett mer utmanande klimat. 

    Statligt bolag bäst i klassen

    Internt inom skogsnäringen är oron för bristen på slutavverkningsbar skog inte något nytt. Men man vill hellre prata om andra saker. Detaljerad information saknas ofta i bolagens årsredovisningar.  Holmens koncernchef Henrik Sjölund, sammanfattade saken redan år 2019 saken på branschens Virkesforum med orden ”skogen är slut”.  I en intressant SLU-rapport skriver professor Tomas Lundmark: ”Idag avverkas hela nettotillväxten i Götaland och nästan hela i Svealand”. 

    Bäst i klassen med sin redovisning om dessa frågor är Sveaskog, som också har valt att dramatiskt minska sina avverkningar över hela landet. På deras hemsida visas hur mycket – eller rättare sagt – hur lite slutavverkningsbar skog man nu har kvar. Redovisningen är fint uppdelad i fem regioner. 

    Professor Sten B Nilsson föreslår nu att både SLU och Skogsstyrelsen börjar redovisa inte bara hur mycket skog det finns inom olika åldersklasser – utan också hur mycket som verkligen kan slutavverkas i närtid. När alla om och men är medräknade. Det låter klokt och intressant.

    Swish mer klimatsmart betalning än sedlar och mynt

    Digitala betalningar som e-fakturor och Swish är grönare betalningsmetoder än kontanter. Det visar en ny studie som forskare på Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, gjort på uppdrag av Riksbanken.

    Att kryptovalutor som bitcoin är en riktig klimatbov har Supermiljöbloggen skrivit tidigare om. Koldioxidavtrycket kopplat till bitcoin är nu uppe i nästan 90 megaton vilket är nästan dubbelt så mycket som Sveriges territoriella utsläpp. Riksbanken, som planerar en svensk ”e-krona”, har därför beställt en forskningsrapport för att försäkra sig om att det inte skulle leda till liknande problem.

    Orsaken till att kryptovalutor drar så mycket energi är att alla led i en transaktion ska verifieras vilket ställer stora krav på data och internetkapacitet, förklarar Niklas Arvidsson, professor på Institutionen för industriell ekonomi och management, i en artikel på KTH:s hemsida.

    Niklas Arvidsson har lett studien, där forskarna undersökt miljöpåverkan av betalningsmetoder som kontanter, bankkort och olika typer av digitala betalningsmetoder. De har tagit hänsyn till transaktionernas klimatavtryck men även tillverkningen av plastkort, sedlar, mynt och transporter. Och genomgången visar att kontanter är den mest utsläppsintensiva metoden, följt av betalappar och kortbetalningar. Längts ned i utsläppsligan ligger gireringar som e-fakturor och Swish.

    Material och transporter ökar utsläpp från kontanter

    Att kontanter är värst beror framförallt på att de måste transporteras över landet. Om de tunga värdetransporterna skulle drivas med el eller biobränsle skulle den utsläppsposten kunna minska. Men tillverkningen bidrar också: Sedlarna görs framförallt av bomull, vilket kräver stora mängder vatten och kemikalier, och metallerna i mynten måste utvinnas.

    Bankkort är tillverkade av plast, har metalldelar, och kräver både transporter och kortläsare som drar energi.

    – Med betalapparna är tanken att du ska slippa plastkort. Att de ändå har ett större klimatavtryck än kort beror på att om du använder tex Apple Pay har bankerna haft som rutin att skicka ut plastkort, men detta kommer gradvis att fasas ut, säger Niklas Arvidsson.

    Renare luft i Sverige: ”Tusentals dödsfall kan ha förhindrats”

    En skorsten som släpper ut rök på en natt himmel.

    Luftkvaliteten i Sverige har förbättrats de senaste tjugo åren, vilket resulterat i att tusentals dödsfall kan ha förhindrats varje år, det visar en ny studie från Göteborgs universitet.

    Men, det finns fortfarande mycket kvar att göra. Stora delar av Sveriges befolkning lever nämligen fortsatt på platser där luftföroreningarna överstiger Meteorologiska världsorganisationens rekommendationer.

    Globalt sett är luftföroreningar den främsta miljömässiga orsaken till sjukdom. I Europa kopplas 400 000 dödsfall per år till höga halter av skadliga luftföroreningar.

    I en ny studie från Göteborgs universitet har forskare uppskattat hälsoeffekterna genom att modellera förändringen av luftföroreningar under senaste tjugo åren. Resultaten visar att tusentals svenska dödsfall kan ha förhindrats av renare luft.

    Studien undersökte luftmiljön i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping och Umeå.

    Vi uppskattar att nästan 3000 förtida dödsfall undvikits per år mellan åren 2000 och 2018 i de sex städer som modellerats i vår studie. Ännu fler dödsfall kan undvikas genom fortsatt arbete för ytterligare förbättra luftkvaliteten”, säger Karl Kilbo Edlund, doktorand vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitetet.

    Förbättringen i luftmiljö har skett genom kraftigt minskade utsläpp av luftföroreningar från trafik, industrier och vedeldning sedan år 2000.

    Många svenskar är fortfarande utsatta för luftföroreningshalter över de gränsvärden som Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar. Varje år beräknas 7 600 svenskar dö i förtid som en följd av nuvarande nivåer av luftföroreningar, enligt en studie från IVL Svenska Miljöinstitutet och Umeå universitet.

    Studien visar alltså på de potentiella fördelarna för folkhälsan med minskningar av utsläpp av luftföroreningar. Men fortfarande finns det jobb kvar att göra, och liv att rädda.

    Stålåtervinning: Tekniken finns men incitamenten är otillräckliga

    En ny doktorsavhandling från Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) belyser hur en djupare förståelse av stålavfall och ekonomiska incitament kan påskynda övergången till en mer cirkulär metallindustri. Denna förändring kan minska behovet av ny gruvdrift, spara energi och reducera utsläpp. SMB har pratat med forskaren bakom avhandlingen, Reinol Josef Compañero, för att höra mer om hans resonemang.

    Även om betydande mängder metallskrot redan återvinns varje dag, såsom stål från skrotade bilar, byggnadsstrukturer och hushållsprodukter, bryts ständigt nytt material från gruvorna. Compañero säger att det är avgörande att man lyckas maximera återvinningen av metaller för att minska gruvdriftens miljöpåverkan. I grund och botten, ju mer skrot vi kan använda, desto mindre blir vår efterfrågan på nytt material från gruvorna.

    I sin avhandling fokuserar därför Compañero på hur den här maximeringen kan möjliggöras. Nyckelordet verkar vara ökad förståelse.

    – Genom att bättre förstå och bearbeta stålavfall kan vi göra stora framsteg.

    I avhandlingen belyser han behovet av mer information om sammansättningen av stålskrot.

    – Djupanalysen av skrotets exakta sammansättning är nyckeln till att avsevärt förbättra återvinningsprocessen.

    Han berättar även om potentialen i redan befintliga tekniker för detta ändamål, såsom mobil röntgenfluorescens (XRF) och laserinducerad nedbrytningsspektroskopi (LIBS).

    Behov av ökad förståelse och incitament

    Compañero beskriver emellertid en situation där återvinningen inte är optimal trots tekniska möjligheter.

    – Skrotgårdarna måste kunna hantera komplexiteten i det skrotade materialet. Och den oavsiktliga blandningen av olika skrottyper måste undvikas, eftersom det i slutändan gör skrotet svårt att återvinna.

    Ett centralt tema i Compañeros avhandling är även skapandet av ekonomiska incitament som kan motivera företag inom industrin att investera mer i återvinning.

    – Vi behöver sikta på en marknad där ståltillverkare och skrothandlare ser det ekonomiska värdet i noggrann skrotanalys.

    Bortom tekniska framsteg

    Utöver detta belyser Compañero osäkerheterna i avfallsspecifikationer och behovet av att anpassa sig till alltmer komplexa material. Han framhåller vikten av samarbete mellan industrin, forskarsamhället och politiker för att stärka processerna för metallåtervinning.

    Sammanfattningsvis betonar Compañero behovet av att gå bortom tekniska framsteg och istället fokusera på implementering genom väl genomtänkta affärsmodeller, ekonomiska incitament och en djupare förståelse för företagsbeteenden.

    – Tekniken för att återvinna stål finns redan; nu handlar det om att lära sig använda den effektivt.

    Compañeros avhandling ”Recirculation of scrapped resources: The role of material information in enhancing the sustainability of recycling” finns tillgänglig för nedladdning här.

    Viktigt beslut i EU om skattefri biogas på gång

    Bild på ätande kor, biogasproducenter

    EU-kommissionens prövning av den svenska begäran om skattebefrielse på biogas har inletts. Ett positivt besked skulle ge de svenska producenterna ett kraftigt incitament att bygga ut produktionen av biogas för personbilsmarknaden.

    Hanteringen av den mycket klimateffektiva biogasproduktionen har varit olyckligt ryckig från EU:s sida. Som SMB tidigare berättat har olika EU-beslut slagit negativt gentemot den svenska produktionen.

    När EU-kommissionen 2020 efter många turer beviljat Sverige en tioårig förlängning av skattebefrielsen på biogas som drivmedel för personbilar och för uppvärmning, kom i fjol ett snöpligt utslag från EU-domstolen. Domen ogiltigförklarar beslutet om skattebefrielsen med en rad byråkratiska och snirkliga resonemang.

    Svensk gasproduktion har också hämmats av ett direkt produktionsstöd som Danmark införde för sin biogas, utan att råka i trubbel i EU-domstolen. Den subventionen hänger kvar även vid export till Sverige, och gasen blev därmed dubbelt subventionerad tack vare svenska nationella stöd för biogasen. Effekten blev att svenska producenter fick det mycket svårt mot den mycket billigare danska produkten.

    Den nuvarande svenska regeringen har agerat och begärt prövning av domen och ombeds nu lämna sina kommentarer och bedömningar till kommissionen om varför skattesubventionen bör få vara kvar. Även den svenska biogasbranschen får möjlighet att komma med yttranden.

    EU-kommissionens prövning kan ta 1,5 år

    Enligt reglerna ska kommissionen komma med sitt avgörande senaste 1,5 år efter att ärendet formellt är väckt, vilket skedde i januari i år. Man har dock förklarat att frågan kan hanteras snabbare än så.

    Trots den negativa domen har en rad nya biogasanläggningar i Sverige börjat byggas, eller planeras, bland annat med stöd av statliga klimatklivet (läs här om dessa). Producenterna har främst inriktat sig på tillverkning av flytande biogas för tyngre vägfordon och sjöfart.

    Fordonsgas för personbilsmarknaden kan med gynnsammare förutsättningar säkerligen bli attraktiv igen. Klimatvinsten när fordonsgasen tillverkas av gödsel från jordbruket är mycket god, eftersom metanläckaget från gödseln förhindras samtidigt som fossila drivmedel ersätts med förnybart. Detta motsäger inte att flytande biogas till sjöfart och tyngre fordon också är klimatsmart.

    Skog med rödlistade arter avverkas i Östergötland

    Talltita, ullticka och knärot är några av de rödlistade arter som hittats i ett föreslaget skogsreservat i Östergötland. Nu avverkas skogen av bolaget Södra, utan hänsyn till de skyddsvärda arterna. Organisationen Skydda skogen kräver ett omedelbart stopp för avverkningarna.

    I en skog i Åtvidabergs kommun i Östergötland har det hittats både talltita, ullticka och den fridlysta orkidén knärot – arter som alla är rödlistade. Området är föreslaget att bli reservat sedan 2018, men trots det avverkningsanmälde skogsbolaget Södra fyra områden i höstas, och har även genomfört avverkningar tidigare. 

    Enligt Karin Wilhelmson i Östergötlands skogsgrupp (Naturskyddsföreningen) är det Skogsstyrelsens bristfälliga kontroll och styrning som tillåter skogsbolag att fortsätta kalavverka skog med höga naturvärden. När Skogsstyrelsen inte svarade på begäran om avverkningsanmälan 2023, valde Naturskyddsföreningen att gå till domstol. I december överklagade man beslutet till Mark- och miljödomstolen, men protesten avvisades.

    Nu rapporterar Skydda skogen att skogsbolaget Södra har påbörjat avverkning i området med de höga naturvärdena och rödlistade arterna. Ett av argumenten för avverkningen var angrepp av granbarkborre, men det menar Skydda Skogen inte rättfärdigar denna avverkning. Eftersom de flesta granbarkborrar övervintrar i marken, är det inte särskilt effektivt att avverka denna årstid för att motverka angreppen.

    Vi kräver att Södra omedelbart avbryter sin avverkning i området som dessutom sker under fåglarnas häckningsperiod. Ett flertal fridlysta och rödlistade arter finns i detta värdefulla och känsliga område, säger Nils Hydén, biolog och artexpert.

    Skydda skogen rapporterar om att Södra inte lämnat någon hänsyn till den fridlysta knäroten i norra delen av skogsområdet, när de gjorde avverkningen nu i mars. De befarar att även fler skyddsvärda områden riskerar avverkning.

    Hållbarhetsparadoxen: konsumtionsmönstren som strider mot värderingarna

    Svenskt Kvalitetsindex (SKI) lyfter i en sammanställning av statistik fram den så kallade hållbarhetsparadoxen, ett fenomen där konsumenters inställning till hållbarhet inte återspeglas i deras faktiska köpbeteende. Resultaten visar en betydande klyfta mellan svenskars värderingar och köpmönster när det gäller hållbar konsumtion.

    Sammanställningen visar att trots en stark oro för miljön och klimatet – 77 procent av nordbor uttrycker oro – återspeglas det endast i köpmönstren hos 18 procent. Resterande nordbor väljer istället bekvämare eller mer kostnadseffektiva alternativ trots miljöpåverkan.

    Denna klyfta syns tydligt även inom e-handeln. Här anser 86 procent att det är viktigt med hållbart producerad och levererad mat, men endast 40 procent skulle faktiskt tacka nej till ett köp av miljöskäl.

    SKI:s analyschef Love Westin lyfter fram en annan viktig aspekt: många företag överskattar hur väl kunderna känner till deras arbete med hållbarhet. En studie visade att bara 5 procent av kunderna var medvetna om företagets hållbarhetsinitiativ, även om företaget länge fokuserat på detta område.

    Sammantaget skulle man kunna tolka sammanställningen som att företagen brister i sin hållbarhetskommunikation, samt att det finns potential för en mer hållbar konsumtion om företagens hållbarhetskommunikationen förbättras. Men, att det fortfarande beror på om konsumenter följer sina värderingar eller ändå väljer utifrån bekvämlighet och kostnad.

    Rekordmånga fiskar dör i norska laxodlingar

    62,8 miljoner – så många laxar dog i havsbaserade norska laxodlingar förra året. Det betyder att var sjätte fisk i odlingarna dog en för tidig död, ett dystert rekord enligt en norsk rapport.

    Den nya rapporten om fiskhälsa från norska Veterinärinstitutet räknar upp en rad dödliga hälsoproblem i laxodlingarna: skador när laxarna avlusas, sjukdomar i gälarna, så kallade vintersår orsakade av bakterier, och andra smittsamma infektioner. För första gången räknas också skador orsakade av maneter till de vanligaste hälsoproblemen.

    I vissa områden dog så många som var fjärde lax i odlingarna.

    Odlingskassar blir lusfabriker

    Den allra vanligaste dödsorsaken var alltså skador när laxarna ska avlusas. Laxlus är vanligt i odlingskassarna där många fiskar trängs på liten yta.

    – Det finns 450 miljoner atlantiska laxar i odlingskassar längs norska kusten. När det är så många trivs lusen. Det blir nästan som lusfabriker, säger Ingunn Sommerset som är redaktör för rapporten till Dagens Nyheter.

    Hon är sektionsledare för institutets avdelning för akvatisk biosäkerhet och hoppas att rapporten ska leda till bättre regler för hur laxen ska hanteras. Tidigare skedde avlusningen på medicinsk väg men lössen har blivit resistenta och måste nu avlägsnas genom att fisken spolas eller doppas i varmt vatten, vilket är mycket påfrestande för laxen. De som redan har andra infektioner har större risk att dö efter den stressande behandlingen, enligt Dagens Nyheter.

    Ingen märkning garanterar laxens välfärd

    Även fodret till laxodlingarna är förknippat med stora problem. Det bidrar till utfiskningen av bland annat Östersjön, och fisk som skulle bli mat och minska risken för undernäring i till exempel Afrika mals ned till mjöl och används som laxfoder, vilket bland andra Natursidan har skrivit om. Att mata fisk med fisk som annars hade kunnat ätas av människor är dessutom ett resursslöseri som i sin tur tär på planeten. Nyligen berättade Supermiljöbloggen att det finns mer miljövänliga sätt att utfodra laxen och odlad lax som är certifierad med ASC-märkningen ska få foder från hållbart fiske. Men det finns i dagsläget ingen märkning som tar hänsyn till djurens välfärd, skriver Dagens Nyheter.

    Frankrike föreslår skatt på lågpriskläder

    P1 Morgon rapporterar om ett skatteförslag som beslutats av underhuset (nationalförsamlingen) i Frankrike. Den nya lagen är en miljöskatt på lågpriskläder. Syftet är att minska miljöeffekter av klädkonsumtion.

    Marie Nilsson Boij, korrespondent för P1, berättar att det franska förslaget syftar att bromsa antalet köp av nyproducerade kläder för att minska kläders miljöpåverkan. Lagen är helt enkelt ett sätt att försöka minska det som ofta kallas fast fashion.

    Lagen innebär att straffavgifter införs för vissa företag. En avgift på fem euro per produkt införs år 2025. Därefter höjs avgiften med en euro per år fram till 2030. Förslaget innehåller även krav på att företagen ska informera konsumenterna om miljöpåverkan från klädkonsumtion samt uppmuntra till återanvändning.

    Det var mycket starkt stöd i det franska underhuset när lagen röstades igenom. P1 morgons korrespondent, Marie Nilsson Boij, menar att det finns stor chans att förslaget går vidare i lagstiftningsprocessen och vinner stöd i senaten (överhuset), så att det kan genomföras. En anledning till detta är att politiska partier som ser miljönytta med förslaget förenas åsiktsmässigt med de partier som stödjer lagförslaget för att skydda inhemsk fransk modeindustri från konkurrens av lågpriskedjor utanför Frankrike.

    Vad ska hända med Sveriges Agenda 2030-arbete?

    SDG

    Gabriell Wikström, Sveriges nationella Agenda 2030-samordnare slutar. Och handlingskraften för att nå de mål om ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet som FNs medlemsstater enats om tycks svagare än på länge. Med bara sex år kvar till år 2030 lyser flera av målen, bland annat de om biologisk mångfald och klimat illande röda, alltså icke uppfyllda, för Sveriges del.

    Brist på politiskt ledarskap

    “Politiskt ledarskap saknas för den omställning som krävs” 

    Gabriell Wikström, avgående nationell Agenda 2030-samordnare i intervju med Svenska FN-Förbundet

    Redan i september 2023 flaggade nationella agenda 2030-samordnaren Gabriell Wikström för att forskningen pekar på att vårt samhälle måste transformeras men att inga ledande svenska politiker hittills har visat det politiska mod som krävs för en så genomgripande förändring. Samtidigt underströk Wikström att det är “oerhört bråttom” att göra omställningen.

    Under hela min tid som nationell samordnare har jag pekat på att den förändring av samhället som behövs är så genomgripande att det krävs ett tydligt ledarskap från den nationella politiken för att det ska gå. Det finns inte idag och jag tycker inte riktigt att det fanns under den tidigare regeringen heller. 

    Gabriell Wikström, avgående nationell 2030-samordnare

    Sverige lever på gamla meriter

    I jämförelse med andra länder ligger Sverige trots hyfsat till i FNs uppföljningar av Agenda 2030-målen, precis som Danmark och Finland. Enligt Gabriel Wikström beror Sveriges topplacering främst på gamla meriter. Han menar att det handlar om att vi byggde upp en välfärdsstat efter andra världskriget samt att vi var tidigt på bollen med miljö- och klimatfrågorna och därtill gjort vissa reformer bland annat inom ekonomisk styrning. Wikström framhåller att det inte har hänt särskilt mycket på nationell nivå sedan Agenda 2030 antogs 2015 och detta beror främst på det bristande nationella ledarskapet i de här frågorna. Wikström anser att det händer betydligt mer i både näringslivet och i kommuner och regioner.

    Wikströms bedömning är att både tidigare och nuvarande regering visat brister i ledarskap. Men regeringsskiftet hösten 2022 minskade möjligheten att strukturerat arbeta med hållbar utveckling nationellt. Regeringens uppdrag till myndigheter kring Agenda 2030 har minskat och den interna samordningen i Regeringskansliet har försvagats. På punkt efter punkt har regeringen dragit ner på det här arbetet, menar Wikström, som tidigare själv varit minister under S-regeringen.

    Beredning i riksdagen för hållbar utveckling föreslogs

    När Wikströms uppdrag, som ursprungligen kom från den S-ledda regeringen före 2022, nu avslutas har han lämnat ett antal förslag om det fortsatta arbetet.  Ett är att tillsätta en särskild beredning i riksdagen för hela området hållbar utveckling och Agenda 2030. Wikström har också föreslagit att man ska ge ett utökat uppdrag till länsstyrelserna och komplettera de klimatpolitiska och finanspolitiska råden med ett råd för social hållbarhet.

    Nu kommer reaktioner på nedmonteringen av Sveriges Agendan 2030-arbete, bland annat från Tidningen Aktuell Hållbarhet:  

    Den senaste tidens nedmontering av Agenda 2030 markerar en ny tidsanda. Nyligen gick FN–överenskommelsen in i andra halvlek och nu återstår att se hur det en gång hyllade ramverket överlever kommande sex år.

    Daniel Boman Aktuell Hållbarhet

    Supermiljöbloggen fortsätter att följa frågorna om arbetet med Agenda 2030. Om sex år var planen att målen åtminstone i stora delar skulle vara uppfyllda. För Sveriges del är det framförallt målen om hållbar produktion och konsumtion, klimat samt biologisk mångfald som sticker ut. Där är det långt till måluppfyllelse, men även inom andra målområden finns oro, inte minst vad gäller förändringar i välfärdssystemen.

    Dagens CO2–kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på Hawaii 16 mars låg koldioxidhalten i atmosfären på 426,36 miljondelar (ppm). Jämfört med för ett år sedan är det en ökning med 6,12 ppm. Under tidigare år har ökningen ofta legat mellan två till tre ppm.

    Källa: NOAA

    Förra veckans medeltal blev 425,74 ppm, vilket är en ökning med 5,56 ppm jämfört med för ett år sedan. På ett decennium är det en ökning med 25,43 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 422,80 ppm i januari, vilket är en ökning med 3,32 ppm jämfört med januari 2022. Temperaturen var +1,60 °C relativt till 1880-1920 och därmed tillfälligt högre än Parisavtalets under gräns på max 1,5 °C. 2023 blev som förväntat det varmaste året som någonsin uppmätts med 1,48 °C över den globala medeltemperaturen jämfört med förindustriella nivåer. Sedan 1980-talet har varje decennium blivit varmare än det föregående.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande. Stapeln längst till höger i tabellen nedan är högst någonsin.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Källa: Scripps

    Annie Croona: Klimatkrisen är en möjlighet – men inte den sortens möjlighet du tror

    Bilden föreställer ett bolmande kolkraftverk

    Det finns en fara i den från politiskt håll ofta anbefallda klimatoptimismen. Den kan främja greenwashing och missar ofta ett grundläggande faktum bakom klimatkrisen: den ekonomiska tillväxten. Därför blir aktivister, forskare och ungdomar som insett orimligheterna med det rådande systemet svartmålade, skriver Annie Croona i veckans krönika.

    KRÖNIKA Det händer då och då att klimatkrisen presenteras som en möjlighet. Det var inte minst ett av ledorden för regeringens nationella klimatmöte i fjol. Möjligheter, optimism – och kapitalism.  

    Mötet fick rejäl kritik från alla utom näringslivet, eftersom alla utom näringslivet lämnats utanför. Och inte nog med det: många av de icke inbjudna, som ungdomar, forskare och representanter för miljörörelsen, hade inte bara ignorerats inför mötet, utan svartmålats. 

    Inte minst har de gång på gång kallats pessimister när de, allt mer desperat, försökt påtala allvaret i situationen och få gehör för sin rädsla.

    Det är ganska uppenbart att peppig stämning inte har fungerat, att vi är förbi optimistisk glättighet. Jag hade så klart önskat mig en verklighet där klimatkrisen gick att lösa med en positiv attityd och smart teknik. Men det behövs ju något mer.

    Optimismen föder greenwashing

    Klimatoptimismen för inte bara med sig smart teknik, utan också symbolåtgärder, greenwashing och falska löften om omställning. Klimatkrisen är en möjlighet på så vis att företag använder den för att locka medarbetare eller kapital. 

    Men det är bara ytan som är grön. Grandiosa löften, men ingen plan. Fina ord, men ingen handling. Jag har sett det, jag har kämpat för något annat – och stött på motstånd. 

    Det ringar in problematikens kärna: Systemet. Ingenting får utmana systemet. Ingenting får kosta – om vi pratar pengar, förstås. Allt annat, som urskog, djurarter, mänsklig hälsa, går tydligen bra att offra.

    Pessimism betyder inte handlingsförlamning

    Vi som har som ambition att skriva om klimatet på ett så ärligt sätt som möjligt – vilket ofta innebär att berättelsen skrivs med en viss oro – är vana vid att bli kallade pessimister och att anklagas för att göra människor passiva. 

    Jag har inget problem med att kallas pessimist; det är ju absurt att vara något annat om man är medveten om hur stort glappet mellan klimatkrisen och klimatpolitiken är. Men leder det till handlingsförlamning? 

    Det är, trots allt, två olika saker – vad man känner och vad man gör. Men de hänger onekligen ihop. Jag är övertygad om att vi behöver inse allvaret, känna krisen, för att vi ska agera. Klimatpeppen har ju uppenbarligen inte fungerat, kanske för att den helt saknar substans. 

    Vilken politik ser vi nu som är värd att fira? Jag lovar att bli optimist den dagen jag ser att vi är på rätt väg. Men det är vi ju inte. Vi är på väg mot avgrunden.

    Vi behöver känna krisen

    Jag tänker så oerhört mycket på hur vi ska få saker att hända. Det är så lätt att samla människor, enas i motstånd och bygga en rörelse, när man har en tydlig fiende, en gemensam fara att kämpa mot. Så är det inte med klimatkrisen. Den är komplex, global, allas. 

    Hur ska vi göra? 

    Man kan tro att det räcker med kunskapen. Vi har ju så mycket av den. Rapporterna är många, tydliga, tillgängliga. Nästan inga svenskar är klimatförnekare, de flesta är oroade över klimatkrisen. Men det räcker uppenbarligen inte. 

    Då återstår känslorna. Kärlek, rädsla, omtanke, ilska, lycka. Några har hittat dem. Regeringen brukar beskriva dessa, de som visar sina känslor, som farliga – till och med jämföra dem med terrorister. Antagligen för att de hotar systemet.

    Ja, det ekonomiska alltså. Tillväxten. Den som påstås kunna vara både oändlig och grön. Det verkliga systemet, det vilket hela vår existens, inklusive ekonomin, vilar på, håller vi nu på att rasera. Men vi ska se det som en möjlighet. 

    Klimatkrisen är inte avlägsen – den pågår här och nu

    Häromveckan såg jag filmen Babyteeth, en ljuvligt underlig film om sjukdom, kärlek, familj, beroende, fördomar, medmänsklighet, sorg. Med andra ord: livet. Efteråt grät jag floder. Det blev så tydligt vad som är viktigt, och hur lätt det går förlorat. 

    Det är så vi behöver känna för klimatet och miljön. För det är ingen avlägsen kris, varken i tid eller i rum. Det är inga diffusa förändringar vi kommer att se – de är högst verkliga. 

    Vi pratar svårigheter att få tag i mat, människor som dör och barn som går en oberäknelig, obehaglig framtid till mötes. Vi pratar arter som kommer att försvinna för alltid, platser som kommer att översvämmas eller torka ut och människor som tvingas fly för sina liv. 

    Krisen är en möjlighet, säger ni. Ja, det stämmer. Det är en möjlighet att inse vilket system som är det viktiga – och att börja ifrågasätta det andra.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.