Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    ”Jag är rebellmamma – även om jag inte kan sticka”

    I helgen ska Rebellmammornas hemmastickade 4 500 meter långa röda halsduk viras om riksdagshuset i en värdig och stillsam protest mot Sveriges gravt bristande klimatpolitik. SMB:s krönikör Mattias Goldmann prisar i dagens text mammornas fredliga aktivism och glädjer sig över att ha blivit upptagen i deras krets – utan att varken vara mamma eller kunna sticka.

    Hela Sverige stickar låter som ett sämre underhållningsprogram på någon av betalkanalerna. Men det är verklighet och det är fantastiskt. 

    Ditt, mitt och allas våra flöden i sociala medier har svämmat över av bilder på folk som stickar röda halsdukar, hemmavid, på tåget, på fikastunden, på bänken i vårsolen, ensamma eller tillsammans. Det är mestadels kvinnor i sina bästa år men också barn, gubbar och faktiskt en och annan medelålders man som jag. 4 500 meter röd halsduk blir det, nog för många varv runt riksdagen i protest mot att Sverige kraftigt ökar sin klimatpåverkan just när den behöver minska mycket och snabbt.

    Du undrar varför jag skriver en krönika om sådant alla redan vet? För att detta blev sådant alla redan vet. Just därför. För att denna protest, denna röda linje, visar vad vi kan tillsammans. Den visar att vi kan göra skillnad också utan att ha en stor formell organisation med lokalkontor och betalda lobbyister, utan att skriva de vassaste debattartiklarna eller hitta på de galnaste utspelen, utan att jaga välkända influencers, utan att kräva att klimatkampen blir det enda viktiga i ditt liv och utan att de som medverkar ska behöva oroa sig för att tillbringa natten i häkte. Utan att behöva riskera jobbet borde också vara helt självklart att kunna lägga till listan; Så har det alltid varit i mötes- och åsiktsfrihetens Sverige och så ska det banne mig förbli.

    I vårt bipolära samhälle ställs det ena ständigt mot det andra. Om detta är rätt, måste det andra vara fel. Svart eller vitt, svara bara ja eller nej på frågan. Inte bara i sociala medier, som får skulden för så mycket ont, utan även i våra allra största dagstidningar och vårt fina public service.

    Just därför är jag så förtjust i Rebellmammorna, som till att börja med släpper in mig fast jag inte är mamma, inte kan sticka och knappt ens är rebellisk. Att sticka halsdukar, sitta och sjunga eller fredligt begära ordet på en toppolitikers möte – det är en väg. En lysande väg dessutom. Men den ställs inte mot de andra, den avfärdar varken de folkvalda eller de utomparlamentariska.

    För mig går gränsen vid lagbrott, men jag vet att kolonialväldet, apartheid och mycket annat aldrig förpassats till historien om inte modiga människor gått längre än vad lagen tillåtit och varit beredda att ta sitt straff för vår gemensamma framtid. Andra drar gränsen någon annanstans, det fina är att vi kan resonera om det. Kanske när vi sitter ner tillsammans, kanske när vi stickar en halsduk ihop.

    De röda halsdukarna kommer att dyka upp på många ställen under lång tid framöver, räknar jag med. 4500 meter halsduk räcker för många anslagstavlor, predikstolar, balkonger, rockslag, högtidliga överlämnanden, diskreta signaler människor emellan – vi är på samma sida och tillsammans vinner vi.

    Många av mina tidiga minnen är protester ”Vad ska väck – Barsebäck” när jag var sju, demonstrationer mot djurförsök utanför Lunds lasarett i ungefär samma ålder. Jag minns det som upprivande, vi mot dem. Jag tänker att en mjuk halsduk kan vara mycket bättre än hårda slagord, att det vi nu får uppleva mycket väl kan vara historiskt, att det hittats ett anslag och ett sätt som inkluderar oss alla. Inte några få utvalda världsförbättrare, inte heller alla ska med, utan alla vill med. 

    Vill du, så är du rebellmamma. #JagärRebellmamma. Tillsammans är vi det alla. Det är så klimatkampen vinns. 

    Geoengineeringstest i USA ska minska solinstrålningen – möts av kritik

    Forskare i San Francisco ska utföra ett experiment i syfte att öka molnens reflektion av strålning, vilket ska ge en avkylande effekt på jorden. Men det finns stora risker och en tydlig opposition mot den här typen av försök.

    Det är det första testet av sitt slag som sker utomhus i USA. Eftersom vattenånga – och därmed moln – reflekterar solljus, har det en avkylande effekt på planeten. Ett projekt som leds av forskare på University of Washington ska nu spraya mikroskopiska saltpartiklar i luften. Målet är att öka densiteten så pass mycket att molnens kapacitet att reflektera solljus ökar.

    Det har varit mycket tystnad och sekretess runt projektet för att undvika bakslag från allmän opinion, enligt Scientific American. Det finns även etiska faktorer kring en studie som denna eftersom det finns en risk att den skadar ekosystem eller samhällen i området där testerna utförs.

    Tidigare blev ett liknande projekt på Harvard avvecklat på grund av opposition från ursprungsbefolkningen och miljöorganisationer. De första testerna var tänkta att göras över Sverige under 2021, men möttes av starkt motstånd. En liknande situation i Mexiko slutade med att mexikanska staten förbjöd geoingenjörsvetenskap i landet.

    I dagsläget är teorierna om att människan kan påverka jordens temperatur genom att reglera solinstrålningen mest hypotetiska, och ämnet är högst kontroversiellt. Miljörörelsen i USA är tydligt skeptisk till testerna för att modifiera solinstrålningen. Karen Orenstein på amerikanska Jordens Vänner kallar det för en “oerhört farlig distraktion.” Hon menar att det bästa sättet att adressera klimatförändringarna är att snabbt ställa om från förbränning av fossila bränslen.

    USA backar sina hållbarhetsambitioner – EU står inför ett vägval

    Den amerikanska politiken har på flera punkter backat i sin hållbarhetspolitik, bland annat genom minskade krav på hållbarhetsrapportering. Som kontrast finnns EU, skriver Reuters. Men i EU stundar ett val och alla partier är inte intresserade av att behålla ledartröjan.

    De senaste åren har marknaden blivit allt mer grön och undersökningar indikerar att vi i allt högre grad litar på att det är företagen som ska lösa samhällsproblem. Men vad händer om regelverken för företagen monteras ner?

    Det finns nu flera tecken på att USA backar från tidigare åtaganden inom hållbarhetspolitiken, vilket manifesteras på flera sätt. För det första har konservativa politiker i USA aktivt arbetat för att dämpa marknadsföringen av produkter och tjänster som främjar miljömässigt och socialt ansvar. För det andra har det skett en urvattning av de regelverk som kräver att företag gör hållbarhetsredovisningar. Amerikanska finansiella institutioner har till och med, från politiskt håll, blivit avrådda från att samarbeta i initiativ för att minska växthusgasutsläpp.

    Enligt Reuters står dessa åtgärder i skarp kontrast till Europa, där både investeringsviljan och regelverk för hållbarhet fortsätter att vara starkt och aktivt. Här hänvisar man på Reuters till att det i Europa finns 20 lagar och 25 frivilliga riktlinjer som rör företags hållbarhetsarbete, jämfört med endast två lagar och fem riktlinjer i USA.

    Det beskrivs hur detta starka regelverk har hjälpt Europa att inte bara stå emot den amerikanska tillbakagången, utan även att fortsätta locka investeringar i hållbara fonder. Investerarna i Europa har sju gånger mer kapital i hållbara fonder jämfört med sina amerikanska motsvarigheter.

    För Europas del kan detta te sig hoppfullt, men vad händer om även det politiska intresset i EU falnar? I Sverige finns det partier som aktivt arbetat mot EU:s miljöpolitik. Naturskyddsföreningens valkompass visar liknande tendenser, att det finns några svenska partier som under nuvarande mandatperiod nästintill ansträngt sig för att nedmontera EU:s miljöpolitik.

    I en tid där världen ser en återgång i åtaganden för klimatet och hållbarhet, ter sig EU:s hållbara regelverk och politiska stöd som allt viktigare. Med tanke på detta står EU inför ett viktigt vägval, där unionens förmåga att bibehålla och stärka dessa åtaganden kan komma att spela en avgörande roll för både Europa och världen i stort.

    Klimatförändringar ökar utmaningarna för svenska lantbrukare

    Svenska lantbrukare möter dubbla utmaningar. Den senaste Lantbruksbarometern från Ludvig & Co, Swedbank och Sparbankerna visar att klimatförändringar inte bara stör produktionen, utan även begränsar möjligheterna till hållbarhetsinvesteringar.

    Precis som SMB tidigare rapporterat kring, visar nu även Lantbruksbarometern att extrema väderförhållanden som torka och kraftiga regn skadar skördarna och minskar lantbrukarnas lönsamhet. Som ett resultat drar många lantbrukare ner på viktiga investeringar. Barometern visar att bara 41 procent av lantbrukarna ser en ljus ekonomisk framtid kommande året.

    En låg lönsamhet hindrar stora investeringar i lantbruket. Många nöjer sig med mindre projekt, medan större och mer framtidsorienterade satsningar, som energieffektiva lösningar och moderna djurstallar, faller bort, säger Jörgen Kennemar, företagarekonom på Swedbank, i ett pressmeddelande.

    Dock, trots ekonomiska hinder har nästan hälften av de större lantbruksföretagen investerat i klimatanpassningar. Denna vilja att ställa om visar en strävan att övervinna de ekonomiska begränsningarna.

    Lantbruksbarometern belyser emellertid en bransch under tryck. Klimatförändringarnas inverkan kräver dyra anpassningar. Med nuvarande ekonomiska förutsättningar kämpar många lantbrukare för att hitta en balans. Framtiden för Sveriges lantbruk hänger på hur branschen hanterar dessa komplexa utmaningar.

    Regionerna möter klimatoro med råd – ta efter, regeringen!

    En läskig bild på en oerhörd skogsbrand

    Många barn och ungdomar känner oro och i vissa fall ångest över klimatet. Även de äldre oroar sig, visar övertygande undersökningar. Och nu reagerar landets regioner och inrättar en rådgivande funktion på 1177 för att möta denna speciella ohälsa. Det är bra och nödvändigt. Kan vi hoppas att statens myndigheter går samma väg? Eller hämmas de av regeringens likgiltighet inför klimathotet?

    LEDARE Nyheten kom för några dagar sedan. Regionernas gemensamma bolag Inera, ansvarigt för bland annat sjukvårdsupplysningen 1177, drar nu igång ett arbete för att kunna möta medborgares klimatoro.

    Under egen rubrik på avdelningen för psykisk hälsa återfinns fliken ”Att leva med oro för klimatet”. Här finns förslag, tips och råd om hur man som privatperson ska kunna göra, gentemot sig själv eller sina barn, om sådan oro finns.

    Och det är ju just vad som är fallet, hos allt flera. Ursprunget till lanseringen är att en rad regioner med Skåne i spetsen i sin dagliga verksamhet mött just detta och vänt sig till Inera med önskemål om hjälp. Sidan med anvisningar är identiskt utformad i samtliga regioner, och försedd med länkar till respektive vårdcentraler, för de som mår så dåligt att de kan tänkas behöva professionell hjälp.

    Vården inte skyldig till oro – men kanske regeringen?

    Att klimathotet tillåtits växa, år från år, utan att Sveriges och världens ledare förmått agera så att det funnes mer av hopp om och tro på en bättre utveckling är djupt sorgligt. Men det är såklart inte våra vårdhuvudmäns fel.

    Men man kanske måste lasta Sveriges högsta politiska ledning? För det här initiativet från regionerna, och 1177-ledningens verkställande av det, kontrasterar starkt mot somliga statliga myndigheters beröringsskräck för klimathotet.

    När det gäller Skolverket, den myndighet som utformar instruktioner till landets lärare om hur undervisning ska bedrivas och om vad den ska innehålla, har ointresset att bringa klarhet om vad som är lärarnas beting i klimatfrågan varit monumentalt.

    SMB har vid flera tillfällen varit i kontakt med en djupt klimatengagerad lärare, som tillsammans med likasinnade, försökt skaka fram svar och komma i dialog med sin myndighet. Hon intervjuades om detta för ett år sedan.

    Hur ska vi sköta vårt uppdrag att utbilda eleverna om hållbarhet och god livsmiljö? … Det står inte en rad i våra instruktioner om det här, det borde stå på första sidan, sa läraren bland annat.

    Sedan dess har kampen för att få besked och vägledning av myndigheten fortsatt. Tyvärr utan särskild framgång. När SMB förhör sig om läget idag, har alldeles för litet hänt. En ettårig utbildning för lärare och rektorer ska visserligen dras igång i denna höst.

    Skolverket måste fokusera mer på klimathotet

    Men det krävs, framhåller lärargruppen, en mycket starkare fokusering. ”Gå ut tydligt med att klimatkatastrofen vi står inför är mänsklighetens största utmaning och att vi som möter barn och ungdomar har ett extra stort ansvar kring hur vi undervisar dem i detta” lyder uppmaningen i ett färskt brev till Skolverkets nytillsatte generaldirektör Joakim Malmström.

    SMB instämmer helhjärtat i det kravet.

    Undertecknarna, lärare och psykologer i klimatnätverken Teachers Rebellion och XR psykologer, har bett om ett möte med verkets ledning, vilket så här långt avböjts.

    Kan orsaken vara att de bedöms vara ett säkerhetshot, i likhet med hur andra fredliga klimatengagerade individer etiketterats på senare tid?

    Det kan ju i så fall vara ett praktiskt sätt att undvika dialog om civilisationens ödesfråga på myndighetsnivå, i ett läge när landets högsta politiska ledning så eftertryckligt stoppat huvudet i sanden inför klimatförändringens realiteter.

    Liknande aktioner och protester har förekommit gentemot Folkhälsomyndigheten, som inte heller den har velat (fått?) kommunicera de antropogena klimatförändringarnas oerhörda betydelse för folkhälsan, och en allt försämrad sådan i spåren av uppvärmningen. Också detta uppmärksammade SMB i fjol.

    Den svenska förvaltningsformen håller hårt på myndigheternas status som självständiga i förhållande till statens politiska ledning. Men självklart kan (och ska) myndigheter styras. Det sker genom föreskrifter och regleringsbrev.

    Det står de politiska makthavarna fritt att formulera skarpare krav i regleringsbreven till sina myndigheter på adekvat hantering av klimathotet.

    Här saknas ännu verkligt mycket. Och det har blivit extremt bråttom. Och det återstår att se om regeringen kommer att visa handlingskraft.

    Svenska väljare inför EU-valet: klimatet viktigast

    SVT rapporterar idag, onsdag, att svenska invånare till skillnad från väljare i andra EU-länder har klimat som viktigaste fråga inför EU-valet.

    Europaparlamentets Eurobarometer är en opinionsundersökning som mäter väljarnas inställning till det kommande EU-valet i juni. Nu har Eurobarometern tillfrågat EU:s invånare om vilka frågor de anser vara viktigast inför valkampanjen.

    Enligt SVT har svarande fått uppge vilken fråga de anser vara viktigast. Utöver detta har de som svarat även kunnat lägga till ytterligare tre viktiga frågor.

    Vilka frågor bör dominera inför EU-valet 2024? var en av frågorna som ställdes till européerna. För samtliga medlemsländer utom Sverige dominerade ”Kampen mot fattigdom och socialt utanförskap”. Men för svenska väljare toppar klimatfrågan listan. Detta enligt faktabladet för Sverige i undersökningen.

    Källa: Eurobarometer

    Läs hela undersökningen från Eurobarometer här.

    Vårbudgeten: frånvaro av globalt utvecklingsarbete och klimat

    Den 15 april presenterade regeringen årets vårändringsbudget. I denna har regeringen chans att skruva på den tidigare lagda höstbudgeten för att möta utmaningar som regeringen ser behov av satsningar inom. Klimatkrisen och arbete för FN-staternas gemensamt överenskomna Agenda 2030 – de globala utvecklingsmålen – hör inte till de utpekade politikområdena.

    Välfärd, trygghet och jobb är de investeringar för Sverige som nämns i regeringens ambitioner för 2024 och framåt. Nationens välmående är i fokus. Inga spår finns av klimatoro, investeringar i förnybar energi för att minska sårbarheten i vår fossilberoende ekonomi eller att arbeta med ekosystemtjänster för att säkerställa att vi går i takt med biologisk mångfald och andra baser för mänskligt liv på den här planeten.

    När klimat och miljö nämns är det främst i termer av minskade anslag, även om vissa satsningar finns på exempelvis laddinfrastruktur för elfordon. Här följer ett exempel på citat från regeringens proposition:

    Utgifterna inom utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård ökade 2022 och
    beräknas minska 2023–2026.

    Regeringens vårproposition 2024

    Finansminister Svantesson är i presentationen av vårpropositionen tydlig med att Sverige ska bli rikare och tryggare. I snygga power points radas traditionella budgetposter upp som ska göra oss invånare rikare och tryggare. Det är klassisk tillväxtpolitik. Men här finns ett stort problem: Den klassiska tillväxtpolitiken a´ la 1990-tal är inte lösningen på 2020-talets globala klimat- och säkerhetssituation.

    En rimlig förväntan på en moderatledd regering är att presentera de borgerliga partiernas variant av att möta klimatkrisen och att berätta hur vägen för att möta övriga utmaningar i Agenda 2030-målen som överenskommits inom FN-systemet ser ut. Politiken skulle säkerligen inte se likadan ut som om en Socialdemokratisk och Miljöpartistiskt ledd regering hade varit vid rodret i svensk politik.

    Trygghet handlar även om hållbar utveckling

    Men att ha någon politik, det är ändå en rimlig kravnivå för en svensk regering år 2024. I stället ekar det nationalistiskt och tomt. Detta är skrämmande och på sikt ett stort hot mot välfärden, tryggheten och jobben i Sverige. Just de områden som regeringen säger sig vilja värna och satsa på.

    En välvillig tolkning skulle kunna vara att regeringen, oavsett vad expertmyndigheter och klimatpolitiskt råd säger, envist håller fast vid att koldioxidinfångning och kärnkraft i en avlägsen framtid är lösningen. Detta då i kombination med ytterligare minskningar av anslag till miljö och naturvård.

    I en tid när jobb, ekonomisk utveckling, säkerhet och kriminalitet skrämmer många invånare är det ändå häpnadsväckande att klimatkrisen helt ignoreras, liksom det globala konfliktförebyggande och fredsfrämjande arbetet. Före Tidöavtalets tillkomst fanns ändå en livlig diskussion om globala utvecklingsfrågor, också inom borgerligheten. Var finns den diskussionen idag?

    Vi har alla förutsättningar för total återvinning av plast

    Sverige har det mesta på plats i form av industri, kompetens, forskning och infrastruktur för att gå i spetsen för en storskalig, verklig återvinning av plast. För tyvärr är det inte sant som ofta påstås att det mesta av plasten återvinns – nästan 90 procent eldas upp. Det skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson i veckans betraktelse, och tipsar regeringen att detta borde vara något att profilera sig på.

    KRÖNIKA: Denna plast. Överallt plast. Vi är extremt beroende av plast i vårt samhälle. Ett fantastiskt material får man medge. Inte konstigt att den återfinns precis överallt i samhället. Vi kan inte röra oss i samhället utan att använda plast. Plasten är lätt, billig, luktfri, kan tillverkas i alla färger och former och användas till nästan allt.

    Kruxet är att den är tillverkad av fossil råvara – i princip olja. Ett annat problem är att den nästan inte alls återvinns och att det förekommer en överanvändning.

    Vårt materialsystem är komplext och svårt att förstå. Trots att vi tvättar våra förpackningar och lämnar dessa i återvinningsbingen och att nästan alla förpackningar är märkta med en sådan där återvinningssymbol med pilar som bildar en sluten trekant, så eldas 87 procent av all plast upp. Jag tycker det är ganska hårresande. Att vi inte kommit längre år 2024. Samtidigt är det inte konstigt att gemene man inte har riktigt koll på detta. Speciellt som vårt avfallshanteringssystem ger intrycket av att vi återvinner plasten.

    Att det är dåligt känt vad som händer med vårt plastavfall kan illustreras av senaste numret av SJ:s tidning Kupé – den som finns i stolsfacket på X2000 tågen. I senaste numret finns under vinjetten ”Infotainment” en artikel med rubriken ”Plastens uppgång & fall” av Göran Everdahl (är det DEN Göran Everdahl, undrar jag som ofta lyssnar på Spanarna i radio). I artikeln som förvisso innehåller en del tänkvärt står att ”90 procent av allt svenskt plastavfall återvinns”.

    90 procent av plasten eldas upp – knappast återvinning

    Men en spaning ger alltså vid handen att nästan 90 procent av all plast eldas upp. Förvisso blir det då värme och lite el av plasten, där värmen används i våra fjärrvärmenät. Men kolet i plasten omvandlas också till koldioxid som bidrar till växthuseffekten och ny plast måste tillverkas av ny fossil olja och gas. Ett i det närmaste helt linjärt system. Det är alltså knappast fråga om återvinning, även om förbränningen brukar ges det bättre klingande namnet värmeåtervinning.

    Det grundläggande problemet är att vi fortfarande tillåter att plast framställs från ny fossil råvara. Detta trots att det finns enorma mängder plast att tillgå i samhället, som faktiskt skulle kunna användas för att göra ny plast. Men grejen är att det då krävs en lite mer avancerad kemisk process än de återvinningsprocesser som är förhärskande idag.

    Faktum är att sådan teknik finns demonstrerad i stor skala. Tekniken baseras på en förgasningsprocess, även om det går att göra på ett par andra sätt också.

    Dagens svenska kemiindustri har kompetensen

    Tekniken gör det möjligt för befintliga kemikluster, som i dag tillverkar olika typer av plaster från fossil råvara, att gradvis ställa om till att använda plastavfall och, genom tillsats av el, återvinna plastens kolinnehåll. Kostnaden och energiverkningsgraden för att producera plast på detta sätt är troligtvis ungefär densamma som för att producera plast från ny fossil olja i dagens anläggningar.

    Den kanske mest uppenbara fördelen med sådan återvinning av plast är att den befintliga plasten får ett värde efter användning. I stället för att plastavfallet är något man bara vill bli av med skapas drivkrafter för att samla in plasten. Detta skulle på sikt kunna resultera att det blir lönsamt med ”plastic mining” med successivt minskade mängder plast i haven och naturen. Kanske skulle det också bidra till att samhället inte använde sådana enorma mängder plast. Vi behöver såklart också minska plastanvändningen i samhället, samt även få ned antal plastsorter i omlopp.

    Som med så mycket annat har Sverige faktiskt en unik möjlighet att vara föregångare i att ställa om mot ett cirkulärt avfallssystem. Vi har forskningen, vi har tekniken och vi har ett mycket bra utgångsläge med klimatneutral el. Vi har dessutom rådigheten över vårt avfallssystem och i alla fall för den svenska kemiindustrin finns det knappast något egenvärde att utgå från nya oljeprodukter när ny plast ska tillverkas. Därför borde Sverige kunna ta bollen och börja ställa om avfallssystemet.

    Kanske något för nuvarande regering att satsa på? Den kan behöva något att profilera sig på. Den får liksom inte så mycket positiv respons på miljöområdet.

    Samiska aktivisterna frikänns efter Fosen-aktionen

    Hösten 2023 dömdes aktivister till böter efter den så kallade Fosen-aktionen. De vägrade betala böter, och fick därför ställas inför rätten. Nu har samtliga aktivister friats i Oslo tingsrätt. 

    SMB har tidigare berättat om hur aktivisterna ockuperade det norska Olje- och energidepartementet i februari 2023. Aktionen handlade om att den norska staten inte har tagit ned en vindkraftspark i rennäringsområdet vid Fosen, trots att högsta domstolen deklarerat att den är olaglig och strider mot urfolksrätten.

    Aktivister ockuperade lobbyn till Olje- och energidepartementet för att uppmärksamma frågan och kräva att staten tar ned vindkraftverken. De åtalades för civil olydnad, och när de vägrade betala böter gick fallet till rätten. Nu har domstolen slagit fast att de tilltalade hade rätt att demonstrera fredligt, och friar samtliga aktivister.

    Vi tycker att det är positivt att domstolen är så tydlig med vikten av yttrande- och demonstrationsfrihet, och vilken betydelse detta har för att ställa de statliga myndigheterna till svars för brott mot mänskliga rättigheter, säger en av försvarsadvokaterna till NRK (översatt citat).

    Kemikalier i vardagen: En dold hälsorisk

    Vår värld är uppbyggd av kemikalier, från det minsta kornet salt till de största strukturerna i universum. Men vad innebär det när vi i allt högre grad börjar använda syntetiska och farliga kemikalier i vardagen? Vad innebär detta för vår hälsa och miljö? SMB har tittat närmare på det.

    Problem med kemikalier är inget nytt och inte heller att många är oroliga för kemikaliernas negativa hälsoeffekter. Men kanske har problemen intensifierats?

    Senaste rapporteringen kring ämnet från SMB behandlade Livsmedelsverkets varning om att vissa delar av det svenska fiskbeståndet innehåller så höga nivåer av miljögifter att kvinnor som planerar att bli gravida bör begränsa sitt intag av fisk till maximalt två till tre gånger per år. Egentligen får en stor del av den här fisken inte ens säljas om EU:s gränsvärden skulle följas även i Sverige, men här har svenska politiker tagit ett aktivt beslut att gå emot EU:s riktlinjer och därför fått dispens så att fiskar med höga kemikaliehalter ändå får säljas i Sverige.

    Annan rapportering den senaste tiden har handlat om farliga kemikalier i vattnet och om hur även små doser av PFAS-kemikalier gett upphov till att svenska ungdomar har bland de största koncentrationerna av kemikalierna i sina kroppar i Europa.

    Var kommer kemikalierna från?

    Kemikalier finns i det mesta runomkring oss, även de med negativa hälsoeffekter. Exempelvis finns kemikalier med negativa hälsoeffekter i våra byggnader, skönhetsprodukter och smycken. Även mat är en vanlig källa till kemikalier, vilket bland annat kan kopplas till storskalig användning av kemikalier inom jordbrukssektorn.

    Forskning visar att jordbruken inte bara använder stora mängder kemikalier, utan även att den användningen väntas öka. Enbart syntetiska gödselanvändningen har ökat med 25 procent under de senaste tio åren. Att rester av bekämpningsmedel och kemikalier med andra ursprung finns i vår mat är därmed inte särskilt överraskande.

    Även förpackningar till maten innehåller stora mängder kemikalier. I en forskningsstudie upptäcktes hela 9 936 kemikalier i en enda plastprodukt för matförvaring.

    Med vad är egentligen kemikalier?

    Allt från mobiltelefoner till träd och blommor är uppbyggda av kemiska grundämnen. De är byggstenar som kan kombineras på oändligt många sätt för att skapa allt vi ser och interagerar med. Vissa kemikalier bildas naturligt, såsom socker och havssalt, medan andra är konstgjorda, till exempel PFAS.

    Emellertid, medan många konstgjorda kemikalier har revolutionerat vår vardag, från mediciner till rengöringsprodukter, finns det också potentiella risker. Den globala produktionen av konstgjorda kemikalier har ökat exponentiellt, från en miljon ton år 1930 till 400 miljoner ton år 2000, vilket ökar risken för farlig exponering.

    Ett vanligt missförstånd är dock att det är de konstgjorda kemikalierna som är skadliga medan alla naturliga är säkra. Verkligheten är dock inte så svartvit. Även naturligt förekommande kemikalier kan vara giftiga, precis som vissa konstgjorda kemikalier kan vara ofarliga.

    Påverkan på vår hälsa

    Det har forskats mycket kring hälsoeffekterna av kemikalier. Exempelvis beskriver epidemiologiforskaren Shanna Swan i boken Count Down att kemikalier bidragit till att antalet spermier minskat med hela 59 procent mellan 1973 och 2011. Enligt Swans beräkningar kan antalet spermier, i den här minskningstakten, nå siffran noll runt år 2045.

    Swan beskriver hur det bland annat orsakas av hormonstörande kemikalier som många av oss kommer i kontakt med dagligen eftersom de finns i våra hus, matförpackningar, kläder, tvålar, schampon, elektronik och kosmetika.

    Kemikalier kan även störa kroppens biologiska processer, påverka hormonbalansen och ämnesomsättningen, samt bidra till hälsoproblem som fetma och diabetes. Studier publicerade i bland annat Chemosphere och Toxics belyser hur vissa kemikalier kan ackumuleras i fettvävnad och därmed bidra till ökad fettmassa, påverka barns tillväxt och öka risken för metabola störningar kopplade till ämnesomsättningen och vanliga välfärdssjukdomar.

    Varför fortsätter vi att använda skadliga kemikalier?

    Trots växande bevis för somliga kemikaliers skadlighet fortsätter vi använda dem. Deras närvaro i allt från konsumtionsvaror till jordbruket, maten och industrimaterial gör dem till en integrerad del av det moderna samhället, i vår vardag. De är ofta osynliga för våra sinnen, vilket gör dem till en dold hälsorisk.

    Det handlar om en balansgång mellan att utnyttja kemikaliernas fördelar och att minimera deras risker, men är den balansgången tillräckligt välavvägd? Kanske är det dags för konsumenter, jordbrukare, industrin och politiker att ompröva relationen med dessa ämnen och aktivt söka säkrare alternativ?

    Trots klimatförändringar: Världens kolkraft ökar

    Bilden visar ett bolmande kolkraftverk

    Världens totala kapacitet för kolenergi ökade förra året med två procent, trots upprepade varningar från klimatforskare om behovet av att stänga kolkraftverk för att undvika att förvärra klimatkrisen. Detta är första gången sedan 2019 som en ökning noteras.

    The Guardian rapporterar att Global Energy Monitor övervakning av kolproduktion visar på en global ökning av den fossila energikällan. Under året har cirka 69,5 gigawatt ( GW) ytterligare effekt från kolkraft tillkommit, med två tredjedelar i Kina. Nya kraftverk har även byggts i Indonesien, Indien, Vietnam, Japan, Bangladesh, Pakistan, Sydkorea, Grekland och Zimbabwe.

    Samtidigt avmattades nedstängningen av kolkraftverk i USA och Europa, vilket resulterade i att endast 21 GW stängdes av under året. Detta ledde till en nettoökning på nästan 48,5 GW under året, den största sedan 2016.

    Detta bör även synas ur perspektivet att klimatforskare visat att alla kolkraftverk måste stänga senast 2040, om de inte kan utrustas med effektiv teknik för att avlägsna koldioxid, och om vi vill begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader Celsius över förindustriella nivåer. Det innebär att cirka två kraftverk bör stängas i veckan, inte öppna.

    Läckt dokument: EU-rådet planerar lägre klimatambitioner!

    EU:s ministerråd överväger att drastiskt minska unionens klimatambitioner under nästa femårsperiod. Det framgår av ett läckt internt strategidokument som SMB fått tillgång till. I dokumentet nämns klimatfrågan mycket knapphändigt och får inga egna rubriker!

    Ministerrådet, som idag leds av belgaren Charles Michel, ska kort efter parlamentsvalet i juni mötas för att anta EU:s strategiska femårsplan för åren 2024 till 2029.

    Om det interna arbetsdokument som nu cirkulerar bland medlemsländernas regeringschefer får styra nedgraderas unionens ambitioner. På de två sidorna, med totalt tre avdelningar och 48 att-satser, nämns klimatet i två punkter, inkilat och underordnat andra ämnesområden:

    ”Promote innovation and research, including in the field of defence and to accompany Europe towards climate neutrality”, heter det under rubriken ”A prosperous and competitive Europe.”

    Och på ett ställe till, ett lakoniskt konstaterande av behovet av klimatanpassning: ”Prepare for the new realities stemming from climate change.”

    Den sedan tidigare gällande femårsagendan talar tvärtom i tydliga ordalag om behovet av klimatåtgärder på alla nivåer, och med koppling till att regelverken överensstämmer med de mål som satts i Parisavtalet. En av fyra huvudsakliga prioriteringar i den gällande femårsagendan ”byggandet av ett klimatneutralt, grönt, rättvist och socialt Europa”. Inget av detta återfinns i det nya förslaget.

    Ingmar Rentzhog, företagare och grundare av We dont have time, oroas av utkastet i EU:s ministerråd om kraftigt sänkta klimatambitioner under nästa femårsperiod.

    I debatten inför EU:s parlamentsval är farhågorna stora för att ytterhögerns partier, med inget eller ringa intresse för klimatfrågan, ska växa kraftigt. Men redan innan valet har inträffat verkar EU:s medlemsländer sammantaget i värsta fall alltså förbereda en nedgradering av den hittills tämligen offensiva klimatpolitiken.

    Det är företagarnätverket We Don´t Have Time, grundat av svensken Ingmar Rentzhog som kommit över det interna EU-dokumentet och nu sprider detta till medierna.

    – Enda sättet att stoppa de här planerna är att göra dem kända i så stor omfattning som möjligt, säger Rentzhog och betecknar dem som anmärkningsvärda.

    – Klimatet har funnits med på ett helt annat sätt i tidigare strategidokument. Att spela in den här bollen nu, redan innan EU-valet hållits, är märkligt. Det finns någon som driver detta.

    Ja, vilken är din tolkning av vad som sker, egentligen?

    – Detta är en ren spekulation från min sida, men frågan är om det vi ser i EU, och hela världen nu, är den sista striden från fossilintressena. Förhoppningsvis är det den sista striden, säger Ingmar Rentzhog till SMB.

    Inledningen på det tvåsidiga dokumentet där EU:s strategiska agenda för de kommande fem åren läggs fast. Det blir i så fall en agenda med avskalade ambitioner på klimatområdet.

    Schweiz döms för bristande politik i unikt klimatmål

    Europadomstolen för mänskliga rättigheter slår fast att den schweiziska statens klimatpolitik har för stora brister. Det är en grupp äldre kvinnor som stämt regeringen och pekat på att de är extra utsatta för värmeböljor och att staten måste ta ansvar för att skydda dem. Två andra klimatmål avvisades däremot av domstolen.

    Gruppen Klimaseniorinnen med över 2000 medlemmar ligger bakom stämningen. Utslaget innebär att klimataspekter är relevanta för Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och dess 46 medlemsstater. Detta har aldrig prövats förut.

    Den komplexa domen säger bland annat att Schweiz måste ha ett bindande regelverk som anger hur växthusgasutsläppen ska minskas för att fasas ut, allt enligt Parisavtalet.

    Enligt en analys gjord av miljörättsprofessor Jonas Ebbesson vid Stockholms universitet, får domen sägas peka även rakt mot den svenska regeringens underlåtenhet i klimatfrågan:

    Domslutet läxar upp den svenska regeringen i hur den ser på utfasningen av utsläppen och den klimatpolitik vi har här. Regeringen har sagt att den kan tänka sig att öka utsläppen under en period, bara man säkerställer ett mål längre fram. Men att bara påstå att man ska uppnå minskningar utan att ha en tydlig strategi på plats går stick i stäv mot vad domstolen kräver, säger han till DN.

    En fransk borgmästare, som anmält regeringen för att hans stad hotas av översvämningar på grund av klimatförändringar, hade däremot ingen framgång. Domstolen konstaterar att han bosatt sig på annan ort och inte berörs själv.

    Svenska ungdomar stämmer också staten

    Ett tredje mål har drivits av en mindre grupp portugisiska ungdomar, som stämt 32 länder för att göra för litet för klimatet. Domstolen konstaterar att ungdomarna inte kan anses berörda av läget i så många länder, och anser att de har fler möjligheter att påverka politiken som de inte prövat ännu.

    Det svenska initiativet Aurora, som SMB berättade om senast i höstas, påminner om de portugisiska ungdomarnas, men riktas enbart mot Sveriges regering och har hela 600 unga undertecknare. Efter att domarna kungjorts kommenterade Aurora dem i ett pressmeddelande.

    Man betecknar Europadomstolens utslag som historiskt, även om talan i de portugisiska och franska målen avvisades:

    Det är nu tydligt att alla 46 stater som påverkas av Europakonventionen är skyldiga att se över och, om nödvändigt, drastiskt skala upp sin klimatpolitik för att skydda mänskliga rättigheter, säger Ida Edling, juridikstuderande och talesperson för Aurora.

    Det är inte bara i Europa som juridiken börjat användas för att påverka länders klimatpolitik. Enligt SVT:s Uppdrag granskning har totalt 15 länder världen över hittills dömts i olika klimatrelaterade juridiska tvister. Det finns även ett globalt, samordnande nätverk för att öka aktiviteter. Mer än dubbelt så många fall, 33 stycken, pågår på olika håll, enligt SVT.

    De omfattande domarna i Europadomstolen kan studeras i sin helhet här.

    Viss svensk fisk är full av miljögifter – varför informeras vi inte?

    En tallrik med fisk

    Visste du att delar av svenskt fiskbeståndet innehåller så mycket miljögifter att kvinnor som i framtiden vill bli gravida max bör äta fisken vid två till tre tillfällen per ÅR? Att fisken är förbjuden att säljas som livsmedel i EU, men att Sverige fått dispens att sälja den?

    Det här är en av Livsmedelsverkets rekommendationer som har gått många förbi.

    KOMMENTAR: För ett tag sedan var jag bjuden på middag, strömming och potatismos. Otroligt gott, men det fanns en elefant i rummet: fisken är ju giftig. Samtalet blev tragikomiskt när vi unga kvinnor runt bordet insåg att vi nu ätit hälften av årets ranson av strömming på bara en middag. Samtidigt fanns där någon sorts ångest ifall man påverkat utvecklingen hos en framtida bebis.

    ”Kan det verkligen vara så illa? Kan vi bara äta det här två till tre gånger per år?”, undrade någon. Det är faktiskt så här de flesta jag pratat med reagerar när detta kommer på tal. Så jag tänkte det var dags att skriva om det.

    Livsmedelsverket rekommenderar nämligen att barn, unga, gravida, eller den som vill bli gravid i framtiden max bör äta vildfångad lax och öring från Vänern, Vättern, Bottenviken, Östersjön och svenska älvar två till tre gånger om året. Det samma gäller strömming/sill från Östersjön och Bottenviken, vildfångad röding från Vättern och vildfångad sik från Vänern och Vättern.

    Nu är det dock inte meningen att det här ska skapa en oro för hälsan hos framtida bebisar. Du som läser det här överskrider troligtvis inte Livsmedelsverkets rekommendationer – det mesta av fisken som säljs kommer från Atlanten, Stilla Havet eller är odlad.

    Miljögifter som PCB och Dioxiner i fisk

    Varför har delar av det svenska fiskbeståndet blivit så giftigt? Jo, för att den innehåller miljögifter som bland annat dioxiner och PCB. Miljögifterna släpptes ut i stora mängder från industrin fram till och med 1980-talet, och finns fortfarande kvar i naturen.

    Enligt Livsmedelsverket är de här miljögifterna allra farligast att få i sig fosterstadiet och tiden som nyfödd. I vuxen ålder kan ämnena leda till sämre spermakvalitet, problem med sköldkörteln och tandemalj. Ämnena misstänks också påverka hjärnans utveckling, öka risken för cancer och påverka immunförsvaret. Miljögifterna riskerar att stanna kvar i kroppen i hela livet, men vid graviditet kan de föras över till foster via moderkakan och bröstmjölken.

    Politikerna gick emot Livsmedelsverket

    Jag tror att vi har svårt att ta in att vi har miljögifter i vår fisk för att det inte stämmer överens med vår Sverigebild.

    Om man tänker sig Sverige, naturlandet: en ljus junikväll vid den oändligt stora Vänern. Bara skog och sjö. Någon lyckas dra upp en lax – då ska den ju inte vara så full med gifter att den är farlig att äta?

    Om man tänker sig Sverige, trygga myndighetslandet: Livsmedelsverket gjorde 2010 bedömningen att det bästa för folkhälsan i Sverige skulle vara om EU:s gränsvärde för dioxin i fisk även gällde här. Då ska vi väl inte våra politiker bestämma det motsatta?

    Sverige fick dispens att sälja fisk som låg över EUs tillåtna halter 2001. Då lovade politikerna samtidigt att befolkningen skulle informeras om kostråden. Det här var över två decennier sedan, hur kan informationen från Livsmedelsverket ändå inte ha nått ut?

    Försvaret döms att betala för PFAS-förorening i Uppsala

    Försvarsmakten är ansvarig för att ha förorenat dricksvattnet i Uppsala med PFAS-kemikalier och döms att betala 37 miljoner för den reningsanläggning Uppsala Vatten tvingades bygga. Det säger nu Mark- och miljööverdomstolen och ändrar den tidigare friande domen.

    Domen, som meddelades under tisdagen, underkänner argumentet att PFAS-kemikalierna kom från något annat håll än den egna brandövningsplats vid flygplatsen Ärna, där stora mängder släckskum spreds.

    Miljödomstolen ansåg i den tidigare domen att det inte var tillräckligt bevisat att skulden låg just där, men överdomstolen tyckte det motsatta. Det fanns även tungt vetenskapligt stöd för den slutsatsen efter undersökningar av hur de specifika PFAS-kemikalierna rört sig i marken mellan brandövningsplatsen och den kommunala vattentäkten.

    Det är som ett fingeravtryck och vi kan se att det är oförändrat hela vägen från Ärna till dricksvattentäkten. Det innebär att det inte sker några väsentliga tillskott från annat håll på vägen, säger SLU-professorn i organisk miljökemi, Lutz Ahrens som gjort studien, till DN.

    Uppsala Vatten vann dock inte fullt ut. Det kommunala bolaget hade krävt försvaret på drygt 200 miljoner kronor i ersättning, då man pekar på att reningen av det PFAS-förorenade grundvattnet kommer att behöva pågå under överskådlig tid framöver. Domstolen säger dock nej till detta

    Domen i Uppsala är bara en av flera rättsprövningar av olika PFAS-fall. Som SMB berättat om, ligger Försvarsmaktens stora ärende med utbyggnad och dränering av flygplatsmarken i Karlsborg för prövning i Högsta förvaltningsdomstolen. Här gäller frågan främst om regeringen följt miljöbalken och EU:s vattendirektiv när man godkänt försvarets ansökningar trots ett stort antal frågetecken. Fallet drivs av gruppen ARV, Aktion Rädda Vättern.

    Högsta Domstolen beslutade i fjol att ett antal invånare i Kallinge, Blekinge, har rätt till skadestånd då de under lång tid exponerats för PFAS-förorenat kommunalt dricksvatten. Denna dom kan också väntas få en fortsättning. Skadeståndet som invånarna har rätt till enligt domen riktas nämligen mot den kommunala huvudmannen för dricksvattnet, Ronneby Vatten.

    Bolaget kan dock, sannolikt med stort fog, hävda att det är den närbelägna brandövningsplatsen vid försvarets flygflottilj som är orsak till skadan. Vad följden blir i detta ärende återstår att se.

    ARV:s juridiska ombud Christer Haagman ser med tillfredsställelse på domen i Uppsala i en kommentar:

    – Ja, det är ett klokt domslut helt i enlighet med miljölagstiftningen. En bärande princip är ju just att förorenaren ska betala. En eloge till Uppsala Vattens medarbetare som inte gett upp utan fortsatt sitt arbete att bevisa Försvarsmaktens skuld till PFAS-föroreningen av dricksvattnet. I en demokratisk rättsstat ska även, och kanske särskilt, försvaret lyda under lagarna, säger han till SMB.

    Avskogningen fortsätter – men positiva trender i Brasilien och Colombia

    Totalt sett förlorades 3,7 miljoner hektar skog i världens tropiker under 2023 – en yta nästan lika stor som Bhutan. Men i Colombia halverades avskogningen och även i Brasilien minskade den dramatiskt med 36 procent, tack vare politiska förändringar i dessa länder.

    Supermiljöbloggen har tidigare skrivit om den positiva utvecklingen i Brasilien och i Colombia, där de nya presidenterna Lula da Silvas och Gustavo Petro Urregos politik med nytt fokus på miljö och att bevara skog haft stor betydelse. Det bekräftas nu av nya data från University of Maryland och World Resource Institutes Global Forest Watch. Tyvärr gick utvecklingen i många andra länder åt fel håll och totalt sett är välden inte alls på väg att nå målet att stoppa avskogningen till år 2030.

    Världen tog två steg framåt och två steg bakåt förra året när det gäller avskogning. Den branta minskningen i brasilianska Amazonas och i Colombia visar att framsteg är möjliga, men ökande förlust av skog i andra områden har motverkat framstegen. Vi måste lära av de länder som lyckas bromsa in avskogningen, säger Mikaela Weisse, direktör för Global Forest Watch, i en nyhetsartikel från World Resource Institute, WRI.

    I Demokratiska republiken Kongo avverkades en halv miljon hektar regnskog. Det är en ökning med tre procent, men är extra anmärkningsvärt eftersom det är ett av de sista regnskogsområdena som fortfarande absorberar mer koldioxid än det släpper ut. Även i Laos och Nicaragua är trenden negativ.

    Klimatförändringar och El Niño gav fler skogsbränder

    I Bolivia ökade avskogningen med hela 27 procent – och slog ett negativt rekord för tredje året i rad. Bränder orsakade av människor i kombination med ovanligt varmt väder stod för hälften av förlusten av skog i Bolivia. Också i Kanada var skogsbränderna extrema under 2023. Hetta och torka orsakade av klimatförändringar ledde där till en femfaldig ökning av förlusten av skog jämfört med 2022, enligt WRI.

    Indonesien förlorade också 27 procent mer skog än förra året, bland annat på grund av El Niño. Men brandsäsongen blev inte så svår som befarat och landet ligger trots allt på historiskt låga nivåer av avskogning.

    Klimatoroade kan inspireras av fotbollsrörelsen

    I helgen påbörjades årets upplaga av herrallsvenskan och svensk supporterrörelse blev genast viral. Den visar att folkrörelser fungerar och ger makt till den stora massan. Eftersom kampen för klimatet kräver just folkrörelser kan vi klimatoroade lära av – och få energi av – den svenska fotbollsrörelsen. Kamperna för klimatet och den autentiska fotbollen är mer lika än man kan tro, skriver SMB:s krönikör Frida Hylander.

    Krönika När Sveriges största fotbollsliga, Allsvenskan för herrar, drog igång förra helgen rullade Stockholmsklubben AIK:s supportrar ut ett enormt tifo som vittnar om att fotboll inte bara handlar om fotboll. Bilden på tifot, en karta över Östersjön och dess omgivande länder med attackerande båtar på väg mot Sveriges kust, var en blinkning till Asterix och hans Gallien; det sista området romarriket ännu inte erövrat. Gallerna står gång på gång emot romarnas attacker.

    Sverige representerar här det sista landet som står emot det som kallas den moderna fotbollen, där miljardärer utan lokal förankring köper upp klubbar, de stora fotbollsförbunden nyttjar sin makt för att driva igenom egna frågor och supportrar förvandlas till kunder som mest är intressanta i syfte att tjäna pengar på. I Sverige har man i stället bevarat den regel som säkrar att idrottsföreningar till minst 51 procent ägs av medlemmarna och man är den högst rankade ligan i Europa som inte infört videogranskningssystemet VAR (en teknisk lösning som sägs minska felaktiga domslut, men är kraftigt kritiserat av inte minst supportrar). Den sista utposten, som sportjournalisten Noa Bachner kallar Sverige i sin bok med samma namn. 

    En kamp för det gemensamma

    Löften om att ny teknik ska lösa orättvisor, kapitalstarka intressen som vill köpa upp och göra om, miljardärer som gör lite som de vill – känns det igen från något annat område? Fotbollssupporterrörelsen och klimatrörelsen har mer gemensamt än man vid första anblick kan tro. 

    Båda rörelserna kämpar för medlemmars och medborgares möjlighet till inflytande. Båda jobbar ihärdigt för att få fler att sluta upp och använda sina demokratiska rättigheter för att säga ifrån. Båda visar att det finns något som är viktigare än pengar: en levande läktarkultur, en levande planet, känslan av att få kämpa för något gemensamt – något som betyder allt. 

    Vi lever i en tid omgärdad av kriser. Krig som rasar, civila som slaktas längs Gazaremsan, fossilbolag som expanderar och extremväder som blir allt extremare samtidigt som civilsamhället, fri- och rättigheter monteras ned. Men en nästan lika skrämmande kris är passivitetskrisen; den som tar sig i uttryck av likgiltighet och distansering. I att människor stänger ute det som händer i omvärlden och fortsätter scrolla efter nya produkter i stället för att stå upp mot orättvisor. En passivitetskris som åtminstone delvis grundas i att många förlorat tron på att de har möjlighet att förändra och saknar färdigheterna för att ens försöka. 

    Tillsammans gör vi skillnad

    Lösningen på passivitetskrisen ligger i att få människor att samlas kring något som får det att brinna till i hjärtat, som är konkret nog att förstå, där man får draghjälp av att se hur andra går till väga och börja följa efter dem. Kampen mot den moderna fotbollen, liksom kampen för klimatet, kräver folkrörelser. Genom de folkrörelserna får folk öva på saker som är bra att ha i bagaget även vid andra samhälleliga kamper: förståelse för hur medlemsdemokrati fungerar, strategiskt mobiliserande av människor, samarbete, anordnandet av kvällar där man samlas för att göra skyltar och tifon – och inte minst erfarenheten av att få tillhöra något som är större och viktigare än en själv. Av att få bära och bäras fram av ett kollektiv. Det är kanske därför Allsvenskan mår bättre än på länge och publikstödet är rekordstort. Den har något som miljardärer och teknik inte kan erbjuda. 

    Det är upplivande! I en värld som försöker förvilla oss till att tro att pengar måste styra allt, att de stora makthavarna alltid segrar i slutändan och att människor bara bryr sig om sig själva behöver vi det motståndet. Att ett kollektiv sluter sig samman och säger att nej, vi tar hellre mindre pengar i utbyte mot att få känna något som är äkta. Det skapar en tro på att det går att göra skillnad – och den tron behöver vi varenda droppe av.

    Miljöintresse och ekonomi bakom svenskars ökade intresse för begagnat

    En nyligen släppt rapport ger inblick i svenska konsumenters attityder och beteenden kring köp av begagnat. Rapporten lyfter fram miljömedvetenhet och ekonomiska fördelar som de främsta drivkrafterna för att köpa begagnat.

    Som SMB tidigare skrivit ökar intresset för begagnat. I ljuset av det blir det särskilt intressant att förstå vad som driver det ökade intresset, vilket är fokus i den nya rapporten.

    Rapporten är en del av projektet Usereuse som finansieras av Vinnova och baseras på på enkät- och intervjustudier.

    Resultat från rapporten

    Studien identifierar miljöhänsyn och ekonomiska fördelar som de mest betydelsefulla faktorerna som påverkar konsumenters beslut att köpa begagnade produkter. Detta fenomen sträcker sig över olika åldersgrupper och kön, och speglar en växande medvetenhet om miljöpåverkan och värdesökande beteende.

    En intressant insikt från rapporten är att kvinnor tenderar att köpa fler begagnade kläder och skor jämfört med män. Detta understryker en potentiellt större benägenhet hos kvinnor att delta i hållbar konsumtion.

    Ett annat intressant resultat är att köp av begagnade produkter ofta ersätter köp av nya produkter. Det här tyder på en möjlig minskning av onödig konsumtion och avfall när köp av begagnat ökar.

    Utmaningar och förbättringsområden

    Rapporten pekar emellertid också på flera utmaningar som begränsar en bredare acceptans av att köpa begagnat. Bland dessa framhävs bristen på tillgänglighet och utbud i butiker.

    För att motverka detta föreslås åtgärder som förbättrad butiksstruktur och prissättningsstrategier för att göra återanvändning mer attraktivt och tillgängligt för konsumenter.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.