Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Möt Bokdjuret – en ny litteratursajt om miljö och klimat

    Anders Hellberg är en av Sveriges främsta miljöjournalister. Han har arbetat som chefredaktör på Effekt och i flera år varit skribent på Supermiljöbloggen. Med sitt nya projekt vill Anders göra det lättare att upptäcka böcker om miljö och klimat.

    Berätta – vad är Bokdjuret för något? 

    – Man kan väl säga att det är en nyhetssida som precis som Supermiljöbloggen tar sig an miljö-, klimat- och hållbarhetsfrågorna. Skillnaden är att all rapportering kretsar kring olika böcker.

    – För att ge ett exempel så bjöds det i förra veckan, i samband med lanseringen, på en långintervju med Erik Hansson som precis gett ut boken Ut i naturen. Det fanns även med en kortare intervju med Johanna Stål som skrivit boken En annan framtid ihop med Weeping Willows sångare. Sedan fanns också recensioner med, bland annat av Mattias Goldmanns bok Klimatsynda och Erika Bjerströms Klimatkrisens Sverige. Framöver kommer det bli mer av detta, samt även boktips från en massa kända miljöpersoner och lite annat smått och gott.  

    Varför behövs Bokdjuret?

    – Jag hoppas att Bokdjuret kan vara till hjälp för många rent praktiskt, exempelvis genom att hålla koll på vilka böcker som ges ut, och genom att ge en massa relevanta tips om vad som är värt att läsa. Förhoppningen är att alla som hittar till sidan ska bli sugna på åtminstone en ny bok att ta sig an.

    Förutom att tillgängliggöra spännande miljölitteratur är Anders förhoppning att satsningen ska öka intresset för det globala miljöarbetet.

    – Men sedan vore det fantastiskt om det också gick att bidra till hela Agenda 2030-arbetet och de 17 globala målen för hållbar utveckling som ska vara uppnådda om ganska precis tio år. Själva genomförandet av agendan är ju ett gemensamt ansvar – det är något vi måste göra tillsammans. Och kan Bokdjuret hjälpa till att öka intresset för de här frågorna, då hade jag blivit oerhört glad, för då vet man aldrig vilka ringar på vattnet som det i sin tur kan ge.

    Du var länge skribent på Supermiljöbloggen. Vad kommer SMB-läsarna gilla med Bokdjuret? 

    – Jag tycker de ska se Bokdjuret som något av en supermiljökultursida. Det bästa med Supermiljöbloggen är ju att ni är många duktiga skribenter och att ni kan ta er an egentligen vilka frågor ni vill som ni tycker är intressanta. Bokdjuret har samma ambition, bara det att det här är ett enmansprojekt än så länge, och ramen för all rapportering är böcker, vilket gör det hela lite snävare.

    Om du får tipsa om två miljöböcker – en roman, en facklitterär – vilka skulle det vara?

    – Oj vad svårt. Men okej, säg att tåget precis ska gå, och man står där på Pocketshop med uppgiften att köpa med sig två miljöböcker till reskamraten. Då skulle det förmodligen bli Maja Lundes roman Binas historia och sedan hade jag kollat de engelska hyllorna för non fiction och letat efter Alan Rusbridgers Breaking News, The Remaking of Journalism and Why It Matters. Därefter hade jag nog också av bara farten passat på att slänga med Greta Thunbergs No One Is Too Small to Make a Difference och Andrev Waldens Ditt lilla mörker i ljuset, för dem måste man ju faktiskt också läsa. På tåget hade jag sedan förklarat för reskamraten att det här startpaketet kan ses som en bra inkörsport till de lite tyngre böckerna om miljö, klimat och hållbarhet.

    Vad tycker du om svensk medias miljöbevakning just nu?   

    – Just nu tycker jag det görs hur mycket bra nyhetsrapportering som helst, och Supermiljöbloggen är förstås en del i detta. Men fick jag önska mig något, då skulle jag vilja att också ledarskribenter och politiska kommentatorer i större utsträckning började intressera sig för miljö- och klimatfrågorna. Vi kunde glädjande nog se det hända nu senast kring Preemraff-frågan, och det tycker jag verkligen berikade debatten, för plötsligt fanns där betydligt fler röster än vanligt och också fler perspektiv än vanligt. Det där är superviktigt att tänka på tycker jag, att alla ska känna sig välkomna när de här frågorna diskuteras. Det kanske låter lite klyschigt, men det vinner faktiskt både miljön och demokratin på.

    Läs mer (i dubbel bemärkelse) på Bokdjurets sajt.

    Hög tid för ökad plaståtervinning

    Plastavfall

    I Sverige återvinns i dagsläget bara åtta procent av all plast. Åtgärder krävs för att komma till rätta med problemet – men det är inte den källsorterande individen som ska skärpa sig.

    Mindre än hälften av all plast som källsorteras i Sverige återvinns. Det betyder att 92 procent av den totala mängden plast i praktiken blir till bränsle i landets kraftvärmeverk. Detta är långt ifrån den uttalade målsättningen om att hälften av all plast ska materialåtervinnas.

    En anledning till att detta är själva materialet, då plast är ett av de mest heterogena och därmed “svåråtervinnerliga” material som cirkulerar i samhället. Många plastförpackningar är också sammansatta av flera plastsorter och därmed extra besvärliga att återvinna.

    Ett annat problem är att det idag ofta lönar sig bättre att bränna sopor än att ta tillvara på materialet de är gjorda av. Detta är särskilt problematiskt när det kommer till den oljebaserade plasten. Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys vid KTH, menar att förbränningen av plast i praktiken ska likställas med en slags väldigt effektiv oljeförbränning – och därmed ska ses som sämre för klimatet än vad det är att använda fossila bränslen för uppvärmning.

    Ineffektivt avfallsförbränningsskatt

    Till följd av detta infördes i april i år en skatt på sopförbränning – 75 kronor per ton kostar det nu att bränna sopor, vilket kommer öka till 125 kronor per ton år 2022.

    Tanken är god, men skatten riskerar att inte få de effekter den syftar till. Eftersom avfallsförbränningen är sista stadiet av varukedjan lär skatten ha lite inverkan på hur tillverkare designar och producerar plastförpackningar – vilket kan göra att återvinningsgraden fortsätter vara låg samtidigt som de ökade kostnaderna skjuts över på konsumenterna.

    Den odifferentierade skatten bör vidare betraktas som ett ganska trubbigt policyinstrument då avfallsförbränning av material som inte går att återvinna är en form av energiåtervinning och relativt miljönyttigt. 

    Sådan kritik framkom bland annat i den statliga utredningen om avfallsförbränningsskatten som gjorde år 2017. De flesta instanser som lämnat efterföljande remissyttranden är inne på samma linje. En av få institutioner som inte vände sig emot förslagt var Naturskyddsföreningen, som dock menade att den föreslagna nivån var för låg för att någon styrande effekt, och att skattesatsen för avfall borde ligga på minst 650 kronor per ton. 

    Det är märkligt att regeringen valde att inte ta något av denna kritik i beaktning när man utformade avfallsförbränningsskatten. Istället för den nu införda skatten kunde man gott valt en annan linje.

    Mycket tyder till exempel på att en betydligt effektivare åtgärd skulle vara att skärpa den existerande lagstiftningen kring producentansvar. Producentansvaret är menat som just ett styrmedel för att få producenter att utveckla produkter som är lättare att återvinna. Reglerna kring producentansvar har redan skärpts en gång tidigare i år till följd av ett EU-direktiv – men för att på riktigt ta itu med plastproblemet krävs ytterligare regelverk, som bland annat skulle kunna gå ut på att minska antalet slags plaster i samhället – och då särskilt kanske förbjuda produktionen av plaster som inte alls kan återvinnas. Ett exempel på det är svart plast, som det idag helt saknas infrastruktur för att ta hand om på ett cirkulärt sätt. 

    Hopp om ökad plaståtervinning inom EU

    På EU-nivå ser situationen som tur är ljusare ut. Från och med år 2021 förbjuds nämligen som bekant en rad engångsplastprodukter inom EU. Detta kan förväntas öka återvinningsandelen då engångsartiklar materialåtervinns i lägre utsträckning än annan plast. Det kommer även minska den totala mängden plast som cirkulerar i samhället, vilket är minst lika viktigt. I Sverige har förekomsten av plast fortsatt öka i modern tid: mellan 2012 och 2017 med hela 40 procent. Globalt förväntas plastproduktionen tredubblas under de nästkommande 30 åren om inget görs.

    Från och med år 2021 införs inom unionen även en skatt på 0,8 euro per kilo icke-återvunnen plast, vilket kan tänkas öka efterfrågan på återvunnet material ytterligare.

    ***

    Plasten är en symbolfråga inom miljörörelsen av en anledning. Det är svårt att tänka sig ett annat material som används i så stor utsträckning och orsakar så stora miljöproblem. Det är därför synd att individens ansvar att källsortera länge tillåtits dominera debatten om plasten – och därmed stjäla fokus från statens och näringslivets roll som utformare av (o)återvinningsbara produkter och (icke-)fungerande infrastruktur. Förhoppningsvis är det slut på det nu.

    Hedvig Goldhahn, skribent för Supermiljöbloggen


    På regelbunden basis skriver Supermiljöbloggens skribenter ledare. Fler opinionstexter från Supermiljöbloggen hittar du under etiketten SMB ledare.

    Näringslivet överlämnar klimatplaner – resultatet återstår att se

    Nio branscher lämnade förra veckan över sina respektive planer för fossilfri omställning till regeringen. Planerna har sammanställts inom ramen för Fossilfritt Sverige där totalt 22 liknande planer nu lanserats. Planerna togs emot av miljö- och klimatminister Isabella Lövin och näringsminister Ibrahim Baylan.

    Fossilfritt Sverige består av över 450 företag, kommuner, regioner och organisationer. Initiativet startades av regeringen inför klimatmötet i Paris 2015 för att påskynda omställningen till ett fossilfritt samhälle. Hittills har över 450 företag, kommuner, regioner och organisationer gått med. Fossilfritt Sverige leds av en nationell samordnare som arbetar för att röja undan hinder och skapa förutsättningar för aktörerna inom initiativet att snabbare minska sina växthusgasutsläpp.

    Branschernas planer för fossilfri konkurrenskraft lämnades över i samband med ett möte mellan representanter från branscherna och de mottagande ministrarna. På mötet diskuterades bland annat förhållandet mellan politik och näringsliv.

    Näringslivets och industrins omställning kommer lägga grunden för vår framtida konkurrenskraft. Branschernas egna initiativ och färdplaner för fossilfrihet är centrala i det arbete som tillsammans med regeringens satsningar skapar förutsättningar för innovationer och nya exportmöjligheter för morgondagens jobb och välfärd, säger näringsminister Ibrahim Baylan i ett pressmeddelande.

    Innehållet i planerna varierar beroende på bransch, men mycket fokus har lagts på elektrifierade transporter och energi. I elbranschens plan beskrivs till exempel hur man kan möta de nya krav som kommer ställas när både industri och transporter elektrifieras. Gasbranschens plan inkluderar hur produktionen av biogas kan mångdubblas och den fossila gasen fasas ut. Fordonsindustrins planer innehåller mål om att det 2030 ska säljas 80 procent laddbara bilar och 50 procent ellastbilar.

    Inom dagligvaruindustrin lyfts det i planen fram hur man kan använda sin roll som beställare för att påverka både primärproduktion och transporter. Återvinningsbranschen pekar i sin plan på hur ökad cirkularitet har en viktig roll att fylla för att uppnå ett fossilfritt samhälle. Skidanläggningsbranschens plan inkluderar målet att alla skidanläggningar ska vara fossilfria 2027.

    Det krävs två för en tango. Det vi kan se nu är början på en ny typ av dialog mellan regering och näringsliv där branscherna ber regeringen skapa förutsättningar för att kunna ställa om snabbare, säger Svante Axelsson, nationell samordnare för fossilfritt Sverige, i ett pressmeddelande.

    Dialog mellan näringslivet och politiken är viktig för en snabb omställning, vilket gör att överlämningen av de här planerna för respektive bransch är en positiv nyhet. Nu återstår dock att se om branscherna kommer att uppnå sina mål – fortsättning följer.  

    Biobränslen – klimatlösning eller skogsskövling?

    Biobränslen efterfrågas allt mer som klimatsmart drivmedel till många olika verksamheter. Det kan vara ett bra sätt att minska utsläppen på långt sikt, men det är stor skillnad i miljöeffekt beroende på vilken typ av råvara som används och hur råvaran framställs.

    Biobränslen är ett samlingsbegrepp för bränslen som framställs av organiskt material – det vill säga slam, växter eller organiskt avfall. Biobränslen kommer i många olika former – allt från pellets och ved till biogas och flytande etanol.

    Lätt att anpassa till befintlig fordonsflotta

    Biobränslen är en viktig del i omställningen från fossila till förnybara bränslen. Biobränslebaserad kraftvärme kan ersätta värme- och elproduktion baserad på fossila bränslen, samtidigt som konventionell olja och fossilgas byts ut mot biodrivmedel och biogas.

    Biobränslens största fördel är att de kan ersätta fossila bränslen i transportsektorn utan någon större förändring av fordonet i fråga. Till skillnad från exempelvis en elbil krävs inte en helt ny bil för att kunna bli fossilfri. Idag står fordon med förbränningsmotorer fortfarande för majoriteten av bilförsäljningen, och dessa fordon kommer troligtvis finnas på vägarna i många år till framöver. Därför är det bra att biobränsle kan ersätta det fossila drivmedel (olja, diesel eller fossilgas) som bilen annars hade tankats med.

    Det innebär att biobränsle kan vara en lätt och ekonomiskt bra lösning för att minska transport- och energisektorernas klimatutsläpp. Många branscher som ingår i initiativet Fossilfritt Sverige utgår från att de ska använda mycket biobränsle i sina färdplaner mot fossilfrihet. Men klimatnyttan skiljer sig stort mellan olika typer av biobränsle.

    Vilken råvara används?

    Biobränsle kan tillverkas av en mängd olika odlade grödor, restavfall och avfallsslam. Biobränsle har mycket god miljönytta när restprodukter som annars skulle slängts tas tillvara, exempelvis genom rötning av slaktavfall.

    Majoriteten av det biobränsle som Sverige använder idag är tyvärr inte gjort på svenska restprodukter, vilket riskerar att förstöra de goda effekterna som biobränslet kan ha. Den höga efterfrågan på biodrivmedel har lett till att bränslet ofta importeras och består av odlade grödor som majs, soja, ren palmolja och palmoljeprodukten palm fatty acid destillate (PFAD).

    Siffror från Energimyndigheten visar att nästan hälften av all HVO-diesel som tankas i Sverige innehåller palmolja och PFAD. Såhär såg fördelningen ut 2019:

    • PFAD 36%
    • Palmolja 8%
    • Slakteriavfall 42%
    • Råtallolja 8%

    Palmoljeproduktionen är hårt kritiserad för att orsaka ökad skövling av regnskogar i Amazonas och Indonesien, vilket utarmar regnskogarnas funktion som kolsänkor och riskerar att släppa ut ännu mer växthusgaser än konventionell diesel.

    Förutom att ökad avskogning leder till direkta utsläpp är det dessutom förödande för den biologiska mångfalden. Stora monokulturella odlingar förstör naturliga habitat för både växter och djur, samtidigt som användning av bekämpningsmedel och industriella jordbruksmetoder orsakar utsläpp av farliga kemiska föroreningar i mark, luft och vatten. Dessa följder riskerar också leda till att ursprungs- och lokalbefolkningar hamnar i kläm.

    WWF vill slopa palmolja och PFAD i biobränslen på grund av de negativa konsekvenserna. Även Naturskyddsföreningen är mycket kritiska till palmoljebaserat biobränsle.

    Gröna och svarta kolcykeln – båda ger utsläpp

    Det framstår ibland som att biobränslen inte skapar några utsläpp alls, men det stämmer inte riktigt. Förbränning av biodrivmedel ger direktutsläpp av koldioxid. Om man inte odlar råvarorna hållbart kan produktionen dessutom orsaka skogsskövling och markpåverkan som minskar de naturliga kolförråden i landskapet.

    Men det finns en viktig skillnad mellan koldioxid från biobränslen och koldioxid från fossila bränslen. Utsläppen från biobränsle ingår i jordens naturliga gröna kolcykel, där växter och träd med jämna mellanrum fångar upp respektive släpper ifrån sig koldioxid, till exempel när de dör och förmultnar.

    Utsläpp från fossila bränslen ingår i den svarta kolcykeln, som spänner över de hundratusentals år det tar för växter att brytas ned till kol och olja. När fossila utsläpp sker tar det alltså extremt lång tid innan de kan ”betalas tillbaka”. Att snabbt förbränna mängder med fossilt material rubbar därmed kolets naturliga kretslopp.

    Kan ta 50-100 år innan utsläppen neutraliseras

    Utsläppen från den gröna kolcykeln kan alltså bindas upp mycket snabbare än utsläppen från den svarta – men frågan är om det är tillräckligt snabbt.

    Många av världens länder, däribland hela EU, har lovat att vara klimatneutrala till 2050. Men förbränning av biobränsle ger som sagt också höga koldioxidutsläpp på kort sikt. Det kan ta 50-100 år innan ett nyplanterat träd fångat upp tillräckligt med koldioxid för att anses vara klimatneutralt. Då är 2050-målen redan passerade. Därför menar en del forskare att det mest klimatsmarta vore att omgående helt sluta hugga ner skog och göra skogarna till gigantiska kolsänkor istället.

    För att biobränsle ska kunna bidra till utsläppsminskningar på kort sikt behövs det alltså omfattande mekanismer som garanterar snabb återplantering av större mängder grödor och träd än som huggs ned. Samtidigt behöver man också ta mycket större hänsyn till skogens och markernas ekosystem. Det är en knivig fråga och många intressen som krockar med varandra.

    Svensk biobränsleproduktion i framtiden

    Sverige har globalt sett relativt goda förutsättningar för produktion av biobränslen då vi har mycket skogsplantager. Idag binder den svenska skogen mer kol än någonsin. Men uttagen måste ske på ett bra och effektivt sätt för att inte biobränsleproduktionen ska utarma skogarnas kollagring och skada den biologiska mångfalden.

    Även uttag av rester från skogsavverkning (så kallad grot – som grenar, toppar skadat virke eller stubbar) påverkar skogens kolförråd. Enligt Naturskyddsföreningen gör särskilt stubbar extra stor klimatnytta om de får ligga kvar i skogen och lagra kol än att användas som biobränsle.

    Däremot har Sverige god potential i att använda exempelvis ängsmarker som är på väg att växa igen, påpekar DN:s klimatkommentator Jannike Kihlberg. Sverige kan också bli mycket bättre på att ta tillvara på matavfall. Under 2018 producerades det i Sverige ungefär 1,3 miljoner ton matavfall. Om allt matavfall sorterades rätt skulle det kunna omvandlas till biogas eller biobränsle.

    Hur mycket biobränsle kan vi använda?

    Idag är det huggsexa mellan olika branscher som alla vill använda biobränsle i sin omställning. Både biltrafiken, flyget, fartygen och industrin planerar för ökad biobränslekonsumtion. Men forskare varnar för att den råvara som kan framställas hållbart inte kommer räcka åt alla som vill ha den. Om vi planerar att kraftigt öka förbränningen av biomassa kommer också koldioxidutsläppen på kort sikt öka.

    Debatten om biodrivmedel belyser även frågan om rätten till livsmedel. En del miljöorganisationer menar att det inte är okej att upplåta allt stor ytor dyrbar jordbruksmark för odling av fordonsbränsle, samtidigt som de odlade grödorna lika gärna hade kunnat föda jordens växande befolkning.

    Frågan aktualiseras inte minst med tanke på att den globala uppvärmningen redan visat sig leda till mer torka och översvämningar, och därmed svårare odlingsmöjligheter i stora delar av världen. Konkurrensen om jordbruksmarken lär alltså växa ännu mer, och konsekvenserna riskerar slå hårdast mot redan socialt och ekonomiskt utsatta grupper.

    Biobränsle är ingen automatisk klimathjälte – men behövs i omställningen

    Sammantaget finns det alltså stora begränsningar i hur mycket biodrivmedel som kan produceras på ett hållbart sätt. Samtidigt är det tydligt att en del biobränsle ändå kommer att behövas i klimatomställningen – men debatten behöver nyanseras. Biobränsle kan både vara bra och dåligt.

    Först och främst behövs minskad energianvändning och energieffektivisering. För att vi ska få hållbart biobränsle behövs tydliga regleringar i både produktions- och användarledet, så att uttagen görs med stor varsamhet om både den sociala och ekologiska hållbarheten. Man behöver dessutom garantera att palmolja och PFAD inte används i biobränslet.

    Genom en effektiv och hållbar markanvändning samt ökad användning av de restprodukter som faktiskt ger klimatnytta kan man integrera produktionen av biobränslen i jord- och skogsbruket. Vi behöver inse att biomassan är en begränsad resurs, som kan vara jättebra om den används på rätt sätt. Men den är inte automatiskt klimatneutral bara för att den är förnybar.

    Läs mer

    Fler insatser krävs för en hållbar jordbrukssektor

    Ny rapport visar att fler insatser behövs för att jordbruk ska bedrivas hållbart. Forskarna pekar på att jordbruksföretagare själva måste ta större ansvar för att bedriva ett hållbart jordbruk, men även på att jordbruksföretagarna behöver mer stöd för att bli hållbara.

    SMB har tidigare rapporterat om de enorma problem som finns inom jordbrukssektorn när det gäller flera viktiga miljöfrågor. Bland annat har rapporteringen visat hur viktigt det är med ett fossilfritt jordbruk och ett jordbruk som inte bidrar till en massdöd bland insekter.

    I en ny rapport som skapats i samarbete mellan the Barilla Foundation, UN Sustainable Development Solutions Network (UN SDSN), Columbia Center on Sustainable Investment (CCSI) och Santa Chiara Lab – University of Siena (SCL) är fokuset på hållbar matproduktion och hur jordbruket ska kunna inordnas utifrån FN:s globala mål för hållbar utveckling. 

    I rapporten kommer forskarna fram till att jordbruksföretag måste ta ett större ansvar när det gäller de miljömässiga och sociala konsekvenserna av sin verksamhet. Bland annat skriver de att jordbruksföretag måste se över sina produktionsmetoder samt nyttjandet av marker. Men det framhålls även att det måste bli tydligare vad som är ett hållbart jordbruk och att jordbruksföretagen behöver mer stöd.

    Rapporten pekar till exempel på att de offentliga investeringarna för ett mer hållbart jordbruk inte är tillräckliga. Forskarna skriver att investeringar för en mer hållbar och klimatsmart verksamhet ökat, men att det fortfarande bara är åtta procent av de offentliga klimatinvesteringarna som är inriktade på jordbrukssektorn.

    Dagens CO2-kurva

    Varje söndag redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Varje söndag redovisar SMB halten av koldioxid i luften, uppmätt på Mauna Loa på Hawaii. Enligt senaste mätningen ligger koldioxidhalten nu på 411,07 miljondelar (ppm), vilket är en liten minskning från förra veckan (411,25 ppm). Det är en märkbar ökning jämfört med för ett år sedan (+2,29 ppm).

    På bara 10 år har halten ökat från 393 ppm och 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. När mätningarna inleddes på 1950-talet låg halten på 280 ppm och har sedan stadigt ökat. Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och inte befunnit sig på den nivån på minst 800.000 år, troligen miljontals år. Vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och där havsnivån var 20 meter högre.

    I veckan rapporterade den europeiska klimattjänsten Copernicus att september månad blev den varmaste septembermånaden som någonsin uppmätts globalt. Under år 2020 har redan tre månader varit rekordvarma. Under de tolv månaderna som föregick september i år så var jordens medeltemperatur 1,3 grader högre än nivåerna från förindustriell tid. Det gör att vi ligger farligt nära Parisavtalet.

    Rekordmånga stormar samtidigt

    Det har varit en aktiv orkansäsong på Atlanten i år. Med 25 redan namngivna stormar kan det innebära en rekordsäsong och ökade kostnader för naturkatastrofer. Dessutom pågår nu sex stormar på en samma gång.

    Den rekordintensiva orkansäsongen har redan lett till brist på namn och gjort att man har fått döpas stormarna efter det grekiska alfabetet. Orkanen Delta blev det tjugofemte namngivna tropiska ovädret för säsongen på Atlanten, vilket gör att vi närmar oss rekordsäsongen 2005 då det till slut blev 28 stycken. För att slå 2005 krävs fyra: Epsilon, Zeta, Eta och Theta. Rekordet för antalet tropiska stormar som bildats i oktober är sju (2005) samt tre i november (2005). För december är rekordet två (2003 och 1887).

    Den 14 september upptäckte NOAA:s satellit sex aktiva tropiska oväder på en och samma gång, fem av dem i Atlanten, medan den sjätte härjade i Stilla havet. Det är första gången sedan 1971 som fem namngivna stormar befunnit sig över Atlanten samtidigt.

    Hittills har inte mindre än nio tropiska stormar och orkaner nått land i USA. Detta är tillsammans med 1916 rekord. Med allra största sannolikhet kommer Delta att bli nummer 10 vilket skulle göra 2020 till ensam rekordinnehavare. De oväder som så här långt i år nått land i USA är Bertha (storm), Cristobal (storm), Fay (storm), Hanna (orkan), Isaias (orkan), Laura (orkan), Marco (storm), Sally (orkan) och Beta (storm). 

    Hittills i år (fram till september) har olika naturkatastrofer kostat USA mer än 16 miljarder dollar (140 miljarder kronor), vilket innebär att varje naturkatastrof kostat över en miljard dollar stycket. Det innebär att man ligger jämnt med 2011 och 2017 gällande största antalet naturkatastrofer under ett kalenderår. Det är också ett sjätte rekordår på raken där tio eller fler katastrofer i miljarddollarklassen har drabbat landet.

    Välkommen till gigabrändernas tid

    Bränderna fortsätter rasa i Kalifornien och i veckan inträffade den första gigabranden i modern tid. Det är bara ytterligare ett sorgligt rekord i klimatkrisens tid.

    Rekorden har varit många på sistone i Kalifornien på sistone där skogsbränderna fortfarande drabbar delstaten hårt. För även om skogsbränder är en del av livet i Kalifornien har det stått klart en tid att 2020 verkar, precis som 2018, bli ett exceptionellt år i den amerikanska delstaten.

    Kalifornien upplevde den varmaste augusti någonsin och kanske även den högsta temperaturen som har uppmätts i världen när Death Valley kom upp i hela 54,4 grader. Åskoväder med närmare 11  000 blixtnedslag på 72 timmar låg bakom många av skogsbränderna i samband med torka och rekordhöga temperaturer. Med risk för uppemot hundratals nya bränder orsakade av åska ökade risken för större och farligare bränder, så kallade superbränder. Man har talat om att Kalifornien nu befinner sig i megabrändernas tid.

    Det tog dock inte lång tid för delstaten att lämna denna tid bakom sig. För närvarande rasar den största branden i Kaliforniens moderna historia i delstatens norra delar. Branden har hittills ödelagt en yta på över en miljon tunnland mark (större än hela Gotland), och därmed passerat gränsen för vad som kallas en ”gigafire”. Därmed rasar den första gigabranden i modern tid i Kalifornien som en ytterligare påminnelse för vilken effekt den globala upphettningen får.

     Bränderna har till och med tagit sig in i den amerikanska valdebatten, även om den sittande presidenten Donald Trump vägrar erkänna klimatets verkan utan enbart vill prata skogsvård. Även om ett undermåligt skogsbruk är en viktig faktor sker det tillsammans med en befolkningsökning i de brandkänsliga områdena och en klimatkris som driver på och förvärrar läget. Till skillnad från presidenten anser Kaliforniens guvernör Gavid Newsom att det är tydligt vad som nu sker:

    Om det inte är ett bevis på klimatförändringen vet jag inte vad som är.

    Gigabranden, som startade som ett antal mindre bränder efter blixtnedslag den 16 augusti, är fortfarande till stora delar okontrollerad och är bara en av ett tjugotal andra bränder. Hittills i år har mer än 4 miljoner tunnland mark drabbats av bränderna, också det ett delstatsrekord. Under hela det tidigare rekordåret 2018 brandhärjades omkring 1,9 miljoner tunnland, däribland staden Paradise där 85 människor miste livet. Inga dödsfall har rapporterats ännu från gigabranden som lyckligtvis inträffat i mer glest bebyggda nationalparker och friluftsområden. Hittills har annars bränderna krävt minst 31 människoliv i Kalifornien och miljoner står inför allvarliga hälsorisker till följd av röken. Förhoppningsvis slipper delstaten fler dystra rekord, men det är tydligt att det är vår framtid vi nu ser och måste förhålla oss till.

    Vass kan ersätta växttorv – gynnar både klimatet och Östersjön

    Torvmarker utgör en viktig lagringskälla för att binda kol och kväve från atmosfären. De huvudsakliga användningsområdena för torv är som bränsle och odlingssubstrat. Nu visar en ny finsk innovation hur bladvass kan ersätta växttorven, vilket skulle gynna såväl klimatet som den biologiska mångfalden och Östersjön.

    Torv räknas som ett fossilt bränsle eftersom det förnyas väldigt långsamt. Torvbrytningen har ganska liten omfattning i Sverige, men mer än hälften av den globala energianvändningen av torv sker i Finland. Idag står torv för 10 procent av Finlands växthusgasutsläpp. För närvarande används 90 procent av den torv som utvinns i Finland för energi, men användningen av växttorv ökar stadigt. Finlands regering har satt upp ett mål att vara koldioxidneutralt 2035 och koldioxidnegativt därefter. För att uppnå detta måste användningen av kol såväl som torv överges. Ett bra alternativ för torv som växtunderlag verkar nu vara bladvass.

    Att avlägsna vass skulle öppnar våtmarken till förmån för fågellivet och det avlägsnar stora mängder kol, fosfor och kväve som annars skulle fortsätta sitt kretslopp i Östersjön. En hektar bladvass kan innehålla upp till 10 kilo fosfor, 100 kilo kväve och över 2 ton kol. Vassröjning kan bromsa Östersjöns övergödning då näring och kol återförs till land. Att ersätta växttorv med vass skulle även gynna klimatet då mera torv förblir orörd.

    Om man kunde avveckla all torvutvinning skulle kolsänkan i den finska skogen och marken fördubblas. Om vassförädlingens volym inte räcker till för att ersätta bortfallet av torvbaserade växtunderlag kunde man i stället odla rörflen på de övergivna torvtäkterna, säger Kristina Regina forskare vid Naturresursinstitutet i Finland, till den finlandsvenska tidningen Hufvudstadsbladet.

    Bladvass gynnas av övergödningen och leder till att öppna strandängar växer igen. Idag breder vassen ut sig över 100 000 hektar våtmarker i Finland. Ytan av strandängar vid havet i Finland har minskat med 90 procent sedan slutet av 1960-talet. Gamla kulturlandskap har vuxit igen och i dag är nästan alla kulturbiotoper hotade. 

    Röjning av bladvass gynnar naturen, men all vass kan inte röjas eftersom även vassbälten utgör viktiga livsmiljöer. Men redan en röjning på 3 000 hektar kunde binda 30 ton fosfor, säger Seppo Knuuttila, expert på näringsbelastning i Östersjön vid Finlands miljöcentral, till Hufvudstadsbladet. 

    Rekordstort ozonhål över Antarktis

    Det har återigen bildats ett ozonhål över Antarktis. Det är både större och tunnare än på länge, vilket ökar risken för hudcancer och klimatpåverkan. Förbjudna ozonnedbrytande ämnen som tar lång tid på sig att försvinna och en kraftig temperaturförändring anses vara orsaken. Det skriver SMHI i en ny rapport.

    I början april skrev SMB om att ett oroväckande stort ozonhål hade observerats över Arktis. Det särskilt konstiga med detta var att ozonhål av denna storlek vanligtvis bara uppstår över Antarktis. Det var första gången som ett så stort ozonhål uppstår i Arktis, och därför sågs förtunningen som en tillfällig händelse. Och mycket riktigt, efter ungefär tre veckor hade hålet slutit sig och försvunnit.

    Nu är ett rekordstort ozonhål tillbaka, men nu igen över Antarktis. Förbjudna ozonnedbrytande ämnen som tar lång tid på sig att försvinna och en kraftig temperaturförändring anses vara orsaken. Det skriver SHMI på sin hemsida och betonar att man får gå tillbaka till 2006 för att hitta ett lägre värde och ozonhålet är det största sedan 2015. Förra året medförde ovanliga strömnings- och temperaturförhållandena i stratosfären att ozonhålet över Antarktis blev det minsta på över 20 år. I år är förhållandena alltså de omvända.

    Med ett kraftigt förtunnat ozonskikt följer en kraftigt ökad UV-strålning vid jordytan, framför allt den skadliga UVB-strålningen, vilket i sin tur har skadliga effekter på både människor och djur. För människor ökar exempelvis risken för hudcancer. Man har även sett att uppkomsten av ozonhål över Antarktis påverkar klimatet vid marken på södra halvklotet. Under främst sommaren på södra halvklotet har man sett förändringar i både vind- och nederbördsfördelningen.

    Som ett nästan kusligt sammanträffande i samband med upptäckten och rapporteringen av ozonhålet kom nyheten att kemisten Maria Molina – som var den som löste gåtan med ozonhålet – tragiskt nog gick bort i veckan i en ålder av 77 år. Det var på 1970-talet som Mario Molina upptäckte att de gaser som bland annat användes i sprejflaskor och kylskåp – klorfluorkarboner, eller freoner – bryter ned stratosfärens ozonskikt som skyddar oss från solens skadliga UV-strålar. Det blev början till en lång kamp med kemiindustrin, som banade väg för Montrealprotokollet 1987, där världens länder kom överens om att förbjuda utsläppen av de skadliga gaserna. Molina belönades för sin upptäckt med Nobelpriset i kemi 1995. I en intervju med SvD i december förra året inför Nobelfesten berättade han om kampen för erkännande som även kan överföras till dagens klimatarbete:

    Till en början blev vi så klart starkt ifrågasatta och kemiindustrin anställde egna forskare. Men deras studier bekräftade våra resultat. Jag minns tydligt hur det kändes när forskningen blev tydligare och tydligare och kritikernas argument blev svagare och svagare. Till slut höll de med oss, förutom en liten klick som hade betalt för att förneka.

    Vikten av detta arbete går inte att betona nog. Det är genom framgångsrika internationella överenskommelser som Montrealprotokollet som utsläppen av ozonnedbrytande ämnen kunnat reduceras kraftigt. Men eftersom dessa ämnen har lång uppehållstid i atmosfären tar det lång tid innan halterna går ner så pass att man ser tydlig återhämtning av ozonskiktet och minskning i ozonhålen. Thomas Carlund, meteorolog på SMHI, förklarar hur långa dessa tidsperspektiv är:

    Inte förrän omkring 2060 räknar man med att ozonhalterna är tillbaks på de nivåer som rådde före 1980, förutsatt att de internationella överenskommelserna av utsläppsminskningar följs.

    Därmed sätter han fingret på hur viktigt det är att reducera våra utsläpp fortsatt möjligt, eftersom det vi redan släppt ut kommer vi får leva med effekterna av under lång tid. Det är därför glädjande att EU-parlamentet tog ett viktigt steg framåt i veckan när man röstade igenom att minska utsläppen med 60 procent till 2030, istället för 55 procent. Inte tillräckligt, men en viktig signal till omvärlden.

    Konsumtion – en illa dold miljöbov

    Folk som håller skyltar med texten: "Hurry! Buy more stuff!"

    Människans konsumtion av varor och tjänster orsakar stor påverkan på jordens miljö. Tidigare har inte konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser mätts, och därför heller inte funnits med i varken statistiken eller klimatmålen. Dagens konsumtion bygger på en orättvis global resursfördelning och medför även andra problem än bara utsläpp, såsom dåliga arbetsförhållanden, nedskräpning och miljöförstöring. Lyckligtvis finns det mycket vi kan göra för att balansera det här. Mycket görs på flera håll i världen, men vi måste göra mycket, mycket mer.

    Global resursfördelning

    Den rikaste procenten av världens befolkning släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som den fattigaste hälften av jordens befolkning. En enda procent av världens befolkning står alltså för hela 15 procent av alla växthusgasutsläpp. Det är mer än dubbelt så mycket som de fattigaste 4 miljarder människorna orsakar. En stor anledning bakom detta är hur resurserna och konsumtionen fördelas över jorden. En stor del av utsläppen från de rikaste kommer från importerad konsumtion. Det är mycket viktigt att vi arbetar för att minska konsumtionsutsläppen.

    Överkonsumtion – problembilden

    De varor vi konsumerar har en miljöpåverkan under hela sin livscykel, från odling/brytning, tillverkning, användning, avfall, återvinning och transporter. En omställning till mer hållbara alternativ är inte bara bra för miljön utan även för vår hälsa. Några av de globala problemen kopplade till vår överkonsumtion är:

    • Illegala, farliga och inhumana arbetsvillkor i de största produktionsländerna såsom Kina, Indien och Bangladesh
    • Utsläpp av mycket miljö- och hälsofarliga kemikalier från produktionen
    • Uttag av icke-förnybara naturresurser vilket gör att reserverna minskar
    • Gruvbrytning där det förekommer bland annat barnarbete, krig och grov miljöförstörelse
    • Enorma mängder färskvatten till jordbruk och produktion, som kan rubba det naturliga vattenkretsloppet
    • Utsläpp av växthusgaser till atmosfären
    • Utsläpp av andra ämnen som förorenar vatten, luft och mark
    • Avverkning av skog för att göra plats för plantager, jordburk, dammar och gruvor
    • Varor som designas för att ha en kortare livslängd, så kallat ”planerat åldrande”
    • Ett överflöd av producerade varor som slängs innan de ens nått konsumenten
    • Varor som används alldeles för kort tid och slängs för fort
    • Nedskräpning i naturen av bland annat plast

    Ekologiskt fotavtryck

    Vi lever inte inom de planetära gränserna. Genomsnittsmänniskan lever som om vi hade 1,6 planeter att tillgå. Och om alla skulle leva som vi gör i Sverige skulle det behövas drygt 4 planeter. När vi mäter ekologiskt fotavtryck kan vi räkna ut hur mycket av jordens resurser en person, ett land, eller hela mänskligheten förbrukar genom sin livsstil. Med andra ord mäter vi hur mycket vi använder gentemot jordens biokapacitet.

    Genomsnittssvensken släpper ut 8-10 ton koldioxid per år genom sin privata konsumtion. För att uppnå Parisavtalets mål om max 1,5 graders global uppvärmning måste vi ner till under 2, eller helst 1 ton per person och år. Enligt Naturvårdsverket orsakas utsläppen av växthusgaser till drygt 60 procent av den privata konsumtionen, alltså hushållen.

    Utsläppen kommer från följande kategorier:

    • Mat – 30 procent
    • Boende – 18 procent
    • Transport – 33 procent
    • Kläder – 4 procent, och
    • Övrigt – 14 procent.

    Ser vi till produkters avfallsfotavtryck är det tydligt att det krävs mycket resurser att tillverka våra prylar. Mycket av en produkts utsläpp sker innan varan ens nått konsumenten. För att tillverka en mobiltelefon som väger cirka 200 gram skapas hela 86 kilo avfall. Det handlar om bland annat gruvavfall när metallerna i mobilen utvinns, till exempel aluminium till mobilskalet. För en bärbar dator skapas 1 200 kilo avfall, 52 kilo för en borrmaskin, 25 kilo för ett par byxor av bomull, och 4 kilo för ett kilo nötkött. Därför kan vi uppnå stora miljövinster genom att producera färre, mer hållbara produkter och använda de produkter vi redan har längre.

    Så som vår konsumtion ser ut idag är vi mycket distanserade från konsekvenserna vår konsumtion har eftersom den sällan sker i vår närmiljö. Nästan hälften av alla växthusgaser från den svenska konsumtionen kommer från importer. Nykonsumtionen har dubbelt så stora utsläpp av växthusgaser som flyget. 

    Konsumtion i Sverige

    Samtidigt fortsätter konsumtionen globalt att öka. Även i Sverige har den ökat stadigt de senaste 30 åren, korrigerat för inflation och befolkningsökning. Trots detta underskattar Svenskarna sin konsumtion och uppges tro att den snarare minskar än ökar. Sedan 2015 har gapet mellan den upplevda och den faktiska konsumtionen ökat betydligt.

    Endast åtta av 135 länder gör slut på jordens resurser snabbare än vi svenskar. Luxemburg och Danmark är de enda länderna i Europa som förbrukar mer resurser snabbare än Sverige. Dessutom underskattar 7 av 10 svenskar hur mycket naturresurser vår livsstil förbrukar. Samtidigt som 72 procent av svenskarna använder inte ens hälften eller mindre av prylarna vi har i våra skåp och byråer, och 65 procent tycker att de äger för mycket prylar.

    Trots att det numera finns officiell nationell statistik för konsumtionsbaserade utsläpp saknas ännu nationella mål för att minska den svenska överkonsumtionen. I en debattartikel i Aftonbladet i februari 2020 efterfrågar därför 11 av Sveriges tyngsta miljö- och konsumentorganisationer att regeringen inför nationella mål och åtgärder för minskade konsumtionsutsläpp. Bland dessa finns Naturskyddsföreningen, WWF, Greenpeace och Sveriges Konsumenter.

    Overshoot Day

    Earth Overshoot Day markerar det datum då mänsklighetens efterfrågan på naturresurser och ekosystemtjänster under ett visst år överstiger vad jorden kan återskapa under det året – dagen då vi börjar överskrida jordens kapacitet helt enkelt. Vi skulle kunna beskriva det som den dagen då vi börjar leva på jordens kredit, och börjar låna av framtida generationer. År 1970 inföll Overshoot Day i slutet av december, men har flyttats fram tidigare varje årtionde. 2012 inföll Overshoot Day redan 7 augusti, och 2019 blev det redan 29 juli.

    Vad kan du göra?

    Forskning visar att de mest effektiva saker du som privatperson kan göra för att minska din klimatpåverkan är att sluta flyga, leva bilfritt, skaffa färre barn, använda förnybar el, och äta en växtbaserad kost. Andra sätt att minska sin negativa påverkan på miljön är att placera dina pengar hållbart, låna, byta, hyra, dela, reparera, handla second hand och återbruka prylar istället för att bara köpa nytt, samt välja miljömärkta varor.

    Utöver de här sakerna du kan göra i din vardag så kan du också gå med i en miljöorganisation för att påverka beslutfattare och makthavare, såsom politiker och företag. Du kan också påverka andra i din omgivning att agera mer hållbart, genom att ”putta” dem i rätt riktning (så kallad ”nudging”). Enligt forskningen är ett av de bästa knepen för att åstadkomma hållbar förändring att organisera oss och göra det tillsammans. Tycker du att det är svårt att gå från tanke till handling men vill skapa en mer hållbar livsstil? Läs klimatpsykologens bästa tips.

    Du hittar mer information och artiklar om konsumtion under etiketten ”konsumtion” på vår hemsida.

    Läs mer

    Varmaste september någonsin

    September månad blev den varmaste septembermånaden som någonsin uppmätts globalt. Under år 2020 har redan tre månader varit rekordvarma. Det rapporterar den europeiska klimattjänsten Copernicus.

    I maj rapporterade Copernicus att 2019 blev det varmaste och mest solrika år som någonsin har uppmätts i Europa. Det innebär att elva av de tolv varmaste åren nu har inträffat sedan år 2000. Nu visar nya siffror från från EU:s observationsprogram Copernicus att september blev den septembermånaden som uppmätts. Månaden var 0,05 grader varmare jämfört med september förra året. Både januari, maj och september i år var de varmaste månaderna sedan mätningarna startade, enligt Copernicus. Månaden innebar även anmärkningsvärt låga nivåer av den arktiska isen. Det innebär att temperaturerna sedan årsskiftet är i linje med 2016, som var det varmaste året som uppmätts i modern tid, men som påverkades av väderfenomenet El Niño.

    Även i Sverige var september varmare än normalt. I landets sydöstra delar var det hela 2–3 grader varmare än vanligt, enligt SMHI:s sammanställning. Den 15 september uppmättes 27,7 grader i skuggan i Lund, vilket var den varmaste septemberdagen som uppmätts där sedan 1886. Helsingborg var nära högsommartemperatur med 24,7 grader den 27 september vilket är den högsta uppmätta temperaturen för Götaland så sent på säsongen. Enligt myndigheten är det tydligt att Sverige går mot varmare och varmare årstemperaturer. I år kunde SMHI meddela meteorologisk sommar lokalt redan 24 april

    Temperaturökningen är en del i en långsiktig trend. Den senaste femårsperioden är den varmaste som har uppmätts, liksom den senaste tioårsperioden, något som bland annat rapporter från NASA och NOAA betonat. Under de tolv månaderna som föregick september i år så var jordens medeltemperatur 1,3 grader högre än nivåerna från förindustriell tid. Det gör att vi ligger farligt nära Parisavtalet.

    Rekorden är en tydlig indikation på att temperaturerna stiger på grund av utsläpp från mänsklig aktivitiet. Enligt FN:s världsmeteorologiska organisation WMO:s rapport Global Climate 2015-2019 har koldioxidnivåerna legat 18 procent högre under perioden 2015-2019 jämfört med de föregående fem åren och ökar alltjämt och ligger högt jämfört med bara för ett år sedan. Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och inte befunnit sig på den nivån på minst 800.000 år, troligen miljontals år. Vi närmar oss därmed nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och där havsnivån var 20 meter högre. Dessvärre kommer ökningen av koldioxid i luften att fortsätta, även om vi skulle upphöra med alla utsläpp i dag. Den koldioxid som redan släpps ut fortsätter nämligen att bidra till uppvärmning i decennier, en sorts fördröjning i klimatsystemet.

    Dessvärre är det en förväntad, men oroande utveckling vi nu ser. Det kräver beslutsamhet och agerande för att bryta denna negativa spiral. Vi vill inte att detta ska bli det nya normala.

    Parlamentet stöttar klimatmål på 60%

    Med knapp marginal röstade EU-parlamentet om att minska utsläppen med 60 procent till 2030. Det innebär att parlamentet vill ha mer ambitiös klimatpolitik än kommissionen. Målet bör vara ännu högre för att matcha forskningen, men med tanke på den tighta omröstningen är det ändå en stor vinst.

    Prognoserna innan omröstningen talade om en historiskt jämn omröstning. Resultatet: med 352 röster mot 326 vann 60-målet mot EU-kommissionens linje, som förespråkat 55 procents utsläppsminskningar till 2030.

    https://twitter.com/CarroWestblom/status/1313745928210313217

    Socialdemokratiska partigruppen, Gröna gruppen och vänstergruppen i parlamentet vill alla se ännu högre ambitioner. De svenska ledamöterna från Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna lade sig på lägsta möjliga linje.

    Parkeringar är en stor bromskloss för kommunerna

    Parkeringar är en bortglömd miljöbov, visar en ny rapport. De förlegade reglerna för hur många parkeringar som måste finnas förhindrar bostadsbyggande och leder till stora avgasutsläpp i städerna. Med färre och bättre planerade parkeringar skulle utsläppen minska med 57 procent. Dessutom skulle fler grönytor och bostäder skapas.

    Den nya rapporten är skriven av Naturskyddsföreningen, Fastighetsägarna Stockholm och Hyresgästföreningen.

    Idag tar landets parkeringar upp en lika stor yta som hela Göteborg. Eftersom markpriserna i större städer är så höga blir parkeringarna en enorm förlustaffär för kommunerna. Reglerna för parkering förhindrar dessutom en hållbar utveckling, eftersom parkeringarna konkurrerar med bostadsbyggande och grönytor.

    Men varför ser det ut såhär? För varje nybyggnation finns vissa krav för hur många parkeringar som måste byggas till. Lagen förhindrar också kommunen att själva sätta det pris de själva vill och behöver. Dessa krav är ett gammalt arv från 50-talet, då det allmänna synsättet var att biltrafiken borde öka. Idag vill många kommuner hellre satsa på hållbar mobilitet, men enligt rapporten blir de bakbundna av de gamla reglerna.

    Rapporten visar också på ett talande samband: desto fler billiga parkeringsplatser, desto större bilinnehav och längre bilresor. Om man skulle halvera parkeringskraven skulle upp till 20 procent fler bostäder kunna byggas. Forskning visar också att parkeringskraven ökar koldioxidutsläppen under byggnadsprocessen med mer än 50 procent.

    Vi har länge känt till att politiken för parkering har stor inverkan på städernas trafikmiljö och framkomlighet. Att vi nu kan visa att dagens lagar och normer även begränsar bostadsbyggandet bör ge politiken kraft att genomföra reformer, säger Johanna Sandahl, Naturskyddsföreningens ordförande.

    Klimatet klarar inte mer flyg

    Nyligen kom Swedavia med beskedet att de inte ser någon framtid i Bromma flygplats. Det är ett glädjande besked då det innebär att de inte tror affärsflyget kommer att återupptas i lika stor utsträckning som tidigare. Men nu pressar ett flertal partier på för en utbyggnad av Arlanda flygplats. Det måste vi förhindra för klimatets skull. Det skriver Rikard Warlenius, klimatpolitisk talesperson Vänsterpartiet Stockholms stad.

    I dagarna kom det glädjande beskedet att utbyggnaden av Preemraff är stoppad. Det är ett resultat av ett intensivt och målmedvetet arbete från miljö- och klimatrörelsen, och det visar att det lönar sig att protestera. Men det finns fler klimatstrider att ta, inte minst den om flyget.

    De senaste veckorna har Bromma flygplats debatterats flitigt efter att Swedavia, det statliga bolag som driver flygplatsen, meddelat att den inte längre är lönsam. De bedömer att affärsflyget inte kommer att återhämta sig efter coronapandemin. Det är i grunden positivt, eftersom det av klimatskäl är omöjligt att fortsätta flyga i samma omfattning som tidigare. Det ger dessutom möjligheter till en snabb nedläggning.

    Men när Swedavia nu aviserar att Bromma flygplats inte längre är lönsam menar politiker från flera partier att det inte kan bli aktuellt med en nedläggning förrän man fått grönt ljus för att bygga ut Arlanda. Detta trots att ingen i nuläget vet hur mycket flygtrafik det som kommer efterfrågas framöver. Kravet på en utbyggnad av Arlanda motverkar också en snabb nedläggning av Bromma flygplats. Men framförallt, med allt vi vet om läget för klimatet är det en häpnadsväckande argumentation.  

    För oss som grönt parti är det obegripligt att driva på för en utbyggnad av en fossil industri som flyget. Nästan varje månad kommer nya illavarslande siffror. I sydvästra USA i Kalifornien uppmättes till exempel 54,4 grader i augusti. Det har varit ovanligt varmt även över stora delar av Arktis och havsisens utbredning har varit en av de allra lägsta för årstiden. Även här hemma i Sverige har det varit varmare än normalt under augusti månad. 

    Det är helt enkelt inte möjligt för samhället att fortsätta investera i skadliga klimatutsläpp och låtsas som att teknikutvecklingen kommer att lösa klimatproblemen. Det kommer den inte, åtminstone inte i tid. 

    Vi i Vänsterpartiet har länge drivit en nedläggning av Bromma flygplats, och det finns med i vår budget där vi föreslår nedläggning redan nästa år 2021. Men vi vill se en nedläggning av Bromma flygplats utan en utbyggnad av Arlanda. Nu måste andra partier, från höger till vänster, acceptera faktum. Klimatfrågan är akut och inga beslut kan fattas som går i fel riktning.

    Rikard Warlenius, klimatpolitisk talesperson Vänsterpartiet Stockholms stad


    Det här är en debattartikel publicerad på SMB:s opinionsida. Åsikterna i texten tillhör skribenten.

    Extremtorkan 2018 rubbade skogarnas koldioxidupptag

    Den torra sommaren 2018 slog hårt mot de europeiska skogarna som tog upp 18 procent mindre koldioxid än normalt. Samtidigt innebar det den lägsta skörden på decennier. Det visar en europeisk studie med över 200 forskare inblandade.

    Extremtorkan 2018 gav en dyster inblick i framtiden, både i Sverige och i Europa som helhet. Redan i maj etablerade sig värmen i Sverige och under under sommaren drabbades Sverige av de mest omfattande skogsbränderna i modern tid. Juli månad blev den varmaste i Sverige på 260 år och värmeböljor krävde dödsoffer världen över. Bara i Sverige kan drygt 600 personer ha dött till följd av värmeböljan.

    I hela Sverige blev juli 2018 3-5 grader varmare än normalt och på de flesta håll därmed den allra varmaste som hittills registrerats. Träd blev stressade i värmen, vilket ledde till skadeangrepp och spannmålsskörden blev 45 procent mindre.

    Skogen ska normalt ses som en av de stora möjligheterna att minska klimatpåverkan eftersom den fungerar som en sänka för atmosfärens koldioxid. Forskarna har tidigare vetat att skogarna påverkas av torkan, men har inte kunnat kvantifiera hur kraftig denna påverkan är och vilka processer som reglerar kolbalansen. Nu har forskare från Lunds universitet tillsammans med drygt 200 andra forskare i ett stort europeiskt projekt tittat på just detta. Resultatet, i form av 17 artiklar, presenterades nyligen i ett specialnummer av den vetenskapliga tidskriften Philosophical Transactions of the Royal Society B.

    Studien är den hittills mest omfattande kring hur extremtorkan påverkade Europas vegetation och koldioxidbalans. Till sin hjälp har man använt klimat- och växthusgasdata från forskningsinfrastrukturen ICOS (Integrated Carbon Observation System) och dess cirka 140 mätstationer i tolv europeiska länder.

    Två av studierna är ledda från Lunds universitet. I den första studerade naturgeografiforskaren Anders Lindroth tillsammans med kollegor hur torkan påverkade kol- och vattenbalanser i elva nordiska skogar. Resultatet visar att i de skogar som utsattes för den värsta torkan minskade nettoupptaget av koldioxid kraftigt, i ett fall från ett stort upptag ett normalår till inget upptag alls 2018. Resultatet förvånade Anders Lindrotht:

    Det som förvånade mig mest var att effekten blev så kraftig att ett normalt stort nettoupptag helt utraderades under torråret. Torka leder till minskat kolupptag i alla typer av skog och det finns risk för att skogen i framtiden inte fortsätter att vara den stora kolsänka som den är idag.

    I den andra studien från Lunds universitet undersökte naturgeografiforskaren Janne Rinne hur torkan påverkade växthusgasutbytet i nordiska myrekosystem. Hans resultat visar att även myrarna tog upp allt mindre koldioxid, vilket innebär att vi i framtidens klimat kanske måste omvärdera skogs- och myrekosystem som naturliga kolsänkor.

    Detta är bara ett oroande tecken där viktiga kolsänkor riskerar bli kolkällor i ett framtida klimat,. Ett exempel är torvmarken när permafrosten smälter. Även världens tropiska regnskogar blir allt sämre på att binda koldioxid ur atmosfären och en femtedel av Amazonas släpper redan ut mer koldioxid än den absorberar. Det visar på känsligheten i dessa system och vikten av att begränsa våra utsläpp så mycket vi kan så fort som möjligt.

    Oljejätte planerar öka utsläpp med 17% om året

    Läckta dokument visar att Exxon, en av världens största oljeproducenter, har planer på att drastiskt öka sina koldioxidutsläpp. Enligt Exxons egna beräkningar ska de årliga utsläppen öka med 17 procent fram till 2025.

    Det är nyhetsbyrån Bloomberg som kommit över de läckta dokumenten som visar att Exxon har planer på att öka de årliga koldioxidutsläppen med 17 procent fram till 2025. Bloomberg skriver att de ökade utsläppen skulle motverka de internationella ansträngningarna för att bromsa uppvärmningen. 

    Bloomberg konstaterar att Exxons planer på att utöka sina koldioxidutsläpp kommer vid en tidpunkt då några av Exxons konkurrenter, BP och Shell, bromsar in satsningarna på olja och istället satsar på nollutsläpp.

    Exxons läckta utsläppsberäkningar är daterade till innan Covid-19-pandemin, vilken har lett till en minskad global efterfrågan på olja. Utifrån det är det fortfarande oklart om Exxon kommer att fullfölja sina planer på att utöka sina koldioxidutsläpp, däremot visar planerna vad företaget är beredd att göra för att öka sin omsättning.

    Klimatredovisning i hetluften

    Allt fler företag klimatredovisar, vilket är bra både för företagen själva och miljön. Samtidigt kritiserar nu flera större bolag ett av de ledande klimatredovisningssystemen. Bolagens kritik är i huvudsak att redovisningen är alltför resurskrävande, men även att den snarare handlar om beskyddarverksamhet än transparent rapportering av miljö- och klimatprestanda.

    För att kunder, samarbetspartners, miljörörelsen och andra intressenter ska kunna utvärdera och sätta press på företags klimatarbete behöver företagens klimatarbete redovisas. Även företagen själva behöver ha god koll på sina utsläpp.

    Grundläggande för alla bolag är att ha kunskap om sina egna utsläpp. Det gäller de direkta utsläpp som kontrolleras av företaget (scope 1), de indirekta utsläpp som uppstår vid produktion av inköpt energi (scope 2) samt de indirekta som ligger längre upp eller ner i värdekedjan (scope 3), skrev Jenny Stiernstedt 2019 i Dagens Industri.  

    Glädjande nog har klimatredovisning blivit allt vanligare. Enligt en rapport från 2050 Consultings ökade till exempel antalet företag på Stockholmsbörsen som klimatredovisade från drygt en fjärdedel av företagen 2014 till närmare tre av fyra 2018. I rapporten skrev de även att redovisningarna under den perioden även blivit mer ambitiösa och inkluderade allt oftare även utsläpp i leverantörskedjorna.

    Trots att företagen behöver göra ännu mer verkar det ändå ha skett en positiv utveckling vad gäller klimatredovisning bland svenska storbolag. De flesta större svenska bolag redovisar sin klimatpåverkan i sin hållbarhetsredovisning och använder då någon redovisningspraxis, till exempel GRI (Global Reporting Initiative). Utöver företagens hållbarhetsredovisning finns därtill olika typer av index, vilket också skulle kunna ses som ett slags redovisningssystem för företagen. 

    Den här sommaren har dock ett mindre ordkrig utbrutit gällande de olika klimatredovisningssystemen. Den egentliga huvudfrågan handlar om vilket redovisningssystem som är mest rimligt, bra och transparent. Flera större bolag har till exempel riktat kritik mot en av de marknadsledande klimatredovisningsystemet CDP, Carbon Disclosure Project. CDP är kopplat till Carbon Disclosure Leadership Index där företag listas utifrån sitt klimatarbete. Kritiken har i huvudsak handlat om att det är alltför resurskrävande att rapportera till CDP på grund av mängden formulär. Många företag har av samma orsak slutat rapportera sin klimatpåverkan till CDP. 

    En särskild dispyt har uppstått mellan CDP, Boliden och SCA, vilket Aktuell Hållbarhet rapporterat om. I början av sommaren valde CDP att kritisera de två bolagen för att inte redovisa sin klimatpåverkan. Enligt CDP är inrapporteringen av bolagens klimatpåverkan viktig för transparensen och för företagens egna konkurrenskraft. 

    Boliden och SCA har nu svarat på kritiken och menar att de avstår från att rapportera till CDP på grund av mer strukturella orsaker. Enligt bolagen ägnar sig CDP åt utpressning, samt att CDP:s verksamhet snarare handlar om beskyddarverksamhet än transparent rapportering av miljö- och klimatprestanda.

    Både SCA och Boliden menar att de redovisar sin klimatpåverkan, men har istället valt att arbeta enligt andra principer och modeller.

    Både SCA och Boliden har utförliga miljö- och klimatdata, presenterade enligt välkända principer och modeller som GRI och Global Compact och lätt tillgängliga på företagens hemsidor och i års- och hållbarhetsrapporter, säger Klas Nilsson, kommunikationsdirektör för Bolidengruppen till Aktuell Hållbarhet.

    Samtidigt har andra bolag valt att återuppta sin redovisning till CDP.

    Vi upplever nu en större efterfrågan från investerare att vara med där. Det går inte att sticka under stol med att det är ett omfattande arbete, men någonstans måste man hitta sätt att jämföra bolag. Det behöver inte vara CDP, men i någon mån är det den organisationen som gäller nu, därför lägger vi vår tid där, säger SKF:s hållbarhetschef Johan Lannering till Aktuell Hållbarhet

    I CDP:s svar på kritiken lyfter de frågan om att den klimatredovisning som rapporteras via hållbarhetsredovisningarna inte blir läst och därför behöver kompletteras med annan redovisning.

    Det är en förståelig invändning från ett företag som själva redovisar sin påverkan. Men problemet är att kapitalmarknaden inte läser hållbarhetsrapporterna. Det är omöjligt att gå igenom varenda redovisning och den som inte är villig att bidra till ett standardiserat arbete kan därför inte sägas bidra till transparens. […] Vi tar ut en liten avgift men är inte något vinstdrivande företag, och vi är helt transparenta med vår finansiering som bland annat kommer från EU-kommissionen, säger Steven Tebbe, managing director på CDP Europe till Aktuell Hållbarhet.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.