Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Efter 15 år i miljöns och klimatets tjänst skrider SMB vidare – utan att förtröttas

    Skridskotur på Öresjö i juletid

    Det år vi nu lämnat är SMBs femtonde sedan starten 2010. Vi bildades som en reaktion mot det mediala ointresset för miljön och klimatet. Idag kommer det främsta hotet mot kunskapsbildningen om dessa ödesfrågor från all falsk information och den hårda polariseringen. SMB avger nyårslöftet att under 2025, trots alla svårigheter, oförtröttligt bedriva saklig och oberoende miljö- och klimatjournalistik – till fromma för allas vår framtid.

    15 år är bara en liten blinkning i historien. Men alla dessa dagar har ändå varit fyllda med händelser, dramatik och skeenden. Och bara inom vårt bevakningsområde har det funnits många nyheter att berätta om.

    En liten enkel slagning i SMB-loggen visar att våra skribenter publicerat sammanlagt 7 600 artiklar (!) sedan starten. I snitt alltså drygt tio varje vecka. Vartill kommer inlägg från krönikörer samt debattartiklar.

    Vi kan nu se tillbaka på verksamhetsåret 2024. Det har varit innehållsrikt och stundtals dramatiskt. Bland annat har vi berättat utförligt och i ett flertal artiklar om remarkabla meteorologiska rekord och om regeringen Kristerssons katastrofala klimat- och miljöpolitik efter halva mandatperioden. Vi har hållit ett granskande öga på EUs klimat- och miljöbeslut – med både ris och ros – och synat forskningsrön om företagens hållbarhetsarbete. Bland mycket annat.

    SMB avslöjade Timbro-samarbete med Atlas och Exxon

    2024 har också varit ett år då viktiga avslöjanden gjorts. I somras berättade SMB, i samarbete med Dagens ETC, efter granskning av hundratals dokument historien om hur Svenskt Näringslivs dotterorganisation Timbro systematiskt samarbetat med, och finansierats av, den reaktionära tankesmedjan USA-baserade tankesmedjan Atlas. Syftet med samarbetet var att sprida klimatförnekande propaganda i Sverige åren kring sekelskiftet. Vi visade även att pengar från oljebolaget Exxon använts för att finansiera verksamheten, och att samarbetet mellan Timbro och Atlas sträcker sig ända in i nutid. Länkar till artikelserien och uppföljningar av den återfinns här, här och här.

    Nu skriver vi 2025. Året står vidöppet. Vad betyder Donald Trumps återinträde på presidentposten för klimatarbetet? Kommer den svenska miljömålsberedningen att lämna kraftfulla förslag till klimatåtgärder, eller göra ett magplask? Kommer Svenska Kyrkan att anta förslagen i sin skogsutredning, och bli nationell vägvisare mot ett hållbart svenskt skogsbruk?

    Se där tre ämnen – bland många – som vi nu spänner bågen för att följa, granska och skildra!

    SMB:s artiklar och gästkrönikor publiceras förutom på supermiljobloggen.se även på Linkedin, Facebook, Instagram, Bluesky och Threads. Alla är välkomna att bidra med nyhetstips till oss och förslag på debattinlägg på adress kontakt@supermiljobloggen.se .

    Våra läsare och följare önskas härmed ett Gott nytt År!

    Mattias Goldmann: Lyssna på aktivisterna och ta klimatkrisen på allvar!

    MSB:s nya folder ”Om krisen eller kriget kommer” är utförlig och omfattande, utom i ett avseende där myndigheten misslyckas helt. Det handlar om den klimatkris vi redan är inne i, men som avhandlas knapphändigt på en enda sida, skriver SMB:s krönikör Mattias Goldmann. Och råder såväl MSB som regeringen att lyssna till klimataktivisternas maningar om att ta klimatfaran på allvar och agera därefter.

    KRÖNIKA Du ska ha fått den i brevlådan, och kanske har du under julledigheten rentav läst den. Jag tänker förstås på nya versionen av ”Om krisen eller kriget kommer”, den brandgula foldern om hur vi ska agera för att alla vara ”en del av Sveriges beredskap.”

    Första versionen kom 1943, mitt under andra världskriget. I den fanns skrivningar om skyddsrum, bombanfall, sabotage och spioneri som drygt åttio år senare känns förfärande aktuella. 2018 års version har åldrats sämre, eftersom det de gångna sex åren hänt så mycket i vår omvärld – coronapandemin, Rysslands anfallskrig mot Ukraina och Sveriges medlemskap i Nato är tre exempel på sådant MSB förstås inte visste om när de skrev foldern. 

    Inte heller klimatkrisen fanns med – förrän nu, men det avsnittet tycks ha skrivits med ingången ”vi behöver något om klimat också”.

    Klimatkrisen blir en fråga om korvgrillning

    Sedan 1943 har skriften blivit dubbelt så tjock och är nu på 32 sidor. En enda sida tillägnas klimatkrisen; lika mycket eller lite som för att beskriva hur vi ska göra med våra husdjur om det blir krig. Klimatkrisen har rubriken ”Extremväder”, med texten ”Extremväder som skyfall, översvämningar och värmeböljor blir allt vanligare. Risken för naturolyckor som jordskred och skogsbränder ökar.”

    Det enda handfasta tipset är att ”Ta reda på om det är eldningsförbud innan du eldar eller grillar.” Att reducera klimatkrisen till att korvgrillningen kanske får ställas in vore skrattretande om det inte vore så allvarligt.

    ”Ta varningarna på allvar” skriver MSB. Det är just vad vi alla behöver göra. Vi kan förbereda våra boenden för extremhetta, vi kan ha beredskap för att kraftiga stormar slår ut elnätet eller blåser ned träd och vi kan vara redo på att torkan gör att vattenkranen rosslar tomt.

    Klimatanpassning får tio kronor per svensk i stöd

    Men mycket behöver ske på samhällsnivå; en våldsam skogsbrand som förflyttar sig hundratals meter i minuten kan vi inte skydda oss mot som individer, inte heller översvämningar så kraftiga att bilar och hus flyter iväg eller stormar som gör vägarna ofarbara, matbrist på grund av torka eller utdöda pollenisatörer eller klimatdrivna flyktingströmmar. Också våra politiska beslutsfattare behöver ta varningarna på allvar.

    För det första: Klimatanpassa snabbt. Det statliga stödet till klimatanpassning är försvinnande litet, inte ens hundra miljoner kronor om året – 300 000 kronor per svensk kommun eller en knapp tia per svensk. Det måste snabbt utökas, med en klimatakut att smidigt få medel från när klimatkrisen slår till, hårt och obevekligt – men också mer förebyggande arbete.

    För det andra: Sluta förvärra. Sänkta priser på fossila drivmedel, avskaffat stöd till kollektivtrafiken, fyrdubblad moms på reparationer, inställda ansökningsomgångar för Klimatklivet… Allt detta häller bensin på elden och lämnar medborgaren i sticket. Också lokalt förvärrar många kommuner situationen genom att bevilja och aktivt utveckla bostadsområden i klimatmässigt särskilt utsatta lägen.

    För det tredje: Lär av erfarenheterna. Pandemin visade hur vi i kristider kan samarbeta och hur politiken kan kliva fram och tydligt ange vad som förväntas av oss medborgare – vilket de flesta av oss tacksamt tar emot. I klimatkrisen gömmer sig våra folkvalda bakom påståenden att det saknas folkligt stöd för en ansvarsfull politik – trots att vi gång på gång ser att det inte stämmer.

    Ibland har någon tagit illa vid sig av klimataktivister som satt sig i vägen för biltrafiken. Nu ser vi dock att det är själva klimatförändringarna som försvårar vår rörlighet. Vi ser också klimataktivister som Extinction Rebellion som tar vid där MSB går bet; medan myndighetens tips begränsar sig till grillstopp, ger de i ”När klimatkrisen kommer” en allvarstyngd uppmaning att agera för att fortsatt kunna hejda det värsta.

    Det är viktigt och värt beröm, men den broschyren kommer inte i varje hushålls brevlåda och för många står själva avsändaren i vägen för budskapet. Därför måste politiken agera och göra vad den brandgula foldern manar till; ta varningarna på allvar.

    2024: Några ljuspunkter för miljön – trots rekordvärme och extremväder

    Storbritanniens sista kolkraftverk slog igen portarna, förnybar energi växte fortsatt snabbt och avskogningen i Amazonas minskade rejält. Det är några av de positiva nyheterna som BBC listar för att runda av detta annars dystra år för klimat och miljö.

    Året 2024 gick till historien som det varmaste någonsin – medeltemperaturen steg för första gången till 1,5 grader över referensperioden 1850-1900. Stormar och andra extremväder har orsakat både dödsfall och stora skador. Ändå har klimatförnekarna och fördröjarna stärkt sina ställningar, framför allt med valet av Trump som USAs näste president. FNs klimatmöte i oljestaten Azerbajdzjan gav magert resultat: Utfasning av fossila bränslen ströks ur avtalet. Klimatbistånd till drabbade länder utlovades visserligen, men summan är otillräcklig. FNs miljömöte för biologisk mångfald gav inte heller de resultat många hoppades på, även om ursprungsbefolkningar fick en starkare ställning i förhandlingarna.

    Men de dystra nyheterna är inte hela sanningen. BBC lyfter fram flera framsteg som faktiskt också skett under 2024.

    Slutet för kolkraft i Storbritannien

    Den 30 september slutade röken att bolma från skorstenarna på det sista kolkraftverket, Ratcliffe-on-Soar i Nottinghamshire. Ett historiskt ögonblick i koleldningens och den industriella revolutionens vagga. Anläggningen monteras nu ned och det är oklart vad som kommer att byggas på platsen, men batterilagring av energi är en möjlighet som diskuteras.

    Förnybar energi fortsatte att växa

    Minskande kostnader, framför allt för solenergi, har lett till en ökning av förnybar el globalt sett. I USA slog vindkraften rekord i april och gick om kolkraften. Den internationella energimyndigheten IEA förutspår att den förnybara energiproduktionen kommer att växa 2,7 gånger till 2030, vilket är nära FNs mål om en tredubbling. Vid slutet av detta decennium förväntas förnybara energikällor stå för hälften av all elektricitet. Lejonparten av den förnybara tillväxten kommer från ett land: Kina. 2030 beräknas landet stå för minst hälften av världens förnybara elkapacitet.

    Floder, berg och valar blev ”juridiska personer”

    I Ecuador har naturen, till exempel floder och skogar, rättigheter sedan flera år. Detta har visat sig vara ett effektivt sätt att skydda ekosystem. I år har exempelvis bergen Te Papakura o Taranaki på Nya Zeeland erkänts som ”förfädernas berg” och fått rättslig status som juridisk person. I Brasilien har vågor, valar och delfiner fått egna rättigheter i vissa områden.

    Stort havsområde skyddat vid Azorerna

    I Nordatlanten etablerades regionens största skyddade havsområde. Cirka 287 000 kvadratkilometer, 30 procent av havet runt den portugisiska skärgården, omfattas. Hälften av området har fått ett starkt skydd, där inget fiske eller utvinning av naturresurser tillåts.

    Skogsskövlingen i Amazonas minskade

    Under tolv månader fram till juli 2024 avskogades drygt 6000 kvadratkilometer av regnskogen. Trots att detta är ett område lika stort som den amerikanska delataten Delaware, är det den lägsta siffran på nio år. Detta trots att skogsbränderna 18-faldigades (!) på grund av en historisk torka. President Lula, som kom till makten för två år sedan, har lovat ett slut på skövlingen av Amazonas till år 2030.

    Skydd för biologisk mångfald fungerar

    En stor genomgång i tidskriften Science omfattande 186 olika studier (och över 600 fall) visade tidigare i år att åtgärder för att skydda natur fungerar: I två av tre fall vänds trenden och förlusten av biologisk mångfald minskar. BBC rapporterar dels om Kazakhstan där Saiga-antilopen räddats från utrotning, och dels om projekt i Kalifornien ledda av ursprungsbefolkningen Yurok-stammen. Där har lax återvänt till Klamathfloden genom att en damm tagits bort. Dessutom seglar kondorer, en helig fågel för stammen, numera åter fram över Yurok-territoriet.

    Klimatplaner kräver orimligt mycket markyta

    För första gången har forskare räknar ut hur mycket mark som världens länder intecknat för att nå klimatmålen, till exempel genom att suga upp koldioxid med hjälp av trädplantager. Och resultatet visar att planernas markkrav är orimliga. Det är heller inte säkert att den utpekade marken verkligen är tillgänglig, vilket en ny svensk avhandling visar.

    Vart femte år sedan Parisavtalet ska världens länder lämna in klimatplaner för att visa hur de ska nå målet om netto noll koldioxidutsläpp, så kallade Nationally Determined Contributions. För att nå netto noll måste inte bara utsläppen minska, koldioxid måste också sugas upp genom koldioxidsänkor, som växande skog.

    I en studie i tidskriften Nature Communications har forskare analyserat hur mycket landyta som skulle tas i anspråk om 194 länders planer förverkligas. Resultatet: En yta större än hela USA.

    Genom att sammanställa den totala mängden mark som länder vill ta i anspråk för att nå nettonollutsläpp visar vår studie hur orealistiska klimatplanerna är. Om de genomförs till fullo påverkar det mark som idag används till annat. Detta skulle skapa stora konflikter kring matproduktion och biologisk mångfald, säger Wim Carton, universitetslektor vid Lunds Universitet, i ett pressmeddelande.

    Enligt studien skulle 40 procent av markytan i planerna göras om till skog för att lagra koldioxid. Den övriga arealen omfattar främst återställning och restaurering av mark och skog. Ett fåtal länder har även projekt för att avskilja och lagra koldioxid på olika sätt, till exempel genom förbränning av biobränsle där koldioxiden fångas upp, BECCS.

    Risk för sänkt fokus på utsläppsminskningar

    Vissa länder sticker ut. Exempelvis anger flera afrikanska länder söder om Sahara att de ska använda en femtedel av markytan för att nå netto noll. Detta skulle innebära att redan sårbara människor skulle förlora mark de behöver för att odla mat för sin överlevnad.

    Wim Carton menar att många länder har orimliga förhoppningar på hur mycket koldioxid som kan sugas upp, och att scenarierna i de flesta fall inte kommer att fungera. Och om de skulle fungera, skulle det få svåra konsekvenser för biologisk mångfald och matförsörjning. Samtidig riskerar orealistiska förväntningar om att suga upp koldioxid att leda till lägre ambitioner att minska utsläppen här och nu.

    Mark för biobränsle ofta inte tillgänglig

    Bioenergi anses spela en viktig roll i övergången till ett fossilfritt samhälle. Men även detta kräver mark för att odla biobränslet. Nu visar en ny avhandling att mycket av den ”outnyttjade jordbruksmark” som hittills pekats ut som avgörande för att odla biobränsle i södra Sverige i själva verket inte är tillgänglig. Tidigare har man antagit att mark som inte längre får jordbruksstöd skulle vara tillgänglig, men enligt forskaren Josefin Winberg och hennes kollegor stämmer inte det.

    Vi kom fram till att denna tidigare uppskattning av hur mycket marginalmark som finns tillgänglig för bioenergiproduktion var kraftigt överskattad. Vi fann också att en stor del av jordbruksmarken som tagits ur produktion övergått till andra användningsområden – vanligtvis gräsfoderproduktion eller hästhållning, säger hon enligt ett pressmeddelande från Lunds Universitet.

    Dessutom är mycket av den aktuella marken fördelad på väldigt små arealer, under 0,5 hektar vilket skulle göra bioenergin olönsam. Och att odla på mark som används för livsmedelsproduktion skulle öka vårt importberoende ytterligare.

    Även här kan alltså slutsatsen dras att det inte är realistiskt att ersätta utsläppsminskningar med bioenergi och koldioxidinfångning.

    Filip Johnsson: ”Klarar vi att få till styrmedel för omställningen innan det är för sent?”

    Det krävs tydliga, rättvisa och långsiktiga styrmedel som lotsar oss människor och hela samhället i rätt riktning för att klara klimatomställningen. Detta är möjligt – men hindren är många, och det gångna året har inte precis visat upp en önskvärd utveckling, skriver SMB:s krönikör Filip Johnsson i sin helgtext.

    I mina två senaste krönikor har jag konstaterat att det ser dystert ut för klimatomställningen. Och, ja, året har inte varit det bästa om man ser till klimatfrågan och världsläget.

    Kriget i Ukraina fortgår. Trump vann det amerikanska valet. Olika klimatrelaterade väderhändelser inträffade, som översvämningarna i Valencia och skogsbränder (vilka med stor sannolikhet kan kopplas till klimatförändringarna). De globala koldioxidutsläppen slår (återigen) rekord. Här hemma har regeringen ett ensidigt fokus på kärnkraft, utan någon konsekvensanalys av vilka alternativ som finns. Detta trots att industrin är beredd att elektrifiera sina processer och behöver mer el mycket snabbare än vad ny kärnkraft kan finnas på plats.

    Sedan har vi en konsumtionshysteri. Nu senast med mer eller mindre kaos i lågpriskedjan Rustas butiker för att de sålde någon skönhetsrelaterad produkt billigt.

    Vartåt är människan på väg? undrar man.

    Apropå konsumtion så är det juletider och det handlas såklart julklappar – säkert ”som aldrig förr”. Hur det gick för julhandeln kommer säkert, likt varje år, vara föremål för ett antal artiklar på tidningarnas ekonomisidor. Tänk om ekonomiredaktionerna satt lite närmare redaktionerna som sysslar med klimatrapportering.

    9 000 ton grejor från Temu och Shein flygs – varje dag!

    När det gäller julhandeln kunde man hoppats på lite mer återhållsamhet från konsumenterna med tanke på all information om klimatrelaterade effekter. Men Dagens Nyheter skrev nyligen att en studie som citeras i Forbes visat att det varje dag skickas i snitt runt 9 000 ton gods med flygfrakt från näthandelsföretagen Temu och Shein i Kina till kunder i väst – motsvararande 88 fullastade Boeing 777! Kanske ännu mer nu då siffran är från tidigt i år.

    Jag har alltid undrat varför det för kanske bara ett halvår sedan helt plötsligt började dyka upp konstiga annonser för Temu, även på DN:s och andra tidningars hemsidor. Annonser med verktygsset för 0 kr?!?. För ett par år sedan gick DN ut med att tidningen skärpt hållningen gentemot annonsering som inte präglas av hållbarhet. Men det verkar mest handla om att ställa krav på påståenden om hållbarhet i annonser som hävdar sådan. Vilket i och för sig bra. Men hur är det med annonser som inte anger att de aktivt arbetar med hållbarhet? Här syns ingen större förändring med tanke på alla annonser för charterresor och bilar.

    Mycket reklam för resmål som man absolut måste flyga till

    Inte minst förundras jag över annonser för alla temaresor till avlägsna platser med fantastisk kultur, natur och djurliv, dit det definitivt inte går att åka tåg. Gärna med någon pensionerad reporter – eller kulturperson – som reseciceron. 

    När det gäller Temu och Shein har i alla fall vår klimat- och miljöminister rutit till och menat att de borde förbjudas och att influencers borde ta ett större ansvar. Bra, men troligtvis svårt för ett enskilt EU-land att komma åt detta rent lagligt. Om (reklamfinansierade) influencers kommer ta ett större ansvar återstår att se.

    Åtgärder och styrmedel för att åstadkomma en mer hållbar konsumtion studeras i forskningsprogrammet ”Mistra Sustainable Consumtion”. Forskarna i programmet konstaterar att det som kan få effekt är olika former av standarder och regleringar. Styrmedel som riktar sig mot individers eller hushålls konsumtionsbeteenden, som till exempel restriktioner för flygresor, har däremot troligtvis lägre genomförbarhet.

    Långsiktiga, rättvisa och tydliga styrmedel krävs!

    Detta på grund av att styrmedel kommer möta motstånd från allmänheten. Häri ligger nog svårigheten: Människan klarar inte att som kollektiv ta de rätta besluten och införa något styrmedel som gör det betydligt dyrare att åka på den där resan. Vi är liksom fast i det system vi byggt där allt hänger ihop. Inte minst konsumtionen som sådan kopplar även till ekonomin och arbetstillfällen – och som rapporteras på tidningarnas ekonomisidor.

    Det krävs tydliga och långsiktiga styrmedel på en mängd olika nivåer om samhället ska klara omställningen. Sådana måste dessutom upplevas som rättvisa.

    Klarar vi att få till sådana styrmedel innan det är för sent? Eller kommer vi att leva efter mottot ”shop till you drop”?

    Tänkte ett tag att jag skulle avsluta denna krönika med något hurtigt om att jag ändå ser lite positiva signaler. Men jag avstår denna gång.  Jag brukar för övrigt alltid be min sambo läsa igenom mina krönikor innan jag skickar in dem. Denna tyckte hon var ovanligt gnällig. Och då har jag ändå strukit en del i den som ni nu läser… I vilket fall – Gott Nytt År på er!

    Efter överklagan från staten – ytterligare rättegång mot Fosen-aktivisterna

    Aktivisterna som ockuperade energidepartementet frikändes i Oslo tingsrätt, men står nu inför rätta igen efter överklagan från åklagarmyndigheten. Det gäller den norska statens olagligt byggda vindkraftpark på samisk mark i Fosen. Det har gått flera år utan att staten har agerat för att ta bort vindkraftparken, och därför gjordes aktionen i syfte att få ett erkännande och en ursäkt till samerna.

    SMB har tidigare berättat om att aktivisterna från Fosen-aktionen frikändes i Oslo tingsrätt efter aktionerna i februari 2023. Åklagarsidan överklagade domen, med argumentet att aktivisterna inte betalat sina böter och att det inte skulle leda till friande dom.

    Under den gångna veckan har därför ytterligare rättegång hållits, denna gång i Borgarting hovrätt. Försvarsadvokaten Olaf Halvorsen anser att gripandet av aktivisterna från första början var olagligt. Han menar att andra sätt att uttrycka sig och föra fram budskapet inte har lett till något erkännande eller ursäkt från statens sida.

    Aktionen gjordes eftersom det tog för lång tid för staten att agera efter att Norges högsta domstol fastställt vindkraftparken olaglig 2021. ”Det känns väldigt orättvist. Mina meddemonstranter sitter här medan staten går fri”, sa aktivisten Ella Marie Hætta Isaksen i rätten denna vecka.

    Åklagarsidan hävdar under rättegången att “yttrandefriheten inte är absolut”. Försvarsadvokaten påpekar å andra sidan att demonstrationen ledde till framsteg i Fosen-fallet vilket är viktigt för demokratin.

    Flera av aktivisterna uppdaterar sina sociala medier under veckan, och skriver bland annat att aktionerna inte handlar om uppror, utan om att värna om jorden och mänskliga rättigheter. Det är utmattande och avhumaniserande att gång på gång behöva bemöta böter och rättsliga åtgärder från staten, skrev aktivisten Elle Nystad på sociala medier när rättegången skulle påbörjas. Återigen faller bördan av rättvisa på axlarna hos de mest marginaliserade, fortsatte Elle Nystad, och återigen bevittnar dessa unga samer sin kultur och sitt land hotade och sina rättigheter ignoreras.

    Stämningar mot journalister och klimataktivister ökar i Europa

    Stämningsansökningar mot journalister och aktivister som driver klimatfrågor ökar runt om i Europa, visar en ny rapport. 

    Stämningar mot journalister, aktivister och offentliga övervakningsorgan blir allt vanligare i europeiska länder. Det visar en årlig rapport från Coalition Against SLAPP:s, som har gjorts i samarbete med organisationen Daphne Caruana Galizia Foundation. Enligt rapporten registrerades 1 049 stycken stämningsansökningar mot offentligt deltagande gentemot privatpersoner, journalister och icke-statliga organisationer mellan 2010 och 2023 i 41 olika europeiska länder.

    Stämningsansökningar mot offentlig deltagande kallas även SLAPP:s (Strategic lawsuits against public participation) och är rättsliga processer som initieras av politiker, företag eller andra offentliga aktörer mot privatpersoner, journalister eller icke-statliga organisationer. De fungerar som strategiska stämningar för att få privatpersoner att sluta driva en fråga som går emot ett företags eller politikers intresse. Enligt Politico utfärdades de flesta stämningar under 2023 av företag. Politiker stod för ungefär en tredjedel av stämningarna under 2023.

    SLAPP:s ökar i Europa trots EU-direktiv

    En problematik med SLAPP:s är att de kan användas som en form av censur av aktivister och journalister, vilket i sin tu begränsar vissa sociala och politiska hållningar från att lyftas i den offentliga debatten. Företag och politiker har oftast större finansiella resurser, vilket de kan utnyttja genom att driva utdragna rättsprocesser som privatpersoner och icke-statliga organisationer inte har råd att finansiera. EU har tidigare utfärdat olika direktiv för att begränsa SLAPP:s, i syfte att skydda journalister och aktivister från censur. Men trots tidigare EU-direktiv fortsätter antalet stämningsansökningar att öka. Bara under 2023 registrerades 166 SLAPP:s runt om i Europa.   

    Klimataktivister och journalister mest utsatta

    Av de 41 europeiska länder som ingått i analysen var det i Italien, Rumänien, Serbien och Turkiet som flest strategiska stämningsansökningar har utfärdats mot oberoende sociala organisationer, journalister och privatpersoner. Reportrar, redaktörer, och medieföretag var den mest utsatta gruppen, enligt rapporten. Framförallt blir journalister och aktivister som driver klimatfrågor stämda i högre utsträckning än personer som driver andra politiska eller sociala frågor.

    ”Klimatförändringar och miljöfrågor är ett ämne som kan få riktigt stora konsekvenser för företag. Och när journalister eller civilsamhället rapporterar om missförhållanden eller klimatpåverkan kan det ha en enorm effekt på företag och det är därför de går snabbt fram och vidtar extrema åtgärder för att tysta dem”, säger Emma Bergmans, policy- och påverkansrådgivare för Free Press Unlimited, i en intervju till Politico.

    Regeringen har bestämt sig: Fossilfritt Sverige förlängs två år

    Bild på Svante Axelsson, Fossilfritt Sverige

    Fossilfritt Sveriges uppdrag förlängs med två år. Det beslutar nu regeringen i ett sent skede, vilket väckt osäkerhet under hösten.

    – Vårt uppdrag är extra viktigt i dessa turbulenta tider säger Fossilfritt Sveriges chef Svante Axelsson och gläds över beskedet.

    Plattformen Fossilfritt Sverige bildades 2015 av den dåvarande regeringen och gavs uppgiften att samordna och stötta företag, kommuner och regioner i arbetet att ställa om till att använda förnybara istället för fossila bränslen. 2020 lämnades ett tilläggsdirektiv om att Fossilfritt Sverige särskilt ska stödja genomförandet av de 23 färdplaner som tagits fram tillsammans med näringslivets medverkande företag och organisationer.

    Det arbetet är inte på något sätt avslutat. Men hade ändå tagit slut den 31 december om inte regeringen hade lämnat sitt besked för några dagar sedan.

    Arbetet ska nu enligt besked intensifieras, bland annat med att skapa tydliga förutsättningar och förutsägbarhet för företagen när det gäller offentliga beställningar av fossilfria produkter och tjänster. Samtidigt pågår en liknande process inom den privata sektorn. Svante Axelsson tror att detta kan komma att stärka utvecklingen.

    Äntligen är tiden och tekniken mogen för att göra fossilfritt till det nya normala. En nyckelkomponent för att öka tempot i utvecklingen är upphandlingen som kan ge företagen den skjuts som behövs för att skala upp, så att fossilfria varor och tjänster i förlängningen landar på samma prisnivå som de gamla fossila lösningarna. Om fler upphandlare jobbar på det här sättet så kommer svenska företag att få ett avgörande försprång på den globala marknaden. Men då gäller det att vi är på bollen nu, säger Svante Axelsson i ett pressmeddelande.

    SMB har sökt Svante Axelsson med frågan om kansliet förlorat medarbetare som sökt andra tjänster under hösten, eftersom beslutet om förlängning kom först den 12 december.

    Skogsutredare: Inget förslag om slopat tillstånd för att avverka fjällnära skog

    Bild på professsor emeritus Göran Örlander

    Det finns inget förslag i regeringens skogsutredning om slopa tillståndet för att avverka fjällnära skog. Inte heller höjs gränsen på 0,5 hektar för att slippa lämna in avverkningsanmälningar. Det framkom när utredningens delbetänkande lämnades över till landsbygdsministern under torsdagen.

    2024 års skogspolitiska utredning, som genomförs av professor emeritus Göran Örlander, ligger inklämd i en liten hög av tre pågående betänkanden som alla handlar om skogsfrågorna ur olika perspektiv. Detta gjorde det svårt för utredaren att besvara en del väsentliga frågor, vilket blev tydligt i den videoutsända presentationen.

    Till exempel om hur kravet på skoglig tillväxt och ökad produktion – utgångspunkten för just denna utredning – ska viktas mot kravet på ökad kollagring i skog och mark, som är synnerligen viktigt ur klimatsynpunkt.

    Den sistnämnda frågan hanteras i den pågående miljömålsberedningen, med slutdatum i februari. Och hur skyddet av hotade och fridlysta växter och djur i skogen ligger i sin tur i Artskyddsutredningen.

    Den här överlappningen i tre separata utredningar har mött kritik från oppositionen för att göra det svårt att få någon helhetsbild av vad regeringen vill och prioriterar. Enligt uppgift till SMB från en källa i miljömålsberedningen är landsbygdsminister Peter Kullgrens (KD) svar på den kritiken att regeringen kommer att avvakta vad respektive utredning föreslår och först därefter göra en sammanvägning.

    Ingen kommentar från landsbygdsministern

    I linje med det beskedet sa Kullgren vid torsdagens presentation att han inte avsåg att kommentera något av de förslag som utredaren kom med.

    Skogsindustrins ökade aptit på timmer och inte minst massaved har lett till en stark press på de fåtaliga områdena med naturskog, inte minst den fjällnära. 6000 hektar av skyddsvärd äldre skog i det fjällnära barrskogsbältet har avverkats sedan 2020, berättade Svt för en tid sedan.

    Under hösten har det spekulerats om att utredaren skulle föreslå att slopa tillståndsplikten för fjällnära skog, med tanke på regeringens hållning. Något MP:s båda språkrör förde fram i en debattartikel i veckan. Men nej, utredare Örlander lägger inte fram något sådant förslag. Han ville dock inte säga om något sådant kan bli aktuellt i slutbetänkandet, som läggs fram i augusti nästa år. Fortsatt osäkerhet om dessa viktiga naturskogars framtid ännu en tid, alltså.

    Göran Örlander berättade att han övervägde att höja kravet på att lämna in avverkningsanmälan från 0,5 hektar till två hektar, men övergav tanken. Detta hade lett till att 70 000 hektar skog varje år avverkas utan någon anmälan alls, vilket hade äventyrat tillsynen. Han var tydlig med att det är EU:s lagar för skyddsregler som hindrar höjningen från dagens 0,5 till två hektar.

    Tio dagars frist för avverkning istället för sex veckor

    Han föreslår däremot att tio dagar istället för sex veckor blir fristtiden för en skogsägare att börja avverka efter anmälan. Här finns farhågor inom miljörörelsen att skyddsvärda biotoper hinner slinka igenom i högre grad än tidigare. Även ädellövskogslagen ska luckras upp, så att det inte blir en skyldighet för markägaren att plantera ny lövskog efter en avverkning. Ny lövskog ska dock planteras, men behöver inte anläggas på samma plats.

    Ett viktigt förslag från utredaren är att markägare ska ersättas av staten i de fall skog med höga skyddsvärden får avverkningsförbud. Något sådant system finns inte i dag, även om lagen ger möjlighet till det. Regeringarna och riksdagen har hittills låtit bli att införa ett sådant. Det skulle få namnet skogsmarksskyddsområde.

    Ersättningen ska enligt förslaget vara 125 procent av beståndets värde, vilket motsvarar den summa som utgår till skogsägare enligt bestämmelserna om biotopskydd.

    ”Inte rimligt att den enskilde ska betala för skydd”

    – Det är inte rimligt att den enskilde skogsägaren ska betala för ett skydd som har allmänt intresse. Det är en sak för skattebetalarna, framhöll Göran Örlander under frågestunden.

    Något motvilligt lämnade utredaren beskedet att en sådan skogsmarksersättning kan beräknas uppgå till 300 till 600 miljoner kronor om året.

    Eventuella anslag till ett sådant skydd skulle möjligen kunna dyka upp i höstens budget för valåret 2026. Men med tvekan, av tidsskäl. Slutbetänkandet i skogsutredningens kommer inte förrän mot slutet av augusti och måste remissas och beredas innan riksdagen kan fatta beslut.

    Regeringen har dragit ned kraftigt på skogsskydd

    Regeringen Kristerssons intresse för att anslå pengar till att skydda biologiskt värdefull skogsmark har också hittills varit minimalt, för att inte säga negativt. Det första man gjorde sedan man tillträtt hösten 2022 var att dra ned anslagen för naturreservat och inköp av värdefull skogsmark med ansenliga 1,5 miljarder kronor.

    Budgeten för program 20, klimat- och miljöåtgärder, har pressats tillbaka med totalt sju miljarder kronor sedan Kristerssons regering tillträdde. Skogsinköp och naturreservat har sammanlagt fått två miljarder kronor mindre i de budgetbeslut som tagits hittills, vilket SMB berättat tidigare.

    Från miljöhåll får utredningen negativ kritik, om än inte genomgående. Världsnaturfonden ser positivt på att tillståndet blir kvar för avverkning i fjällnära skog och att ersättningssystem föreslås. Däremot är organisationen, i likhet med Naturskyddsföreningen, kritisk till förslaget att sänka tidsgränsen för avverkning efter anmälan från sex veckor till tio dagar. Att de avverkningsanmälningar som Skogsstyrelsen inte prövar alls, så kallade ”ickebeslut” inte längre ska vara överklagningsbara är mycket negativt, säger båda organisationerna.

    XR:s kritik mot MSB-broschyren: “Inte ett ord om klimatkrisen”

    Under året har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap skickat ut broschyren Om krisen eller kriget kommer till svenska hushåll. Extinction Rebellion uppmanar nu politikerna till handling i sin egen broschyr När klimatkrisen kommit. SMB har träffat rebellmamman Kristin Palmqvist för ett samtal om broschyren.

    Vi träffas på Rådhustorget i Umeå efter en demonstration för fred och rättvisa. Vi går in på gallerian för att värma oss efter att ha stått ute i decemberkylan i två timmar. Kristin bär på kassar med Rebellmammornas virkade halsdukar som de burit på i demonstrationståget.

    – Med min bakgrund som biolog blev jag oerhört frustrerad och arg när vi fick en regering som gör allt de kan för att hejda klimatomställningen. Då hittade jag Rebellmammorna, en plats där man kan kanalisera sin frustration och oro. Vi försöker göra skillnad.

    Kristin Palmqvist, rebellmamma i Umeå. Foto: Alva Danielsson/Supermiljöbloggen

    Rebellmammorna är en gren av klimatrörelsen Extinction Rebellion. XR har skrivit broschyren När klimatkrisen kommit som uppmanar politikerna att ta klimatkrisen på allvar. Runt om i landet har XR-aktivister och rebellmammor delat ut broschyren och demonstrerat, bland annat utanför riksdagen.

    Vad handlar broschyren om?

    – Den tar upp problem med klimatkrisen som våra politiker inte verkar ha förstått, säger Kristin. Jag tror att man som privatperson kan känna sig orolig när vi pratar om hur klimatkrisen kan påverka vår säkerhet. Det handlar om till exempel ökad migration och klimatflyktingar, och mat- och vattenbrist. Vi riktar budskapet till politiker som har makten att agera för att förhindra krisen.

    XR är inte de enda som har gjort en egen variant av MSB-broschyren. Svenska freds uppmanar till politik som förebygger och förhindrar kris och krig. “Vi lever i en komplex värld. Inte bara krig pågår i vår omvärld utan klimatförändringar, pandemier, en demokratisk tillbakagång, rasism och polarisering kan skada och påverka oss”, står att läsa i Om krisen eller kriget förebyggs. 

    Vad tycker du om MSBs broschyr?

    – Den är väldigt krigsfokuserad. Det var också uppdraget från regeringen att den fokuserar på kriser som har med krig att göra. Den tar inte upp klimatfrågan alls. Det är också för lite fokus på vad civilsamhället kan göra. I och med att civilsamhället nedmonteras just nu, så är detta också ett stort problem, menar Kristin Palmqvist.

    När klimatkrisen kommit ska överlämnas till kommunfullmäktige idag på sammanträdet i Umeå. I flera andra städer har aktivister gjort likadant.

    – Vi tänkte att de skulle få med sig lite läsning inför julen, så vi delar helt enkelt ut broschyrerna till dem var och en och önskar God Jul. Det känns bra att påminna dem om att vi finns, säger rebellmamman Åsa Forsberg, som är en av dem som ska lämna över broschyren till kommunpolitikerna.

    Frida Hylander: Nu har vi chansen att göra klimatengagemang roligt

    En stor del av den svenska klimatrörelsen har övergett Elon Musks plattform X till förmån för Bluesky. SMB:s krönikör Frida Hylander ser nu hur det digitala klimatengagemanget mår bättre under nya, snällare, premisser. Men rörelsen har fortfarande flera problem och är alltför seriös. Det behövs mer trams helt enkelt, skriver Frida i veckans krönika.

    KRÖNIKA Vill ni verkligen befinna er i en ekokammare där alla tycker likadant och de med avvikande åsikter mobbas ut?
    Frågan har ställts i en rad olika texter under hösten, inte minst i samband med att allt fler lämnat Elon Musks algoritmdrivna plattform X till förmån för plattformen Bluesky. Istället för algoritmer ser Bluesky-användarna de man följer i kronologisk ordning, kan skapa egna flöden baserat på vad man gillar och uppmuntras blocka troll och högerextrema istället för att reagera på deras inlägg. Allt för att det ska bli kul och trevligt att vara på internet. I alla fall för stunden.

    Det är över ett halvår sedan Sverigedemokraterna avslöjades med att ha avlönade trollfabriker på bland annat X, och regeringen valde att inte göra något substantiellt åt det. Ändå har det tagit tid för många att lämna det sammanhang X utgjort: ett som aktivt boostar klimatförnekande inlägg och trycker ner både klimatforskningsinlägg och länkar till externa sidor. Jag tror att en anledning av flera handlar om idén att det är viktigt att försöka nå alla, inte bara de som redan är med på tåget. I klimatarbetet är det en vanligt förekommande grund till strategiska frågor; hur når vi fler? Hur får vi fler att vilja vara med? Vill man bygga en bred klimatrörelse kan man ju inte bara predika för de som redan håller med en, eller?

    Motsatsen till vad som händer på X

    Författaren och aktivisten Rebecca Solnit skriver att det är ett grundläggande misstag att tro att det skulle vara viktigt för demokratin och ens engagemang att befinna sig på platser där samtalet och energin äts upp av troll och fascister. Engelskans “preaching to the choir” är hämtat från kyrkans faktiska predikande och uppfattas ofta som ett sätt att omvända icke-troende. Men predikandet handlar inte främst om att omvända någon, utan om att samla folk, stärka, peppa, och förmedla de centrala budskapen om och om igen, hitta nya nyanser och bli påfylld med motivation. Det är motsatsen till vad som händer på X, där klimatrörelsen istället blir små isolerade öar som dräneras av otaliga troll och högerextrema. Risken med att ägna all sin tid åt att blocka och fäktas mot fiender är att man glömmer bort att en rörelses viktigaste publik är dess allierade, inte dess fiender.

    Att befinna sig i ett ständigt reaktivt tillstånd där ens fokus behöver läggas på att parera vansinniga utspel från de som gör motstånd mot klimatomställningen innebär att man samtidigt tappar fokus på en väldigt central sak: att bygga och stärka det man vill se mer av. Jag tror att det här är en av de viktigaste balansakterna för att skapa breda och starka rörelser: att vara tydlig med vad man vill bygga och stärka, utan att bli exkluderande för de som letar efter ett sammanhang att engagera sig i, men som ännu inte tagit steget. En rörelses viktigaste publik är dess allierade, inte dess fiender, men både allierade och potentiellt allierade behöver man nå på flera sätt.

    Mer trams mindre reaktivitet, tack!

    Ett problem klimatrörelsen som samhällspolitiskt diskussionsämne dras med är att den lätt blir allvarlig. Det är inte konstigt eftersom klimatkrisen är en i högsta grad allvarlig fråga. Detta faktum kan dels göra det svårare för de som engagerar sig att tillåta sig att känna glädje, lust och njuta av livet – eftersom njutning kan ses som ett svek mot de orättvisor man kämpar emot. Dels innebära att saklig och allvarlig kommunikation enklare blir en del av bruset, bland tusen andra kriser som pågår. Därför behövs humor och glädje.

    Nonsens och trams är verkligen inte bara nonsens, utan kan vara nödvändiga för att erbjuda en känslomässig lättnad mitt i människors klimatångest. Att exempelvis använda absurditet i texter eller bilder kan ofta förmedla ett budskap med större tydlighet, men framförallt skapa starkare känslomässiga reaktioner än vad ett sakligt allvar kan göra – vilket trösterikt nog kan minska den dissonans, det skav, många bär runt på i sina dagliga liv. Det här görs tack och lov redan, genom roliga memes eller kreativa och satiriska skyltar i klimatdemonstrationer – men vi skulle behöva mer trams som enar! Inte bara på internet utan i alla sammanhang där klimatrörelsen verkar. Klimatet är en allvarlig fråga, men det betyder inte att allt klimatarbete behöver vara det.

    Låt det här bli vår julklapp till oss själva och varandra: mer trams, mindre reaktivitet, mer fokus på att stärka och stötta de som redan är med på tåget. Och få det att bli så roligt att fler kommer vilja vara med. Så att vi 2025 verkligen kan fokusera på att bygga den värld vi vill se.

    Omöjligt att nå klimatmål utan livsstilsförändringar visar ny forskning

    Ett grönt landskap, en person cyklar på en grusväg.

    Det räcker inte med en grön omställning av industrin för att vi ska nå Parisavtalets 1,5 gradersmål. Ungefär hälften av utsläppsminskningarna behöver komma från minskad konsumtion, enligt forskningsprojektet ”EU 1,5° Lifestyles”. För att stötta beteendeförändringar mot en hållbar livsstil, krävs att samhället underlättar för individerna. Ett exempel är skatteväxling, vilket lyfts fram i en annan forskningsrapport.

    Forskarna bakom det europeiska projektet ”EU 1,5° Lifestyles” har genom studier i Sverige, Tyskland, Lettland, Spanien och Ungern identifierat de livsstilsförändringar som kan göra störst klimatnytta. Den livsstilsförändring som har störst effekt i Sverige är att undvika fossildrivna transporter – att sluta köra bensinbil kan minska en genomsnittlig persons utsläpp med 25 procent. För den som flyger mycket, gör det störst klimatnytta att undvika detta. Att äta mer växtbaserat har också stor effekt för genomsnittssvensken. I övriga länder står uppvärmning av hemmen högre på listan, på grund av fossilbaserad uppvärmning och sämre isolering.

    Samspel mellan individer och samhällssystem

    Enligt studien är acceptansen större för åtgärder som innebär en investering i ny teknik, som att skaffa solceller. Att ändra beteende och bli vegan och sluta köra bil har många svårt att tänka sig trots att det är billigt.

    Det finns dock mycket som beslutsfattare kan göra för att öka acceptansen. Exempelvis kan fler tänka sig att ta kollektivtrafiken om det finns ekonomiska incitament, och god tillgång på växtbaserade livsmedel ökar acceptansen för att välja vegetariskt.

    Acceptansen för styrande regler är också ofta högre än vad beslutsfattare tror, speciellt om reglerna uppfattas som förutsägbara och rättvisa.

    Studien pekar också ut strukturella hinder för att människor ska konsumera mer hållbart. Det viktigaste hindret är samhällssystemet som prioriterar tillväxt och konsumtion framför socialt välmående och miljöhänsyn. Andra hinder är motstridiga politiska styrmedel och att fossilberoende industrier tillåts påverka politiken.

    Vår forskning visar att 1,5°C-målet inte bara handlar om individuellt ansvar för att förändra konsumtionsmönster. Det krävs också ett större ansvar från samhället för att överkomma de verkligt grundläggande strukturer, som förhindrar individer från att göra hållbara val, säger professor Oksana Mont, som leder den svenska delen av projektet, i ett pressmeddelande från Lunds universitet

    Hon poängterar att det är viktigt att politiker stöttar medborgarna genom att göra hållbara levnadsvanor mer tillgängliga, överkomliga och bekväma jämfört med ohållbara produkter.

    Skatteväxling kan leda till mer hållbar och hälsosam konsumtion

    Ett styrmedel som kan vara effektivt är skatteväxling. Det visar en annan rapport från forskningsprogrammet Mistra Sustainable Consumption, där forskare från Chalmers tekniska högskola, Sveriges lantbruksuniversitet och Karolinska Institutet har bidragit.

    Genom att öka skatten på exempelvis rött kött och sötade drycker, samtidigt som frukt, grönsaker och fullkornsprodukter subventioneras, skulle utsläppen kunna minska samtidigt som folkhälsan förbättras.

    Rapporten visar också att majoriteten är positiva till höjda skatter på sockersötade drycker och sänkta skatter på frukt, grönsaker och fullkornsprodukter. Stödet för köttskatt är lägre, men ökar om intäkterna används för att sänka skatten på hälsosam mat.

    Ukrainska miljörörelsens uppmaning: stoppa ryska skuggflottan

    Ryska skuggflottan som uppstått till följd av sanktioner mot rysk olja utgör inte bara en säkerhetsrisk, utan även en stor miljörisk när illegala fartyg orsakar oljeläckage på världshaven. SMB har talat med ukrainska aktivisten Viktoriya Ball som kräver att Europa tar i med hårdare tag för att stoppa den olagliga oljehandeln.

    Efter omfattande sanktioner mot den ryska oljeexporten har Ryssland hittat nya sätt att fortsätta sälja olja. De har istället blivit en del av ett globalt skuggnätverk, enligt Elisabeth Braw, seniorforskare och säkerhetsexpert vid tankesmedjan Atlantic Council. Till bland annat köpare i Indien och Kina säljs oljan vidare i flera led.

    Ukraine Solidarity Project och Fridays For Future Ukraina kräver hårdare tag från Europa för att stoppa skuggflottan. SMB har pratat med klimaträttviseaktivisten Viktoriya Ball, som är aktiv i kampanjen.

    – Vi förstärker den ukrainska klimatrörelsens budskap om att EU ska stoppa ryska skuggflottan. Hundratals illegala fartyg rör sig i Östersjön och Nordsjön för att transportera olja som Ryssland fortsätter att tjäna pengar på.

    Fridays For Future i Kiev protesterar mot den ryska skuggflottan. ”Fossila bränslen finansierar kriget”, är ett av budskapen.

    I oktober rapporterade Politico om ett antal oljeläckage från fartyg som ska tillhöra den ryska skuggflottan. Utanför den skotska kusten observerades i mars ett tankfartyg som fraktade en miljon fat sanktionerad rysk olja till ett raffinaderi i Indien. Politico har därefter hittat nio tillfällen där fartyg från skuggflottan har lämnat oljespill i globala vatten sedan 2021.

    Utöver att dessa olagliga fartyg är oreglerade, så är de inte heller försäkrade. Det gör att när större oljespill sker så är det betydligt svårare att ställa de ansvariga till svars.

    – Som klimatrörelse kämpar vi för en rättvis och hållbar framtid. Och Ryssland äventyrar direkt dessa ansträngningar med sin skuggflotta, genom att stjäla en framtid från ukrainarna och förgifta Europas hav med oljeutsläpp eftersom dessa tankfartyg inte följer miljöbestämmelserna, säger ukrainska Viktoriya Ball, som just nu bor i Storbritannien och är aktiv i rörelsen därifrån.

    Hon menar att det ligger i varje europeisk ledares intresse att stoppa den illegala ryska oljehandeln. Fartygen finansierar krig, och riskerar en kostsam miljökatastrof. 

    Vad vill ni att Europas politiker ska vidta för åtgärder?

    – De europeiska regeringarna måste snarast införa effektiva miljö- och försäkringsstandarder och sanktionera varenda skuggflottas tankfartyg där ute. Nationella styrkor måste ha befogenhet att kvarhålla dessa fartyg på territorialvatten och internationellt vatten så snabbt som möjligt för att skydda människor och planeten.

    Ukrainska klimataktivisten Viktoriya Ball kräver ett stopp på den ryska skuggflottan. Foto: Konrad Skotnicki

    DI-ledare: ”Regeringens vindkraftspolitik är ohållbar – tänk om”

    Intrycket är att regeringen Kristersson har något emot vindkraft. Och priset för den osäkerheten kan bli mycket högt. Det skriver kärnkraftsvänliga Dagens Industri i en ledare. Skribenten frågar sig hur Taiwan kan bygga vindkraft i sundet mot sitt aggressiva grannland Kina när inte Sverige kan det.

    Debattens vågor har gått höga sedan regeringen i november meddelade att man stoppar fortsatt planering av 13 havsbaserade vindkraftsparker i Östersjön.

    ”Det var inget lätt beslut” försäkrade energiminister Ebba Bush. Hon och regeringen i övrigt hänvisade till Försvarsmaktens starka invändningar om att parkerna allvarligt försämrar försvarsförmågan och möjligheterna till snabb upptäckt av fientliga angrepp (läs från Ryssland, framförallt från dess enklav Kaliningrad) sydöst om Gotland.

    Men argumentet har väckt invändningar och misstänksamhet från många håll. Kritikerna pekar på att många andra EU-länder klarat sin försvarsplanering samtidigt som man byggt ut havsvindparker. Och varför har inte regeringen istället satt sig ned och samplanerat och kompromissat med militären?

    I en ledarartikel i dagarna kommer Dagens Industri med en stark uppmaning till regeringen Kristersson att tänka om. Och upprepar misstanken att regeringen verkligen har något emot vindkraft av sitt agerande att döma. ”Om den inte har det bör den visa att den allmänna opinionen har fel i sin uppfattning” skriver man.

    Att det skulle vara omöjligt att bygga vindparker av försvarsskäl ifrågasätter DI med ett talande exempel, hämtat från Fjärran Östern. Där bygger Taiwan ut havsvindkraftsparker i sundet som gränsar mot den aggressiva grannstaten Kina som hotar landet med invasion och ständigt kränker dess luftrum.

    Det är inte för intet som man börjar fundera på vad som är Taiwans hemlighet, som uppenbart inte har några problem med att kombinera ett starkt försvar och elproduktion till havs, heter det i DI-ledaren.

    Priset att stoppa havsvindparkerna i södra och mellersta Östersjön kan bli mycket högt, anser man:

    Just tillgången till grön el till rimliga priser har varit det svenska näringslivets stora konkurrensfördel. Vi må klaga över att fransmän och tyskar strör statsstöd över vissa inhemska bolag, men jämfört med hur svenska bolag under lång tid gynnats av den billiga gröna elen borde det snarare vara sydeuropéerna som klagar. Det vore förödande om denna fördel äventyras.

    DI ifrågasätter även statsminister Ulf Kristerssons svepande och avfärdande kommentarer om de som kritiserat regeringen, även tunga näringslivsföreträdare. Kristersson anklagar dessa för att vara ”självutnämnda militära experter” istället för att verka intresserad av att hitta lösningar och ta lärdom från andra håll. ”Olikt honom”, anser man.

    Den avfärdande och förvillande hållningen mot kritiker i såväl vindkrafts- som kärnkraftsfrågan återfins hos andra regeringsföreträdare, såväl som från Sverigedemokraterna. I en TV-utfrågning antydde klimatminister Romina Pourmokhtari (L) exempelvis att kritiken mot kärnkraftsutredningen kommer från motståndare till energikällan.

    I den långa raden av remissvar framkommer en totalt motsatt bild, vilket SMB nyligen berättat om i en genomgång av vad företag, myndigheter, organisationer och akademier anser om kärnkraftsplanerna.

     

    Martin Hultman: ”Kärnkraftspolitiken är desinformation på steroider”

    Gruppbild på regeringen Kristersson

    Tidöregeringens och Sverigedemokraternas känslostormande, bitvis aggressiva och osakliga försvar av sitt kärnkraftsförslag utgör en ”högernationell desinformation på steroider.” Det skriver forskaren och Chalmersdocenten Martin Hultman i ett debattinlägg. Och ställer sig frågan om det är rimligt att alternativa fakta ska ta plats i svensk rikspolitik.

    Detta är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribents egna.

    DEBATT Det vänsterliberala klägget har fel igen. Sverigedemokraten Tobias Andersson går nu till liknande angrepp som hans partiledare Jimmie Åkesson gjorde mot svenska journalistkåren vid vårens avslöjande av SD:s trollfabriker. Denna gång attackeras myndigheter, forskare och universitet som i en demokratiskt ordnad remissrunda mer eller mindre unisont invänder mot förslaget att använda 400 miljarder till kärnkraftsbyggen i Sverige samt att sedan subventionera elen som produceras med ytterligare hundratals miljarder. 

    Alla andra har fel, bara SD har rätt. Alla dom andra har fel eftersom detta klägg varit del i att kärnkraften inte ersatts med ny kärnkraft, utan med vindkraft. Det är ett påstående Andersson visserligen har rätt i. Och det må ha varit kläggigt när en något sånär teknikneutral policy skapat möjligheter för svensk energipolitik att leva upp till folkomröstningsresultatet från 1980 – men är det rimligt att helt alternativa fakta där kärnkraft är billig, smidigt att bygga och riskfritt – ska komma till makten? 

    Är det rimligt att sprida ”alternativa fakta”?

    Energiminister Ebba Bush anser ju att energipolitik måste bygga på fysikens lagar. Men när de svenska energiexperterna som kan fysikens lagar säger att kärnkraften är dyr och riskfylld – är då detta fake news? När klimatminister Romina Pourmokhtari intervjuas om kritiken säger hon att inget kan stå i vägen för regeringen. Tidölaget kommer, säger hon, ”fortsätta arbeta med utredningar, med lagförslag och med allt vi kan göra för att främja ny kärnkraft i Sverige”. 

    Kärnkraftspolitiken har, helt enkelt, blivit ett exempel på högernationell desinformation på steroider.

    Visst har de andra Tidöpartierna också haft en kärnkraftsvurmande historia. Jag tänker inte minst på att den forna Alliansen gjorde kärnkraften till den enda lösningen på klimatnödläget redan 2009. Detta var något jag och kollegan Jonas Anshelm skrev om i boken Discourses of Global Climate Change. Men under 2010-talet skiftade de faktiskt fokus från en sådan konträr position till att ta in hur den socio-tekniska utvecklingen inneburit att fanns andra kraftslag som kunde leverera el till lägre pris, med marknadsbaserade instrument. 

    Desinformation om klimatforskningen

    Till skillnad från allianspartierna så gick Sverigedemokraterna helt åt andra hållet under dessa år. I kapitlet The Far Right and Climate Change Denial visar jag tillsammans med Anna Björn och Tamya Viinikka hur SD under 2010-talet mer och mer låste sig fast sig vid kärnkraft i någon sorts reaktionär industrimodern kärleksförklaring.

    Det skedde samtidigt med att de spred desinformation om klimatvetenskapliga resultat.  

    Samma djupt känslomässiga bindning till kärnkraft analyserade Kjell Vowles och jag i studien Dead white men vs. Greta Thunberg av digitala nyhetsmedier kopplade till SD mellan 2018-2019. Till skillnad från andra politiska partier, myndigheter och forskare var det kärnkraften som SD under dessa år lyfte fram som lösningen på alla Sveriges utmaningar inom miljö- och energiområdet. Är det numera Moderaternas, Kristdemokraternas och Liberalernas vilja att helt ledas i Sverigedemokraternas koppel i denna fråga, bort från deras tidigare politik? 

    Det ryktas om att det inom Moderaterna finns de som inte vill att hundratals statliga miljarder ska satsas på statligt planekonomiskt byggande av kärnkraft, såsom Socialdemokraterna gjorde under efterkrigstiden, då teknologin utopiskt utropades som skapare av paradiset på jorden. I frälsningslogiken fanns en väldigt stark känslomässig förförelse, vilket Anshelm skildrat i omfångsrika  Mellan frälsning och domedag och vi båda skrivit om i boken Att ställa frågan – att våga omställning. Birgitta Hambraeus och Birgitta Dahl i den svenska energi- och miljöpolitiken.

    Kärnkraftskritik kallades häxprocess och propaganda

    Ett illustrativt uttalande från tiden när Socialdemokraternas planekonomiska energiexperiment blev kritiserat var det som skrevs ned av Ingemar Tirén vid Asea-Atom under hösten 1979. Brevet skickades till Birgitta Dahl och finns bevarat i hennes personliga arkiv. Tirén vigde hela sitt liv åt kärnkraftens teknik och politik inom Asea-Atom och ABB och var föreståndare vid Kärntekniskt centrum vid KTH. Han menade att kritikerna till kärnkraften höll på med ”lögnaktigheter” och ”propaganda”, som liknades vid en ”häxprocess” och ”masshysteri” mot vilka han föreslog ”en koordinering”. 

    Ett liknande brev från Lars Lundgren som examinerades som civilingenjör i kemi från KTH, och verksam vid Centrala driftledningscentralen, är också värt att lyfta fram som exempel på den affektiva politik kärnkraften knöts till. Lundgren var bland annat anställd inom Vattenfall och pådrivande fram till sin bortgång inom organisationen Miljövänner för Kärnkraft. 

    Han hade sett den uppmärksammade kärnkraftskritiska pjäsen Stormen, vilket fick honom att skicka ett brev till Dahl där han skrev att ”pestflaggan borde hissas på Dramaten! […] erbarmlig smörja! […] monstruösa lögner […] groteska kopplingar […] grymma angrepp på enskilda människor […] Jag kände också igen mig. Häxprocesser är sig ganska lika, antingen de riktar sig mot judar, vetenskapsmän eller tekniker”.

    Går vi tillbaka till en känslostyrd energipolitik?

    Lundgren tog till storsläggan och hänvisade till pogromer för att illustrera den kritik som fördes fram mot kärnkraften. Det var onekligen ett symptom på hans upprördhet över den anklagelse han kände sig personligen utsatt för. När hans världsbild ifrågasattes, såg han det som ett verk av de mest onda makter som fanns på planeten. Hela klägget var emot honom.

    Är det där vi hamnat igen – i en känslofylld energipolitik som avfärdar kostnader och risker vilka påpekas av remissinstanser från vitt skilda håll i samhället som konspirationer? Eller kommer remissinstansernas kunskaper att tas på allvar?

    Skribenten Martin Hultman är docent vid Chalmers tekniska högskola på TME, Institutionen för teknisk ekonomi och organisation. Han bedriver forskning om klimatvetenskapens position i politik och debatt och förnekandet av klimatfakta. Han leder det internationella forskarnätverket Centre for Studies of Climate Change Denialism (CEFORCED).

    SMB:s Andreas Vilhelmsson ger ut lärobok om klimathotet mot folkhälsan

    Folkhälsan världen runt hotas allvarligt av ett allt varmare klimat. Det är ett faktum som varit starkt förbisett under många år. Men en förändring är nu på gång. En som är övertygad om det är SMB:s medarbetare Andreas Vilhelmsson – och han medverkar själv till utvecklingen. Nu utges hans bok ”Klimatmedicin – Om klimatförändringar, extremväder och hälsa”, den första i ämnet på svenska.

    Andreas Vilhelmsson är folkhälsovetare och doktor i medicinsk vetenskap vid Lunds universitets arbets- och miljömedicinska avdelning. I dagarna utkommer hans 500-sidiga bok i 16 kapitel på förlaget Studentlitteratur. Andreas har skrivit större delen av boken själv, men har medförfattare till några kapitel och betitlas därför som redaktör.

    Bokens syfte är, med hans egna ord att ”ge en bred introduktion till hur klimatförändringar påverkar hälsan och hur detta i sin tur påverkar miljö, samhälle och hälso- och sjukvård.” Den beskriver också mekanismerna bakom uppvärmningen och hur klimatutsläppen kan minskas, och de politiska och ekonomiska hindren mot, respektive möjligheterna för, detta.

    ”Boken är gjord för politiker och allmänhet också”

    – Boken är inte bara tänkt som kurslitteratur på medicinprogrammet eller andra hälsoutbildningar. Jag har lagt ned mycket arbete på att förenkla språket för att popularisera ämnet, så att även politiker och allmänhet ska kunna ta till sig innehållet, säger Andreas.

    Vilken är din egen förklaring till att riskerna för folkhälsan inte kopplats till det allt varmare klimatet under så lång tid?

    – Man har inte knutit ihop de olika aktörerna tidigare. Men det har ändrats. Nu sker omfattande rapportering inom FN och i vetenskapliga nätverk, som till exempel Lancet Countdown.

    – Vi kan även jämföra hälsohotet från klimatet med luftföroreningarnas negativa hälsoeffekt. Luftföroreningar orsakar miljoner dödsfall varje år runt om i världen. Ja, bara i Sverige är siffran omkring 7500 per år. Det sambandet har inte heller varit särskilt uppmärksammat. Och rökningen stora negativa effekt förtegs länge också. Till slut accepterade inte sjukvården och läkarna likgiltigheten hos makthavarna, utan satte ned foten.

    Vårdpersonal lämpliga att för ut budskap om klimatet

    – Och nu blir alltså även klimatet en folkhälsofråga. Världshälsoorganisationen WHO trycker på stenhårt. Därför kommer det att hända mycket.

    Du framhåller bland annat att vårdpersonal är ”särskilt viktiga att föra ut klimatbudskap till såväl beslutsfattare som patienter ” – kan du förklara lite närmare vad du menar?

    – Det finns belägg från många olika håll om vilket stort förtroende vårdpersonal har. Människor är beredda att lyssna till läkares, sjuksköterskors och barnmorskor råd. Därmed finns en villighet att ta till sig kunskap som förmedlas av dessa. Och det pågår nu ett arbete för att designa vårdutbildningarna för detta ändamål.

    Och även om folkhälsoaspekterna kring klimatfrågan överlag varit underskattade, finns skillnader mellan olika länder. Somliga har gjort bättre ifrån sig, i det här avseendet, betonar Andreas.

    Vilka då?

    – USA:s sjukvård ligger långt framme, vilket man kanske inte tror. USA hör ju till de länder som drabbats av svåra klimatrelaterade händelser och sjukvården måste hantera dem. Även i mycket utsatta länder i Asien har vården utvecklats. I Europa har Storbritannien kommit längre än andra.

    Medicinprogrammet ska få klimatkoppling

    Amerikanska universitet har också varit kreativa och aktiva att sprida sin kunskap om klimataspekterna på hälso- och sjukvård via olika nätverk och utbildningar. Andreas Vilhelmsson har dragit nytta av det för egen del genom att gå fördjupningskurser vid både Yales och Harvards medicinska institutioner.

    Hans aktiva arbete i Lund har lett till att medicinprogrammet lagt in klimataspekter i utbildningen, men rätt begränsat under den 11:e terminen. Även Karolinskas läkarlinje har infört denna begränsade utbildning. Här föreläser Andreas också.

    I Sverige ansvarar Socialstyrelsen för ramarna för läkarutbildningen. Det är dock regeringen som måste ta initiativet och begära av myndigheten att göra förändringar.

    Nato-medlemskap tvingar fram förändring

    – Regeringen har inte lämnat något uppdrag ännu. Men det kommer den att göra. Den är tvingad, av flera skäl. Inte minst nu när vi är medlemmar i försvarsorganisationen Nato. Den kräver att vi har en vård som fungerar och kan möta olika utmaningar, säger Andreas Vilhelmsson utan någon tvekan.

    Du började själv skriva för Supermiljöbloggen 2019 – vilka är SMB:s viktigaste funktioner idag som du ser det?

    – Det är att skriva brett om vad som sker inom klimat och miljö. Mediernas rapportering om detta har ökat under ett antal år, men vi ser nu att bevakningen dras ned kraftigt på flera håll. Inte minst inom public service. Det gäller för SMB att vara aktiv i nyhetsarbetet och att ha debattörer som driver frågorna, avslutar Andreas Vilhelmsson.

    2024 varmaste året som uppmätts

    Data från januari till november har bekräftat att 2024 nu kommer att bli det varmaste året som uppmätts. Det är även första året där den globala medeltemperaturen överstiger 1,5 grader Celsius över referensperioden 1850-1900.

    Detta år blir det varmaste sedan mätningarna påbörjades, och höga temperaturer kommer sannolikt att kvarstå in i 2025. Två veckor efter COP29 kommer data från EUs klimattjänst Copernicus, som visar att 2024 blir ett rekordår.

    Tidigare höll 2023 rekordet för varmaste år, vilket SMB rapporterat om. Men nu har temperaturen för första gången uppmätts över 1,5 grader.

    Detta innebär inte att Parisavtalet har överträtts, men det innebär att ambitiösa klimatåtgärder är mer angelägna än någonsin, säger Samantha Burgess, biträdande direktör för EU:s klimattjänst, till DN.

    Det finns alltså fortfarande en möjlighet att klara 1,5-gradersmålet, trots att temperaturen tillfälligt överstigit gränsen. Men för att lyckas krävs omfattande klimatåtgärder för att minska utsläppen. Enligt DN förväntas utsläppen fortsätta öka under 2024 och överskrida förra årets nivå.

    Nina Ekelund: Om vacklande ledarskap och politiskt mod i klimatfrågan

    Vacklande politiker som inte tar klimatfrågan vid hornen är vanligt förekommande i det politiska landskapet. Vad är det dessa politiker inte har insett? Vad är det som får de att tveka i att driva fram en snabb grön omställning? SMB:s krönikör Nina Ekelund – en av näringslivets tyngsta klimatspelare och själv tidigare politiker – staplar upp ett fiktivt men verklighetsinspirerat samtal med en klimatvacklande beslutsfattare för att illustrera var skorna klämmer. Vem vet, kanske lyckas hon även övertyga alltför försiktiga politiker att agera med mod.

    KRÖNIKA Här följer ett samtal mellan undertecknad och en politiker som vacklar i klimatfrågan. Samtalet föranleds av att jag utmanar hen att visa ledarskap i klimatfrågan. Det hela utspelar sig i riksdagen, där vi stötte på varandra. Politikern har stort inflytande på klimatpolitiken och har tidigare sagt att klimatfrågan är hens viktigaste fråga. Trots det har tempot klimatpolitikens reformarbetet saktat ned och utsläppen minskar inte längre. Med anledning av det frågade jag politikern vilket eftermäle hen vill ha. Det ledde till att hen och jag började samtala om mod och klimatpolitik.

    Politikerns sida av samtalet återges i kursiv stil och mina kommentar i rak text. Samtalet med politikern är fiktivt, men skulle kunna hänt.

    Ett viktigt fiktivt samtal

    Vad är politiskt mod?
    – Att våga fatta svåra beslut även när de är impopulära, om det tjänar ett större syfte.

    Behövs politiskt mod i klimatfrågan?
    – Ja, självklart!

    Varför?
    – Politiskt mod är helt nödvändigt i klimatfrågan. Klimatutmaningarna är komplexa, globala och lösningarna ofta kontroversiella. Det kräver en ledare som vågar fatta beslut som kan vara impopulära på kort sikt men avgörande på lång sikt.

    Näringslivet vill inte ha klimatpolitik, hur ska jag som politiker hantera det?
    – Förr, för några år sedan, ville inte näringslivet ha en ambitiös klimatpolitik, men nu vill de det. Nu behöver fossila bränslen fasas ut och priset på koldioxid vara högt, annars kommer företagen inte vara lönsamma. De har satt sina företag i pant för att klara omställningen. Vill du verkligen riskera att företagen inte är lönsamma i framtiden?

    Nej, men varför ska jag gå före?
    – Att ta första steget inspirerar andra och skapar momentum. Du visar därmed ledarskap, ditt namn skrivs in i historien, dina barn blir stolta och du bidrar med riktig samhällsnytta. Du gör något gott och bidrar till en bättre planet.

    Men det kommer ju inte gynna mig, resultatet kommer kanske synas någon gång i framtiden, hur vinner jag nästa val på detta?
    – Det är sant att resultatet kommer senare. Många klimatlösningar, som investeringar i förnybar energi och omställning av transportsektorn, tar tid att ge resultat. Det är därför det krävs mod för att investera i framtiden, även när vinsterna kanske inte syns under en mandatperiod. Du bör i stället fråga dig vilket är viktigast; vinna valet till vilket pris som helst eller bidra till en planet som vi kan leva på. Om du väljer att vägen att bidra till en bättre planet så lovar jag att hjälpa dig att argumentera så du vinner nästa val.

    Ge mig några namn, finns det politiker som visat mod i klimatfrågan?
    – Jag kan ge dig tre ledare från tre olika kontinenter. Först Jacinda Ardern, Nya Zeelands premiärminister, som drev igenom koldioxidneutralitet till 2050 och förbjöd nya oljeborrningar, trots kritik från energisektorn. För det andra Emmanuel Macron, Frankrikes president, som försvarade Parisavtalet och koldioxidskatt trots massiva protester. Och slutligen Joe Biden, USA:s president, som, trots stort politiskt motstånd, drev igenom klimatinvesteringspaketet Inflation Reduction Act (IRA), som bland annat främjar inhemsk produktion av gröna teknologier. Om IRA tillåts fortlöpa förväntas USA:s växthusgasutsläpp minska med upp till 40 procent till 2030 jämfört med 2005 års nivåer.

    Finns det någon svensk politiker som minskat utsläppen och som blivit hyllad för det?
    – Kul att du frågar. Ett tips är att googla ”The Swedish Proposal”. Tänk dig att med ett enda beslut lyckas minska utsläppen i Europa motsvarande 50 gånger Sveriges årliga utsläpp. Förenklat hände detta genom att överskott av utsläppsrätter annullerades i utsläppshandeln – och det fina i kråksången var att det skapade starkare incitament för industrin att minska sina utsläpp. Och det var Isabella Lövin (MP) som var den svenska klimatministern som drev igenom förslaget, men för att lyckas fick hon stöd av några borgerliga partier.

    Usch, jag gillar inte samarbete över partigränserna. Vem vill ha det?
    – Jag överdriver inte när jag säger att alla svenska företag som ska investera vill se samarbete över blockgränserna. Riktigt samarbete skapar trovärdighet i att beslut kommer att hålla och vara långsiktiga. Då vågar företagen investera. När politiken är osäker så vågar inte företagen investera, är det du vill?

    Har du något dagsfärskt exempel på mod?
    – Ja, i början på december tydliggjorde EU-kommissionären Teresa Ribera att stoppdatumet för förbränningsmotorn år 2035 ligger fast och inte kommer att ändras, trots att flera länder, företag och organisationer dessvärre agerat för att det ska ändras. Men majoriteten som vill ha det kvar, har varit ganska tysta. Det är något man måste ha i åtanke som politiker, de få missnöjda låter mycket.

    Vad händer om jag fortsätter vara en ’feg’ politiker?
    – Politisk feghet leder till fördröjning och bristande åtgärder som ökar utsläppen. Modiga ledare skapar verklig förändring och inspirerar till gemensamma lösningar. Klimatfrågan handlar om att hantera en global kris som påverkar kommande generationer. Det kokar ner till följande: vem vill du bli ihågkommen som? Du kanske kan inspireras av Winston Churchill som sa: ”History will be kind to me, for I intend to write it.”

    Politiskt mod är att stå stadigt i missnöjesvågen

    En politiker är beroende av allmänhetens gunst. Tyvärr händer det alltför ofta att politiker lyssnar för mycket på mest högljudda, ofta kritiska, rösterna och låter de dominera samtalet, samt också underblåser samtalet med ytterligare argument. Men bara för att en grupp är högljudd så betyder inte det att den åsikten är majoritetens. Det är i dessa fall som modet blir viktigt. Jag vill se politiker som inte sköljs med i vågen av missnöje, utan står fast vid sina tidigare värderingar och argumenterar och agerar för samhällets bästa. De politikerna får min respekt.

    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.