Redan tio år efter kalhuggning tas mer koldioxid upp än vad som läcker ut från den avverkade ytan. Det är resultatet från en SLU-studie som har lett till bråk efter ett tv-inslag som beskrev kalhuggning som bra för klimatet.
I studien från Svenska Lantbruksuniversitetet undersöktes kolbalansen på många platser i ett 68 kvadratkilometer stort skogsområde i sydöstra Västerbotten. Forskarna tittade på hur kolbindning och kolläckage varierar i trädbestånd av olika åldrar, och hur balansen ändras efter avverkningar.
Man kom fram till att läckaget av kol från själva marken, genom nedbrytning av organiskt material, inte blev avsevärt högre efter kalhuggningar än vad som frigörs från marken. Det som ledde till sämre kolbalans var att det inte fanns några växande träd som band kol efter att de avverkats. Dock rådde redan tio år efter kalhuggningen balans och därefter ökade nettoupptaget allt eftersom träden växte till sig.
Resultaten feltolkade av Svt
Resultatet kan ses som kontroversiellt i miljö- och klimatdebatten eftersom det skulle kunna tolkas som ett stöd för det nuvarande hårdhänta svenska skogsbruket. Och precis så skildrades ämnet också i ett Svt-inslag som fått skarp kritik.
Inslaget skildrar studiens resultat som att kalhyggen verkar kunna ge ”klimatnytta.” Men det är en missvisande bild av vad man kommit fram till, säger även forskarna bakom rapporterna i en uppföljning DN gjort. Till DN säger Matthias Peichl, professor på SLU och ansvarig för studien, att någon sådan slutsats inte kan dras.
En annan forskare som tillfrågas i artikeln, Anders Lindroth, konstaterar att studien inte skiljer sig nämnvärt från tidigare resultat beträffande hur snabbt kolupptaget och kolläckaget i skogsmark når balans efter avverkning. Enligt SLU-studien nås kolbalansen cirka tio år tidigare än vad som visas i annan forskning. Men forskaren påpekar en brist i materialet: inga kalhyggen yngre än fem år har undersökts. Kolläckaget kan vara som störst de närmsta åren efter avverkning.
SCA prisar SLU-studien
I Svt:s inslag prisar föga oväntat skogsbolaget SCA den nya studien från SLU. ”Det är viktigt att basera debatten på vetenskapliga fakta, och här är ett exempel som stödjer vår sak”, säger en företrädare för SCA.
Liksom en rad andra företag är SCA certifierade för att garantera hänsynstagande i produktionen och ansvarsfullt skogsbruk.
En granskning i DN gav nyligen exempel på hur bolaget bedriver sitt ”ansvarsfulla” skogsbruk. En naturskog i Arjeplogs kommun med höga skyddsvärden och som var på väg att bli naturreservat blev delvis föremål för en brutal slutavverkning mitt i handläggningen av reservatsbildningen, visade DN.
Under alla mina år av kamp mot skogsindustrin är det här det värsta jag sett. Men med tanke på att bolagen hittills fått behålla sina certifieringar oavsett vad de gör så lär det väl inte hända något, sa Leif Lundberg från närbelägna Maskaure sameby till tidningen.
Enligt granskningen fick SCA redan 2018 information från länsstyrelsen om planerna på reservatsbildning och avråddes av Skogsstyrelsen från att genomföra avverkningar. Nu gjordes det efter några år ändå, till följd av ett ”missförstånd” lyder bolagets förklaring.
Alternativa metoder inom skogsbruket bra för den biologiska mångfalen
Skogsbruk med alternativa, mer hänsynsfulla metoder utan kalhuggning ger stora fördelar för den biologiska mångfalden, bland annat eftersom bestånden blir mer varierande i ålder. Detta finns det starkt forskningsstöd för.
Samtidigt som skonsamma bruksmetoder, där gamla träd sparas och fortsätter att binda kol sannolikt skulle förbättra kolbalansen jämfört med kalavverkning, och alltså även gynna klimatet.
Varför dominerar kalhuggning fortfarande skogsbruket?
Men varför är då kalhuggning fortsatt så dominerande i det svenska skogsbruket? Svaret är, enligt en studie vid Lunds universitet, i hög grad traditioner, normer och bristande utbildning kring de alternativ som ändå finns.
SLU:s studie om kolbalansen finns att läsa i sin helhet här.
De fyra stora oljebolagen Exxon Mobil, Shell, Chevron och BP fortsätter att göra långsiktiga investeringar i fossila bränslen, samtidigt som de utåt säger att de ska följa klimatpolitiken och uppnå Parisavtalet. Den visar en amerikansk kongressrapport.
Det är numera välkänt att oljebolagen tidigt visste om hur skadlig deras verksamhet är för klimatet, men att de höll inne med denna kunskap och istället aktivt började motarbeta politiska förslag och vilseleda omvärlden i syfte att fördröja en omställning.
Nyligen släppte det amerikanska representanthuset en kongressrapport som är resultatet av en utredning som pågått över ett år. Syftet med rapporten var att undersöka fossilbränsleindustrins roll för att sprida klimatdesinformation och förhindra åtgärder mot klimatförändringar. Särskilt har de fyra stora oljeföretagen Exxon Mobil, Shell, Chevron och BP (ofta benämnda ”Big Oil”) undersökts och kallats för att avlägga vittnessmål för den särskilda kommitté som tillsatts.
Enligt rapporten är det tydligt att till skillnad från vad företagen säger uttåt om sina klimatåtaganden fortsätter de investera för att kunna sälja olja och gas långt in i framtiden. Denna satsning döljs sedan bakom greenwashing och orealistiska löften. Branschens otillräckliga klimatlöften och engagemang för utsläppsminskningar är avsedda att ge skydd för Big Oil att fortsätta dra in miljarder dollar genom att sälja fossila bränslen i decennier framöver.
Kommittéordförande demokraten Carolyn B. Maloney sa i ett pressmeddelande att bolagens strategi är tydlig:
Dagens nya bevis klargör att dessa företag vet att deras klimatlöften är otillräckliga, men de prioriterar Big Oils rekordvinster framför de mänskliga kostnaderna för klimatförändringarna.
Vid en utfrågning inför kommittén förra året betonade oljeindustrins chefer sitt stöd för en övergång till ren energi och förnekade att de har vilselett allmänheten. De erkände att förbränningen av deras produkter drev klimatförändringarna, även om ingen lovade att avsluta sitt ekonomiska stöd för ansträngningar för att blockera åtgärder mot klimatförändringar. Och fossila bränslen är här för att stanna, menade cheferna.
I en intervju med New York Times säger ledamoten, och ordförande för underutskottet för miljö, demokraten Ro Khanna, att han är förvånad över bristen på introspektion hos företagen – och den totala avsaknaden av ens be om ursäkt för tidigare misstag. För även om företagen nu erkänner att förbränning av fossila bränslen orsakar klimatförändringar, något de inte gjort på decennier, insisterar de fortfarande på att försvara varje tidigare uttalande som deras tjänstemän gjort, fortsätter Ro Khanna.
Företagen rensar upp utsläppen från produktionen av olja utan att ta hänsyn till utsläppen från förbrukningen av olja. De använder det som ett slags täckmantel för att fortsätta med en business-as-usual-bana som leder till cirka 2,5 graders uppvärmning, säger Ro Khanna:
Det är den mest skrämmande delen av det här – de vill ses som de goda.
Dokument som erhållits av kongressens utredare visar att oljeindustrins chefer privat tonade ned sina företags egna offentliga budskap om ansträngningar för att minska utsläppen av växthusgaser. De försvagade även branschövergripande åtaganden att driva på för klimatpolitik.
En BP-chef hävdade i ett internt mejl att BP hade ”ingen skyldighet att minimera utsläppen av växthusgaser” och att företaget endast borde ”minimera [växthusgasutsläppen] där det är kommersiellt vettigt”. Samma BP-chef drog slutsatsen att ”fördelarna med varje förslag att anta ett alternativ med lägre växthusgaser måste balanseras mot kostnaden för att göra det”.
Branschorganisationen American Petroleum Institute (API), en industrigrupp som de fyra företagen är medlemmar i, spenderade nästan en halv miljon dollar för att visa annonser för demokratiska kongressmedlemmar. Dessa annonser, som inkluderar annonser riktade mot enskilda kongressmedlemmar för deras stöd för klimatpolitiken, visades minst 21 miljoner gånger, enligt Facebook-data.
Tidigare forskning har visat hur API offentliggjorde falsk och vilseledande information om klimatförändringar under 1980-talet, nästan ett decennium tidigare än tidigare känt, för att främja offentlig politik som gynnade fossilindustrin.
Något som även framkommer i rapporten är hur hårt företagen riktar in sig mot klimataktivister och klimatreportrar, en strategi som dessutom varit framgångsrik.
Kommittéordförande Carolyn B. Maloney betonar allvaret i fynden och vad som nu behöver ske:
”Vi kan inte ta itu med klimatkrisen förrän vi tar itu med klimatdesinformationskrisen. Big Oil har vilselett den amerikanska allmänheten i decennier om klimatkrisens verklighet. Det är förfluten tid att hålla hela branschen ansvarig för sin roll i att finansiera och underlätta den desinformationen.
Stockholms nya trafikborgarråd Lars Strömgren (MP) vill involvera och förklara mer, och ta ett helhetsgrepp för att främja gång, cykel och kollektivtrafik. I nya budgeten finns bland annat satsningar på bilfria lekgator och en ny miljözon i centrala delar av staden.
– Min företrädare Daniel Helldén har varit målmedveten och skicklig och jag känner mig privilegierad som får ta vid efter åtta år, säger Lars Strömgren.
Vi står på kanten mellan höst och vinter och det nya styret för Stockholms stad har nyss presenterats. Efter en mandatperiod med den blågröna koalitionen – M, L, C, KD och MP – är det nu S som styr tillsammans med V och MP. Miljöpartiet behåller alltså sin ledande position, men nu med nya samarbetspartier.
Inför valet aviserade tidigare trafikborgarråd Daniel Helldén att han kandiderar till riksdagen och därmed avser lämna sin post. Nu vilar ansvaret på Lars Strömgrens axlar.
Ni presenterade nyligen budgetförslaget för Stockholms stad. Vilka trafikrelaterade poster i budgeten är du mest stolt över?
– Jag är stolt över de två miljarder vi satsar på gång, cykel och kollektivtrafik den kommande mandatperioden. Vi tar ett helhetsgrepp om de här tre färdsätten som vi menar kan utgöra ett attraktivt erbjudande till stockholmaren. En annan sak som tagits emot väl och som jag är stolt över är vår satsning på lekgator, det vill säga bilfria zoner utanför skolor för att förbättra trafiksäkerheten. Vi kommer även att utöka satsningen på sommargågator.
Lars Strömgrens vision är en inbjudande stad där invånarna både kan transportera sig effektivt och kan finna platser där de vill dröja sig kvar. Vi behöver hushålla med ytan och fokusera på effektiva transportmedel med stor kapacitet. Men för att nå dit krävs att man mäter och räknar, och att man förklarar varför man gör de förändringar man gör, menar Lars.
– Jag tror på att mäta saker, till exempel hur många människor som förflyttar sig med bil på en viss plats. Dessutom tror jag att vi behöver bli bättre på att visualisera och involvera för att invånarna ska bli positivt inställda till förändringarna vi gör. Vi måste ha en gemensam vision för Stockholm som en grön och hållbar stad nära vattnet, med plats för människan.
Ny miljözon blir inte bilfri
I många europeiska städer pågår just nu en omställning från bilfokuserade städer till städer som premierar gång, cykel och kollektivtrafik. Bland annat har Paris, Madrid och Ljubljana infört bilfria stadsdelar och satsat stort på ökad cykeltrafik. Lars Strömgren håller med om att bilen inte ska vara förstahandsvalet – men lovar å andra sidan inga åtgärder i stil med en bilfri stadskärna eller radikala cykelsatsningar. Och elbilar ser han mycket positivt på.
– Vi jobbar framför allt med att uppmuntra elektrifiering och det finns skarpa mål för staden på det området.
Det rödgröna styret presenterade kort efter att de tagit plats i stadshuset att de kommer införa en ny miljözon i centrala Stockholm. Med start 2024 tillåts endast elbilar och de mest utsläppssnåla gasbilarna i Gamla stan och ett område i city. För tunga fordon tillåts även de mest utsläppssnåla laddhybriderna. Åtgärden syftar till att minska utsläppen i staden – 2030 ska trafiken i hela innerstan vara utsläppsfri, sa Stockholms nya borgarråd Åsa Lindhagen (MP) tidigare under hösten.
Men Stockholm, liksom andra storstäder, har också stora problem med luftföroreningar. I en nyligen publicerad rapport framgår att luftföroreningar beräknas orsaka nästan 7000 förtida dödsfall i Sverige varje år. Två av de stora bovarna? Dubbdäck – och elbilar.
En studie från Umeå Universitet som publicerades under hösten visar att elbilar tenderar att orsaka mer partiklar i stadsluften än andra bilar, eftersom de ofta väger mer och därmed står för ökat vägslitage. Rapportens författare Hedi Kriit, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, varnar för försämrad luft i takt med övergången till elbilar i Stockholm. Den hälsoekonomiska vinsten är tveksam. Kriit lyfter istället fram utbyggnad av cykelvägar som en åtgärd som kan ge vinster för miljön, folkhälsan och samhällsekonomin.
Varför gör ni inte miljözonen till en helt bilfri zon, som många andra europeiska städer inför nu?
– Jag tror inte på ”one size fits all”. Det beror helt på vilken stadsmiljö det är: mycket leveranser, många sidogator … Det är tusen saker som avgör. Vi vill ju göra något åt de negativa effekterna av att staden domineras av biltrafik och då kan vi bland annat jobba med miljözoner av olika slag. Framför allt ska Stockholm vara utformat på ett sätt som premierar kollektivtrafik, gång och cykel. Men städer kanske inte måste göras helt bilfria, säger Lars Strömgren.
Men lite hopp finns för den som vill ha mer radikala åtgärder för minskad biltrafik. I det rödgröna styrets budget framgår att man ska undersöka möjligheten att göra delar av Sveavägen, en av stadens mest centrala och trafikbelastade gator, bilfri under lämpliga helger. Vilka helger det rör sig om är ännu inte beslutat.
Gamla stan blir fritt från bensin- och dieselbilar när nya miljözonen upprättas 2024. Foto: Tom Podmore/Unsplash
Omdiskuterat med laddstolpar i gatumiljö: ”har ingen stark åsikt”
En diskussion som Lars Strömgrens företrädare Daniel Helldén var involverad i är den om laddstolparnas roll i stadsmiljön. Ska laddning för elbilar möjliggöras i gatumiljö? Eller bör laddning ske på privat mark eller i utkanten av staden, precis som fallet är för fossilbilar och bensinstationer?
I Stockholm har laddstolpar installerats på trottoarer på flera håll i kommunen. Det har väckt kritik, bland annat från stadsbyggnadforskaren Alexander Ståhle, som kritiserat beslutet både i Supermiljöbloggen, på Twitter och i debattartiklar (bland annat här). Kritiken grundar sig i att laddstolparna tar yta från fotgängare och växtlighet, samtidigt som de cementerar bilens plats i staden.
Jag intervjuade nyligen Alexander Ståhle, som varit mycket kritisk till installationen av laddstolpar i stadsmiljö. Daniel Helldén har försvarat beslutet med motiveringen att ”elbilar i framtiden”. Vad är din hållning i frågan?
– Jag förstår kritiken, och vi jobbar primärt med att få in laddmöjligheter i garage, hos bostadsföreningar och så vidare. Men det här handlar ju om att möjliggöra ny teknik, och om att förstå och tolka nya företeelser. Det är innovativt, vi är inne i den designprocess där vi behöver ha en öppenhet för att testa sig fram. Jag ser det som en lärandeprocess och har ingen stark åsikt åt något håll, säger Lars Strömgren.
Stockholm som cykelstad
Ökad cykling är inte bara ett uttalat mål – det regionala målet för Stockholm är att cykelresorna utgör 20 procent av alla resor i länet 2030 – utan också en viktig åtgärd för minskad miljöpåverkan. Stockholms stad uppger själva att potentialen är enorm: 57 procent av stockholmarna har mindre än 30 minuter med cykel till sin arbetsplats. Mer än var tredje invånare, 37 procent, kan cykla till jobbet på en kvart.
Som cykelpendlare i Stockholm måste jag förstås fråga: hur tycker du att Stockholm är som cykelstad?
– Det är glädjande att fler och fler väljer cykel, och det känns som om konflikten mellan bilar och cyklar är mer dämpad nu. Jag tycker inte att det finns något krig om gatan längre, ingen ifrågasätter väl i dag att cykeln ska få ta plats, frågan är bara hur mycket. Att cyklingen ökar är ju positivt men också utmanande, för det blir trångt.
Vilka är dina ambitioner?
– Utvecklingen framöver kommer att handla mycket om det som kanske inte alltid syns så mycket: att binda ihop saker, se till att cykelvägarna hänger ihop. Om man pendlar över en kommungräns ska det inte märkas att man byter kommun. Jag vill knyta ihop olika delar av staden så att man som cyklist upplever att hela resan är trygg. Sedan handlar det ju om att få en bra förståelse för hur folk reser och vilka behov det skapar: folk skaffar elcyklar i större utsträckning, och de behöver laddas, och så vidare.
Lars Strömgren berättar också att det pågår ett arbete om cykelparkering vid kollektivtrafikpunkter, och ett cykelgarage vid centralstationen har diskuterats. Och parkeringsfrågan är central i cykelsammanhang: osäkra parkeringar kan vara ett hinder för ökad cykling och problemet med cykelstölder är utbrett.
Några konkreta åtgärder för fler eller säkrare parkeringsmöjligheter nämns dock inte – fokus ligger just nu på att se till att de cykelställ som installeras är utformade på rätt sätt.
– Jag vill även se en tydligare koppling mellan kollektivtrafik och cykel. Dessutom behöver vi förstå att cyklister inte är en homogen grupp, och se till att underlätta för olika typer av cyklister, säger Lars Strömgren.
Strulet med hyrcyklarna fortsätter
Något som vållat stor debatt bland stockholmarna de senaste åren är stadens hyrcykelsystem. Efter många turer med upphandlingar och överklagade avtal presenterades till slut ett nytt system med lansering 2022. Det är företaget Inurba Mobility som ansvarar för cyklarna, som är eldrivna – men problemen har minst sagt varit stora.
Redan från start stötte staden på utmaningar i form av rejäla förseningar. När tjänsten väl öppnades upp för användning fanns endast en bråkdel av de utlovade cyklarna på plats.
När cyklarna väl började användas kom rapporter om att de inte fungerade som de skulle, och att cyklar på kartan i appen inte fanns i verkligheten. Nyligen kom beskedet att hyrcyklarna stoppas med omedelbar verkan, med anledning av att batterierna riskerar att börjar brinna.
Kommunen är ordentligt missnöjd. De har hotat att häva avtalet och konflikten riskerar att gå till domstol, rapporterar SvD.
Hur ligger det till med hyrcyklarna nu?
– Det har varit en hel del problem. En orsak är att Sverige är ett av få länder som har cyklar med fotbroms. Cyklarna var inte byggda för det och det blev lite struligt. Men vi är väldigt måna om att få det att fungera. I många städer, till exempel Paris, har hyrcykelsystemet betytt extremt mycket för cykeltrafiken och stadsmiljön. Det har varit ett effektivt sätt för att få invånarna att vänja sig vid att cykla i stan. Ett bra system kan skapa tillgänglighet, till vatten, till parker … Och bidra till en ökad stolthet hos invånarna, säger Lars Strömgren.
Ny juridisk praxis har kommit för hur företag får använda olika miljöcertifieringar i sin marknadsföring. Mer transparens och tydlighet kommer krävas, men alla miljömärkningar kommer inte att värderas lika.
Som SMB tidigare uppmärksammat kan nära hälften av företags miljöpåståenden vara greenwashing, det vill säga falska, vilseledande eller där viktig information utelämnats.
Det här är problematiskt eftersom konsumenter och andra köpare då har svårare att ta hänsyn till miljöpåverkan vid köp på grund av att det kan verka oklart vilken miljöinformation som det ska tas hänsyn till. I förlängningen kan det leda till att färre bryr sig om miljön när de köper produkter och tjänster.
Successiv skärpning
Med anledning av detta har lagstiftningen kring miljökommunikation successivt skärpts. Bland annat kom den senaste skärpningen tidigare i år som ett led i EU:s Green deal med syftet att minska greenwashing. Nu ska företag kunna bevisa sina miljöpåståenden.
Förändringen fick emellertid kritik då miljömärkningar och miljöcertifieringar såg ut att kunna nyttjas utan vidare förklaring. Detta har emellertid nu förtydligats i och med en ny dom.
Ny praxis
Det är Konsumentombudsmannen, KO, som drivit ett mål för att få fram ny vägledande praxis på området. Den problematik som KO uppmärksammat är att man i tidigare domar utgått från att miljömarknadsföring genom tredjepartscertifiering är tillräckligt tydlig.
Dock menade KO att det inte alltid är fallet när miljömärkningen är relativt okänd. En konsekvens kan då bli att konsumenter tror att köpet innebär en viss miljöpåverkan, medan miljömärkningen i realiteten innebär något annat.
Vi anser att ekopåståendena på kosmetiska produkter är otydliga för konsumenten. Man förstår inte vad de betyder och det är lätt att få uppfattningen att produkterna är bättre för miljön än vad de är, säger Ida Nyström, processråd på Konsumentverket, till Råd & Rön i början av 2021.
Oklart hur stor andel av innehållet som är ekologiskt
Målet som drivits är kopplat till företaget Midsona som säljer hud- och hårvårdsprodukter under varumärket Urtekram. De är märkta med certifieringen Ecocert Cosmos Organic. Enligt KO behövdes ytterligare förklaring av vad certifieringen innebär för att konsumenten ska kunna förstå produkternas miljöpåverkan.
Det KO särskilt vänt sig mot är att det av märkningen inte framgår hur stor del av innehållet som är ekologiskt.
Vi anser inte att den märkningen är tillräckligt tydlig. Ingen känner till hur hög andel ekologiska ingredienser som krävs för att bli certifierad med Ecocert Cosmos Organic, säger Ida Nyström till Råd & Rön i början av 2021.
Skillnad på miljömärkningarna
I och med den nya domen är praxis att tredjepartscertifieringar måste förklaras tydligare, eftersom företag inte kan förvänta sig att konsumenter känner till innebörden av alla miljömärkningar. Informationen ska dessutom framgå på exempelvis förpackningen och får exempelvis inte enbart beskrivas på en hemsida.
Dock kommer undantag att göras för miljöcertifieringar från så kallade offentliga miljömärkesprogram, till exempel EU-miljömärket eller det nordiska miljömärket Svanen.
Det innebär att det framöver kommer att göras skillnad på miljöcertifieringar utifrån hur välkända de är. Till de mer välkända kan företagen fortsätta hänvisa till utan ytterligare preciseringar.
En ny analys visar att det pågår en successiv utarmning av Europas vattenreservoarer, rapporterar National Geographic. Totalt rör det sig om ofantliga mängder vatten som försvunnit från Europa.
I somras kunde man följa hur värmebölja och torka drabbade stora delar av Europa. Den bakomliggande orsaken var accelererande klimatförändringar. Européer som är vana vid att vattenbalanserna återgår till normala nivåer när en torr period är över, får nu möta en ny realitet.
De nya analysresultaten tyder på en stadig utarmning av sötvatten i berg- och jordlager mellan åren 2002 och 2022. Datainsamlingen har enligt National Geographic skett via sattelit.
Med några undantag inklusive Skandinavien förlorar större delen av kontinenten varje år mycket mer grundvatten än som ersätts av regn och annan uppladdning, säger Jay Famiglietti, hydrolog och chef för Global Institute for Water Security vid Kanadas University of Saskatchewan där analysen genomförts, till National Geographic.
Forskarna uppskattar den genomsnittliga totala vattenförlusten i Europa till cirka 84 gigaton per år sedan 2000-talets början.
Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt ger Cementa rätt att bryta kalk till fabriken i Slite ytterligare fyra år. En förtida julklapp på Luciadagen till byggbranschen, men en snyting mot miljöorganisationerna som tidigare protesterat mot fler brytningstillstånd och hävdar att grund- och dricksvatten på Gotland nu äventyras.
För någon vecka sedan fick regering och riksdag grönt ljus i efterhand hos Högsta förvaltningsdomstolen för fjolårets speciallag. Den gav Cementa en ettårig frist för fortsatt kalkbrytning. Mark- och miljödomstolen avslog, eller rättare avvisade, under hösten bolagets mångåriga ansökan eftersom man ansåg att företaget inte tillräckligt tydligt visat att brytningen skulle påverka grundvattnet. Verksamheten stod därför inför utsikten att behöva stänga helt den 1 januari 2022.
En trängd riksdag utfärdade en speciallag som i praktiken omintetgjorde domstolens utslag.
Lagrådet och enskilda juridiska ämbetsmän kritiserade beslutet skarpt, vilket SMB rapporterade om. Men överdomstolen höll alltså inte med.
Domstolen avvisade också en begäran om att låta EU-domstolen pröva täkttillståndet.
Nu tickar ett nytt tillstånd på fram till årsskiftet 2026/27, enligt tisdagens dom, som refereras i Svenska Dagbladet. Domstolen anser inte att brytningen under ytterligare fyra år riskerar att försämra vattenförsörjningen:
”Täktverksamheten kommer inte att påverka möjligheten till fortsatt driftsäker allmän vattenförsörjning, och inte heller möjligheten till vattenuttag ur enskilda brunnar i täkternas relativa närhet” heter det i domen.
Det återstår att se om miljödomstolens beslut överklagas av kritiska medborgare eller organisationer. Så länge en överdom inte fallit har Cementa dock rätt att fortsätta brytningen.
Cementtillverkning en av de största koldioxidutsläpparna
Enligt SvD överväger Naturskyddsföreningen på Gotland och organisationen Urbergsgruppen Sverige att överklaga tillståndet, men att domen först ska studeras noggrant.
Cementtillverkning är ur klimatsynpunkt en av de allvarligaste förorenarna, men den aspekten har inte figurerat i vare sig prövningen av ansökan eller så mycket i debatten. Det är påverkan på vatten och miljö som varit i fokus.
Anläggningen i Slite är mycket riktigt en av Sveriges tre största enskilda utsläppare av koldioxid. Volymen uppgår till cirka två miljoner ton per år, enligt statistik publicerad bland annat i Sveriges Natur. Bolaget Heidelberg Material, som äger Cementa, har dock planer på att genom avskiljning och underjordisk lagring av koldioxiden bli utsläppsneutral till år 2030.
Till skillnad från till exempel ståltillverkning och transporter, kan inte cementproduktion bli utsläppsfri så länge kalksten används i processen. Försök pågår i hela världen, bland annat med svenska forskningsinstitutet Rise, att finna andra råvaror, till exempel lera eller vulkanisk aska, som inte avger koldioxid vid upphettning.
Just nu pågår COP15, FN:s konferens för biologisk mångfald. Syftet är att enas om ett nytt globalt ramverk, i likhet med Parisavtalet för klimatet. Mycket står på spel när världens ledare möts: mängder av arter dör ut, och vi måste vända trenden för att säkerställa fungerande ekosystem.
Enligt FN riskerar nu en miljon arter att dö ut. Världsnaturfonden WWF bekräftar bilden i sin Living Planet Report 2022: mellan 1970 och 2019 har antalet djur inom drygt 5 200 undersökta arter minskat med 69 procent. Forskare har varnat för att vi kan vara på väg mot det sjätte massutdöendet.
Det är under dessa förutsättningar världsledare möts på COP15 i Montreal, Kanada, 7-19 december. Målet med mötet är att nå en överenskommelse om ett nytt ramverk: CBD, Convention on Biological Diversity.
EU: ”skydda 30 procent av land- och vattenytan”
Inför COP15 presenterade EU sina förväntningar på ett nytt globalt ramverk. På kravlistan finns bland annat följande:
A target to protect 30% of land and oceans by 2030, especially those areas that are most valuable for biodiversity and ecosystem services. Protected areas would need to be well-connected and effectively managed.
A target to restore 3 billion hectares of degraded land and freshwater ecosystems and 3 billion hectares of ocean ecosystems. By restoring those areas, they can be more productive than today and more resilient to droughts, floods and pests.
Targets to address the direct drivers of biodiversity loss, including pollution.
En annan central fråga är finansiering. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har tidigare meddelat att man från EU:s håll dubblerar sitt finansiella stöd för biologisk mångfald, till 7 miljarder euro mellan 2021 och 2027.
Civila organisationer kräver tuffare mål
Halva COP15 har passerat och i likhet med FN:s klimatkonferenser hörs kritik om för långsamma förhandlingar, rapporterar DN. Innan helgen var arbetet långt ifrån klart. Beslutsdokumentet är fortfarande fullt av hakparanteser med alternativa skrivningar tills länderna kommit överens.
Civila organisationer kräver dessutom skärpta mål: de vill att 50 procent av hav och land skyddas, snarare än de 30 procent som EU föreslagit. Det mer ambitiösa förslaget har samlat 3,2 miljoner underskrifter.
50-procentsmålet samlar brett stöd även hos forskare, skriver organisationen One Earth. De menar att nivån motsvarar 1,5-gradersmålet för global uppvärmning och hävdar alltså att 30 procent är att sikta alldeles för lågt.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) sa inför avfärd till COP15 att Sverige står helt och hållet bakom EU:s förhandlingskrav under konferensen. Under en presskonferens meddelade hon att Sverige kommer att gå in med 4,1 miljarder kronor till den globala miljöfonden den kommande programperioden.
Sverige säger nej till utökat skydd för den hotade ålen
Samtidigt som COP15 pågår förhandlar EU:s fiskeriministrar om fiskemöjligheter för en stor mängd arter i EU:s atlantiska vatten. Där ingår bland annat ål. EU har lagt ett förslag om förlängd förbudsperiod för fiske av ål: från tre till sex månader. Det vill den svenska regeringen inte gå med på. Landsbygdminister Peter Kullgren (KD) motiverar det med att ålfisket är ett kulturarv som bör beskyddas.
Romina Pourmokhtari kommenterar beslutet i en intervju med DN:
Det är alltid en avvägning. Här har regeringen landat i att det finns en näring som ska skyddas. Vi kommer självklart behöva följa noga hur frågan kring ålen utvecklar sig. Men det är helt enkelt den bedömning som har gjorts av regeringen, att man vill bevara det ålfiske som pågår och de näringsidkare som arbetar med det.
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Ålen är en av många arter som hotas av utrotning, och läget är akut: 98 procent av den europeiska ålen har försvunnit. Överfiske är en orsak, men även föroreningar och förstörda livsmiljöer har haft stor påverkan. Ålen har funnits på jorden i 70 miljoner år – men på mindre än ett halv decennium har den nästan försvunnit helt.
Den 1 januari 2023 blir det obligatoriskt för stockholmarna att sortera ut matavfall. Redan i dag är det obligatoriskt för restauranger och storkök, men snart gäller kravet alltså även privatpersoner.
I nuläget råder inget krav på sortering av matavfall i privathushåll, men från och med januari 2023 blir det obligatorisk för kommunerna att erbjuda insamling. 256 av 290 kommuner gör det redan, rapporterar SVT. Men Stockholms stad är alltså sena på bollen och inför sortering av matavfall först vid årsskiftet 2022/2023.
Förra året uppgick den behandlade mängden kommunalt avfall till nästan fem miljoner ton. Det innebär, utslaget över hela befolkningen, 475 kilo per person och år.
Ett av målen i Stockholms stads miljöprogram 2020-2023 är Ett resurssmart Stockholm. Målet har tre etappmål, som i sin tur har specifika etappmål kopplade till olika områden. För matavfallet satte staden upp ett etappmål till 2021: att 70 procent av matavfallet från såväl hushåll som verksamheter skulle sorteras ut och behandlas biologiskt. Målet har inte uppnåtts: andelen landade på 25 procent. Stockholm vatten och avfall uppger att mindre än en tredjedel av matavfallet sorteras ut idag.
Förutom att mer matavfall behöver sorteras ut och omvandlas till biogas och biogödsel behöver vi också minska vårt matsvinn. Supermiljöbloggen rapporterade tidigare i år att mängden matsvinn minskar i Sverige, men att nivån ändå måste halveras. Per person slänger vi 17 kilo ätbar mat varje år medan målet, i linje med Agenda 2030, är att komma ner till 8,5 kilo per person och år.
På grund av vulkanutbrottet har uppdateringar av Mauna Loa-data stoppats från och med den 29 november. Enligt den senaste informationen är att kommunikationen fortsatt ligger nere, eftersom Mauna Loa-observatoriet är utan ström på grund av vulkanisk aktivitet. Det innebär att den senaste mätningen från 28 november före vulkanutbrottet där koldioxidhalten i atmosfären låg på 417,31 miljondelar (ppm) fortsatt gäller. Jämfört med ett år tidigare är det en ökning med 1,54 ppm.
Koncentrationen av koldioxid nådde 417,51 ppm i november, vilket är en ökning med 2,50 ppm jämfört med oktober 2021.
Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många, många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.
Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.
Sammanlagt uppgick utsläppen till 36,3 miljarder ton 2021, den högsta nivån i historien. Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.
Med COP27 bakom oss är det viktigt att intensifiera arbetet för utsläppsminskningar, trots dess avsaknad i slutdokumentet från klimatkonferensen. Alla ögon är nu riktade mot FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD) mötas i Montreal i Kanada för ett partsmöte (COP15) som förhoppningsvis kommer överens om ett motsvarande Parisavtal, fast för biologisk mångfald.
Klimat och miljö är nära sammanfogade och beroende av varandra. Stora områden med naturliga ekosystem är nödvändigt för att möta de globala målen för hållbar utveckling och för att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader. Biologisk mångfald är även nödvändigt för livsmedelsproduktionen och för att vi ska kunna anpassa oss till klimatförändringarna.
Samtidigt finns det motsättningar i de respektive lösningar som diskuteras som måste beaktas. Mötet blir därför avgörande för att kunna komma vidare.
Klimatlagen kräver att regeringen presenterar åtgärder som lever upp till Sveriges åtaganden inför EU och enligt Parisavtalet. Därför måste nuvarande politik ändras, skriver nu Klimatpolitiska rådet på DN-debatt.
2023 ska nästa klimatpolitiska handlingsplan läggas fram och klubbas i riksdagen. Remissbehandlingen pågår nu. Det Klimatpolitiska rådet konstaterar att Sverige inte klarar sina förpliktelser enligt vare sig sin egen klimatlag, eller gentemot EU eller den globala överenskommelsen i Paris.
Minskad reduktionsplikt, gynnande av bilpendling, sänkt drivmedelsskatt och slopad elbilsbonus är åtgärder som leder till flera miljoner ton ökade utsläpp fram till år 2030, istället för nödvändiga minskningar.
Regeringen Kristersson måste lägga fram förslag på nya åtgärder som kompenserar för alla de beslut som tagits efter maktskiftet i höstas, framhåller rådet:
Klimatlagen kräver att den kommande handlingsplanen beskriver vilka ytterligare åtgärder som behövs för att nå klimatmålen. Klimatpolitiska rådet menar därför att regeringen snarast behöver ta fram ytterligare underlag med förslag som sammantaget har förutsättningar att uppnå 2030-målen. Det kräver nya styrmedel eller förändringar i det som regeringen hittills har presenterat, skriver rådet i sin debattartikel.
Klimatlagen stadgar att regeringen året efter varje val ska lägga fram ett handlingsprogram som konkret visar vilken politik man ska föra för att klara målen. Den första kontrollstationen är år 2030, då bland annat transportsektorn ska uppvisa 70 procent lägre utsläpp jämfört med 1990. Det var svårt, men inte omöjligt att nå med den politik som gällde fram till maktskiftet. Nu är det omöjligt, vilket även regeringen konstaterar i sina egna underlag.
Klimatlagen som styr – eller rättare ska styra – politiken antogs av samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna år 2017 och började gälla året därpå. Klimatpolitiska rådet skriver nu att tilltron till lagen kan vara i fara:
Regeringen behöver agera skyndsamt för att leva upp till klimatlagens krav, men också för att upprätthålla tilltron till det klimatpolitiska ramverket. Det breda stödet för klimatmålen och ramverket, i riksdagen, näringslivet och samhället i övrigt, är en av Sveriges största tillgångar i den pågående klimatomställningen.
Regeringsföreträdare har emellertid tvärtom visat närmast likgiltighet inför lagens krav och utsikten att Sverige inte klarar målen till år 2030. Mest iögonfallande torde finansminister Elisabeth Svantessons (M) uttalande i en SvD-intervju ha varit: ”Klarar vi inte det så klarar vi inte det.”
Det finns klara tecken på att det är SD:s linje i klimatfrågan som fyrpartiregeringen nu driver.
Sverigedemokraterna står visserligen utanför regeringen men innehar mycket starkt inflytande på politiken via Tidöavtalet och via en rad informella överenskommelser i anslutning till avtalet, vilket SMB berättat om.
Partiet, vars ledande företrädare förnekar att det alls pågår en klimatkris, välkomnar för sin del regeringen Kristerssons lägre ambitioner på klimatområdet. Andra länder med större utsläpp ska göra mer, är SD:s linje.
Partiets klimatpolitiske talesperson Martin Kinnunen öppnar i en intervju för att Sverige visserligen kan tvingas betala böter för att inte nå EU:s mål, men att det kan vara värt pengarna.
Det står också klart att SD vill att regeringen ska ta strid mot EU i klimatpolitiken, som man anser går för långt och hotas Sveriges nationella oberoende. Den uppfattningen framförde partiets landsbygdspolitiske talesperson Mattias Karlsson i en stor intervju i Expressen nyligen.
Regeringen och riksdagen bröt inte mot lagen när ett tillfälligt tillstånd utfärdades i fjol så att Cementa kunde fortsätta bryta kalk i Slite på Gotland. Det konstaterar nu Högsta förvaltningsdomstolen.
Domen, som meddelades under onsdagen, är ett nederlag för de organisationer som begärde prövning, Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Naturskyddsföreningen Gotland samt Urbergsgruppen Sverige. De begärde i sin överklagan att riksdagens beslut skulle upphävas och EU-domstolen skulle göra en förhandsprövning.
Ett av motståndarnas argument har varit att EU:s vattendirektiv omöjliggör fortsatt brytning då grundvattenresursen hotas, och att direktivet gäller före svensk lagstiftning.
Bakgrunden till målet är det uppmärksammade beslutet i fjol höstas i mark- och miljööverdomstolen att inte godkänna Cementas nya tillståndsansökan för fortsatt kalkbrytning intill fabriken i Slite.
Enligt domstolen kunde inte Cementa i sin ansökan visa att fortsatt brytning kan ske utan påverkan på grundvattnet. Cementas tioåriga tillstånd gick ut den 31 oktober 2021 och pressen från företaget och byggindustrin på politiken att ändå få fram ett godkännande blev mycket stark.
Helt olika synsätt mellan parterna om följderna av ett brytningsstopp
Ett stopp i produktionen skulle få synnerligen allvarliga följder för byggverksamheten i Sverige, framhöll branschen. Motståndarna till fortsatt kalkbrytning pekade tvärtom på att det fanns goda möjligheter att få fram kalksten från annan utvinning.
Riksdagsbeslutet att utfärda tillståndet togs i full enighet. Det motiverades med att följderna för byggande och samhällsekonomi annars skulle bli orimligt stora. Kritiken i remissdebatten var ändå mycket skarp från juridiskt håll. ”Ett angrepp på demokratin” skrev bland annat lagmannen Mikael Mellqvist i ett debattinlägg, vilket SMB berättat om.
Organisationen Byggföretagen välkomnar domen från Högsta förvaltningsdomstolen:
Precis som elkrisen kräver cementkrisen ett bredare synsätt än stuprörsperspektivet, säger vd Catharina Elmsäter Svärd i ett pressmeddelande.
Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl tycker det motsatta:
Domen visar att regeringen kan åsidosätta miljölagstiftning för verksamheter som har den allra största påverkan på miljön, säger hon i ett uttalande.
Beskedet om ett längre täkttillstånd är inte långt borta. Vid nyår går det tillfälliga lovet ut, och Cementa väntar nu på mark- och miljödomstolens besked om hur man ser på ett nytt, fyraårigt brytningstillstånd. Domen väntas den 13 december och emotses med spänning från ömse håll.
Ett nytt upprop från kapitalförvaltare kräver utfasning av farliga PFAS-kemikalier. Det är inte första gången just investerare framför miljökrav till näringslivet. Tidigare har dock fokus varit på klimatet och biologisk mångfald.
Nu ställs ytterligare miljökrav från kapital- och finanshåll: utfasning av PFAS-kemikalier. Det är en grupp kemikalier kopplade till stora miljö- och hälsoproblem. De finns i stort sett överallt, till och med i vårt regnvatten. PFAS-kemikalier har exempelvis återfunnits i blodet hos 97 procent av amerikanerna.
Uppropet
Det är investment-jättarna Aviva Investors och Storebrand Asset Management som har koordinerat det nu pågående uppropet för att fasa ut PFAS-kemikalier.
Totalt sett har 47 institutionella investerare ställt sig bakom uppropet som främst riktar sig till kemikalieföretag som DuPont, 3M, Dow, Eastman Chemical, Air Liquide, Akzo Nobel, BASF, Bayer och Solvay.
Uppropets krav är att tillverkarna upprättar ett globalt register över PFAS, ökad transparens och utfasningsstrategier. Krav om att publicera data kopplat till företagens användning av PFAS finns visserligen redan i EU och USA, men inte i övriga världen.
Användningen av kemikalier ökar
Storebrand skriver i ett pressmeddelande hur användningen ökar, trots stora faror med kemikalier. Enligt Storebrand är över 70 procent av alla kemikalier som produceras och används skadliga för miljön och människors hälsa.
Företaget beskriver även hur kemikalier bidrar till att insekter dör, på grund av besprutning inom jordbruket.
Enbart fyra företag har en utfasningsstrategi
ChemSec, ett ideellt konsultbolag delvis ägt av den svenska staten, kan kopplas till uppropet. ChemSec har granskat 54 företag som nyttjar kemikalier i sina verksamheter.
Deras granskning visar att enbart fyra av dessa ens har en offentlig strategi för att fasa ut kemikalierna: Indorama i Thailand, Saudiarabiens Sabic, Yara från Norge och Belgiens Solvay. Resterande saknar helt ufasningsstrategi.
De flesta företag vidtar få eller inga åtgärder för att fasa ut farliga kemikalier trots riskerna för folkhälsan och miljön, säger Sonja Haider, senior rådgivare på ChemSec, till Financial Times.
Årets investerarrapport från revisionsföretaget PwC visar att intresset för hållbarhet är fortsatt högt från finanshåll. Dessvärre uppfattar investerare företagens hållbarhetsrapporter som både svåra att förstå och anser att de innehåller greenwashing.
Precis som SMB tidigare rapporterat kring, visar PwC:s rapport att investerare har ett högt intresse för företags hållbarhetsarbete. Dock visar den även att utvärderingen av företagens hållbarhetsarbete kan vara svårt, vilken främst verkar bero på greenwashing och läsbarhet.
Oro för greenwashing urholkar förtroendet
Hela 87 procent av de responderande investerarna anser att hållbarhetsrapporter i någon mån innehåller greenwashing. Dessutom svarar 32 procent att rapporterna innehåller mycket greenwashing. 11 procent svarar att de inte vet om rapporterna innehåller greenwashing och enbart 2 procent anser att rapporterna inte innehåller greenwashing.
En slutsats som görs i rapporten är att investerarnas oro för greenwashing urholkar förtroendet för vad företag säger att de gör. Dessutom menar man att farhågorna kopplade till greenwashing gör det svårt för investere att fatta investeringsbeslut.
Otydligt skrivna rapporter
Bland svaren syns även en stor osäkerhet kopplad till otydligt skrivna hållbarhetsrapporter. Till exempel svarar en investerare att det är svårt att veta om företag bara nämner FN:s mål för hållbar utveckling, eller om de faktiskt arbetar för att bidra till dem.
Frågan är om EU:s nya direktiv för hållbarhetsrapportering, CSRD, som börjar gälla från 2023 kan bidra till förbättring. I och med det nya direktivet höjs kraven på hållbarhetsrapportering på flera sätt, exempelvis införs krav på dubbel väsentlighetsanalys och revision.
Sen är det kanske något anmärkningsvärt att det är just finansbranschen som verkar gå i bräschen för ökat hållbarhetsarbete. När ska exempelvis politiken komma ikapp?
I veckan går det efter flera månaders förseningar att boka sovkupé på SJ:s nya direkttåg mellan Stockholm och Hamburg. Nattåget, som startade i september, har trots frånvaron av sovvagnar varit populärt.
Under många år har det varit mycket skralt med direkta tåg mellan Sverige och kontinenten. De senaste åren har enbart linjen Malmö/Lund-Berlin trafikerats och då endast under sommarhalvåret.
Men miljö- och klimatdebatten har satt fart på tågoperatörerna. Den 1 september inleddes reguljär nattågstrafik mellan Stockholm och Hamburg, delvis upphandlad och delvis på kommersiella villkor. Dock har godkännandet av de sovvagnar som skulle ingå i tågen fördröjts av byråkratiska skäl. Enbart ligg- och sittvagnar har kunnat användas fram till nu.
Men från och med onsdag den 7 december kopplas sovvagnarna på och nattågen blir kompletta, rapporterar nyhetssajten Järnvägar.nu.
Det är en milstolpe att vi äntligen kan köra med sovvagnar. Nu ökar intresset inför jul- och nyårshelgerna och det känns bra att vi äntligen kan erbjuda sovplatser i tågen, säger Dan Olofsson, SJ:s chef för upphandlad trafik till sajten.
Tåget avgår från Stockholm vid 16.30-tiden och går genom Östergötland, Småland och Skåne med flera stopp. Ankomsttid till Hamburg är mellan sex och sju morgonen därpå, med tid för byte till många europeiska städer. Hamburg är en viktig hubb för den nordeuropeiska tågtrafiken. Berlin kan nås redan kring lunch, Paris vid 16-tiden och London från klockan 20. Avgången till Sverige från Hamburg sker senare, med ankomst i Stockholm vid tio-tiden.
Stor potential för ökat tågresande till kontinenten, enligt analys
Inrikesresandet med tåg i Sverige har ökat kraftigt under de senaste 20 åren, medan utvecklingen varit den rakt motsatta för resorna till kontinenten. Flyg, och bil för kortare distanser, står idag för nästan allt resande. Tågens andel av utrikesresandet har alltså varit nästan försumbart, trots kraftigt ökande volymer totalt sett. Enbart till destinationer i norra Tyskland har tåget viss marknadsandel, cirka tre procent, enligt Trafikverkets siffror.
Trafikverkets analys från 2020 visar att det finns stor potential för ökat utrikesresande med tåg. Framförallt gäller det när den nya Fehmarn-bältförbindelsen mellan Danmark och Tyskland står klar. Restiden till Hamburg kommer då att halveras och öppna för dagtåg och snabbare ankomst till andra stora europeiska destinationer, som Bryssel, Paris och Amsterdam.
Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.
Den här veckan skapade ett vulkanutbrott vid Mauna Loa, Hawaii ett sällsynt avbrott i data som producerar koldioxidkurvan, Keelingkurvan, som av många forskare anses vara det viktigaste beviset på att klimatet förändras på grund av mänsklig aktivitet. På grund av vulkanutbrottet har uppdateringar av Mauna Loa-data stoppats från och med den 29 november.
Enligt senaste mätningen uppmätt 28 november före vulkanutbrottet låg koldioxidhalten i atmosfären nu på 417,31 miljondelar (ppm). Det är en minskning jämfört med förra veckans notering på 418,10 ppm. Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 1,54 ppm. Koncentrationen av koldioxid nådde 415,31 ppm i oktober, vilket är en ökning med 1,76 ppm jämfört med oktober 2021.
Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många, många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.
Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.
Sammanlagt uppgick utsläppen till 36,3 miljarder ton 2021, den högsta nivån i historien. Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.
Med COP27 bakom oss är det viktigt att intensifiera arbetet för utsläppsminskningar, trots dess avsaknad i slutdokumentet från klimatkonferensen.
Ett antal rapporter visar hur brådskande klimatet är, vilka brister som finns och vilka nödvändiga åtgärder som krävs. Enligt senaste rapporten från WMO är koncentrationen av växthusgaser högre än någonsin och ökar oroväckande fort och världen är nu på väg, enligt FN:s miljöprogram UNEP, mot en uppvärmning på cirka 2,4-2,6 grader över förindustriella nivåer, enligt den politik som finns på bordet idag. I år beräknas utsläppen av växthusgaser öka med en procent jämfört med 2021 istället för att minska och allt fler forskare bedömer därför att 1,5 gradersmålet inte kommer att kunna nås.
Kor som betat i strandängarna på den jylländska västkusten har fått i sig skadliga mängder av PFAS-kemikalier. På okänt sätt har PFAS-ämnena koncentrerats i havsskum som sedan blåst in över betesmarken.
De 180 nötkreaturen betade nära havet söder om Limfjordens mynning i Nordsjön. Danmarks miljömyndigheter har blivit mycket aktiva efter en uppmärksammad PFAS-förgiftning av både kor och människor, som lett till skärpta gränsvärden för PFAS.
Många områden runt om i Danmark undersöks nu noga. Det har visat sig att den lömska ”evighetskemikalien” hittas på väldigt många platser. Även i sådana halter att det finns hälsorisker. Analyserna av PFAS-halten i kornas blod har lett till ett beslut i danska motsvarigheten till Livsmedelsverket, Födevarestyrelsen, att korna nu inte får slaktas för att användas som mat.
Ägaren till korna måste nu låta dem beta på icke förorenad mark i ytterligare minst ett år för att kemikaliehalterna i dem ska sjunka. Någon kompensation för merkostnaderna kommer han inte att få, enligt uppgifter i Ekstrabladet.
Undersökningarna längs den danske västkusten har också visat att änder har PFAS i sig, vilket har lett till att andjakt förbjudits i väntan på ytterligare undersökningar.
Att PFAS återfinns i skummet som bildas vid vågor och blåst beror på att kemikalierna är spridda överallt i själva havsvattnet. Hur koncentrationen sker och spridningen in över land sker ska undersökas ytterligare.
Det finns i havsskummet för att det finns i havet, och PFAS vill tydligen väldigt gärna vara precis i gränslandet mellan luft och vatten, säger Region Midtjyllands projektledare Halfdan Sckerl till danska radion.
PFAS, en grupp om över femtusen långlivade, i vissa fall onedbrytbara, substanser är nu föremål för en genomgripande omvärdering.
EU förbereder utfasning av PFAS från den inre marknaden
De har använts under flera decennier inom en lång rad områden, som brandsläckning, impregnering av textilier, skidvallor, kosmetika och husgeråd. Efter larm om skador på immunsystem, fertilitet och om förhöjd cancerrisk förbjöd EU redan år 2009 den enskilda PFAS som ansågs mest skadlig, PFOS.
EU:s kemikaliemyndighet arbetar just nu för en så stor utmönstring av PFAS som möjligt från den inre marknaden, vilket SMB berättat om i flera artiklar tidigare. Nya och strängare gränsvärden för PFAS i dricksvatten är också på gång i Sverige, med Livsmedelsverket som ansvarig myndighet, se SMB:s artikel.
Men i väntan på förbud och skärpta gränsvärden fortsätter spridningen och läckaget, inte minst till grundvatten av kemikalien. Och även i Sverige har mätningar och dokumentationen av PFAS accelererat under senare tid. Precis som i Danmark återfinns kemikalierna på många platser och i skilda miljöer, vilket Svt Småland gav exempel på i veckan.
Nybildade Allians för rättvis klimatomställning (ARK) efterfrågar en mer ambitiös klimat- och miljöpolitik – nu. I en debattartikel i Aftonbladet listar de sju krav för en rättvis klimatomställning.
Allians för rättvis klimatomställning är en nystartad, politiskt obunden rörelse med medlemmar från det svenska civilsamhället: fackförbund, miljöorganisationer, kulturaktörer och fredsorganisationer. Bland medlemmarna finns representanter från Jordens Vänner, Klimatpsykologerna, Cykelfrämjandet, Fältbiologerna, Naturskyddsföreningen, Hyresgästföreningen, Barnfonden och Greenpeace. Totalt har nära 40 organisationer skrivit under debattartikeln i Aftonbladet.
I artikeln skriver alliansen att forskningen är tydlig, och att det finns möjligheter att vända trenden – men att klimatfrågan ändå nästan försvann helt under valrörelsen. Man riktar en tydlig uppmaning till Sveriges nya regering och riksdag: genomför en heltäckande och rättvis klimatomställning under denna mandatperiod.
Och det finns stöd hos befolkningen. ARK lyfter att en majoritet vill se tuffare klimat- och miljöpolitik, och att nio av tio svenskar anser att det är viktigt att sätta in samhällsåtgärder mot klimatförändringarna.
Klimatalliansens sju åtgärdsförslag
Initiativtagarna har sammanfattat en lista på sju åtgärder som man nu vill att regeringen och riksdagen genomför. Åtgärderna omfattar bland annat att:
ta fram en rättvis koldioxidbudget
låta myndigheter och departement prioritera klimatarbetet
inkludera barn och ungas perspektiv i omställningen
skrota klimatskadliga subventioner
stötta internationell klimaträttvisa
höja kraven på att företag tar hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter
återställa enprocentsmålet för biståndet och utöka klimatbiståndet
Allians för klimaträttvisa utvecklar sina åtgärdsförslag i sin appell till regeringen och riksdagen.
En ny rapport från Swedwatch visar att en majoritet av alla offentliga upphandlingar i EU har pris som enda krav. Detta trots att EU har flera ambitiösa hållbarhetsmål som också ska nås.
Utifrån rapportens resultat anser Swedwatch att det behövs en revidering av EU:s upphandlingsdirektiv. Deras förslag är att göra det obligatoriskt att inkludera och följa upp krav gällande mänskliga rättigheter och miljö i offentlig upphandling.
Även om det finns upphandlande myndigheter i bland annat Sverige som både ställer och följer upp krav på mänskliga rättigheter i sina upphandlingar, gäller lägsta pris som enda krav fortfarande i 55 procent av alla upphandlingar i EU. Det här måste förändras – hållbar upphandling måste bli det nya normala, säger Linda Scott Jakobsson, Swedwatch´ expert inom området.
Totalt 10 förslag för mer hållbara upphandlingar
Totalt innehåller rapporten tio förslag för att stärka offentlig upphandling som verktyg för att bidra till en hållbar utveckling, riktade till beslutsfattare i EU och i Sverige.
Bland annat föreslås att det föreslagna EU-direktivet gällande tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (CSDDD), även ska omfatta små och medelstora företag. I nuvarande förslag skulle dessa ha undantag från direktivet, men enligt Swedwatch utgör de en majoriteten av alla leverantörer till offentlig sektor och att det är en grund för att även de ska omfattas.
Krav på ökad transparens i leverantörsleden och mer resurser för att såväl ställa som följa upp krav är andra förslag.
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
