Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Dyrt om företagen själva ska betala för sin klimatpåverkan

    Företagens utsläpp belastar samhället miljömässigt och ekonomiskt, och detta driver just nu bland annat fram klimattullar i flera delar av världen. En ny studie visar dock att verkliga kostnader för koldioxidutsläpp skulle nära halvera företagens vinster. Frågan är dock, vem ska betala för skadorna?

    Att företagens klimatpåverkan kostar samhället enorma summor är bakgrunden till en ny studie publicerad i Science. Forskarna har undersökt hur det skulle slå mot företagen om kostnaden skulle betalas av företagen själva. Här visar studiens resultat att ungefär 44 procent av företagens vinster skulle riskera att försvinna om de skulle betala verkliga kostnader för sina egna koldioxidutsläpp.

    Med planerade klimattullar runtom i världen, bland annat i EU och USA, blir detta särskilt relevant. Kostnaderna för företagen skulle kunna hamna i biljontals dollar, baserat på USA:s föreslagna prissättning på koldioxidutsläpp. Även om det fortfarande inte är priset för hela miljöskadan.

    Forskarna menar att klimattullarna kan ge företagen en behövlig knuff mot minskade utsläpp. Samtidigt uppmanar de till medvetenhet om de potentiella negativa konsekvenserna av en så här stor börda på företagen och betonar vikten av delat ansvar mellan konsumenter och företag.

    En reflektion kring detta är om vår nuvarande ekonomiska modell alls fungerar, är det rimligt att förstöra miljön och sedan lämna över notan till skattebetalare och framtida generationer? Eller, är det rimligt att konsumera billigt slit och släng, och därefter be andra hantera skadorna? Vem ska ta ansvaret och vem ska betala den kostnad vi egentligen redan konstaterat, men inte ännu satt pris på?

    Naturen behövs även i städer

    En nyligen genomförd studie visar att ny teknik inte ensam kommer vara tillräcklig för att städer ska kunna bli klimatneutrala. Att ge naturen plats i staden är också viktigt.

    Studien, som publicerats i Nature Climate Change, visar att i Europeiska Unionens klimatsstrategier finns en förväntan på att europeiska städer ska bli klimatneutrala. Hundra europeiska städer ska enligt plan bli klimatneutrala till 2030, däribland även ett antal svenska städer.

    Forskarna förhåller sig dock kritiska till att policyprogrammet som ska styra detta lägger alltför stor vikt vid teknologiska lösningar. Studiens resultat visar istället att det krävs en kombination av tekniska och naturbaserade lösningar för att städer ska kunna bli klimatneutrala.

    Exempel på naturbaserade klimatlösningar i städer:

    • Grön infrastruktur omnämns som ett verktyg för att hantera större mängder dagvatten. Det handlar bland annat om att ha olika slags naturytor som kan absorbera vatten.
    • Grönskande stadslandskap kan uppmuntra beteenden som är bra för miljön, exempelvis beteendet att välja cykeln istället för bilen.
    • Stadens mikroklimat kan förbättras genom trädplanteringar och annan grönska. Detta kan bland annat bidra till att behovet av uppvärmning och kylning minskar.

    Frida Hylander: Klimatomställning utan förändring är en illusion

    Att förespråka en långsammare klimatomställning för att den ska bli mindre jobbig är inte bara naivt, utan feltänkt. Ju längre vi väntar, desto mer drastiska förändringar kommer att krävas. Klimatomställning utan förändring är en illusion, skriver Frida Hylander.

    KRÖNIKA. I somras fick ekonomen John Hassler uppdraget att snabbutreda och analysera hur svensk klimatpolitik kan utvecklas, mot bakgrund av EU:s nya klimatlagstiftning Fit for 55. Den 16 oktober presenterar han sina resultat, men redan nu kan vi ana vad han kommer att säga och varför det kommer att göra statsminister Ulf Kristersson glad.

    Inför valet 2022 gjorde Kristersson ett uppmärksammat uttalande: ”Mitt mål är inte att människor ska ställa om sina liv”. Hassler parafraserade det när han nyligen intervjuades i Norrbottenkuriren. Han förespråkar där en långsammare takt av utsläppssänkningar och menar att det viktiga är att omställningen inte stör den ekonomiska tillväxten eller tvingar fram några stora förändringar i vår livsstil. 

    Det väcker två frågor:

    Vem ska slippa göra livsstilsförändringar? 

    Vad kommer att leda till störst förändringar: att skynda på eller sakta ner klimatomställningen?

    Världens konsumtionsbaserade utsläpp är extremt ojämlikt fördelade. De globalt sett rikaste 10 procenten (här ingår en stor grupp svenskar) släpper ut lika mycket som de fattigaste 90 procenten. Genom det nya verktyget Konsumtionskompassen går det att se att ojämlikheterna i utsläpp syns hela vägen ner på kommunområdesnivå. Människor i rikare områden släpper ut betydligt mer än människor i fattigare områden, helt enkelt för att man ägnar sig åt grejer som kräver en massa fossila bränslen. Som att flyga, konsumera prylar, renovera sina hus och köra bensinbil. 

    Vill vi kunna stävja klimatkrisen är det just nu ett stort hinder att en liten del av befolkningen äter upp en stor del av den kvarvarande koldioxidutsläppskakan. Det spelar inte bara spelar roll vilka förändringar vi gör i klimatomställningen utan också vem som gör dem; alla kanske inte behöver ändra livsstil, men storutsläpparna måste göra det. 

    Det leder oss in på den andra frågan om vad som egentligen kommer att leda till störst förändringar i människors liv. För i uttalandena om att inte behöva göra några livsstilsförändringar ligger ett antagande om att det innebär en sämre livskvalitet att leva mer hållbart, och att vi därför ska sträva efter att slippa ändra på hur vi lever. Det finns flera fel med det antagandet, framför allt ett som vi ofta låter klimatdebatten utgå ifrån: det fiktiva status quo:t.   

    Hassler och Kristersson låter sina uttalanden utgå från den falska premissen att de förändringar klimatomställningen innebär kan vägas mot ett scenario där vi fortsätter att leva och ha det som i dag. Man väger förändring mot en illusion av att vi kan luta oss tillbaka och i långsam takt fortsätta åtnjuta vår nuvarande lyx, medan ekonomin på något magiskt vis sköter omställningen åt oss, utan att vi märker den.

    Här hamnar Hassler i sitt förespråkande av en långsammare utfasning av utsläppen helt fel. Han negligerar helt att koldioxid ackumuleras i atmosfären och stannar kvar där långt efter vår och våra barns livstid, och att fortsatta utsläpp pressar ekosystemen till en gräns där de blir alltmer instabila. Det är inte bara målet om nollutsläpp som spelar roll, utan också hur mycket vi släpper ut på vägen dit. En omställning som samtidigt bibehåller rådande status quo är en illusion.

    Vill man dra det till sin spets – och det behöver vi nog ibland göra – är frågan vi behöver ställa oss: är det en större förändring att avstå flyget än att behöva fly sitt hem efter en översvämning? Om det påverkar livskvaliteten mer negativt att tillbringa den lilla tid man har här på jorden med att tillsammans med andra kämpa för en hållbar framtid, än att leva med vetskapen att man inte var med och gjorde allt som stod i ens makt för att förhindra sabbade skördar, ökat extremväder och otaliga människors flykt från sina hem? 

    Det finns inget verkligt alternativ som innebär att slippa göra förändringar. Men än så länge har vi den otroliga lyxen att kunna välja vilken väg vi vill ta framåt.

    Progressiva företagare har inte tid att vänta på klimatåtgärder

    Global koldioxidskatt. Ansvarstagande politiskt ledarskap. Stopp för fossila subventioner. Så löd tre av de mest uttalade önskemålen från deltagarna när Harvard Business School Club of Sweden och klimatnätverket We don´t have time höll gemensamt seminarium om klimatkrisen. SMB lyssnade av vad som sades.

    Samlingen, kallad Stockholm Climate Leadership Forum, hölls under onsdagen på adress strax utanför huvudstaden med en mindre publik på plats och cirka 300 medverkande digitalt.

    We don´have time grundades av svenske entreprenören Ingmar Rentzhog och har idag global spridning. Organisationen betraktar klimatkrisen som akut och existentiellt allvarlig, men möjlig att lösa. Klimatet utgör samtidigt, menar man, en formidabel affärsmöjlighet för progressiva företag som satsar på teknik och tjänster som tar civilisationen ur den fossila energins järngrepp, och medverkar till att bygga det hållbara samhället.

    Rentzhog ledde sammankomsten tillsammans med Harvard Business Schools’ Cynthia Jonströmer. Klimatfrågan diskuterades av en blandad panel med flera av Sveriges tongivande företag i omställningen. Bland andra finansmannen och Northvolts grundare Harald Mix, avfallsåtervinnarföretaget Renewcells vd Patrik Lundström, samt Electrolux hållbarhetschef Vanessa Butani.

    ”Europa krattar gången i klimatfrågan”

    För balansens skull återfanns även två politiker i soffan, förra socialborgarrådet i Stockholm, Anna König Järlemyr (M) och förre energiminister Kashayar Farmanbar (S).

    Innan paneldebatten om vad klimatkrisen kräver av politik, näringsliv och civilsamhälle gavs ordet digitalt till klimatforskaren sir David King och Harvard-professorn Debora Lynn Spar. Båda betonade klimathotets existentiella art, men pekade även på de möjligheter som finns.

    Lynn Spar började med det negativa:

    – Klimatkrisen blir ständigt allvarligare, det blir allt varmare, samtidigt som de politiska spänningarna och klimatförnekelsen ökar i vårt land. Detta är hemskt.

    – Samtidigt ser vi nu att priserna på förnybar energi sjunker snabbare än någon kunde tro för fem år sedan. Vi ser nya affärsmodeller som adresserar klimatfrågan. Och vi ser att dagens unga insett min generations allvarliga misstag beträffande klimatet. Och ni i Europa gör rätt, det är ni som krattar gången, hälsade hon vänligt.

    Panelen var i den efterföljande diskussionen i hög grad enig om de viktigaste faktorerna för att klara klimatkrisen: starkt ledarskap, bättre tillgång till villigt investeringskapital för gröna satsningar, ett korrekt pris på fossil koldioxid (= global Co2-skatt), cirkularitet och återvinning i produktionen. Och slut på fossila subventioner.

    Politikerna gör tvärtom mot vad som behövs

    Beträffande ledarskap, inte minst på den politiska nivån, brister det, konstaterade Ingmar Rentzhog.

    – G20-länderna gör precis tvärtom mot vad som behövs. Storbritannien, Norge, Kanada och Australien ger klartecken till ökad oljeutvinning. I Sverige, som inte har någon olja, lägger istället regeringen ut sex miljarder kronor på sänkta skatter för att öka konsumtionen.

    Han spelade upp en filmsnutt där USA:s president Joe Biden lovade säga nej till nya utvinningstillstånd och sluta med fossilsubventioner. Men det blev tvärtom.

    – Inte ens Biden har makt nog att kämpa mot oljeindustrins intressen, slog han fast.

    Mötets kommentarer och inspel ska sammanställas och skickas som uppmaning och påtryckning till det kommande klimatmötet COP 28.

    September 2023: störst avvikelse i temperatur någonsin

    Nu har världens medeltemperatur för september sammanställts. Det står klart att förra månaden uppmätte den högsta temperaturanomalin någonsin. 

    Antal rekord som är relevanta för att följa världens eskalerande klimatförändringar som har slagits sedan mars 2023 är otaliga. Haven var först ut och slog sitt första globala värmerekord i mitten av mars. Sedan dess har varje dag – relativt motsvarande dagar alla andra år – varit rekordvarm. 

    Dessvärre har även isnivåerna i Antarktis avvikit sedan april, för det mesta avsevärt. Denna ovanligt låga nivå av havsis föranledde bland annat att väldigt få kejsarpingvinkycklingar överlevde sina första månader. I vissa regioner omkom alla nya ungar. 

    Därutöver har en mängd lokala värmerekord slagits medans ovanligt kraftiga stormar ödelagt stora områden i bland annat Grekland och Libyen, samtidigt som Kanada upplevt sin överlägset värsta brandsäsong i historien. 

    När det kommer till de globala medeltemperaturerna var juni månad den varmaste junimånaden någonsin. Detsamma gäller augusti. Juli, å sin sida, blev den varmaste månaden av alla uppmätta månader någonsin. Allt det här korrelerar givetvis med att den globala medeltemperaturen kontinuerligt varit högre än normalt sedan just början på juni. 

    Varningsklockorna fortsätter att ringa

    De varningsklockor som ringt de senaste månaderna verkar heller inte sluta ringa. Nu står det istället klart att september 2023 är den månad med högst uppmätt temperaturanomali. Enligt EU:s klimattjänst Copernicus var månaden hela 0,93 grader över snittet för september och 0,5 grader över den tidigaste varmaste september år 2020. Ingen tidigare månad har varit så här mycket varmare än sin respektive normaltemperatur.

    Källa: Dagens Nyheter, med data från ERAS

    I Dagens Nyheter uttalar forskare nu sin oro över den mycket kraftiga tempersturanomalin under den senaste tiden. I en tillhörande text skriver DN:s klimatredaktör Peter Alestig att “Det är något märkligt som sker med Jorden 2023”. Han har en poäng.

    Påven manar till kamp mot klimatkrisen

    Påve Franciskus manar nu i ett skarpt hållet dokument ”Laudate Deum” världens politiska och ekonomiska ledare att engagera sig på allvar för att klara klimatkrisen. Han manar också världsmedborgarna att ändra sin livsstil och sina vanor för att minska klimatutsläpp och avfall, även i det lilla.

    Det arton sidor långa dokumentet , en så kallad apostolisk uppmaning, publicerades av Vatikanen under onsdagen. Den utgör en slags uppdaterad version från 2015 års encyklika i samma ämne. Underrubriken lyder ”To all people of good will on the climate crisis” .

    Adresseringen till ”alla människor av god vilja” är ovanlig eftersom den riktar sig till precis alla världsmedborgare och inte bara katoliker, eller ens troende. Och markerar, enligt svenska katolska kyrkans medarbetare Charles Camara, påvens starka uppfattning om hur allvarlig klimatkrisen är för allt levande på planeten. Något som kräver samarbete från alla människor oavsett bakgrund.

    – Detta är en markering att klimatet är en fråga som angår hela mänskligheten, säger Charles Camara, som arbetar både i Sverige och internationellt med bistånd inom katolska kyrkans utbildnings- och ekologiska program.

    Skriften är en svidande vidräkning med likgiltighet och själviskhet bland mäktiga och rika politiska och ekonomiska makthavare. Och mot en utmanande överkonsumtion i den rika världen.

    Han går bland annat till storms mot decennier av politiskt ointresse för den tilltagande förstörelsen av det planetära systemet och mot de som skyller världens fattiga för krisen:

    Det finns de som lägger ansvaret /…för klimatkrisen…/ på de fattiga eftersom de har många barn. Som vanligt framstår det som att de fattiga kan skyllas för allt som är fel. Ändå är det i verkligheten så att en liten rik procentandel förbrukar mer än den fattigaste hälften av världens befolkning, skriver påven.

    ”Etisk dekadens” hos de som förvillar om klimatkrisen

    Franciskus talar om en ”etisk dekadens” hos de bland världens mäktiga som använder sina stora resurser till att sprida falsk information om klimatet för att skapa opinion.

    Klimatförnekelsen finns även i hans egen organisation, konstaterar påven:

    Jag känner mig tvingad att göra dessa klarlägganden, eftersom jag möter den här sortens nedlåtande och oacceptabla uppfattningar även inom den katolska kyrkan.

    Påven riktar en uppmaning till den lokala nivån, personer, familjer och församlingar att göra ansträngningar att försöka minska de egna utsläppen och det egna avfallet, och konsumera måttligt. Det skapar en ny kultur, menar han. Och, därutöver, betonar han att om lokalsamhället ändrar vanor bidrar detta till större fokus på ”de ouppfyllda förpliktelserna i den politiska sektorn”.

    Franciskus pekar på att många av de stora COP-mötena, klimattoppmötena med världens alla länder, inte resulterat alls i konkret framgång, och han uttrycker besvikelse. Inför årets redan av många kritiserade klimatmöte COP 28 (som hålls i oljenationen Förenade Arabemiraten) fogar han in en vädjan om vad det ska uppnå:

    Om det finns en allvarlig strävan att göra COP 28 till en historisk händelse som ärar och förädlar oss som mänskliga varelser kan man bara hoppas att det tas bindande beslut om vår energiomställning som uppfyller tre villkor: att dessa kommer att vara effektiva, obligatoriska och omsorgsfullt övervakade.

    Charles Câmara  säger till SMB att påvens uppmaning kan få stor betydelse både inom och utom den katolska kyrkan. Och betonar att kristenheten totalt ju omfattar i storleksordningen 2,5 miljarder människor.

    – Påven åtnjuter samtidigt också stor respekt bland andra religioner och i sekulära kretsar, särskilt bland forskarna. Detta är en uppmaning till oss katoliker att om vi ska orka ta oss an klimatfrågan på ett varaktigt sätt behöver vi andlighet och Guds hjälp att ta oss igenom denna klimatkris. Laudate Deum är både ett dokument om andliga behov som bidrar till förändringar i värderingar, samtidigt som det är strikt baserat på klimatvetenskapen, avslutar han. 

    SMB på bokmässan: Klimatkris och handlingskraft hos unga

    Hur ser unga människor på klimatkrisen? Och hur kan framtidsoro bli handling? Detta var några av de frågor som diskuterades i ett samtal lett av journalisten Shora Esmailian vid den nyss avslutade Bokmässan i Göteborg. Gäster var författarna Nora Dåsnes och Elin Ek, båda aktuella med böcker där starka unga tjejer tar upp kampen för klimatet och mot den vuxna generationens själviskhet.

    Trettonåriga Bao är huvudperson i Nora Dåsnes ”Låt skogen leva!”. När Bao förstår att skogen bakom hennes skola ska bli parkeringsplats blir hon först rasande. Sedan organiserar hon motståndsrörelsen mot beslutet. Nora Dåsnes berättar om sin egen frustration över att de vuxna vetat om klimathotet sedan 1992 och inte gjort något åt det.

    I Elin Eks ”Athena. Barndom i fara!” tar trettonåriga aktivisten Athena upp kampen för klimatet och mot de vuxnas likgiltighet. Elin Ek, för många även känd som Grynet i Grynets show, lyser av engagemang på scenen och förklarar att vi måste ifrågsätta hur barn, djur och natur ständigt offras i namn av samhällets utveckling. Hon menar att det finns något glorifierat över klimataktivister, vilket är helt fel. Barn ska inte lösa klimatkriser. Att vuxna är passiva och barn tvingas kliva in och ta hela ansvaret är en galen ansvarsfördelning.

    Barn ska inte lösa klimatkris. De ska tugga tuggummi och göra listor. Det är de vuxna som måste ta ansvar!

    Elin Ek i författarsamtal på Bokmässan 2023.

    Vanmakt och ilska när 17-åringar möter politiska beslut

    Båda författarna beskriver under samtalet sina personliga erfarenheter av vanmakt när miljöfientliga beslut fattas. Vad kan du egentligen göra när du är under 18 år frågar de sig? Ge upp? Många unga känner vanmakt när beslut som de instinktivt upplever som fel mot naturen tas i demokratins namn. De vuxna använder svåra ord och meningar. Och barn – för det är barn – får kämpa mot jurister och byråkrater. Det är en ojämn kamp. En del ger upp, andra tar till civil olydnad.

    De unga möter passiva föräldrar

    Författarna beskriver den ångest och oro som kommer när barn förstår att deras framtid är hotad. Och många lever redan idag mitt i svåra klimatförändringar, samtidigt som vuxengenerationen inte verkar ha förstått och framförallt inte agerar tillräckligt. Föräldrar bryr sig om oron, men gör inget åt orsakerna till den.

    Jag är din mamma, Bao, det är klart att jag bryr mig! Speciellt nu när du är så rädd och arg!

    Föräldern till huvudpersonen Bao i Nora Dåsnes ”Låt skogen leva!”

    Bao låter sig inte tröstas och vill inte bli lugnad. Hon vill att de vuxna hjälper henne att ändra på det som gör henne rädd.

    Jag vill inte sluta vara rädd! Fattar du inte? Jag vill inte bli likgiltig som du! Jag vill inte glömma att det brinner!

    Bao i Nora Dåsnes ”Låt skogen leva!”

    Klimatångest utan att lämna läsaren i sticket

    En viktig fråga för såväl Nora Dåsnes som Elin Ek är att berätta om klimatångest utan att lämna läsaren i sticket. Men hur kan då litteraturen stärka barn? Elin Ek berättar:

    Jag har bestämt att barnen alltid måste klara det i mina böcker. Det är mitt sätt att skapa hopp.

    Elin Ek i författarsamtal på Bokmässan 2023.

    Nora Dåsnäs menar att det är viktigt att beskriva ilska och raseri i litteraturen. I Dåsnes bok omvandlas sorgen över beslutet att ta bort skolskogen till ilska. Hon beskriver hur en av bilderna från boken ”Låt skogen leva!” orsakade kraftig debatt när den gavs ut i Norge. En del ville ta bort litteraturen från skolorna och menade att ungdomar uppmanades till civil olydnad och motstånd. Men Elin Ek och Nora Dåsnes är tydliga med att böcker för unga behöver visa att unga både kan förstå och agera. Och att båda författarna landar i civil olydnad som åtgärd handlar mycket om att detta är ett av de få verktyg som barn har att ta till när de vuxna inte tar sitt ansvar.

    Platser som betyder något skapar engagemang

    Författarna fick också frågor om varifrån de fått sitt eget engagemang. Nora Dåsnes svar kommer snabbt och enkelt. Det finns platser i oss som vi lärt oss att tycka om som barn. Och för Nora Dåsnes var det skolskogen. Platsen bakom skolbyggnaden, där frihet och lek fick fritt spelrum.

    Skogen är en fristad för lek. Mitt naturengagemang kommer från en plats jag gillar: skogen.

    Nora Dåsnes i författarsamtal Bokmässan 2023.

    För den som vill läsa böckerna från boksamtalet:

    Nora Dåsnes ”Låt skogen leva!”

    Elin Ek ”Athena. Barndom i fara!”

    Ulrike Herrmann: ”Grön tillväxt är en myt”

    I Kapitalismens slut går Ulrike Herrmann grundligt igenom kapitalismens uppgång – och presenterar ett förslag på hur den kan ta slut. I en värld med ändliga resurser finns ingen plats för ett system som bygger på oändlig tillväxt, slår Herrmann fast. Supermiljöbloggen träffade den tyska ekonomijournalisten för ett samtal om nerväxt, klimatpolitik, beteendeförändringar – och viljan att överleva. 

    En färsk rapport visar att svenskar i stor utsträckning tycker att det är viktigare att Kina minskar sina utsläpp än att Sverige gör det. Inte bara här syns denna “men ni då?”-inställning, där man tycker att ansvaret ligger någon annanstans. Och även om Kina som land står för stora utsläpp är det inte riktigt så enkelt som att lägga skulden där.

    I din bok konstaterar du att växthusgaser inte bryr sig om landsgränser. Ändå har vi den här diskussionen där enskilda länder menar att deras ansvar för klimatkrisen inte är särskilt stort eftersom de står för en liten del av de globala utsläppen. Hur kan vi förändra den här attityden? 

    – Många som argumenterar så, till exempel svenskar, har höga utsläpp per capita. Att jorden trots det ännu håller sig flytande är möjligt bara för att fattigare länder släpper ut så otroligt mycket mindre per capita. Vi måste minska våra utsläpp. Och Kina har ju många av de smutsiga industrier som Sverige brukade ha. Vår produktion bidrar till deras utsläpp och det är inte rättvist att jämföra Kinas utsläpp med våra på det viset, säger Ulrike Herrmann. 

    ”Grön tillväxt är en illusion”

    Herrmanns bok är en gedigen genomgång av kapitalismens uppgång – och dess stundande, nödvändiga, fall. Det blir tydligt att kapitalismen och industrialiseringen medfört stora förbättringar av samhället och Herrmann är noga med att påvisa dessa. Hon är också tydlig med att det inte finns någon enkel väg ut, samtidigt som det vi sysslar med nu inte på långa vägar är tillräckligt.

    Boken kretsar till stor del kring det Herrmann kallar för illusionen om grön tillväxt. Det hela är motsägelsefullt, menar författaren, eftersom tillväxt bokstavligen kräver mer resurser – samtidigt som jordens resurser är ändliga.

    Men trots det är det grön tillväxt de flesta länder sätter sitt hopp till, i form av innovationer som grönt stål, elbilar och koldioxidinfångning. Det handlar i grund och botten om att ersätta en sak med en annan, utan att ändra vår livsstil eller vårt ekonomiska system. Och det räcker inte, menar Herrmann. 

    För att illustrera det tar hon som exempel upp transportsektorn och den så kallade rekyleffekten – ett perspektiv som sällan tas i beaktande vid utformning av politiska förslag.

    “Tysklandsbiljetten är ett dåligt klimatförslag” 

    Författarens hemland har på senare tid fått mycket uppmärksamhet för sina kollektivtrafiksatsningar. Tidigare i år lanserades Tysklandsbiljetten: en nationell, billig biljett som låter invånarna resa fritt med kollektivtrafiken under en månad. 

    Biljetten har inspirerat andra länder, inte minst Sverige: här har både Miljöpartiet och Vänsterpartiet föreslagit en “Sverigebiljett” i syfte att minska utsläppen. Men riktigt så enkelt är det inte, menar Herrmann – som tycker att Tysklandsbiljetten är en dålig idé ur klimatperspektiv.

    Satsningar på till exempel järnväg och cykel leder inte alltid till minskad flygtrafik eller biltrafik. Mer tillgängliga tågresor tenderar att locka nya resenärer till järnvägen, och de flyglinjer som eventuellt läggs ner ersätts snabbt av nya, förklarar Ulrike Herrmann.

    På samma sätt ger ökad cykling i städer inte alltid färre bilar – de som cyklar skulle i regel annars ha promenerat, och många “cykelvänliga städer” dras också med ökande bilism. Det är helt enkelt svårt att se till att “rätt” resenärer börjar cykla eller åka tåg när man investerar i mer hållbara färdmedel.

    – Rekyleffekten är en aspekt av kapitalismens effektivisering och effektivisering leder inte till netto noll. Tillväxt skulle inte vara möjlig utan effektivisering: när saker blir effektivare att producera, produceras mer. Det är väldigt populärt att bara öka till exempel tågtrafiken, men ju fler alternativ som erbjuds, desto fler människor kommer att resa, säger Herrmann.

    Människor kommer ju trots allt alltid ha behov av att resa, även om resandet förstås kan minskas. Hur ska vi se till att de resor som görs blir mer hållbara? 

    – Den enda vägen är att minska gatuutrymmet för bilar och att dra ner på tågresor som inte behövs. Det räcker inte att byta ut fordonsflottan mot elbilar: det innebär fortfarande att förflytta uppemot två och ett halvt ton material för att transportera en till tre personer. Bilfria zoner och städer är bättre förslag än Tysklandsbiljetten, men vi måste helt enkelt minska det totala resandet. 

    En uppföljning av lanseringen av Tysklandsbiljetten har dock visat att kortet medfört färre bilresor, men å andra sidan har tågtrafiken ökat. Exakt vilken klimateffekt initiativet har fått är inte fastställt.

    “De är inte bebisar, vi måste säga som det är”

    Ulrike Herrmann tar resonemanget vidare och vi kommer in på en omdiskuterad fråga: beteendeförändringar. Hur jobbig kommer, eller får, omställningen vara? 

    I grön tillväxt-sfären tycks ledorden vara “bekvämt” och “lönsamt”: varken bekvämlighet eller ekonomi ska offras på vägen till nollutsläpp. Men inställningen är naiv, menar Herrmann.

    – Människor tror att klimatpolitik kommer att vara gratis, men sanningen är att den kommer att vara oerhört dyr. Vi tror också att mobilitet utan gränser är en grundläggande mänsklig rättighet, men det är det inte: det är en lyxvara. Och kollektivtrafik är väldigt kostsam

    Ulrike Herrmann presenterar en möjlig väg framåt, som – utan att avslöja detaljerna – handlar om en kontrollerad krympning av ekonomin, och ett system där resurserna fördelas inte bara mer rättvist, utan också i relation till planetens gränser. 

    Kort och gott: det är slut på det liv i överflöd vi lever nu. Och Herrmann förespråkar en ärlighet kring det som väntar: ett budskap som är något helt annat än den gröna tillväxtens behagliga löften om minimal förändring och fortsatt överkonsumtion.

    – Folk kommer att bli av med jobb och behöva hitta nya. Det är inte en trevlig process och det kommer inte att vara bekvämt. Men det handlar om vuxna människor, inte bebisar – vi måste säga som det är. 

    “Politiker leder inte, de följer väljarna”

    Under min läsning av boken fastnade jag framför allt vid de stycken som berör politiken och vilken roll den kan, och bör, ha i klimatfrågan. En fråga gäckar mig nästan dygnet runt, och jag passar på att ställa den till Ulrike Herrmann.

    Min upplevelse är att klimatprogressiva politiker är rädda för att föreslå förslag som handlar om till exempel beteendeförändringar eller begränsad konsumtion, även om de vet att de är nödvändiga, eftersom de inte vill tappa röster. Samtidigt har vi partier som säger till väljarna att vi är för små för att göra skillnad, eller till och med att klimatkrisen är en bluff. Hur ska vi hantera det här? 

    – Politiker lovar det väljarna vill höra. Det är inte politikerna som måste övertalas, utan väljarna. Just nu vill majoriteten ha grön tillväxt och så länge det är så är det vad politikerna kommer att fokusera på. 

    I boken skriver Herrmann att partierna inte leder, utan följer väljarna. Förändring, menar hon, kommer inte uppifrån – utan nedifrån. Och tillväxtförespråkare som behöver övertalas kan endast vinnas över med hjälp av fakta och argumentation: man måste debattera med dem.

    – Men det kommer en tidpunkt när ingen kan förneka klimatförändringarna. Frågan är bara om det sker innan det är för sent. 

    “Vi tar överlevnad för givet” 

    Klimatkrisen liknar inget annat. Dess övermäktighet och strukturella karaktär gör den svår att greppa – och även om hoten blir allt mer konkreta, och kryper allt närmare, verkar det vara svårt att uppbringa den “sense of urgency” som hade behövts för att människor ska vara benägna att förändra sin livsstil och byta ut det ekonomiska systemet.

    Hur kan vi få folk att känna att det är akut? 

    – Klimatkrisen har ingen tydlig skurk som till exempel Hitler under andra världskriget. Och skadorna vi orsakar nu syns kanske om tio år – människor har svårt att föreställa sig något annat än det som finns just nu. Vi kan helt enkelt inte se framför oss att skogen vi tittar på inte finns där om tjugo år, även om vi vet att det är en konkret risk. 

    Ulrike Herrmann ser trots allt inte helt mörkt på framtiden. Hon är intellektuellt pessimistisk, säger hon, men emotionellt optimistisk – ”pessimistisk, men inte deprimerad”. Hoppet och oron utgår egentligen från en och samma insikt: 

    – Vi måste göra det här, för det handlar om överlevnad. Men det är som om människor tar överlevnad för givet.


    Kapitalismens slut finns att köpa i bokhandeln och hos förlaget Fri tanke.


    Nästan alla européer andas giftig luft

    Nästan alla européer andas giftig luft

    En ny granskning visar att 98 procent av Europas invånare vardagligen andas in luft mer hälsofarlig än WHO:s rekommendationer. Svenskar klarar sig bättre än många andra, men praktiskt taget alla medelstora städer och storstadsområden har hälsofarlig luft. Enkom i Sverige dör tusentals av dessa föroreningar varje år.

    Det är brittiska The Guardian som, med hjälp av satellitdata och 1 400 landbaserade mätningar, har kartlagt Europas luft i en granskning. Resultaten är makabra och visar att endast två procent av Europas befolkning andas luft som Världshälsoorganisationen WHO bedömer vara hälsosam. Så många som två tredjedelar bor i områden med luftkvalité som är dubbelt så förorenad som gränsvärdet. Alltså: nästan alla européer andas giftig luft, och många betydligt giftigare än vad som är hälsosamt.

    Experterna som tidningen samarbetat med understryker att ungefär 400 000 européer uppskattas dö som konsekvens av föroreningarna varje år. “Det här är en allvarlig hälsokris”, fortsätter experterna. En kris som dessutom drabbar marginaliserade grupper i större utsträckning, enligt granskningen.

    Fler än 7 000 dör i Sverige årligen

    Positivt är att Sverige, i sällskap med Norge och Finland, har bäst luft. Men detta till trots bedöms stora delar av södra och mellersta Sverige som hälsofarliga ur ett föroreningsperspektiv. Värst drabbat är Skåne med områdena i och omkring Helsingborg-Landskrona, Malmö-Lund, Trelleborg och Ystad som alla har sämre luft än något annat område i landet.

    Sedan tidigare har det konstaterats att fler än 7 000 svenskar beräknas dö som en följd av luftföroreningar varje år. Som referens har drygt 19 000 människor i Sverige omkommit av Covid-19 sedan pandemin startade. Experterna från granskningar påtalar att Europas regeringar gör på tok för lite för att bättra på luftkvaliteten.

    Mätningarna, som bland annat går att studera genom en interaktiv karta, mätte mängden luftburna partiklar under 2,5 mikrometer (PM2.5 är den engelska tekniska benämningen). Dessa pyttesmå föroreningar kommer mestadels från förbränning av fossila bränslen. Vissa är så pass små att de kan passera genom kroppen via blodet, och på så sätt påverka nästan alla kroppsliga organ. Föroreningarna är förknippade med en rad sjukdomar såsom hjärt- och lungsjukdomar, cancer, diabetes och depression, samt tragedier som missfall vid graviditet. 

    Gustav Ramestad: Dyrt när svensk klimatpolitik halkar efter

    I regeringens budgetproposition för 2024 konstateras svart på vitt att klimatpolitiken leder till ökade utsläpp. Sverige måste tvärtom föra mer ambitiös klimatpolitik för att inte halka efter och betala böter när EU ökar farten, skriver Gustav Ramestad.

    KRÖNIKA. Den klimatpolitik som den här och tidigare regeringar drivit har varit helt otillräcklig för att nå Sveriges åtaganden enligt Parisavtalet. Föreningen Aurora har låtit ett konsultbolag beräkna vilka utsläppsminskningar som krävs om Sverige ska göra sin rättvisa andel enligt Parisavtalet. De kunde då visa att Sveriges måste nå nollutsläpp redan 2025, vilket statens förda politik varit helt otillräcklig för.

    Våra nationella klimatmål riskerar med den nya regeringen även till och med att tas bort. Redan nu riskerar regeringens politik att leda till att Sverige missar EU:s utsläppsmål till 2030. Det kommer däremot inte regeringen ifrån. Om de inte nås måste Sverige köpa utrymme från andra medlemsstater – eller betala böter. 

    EU:s övergripande mål är en utsläppsminskning om 55 procent till 2030 jämfört med utsläppen 1990. Inom systemet för handel med utsläppsrätter faller utsläpp inom industrin och flyget och inom de sektorerna behöver inte Sverige göra något. Antalet utsläppsrätter minskar över tid, så att EU:s totala utsläpp minskar. 

    Utsläppsmålen för den icke-handlade sektorn och rörande nettoutsläppen från skog och mark (kallat LULUCF) kan däremot bara nås genom att Sverige agerar. Inom den icke-handlade sektorn ska Sverige enligt Ansvarsfördelningsförordningen minska sina utsläpp med 50 procent till 2030. Utsläppen måste gradvis sänkas varje år.

    Nettoupptaget från skog och mark ska enligt unionens regler också öka. Till 2025 får de enbart inte minska, men därefter måste upptaget öka. Medan åkermarker och bebyggd mark idag i Sverige släpper ut koldioxid, kompenseras det av upptaget från skogsmarker och koldioxid som lagras i skogsprodukter. Över tid har däremot nettoupptaget minskat i Sverige, vilket kan kopplas till en minskad tillväxt i skogarna och högre uttag av träråvara.

    De kommande åren kommer Sveriges politiker, både till höger och vänster, vara tvungna att vända utvecklingen, om vi inte ska hamna efter i den globala omställningen. Det finns även praktiska fördelar med en ambitiös klimatpolitik. 

    Omställningen kommer att bli än svårare, när Europeiska unionen fortsätter omställningen inom unionens områden. Exempelvis kommer transporter i framtiden omfattas av systemet för utsläppshandel. Då kan inte längre svenska politiker sänka skatterna, utan utsläppsrätter kommer att krävas för fossilt drivna fordon. Att då satsa på alternativa färdsätt och elektriska fordon kan vara för sent, och vi i Sverige kommer att få ligga som vi bäddat.

    Att försöka följa EU:s mål till 2030 hade självklart varit en god början – men att även se vart vindarna blåser och redan i dag skynda på omställningen skulle göra Sverige bättre rustat för den framtida klimatpolitik som kommer att krävas. Unionens mål till 2030 har höjts och allt tyder på att de i dag otillräckliga målen till 2040 och 2050 också kommer att höjas. Det måste Sverige vara redo för.

    Nu vet Livsmedelsverket hur och vilken mat som slängs

    Livsmedelsverket har nyligen genomfört en så kallad plockanalys för att undersöka hur mycket matavfall som hamnar i restavfallet. Frukt och grönt slängs mest. Och maten hamnar både i matavfallsfraktionen och i soppåsen för restavfall.

    Supermiljöbloggen har tidigare skrivit om matsvinn som är en stor klimatbov och om hur stegrande matpriser kan påverka minskning av mat som slängs. Livsmedelsverkets senaste rapport om matavfall i hushållen är gjord samtidigt som de pågående höjningarna av matpriserna och ger ny kunskap om hur hushållen gör med mat som inte anses ätbar.

    Använde plockanalys som metod

    En plockanalys är en analys av sammansättningen av det som slängts i soporna. I det här fallet har alltså Livsmedelsverket undersökt både matavfall som källsorterats som matavfall och det matavfall som inte källsorterats och slängts i soppåsen.

    I Livsmedelsverkets studie ingår inte mat och dryck som hällts ut i avloppen. Av den mat som slängs och mäts i plockanalysen finns både mat som inte är ätbar, till exempel ben och kaffesump, och mat som skulle kunna ha ätits, det som ofta kallas matsvinn.

    Kommuner genomför löpande plockanalyser av olika avfallsslag, men det är ovanligt med förfinade plockanalyser för att ta reda på vilken typ av mat som slängs.

    Analyserna i Livsmedelsverkets nya rapport är gjorda på källsorterat matavfall och restavfall
    hos 15 kommuner i Sverige. Undersökningen genomfördes under hösten 2022 och första delen av 2023.
    Avfall från såväl villor som lägenheter har studerats. För att ta reda på den totala bilden av vilken mat som slängs gjordes analyser av både restavfallet och det utsorterade matavfallet. I själva rapporten fokuserar Livsmedelsverket på de delar som är matsvinn och vad matsvinnet består av.

    Hushållen slänger mat både i det utsorterade matavfallet och i restavfallet (soppåsen). Matsvinnet som slängs i soporna i hushållen har i Livsmedelsverkets studie analyserats och sorterats i sju olika
    kategorier: frukt och grönsaker (inklusive potatis), bröd och brödprodukter, kött, fisk,
    mejeriprodukter, matrester (rester från alla typer av måltider) och övrigt ätbart (exempelvis chips,
    godis, nötter, majonnäs, dressing, ketchup, oljor, frukostflingor, frö, kryddor, mjöl, socker).

    Frukt och grönt slängs mest

    Livsmedelsverket har tittat på skillnader mellan villor och lägenheter. I båda fallen är frukt och grönsaker det som slängs mest. I villor syns högre andel kött i avfallet.

    https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/rapporter/2023/l-2023-nr-13-vilken-mat-slangs-i-hushallen.pdf

    https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/rapporter/2023/l-2023-nr-13-vilken-mat-slangs-i-hushallen.pdf

    När resultaten slås samman oavsett typ av hushåll utgör frukt och grönsaker gemensamt 36 procent av den mat som slängs i de svenska hushållen och är därmed den största delen av matsvinnet. Det är ofta potatis, äpplen, morötter och lök som slängs. Därefter kommer bröd och brödprodukter som utgör 19 procent.

    Stor potential minska matsvinnet

    Resultaten i rapporten bekräftar enligt Livsmedelsverket att frukt och grönsaker utgör den största delen av den mat som slängs i hushållen, följt av bröd. I tidigare studier har Livsmedelsverket sett att matrester varit det som slängts mest, efter frukt och grönsaker. I slutsatserna i rapporten framhåller Livsmedelsverket att det faktum att matrester nu hamnar längre ner på listan tyder på att konsumenternas kunskap om att ta vara på tillagad mat har ökat. Här finns ändå potential att minska matsvinnet ytterligare.

    Resultatet bekräftar att det finns osäkerhet kring hur man bäst förvarar maten och hur länge tillagad mat håller. Genom ökad kunskap hos konsumenter om hur livsmedel, särskilt frukt och grönsaker, bäst förvaras för att hålla så länge som möjligt, finns potential att minska matsvinnet i hushållen. Livsmedelsverket ser även potential i minskad matsvinn ifall kunskapen hos befolkningen ökar om att matrester kan hålla upp till en vecka förutsatt att maten förvaras i fyra grader.

    En hög andel av maten som slängs i restavfallet slängs i sin förpackning och till och med i
    oöppnade förpackningar. Här menar Livsmedelsverket att det finns potential att minska matsvinnet genom att konsumenterna öppnar förpackningarna och tittar, luktar och smakar innan de eventuellt bestämmer sig för att slänga maten.

    Läs mer i Livsmedelsverkets rapport här.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Hawaii låg koldioxidhalten i atmosfären 30 september på 418,38 miljondelar (ppm). Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 2,71 ppm. I våras slogs nytt rekord då mänskligheten för första gången passerade 425 ppm.

    Förra veckans medeltal blev 418,29 ppm, vilket är en ökning med 2,95 ppm jämfört med för ett år sedan. På ett decennium är det en ökning med 24,83 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 423,68 ppm i juni, vilket är en ökning med 2,69 ppm jämfört med för ett år sedan. Temperaturen i maj var +1.22 °C relativt till perioden 1880-1920.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Avsätt Skogsstyrelsens chef kräver miljögrupper i norr

    Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist har misskött sitt uppdrag och bör avsättas. Så lyder det mest radikala av en lång rad krav som elva miljöorganisationer och två samebyar riktar i en gemensam appell till regeringen.

    Under den gångna helgen hölls en stor skogstemadag i Luleå arrangerad av Naturskyddsföreningens avdelning i Norrbotten. Den utmynnade i en skarp skrivelse mot den hårda avverkningen i de kvarvarande naturskogarna och den bristande politiken i stort.

    En ny rapport från Lunds universitet där skogarna inventerats visar att en fjärdedel av de kvarvarande gammelskogarna försvunnit mellan åren 2003 och 2019. Och avverkningarna eskalerar, påpekades det under skogsdagen.

    Undertecknarna pekar på att makthavare i Sverige, både inom politik och skogsnäring, går emot arbetet inom EU att vända utvecklingen.

    Sverige har ett ohållbart skogsbruk. Skogsindustrins företrädare har nyckelposter där de kan påverka skogspolitiken. De sprider påståendet att svenskt skogsbruk är hållbart, trots att skogsskövling pågår här och nu. Sverige har tagit täten inom EU i att motarbeta skydd, restaurering och hyggesfritt brukande av skog, heter det i apellen.

    Avgångskravet mot generaldirektören motiveras bland annat av hans uppseendeväckande radering av ett antal mejl. Dessa visade hans täta kontakter med lobbyorganisationer inom skogsindustrin. För detta utdelade Justitieombudsmannen, JO, kritik. Och även för att Sundqvist ”raserat myndighetens naturvårdarbete och nyckelbiotopsinventeringarna.”

    Vill se både morötter och piskor för bättre skogsskydd

    Här följer några andra exempel i punktform på vilka åtgärder man vill se från regeringen:

    • Att skogsägare får ekonomiska incitament för att bruka skogen så att naturvärden gynnas, medan de som bedriver omfattande avverkningar utan att värna naturvärden istället får erlägga avgifter som bekostar naturvård.
    • Att skogsägare som förbinder sig att inte slutavverka sin skog får betalt för att behålla skogen som kolsänka genom en årlig ersättning.
    • Att skogsvårdslagen skrivs om så det alltid blir brottsligt att skada naturvärden, så att den blir ändamålsenlig för naturnära skogsbruk och att den fogas in i miljöbalken.

    Hur resonerar organisationerna kring kravet att regeringen ska avsätta sin generaldirektör ? SMB frågar initiativtagaren till skogsdagen, Lars Andersson i Naturskyddsföreningen om inte en sådan markering är poänglös.

    – Eftersom Herman Sundqvist så systematiskt har raserat naturvårdsarbetet inom Skogsstyrelsen och missbrukat sin ställning som generaldirektör är det nödvändigt att kräva hans avgång, lyder svaret.

    – Granskande journalister har avslöjat missförhållandena. Att inte agera vore att kapitulera och tystna. Även om vi har anledning att misstro regeringen när det gäller miljöarbetet måste vi framföra relevant kritik för att problemen ska blottläggas och möjliggöra opinionsbildning, avslutar han.

    Organisationerna bakom apellen är, utöver Naturskyddsföreningen, bland andra Fältbiologerna, Greenpeace, Jordens Vänner, Klimatriksdagen, Luleå Svampklubb, samt Samebyarna i Maskaure och Levas.

    Skogsstyrelsens ledning avböjer i ett mejl att kommentera avgångskravet från organisationerna.

    SMB-redaktör debatterar klimataktivism på Bokmässan

    Fyller aktivism i klimatets namn någon funktion? Är den oacceptabel eller tvärtom önskvärd? De här frågorna ventilerades på en av Bokmässans första seminarier. SMB:s redaktör Annie Croona satt med i samtalspanelen, där såklart åsikterna gick rejält isär.

    Den fyra dagar långa bokmässan i Göteborg bjuder i vanlig ordning på ett mastodontprogram med exakt alla genrer och teman på plats.

    Miljö och klimat har fått en egen grön scen. Och ämnet klimat dök upp på ett av mässans första seminarier, lett av Expressens kulturskribent Karin Olsson.

    Kan klimataktivism med civil olydnad som metod, som till exempel den omtalade manifestationen på Nationalmuseum mot en Monet-tavla, överhuvudtaget försvaras? Så löd hennes raka och första fråga.

    Den besvarades nekande av panelens båda herrar, Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt och GP:s ledarskribent Håkan Boström. Artisten och krönikören Josefine Jinder tyckte både och, och såg både ett slags underhållningsvärde i en sådan aktion, samtidigt som den tar upp ett tungt och viktigt ämne.

    SMB:s redaktör uttryckte däremot en större förståelse och stöd för aktivism.

    – Kan inte förstörelse av konstverk ses som en metafor för den förstörelse av planeten som just nu sker? frågade sig Annie Croona.

    ”Kontraproduktivt att förstöra kulturvärden”

    Och tillade snabbt att det ju funnits skyddsglas framför konstverket som attackerades av de svenska aktivisterna – det kom sålunda inte till skada.

    Men så har det ju inte varit överallt, betonade Håkan Boström. Han vände sig generellt emot aktivistiska aktioner i klimatets namn. Dels för att de enligt honom är kontraproduktiva för själva saken, och dels kan innebära risk för att skada människor och förstöra kulturvärden.

    Panelen var enig om att klimataktivism där konstverk attackeras och bilköer skapas inte vinner några sympatier bland folk i gemen. Men kan de ändå göra nytta? Det trodde SMB:s redaktör.

    – Hur mycket kände medborgarna till frågan om våtmarker innan de här aktionerna för att återställa dem kom igång? Idag vet man vad våtmarker är för något, framhöll Annie Croona.

    Med ett leende fick Håkan Boström på Karin Olssons fråga medge att inte heller GP:s ledarsida just hade ägnat våtmarkerna någon uppmärksamhet – innan de seglade upp som nyheter vid aktivistgruppen Återställ Våtmarkers aktioner.

    Föga oväntat togs Greta Thunbergs resa från ”snäll och stillsam” demonstrant utanför riksdagshuset till olydnadsaktivist upp till debatt. Här skar sig uppfattningarna rejält. Det är rätt att demonstrera och fel att ta till olydnadsaktioner, framhöll Håkan Boström.

    Resultatlöst med lång skolstrejk

    Det går absolut att förstå Greta Thunberg som suttit veckovis och protesterat stillsamt utan att det just hänt så mycket, tyckte däremot Annie Croona.

    Störst avståndstagande mot aktivism och aktiviteter kring och av Greta Thunberg kom från Kvartals chefredaktör. Han anklagade de vuxna runt Greta Thunberg för att i början av hennes aktivisttid utnyttja henne för sina egna syften. ”Det är löjligt att koncentrera hela klimatrörelsen till en enda person” ansåg Jörgen Huitfeldt, som dock fick mothugg.

    – Greta Thunberg har varit mycket mån om att tona ned sig själv och hålla fram andra att föra ordet, sa Annie Croona till hennes försvar.

    Debatten lär fortsätta om med vilka medel kampen för att rädda planeten mot den eskalerande uppvärmningen bäst ska föras.

    Klimatet påverkas av ökad livsmedelsförsäljning

    Livsmedelsindustriernas försäljning ökar. Med det stiger även klimatpåverkande utsläpp från sektorn, vilket innebär ett stort problem.

    Livsmedelsproduktion är en av de största källorna till växthusgasutsläpp, cirka 20-30 procent av de totala klimatpåverkande utsläppen. Dessa utsläpp uppstå i flera led, bland annat vid odling, uppfödning, bearbetning, förpackning, transporter, försäljning, konsumtion och avfallshantering. Även om produktionen bidrar mest till utsläppen, påverkar ökad försäljning och matsvinn också mycket negativt.

    Det är flera undersökningar som nu visar den pågående trenden med ökande utsläpp från livsmedelssektorn. Bland annat visade en undersökning från Just Food att nio av världens största livsmedelsföretag släpper ut mer växthusgaser på grund av stigande försäljning. Deras klimatavtryck ökade i snitt med sju procent från 2021 till 2022. Bland de granskade företagen finns Danone, General Mills, JBS, Kellogg, Kraft Heinz, Mars, Mondelez International, Nestlé och PepsiCo.

    Företagen menar att deras klimatpåverkan stiger på grund av ökade försäljningssiffror. Detta gäller exempelvis PepsiCo som pekar på ökad försäljning av deras läskedrycker, vilket sedan kan kopplas till företagets växande klimatpåverkan.

    Den ökande försäljningen i kombination med massivt matsvinn – bara i Sverige kastas över en miljon ton mat årligen – framhåller livsmedelssektorn som ett växande klimatproblem. Lösningar behövs på alla nivåer: samhälle, företag och konsument.

    Det är stor skillnad på äldre träd och gamla skogar

    Andelen gammal skog i Sverige ökar. Detta framhålls gärna av skogsindustrin som ett bevis på att utvecklingen är positiv. Men synsättet stämmer inte. Naturvärdena kan vara mycket högre i yngre skogar, som inte utsatts för kalhuggning utan kontinuitetsbrukats. Leif Öster redogör i veckans krönika för några av fallgroparna som hindrar oss att få en korrekt bild över tillståndet i skogen.

    KRÖNIKA Kontinuitetsskog är ett skogsområde som varit bevuxet av träd under lång tid och inte kalhuggits. Många svårspridda skogsarter är beroende av skogsekosystem med sådan lång trädkontinuitet. Det kanske allra viktigaste för svenskt skogsbruk är därför att nu leta upp alla sådana skogar och sluta avverka dem. Skogsbruket talar gärna om att andelen skogar med äldre träd ökar – men det är inte samma sak.  En något yngre skog som föryngrats så att marken aldrig blivit kal, kan ha nog så höga naturvärden just genom lång kontinuitet. Inte minst mykorrhizan har då ofta bevarats.

    Många sällsynta skogslevande arter finns nästan uteslutande i de äldre skogsmiljöerna, men det behöver alltså inte innebära att träden är gamla. Detta är en smula krångligt. Vi tar det från början.

    Stor ekologisk katastrof

    Under 100 år, mellan 1850 och 1950 skedde en enorm exploatering av Norrlands skogar. Väldiga volymer grova träd avverkades och flottades till kustens industrier. I princip högg man genom hela landskap i jakt på stora träd. Med tiden höggs även allt klenare träd. Ibland skedde avverkningarna genom kalhuggningar. Men ofta lämnades träd utan ekonomiska värden med gamla skador eller som var svåra att nå kvar. På 1950-talet kallade skogsmännen dessa skogar för ”gröna lögner” eller ”trasskogar.” Det vill säga skogarna såg ofta ut som skog, men med tämligen låga virkesvolymer.

    Just året 1950 är omtalat i svensk skogsnäring. Det är då Domänstyrelsens nytillträdde generaldirektör Erik Höjer beslutar om ett tvärt kast i den rådande skogsbruksfilosofin. I ”Cirkulär 1950:1”,  beslutar han att statens skogsbolag ska gå från blädning till kalhyggesbruk. 1931 hade Domänstyrelsen förbjudit all kalhuggning, annat än i undantagsfall. Nu skulle man istället under 15 år ”restaurera genom kalavverkning” alla de där ”gröna lögnerna” och ”trasskogarna”. Merparten av bolagsskogsbruket följde efter.   

    Idag vet vi att den där ”restaureringen” i själva verket blev en stor ekologisk katastrof. Miljontals hektar glesa, men biologiskt värdefulla kontinuitetsskogar, som aldrig varit kalhuggna, höggs ner och ersattes av planteringar.  

    Skogsbruket klassar ung skog som gammal

    I det svenska skogslandskapet är det inte bara brist på äldre skogar. Ett annat problem är att en del av de äldre skogarna som brukats hårt faktiskt saknar stora naturvärden i hög ålder. Så mycket som hälften av det skogsnäringen nu klassar som ”gammal skog” saknar förmodligen indikation på höga naturvärden.  I en ny rapport från skogsstyrelsen föreslås därför att begreppet gammal skog kompletteras med särskilda indikatorer för naturvärden.

    Skogsbrukets definition av vad som är gammal skog bygger inte på vad som kan definieras som gammal i biologisk mening. Istället klassas numera granar och tallar som ”gamla” när de kanske nått en tredjedel av sin maximala livslängd.  Ungefär som att vi människor skulle klassas som gamla vid 30 års ålder.

    Det som spökar är indikatorerna för miljökvalitetsmålet Levande skogar. När Skogsstyrelsen tog fram dessa beslöt man helt enkelt att skog i Norrland, Dalarna, Örebro och Värmland blir ”gammal” vid 140 års ålder och i resten av Sverige redan vid 120 år. Då ska man veta att granar kan bli 400 år och tallar 700 år.  

    Ungefär hälften av gammal skog har höga värden

    Med denna, nuvarande definition utgör arealen gammal skog cirka 2,39 miljoner hektar produktiv skogsmark i hela landet, inklusive formellt skyddad mark. Av arealen har knappt 50 procent, något under 1,15 miljoner hektar, en särskild indikation på naturvärden. Med särskild indikation avses ett eller flera av följande kriterier, utöver hög ålder, vara uppfyllda:

    1. Mer än 20 kubikmeter per hektar död ved, grövre än 20 cm i brösthöjd 
    2. Minst tre skikt 
    3. Minst 60 grova träd per hektar där gränsen är minst 45 cm i brösthöjd för tall, gran och ädla lövträd samt minst 35 cm i brösthöjd för övriga lövträd
    4. Hög beståndsålder inom provytan, 180 år 
    5. Övre skikt, överståndare inom provytan – det vill säga kvarvarande äldre, högre och grövre träd.

    Skogar med höga naturvärden får tyvärr avverkas

    Många privata skogsägare väljer att behålla sin skog växande på rot långt efter att träden nått lägsta slutavverkningsålder. På så sätt får man upp timmerandelen, kvalitén och bättre betalt. Som bonus får allmänheten ofta besöksvänliga gallrade skogar. 

    Men i och med att debatten alltmer handlar om att gamla träd ofta likställs med höga naturvärden, oroar sig många skogsägare för att deras gamla träd inte får avverkas efter att de blivit exempelvis 120 eller 140 år. Men så är det inte. Finns det inga höga naturvärden kan träden avverkas. Tyvärr är det oftast fullt tillåtet att även avverka skogar med höga naturvärden. Något som kommande generationer kommer att kritisera dagens skogsbruk för.

    Så, det vore mycket bättre för biodiversiteten om vi inventerade, redovisade och skyddade samtliga kvarvarande kontinuitetsskogar. Men också letade upp andra skogar med höga naturvärden och viktiga strukturer. För även om medelåldern i dessa skogar kanske är lägre än de där 120 och 140 åren, så är de mer värdefulla än hårt brukade produktionsträd som är äldre än så. 

    Missvisande definition passar lobbyisterna

    Tyvärr används istället den nuvarande Miljömålsdefinitionen även av Riksskogstaxeringen som redovisar ett årligt diagram av ”gammal skog”. Diagrammet används sedan utan förklaring av skogsnäringen för att visa en enormt positiv utveckling av ”gammal skog”.  Detta utan att berätta att hälften av dessa skogar kanske saknar höga naturvärden och det egentligen är andra skogar som skulle ha behövt skyddas och inte avverkats.

    Men ingen skugga må falla på Riksskogstaxeringen. De är väldigt tydliga med att de inte redovisar gammelskogar med höga naturvärden utan just bara ålder. I årets läsvärda rapport är man också väldigt tydlig både på omslaget och i en temaartikel om just gammal skog – vilken definition man använder.

    Däremot bör Riksskogstaxeringen börja mäta och redovisa med de där nya indikatorerna som ger särskild indikation på naturvärden. Men det är klart, följden blir att arealen värdefulla äldre skogar minskar. Å andra sidan kanske vi kan få till en balanserad debatt om att få bästa möjliga miljönytta för de skogar vi avsätter. Och då betyder inte ålder allt.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Hawaii låg koldioxidhalten i atmosfären 22 september på 417,88 miljondelar (ppm). Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 3,07 ppm. I våras slogs nytt rekord då mänskligheten för första gången passerade 425 ppm.

    Förra veckans medeltal blev 418,33 ppm, vilket är en ökning med 2,68 ppm jämfört med för ett år sedan. På ett decennium är det en ökning med 24,54 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 423,68 ppm i juni, vilket är en ökning med 2,69 ppm jämfört med för ett år sedan. Temperaturen i maj var +1.22 °C relativt till perioden 1880-1920.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Källa: NOAA

    En rad nya rapporter har lyft fram extraordinära temperaturer både på land och i havet i år och världen upplever nu extremvärme utan motstycke med värmerekord som följer på varandra. På flera ställen är det nu så varmt att det direkt farligt för människor och djur. Juli månad blev den varmaste jorden har upplevt på 120 000 år – med en global medeltemperatur som är 1,3-1,7 °C varmare än förindustriell tid. Dessvärre är det bara början och kräver snabba åtgärder för begränsning och anpassning.

    Sommaren 2023 var den varmaste som registrerats globalt med stor marginal, med en medeltemperatur på 16,77 °C, 0,66 °C över genomsnittet, enligt EU:s klimattjänst Copernicus.

    Globala genomsnittliga ytlufttemperaturer för de 30 varmaste arktiska somrarna (juni–juli-augusti) i ERA5-dataposten, rankade från lägre till högre temperatur – Data: ERA5. Källa: C3S / ECMWF.

    De globala genomsnittliga havsytemperaturerna fortsatte att stiga i augusti, efter en lång period av ovanligt höga temperaturer sedan april 2023. Europa upplevde marina värmeböljor i flera områden under sommaren, som runt Irland och Storbritannien i juni och i Medelhavet i juli och augusti. Augusti som helhet hade de högsta uppmätta globala månatliga genomsnittliga havsytemperaturerna med 20,98 °C, vilket var långt över genomsnittet för augusti, med en anomali på 0,55 °C.

    Den dagliga globala havsytemperaturen (°C) i genomsnitt över området 60°S–60°N som ritats som en tidsserie för varje år från 1 januari 1979 till 31 augusti 2023. Åren 2023 och 2016 visas med tjocka linjer skuggade i ljusrött respektive mörkrött. Övriga årtal visas med tunna linjer och skuggade efter årtionde, från blått (1970/80-tal) till tegelrött (2020-tal). Data: ERA5. Upphovsman: C3S / ECMWF.

    Månaden blev den varmaste uppmätta augustimånaden globalt, och varmare än alla andra månader utom juli 2023.

    Globalt genomsnittliga ytlufttemperaturavvikelser i förhållande till 1991–2020 för augusti från 1940 till 2023. Data: ERA5. Källa: C3S / ECMWF.

    Sex av nio planetära gränser anses nu vara passerade, däribland gränsen för koldioxid i atmosfären där den säkra gräsen anses vara 350 ppm. Denna gräns passerades redan 1986. Med andra ord dags för en klimatpolitik som borde levererats för flera år sedan. Ansvar efterlyses.

    Biologisk mångfald snabbar på skogens återhämtning efter avverkning

    Hur många trädarter behövs för att effektivt återställa en avverkad skog? En malaysisk studie utmanar nu skogsindustrins monokulturer – den visar att biologisk mångfald snabbar på skogens återhämtning.

    Satellitbilder från en av världens största ekologiska experimentstudier visar hur regnskogen återhämtat sig på ett årtionde efter avverkning. Återställning av avverkade skogar spelar en avgörande roll för att hantera klimatkrisen och arterna.

    Under 1980-talet, efter avverkning, blev Malua Forest Reserve i Malaysia en forskningsplats för återställning av tropiska skogar. Forskare delade upp en 500 hektar stor yta i 125 experimenttomter. Vissa lämnades att återhämta sig naturligt, medan andra planterades med en, fyra eller 16 inhemska trädarter.

    Av resulaten framgår att de tomter med 16 inhemska trädarter återhämtade sig snabbast. Tomter med bara en trädart hade dock en snabbare återhämtning än de naturligt återhämtade.

    Studiens resultat understryker en positiv koppling mellan biologisk mångfald och ekosystemets funktion i Asiens regnskogar och att en mix av arter kan snabba på återhämtningen efter avverkning. De visar även att en aktiv återplantering är mer effektiv än naturlig återhämtning.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.