Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Mattias Goldmann: ”Jaga ut skräcködlan ur Rosenbad”

    Det är svårt att ignorera råden från den som ska vägleda en genom framtiden. Men den som just nu guidar regeringen i hur de ska bedriva klimatpolitik kan vi inte lyssna på – vi måste jaga ut skräcködlan ur Rosenbad, skriver Mattias Goldmann.

    KRÖNIKA. Minns ni Syo-konsulten, den som skulle ge råd om vilken framtid som var lämplig och vilken utbildning som kunde leda dit? På Järnåkraskolan i Lund kallades hon Skräcködlan. Alla var rädda för att gå dit, de flesta kom ut med hängande huvud och krossade illusioner. Det man tänkt sig var inte realistiskt, det var lika bra att ge upp och satsa på något mer normalt. 

    I fyran hade jag och Fredrik fuskat på ett religionsprov, visat varandra svaren på frågorna. Idiotiskt. Särskilt som Fredde inte kunde något, så bara han tjänade på detta (han var starkare och blev senare polis). Vi avslöjades, religionslärare Maria ringde min mamma och grät. Jag fuskade aldrig igen, vi fick en ny religionslärare eftersom Maria var för fanatiskt, ensidigt kristen för att undervisa och jag fick bra betyg på egna meriter. 

    Fem år senare skulle grundskolan sluta och det var dags för Syo-samtal. Vi hade fått en ny skräcködla: Maria, den gamla religionsläraren. Och som hon mindes mig. Någon utbildning som jag tänkt mig kunde det inte bli frågan om inskärpte hon, kanske en tvåårig klipp-och-klistra-linje? Eller kanske det inte var någon idé att ens gå gymnasiet för en förtappad själ som mig? Jag kom hem knäckt, sänkt, som en förlorare. Det krävdes föräldrar och andra vuxna omkring mig för att orka ge framtiden en chans.

    Nu ser jag till min förtvivlan att regeringen fått sig en egen skräcködla. Som ger våra ministrar karriärråd. Som låter dem få veta att klimatmålen inte går att nå, det är ingen idé att försöka. Gör något mindre ambitiöst, stryk ambitionerna. Bättre fly än illa fäkta. Och det där att vi såg ut att nå målen förut, det var fusk, glöm det.

    Man är rysligt liten när man sitter med en skräcködla som förklarar att man inte duger. Den som kommer ut kuvad och sänkt är inte skyldig, bara mänsklig. Då måste vi andra vara de vuxna i rummet. Övertyga den som mött sin skräcködla att det vi åstadkommit visst spelar roll, att andra visst ser upp till vad vi gör, att målen visst går att nå, ska nås. Vi förtydligar vad skräcködlans karriärtips innebär; att bli ihågkommen som en som gav upp utan att försöka. 

    Skräcködlan med bundsförvanter må ha tagit sig in i Rosenbads korridorer, men inte in i oss. Det händer bara i dåliga skräckfilmer. Vi är samma som vi alltid varit; en massiv enighet om att vara förebilden världen behöver. Vi ska visa skräcködlan att vi klarar det vi bestämt oss för. Vi springer inte iväg gnyende med svansen mellan benen så fort det blir lite jobbigt, vi tar fighten även när segern inte är självklar. Vi visar vem som bestämmer. Inte skräcködlan, utan vi.

    Skräcködlan ska jagas ut ur Rosenbad. Klimatmålen ska nås.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Hawaii låg koldioxidhalten i atmosfären 20 oktober på 419,53 miljondelar (ppm). Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 3,53 ppm. I våras slogs nytt rekord då mänskligheten för första gången passerade 425 ppm.

    Förra veckans medeltal blev 419,46 ppm, vilket är en ökning med 3,64 ppm jämfört med för ett år sedan. På ett decennium är det en ökning med 25,48 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 418,51 ppm i september, vilket är en ökning med 2,60 ppm jämfört med för ett år sedan. September månad blev rekordvarm och uppvisade den största avvikelsen på 83 år, vilket förvånade klimatforskare. Det var samtidigt 0,5 °C högre än den tidigare varmaste septembermånaden år 2020.

    Källa: Copernicus Climate Change Service/Ehttps://climate.copernicus.eu/surface-air-temperature-september-2023CMWF.

    Med tre månader kvar av 2023, visar Carbon Briefs analys att det finns en större än 99% chans att 2023 kommer att bli det varmaste året sedan registreringar började i mitten av 1800-talet, och troligen även i årtusenden tidigare.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    ”Vi skriker ut vår förtvivlan för mödrar på andra platser i världen”

    DN:s Erik Helmerson skriver i en ledare att ”bara primadonnor skriker åt Ulf Kristersson”. Sanningen är att det är klimataktivister som är oroliga för sina barns framtid, skriver forskaren Jeannette Eggers i en debattartikel.

    DEBATT. Jag är forskare. Jag har läst en hel del av forskningen som i vetenskapliga ordalag beskriver vilken framtid vi går till mötes om vi inte bemöter klimat- och hållbarhetskrisen som den existentiella kris den är.

    Det är ingen lätt läsning. Det går inte att blunda när man på riktigt har tagit in den samlade kunskapen om hur förtvivlat akut och allvarligt läget är. För oss, för våra barn, för allt annat liv på den här underbara planeten som är vårt enda hem.

    Eftersom jag anser att med kunskap kommer ansvar, engagerar jag mig på min fritid i klimat- och hållbarhetsfrågor. Som aktiv medborgare. Eller, om man vill kalla det så, som klimataktivist.

    ”Om mödrar som förlorat sina barn skriker ut sin förtvivlan till någon bortförklarande politiker är det en sak. Det handlar det inte om här.” 

    Så skriver Erik Helmerson in en ledare i DN, efter att Ulf Kristersson jämfört klimataktivister – som har stört en AW för att uppmärksamma regeringens helt otillräckliga klimatpolitik – med ”totalitära krafter”. 

    Fast det är ju just detta vi klimataktivister faktiskt gör. Vi skriker ut vår förtvivlan för mödrarna på andra platser i världen. För framtida mödrar och barn. För våra egna barn vars framtid hotas av regeringens bristande ansvarstagande. 

    Helmerson erkänner att klimatet är en ödesfråga. Han menar att den måste lösas med politik och dialog. Hur ska det gå till, när regeringen på alla sätt undviker det demokratiska samtalet, eftersom de konsekvent undviker frågor från media gällande klimatpolitiken och gör sig otillgängliga för dialog med klimataktivister? När media samtidigt brister i ansvarsutkrävande journalistik och till och med gör sig till nyttiga idioter för ett klimatförnekande parti? Vilka medel finns kvar då?

    Jag är inte bara forskare. Jag är också mamma. Och jag har upplevt det värsta som kan hända en förälder. För 17 år sedan dog mitt barn. Min förstfödda son. Jag höll hans livlösa kropp i mina armar innan jag ens fick en chans att lära känna honom.

    Sorgen var nästan outhärdlig. Det gjorde fysiskt ont, sorgen genomträngde varje cell i min kropp och fanns där, hela tiden. Jag levde i en bubbla av sorg och förstod inte hur livet bara kunde fortsätta utanför denna bubbla. Hur skulle jag någonsin kunna bry mig om livets små bekymmer? Hur skulle jag någonsin känna glädje igen?

    Efter 17 år finns sorgen och saknaden kvar. Numera oftast i bakgrunden, ibland knappt kännbar, men ibland sköljer den över mig som en tsunamivåg. Och så kommer det nog vara under resten av mitt liv. Min son finns alltid med mig, i mitt hjärta. Saknaden efter honom kommer jag bära med mig tills jag själv dör.

    Att veta att vi utsätter många andra människor för den hemska erfarenhet det innebär att förlora det käraste man har, helt i onödan, på grund av vår ohållbara livsstil, gör mig rasande. 

    Redan idag drabbas många barn världen över av klimatrelaterade effekter som svår torka, översvämningar och brist på mat och vatten. Barn som redan är utsatta, till exempel på grund av fattigdom, drabbas först och värst.

    Enligt UNICEF väntas 110 miljoner barn bli klimatflyktingar inom 30 år om vi inte börjar ställa om globalt. I takt med att klimatkrisen eskalerar tvingas alla barn att växa upp i en allt farligare värld. Klimat- och hållbarhetskrisen hotar barnens hälsa, överlevnad och framtid. 

    Jag har numera även två underbara barn i livet. Det känner jag enorm stor tacksamhet för. Det finns inte mycket som jag inte skulle göra för mina barns skull. Jag är övertygad om att det är en känsla jag delar med de flesta föräldrar. Det är en känsla som är universell. Och det är den starkaste drivkraften i mitt klimatengagemang. Jag vill kunna se mina barn i ögonen och säga: jag gör vad jag kan för att trygga er framtid.

    Vi har ett val. Forskningen är tydlig. Vi kan fortfarande förhindra de värsta konsekvenserna av klimat- och hållbarhetskrisen. Om vi agerar kraftfullt. 

    Vi har ingen tid att förlora. Vi lever i en avgörande tid för mänskligheten. Våra val idag påverkar framtiden för oss, våra barn och framtida generationer i tusentals år. Att inte agera är också ett val.

    Vi måste fråga oss: vilka vill vi vara i denna tid som är så avgörande för mänskligheten? 

    Jeannette Eggers
    Forskare inom hållbart skogsbruk

    Mikroorganismer viktiga för att binda kol i marken

    Mikroorganismer, såsom bakterier och svampar, spelar en större roll än vad man tidigare trott när det kommer till kolinlagring i marken. En ny studie visar att dessa mikroorganismer är den viktigaste faktorn för att kunna binda kol i marken.

    Bakom den nya studien, publicerad i tidskriften Nature, står forskare från Stockholms universitet. Forskarna visar hur mikroorganismer både bidrar till ökad kolinlagring, och därmed minskade klimatförändringar, och förbättrar jordens kvalitet. Det sistnämnda är särskilt viktiga aspekter för jordbruk och livsmedelsproduktion.

    Att mikroorganismer har en avgörande roll i vårt ekosystem stöds även av tidigare studier. Exempelvis visar forskning att träd som odlas tillsammans med jordens mikrobiom kan växa 64 procent snabbare. Andra studier visar att jord innehåller ungefär tre gånger mer kol än atmosfären, vilken kan kopplas till mikroorganismerna i jorden.

    Trots allt gott dessa mikroorganismer bidrar till får de inte det skydd de förtjänar. Många mikrober hotas av kemikalier, inklusive bekämpningsmedel och syntetiska gödselmedel som använts flitigt inom konventionellt jordbruk.

    Hasslers klimatutredning presenterad: ”Jag väljer att kalla det för en skärpning”

    I dag, onsdag, presenterar nationalekonomen John Hassler sin utredning om hur Sveriges klimatstrategi ska anpassas efter EU:s Fit for 55. Under presskonferensen redogjordes för några av utredningens 46 förslag. Transportsektorns 2030-mål ser ut att slopas, åtminstone i sin nuvarande utformning – och nationella konsumtionsmål får kalla handen.

    Den 16 oktober var det deadline för John Hassler, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, att presentera sin utredning för klimatminister Romina Pourmokhtari (L). På onsdagen, två dagar senare, höll de båda en presskonferens för att informera press och allmänhet om utredningens slutsatser.

    Syftet med Hasslers arbete har varit att anpassa svensk klimatpolitik efter EU:s krav, som formuleras i nya klimatpaketet Fit for 55. Klimatminister Pourmokhtari och utredare Hassler betonar under presskonferensen att det är “onödigt med dubbelkommandon” nu när EU höjt ambitionen i klimatarbetet. 

    I praktiken tycks det innebära att förslag som inte har motsvarigheter i EU:s ramverk fasas ut, och att det som saknas införs. John Hassler beskriver sin vision som en “ordnad omställning till klimatneutralitet” och säger att det här är en “försäkring som inte är särskilt dyr, och förenlig med tillväxt som är god här och i tredje världen”. 

    En reflektion från presskonferensen är att det är positivt att John Hassler markerar vikten av utsläppsminskningar i närtid. Medan regeringen den senaste tiden fått kritik för sitt ensidiga fokus på 2045-målet (snarare än både målet och vägen dit) konstaterar Hassler att mängden koldioxid vi släpper ut på vägen till koldioxidneutralitet har stor påverkan i hundratals år.

    Altinget rapporterade om slopade mål – dementerades av klimatministerns stab

    Redan dagen innan presskonferensen publicerade tidningen Altinget ett avslöjande: att Hasslers utredning föreslår en omarbetning av samtliga nationella klimatmål – något som dementerades intensivt av klimatministerns stab. 

    Under presskonferensen inleder Hassler med att bemöta Altingets påståenden, som han menar är falska: 

    Det är också märkligt att den som startade det här ryktet faktiskt påstod sig ha rapporten och kunde se att jag inte föreslog något sådant.

    2030-målet slopas – Hassler föreslår elektrifieringsmål 

    Men Altinget var inte helt fel ute, åtminstone inte vad gäller det omdiskuterade 2030-målet för transportsektorn – att minska utsläppen från inrikes transporter med 70 procent till 2030 jämfört med 2010. Här vill John Hassler skifta fokus. Han föreslår att nuvarande mål slopas till förmån för ett elektrifieringsmål, som inte ska mäta utsläpp. Hassler beskriver det som en skärpning av nuvarande mål. 

    När han får frågor om det nya målet som föreslås och på vilket sätt det är en skärpning förtydligar Hassler: han menar ett “skarpare fokus”, något som han “väljer att kalla för en skärpning”. 

    I rapporten skriver han följande: 

    Den politik som föreslås i denna rapport kommer inte nödvändigtvis att leda till att transportsektorns bokförda utsläpp minskas med 70 procent till 2030. Men transportsektorns utsläpp kommer att behöva minska med samma belopp snart därefter och utsläppen behöver minska snabbare i andra sektorer. Mitt förslag om en omformulering av transportsektormålet är därför inte särskilt dramatiskt eller radikalt. 

    Och förslaget på området lyder: 

    Uppdra åt miljömålsberedningen att skärpa transportsektormålets målformulering. Ett skarpare mål bör fokusera på snabb elektrifiering. Något hårt formulerat sektorsmål formulerat i termer av bokförda utsläpp behöver inte finnas men en politiskt förankrad indikation om vilka utsläppsminskningar som bedöms rimliga är värdefull.

    Fokus på utsläppshandel och elektrifiering – konsumtionsmål ratas

    Under presskonferensen lyfts några av förslagen i utredningen fram. Hassler lägger i sina förslag stor vikt vid elektrifiering, men också vid utsläppshandel. Bland annat föreslår han ett nationellt utsläppshandelssystem, något som klimatminister Romina Pourmokhtari framhåller som särskilt intressant. 

    Utöver det slopade 2030-målet i sin nuvarande form annonserar Hassler även att han inte tycker att vi ska ha nationella konsumtionsbaserade utsläppsmål. Generellt fokuserar Hassler inte på konsumtion eller politiska förslag som syftar till ändrat beteende eller effektivisering. 

    I april 2022 föreslog miljömålsberedningen att det klimatpolitiska ramverket skulle kompletteras med ett mål om nettonollutsläpp från konsumtion till år 2045, något som Hassler alltså inte tycks instämma i.

    Klimatpolitiska rådet skrev följande i den senaste upplagan av sin årliga rapport (2023): 

    EU:s planer på ”klimattullar” […] liksom förslagen från Miljömålsberedningen om ytterligare klimatmål för både konsumtionsbaserade utsläpp och svensk export […] indikerar att kopplingarna mellan handelspolitik och klimat kommer att bli än starkare i framtiden. Det vore rimligt att detta också speglades i målen för detta utgiftsområde.

    samt: 

    Det krävs också en förändrad konsumtion samt en effektivare och mer cirkulär energi- och materialanvändning. Det behöver ske i nationell och global skala, men är inte ett alternativ utan ett nödvändigt komplement till industriomställningen.

    Klimatministern utlovar dialog inför färdigställandet av klimathandslingsplanen

    Romina Pourmokhtari beskriver Hasslers förslag som en “offensiv ambitionsökning”. Hon menar att man behöver driva annan politik än tidigare, eftersom “tidigare regeringar inte klarat av att nå målet om nettonoll 2045”, och att nuvarande regering är närmare 2045-målet. 

    På frågan om hur det påståendet rimmar med regeringens senaste budgetproposition och dess konstaterande att politiken ökar utsläppen svarar Pourmokhtari att man är medveten om detta, och att det är anledningen till att John Hassler fick så kort tid på sig att utföra sitt arbete. 

    Nu har regeringen drygt två månader på sig att presentera klimathandlingsplanen, som ska ge tydligare svar på hur svensk klimatpolitik kommer att se ut framöver. Klimatminister Romina Pourmokhtari meddelar att man redan arbetat med några av de förslag som Hassler presenterar, medan övriga nu ska analyseras. 

    Regeringen utlovar också dialog inför färdigställandet av planen. Enligt Pourmokhtari kommer man i närtid att bjuda in representanter från “sektorer, företag och organisationer” för samtal och möjlighet att ge synpunkter.

    Klimatkompensation: Väg till minskade utsläpp eller avledande manöver?

    Bilden visar ett bolmande kolkraftverk

    Klimatkompensation har diskuterats flitigt, och åsikterna kring dess effektivitet har varit splittrade. Är det ett effektivt verktyg för att bekämpa klimatförändringar eller en avledande manöver?

    Forest Trends’ Ecosystem Marketplace har nyligen publicerat en studie som visar att företag som klimatkompenserar ofta även är mer aktiva genom andra slags klimatinitiativ. Dessa företag rapporterar bland annat oftare minskade utsläpp, satsar mer på att minska sina utsläpp och är vanligtvis mer benägna att sätta ambitiösa klimatmål. Allt mycket positivt!

    Men allt är inte rosenrött. Ett problem som SMB tidigare belyst är att marknaden för klimatkompensation är för oreglerad. Dessutom har somliga framhållit att klimatkompensation kan ses som ett sätt att betala för att undvika att genomföra faktiska förändringar.

    Det finns också rapporter om tveksamma praxis inom klimatkompensationsindustrin. En granskning av The Guardian, Die Zeit och SourceMaterial avslöjade i början av året att vissa klimatkompensationer, särskilt de som godkänts av marknadsledaren Verra, kan ha liten eller ingen verklig effekt.

    Så vad ska man dra för slutsats? Även om den nya studien tyder på att klimatkompensation kan ha fördelar, krävs mer transparens, reglering och kontroll. Klimatkompensation kan vara en del av lösningen, men bör inte ses som ett mirakelmedel. Det krävs en kombination av verktyg för att verkligen ta itu med klimatförändringarnas utmaningar.

    Hasslers utredning: Slopa svenska klimatmål!

    bild på bilkö

    Regeringens utredare nationalekonomen John Hassler vill kraftigt stöpa om de svenska klimatmålen och synka den nationella politiken med EU:s regler. Det avslöjar tidningen Altinget som tagit del av utredningen.

    Hassler skulle enligt tidigare besked presentera sina förslag under tisdag middag. Men efter det tragiska terrordådet i Bryssel med två svenska dödsoffer senarelades pressträffen ett dygn. Altinget kunde dock presentera huvuddragen i förväg.

    Enligt tidningen innehåller utredningen 46 detaljerade förslag om hur regeringen ska utforma sin klimatpolitiska handlingsplan.

    Riksdagens klimatlag utgör själva grunden för den klimatpolitiska handlingsplanen, vars uppgift är att lägga fram detaljförslag om hur riksdagens klimatmål ska kunna nås. Men om de mål riksdagen med bred majoritet slagit fast nu i väsentliga delar slopas kan man dock ställa frågan om vilken innebörd handlingsplanen får.

    Häri ligger en stor del av den kritik som inte minst näringslivet riktar mot ett slopande av de nationella klimatmålen. Företagarna kan konstatera att ännu en bred politisk uppgörelse som skulle vara långsiktig går om intet, skriver DN:s Peter Alestig i en kommentar under tisdagen.

    Svårt att behålla ambitionsnivån och klara EU-kraven

    Huvudförslaget är att riksdagens stora miljömålsberedning – där alla åtta partier ingår – lägger om de svenska klimatmålen så att de ”baseras på den målstruktur som används inom EU:s regelverk”.

    Det transportpolitiska målet till 2030 om att minska vägtrafikens koldioxidutsläpp med 70 procent jämfört med 2010 föreslås bli skrotat. Etappmålen för 2030 år ska istället synkas med EU:s så kallade ESR-system, där utsläppen inom jordbruk, transporter, fastigheter med mera ligger. ”Utan att den övergripande ambitionsnivån sänks” heter det i utredningen – vilket dock blir svårt.,

    Regeringens beslut att sänka både drivmedelsskatten och dra ned reduktionsplikten till EU:s absoluta miniminivå har gjort att det sannolikt blir praktiskt omöjligt att klara de sammanlagda EU-kraven. Något som Hassler förefaller att ta höjd för, då utredningen flaggar för att reduktionsplikten kan behöva höjas inom några år. En annan metod att klara EU:s beting blir att köpa utsläppsrätter enligt ETS-systemet, och alltså få rätt att släppa ut fossil koldioxid istället för att åtgärda utsläppen.

    Även om EU:s mål till äventyrs skulle kunna nås till 2030 kommer regeringens sänkta klimatambitioner bygga upp ett ackumulerat utsläpp av växthusgaser från i år och framåt. Enligt tidigare artikel i Altinget kan denna ”extra” utsläppsvolym komma att bli så stor som närmare 50 miljoner ton, med uträkningen gjord av Naturvårdsverket.

    Mer koldioxid kvar i atmosfären med uppskjutna åtgärder

    Nedanstående grafik, presenterad av Sustainability by numbers, illustrerar tydligt hur viktigt det är med omedelbara utsläppsminskande åtgärder, istället för att skjuta upp dem. Varje extra ton växthusgaser som blir kvar längre i atmosfären är värmedrivande och minskar effekten av målet år 2050 – då enligt Parisavtalet det så kallade nettonoll-läget ska inträffa.

    De

    Tankarna på att slopa de nationella klimatmålen har i debatten redan kritiserats kraftigt från såväl näringsliv som olika organisationer och myndigheter. Nu kommer ny kritik, även den i Altinget, i ett debattinlägg från LRF:s förbundsordförande Palle Borgström. Han har farhågor att transportsektorns skrotade beting till 2030 istället hälls över på andra samhällssektorer – och inte minst då jordbruket:

    Vi kan inte acceptera att Sveriges jord och skogsbruk tvingas ta ansvar när transportsektorn nu misslyckas med att nå sina utsläppskrav, samtidigt som jordbruket har en skyldighet att minska de egna. Ytterligare krav kommer i sådant fall att utgöra ett hot mot vår livsmedelsberedskap, skriver Borgström. 

    Klimatminister Romina Pourmokthari (L) avböjde intervju med Altinget, men tillbakavisar Altingets uppgift om att ”samtliga nationella klimatmål ska slopas och att inget av de befintliga målen ska vara kvar i sin nuvarande form. Dessa uppgifter stämmer inte överens med det som utredaren föreslår” säger Anna Simon-Karlsson, politiskt sakkunnig hos klimat- och miljöministern till nyhetsbyrån Omni.

    Supermiljöbloggen söker skribenter och sociala medier-redaktör!

    Värmerekord, skyfall, torka och stormar. Klimatkrisen intensifieras, samtidigt som politiken blir allt mindre ambitiös. Parallellt råder stora miljöproblem: arter dör ut, haven är fulla av gifter och luften vi andas är allt annat än hälsosam. Det här, och mycket annat, rapporterar SMB om. Nu vill vi blir fler och söker flera skribenter och en sociala medier-redaktör. Är du engagerad i klimat och miljö och gillar att skriva? Hör av dig!

    Skribent på SMB

    Som skribent håller du koll på relevanta nyheter och aktuell forskning inom klimat och miljö. Du behöver inte vara proffs och självklart behöver du inte ha koll på alla frågor. Vi har olika intresseområden och man får gärna rikta in sig på ett eller ett par ämnen, till exempel klimat och hälsa, transporter, skog, konsumtion eller politik.

    Vi har en riktlinje om två texter per person och vecka, men det är inte skrivet i sten. Ibland hinner man helt enkelt inte och det är självklart helt okej, och större saker (t.ex. granskningar och intervjuer) tar förstås längre tid att färdigställa. Vi vill gärna att skribenterna är aktiva på något sätt varje vecka, till exempel genom att vara delaktig i diskussionerna och hjälpa till med korrekturläsning.

    Du behöver inte ha skrivit tidigare, det viktigaste är att du är engagerad och har viss känsla för skrivande. Alla roller på SMB är i dagsläget ideella och oavlönade och självklart styr din huvudsakliga syssla hur och när du kan engagera dig hos oss. Vi är ett samspelt gäng som hjälps åt, diskuterar och har kul!

    Sociala medier-redaktör på SMB

    Vill du hellre rodda sociala medier än skriva texter, eller kanske kombinera båda? Bli vår nya sociala medier-redaktör! Det innebär att du bestämmer hur vi ska jobba med sociala medier och att du tillsammans med skribenterna kommunicerar vårt material på t.ex. Instagram och Facebook.

    Precis som skribentrollerna är det här en ideell och oavlönad roll och givetvis förväntar vi oss inte att du lägger ner mer tid än några timmar i veckan. Du förväntas inte bevaka våra kanaler dygnet runt och jobbar inte med ”kundtjänst”. Det viktigaste är att vi har en uttalad sociala medier-ansvarig och att vi får ut våra inlägg. Vi vill helt enkelt försöka skapa engagemang och når ut till så många vi kan med de resurser vi har.

    Du får gärna ha hyfsad koll på sociala medier och ha en känsla för hur man kan anpassa innehållet efter olika kanaler, och ha glimten i ögat. Vill du kombinera uppdraget med skrivande går det som sagt förstås bra!

    Ansökan

    Skicka ett mejl till kontakt@supermiljobloggen.se med ämnet ”Ansökan” och berätta lite om dig själv, t.ex:

    • Vem du är (sysselsättning, bostadsort, intressen osv)
    • Vad du har för erfarenheter/kunskaper (utbildning, ideella engagemang osv)
    • Varför du vill bli en del av SMB och vilken roll du är intresserad av
    • Vad du helst vill skriva om

    Det spelar ingen roll var du bor – vi är utspridda över landet och samarbetar digitalt!

    Om SMB

    SMB gör nyhetstexter, analyser, krönikor, intervjuer och granskningar. Vi skriver om svensk och internationell klimat- och miljöpolitik, nya forskningsresultat, klimat- och miljöupprop och aktuella klimathändelser. På vår sajt publicerar vi även debattartiklar och gästkrönikor från etablerade röster inom bland annat transporter, skog, juridik och psykologi.

    Sedan starten 2010 har SMB drivits ideellt och oberoende. SMB debatterar för klimatet och miljön och vill bidra till ökad förståelse och ökat engagemang. Många av våra texter får stort genomslag och SMB:s medlemmar har medverkat i debatter, paneler, radioinslag och upprop. Vi har ansvarigt utgivarskap och är partipolitiskt obundna.

    SMB är en förening med styrelse och redaktion. Redaktionen består i dagsläget av två redaktörer och fem skribenter (redaktörerna skriver också texter). Utöver det har vi sex gästkrönikörer: etablerade röster inom bl.a. energi, skog, transporter och psykologi. Tidigare SMB:are har gått vidare till spännande roller inom politik, journalistik och miljörörelsen.

    Kontakt/frågor

    Om du undrar något, tveka inte att höra av dig till kontakt@supermiljobloggen.se.

    Företagen kräver klimatmål

    bild på bilkö

    I ett gemensamt upprop ställer nu näringslivet krav på att regeringen behåller klimatmålet för transportsektorn. Att bara ha långsiktiga mål, utan mål i närtid är dåligt för affärerna.

    214 företag och organisationer gick häromdagen ut i ett gemensamt upprop i Dagens industri för att få regeringen att behålla klimatmålet för transportsektorn. Företagen menar att det skulle vara ett stort misstag av regeringen att skrota 2030-målet för transportsektorn. Undertecknarna anser att klimatmålet förutom att vara viktigt för minskad klimatpåverkan också är bra för Sveriges internationella rykte, landets konkurrenskraft, för arbetsmarknaden, säkerhetspolitiken och Sveriges exportintäkter.

    Mål i närtid har mycket större betydelse för näringslivet än mål för en avlägsen framtid. Specifika mål är lättare att omvandla till konkreta affärer än vaga mål för samhället i stort och nationella mål kompletterar och förtydligar europeiska mål.

    Debattinlägg i Dagens industri undertecknat av 214 företag och organisationer

    Läs hela uppropet: Skrota inte klimatmålet

    Svagt stöd för skarp klimatpolitik i Storbritannien och Sverige

    Storbritannien och Sverige går hand i hand när det gäller regeringsinitiativ som ger svagare klimatpolitik. Och väljarstöd saknas för reformer som ger tillräcklig minskning av klimatutsläppen.

    Storbritanniens förra regering bedömde att landet behöver minska sina utsläpp med 68 procent till 2030 jämfört 1990 års nivå för att ligga i linje med Parisavtalet. Dåvarande premiärminister Boris Johnson tog fram ett antal skarpa förslag för att ta Storbritannien dit. Johnsons regering bedömde att 250 000 nya jobb skulle kunna skapas i omställningen till minskad klimatpåverkan. I Sverige trädde den nya klimatlagen i kraft 2018, som enligt dåvarande regering gav unika förutsättningar för att säkerställa politik för att nå klimatmålen. Dock fanns kritiska röster som menade att skulle ge för svag styrning, vilket Supermiljöbloggen tidigare berättat om.

    BBC har den senaste månaden rapporterat om hur Storbritanniens nuvarande premiärminister Rishi Sunak offentliggjort stora förändringar – till det sämre – i regeringens politik för att minska koldioxidutsläpp, bland annat:

    • Förbudet att sälja nya bensin- och dieselbilar skjuts upp i fem år och kommer träda i kraft först 2035
    • Lättnader för fastighetsägare när det gäller energiprestanda i hyresbostäder
    • Lättnader för fattiga hushåll när det gäller aviserat förbud mot att installera gasförbränning i bostäder

    I Sverige har flera politiska beslut tagits som försenar arbetet med att nå klimatmålen, bland annat den hårt kritiserade sänkningen av reduktionspolikten.

    Väljarnas ovilja

    BBC ger intressanta nyhetsvinklingar på förändringarna i Storbritanniens klimatpolitik. Förändringarna analyseras som del i en större politisk strategi för att få med sig väljarstöd inför kommande val.

    I nyhetsartiklarna från BBC betonas att det största ansvaret för klimatåtgärderna ligger på regeringen men att även de enskilda individerna behöver ta ansvar. Individer måste också göra sin del slår BBCs reporter fast, såsom att:

    • flyg mindre
    • minska energianvändningen
    • byta till elbilar
    • byta gasuppvärmning mot exempevis värmepumpar
    • äta mindre kött

    Och medan BBC rapporterar om tänkbara åtgärder som varje individ kan bidra med i klimatarbetet, framhåller premiärminister Sunak enligt samma nyhetartikel att politik som ger människor en knuff i riktning att agera mer hållbart inte är aktuell och menar ett en mer pragmatisk och realistisk politik behövs.

    Svenska Dagbladet analyserade för en tid sedan svensk invånares ovilja att göra förändringar för att minska klimatpåverkan. Där konstaterades krasst att de flesta svenskar känner till klimathotet, men att plånboksfrågorna ändå kommer först: ”Upplevd orättvisa i omställningen och bristande tillit till våra politiker är några av förklaringarna” sa experten Joakim Kulin i Svenska Dagbladets artikel om klimatbeteende.

    Rättviseaspekten lyftes fram som central i Svenska Dagbladets artikel om svårigheter att ändra beteende. ”Folk vill ogärna acceptera saker som ökade bränsleskatter eller reduktionsplikt om de uppfattar att de själva drabbas mer än andra. Man måste vara övertygad om att andra också får det tuffare för att själv gå med på att ändra sig” menade experten Sverker Carlsson Jagers i samma artikel.

    Brist på konkreta delmål i klimatpolitiken

    Premiärminister Sunak förefaller ha en liknande strategi som den svenska regeringen. De långsiktiga målen ligger fast, men delmålen för att nå dit skjuts upp. Eller för att citera klimatarbetet i den svenska regeringens budget inför 2024: Det mest långsiktiga etappmålet innebär att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Därefter ska Sverige uppnå negativa utsläpp.
    Regeringen bedömer att den långsiktiga trenden är svagt positiv, men i närtid beräknas utsläppen öka.

    Klimatpolitisk återvändsgränd

    I såväl Storbritannien som Sverige tycks politiken ha hamnat i en återvändsgränd. Invånare ser mest till plånboken och ekonomisk ojämlikhet och bristande tillit ger svag väljarbas för en politik som tar länderna till måluppfyllelse. Det är dock ingen ursäkt för att frånsäga sig ansvaret.

    Förnybara investeringar i linje med Parisavtalet

    En iögonfallande rapport från IEA förkunnar att investeringar i förnybar energi nu är i linje med vad som krävs för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader vid seklets mitt. Detta tack vare de senaste två årens extraordinära utvecklingar inom främst vindkraft, solkraft och batteriutveckling. Men energirådet slår samtidigt fast att politiken aktivt måste förpassa det fossila till historien.

    Internationella Energirådet, IEA, i vilket Sverige är medlemmar, har uppdaterat sin banbrytande rapport från 2021 om hur världen kan nå Parisavtalets 1,5-gradersmål. Den ursprungliga rapporten var överraskande tydlig och skarp mot fossilindustrin, och fastslog att inga nya investeringar i ny fossil utvinning får ske, vilket SMB berättade om.

    Den nya, uppdaterade, rapporten vidhåller samma ståndpunkt. Faktum är att redan pågående fossila utvinningsprojekt väntas leda till en uppvärmning på så mycket som 1,7 grader om de inte stoppas i förtid. Nyligen kunde SMB rapportera att 20 oljeländer planerar att expandera sin gas- och oljeutvinning, detta till trots.

    2021-rapporten slog även fast att betydligt större investeringar i förnybar energi än de som redan var på bordet var nödvändiga för att hålla uppvärmningen under en och en halv grad. Således är det synnerligen positivt att tillväxten inom förnybar energi och gröna investeringar sedan den ursprungliga rapporten varit så pass hög att utvecklingarna nu är i linje med vad som krävs för att uppnå nettonollutsläpp vid seklets mitt. Det här beräknas i sin tur leda till ungefär en tredjedel av de utsläppsminskningar som krävs till 2030, enligt IEA:s scenario.

    IEA:s VD Fatih Birol kallar utvecklingen inom det förnybara för “häpnadsväckande”. Det har ökat med 40 procent de senaste två åren. Enkom i år beräknas världen sammanlagt investera 1,8 biljoner dollar i fossilfri energi. Trots detta återstår mycket att göra. Exempelvis måste motsvarande investeringar öka till fyra och en halv biljon dollar i början av 2030-talet, samtidigt som mängden förnybar energi behöver tredubblas.

    Regleringar är fullständigt nödvändiga

    Men: marknaden förmår inte att klara av omställningen ensam. IEA menar att regleringar riktade mot fossilindustrin utgör nycklar för att lyckas med omställningen. Glen Peters – vid centret för internationell klimatforskning och en av experterna som kvalitetsgranskat rapporten innan publicering – betonar i sin tur att regleringar som tvingar fossila projekt att gå i graven är fullständigt nödvändiga. ”Fossila bränslen minskar inte av sig själva, eftersom att de är lönsamma”, skriver Peters.

    Fatih Birol delar denna uppfattning och proklamerar att “för att minska utsläpp från fossila bränslen måste vi minska efterfrågan på fossila bränslen. Det är ett ‘golden condition’ (ett guldvillkor)”.

    Som SMB tidigare berättat har andelen fossila bränslen i världens energiproduktion varit nästintill konstant under de senaste fem decennierna – med en andel på runt 80 procent. Och de har ännu inte tydligt börjat minska, trots en extraordinär ökning av förnybara alternativ. “Världens ökande energibehov äter upp det förnybara”, som Aftonbladets Jonathan Jeppsson förkunnade i juli. 

    Regeringen borde lyssna på näringslivet – inte SD!

    Sverige har stora och goda möjligheter att bli en föregångare i klimatomställningen. Industrin har långtgående planer – men det krävs att regeringen lyssnar till den och inte till SD som är emot klimatmålen. Det skriver Filip Johnsson, professor i energisystem på Chalmers, som vi härmed välkomnar som ny krönikör på SMB.


    KRÖNIKA. I allt mörker är det ändå glädjande att vi nu ser en stärkt vilja att hantera klimatkrisen. USA har infört ett massivt stödprogram för att minska utsläppen, EU skärper sin klimatpolitik och industrin i Sverige och övriga världen planerar för en omfattande elektrifiering och klimatomställning.

    Jag ser i alla fall tre punkter som illustrerar att omställningen både brådskar och är svår, och att det därför behövs länder och regioner som går före:

    1. Andelen fossil energi har inte minskat. Världssamfundet har hittills misslyckats med att prissätta klimatgasutsläpp tillräckligt högt. Trots den kraftiga tillväxten i förnybar energi under de senaste decennierna så har andelen fossil energi i världens primärenergi legat nästan kusligt exakt på 80 procent.

    Vi har alltså lyckats öka framför allt vind- och solenergin, men denna expansion har ätits upp av att den fossila energin också har vuxit. Det beror både på att det inte kostar tillräckligt att släppa ut koldioxid – klimatpolitiken är för svag – och på omfattande subventioner av fossila bränslen. I ljuset av den konstanta nivån på fossil energi måste det nästintill ske ett under om vi ens ska komma i närheten av att möta Parisavtalet.

    2. De extremt stora reserverna av fossila bränslen. Dessa bränslereserver utgör en viktig del av ekonomin för många länder och regioner. Det är en stor geopolitisk utmaning att flera ekonomier runt om i världen baserar hela eller stora delar av sin maktbas på fossila bränslereserver. 

    Avsaknad av demokrati, ingen respekt för mänskliga rättigheter och långtgående korruption är typiskt för en stor del av dessa länder. Se bara på Ryssland. Om det inte hade varit för dess stora olje- och gasreserver hade Ryssland tvingats anstränga sig och utveckla helt andra förmågor än att endast exportera sina naturresurser.

    15 biljoner kronor räcker inte för Norge

    Men vårt grannland Norge visar också omfattningen av problemet. Om inte ens demokratin Norge kan tänka sig att lämna en del av sina olje- och gasreserver orörda, trots en oljefond som nyligen passerade 15 000 miljarder norska kronor, hur ska vi då kunna förvänta att diktaturer eller autokratier med stora fossilreserver ska göra detta? Jag tycker inte ens det går att förstå hur mycket 15 000 miljarder kronor är.

    3. Demokratin går bakåt. Andelen länder som klassas som autokratier ökar. Samtidigt visar empiriska studier att demokrati verkar vara en förutsättning för att nå klimatmålen. 

    Mot denna bakgrund är det alltså viktigare än någonsin med länder och regioner som agerar föregångare. EU:s nya klimatöverenskommelser är ett sådant hopp. Med det nya beslutet om reformering av EU:s utsläppshandelsystem pekar det mesta på att priset för att släppa ut koldioxid kommer att öka ytterligare. Speciellt när den så kallade fria tilldelningen av utsläppsrätter till industrin fasas ut (med början år 2026) och successivt ersätts av en ”gränsjusteringsmekanism” som kommer att belasta importerade basmaterial, el, vätgas och vissa halvfabrikat med samma koldioxidavgift som om de hade varit producerade inom EU.

    Det är därför helt logiskt att många industrier satt upp egna klimatmål i form av nettonollutsläpp till ett visst årtal, exempelvis år 2040. Oftast omfattar utsläppsmålen industriernas hela värdekedja, från utvinning av materialen för sina produkter, till tillverkningen i fabrikerna, inklusive produkternas användning.

    Svensk industri planerar för stor klimatomställning

    Det innebär att företag successivt ökar kraven på att deras underleverantörer ska ha motsvarande klimatmål. Detta är en ny drivkraft som inte fanns för bara fem-tio år sedan. Sammantaget betyder detta att klimatfrågan genomsyrar nästan allt utvecklingsarbete inom många industrier. 

    Sverige har mycket goda förutsättningar att bli en föregångare i EU och världen. Den svenska industrin har omfattande planer på en klimatomställning genom elektrifiering. Basindustriernas energisamarbete, SKGS, förväntar att industrins elbehov mer än fördubblas på sju år. 

    Detta kommer att kräva en kraftig utbyggnad av elproduktionen, där det framförallt är vindkraft som snabbt kan bidra med stora volymer och där det finns ett stort investeringsintresse. På sikt, under nästa decennium, kan naturligtvis ny kärnkraft ha kommit fram.

    Marknaden behöver en tydlig energipolitik som går i takt med näringslivets behov, vilket borde vara den nuvarande regeringens paradgren. För mig har en avgörande fråga varit om regeringen kommer att lyssna på näringslivets önskemål eller på Sverigedemokraterna, som är motståndare till klimatmålen. Jag tycker mig se allt fler tecken på att regeringen väljer det senare – men hoppas att jag har fel.

    Regeringen går vidare med reduktionsplikten

    Regeringen trotsar kritiken och går vidare med sänkt reduktionsplikt. Kortsiktiga mål om att sänka hushållens utgifter för bensin och diesel går före Sveriges långsiktiga ekonomi, hälsa och säkerhet när klimathotet eskalerar.

    Vid regeringssammanträde den 12 oktober beslutade regeringen att gå vidare med sänkt reduktionsplikt. Detta enligt ett pressmeddelande från regeringskansliet.

    Det är Tidööverenskommelsen som nu genomförs genom att reduktionsplikten sänks till sex procent för bensin och diesel 2024–2026.

    Energi- och näringsministern hänvisar till att hushållens ekonomi ska underlättas:

    Det måste bli billigare att vara svensk.

    Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)

    Regeringens beslut innebär en sänkning av reduktionsplikten med 34 procentenheter för diesel och 6,5 procentenheter för bensin jämfört med den nivå som skulle ha gällt enligt tidigare beslut om reduktionsplikt. Beslutet gäller 2024–2026. Enligt regeringen kan det bli upp till 5,50 kronor billigare att tanka per liter diesel jämfört med om reduktionsplikten skulle förbli oförändrad. Därefter föreslås reduktionsnivåerna slopas för 2027–2030.

    Tunga remissinstanser från näringslivet har inför beslutet gett svidande kritik mot beslutet om att sänka reduktionsplikten. Fordonstillverkaren Scania skrev exempelvis:

    En sänkning av reduktionsplikten till 6 procent för 2024-2026 samt en slopning av
    densamma 2027-2030 sänder ett signalvärde om att klimatmålet inte är viktigt och
    att omställningen i transportbranschen är betydelselös. Detta ser vi riskerar att
    sprida sig och minska efterfrågan på även nya el- och biogaslastbilar och försvårar
    Scanias mål om att ställa om branschen samt att nå de vetenskapligt satta
    klimatmålen.

    Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2024.

    Hälften av blommande växtarter riskerar att utrotas

    Nära hälften av de kända blommande växtarterna hotas av utrotning till följd av klimatförändringar och minskad biologisk mångfald. För ännu oupptäckta arter är hotet ännu större – och även många svampar är i farozonen, visar en rapport publicerad av brittiska Royal Botanic Gardens Kew.

    Rapporten, ”State of the World’s Plants and Fungi”, betonar att kärlväxterna – det vill säga örter, buskar och träd samt svampar – är fundamentala i ekosystemen och förser mänskligheten med mat, medicin och kläder.

    Den förändring som sker genom fortsatt storskalig exploatering av markarealer och ett varmare klimat innebär ett stort hot om utplåning av tusentals arter, och därmed även ett farligt läge för människan.

    Forskarna har funnit ett samband mellan graden av hot mot olika arter och hur nyupptäckta de är. Ju senare de upptecknats som en ny känd art, desto mer utsatta var de. 77 procent av de arter som beskrevs år 2020 fann forskarna vara hotade att utrotas. De vill därför att alla nya arter som upptäcks ska rödlistas med automatik, till dess det kan bevisas att de inte är hotade.

    Utöver de 350 000 arter som är kända idag beräknas det finnas ytterligare 100 000 som inte är upptäckta ännu.

    När det gäller svampar bedöms det finnas långt fler arter, tio gånger så många, utöver de 250 000 som är beskrivna fram till nu. Forskarna pekar på att många oupptäckta arter kan visa sig göra nytta som bas för nya livsmedel, mediciner och även kemikalier. Men även svampar hotas av människans hårda exploatering av miljön och krympande naturliga ekosystem.

    Professor Alexandre Antonelli, som är professor på Göteborgs Universitet och forskningschef på Kungliga botaniska trädgården i London, framhåller att växter och svampar måste skyddas bättre.

    I en tid då svampar och växter hotas allt mer måste vi agera snabbare för att fylla kunskapsluckor och prioritera klokt för deras veravane. En rad verktyg och tillvägagångssätt, som studiet av arvsmassa och maskininlärning hjälper oss att skynda på det arbetet, säger han till nyhetssajten forskning.se.

    Bensin- och dieselbilar förbjuds i centrala Stockholm

    Delar av Stockholms innerstad får förbud mot bensin- och dieselbilar med start i slutet av 2024. Det är första gången en så kallad miljözon klass tre införs i Sverige – och fler trafikförändringar är att vänta.

    Det är styret i Stockholms stad – S, MP och V – som nu meddelar att innerstaden får en ny miljözon. Området ramas in av Kungsgatan, Birger Jarlsgatan, Hamngatan och Sveavägen. Även Klaratunnelns in- och utfart vid Mäster Samuelsgatan ingår. Totalt är det 20 kvarter som omfattas. 

    Införandet av miljözonen syftar till att förbättra luftkvaliteten i staden. 

    – För att vi ska komma till rätta med luften i Stockholm behöver elektrifieringen gå snabbare. Elfordon bidrar också till lägre klimatutsläpp och mindre buller, som gör att fler leveranser kan ske nattetid. Det minskar trängseln på vägarna i innerstan, säger Lars Strömgren (MP), trafikborgarråd Stockholms stad, i ett pressmeddelande. 

    Miljözonen införs med start 2024 och ska vara helt införd 2026. Förändringarna innebär att endast elfordon och bränslecellsfordon samt gasfordon som uppfyller utsläppskraven för Euro 6 för köra i zonen. 

    Parkeringsplatser tas bort och boendeparkering blir dyrare

    Det här är en i raden av trafiknyheter från styret i Stockholms stad. För ett tag sedan meddelades att Gamla stan skulle bli miljözon klass tre – något man nu har backat från. I stället har man beslutat sig för att ta bort minst 130 parkeringsplatser, rapporterar SVT. 

    Gamla stan blir en så kallad stadsmiljözon och berörda parkeringsplatser, som nu tas bort, är de på Mälartorget, Kornhamnstorg, Storkyrkobrinken, Lilla Nygatan, Munkbrogatan och Munkbrotorget. På Skeppsbron tas en tredjedel av platserna bort. 

    Nyligen aviserades även att avgifterna för boendeparkering i staden höjs markant: från 1100 till 1600 kronor per månad. Det är första höjningen sedan 2016. Syftet med höjningen är att säkerställa framkomligheten i staden.

    – Det är en märkbar förändring, men det tål att påminnas om att boendeparkering är en mycket kraftfull rabatt jämfört med den vanlig taxan för gatuparkering. Även efter den här justeringen kommer boendeparkering att vara starkt subventionerat, säger Lars Strömgren (MP), trafikborgarråd Stockholms stad.


    SMB intervjuade trafikborgarrådet Lars Strömgren när han nyss tillträtt sin post. Läs intervjun här!

    Klimataktivisten: ”Vi vill bara ge våra barn en dräglig framtid”

    Klimataktivismen har diskuterats intensivt den senaste tiden. Kritiker menar att aktivisterna gör mer skada än nytta och regeringen anser att klimataktivister stör det demokratiska samtalet. Men är inte civil olydnad en viktig del av demokratin, snarare än ett hot mot den? Är inte klimatkrisen skäl nog för uppseendeväckande aktioner?

    Supermiljöbloggen träffade Ragnhild Larsson, medlem i nätverket Extinction Rebellion, för ett samtal om demokrati, hårdare tag, drivkrafter och politiska visioner.

    Nyligen publicerade statsminister Ulf Kristersson (M) ett inlägg på Instagram, där han skrev att Extinction Rebellion försöker “sabotera de politiska processerna i Sverige”. Han använde begreppet “ilskna aktivister” och anklagade dem för att låtsas bry sig om klimatet – och jämförde gruppen med totalitära krafter.

    Bakgrunden? Klimataktivister deltog på en öppen after work i Malmö, vilket inte uppskattades av statsminister Ulf Kristersson och finansminister Elisabeth Svantesson (M), som medverkade från regeringens håll.

    Därefter ställde klimatminister Romina Pourmokhtari (L) in sin medverkan i ett evenemang med hänvisning till ett säkerhetshot kopplat till Extinction Rebellion. Scientist Rebellion-medlemmen Ola, 70, hade anmält sig till evenemanget – i övrigt fanns inga kopplingar till Extinction Rebellion. Regeringen har inte velat kommentera saken ytterligare.

    Ragnhild Larsson, journalist och grundare av podcasten Klimatpodden, är en av aktivisterna i Extinction Rebellion. Vi ses under en minst sagt hektisk period. Regeringen har precis presenterat en budget som ökar utsläppen och klimataktivister och deras aktioner diskuteras vilt.

    Ragnhild under en klimataktion.

    Ragnhild ger ett lugnt och vänligt intryck, men på insidan är hon sorgsen och upprörd. Kanske är det just den kombinationen som karaktäriserar en klimataktivist. 

    – Vi är helt vanliga människor som insett hur extremt allvarligt läget faktiskt är och att vi inte kan vänta på att våra politiker ska agera. Vi vill bara ge våra barn en dräglig framtid. Då ser jag det som min medborgerliga plikt att göra allt jag förmår, säger Ragnhild.

    ”Det är ingen popularitetstävling”

    När vi ses har Bokmässan precis dragit igång. En av programpunkterna var en debatt om klimataktivism och kultur – hur långt får man gå i klimatets namn? – och som så ofta lyfte kritiska röster saker som köbildning på motorvägar och konstverk som förstörts. 

    Men i de flesta fall av aktioner i konstvärlden har ingenting förstörts. Och frågor om bilköer och hindrande av ambulanser har Ragnhild fått besvara länge. 

    – Media rapporterar ofta okritiskt. Vi har alltid kontakt med polisen och vi släpper alltid fram ambulanser. Och om man verkligen är orolig för att blåljusfordon inte ska komma fram, då borde man kanske inte köra så mycket bil. Dessutom gör vi ju så mycket mer än vägblockader. Vi blockerar fossilindustrin, uppvaktar politiker och skriver debattartiklar.

    Kritiker av klimataktivism menar att ni inte får med er folk, utan att ni bara skapar ilska och motstånd. Får ni med er människor?

    – Det är ingen popularitetstävling, då hade man gjort något annat. Samtidigt har media ett stort ansvar. Det blir ofta en polisrapport med fokus på det negativa, när de skulle kunna förklara varför vi gör det här, sätta det i ett sammanhang, berätta om hur illa läget är och hur vi kan skydda oss, säger Ragnhild.

    Extinction Rebellion ser inte bara kritikerna. De känner också ett stort stöd – även bland de som påverkas av aktionerna. Och studier visar att även om man uppfattar aktionen som störande kan man hålla med om budskapet, menar Ragnhild.

    – Vi är nog en jobbig påminnelse. Många är nog rädda innerst inne och känner att vi hotar deras livsstil, jag förstår det, det är människor som jobbat hela sitt liv för att göra karriär, tjäna mycket pengar, flyga långt bort och konsumera mycket. Då blir det förstås jobbigt när vi ifrågasätter evig tillväxt på en ändlig planet. Men många inser nog ändå att vi gör rätt.

    Rebellmammorna, en del av Extinction Rebellion, genomför klimataktion i Göteborg.

    ”Jag är orolig för den demokratiska utvecklingen”

    Både tonläget kring och den faktiska hanteringen av aktivister har tveklöst trappats upp den senaste tiden. Supermiljöbloggen har bland annat rapporterat om hur aktivister gripits för en långsam promenad, misstänkta för sabotage. Polisingripanden vid klimataktioner har ökat och samtidigt har högerextrema börjat hänga ut klimataktivister, något bland andra Arbetaren har rapporterat om. 

    Har det blivit ett hårdare klimat? 

    – Ja, det har definitivt trappats upp de senaste åren. Jag är väldigt orolig för den demokratiska utvecklingen, säger Ragnhild Larsson.

    I Ulf Kristerssons Instagraminlägg pekas Extinction Rebellion specifikt ut som ett säkerhetshot. Statsministern skriver också att aktivister stör det demokratiska samtalet. Extinction Rebellion har svarat på anklagelserna och markerat mot retoriken i en tråd på X (tidigare Twitter).

    Där citeras Karin Lundberg, presskontakt för Extinction Rebellion: ”Det är riktigt illa att statsministern beskyller en fredlig klimatrörelse för att vara ett säkerhetshot. Han skjuter budbäraren istället för att ta sitt ansvar och ta klimatkrisen på allvar.” 

    Ragnhild Larsson vill lyfta fram att civil olydnad inte är ett hot mot demokratin – tvärtom. 

    – Civil olydnad är en viktig del av demokratin, det är en ventil för att få uttrycka sin åsikt. Men folk känner inte till sina rättigheter. Under aktioner kan polisen också skydda vår rätt att uttrycka vår åsikt, till exempel genom att blockera oljehamnen en timme, innan de ger oss en ordningshållande befallning att flytta på oss. Det är först om vi då sitter kvar som vi gör civil olydnad och kan bli rapporterade för ohörsamhet mot ordningsmakten, förklarar Ragnhild.

    ”Varför är det inte fler människor ute på gatorna?”

    Vi diskuterar drivkrafter och känslor. Vad är det som gör att vissa tar steget och blir aktivister? Varför är inte fler människor upprörda? Vad driver politikerna, och vad tänker de på när de lägger sig på kvällen?  

    Hur började det för dig? 

    – Jag intervjuade flera ledande  klimatforskare och insåg att läget var mycket värre än jag trodde. Då kände jag att jag måste sätta mig i vägen för systemet som förstör. Som journalist var jag van att betrakta, som aktivist fick jag agera. Jag tänker att en aktivist är en aktiv medborgare, och man vill väl inte vara en passiv medborgare? Det vill i alla fall inte jag, säger Ragnhild.

    Civil olydnadsaktion arrangerad av Extinction Rebellion.

    Svensk klimatpolitik har onekligen förändrats det senaste året, parallellt med att värmerekord efter värmerekord – både på land och i havet – registrerats. 

    Ragnhild Larsson försöker hitta en positiv vinkel. Kan det möjligtvis leda till att folk vaknar och blir arga? 

    – Ett tag tänkte jag att folk kommer att fatta. Det brinner, vägar rasar. Men varför är det inte fler människor ute på gatorna? Det är som om vi tror att någon annan ska lösa våra problem. 

    Extinction Rebellion vill bland annat att regeringen börjar tala klarspråk och utlyser nödläge för klimatet och jordens arter, och att man inrättar ett medborgarråd för klimaträttvisa. 

    Vad skulle få er att sluta med era aktioner? När är ni nöjda?

    – Att politikerna erkänner att vi har ett klimatnödläge och att vi måste ställa om hela samhället. Att vi känner “nu gör vi det här tillsammans”. Att det finns en trovärdig plan för att skapa ett fossilfritt samhälle.

    Men regeringen verkar inte gå på Extinction Rebellions linje. Både statsminister Ulf Kristersson och regeringens klimatpolitiska utredare John Hassler har förespråkat en annan väg: en långsammare omställning, som inte kräver att invånarna ändrar sin livsstil. 

    Ragnhild tar upp Covid-19-pandemin och pekar på hur den hanterades i jämförelse med klimatkrisen. Under pandemin sköts enorma resurser till för att producera vaccin och rädda företag och jobb. Vi tvingades att drastiskt ändra våra beteenden. Och framför allt samlades hela länder, en hel planet, i gemensam handlingskraft.

    – Under pandemin var det tal till nationen, dagliga uppdateringar om läget, försök att samla folk. Varför hanteras inte klimatkrisen på samma sätt? 

    ”Jag undrar hur långt hon är beredd att gå”

    Regeringens budget som nyligen presenterades, som konstaterats bidra till ökade utsläpp, får bedömningen “värre än väntat” av Ragnhild Larsson. Och är inte imponerad av klimatministerns arbete så här långt. 

    – Jag förstår inte Romina Pourmokhtari, som var ganska radikal innan hon blev minister. Jag undrar ofta vad hon tänker om kvällarna och hur långt hon är beredd att gå. Tror hon på sin egen politik eller handlar det bara om att ha makt? 

    Inte bara i På spåret är frågan “Vart är vi på väg?” central. Ragnhild Larsson efterlyser en riktning, en vision om hur samhället ska se ut. 

    – Just nu famlar vi i blindo. Vi behöver både berättelser om vad som händer om vi inte ställer om och visioner om hur samhället ska se ut. 

    Och hon vill förstås att fler människor tar sig ut på gatorna, eller engagerar sig utan att ta till civil olydnad. Hon betonar att det finns andra sätt att vara aktiv i Extinction Rebellion, till exempel i mediagruppen eller forskargruppen. Men folkviljan måste demonstreras och motståndet mot den undermåliga klimatpolitiken behöver växa.

    – Uppenbarligen räcker det inte att rösta vart fjärde år. Vi måste bli många och vi måste agera tillsammans, säger Ragnhild.

    Miljontals e-cigaretter hamnar i soporna – skapar stora miljöproblem

    E-cigarettanvändandet är en uppåtgående trend och ett växande miljöproblem. Varje vecka kastas miljontals e-cigaretter utan att återvinnas, vilket inte bara tär på avfallssystemen och ökar miljöfarliga utsläpp utan även innebär en förlust av värdefulla material.

    I Sverige och runt om i världen växer trenden med e-cigaretter, särskilt bland unga. Statistik visar att 48 procent av svenska gymnasieelever har provat att röka e-cigaretter. Rent praktiskt är e-cigaretter batteridrivna enheter som omvandlar ”e-vätskan”, det vill säga nikotin, propylenglykol, glycerol och olika smakämnen, till ånga. Det är sedan ångan som kan inhaleras.

    Inte bara ett hälsoproblem

    Den ökade användningen av e-cigaretter kommer med flera hälsorisker, som luftvägsproblem, höjt blodtryck och cellpåverkan. Dessa hälsoproblem känns igen från traditionell rökning.

    Liksom traditionella cigaretter orsakar e-cigaretterna inte bara hälsoproblem utan även miljöproblem. Som SMB tidigare rapporterat kan en enda traditionell cigarettfimp slängd på marken orsaka förgiftning av upp till tusen liter vatten. Vetskapen har bidragit till kampanjer om att rökare ska sluta slänga fimpar på marken.

    Nu kommer nästa miljölarm för rökare: e-cigaretter som inte återvinns. I e-cigaretter finns en mängd farliga ämnen och material som inte bör slängas bland hushållsavfall, utan som ska återvinnas.

    Politisk debatt

    I Storbrittanien har miljöproblemen kopplade till e-cigaretter uppmärksammats stort och det har även hörts krav om att förbjuda e-cigaretter. Diskussionen satte till stor del igång efter att den ideella organisationen Material Focus visat att det slängs en miljon engångs-e-cigaretter i veckan.

    Dessutom visade deras undersökning att bara 17 procent av användarna återvinner sina e-cigaretter korrekt. Enligt Material Focus kan den här felaktiga avfallshanteringen leda till ökade utsläpp samt bränder i såväl avfallsfordon som avfallsanläggningar.

    Utöver dessa problem som kan följa av felaktiga avfallshanteringen innehåller e-cigaretter värdefulla material, som koppartrådar och litiumbatterier, som inte tas om hand när e-cigaretterna exempelvis slängs i hushållsavfall. Material Focus uppskattar att de e-cigaretter som slängs under ett år innehåller tillräckligt med litium för att producera batterier till 5 000 elbilar.

    I Sverige har inte samma politiska upprördhet hörts, men det kanske är dags att uppmärksamma e-cigaretterna även här?

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Hawaii låg koldioxidhalten i atmosfären 7 oktober på 418,19 miljondelar (ppm). Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 2,76 ppm. I våras slogs nytt rekord då mänskligheten för första gången passerade 425 ppm.

    Förra veckans medeltal blev 418,31 ppm, vilket är en ökning med 3,01 ppm jämfört med för ett år sedan. På ett decennium är det en ökning med 22,79 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 423,68 ppm i juni, vilket är en ökning med 2,69 ppm jämfört med för ett år sedan. Temperaturen i maj var +1.22 °C relativt till perioden 1880-1920.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    September månad blev rekordvarm och uppvisade den största avvikelsen på 83 år. Det var samtidigt 0,5 °C högre än den tidigare varmaste septembermånaden år 2020. För flera länder i Europa var September månad varmare än juli. 2023 är på väg att bli det varmaste året som uppmätts med avvikelser som tidigare aldrig observerats och som oroar klimatforskare.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.