Högljutt buller från vägar, flyg och industrier hotar hälsan hos 1 av 5 européer. I Sverige utsätts 13 procent av befolkningen för hälsofarliga ljudnivåer – bara från vägtrafiken.
Farliga bullernivåer behöver uppmärksammas mer, varnar FN:s miljöorgan Unep i en ny rapport. Enligt Unep orsakar bullret förtida dödsfall hos 12 000 européer, och därtill påverkad hälsa hos hundratusentals andra.
I takt med växande städer ökar också bullerproblemen, där vägtrafiken är den största boven. De höga ljudnivåerna orsakar sömnstörningar och stress som i sin tur kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, hörselnedsättningar och psykisk sjukdom.
FN-rapporten visar att över 13 procent av svenskarna tillhör de grupper som utsätts för det farliga bullret. Ljudnivåerna ställer dessutom till det för djur och insekter, som kan få påverkad fortplantningsförmåga och behöva fly till andra områden.
I europeiska storstäder som Paris försöker man få bukt med bullret genom en bilfri innerstad och särskilda bullerradars som ska användas för att bötfälla särskilt ljudliga fordon.
Halterna i atmosfären av växthusgasen metan har ökat snabbt på kort tid. Det är ovälkomna nyheter för klimatet, eftersom metan är kraftigt värmande och starkare än koldioxid i ett kortare perspektiv.
Ska vi hålla oss under 1,5 graders uppvärmning måste vi ge oss på metanet, säger forskaren Lena Haglund Isaksson till Sveriges Radio.
Haglund är verksam vid Institutet för tillämpad systemanalys i Wien och har bedrivit forskning om metan under 20 år. Som en följd av mjölk- och köttproduktion samt utvinning av fossil energi står människan för hälften av det årliga tillskottet i atmosfären. Metan frigörs även vid biologisk nedbrytning och är en del av kolets naturliga kretslopp.
Den ökade metanhalten i atmosfären beror i dagsläget inte främst på den idisslande boskapen (som rapar ut metan), utan i hög grad på fossilindustrins aktiviteter. Det handlar om att gasen läcker ut från nyöppnade kolgruvor och senare års expanderande utvinning av skiffergas i Nordamerika, skrev NyTeknik redan för två år sedan. Det är också känt att fossilaindustrin underrapporterat utsläppen av metan, till exempel i samband med naturgasutvinning.
Faran med metan har uppmärksammats på senare år. Vid klimatmötet i Glasgow slöts något oväntat en överenskommelse mellan 100 länder om krafttag för att minska metanutsläppen med 30 procent fram till år 2030. Det skulle kunna minska uppvärmningen med 0,2 grader, vilket skulle vara ett väsentligt bidrag för att klara Parisavtalets mål om maximalt 1,5 grader höjning av världens medeltemperatur till år 2100.
Metanet skiljer sig från koldioxid i flera avseenden. Metanets växthuseffekt är väsentligt starkare i det korta loppet. Under en 20-årsperiod stänger metanet in 70 till 80 gånger mer värme än vad koldioxid gör, men omloppstiden i atmosfären är bara cirka tio år. Koldioxid stannar däremot kvar under hundratals år, i vissa fall över tusen, och ger därför större effekt. Det finns även långt mer koldioxid än metan i lufthavet. Koldioxidhalten uppgår just nu till cirka 420 parts per million (ppm), medan metanhalten är 1,9 ppm – dock snabbt ökande även den, alltså.
Med den nya konsumentköpslagen hamnar ansvaret på företag när det gäller att bevisa att varor håller. ”En vinst för planeten”, enligt Sveriges Konsumenter.
Tidigare har bevisbördan legat på konsumenterna när det gäller att bevisa om en produkt innehåller ett så kallat ”ursprungligt fel”. Med den uppdaterade konsumenttjänstlagen blir rollerna omvända – nu är det upp till företagen att visa att varorna håller hög kvalitet.
Förhoppningsvis kan längre bevisbörda på säljaren leda till varor med bättre kvalitet som håller längre. Även planerat åldrande och att varor blir värdelösa för att de inte går att uppdatera är ett oskick som leder till att vi måste skrota varor som borde kunna användas längre, till skada både för vår planet och vår plånbok, skriver konsumentvägledare Maria Wiezell på Sveriges Konsumenter.
Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.
Enligt senaste mätningen uppmätt på på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 418,60 miljondelar (ppm). Det är en ökning jämfört med förra veckans notering på 417,64 ppm. Jämfört med för exakt ett år är det en ökning med 1,66 ppm. Sammantaget låg halten koldioxid under januari månad på 417,99 ppm, vilket är en ökning med 2,84 ppm jämfört med januari 2021.
Som SMB kunde rapportera i förra veckan slogs nytt rekord när koldioxidhalten nådde 421,59 ppm.
För bara 10 år sedan låg halten på 395 ppm och redan 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. 2020 nådde halten av koldioxid nya rekordnivåer på 413,2 ppm och ligger nu 49 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750. Därmed är världen halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten.
Ökningen för hela 2020 var cirka 2,30 ppm jämfört med 2019 och det är tydligt att det sker en acceleration eftersom mer koldioxid släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år. Under 2021 nåddes nya historiska nivåer med ett månadsgenomsnitt på nästan 419 ppm i maj och dagsrekord på 421 ppm. Det är den högsta månadsnivån sedan mätningarna började för 63 år sedan vid Mauna Loa.
Vi ser att den globala uppvärmningen går nästan linjärt med den samlade mängd koldioxid man släpper ut. Så varje ton utsläpp av koldioxid spelar roll och mänskligheten måste agera nu. Den globala medeltemperaturen för 2021 var 1,12 grader jämfört med perioden 1880-1920 och blev därmed det sjätte varmaste året uppmätt.
Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia. Detta bekräftades av IPCC-rapporten som betonar den mänskliga påverkan som otvetydig för den uppvärmning som skett och vars hastighet saknar motstycke under i alla fall de senaste 2 000 åren.
Resultaten från den omfattande forskningsexpeditionen Mosaic till Norra Ishavet börjar nu presenteras.Bland annat visar deatt temperaturen i havsvattnet ökat mycket kraftigt som en följd av en omfattande inströmning av allt varmare Atlantvatten.
Det är forskare vid institutionen för geovetenskaper på Göteborgs Universitet som nu presenterar sina rön. Frågeställningen man ville ha svar på är varför just Arktis värms upp så mycket snabbare än övriga regioner i världen. Denna omständighet är väl känd och bestyrkt. Havsisens tjocklek har här sommartid minskat med över 60 procent jämfört med 1970-talet, liksom utbredningen av isen har halverats sedan 80-talets början.
Detta påverkar vädret och de storskaliga atmosfäriska processerna i hela världen – fast varför går uppvärmningen snabbare just här? Det förklarar forskaren Céline Heuzé för forskning.se på följande vis:
Det viktigaste vi hittills sett är effekten av det vi kallar ”atlantifieringen”, när varmt vatten från Atlanten drar in i Arktis. Resultaten visar att påverkan var kraftigare än förväntat. Det varma vattnet nådde längre in i Arktis än vi tidigare trott, och djupare ner, säger hon.
En uppseendeväckande detalj är att forskarna fann att uppblandningen av stora mängder atlantiskt vatten höjde temperaturen i det arktiska vattnet från minus 1,8 till tre grader på 100 meters djup. Dessa stora mängder varmare vatten söderifrån bedöms även medverka till att havsisen smälts av underifrån och blir känsligare för att rivas upp av stormar – vilket i sig ökar uppblandningen än mer.
Det är det tyska forskningsfartyget Polarstern som skickades ut under 2019 på Mosaic, den hittills största polarexpedition som någonsin genomförts. Uppdrag avslutades först hösten 2020. Man lät fartyget frysas in i havsisen och driva med denna samtidigt som omfattande mätningar och prover gjordes. Även själva ”färden” med isen gav ett vittnesbörd i sig om de storskaliga förändringarna i Arktisregionen som en följd av det varmare klimatet.
Under 420 dygn förflyttades nämligen det infrysta fartyget lika lång sträcka som det tog den legendariske upptäcktsresanden och polarforskaren Fridtiof Nansen på fartyget Fram tre år att genomföra med samma metod för drygt 120 år sedan, skriver forskning.se.
Miljödebattören och Romklubbens hedersordförande Anders Wijkman kliver nu av Klimatalliansen. Han motiverar sitt beslut med att han är emot att organisationen registrerat sig som ett parti och vill delta i riksdagsvalet.Risken att splittra gröna röster är för stor, framhåller han.
Wijkman har under decennier varit en profilerad miljödebattör och drev miljö-, resurs- och klimatfrågorna i både riksdag och EU-parlament som moderat och sedermera kristdemokratisk politiker.
Han anslöt sig tidigt till organisationen Klimatalliansen som bildades i höstas med syftet att samla aktiva med skilda politiska uppfattningar och livsåskådning bakom kravet på en radikal och snabb klimatomställning i Sverige.
”Klimatfrågan får inte reduceras till en höger- eller vänsterfråga”, betonade alliansens företrädare på DN debatt i oktober. Bland undertecknarna syntes förra partiledaren för V Gudrun Schyman, förra S-ministern Kristina Persson, ärkebiskop emeritus KG Hammar, hållbarhetsekonomen Sasja Beslik, S-märkte biologen, författaren och utredaren Stefan Edman, och alltså Anders Wijkman.
Men beslutet att registrera sig som parti och gå in i valrörelsen är han emot. Förutom risken för splittring av gröna röster, och att dessa går förlorade till partier som ändå inte kommer in i riksdagen, pekar han på att det skulle behövas fler borgerligt sinnade företrädare och att organisationen saknar pengar samt har för smal ledning.
Tanken var att skapa en ideell förening som kunde samla många människor, agera som katalysator för organisationer som har miljö och klimat högt på agendan och, inte minst, att vara en blåslampa i baken på de etablerade partierna, säger Wijkman som citeras av Dagens Industri.
Svenskt Näringsliv opinionsbildar i både sociala och traditionella medier. Trumfkortet är inflytandet över Svenska Dagbladets ledarsida, som fått återkommande kritik för publiceringar som spelar ner allvaret i klimatkrisen. “Fakta är läsarens sak att bedöma”, säger ansvarig chefredaktör.
I den här artikeln beskriver SMB hur Svenskt Näringsliv och dess tankesmedja Timbro påverkar klimatdebatten med hjälp av lobbyistskribenter, dold opinionsbildning på sociala medier och vinklade granskningar mot medias miljöbevakning.
Läs övriga delar av SMB:s granskning av landets största tankesmedja.
I flera tidigare artiklar har SMB granskat Svenskt Näringsliv och dess tankesmedja Timbro, som de senaste åren lagt in en högre opinionsbildande växel på miljö- och klimatområdet. Målet är en grön omställning genom friare marknad, stärkt äganderätt och internationella insatser – utan att tumma på ekonomisk tillväxt. Samtidigt har Svenskt Näringsliv och Timbro nära kopplingar till fossilfinansierade nätverk, PR-firmor och forskningsinstitut som verkar över hela världen.
Sedan flera decennier tillbaka har Svensk Näringsliv och Timbro varit starka röster i den svenska debatten. En avgörande orsak bakom organisationernas inflytande är en väl utarbetad mediestrategi – både på sociala medier och i några av landets största tidningar.
Lång Timbrotradition hos SvD
Före detta Timbromedarbetare finns på många stora tidningar, bland annat hos Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Expressen. Det är inte konstigt att personer med erfarenhet av liberal eller konservativ opinionsbildning återfinns på borgerliga ledarredaktioner. Men Svenska Dagbladet sticker ut. Här lyser banden till Timbro och Svenskt Näringsliv tydligt igenom.
SvD är med en räckvidd på 746 000 läsare om året landets näst största morgontidning. Nyhetsredaktionen och ledarredaktionen, som betecknar sig som oberoende moderat, har varsin chefredaktör. Sedan år 2000 har ledarredaktionens samtliga tre politiska chefredaktörer haft nära kopplingar till Timbro.
Mellan 2000-2003 var Mats Johansson politisk chefredaktör, 1988-1995 arbetade han som VD för Timbro. Ännu tightare intervall blev det för efterföljaren P.J. Anders Linder, som först var VD på Timbro 1996-2000, sedan kommunikationschef på Svenskt Näringsliv 2000-2004, innan han 2004 fick uppdraget som chefredaktör för Svenska Dagbladets ledarsida.
Även den nuvarande politiska chefredaktören Tove Lifvendahl gick direkt från posten som Svenskt Näringslivs kommunikationschef till Svenska Dagbladet. Hon har också arbetat på Timbro. SvD upplåter även ledarplats åt Timbros nuvarande VD Benjamin Dousa, utan att i samband med texterna berätta att han representerar Svenskt Näringslivs tankesmedja.
Samtidigt kritiseras flera av skribenterna som SvD:s ledarsida publicerar – varav åtskilliga även här med nära band till Timbro – för att sprida förvillande budskap, reducera allvaret i klimatkrisen och hänvisa till källor med ytterst tveksam vetenskaplig bakgrund.
Dyrt Parisavtal och IPCC-sågning – Timbrokrönikörerna som förvillar
2019 hamnade mångåriga Timbromedarbetaren Lydia Wålsten i blåsväder efter att ha argumenterat mot Parisavtalet. ”Nivån av utsläppsminskningar som Parisavtalet siktar på är inte ekonomiskt försvarbar utan för hög”, skrev Wålsten, för att därefter påstå att det mest kostnadseffektiva vore att istället sikta på 3,5 graders uppvärmning.
Somalia är ett av de länder som drabbas värst av torka och vattenbrist. Foto: Riyaad Minty
Innan Wålsten blev vikarierande ledarskribent arbetade hon som Timbros kommunikationschef och projektledare för Miljö, tillväxt och konsumtion. Idag är hon tillbaka som biträdande chef på tankesmedjan. I egenskap av projektledare släppte Wålsten en rapport om vindkraft skriven av kollegan Per Nilsson, sedermera kommunikationschef hos Moderaterna.
Som SMB rapporterat om tidigare innehöll rapporten en mängd missvisande och falska antaganden. Huvudtesen baserades på en siffra från en debattartikel i SvD, skriven av två välkända klimatförnekare, en siffra som helt saknar rimlig grund enligt dåvarande generaldirektören för Energimyndigheten.
En annan Timbroprofil hos SvD är Svenskt Näringslivs tidigare vice VD Janerik Larsson, som har en stående kolumn på ledarsidan. Han har beskrivits som “Den dolde mästaren i frihetlig opinionsbildning” av Dick Erixon, chefredaktör för Sverigedemokraternas webbtidning Samtiden. Larsson är listad som rådgivare åt både Timbro och Prime Weber Shandwick, en PR-koncern som sköter kommunikation åt oljebolaget ExxonMobil.
I mitten av januari skrev Larsson kritiskt om hur “klimatnödlägets lobbyister” tvingar politiken till mer omfattande klimatåtgärder. Bara två veckor senare menar Larsson istället att inte heller företag ska ta ansvar för miljöfrågor. I somras hänvisade han till en artikel om FN:s klimatpanel IPCC skriven av Klimatupplysningen – Sveriges största organiserade nätverk av klimatförnekare – med orden ”Klimatpanelens rapport är ett ovetenskapligt hafsverk”.
Lobbande siffertrixare – “Skapar förvirring hos läsarna”
Listan över klimatskeptiker hos SvD Ledare kan göras ännu längre. Lena Andersson skapade i fjol rubriker med en illa underbyggd krönika där hon med tendentiösa källor anklagade media för att driva en “alarmistisk” klimatagenda. Andersson nämner även att summeringen av IPCC:s rapport medvetet bortser från naturliga orsaker till klimatförändringarna och att den fullständiga rapporten inte visar att extrema väderförhållanden ökat i intensitet. Båda påståendena motbevisas genom att läsa rapporterna i fråga. Andersson skriver även för den Svenskt Näringslivskopplade miljötankesmedjan EPHI.
SvD har fått extra mycket uppmärksamhet för publiceringarna av internationella klimatdebattörer med förnekarsympatier. Danske Björn Lomborg, som skrivit för SvD i många år samt gett ut en bok på Timbros förlag, har länge försökt förminska allvaret med global uppvärmning. Lomborg är knuten till organisationen Hoover Institution som mottar enorma donationer från fossilindustrin.
Hans arbete beskrivs som ”statistiskt mixtrande” av Johan Rockström. Ett tydligt exempel på detta lyfts i en SvD-ledare från 2020 där Lomborg menar att samhället fokuserar för mycket på klimatkrisen och att klimatlarmen är överdrivna. Texten bygger på en bok, skriven av Lomborg själv, som mottagit massiv kritik från klimatforskare som menar att boken innehåller mängder med missvisande och felaktiga påståenden byggda på överdrivna och ibland helt påhittade siffror.
Lomborg underskattar de kostnader som effekterna av klimatförändringarna väntas innebära, klagar på att förnybar energi får för mycket subventioner men ignorerar samtidigt de mycket större subventionerna som går till fossila bränslen, hävdar att Parisavtalet inte kommer ha någon effekt och överskattar EU:s budget för klimatomställning genom att dubbla den faktiska kostnaden.
Anders Wijkman, ordförande i Romklubben och tidigare EU-parlamentariker för Kristdemokraterna, är starkt kritisk till SvD:s publiceringar:
Opinionsbildningen på ledarsidan kan bara skapa förvirring hos läsarna. Det är stor kontrast mot Klimatkollen [nyhetsredaktionens klimatbevakning, reds. anm.] på nyhetsplats. Men för många läsare har ledarsidan hög status, så slutsatsen många sannolikt drar är att klimatproblemen inte kräver starka åtgärder. Lomborg har ju gång på gång på gång försäkrat att hotet är överdrivet, säger Wijkman till SMB.
Nyligen har SvD:s ledarsida dessutom publicerat en text av den kände fördröjarprofilen Michael Shellenberger. I gästledaren skriver Shellenberger att fossila bränslen är billiga och att förnybart är dyrt samt beskriver förnybara energikällor som opålitliga jämfört med fossilgas och kärnkraft. Shellenberger har tidigare hävdat att förnybara energikällor som sol och vind förstör jorden.
Shellenberger driver ett amerikanskt institut som av SvD beskrivs som oberoende och ideellt, men som i själva verket lobbar för kärnkraftsindustrin, bland annat genom branschorganisationen Nuclear Energy Institute (NEI). Shellenberger har för NEI:s räkning vittnat i en amerikansk domstolsförhandling för ett kontroversielltlagförslag vars mål var att öka bidragen till kol- och kärnkraftverk samt minska satsningar på förnybar energi.
Shellenberger, som även har publicerats av Timbro, kom 2020 ut med den kritiserade boken ”Inställd apokalyps: därför skadar miljöalarmismen oss alla”. Boken marknadsfördes i en artikel där han listar en rad kontroversiella påståenden kring klimatförändringar. Påståenden som både är falska och missvisande, enligt flertalet klimatforskare.
Chefredaktören: “Trovärdigheten i argumentation och framlagda fakta är läsarens sak att bedöma”
När Supermiljöbloggen når chefredaktören för Svenska Dagbladets ledarsida, Tove Lifvendahl, vill hon svara på våra frågor över mail.
En stor andel av skribenterna som rekryteras till ledarsidan, inklusive du själv, kommer tidigare från Timbro eller andra delar av Svenskt Näringsliv. Vilken roll spelar det för ledarsidan?
– Förhoppningsvis innebär det ackumulerad kunskap om samt förmåga att tänka både idéer, praktik och reformer när det gäller näringsliv, innovationer, entreprenörskap och svensk konkurrensförmåga, skriver Lifvendahl.
– Vi har ett stort och levande nätverk med många olika samhällsaktörer, däribland Timbro, som bidrar att ge oss kunskap och perspektiv från skilda håll. Ibland finner vi anledning att skriva om rapporter som de publicerar eller delta på deras arrangemang. Vi publicerar också gästinlägg av externa aktörer.
Hur ser du på att flera av skribenterna på ledarsidan använder sig av tveksamt källmaterial, till exempel underlag som finansierats av fossilindustrin?
Det går alltid att rita fantasifulla kopplingsscheman om finansiering. Staten och därmed universiteten får exempelvis en hel del pengar från bensinskatten, men bör inte på den grunden avfärdas som källa. Tvärtom är det är mindre intressant än om uppgifterna är sanna eller inte. Har vi fel på den punkten blir vi gärna korrigerade. Och om du återkommer med ett specifikt citat med en uppgift du anser är tveksam kan vi diskutera den.
SvD har fått särskilt mycket kritik för publiceringarna av Björn Lomborg, vars arbete kallats “statistiskt mixtrande” av Johan Rockström. Vad säger du som politisk chefredaktör om det? Kommer SvD Ledare fortsätta publicera Lomborg framöver?
Som politisk chefredaktör vill jag att de artiklar vi publicerar ska väcka debatt och diskussion. Mitt krav är att argumentationen ska vara tydlig och transparent i sak, så att det går att bemöta i sak. Något jag har märkt är att den person du nämner väcker reaktioner, men det är mycket sällan någon bemöter hans argument i sak, vilket jag också noterar har skett på Supermiljöbloggen. Vilka artiklar och skribenter jag avser publicera framgent är inget jag diskuterar publikt, men när olika aktörer hör av sig och implicit försöker hindra någon vars åsikter man inte delar från att höras i offentligheten, brukar jag ofta stärkas i min ambition att hålla debatten bred, öppen och låta olika argument mätas mot varandra.
Det finns, tvärtemot vad Lifvendahl påstår, ingen brist på saklig kritik mot Lomborgs argument av både journalister och klimatforskare. Utöver tidigare avsnitt i artikeln finns fler exempel att hitta här, här och här.
I en tweet kallar Janerik Larsson IPCC:s senaste rapport “ett ovetenskapligt hafsverk”, med länk till en välkänd hemsida för desinformation och konspirationsteorier om klimat. Tycker du att ett sådant uttalande från en av era skribenter påverkar SvD Ledares trovärdighet?
Tweeten du refererar till anger såvitt jag kan se rubriken för den artikel som publicerats på Klimatupplysningen.se. Nämnde mediekrönikör har en prövande och öppen inställning till att ta del av argument från alla sidor i en fråga, vilket gör hans texter informativa och intressanta.
Flera av ledarskribenterna själva, däribland tidigare nämnda Larsson, har via andra uppdrag kopplingar till fossil- och/eller kärnkraftsindustrin. Hur påverkar det ledarsidans trovärdighet?
De flesta externa skribenter hos oss, som mediekrönikören Janerik Larsson, har kunskaper och erfarenheter som kommer till gagn när vi skriver. Trovärdigheten i argumentation och framlagda fakta är läsarens sak att bedöma, säger Lifvendahl.
Stiftelsen Svenska Dagbladet
Fram till 2019 ägde Stiftelsen Svenska Dagbladet andelar i tidningen. Stiftelsens syfte är att “verka för utveckling som ett organ för det enskilda näringslivet under fasthållande i politiskt hänseende vid tidningens nuvarande kurs och grundåskådning”. Verksamheten stöttar idag borgerliga opinionsskribenter och publicister genom stipendier.
Länge hölls Stiftelsen Svenska Dagbladets styrelse hemlig, men efter granskning av Dagens Media och Medierna släppte SvD 2008 namnen på alla dåvarande styrelseledamöter. En av ledamöterna var då Lars Bern, en välkänd klimatförnekare. Samma år som Berns dolda inflytande över SvD:s opinionsjournalistik blev känt publicerade samma tidning en debattartikel där Bern sa sig ha “stärkts i övertygelsen om att växthushypotesen inte håller som förklaring till stigande temperaturer”.
Under decenniet som passerat sen dess har Bern fortsatt radikaliseras genom samarbete med Klimatupplysningen (dåvarande Stockholmsinitiativet) och intervjuer i extremhögerkanalen SwebbTV. Han har också varit delaktig i att forma Sverigedemokraternas klimatpolitik. Bern driver en välbesökt blogg där han så sent som i oktober 2021 hävdar att kopplingen mellan koldioxidutsläpp och uppvärmning är ett eventuellt bedrägeri och att planeten antagligen håller på att bli kallare.
Under Lars Berns tid hade stiftelsen inflytande över val av både den vanliga chefredaktören och den politiska. När vi frågar uppger Tove Lifvendahl att hon inte diskuterar tillsättning av ledarskribenter med andra medlemmar ur stiftelsens styrelse.
I Stiftelsen Svenska Dagbladets nuvarande styrelse sitter Lifvendahl tillsammans med två tidigare VD:ar på Timbro: Odd Eiken och Karin Svanborg-Sjövall. Bland ledamöterna märks även Filippa Reinfeldt (M), Irene Svenonius (M) och Birgitta Ed, fru till Moderaternas partiledare Ulf Kristersson.
Stiftelsen Svenska Dagbladet har också band till näringslivsanknutna PR-firman Kreab, där styrelseledamot Mikael Söderlund är partner. Kreab verkar som lobbyister både i Sverige och globalt, och stöttade upp starten av tidigare nämnda Klimatupplysningen. Kreab representerar bland annat oljebolaget Stena Metall och anställde 2015 Björn Edlund, tidigare global kommunikationschef på Shell, som senior rådgivare. Även Gunnar Hökmark, som motarbetat klimatavtalet Kyotoprotokollet, är rådgivare åt Kreab.
Näringslivets medieinstitut – tar betalt för att såga medias miljögranskningar
Utöver inflytandet på ledarsidor påverkar Svensk Näringsliv den mediala miljödebatten genom de egna verksamheterna. Stiftelsen Fritt Näringsliv har – utöver Timbro – flera andra verksamheter med syfte att opinionsbilda. En av dessa heter Näringslivets medieinstitut (NMI), och ska enligt organisationen själva “bidra till kvalitetshöjning i svenska nyhetsmedier genom kritisk granskning och öppen diskussion”.
NMI hette fram till 2017 Timbro Medieinstitut, och finansieras idag både av Svenskt Näringsliv och andra aktörer som beställer särskilda granskningar av medias publiceringar. SMB kunde i höstas berätta om hur NMI fick 80 000 av branschorganisationen Skogsindustrierna för att skriva en vinklad rapport om DN:s bevakning av skogsfrågor.
NMI har återkommande fått svidande kritik för partiska undersökningar och ohederliga metoder. Tidningen Journalisten har till exempel avslöjat att medarbetare på NMI spökskrivit anmälningar till Granskningsnämnden och Medieombudsmannen.
Trots osakliga granskningar har NMI gräddfil in på SvD:s ledarsida. När institutet i höstas släppte en kritisk rapport om hur DN, SR, SvD och Aftonbladet rapporterar om höjda havsnivåer till följd av klimatförändringar fick rapportens projektledare skriva en egen ledartext hos SvD. I gästledare såväl som i rapporten menar NMI att rapporteringen överdrivits. Slutsaten i rapporten stämmer dock inte överens med de siffror som rapporten visar.
NMI skriver också att de ansvariga utgivarnas beslut att inte låta välkända klimatskeptiker komma till tals visar på “oviljan att bredda ämnet”. En av skeptikerna i fråga är meteorologiforskaren Lennart Bengtsson, tidigare medlem i Global Warming Policy Foundation, en organisation som beskrivs som en av de mest prominenta klimatskeptiska grupperna i Storbritannien av The Guardian.
Näringslivets mediaservice – dolda lobbykampanjer på sociala medier
Ytterligare en gren i Svenskt Näringslivs mediestrategi är verksamheten Näringslivets mediaservice (NMS). De delar lokaler med Timbro och Näringslivets Medieinstitut, men till skillnad från dessa saknas det öppen information om NMS. Både omfattning, uppdrag och ansvariga hålls hemliga, visar en granskning av Dagens ETC.
Enligt uppgifter till Dagens ETC bedriver NMS:s anställda opinionsbildning på sociala medier – utan att uppge att de agerar på uppdrag av sin arbetsgivare. Istället framstår det som att opinionen skapas av engagerade privatpersoner. Det gäller till exempel flera stora borgerliga Twitterkonton och Facebookgrupper, som med memes, videos och kampanjmaterial skapar debatt.
Opinionsbildningen rör ett flertal teman, bland annat klimat- och energifrågor. Anställda hos NMI har i sina privata namn startat och administrerat facebookgruppen Energiupproret, som i skrivande stund har 33 000 medlemmar. Tonläget i gruppen är stundtals högt, med tydliga politiska ställningstaganden och starka röster mot vindkraft och för kärnkraft.
En av de NMS-anställda grundarna till Bränsleupproret har gjort flera anmärkningsvärda uttalanden på sin egen Twitter. Den NMS-anställde har kallat statliga Naturvårdsverket för “Miljöpartiets paraplyorganisation” och insinuerat att Karin Bradley och Göran Finnveden, välkända miljöforskare på KTH, saknar “hög vetenskaplig trovärdighet”.
Svenskt Näringsliv skrev följande om NMS i sin årsredovisning 2017.
I arbetet med att följa och påverka den dagliga debatten spelar Näringslivets Mediaservice en viktig roll. Under 2017 utvecklades och stärktes närvaron i sociala medier, bland annat genom olika faktabaserade sidor på Facebook om exempelvis skatter och välfärd med tiotusentals följare och stor framgång i spridning.
Forskarna om tankesmedjors påverkan
Stefan Svallfors är professor i sociologi vid Institutet för framtidsstudier i Stockholm och har länge forskat om politisk påverkan från icke-folkvalda personer och organisationer. Enligt honom är en tankesmedjas uppgift att vidga fönstret för politisk godtagbara idéer.
Tankesmedjor verkar inte ha så stor direkt inverkan på politikens innehåll. Däremot påverkar tankesmedjorna tankeklimatet kring en fråga på lång sikt. Där har Timbro varit igång mycket längre än de andra tankesmedjorna.
Aktörer från Svenskt Näringsliv döljer ofta sina roller beroende på vilket forum de figurerar i. Eventuella finansiella intressen nämns inte alltid. Hur tycker du det påverkar trovärdigheten i deras budskap?
Det är inte alls ovanligt. Det kallas för flexians, det vill säga personer som har multipla organisatoriska tillhörigheter och beroende på sammanhang så lyfter man fram den ena och den andra. I största allmänhet: om man har tillhörigheter som har uppenbar relevans för det som diskuteras så är det ett sätt att dupera publiken att inte berätta i vilken kapacitet man egentligen pratar, säger Svallfors.
Även Adrienne Sörbom, som är professor på Södertörns högskola och har studerat politikens organisering i tankesmedjor, pekar på att det är svårt att veta exakt hur tankesmedjor influerar den politiska debatten.
Det är svårt för politiska partier idag att få medlemmar. Därför har partiernas funktion som arena för idédebatt blivit svagare. Då har man tankesmedjorna istället. Få av dem skulle säga det öppet, men det finns ofta en koppling med personal som går mellan riksdagen, regeringen, tankesmedjor, kommunikationsbyråer med mera.
Och det är absolut ett problem om det är tankesmedjor och PR-firmor som formulerar lagförslag. Kruxet är att vi inte kan veta, egentligen. Samtidigt, i slutändan är det ändå de politiska partierna som står för budskapen. Jag vet inte hur stort problem det är för medborgarna, men om man i media behandlar tankesmedjor som helt oberoende kan det uppfattas på ett sätt som kanske inte stämmer.
Läs övriga delar av SMB:s granskning av landets största tankesmedja.
Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften. På alla hjärtans dag slogs ett nytt rekord, vilket kräver ett extra inlägg.
Enligt senaste mätningen uppmätt på Mauna Loa på Hawaii 14 januari, 2022 är det nya rekordet för koldioxidhalten i atmosfären nu 421,59 miljondelar (ppm). Det är en ökning med 5,37 ppm jämfört med 14 januari 2021.
Därmed slogs förra årets rekordnotering på 421,36 ppm som sattes under påsken 2021. Sammantaget låg halten koldioxid under januari månad på 417,99 ppm.
För bara 10 år sedan låg halten på 395 ppm och för 20 år sedan på 375, vilket visar hur snabbt ökningen sker. För varje år sätts nya rekord och avståndet till föregående år ökar.
Källa: NOAA
Ökningen för hela 2020 var cirka 2,30 ppm jämfört med 2019 och det är tydligt att det sker en acceleration eftersom mer koldioxid släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år. Under 2021 nåddes nya historiska nivåer med ett månadsgenomsnitt på nästan 419 ppm i maj och dagsrekord på över 421 ppm som nu ökar ytterligare under 2022. Det är den högsta månadsnivån sedan mätningarna började för 63 år sedan vid Mauna Loa.
2020 nådde halten av koldioxid nya rekordnivåer på 413,2 ppm och ligger nu 49 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750. Därmed är världen halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten.
Vi ser att den globala uppvärmningen går nästan linjärt med den samlade mängd koldioxid man släpper ut. Så varje ton utsläpp av koldioxid spelar roll och mänskligheten måste agera nu. Den globala medeltemperaturen för 2021 var 1,12 grader jämfört med perioden 1880-1920 och blev därmed det sjätte varmaste året uppmätt.
Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia. Detta bekräftades av IPCC-rapporten som betonar den mänskliga påverkan som otvetydig för den uppvärmning som skett och vars hastighet saknar motstycke under i alla fall de senaste 2 000 åren.
Den sista februari ska miljömålsberedningen lägga fram förslag om svensk konsumtion – även import och utlandsflyg – ska styras upp så att klimatutsläppen minskar. Behovet att minska svenskarnas stora klimatavtryck är inget att tvivla på – men klarar politiken att ta de obekväma steg som krävs? Förhandstipsen ser inte så ljusa ut.
Världens utsläpp räknas huvudsakligen per territorium, det vill säga landet där de uppstår ansvarar för att minska dem. Sveriges utsläpp ligger på cirka 50 miljoner ton, fem ton koldioxid per invånare och år. Men vår stora import och inte minst livliga utlandsflygande gör att svenskens totala konsumtion medverkar till närmare dubbelt så mycket utsläpp.
Så frågan är nu om den här konsumtionen ska förses med klimatmål. Intressant nog finns på regional nivå, i bland annat Västra Götaland, en bred uppfattning inom politik, forskning, näringsliv och förvaltning att ett statligt, överordnat mål skulle ge klimatarbetet en rejäl skjuts framåt. Det framhöll det regionala klimatrådet i en debattartikel i höstas.
Allt fler kommuner och regioner pekar på och har antagit egna mål om att begränsa konsumtionsutsläppen. Men frågan är extremt laddad på den statliga nivån, där ansvaret att utfärda styrmedlen i hög grad ligger. Inte minst under ett valår.
Men landets politiska överbyggnad måste ta sitt ansvar, av följande skäl: En mycket liten del av befolkningen har fattat det privatmoraliska beslutet att inte flyga mer av klimatskäl. Andra försöker hitta alternativ till att långflyga, eller ransonerar det, medan åter andra inte kan tycka att det finns anledning att avstå från något som inte uttryckligen förbjuds eller förklaras skadligt. Och så finns de som inte överhuvudtaget bryr sig och heller aldrig kommer att göra det.
”De som blir upprörda över enskilda människors resande borde bli mer upprörda över att vi inte sätter mer tryck på våra politiker för att få till de där strukturella kollektiva lösningarna som behövs” uttalade sig filosofen Gustav Arrhenius i en DN-intervju för en tid sedan i en intressant reflektion.
Uttalandet sätter ett särskilt finger på frågan om hur långt politikens styrande av medborgarnas livsstil och konsumtionsval ska sträcka sig. Men jag vill vända på frågan. Hur lite är det rimligt att politikerna styr? Om Miljömålsberedningen – som vissa uppgifter tyder på – gör ett rejält magplask i slutet av denna månad och inte förmår samla sig till något förslag om klimatmål för svenskarnas konsumtion av utlandsflyg, importerade klimatgasstinna brasilianska biffar, kinesiska cyklar gjorda av planetens klimatovänligaste stål, med mera, är följande tolkning rimlig: svenska politiker vill individualisera klimatansvaret och förlägga det huvudsakligen hos väljarna för att slippa riskera sina egna positioner.
Jag vill påstå att man isåfall befinner sig i dåligt sällskap. För det är inte väljarna, medborgarna, som förvaltar och har ett avgörande inflytande över de storskaliga systemen som driver vårt samhälle. Det finns konsumentmakt, javisst, men den enskilda medborgaren är främst en kugge i maskineriet. Och vad den enskilda kuggen gör bryr sig inte alltid grannkuggen så mycket om. När tidningen The Guardian i höstas dristade sig att lista USA:s tio värsta individuella klimatbusar, fäste jag mig vid vad en av de uppräknade, oljejätten Chevrons advokat, anklagades för: individualisering av ansvaret att konsumera klimatskadlig olja.
Denne person har, framhöll tidningen, skapat stor ångest och frustration hos många medborgare genom att framhäva deras personliga ansvar för klimatkrisen och förtiga och nonchalera att det ju är bolaget, som tillhandahållit den skadliga produkten, som är mest ansvarigt.
När Chalmersprofessorn och dåvarande IPCC-ledamoten Christian Azar tog upp problemet med det individuella ansvaret i sin bok ”Makten över klimatet” svävade han inte på målet om var det tunga ansvaret för att baxa samhället och världen åt rätt håll ligger. De som har styrmedlen i sin hand, politikerna, måste bestämma sig för att använda dessa. Ansvaret hos oss vanliga invånare, då? Jo, vår insats måste bli att inse behovet av att ställa om vår ekonomi och vår konsumtion och att ge våra politiska företrädare mandat att fatta besluten som med lock och pock, pekpinnar, piskor och morötter får oss att beträda denna nödvändiga väg, framhöll Azar i intervjuer redan för många år sedan.
Man ska se processen som ett växel- och samspel mellan olika samhällsområden och -skikt. Så här träffande beskrev nyligen DN:s kulturchef Björn Wiman detta förhållande i en krönika:
Motsättningen mellan individ och struktur är falsk. Det är inte antingen eller. Individuella val och politiska beslut förutsätter och förstärker varandra. Man kan inte med ena handen ”strukturellt” motverka förbrännelsen av Amazonas skogar och med den andra anbefalla enskilda människor att fortsätta frossa i brasiliansk oxfilé.
Med detta sagt måste jag återvända till en svår detalj kring frågan om hur svenskarnas konsumtion ska få ett klimatmål. Ett bråk har utbrutit i Miljömålsberedningen om viktningen av importerade och exporterade utsläpp. Och här finns problem. För det går att hävda att logiken bakom resonemanget kräver symmetri. Eftersom till exempel Kinas ”egna” territoriella utsläpp minskar om svenskarnas andel av dem ska bokföras på Sveriges konto, skulle man kunna kräva att utsläppen från svenska exportprodukter till Kina räknas som kinesiska, och att även detta utsläppssaldo byter land.
Det skulle säkert gå att upprätta en sådan här Svarte–Petterlista i saldona och slå fast hur dessa volymer ska clearas mellan länderna. Men jag gissar att det är krångligt, och säkert skulle kunna vara ett skäl för svenska parlamentariker att förklara sig oense och strunta i hela klabbet.
Kan man hoppas på en kompromiss, trots allt? Ingen politiker från höger till vänster behöver väl tvivla på att Sverige och svenskarna har ett alldeles för högt klimatavtryck och att det är högre än vad som släpps ut inom landets gränser. Så höj istället för sänk ambitionen, både hemma och i EU. Bygg ut och skärp EU:s utsläppshandel, inbegrip livsmedelssektorn i den och inför klimattullar gentemot länder med (ännu) lägre utfästelser än unionen.
Och så hade det varit underbart om vi, den svenska valmanskåren, hade kunnat betraktas som seriösa, tänkande och ansvarstagande individer av våra politiska företrädare. För egen del känns det som att man ser mig mest som en bortskämd barnunge som måste få lite karameller för att gå till valurnan i höst.
Klimatomställningen är nödvändig för att trygga att mina, och alla andras, barn, barnbarn och barnbarns barn får en hygglig framtid på planeten Jorden. Jag begär inte att den ska kunna genomföras utan att det märks. Den som hävdar att det går ljuger.
Jan Lindsten, skribent på Supermiljöbloggen
Den här krönikan har tidigare publicerats i en äldre version i Gotamedia AB. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fler krönikor och ledare från Supermiljöbloggens skribenter hittar du på SMB Opinion.
Regeringen säger ja till landets första havsplaner. Samtidigt får Energimyndigheten i uppdrag att peka ut fler områden som lämpar sig för havsbaserad vindkraft.
Det här ett viktigt steg för att Sverige ska ligga längst fram i klimatomställningen och skapa framtidens gröna jobb. Industrin skriker i dag efter havsbaserad vindkraft. Nu skyndar vi på utbyggnaden av havsbaserad vindkraft genom att peka ut ett antal lämpliga områden långt ute till havs. Samtidigt uppdrar vi åt Energimyndigheten att föreslå ännu fler områden.
Så kommenterade klimat- och miljöminister Annika Strandhäll nyheten under en presskonferens.
Enligt regeringen kan en stor utbyggnad av vindkraft till havs motsvara 120 terawattimmar, det vill säga nästan lika mycket el som hela Sverige använder på ett år idag.
Med rätt planering och anpassad byggnation har den havsbaserade vindkraften dessutom inte någon större påverkan på marint liv, enligt Naturvårdsverket. Tidigare studier har visat att vindkraftverkens fundament kan fungera som konstgjorda rev och locka till sig fiskarter, och därmed till och med ge positiva effekter på biologisk mångfald. Effekten kan också förstärkas av att miljöskadliga trålare inte längre kan fiska i dessa områden.
Lant- och skogsbruket får ytterligare 700 miljoner i fossila subventioner.
Regeringen aviserade under måndagen en sänkning av dieselskatten á 2 kronor litern för svenska verksamheter inom jord- skogs och vattennäringen. Jordbruket betalar redan sen innan lägre energiskatt på diesel. Det är en av Sveriges största fossila subventioner.
Många svenska jordbruk är under ekonomisk press. Men metoden att stötta lantbruket genom kapad dieselskatt kritiseras av Naturskyddsföreningens klimatchef.
Även klimatansvarig hos Svensk Näringslivs tankesmedja Timbro, som själva inte är direkt kända för effektiv klimatpolitik, riktar kritik mot satsningen.
Socialdemokraternas dieselsänkning är den senaste i en rad utspel där flera politiska partier vill göra det billigare att förbränna fossila bränslen. För två veckor sedan föreslog Centerpartiet en likadan nedsättning som regeringen nu genomför.
SMB har också rapporterat om hur både Kristdemokraterna, Moderaterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet föreslår urholkade bränslekostnader för alla transportslag. Den M/KD/SD-budget som släpptes igenom under hösten har dessutom redan krattat manegen för en generell sänkning av diesel- och bensinskatten med 50 öre per liter från och med 1 maj 2022. Den beslutade bensinsubventionen kommer minska statens intäkter med 2,4 miljarder kronor, enligt Finansdepartementet.
Sverige tillhör redan idag den sämre klassen när det kommer till fossilsubventioner. I 15 av 27 EU-länder, däribland Sverige, är det statliga stödet till fossila bränslen större än till förnybart.
I Nederländerna testar nu vindkraftsbolag att måla vindkraftverks rotorblad svarta. Detta efter den uppmärksammade norska studien från 2020 som påvisade en minskad fågeldöd när en del av vindkraftverkens rotorblad var svarta.
Vindkraftverk behövs för att generera förnybar energi, men det är inte en alltigenom en positiv energikälla. SMB har exempelvis tidigare rapporterat om att mellan fem och tio fåglar dödas per år och vindkraftverk.
Utifrån det svåra läget var det väldigt positivt nären norsk studiekonstaterade att fågeldöden kunde minska med hela 70 procent bara genom att måla en del av rotorbladen svarta. Orsaken är att den svarta färgen gör det lättare för fåglarna att upptäcka vindkraftverkens rotorblad.
Intresset från energibolagen har inte uteblivit. NyTeknik rapporterar att energibolagen Vattenfall och RWE, tillsammans med lokala provinsen, myndigheter och vindkraftutvecklare i Nederländerna, ska undersöka om svartmålade rotorblad även fungerar för att förhindra fågeldöd i Nederländerna. Ett annat syfte med studien är att undersöka hur närboende upplever svartmålade rotorblad samt hur den svarta färgen påverkar vindkraftverken.
Det här är positivt då en lösning på fågeldöden orsakad av vidkraftverk är efterlängtad. Dock bör man komma ihåg att det finns större hot för fåglarna än vindkraftverken. Naturvårdsverket skriver:
Katter, trafik och fönsterrutor dödar avsevärt mycket fler fåglar än vad vindkraft gör, sett till det totala antalet.
Är det lättare att lära kråkor plocka fimpar än att förmå människor att sluta slänga dem på marken? I ett nytt projekt i Södertälje ska man lära kråkor fånga upp fimpar från marken. Intressant idé tycker en del, oetiskt tycker andra.
Som SMB tidigare rapporterat är slängda fimpar på marken ett stort problem. Enligt Tobaksfakta kan en enda fimp förorena mellan 500 och 1000 liter vatten. Från och med i år är det dock förbjudet att slänga fimpar på marken, men trots detta fortsätter fimparna på marken att vara ett problem.
Utifrån den problematiken har ett nytt forskningsprojekt startat i Södertälje med idén att lära kråkfåglar att plocka upp fimpar från marken. Projektet är ett samarbete mellan startupbolaget Corvid Cleaning och Södertälje kommun.
Genom att lära kråkorna att byta fimpar mot mat kan de bidra till att städa våra gator och torg. Fåglarna stoppar fimparna i en automat som sedan ger dem mat. Det blir en byteshandel helt enkelt, säger Christian Günther-Hanssen, grundare av Corvid Cleaning.
Alla är emellertid inte positiva till projektet. SVT rapporterar om kritik från Johan Lind, docent i Etologi vid Stockholms universitet.
Enligt djurskyddslagen får inte djur komma till skada och de kan inte garantera att de inte gör det. Som forskare behöver vi hålla oss till ett etiskt regelverk men i det här fallet är det lagen som gäller, säger Johan Lind till SVT.
Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.
Enligt senaste mätningen uppmätt på på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 417,64 miljondelar (ppm). Det är en minskning jämfört med förra veckans notering på 419,03 ppm. Jämfört med för exakt ett år är det en liten ökning med 0,33 ppm. Sammantaget låg halten koldioxid under januari månad på 417,99 ppm, vilket är en ökning med 2,84 ppm jämfört med januari 2021.
För bara 10 år sedan låg halten på 393 ppm och redan 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. 2020 nådde halten av koldioxid nya rekordnivåer på 413,2 ppm och ligger nu 49 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750. Därmed är världen halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten.
Ökningen för hela 2020 var cirka 2,30 ppm jämfört med 2019 och det är tydligt att det sker en acceleration eftersom mer koldioxid släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år. Under 2021 nåddes nya historiska nivåer med ett månadsgenomsnitt på nästan 419 ppm i maj och dagsrekord på 421 ppm. Det är den högsta månadsnivån sedan mätningarna började för 63 år sedan vid Mauna Loa.
Vi ser att den globala uppvärmningen går nästan linjärt med den samlade mängd koldioxid man släpper ut. Så varje ton utsläpp av koldioxid spelar roll och mänskligheten måste agera nu. Den globala medeltemperaturen för 2021 var 1,12 grader jämfört med perioden 1880-1920 och blev därmed det sjätte varmaste året uppmätt.
Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia. Detta bekräftades av IPCC-rapporten som betonar den mänskliga påverkan som otvetydig för den uppvärmning som skett och vars hastighet saknar motstycke under i alla fall de senaste 2 000 åren.
2021 var det sjätte varmaste året för jorden någonsin och de senaste sju åren har varit de varmaste någonsin. Den samlade bilden från olika klimatrapporter bekräftar bilden av en varmare värld.
De samlade klimatrapporterna för 2021 bekräftar det preliminära uppskattningar visat. Förra året blev ytterligare ett varmt år ihågkommet för värmeböljor, skogsbränder och skyfall över hela världen. Enligt oberoende analyser från NASA och USA:s vädermyndighet NOAA blev jordens globala genomsnittliga yttemperatur år 2021 det sjätte varmaste någonsin. Därmed går de i linje med tidigare sammanställningar från Copernicus och WMO som kom tidigare i år.
Enligt NASA var jorden under 2021 cirka 1,1 grader Celsius varmare än genomsnittet från det sena 1800-talet. NASA-administratören Bill Nelson betonade att åtta av de tio varmaste åren globalt inträffat under det senaste decenniet, vilket understryker behovet av djärva åtgärder:
Vetenskapen lämnar inget utrymme för tvivel: klimatförändringar är vår tids existentiella hot.
Även Berkeley Earth drar slutsatsen att 2021 nominellt var det sjätte varmaste året på jorden sedan 1850 och prognostiserar att den globala temperaturen kommer att nå 1,5 år 2033 och 2 grader år 2060. Nominellt var förra året det femte varmaste året på land och det sjunde varmaste året i haven. Med de senaste sju åren som de varmaste någonsin ser de en stark överensstämmelse med den globala klimatkrisen. Och även om det inte var ett rekordvarmt år 2021 totalt sett, hade 8,3 procent av jordens yta ett rekordvarmt årligt genomsnitt lokalt 2021 och Berkeley Earth uppskattar att 1,8 miljarder människor upplevde ett rekordhögt årsgenomsnitt 2021, inklusive större delen av Kinas befolkning.
För USA blev 2021 det fjärde varmaste året under den 127-åriga rekordperioden, enligt NOAA. De sex varmaste åren som registrerats har alla inträffat sedan 2012. Förra året innebar även att landet drabbades av tjugo katastrofer som var och en översteg en miljard dollar, vilket är bara två händelser ifrån rekordet som sattes 2020. Nästan hälften av alla amerikanare upplevde någon klimatkatastrof under förra året.
Katastroferna orsakade minst 688 dödsfall och många fler skadades. Sammantaget gick notan på motsvarande 1 300 miljarder svenska kronor, vilket innebär att 2021 blev det tredje dyraste år som uppmätts för extremväder. Dyrast och dödligast blev orkanen Ida som ledde till att minst 439 människor miste livet och orsakade skador på 65 miljarder dollar.
Denna uppvärmningstrend runt om i världen beror på mänskliga aktiviteter som har ökat utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser till atmosfären och effekterna av den globala uppvärmningen blir bara tydligare fär varje år som går. Om inte klimatfrågan blir en avgörande valfråga i höst och behandlas seriöst är det dessvärre inget annat än en stor skandal.
Arbetet med att anpassa Sveriges näringar, samhällen och bostäder till ett allt varmare klimat måste komma igång ordentligt och på bred front. Så löd budskapet från den nationella expertgrupp som på onsdagen lade fram sin första rapport till klimatminister Annika Strandhäll (S). Det är mycket som saknas idag – inte bara pengar, utan även tydliga och precisa mål för anpassningen, heter det i rapporten.
Expertgruppen tillsattes av regeringen 2018 och fick i uppgift att vart femte år lägga fram en lägesanalys och förslag till anpassningsåtgärder. Att behovet är stort framgår inte minst av kritik som riktats mot regeringen från försäkringsbranschen, vilket Supermiljöbloggen berättade om i höstas.
Gruppens omkring 700 sidor långa rapport, som kan tankas ned från expertgruppens hemsida innehåller inte mindre än 170 konkreta förslag och utgör en stark maning om att det är bråttom att komma till skott.
Arbetet måste ske här och nu. Vi ser att det blir vanligare med exempelvis översvämningar, skyfall, skogsbränder, torka och angrepp av skadeinsekter, sa gruppens ordförande Lisbeth Schultze till DN efter presentationen.
Förutom behovet av många praktiska åtgärder konstaterar man att skrivningarna i måldokumenten om klimatanpassningen måste skärpas. Att denna ”bör” beaktas i politik, strategier och planering räcker inte. Expertgruppen vill att klimatanpassningsmålet ”ska” beaktas, och även ”integreras i ordinarie verksamheter och ansvarsområden”.
Det bidrag till klimatanpassningsåtgärder som administreras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, behöver både breddas och ökas kraftfullt och långsiktigt, betonar man också.
Idag är statsbidraget som kommunerna kan ansöka om för att till exempel bygga översvämningsskydd för tunnlar och liknande väldigt magert. SMB berättade ifjol om att det samlade nationella statsbidraget drogs ned från 75 miljoner till närmast genanta 25 miljoner kronor, medan ansökningarna från kommunerna samma år var nästan tio gånger högre. För att täcka behovet av anpassning behövs med alla sannolikhet istället årliga miljardbelopp, och räknat från idag.
Dessutom är bidraget för smalt och har enbart gällt översvämningsrelaterad anpassning av teknisk infrastruktur. Det krävs åtgärder inom långt fler sektorer, inte minst till exempel äldreomsorgen och sjukhus och andra vårdinrättningar till följd av allt hårdare värmeböljor.
För små kommuner med svag ekonomi kan även ringa utgifter stöta på hinder. Utredningen citerar exempelvis en enkät bland mindre kommuner, där en förhållandevis enkel kartläggning av värmeböljor för 100 000 kronor för att skaffa kunskap om effekter och utbredning av dem, sågs som svår att finansiera.
En annan viktig uppgift i anpassningen är att skapa juridiskt stöd för att kunna planera markanvändningen i kustområdena. Nya bostäder och andra fastighetsprojekt bör inte genomföras i områden där havsnivån kan påverka negativt inom byggnadernas förväntade livstid.
Det finns ingen samlad bild av hur mycket det kommer att kosta att minska sårbarheten och förbättra motståndskraften, men i rapporten listas en lång rad exempel, både svenska och utländska. Dyrast blir det att inte göra något alls, eller ingripa för sent.
En annan viktig aspekt, som rapportförfattarna också trycker på, är att anpassningen behövs oavsett om globala utsläppsminskningar inträffar snart eller ej. Även om världens utsläpp, rent hypotetiskt, upphör genast kommer atmosfärens och havens tröghet medföra att uppvärmningen fortgår under många år, och värre blir det givetvis om utsläppen fortsätter att öka som trenden är nu.
På samlad EU-nivå (samt Storbritannien) beräknas kostnaderna för översvämningsskador kuststäder och kustområden bli ofattbart stora om inte åtgärder sätts in. Dagens skadenivå är redan hög, motsvarande 140 miljarder kronor per år. Om urbanisering och befolkningsökning fortgår i nuvarande omfattning utan anpassning kan kostnaderna stiga till 39 biljoner (39 tusen miljarder) kronor vid seklets slut, enligt beräkningar. Denna studie visar att 95 procent av de årliga skadekostnader som är att vänta kring år 2100 kan undvikas om istället investeringar i anpassning genomförs långt tidigare.
Supermiljöbloggen har vänt sig till klimatminister Annika Strandhälls pressekreterare Tove Kullenberg och frågat om när regeringen kan förväntas komma med initiativ för att genomföra något eller några av expertgruppens många förslag. Hon svarar att det inte går att ange någon tidpunkt, men att rapporten lämnar viktiga bidrag i en svår knäckfråga. Hon pekar på att regeringen tagit andra initiativ med koppling till klimatanpassningen, bland annat nyligen en ny SOU (Statens offentliga utredning) som ska säkerställa att kommunerna får rätt verktyg så att dricksvatten och dagvatten ges hållbara lösningar i ett förändrat klimat.
Om bara tre decennier kan plastutsläppen i haven ha fyrdubblats, med farliga risker för det marina livet.Det visar en ny rapport från WWF, som sammanställt den senaste forskningen.
Plastavfall som hamnar i naturen och haven på grund dålig hantering är ett växande hot mot djurlivet. Plastföroreningar finns nu överallt i haven och mängden växer exponentiellt. Hela åtta miljoner ton plastavfall når årligen våra hav och forskare förutspår att det 2050 kommer finnas mer plast än fisk i haven.
Det har dock varit svårt att få en samlad bild av plastens påverkan på biologisk mångfald, men förhoppningvis kan en ny rapport beställd av WWF ge ett tydligare svar på det. Den har nämligen gått igenom tillgänglig forskning – drygt 2500 forskningsstudier – på områdetoch är en av de mest omfattande hittills.
RapportenImpacts of plastic pollution in the ocean on marine species, biodiversity and ecosystems avslöjar en allvarlig och snabbt förvärrad situation som kräver omedelbara och samordnade internationella åtgärder. Bland annat varnarWWF för att havsområden två och en halv gånger Grönland riskerar att överskrida ekologiskt farliga nivåer för mikroplaster redan vid nästa sekelskifte. Det gäller bland annat områden i Medelhavet, Östkinesiskahavet, Gula havet och Arktis.
90% av sjöfåglarna har plast i magen
Varje år produceras 320 miljoner ton plast i världen. Enligt WWF-rapporten förväntas produktionen fördubblastill 2040 och konsumtionen öka från 300 miljoner till 600 miljoner ton. Hälften av all plast har producerats sedan 2005 och idag återvinns mindre än tio procent. Upp till 91 procent av all plast som någonsin tillverkats har inte återvunnits. Elva miljoner ton plastskräp läcker ut i haven varje år, enligt rapporten. Det är dessutom en siffra som väntas stiga till 29 miljoner ton år 2040 om vi fortsätter att leva som vi gör nu.
Även om alla tillförsel av plastföroreningar skulle upphöra idag skulle de marina nivåerna av mikroplast fortfarande mer än fördubblas till 2050 – och vissa scenarier förutspår en femtiofaldig ökning till 2100.
Trots att plast först började användas i stor utsträckning efter andra världskriget är massan av all plast som någonsin producerats redandubbelt så hög som den totala massan av alla landlevande och marina djur tillsammans. Forskarna i rapporten uppskattar att 90 procent av alla sjöfåglar och 52 procent av alla havssköldpaddor nu får i sig plast. Över 2000 arter har påverkats negativt, liksom hela marina ekosystem som redan är under hård press.
Mangrove och korallrev hämmas
Föroreningarnakan minska arternas förmåga att föröka sig och därmed försvåra produktiviteten hos marina ekosystem som korallrev och mangrove.Det sker bland annat genom minskat födointag för djur som istället får i sig plast, vilket i sin tur kan leda till försämrat immunförsvar eller reproduktionsförmåga.
Mangroveträdens komplexa rotsystem, som är avgörande för den marina biologiska mångfalden, är redan hårt utsatta av plast som täcker rötterna och hämmar växternas tillväxt. Även världens korallrev drabbas hårt av plastskräp som fastnar i dem och minskar deras chans ytterligare att överleva. Samtidigt påverkas det marina livet samtidigt av andra hot som överfiske, global uppvärmning, övergödning eller sjöfart och som överlappar med plastskräp, vilket förstärker de negativa effekterna.
Nästan all plast görs dessutom på olja och fossil energi och även denbiobaserade plasten innehåller lika mycket skadliga kemikalier som vanlig fossilbaserad plast.
Ett globalt plastavtal behövs
Gustaf Lind, generalsekreterare på WWF, betonar i ett pressmeddelande allvaret i situationen:
Utan tvekan bidrar de okontrollerade utsläppen av plastföroreningar till att öka takten på den pågående sjätte massutrotningen. Det är minst sagt bråttom för världen att få till ett rättsligt bindande avtal om plastföroreningar.
Trycket ökar för ett rättsligt bindande plastavtal och WWF uppmanar i rapporten världens regeringar att snarast sätta sig vid förhandlingsbordet. Mer än två miljoner människor, 100 globala företag och 700 organisationer har redan undertecknat ett globalt upprop från WWF.Inger Näslund, senior havsexpert på WWF, betonarpressmeddelandeatt det är viktigt att komma igång omgående:
När plastföroreningarna nått haven är de nästan omöjliga att återvinna och koncentrationen fortsätter att öka i decennier. Om regeringar, näringsliv och samhälle agerar kraftfullt tillsammans nu kan plastkrisen fortfarande begränsas. Att stoppa spridningen av utsläpp är mycket mer effektivt än att städa upp efteråt.
Plastfrågan är högaktuell och ska upp i FN:s miljöförsamlingmellan den 28 februari-2 mars i Kenya. Redan tidigare har forskare efterlyst ett Parisavtal för biologisk mångfald och den nyligen bortgångne evolutionsbiologen Edward O. Wilson föreslog att halva planeten skulle avsättas för att stävja massutrotning.
Avfallsdumpning växande rättighetsproblem
Enligt en annan ny räcker det inte med att skapa fler naturreservat för att hejda den snabba förlusten av liv på jorden som sker idag, utan flera rejäla samhällsförändringar behövs också. Det handlar till exempel om att äta annorlunda, skippa subventioner till fiske och jordbruk och bromsa klimatförändringarna, enligt forskarna bakom rapporten.
Ökade plastmängder och bristfälligt internationellt samarbete öppnar dessutom dörrarna för kriminella nätverk och plastkriminaliteten anses numera vara ett allt allvarligare globalt problem, enligt en granskning av Interpol som fann att kriminella avfallsligor var verksamma på 20 procent av de internationella handelsrutterna 2018.
Istället för att tas om hand dumpas illegalt plastavfall från Europa och Nordamerika vidare ut i världen. Majoriteten går till Asien, men även till länder i Sydamerika och Afrika. Dessa länder saknar ofta förmåga att ta hand om plastavfallet på ett bra sätt. Resultatet blir stora olagliga deponier, där mikroplasten försvinner ner i vattendrag och grundvatten. Forskare varnar därför att den minst sagt bristfälliga hanteringen av avfallet får stora konsekvenser för både människors hälsa och livet i haven.
Det är dags att plastfrågan på allvar, en gång för alla.
Sista februari kommer en ny rapport från FN:s klimatpanel IPCC. I fokus står världssamhällets anpassning till ett allt varmare klimat.
FN:s klimatpanel IPCC lägger den sista februari fram delrapport nummer två i sitt sjätte arbetsprogram, AR6, om klimatförändringarna sedan starten 1988. Denna gång är effekterna av uppvärmningen, naturens och samhällenas sårbarhet, samt möjligheterna till anpassning i fokus, berättade Sveriges representant i IPCC, professor Markku Rummukainen, SMHI, på ett presseminarium.
Den första delrapporten i AR6, som lades fram i augusti 2021, behandlade den naturvetenskapliga grunden och kunskapsläget om människans uppvärmning av jordklotet och fick ett oerhört globalt genomslag. Rapporten var klimatpanelens tyngsta och allvarligaste hitintills. Den slog fast att utsläppen av växthusgaser åstadkommit eskalerande och kraftiga klimatförändringar över hela jorden och innebär en risk och fara för alla.
Kommande delrapport utgörs av en omfattande genomgång av tusentals vetenskapliga studier om dess tre teman. Närmare 1 200 forskare och experter har lämnat över 40 000 kommentarer av arbetsgruppens slutsatser, berättade Rummikainen.
Innan medlemsländernas politiska representanter ställt sig bakom den så kallade SPM, Summary for policymakers, är innehållet i delrapporten inte officiellt. Markku Rummukainen lät dock förstå att även detta blir en tung rapport.
– Man kan väl säga att det finns mer ont än gott, kunskapsläget är tydligt om ökande klimatförändring och värre effekter av den, samtidigt som arbetet med att anpassa världen till klimatförändringarna inte riktigt tagit fart, sa han.
En ljuspunkt, framhöll Rummukainen, är att det finns goda möjligheter att minska sårbarheten i utvecklingsländerna, som i många fall drabbas värst av uppvärmningen även om deras bidrag till densamma ofta är mycket lägre än i den rika världen.
– Ja, det finns starkt stöd i den forskning som lagts fram i världen att socioekonomisk utveckling har en avgörande inverkan för att minska sårbarheten i dessa länder.
SMHI, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, är förutom svensk kontaktpart med FN:s klimatpanel även ansvarig myndighet för kunskapsspridning och samordning av den nationella klimatanpassningen. Information om det pågående arbetet finns samlat på Klimatanpassningportalen. Inte mindre än 32 myndigheter är inblandade och i dagarna läggs en rapport fram om hur långt arbetet nått hittills.
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.