Stötta SMB
Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Västerås lägger ned flygplats: ”Vi kan inte fortsätta subventionera flyg”

    Posted on by Anna Ljungström

    Kommunledningen i Västerås är överens om att avveckla stadens flygplats. Orsaken: det kostar alldeles för mycket av skattebetalarnas pengar att hålla den olönsamma flygplatsen vid liv.

    Det meddelade Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet under tisdagen, rapporterar SVT Västmanland.

    Vi har kommit till vägs ände med de bidrag staden ger till flygplatsen, vi behöver riva av det här plåstret, sa kommunstyrelsens ordförande Anders Teljebäck (S).

    En anledning bakom nedläggningen är att kommunen inte vill ge pengar åt en klimatbelastande verksamhet.

    Vi kan inte fortsätta att subventionera flyg mitt i en brinnande klimatkris, det vore inte bara fel utan även oansvarigt, sa Markus Lindgren (MP).

    I Sverige är många små flygplatser beroende av kommunalt stöd för att gå runt. Mellan 2012 och 2016 nära fördubblades kommunernas bidrag till de förlusttyngda flygplatserna. Under dessa år betalade svenska skattebetalare 2,2 miljarder i subventioner till flygbranschen.

    På vissa håll i landet motiveras stödet av att avstånden är större och utbudet av andra kommunikationsmedel sämre än på mer centralt belägna platser. Men de kommunala flygplatsstöden duggar tätt även i områden som har goda transportmöjligheter, som i fallet med Västerås.

    De senaste åren har flygets omfattning ifrågasatts allt mer. Under 2019 minskade svenskarnas flygande med flera procent och flygskammen spreds till flera andra länder.

    Jo, Aktuell hållbarhet, 2030-målet spelar roll

    Posted on by Beatrice Rindevall

    Hallå redaktionen, vad händer egentligen? Skribent på Aktuell Hållbarhet underminerar viktig klimatkritik på obegriplig grund.

    I Aktuell Hållbarhet skriver redaktören Daniel Boman att miljörörelsen inte ”ser skogen för alla träden”. Texten attackerar miljökunnigas kritik mot EU-kommissionens nya förslag om klimatmål, som bland annat handlar om:

    • att 2030-målet bör skärpas,
    • att förslaget ignorerar den vetenskapliga koldioxidbudget som finns, och
    • att det är ohållbart att förlita sig på idag icke-existerande teknologier för att suga upp enorma mängder koldioxid ur atmosfären (vilket förslaget nu alltså gör).

    Det är argument som alla som är något sånär insatta i klimatproblematiken borde förstå. Men Boman säger att det inte ”spelar så stor roll hur långt utsläppsminskningarna har nått 2030, så länge det långsiktiga målet till 2050 nås. Det är det långsiktiga målet som ’räknas’.”

    Ett väldigt konstigt uttalande. Enligt forskningsinstitutet MCC (som grundar sin data på IPCC) har vi sju år och nio månader på oss att fortsätta på samma utsläppsnivå innan vi missar chansen att begränsa uppvärmningen till 1,5 grad. Det är alltså tre år innan 2030 – året som Boman menar inte spelar någon roll.

    Det är det här som miljörörelsens kritik mot de alltför avlägsna målen, och vad de baseras på, handlar om. Rimlig och vetenskapsanknuten kritik, som Boman i sin text nonchalerar.

    Dessutom är de flesta som följt miljöfrågan en längre tid vana vid knepet att sätta miljömål långt fram i tiden, vilket ofta blivit ett alibi för att inte behöva agera alls. Att vi sätter mål behöver ju inte alls betyda att de kommer att nås.

    Exempel på det är när riksdagen 2008 bestämde att vi skulle ha en fossiloberoende fordonsflotta 2030. Tio år senare sköts målet upp till 2040 – alltså lika många år som gått sedan målet sattes upp från första början.

    Ett annat exempel är våra nationella miljömål, som också klubbats i riksdagen, där vi missar 14 av 16 mål. Däribland målen om ”Begränsad klimatpåverkan” och ”Frisk luft” som skulle nåtts i år. Inget av det har skapat några större reaktioner – trots att vi vetat om utvecklingen under många, många år.

    De internationella siffrorna är inte heller lugnande, trots globala utsläppsförhandlingar. Än så länge slår utsläppen fortfarande rekord, och det finns egentligen inget som tyder på att en vändning är på väg.

    Om vi följer forskningen så är det tvärtemot det som Boman säger. 2030-mål betyder allt. Det är utsläppsminskningarna de kommande åren som ger oss en procentuellt rimlig chans att hålla 1,5-gradersgränsen. 2050-mål är också extremt viktiga, men inget vi kan vänta på om vi vill ha någon trovärdig chans att hålla Parisavtalet.

    Boman skriver också att målet sannolikt ligger ”i linje med tvågradersmålet i Parisavtalet” (utan källhänvisning). Men – förutom att det är tveksamt vilken klimatforskare som skulle hålla med om det – har inte heller Parisavtalet något ”tvågradersmål”. Avtalet säger att vi ska hålla uppvärmningen långt under 2 grader och jobba för att den ska stanna vid 1,5 grader. Det är något som miljöskribenter ska ha koll på, och förstå skillnaden i. En halv grad spelar enormt stor roll.

    När man som miljötidning öppet kritiserar miljörörelsen är det viktigt att ha på fötterna. Att felaktigt och missvisande slå mot kunniga i området kan skada tidningens trovärdighet eller, ännu värre, underminera miljöfakta. Då detta skrivs i en tidning där många förväntar sig hög kunnighet bland skribenterna är det hög risk för det sistnämnda.

    Självklart får man tycka att kommissionens förslag är bra. Det är enligt många ett steg i rätt riktning. Man får också kritisera miljörörelsen när det är befogat. I det här fallet förkastas däremot relevant kritik baserat på rena felaktigheter, vilket inte borde vara okej i något media. Från en miljöprofilerad tidning är det däremot värre – och något som borde rättas direkt.

    Beatrice Rindevall, Redaktör på Supermiljöbloggen

    Beatrice Rindevall

    På regelbunden basis skriver Supermiljöbloggens skribenter ledare. Ledarna behöver inte nödvändigtvis representera en åsikt som delas av hela redaktionen. Fler opinionstexter från Supermiljöbloggen hittar du under taggen ”SMB ledare”.

    Hyckleri att inte stoppa Preemraff

    Posted on by Anna Ljungström

    Preemraff-målet är en ödesfråga. Om utbyggnaden godkänns ökar Sveriges utsläpp med en miljon ton koldioxid om året. Oljebolagets löften om koldioxidinfångning och gröna bränslen är inte mycket värda.

    På tisdag startar huvudförhandlingarna om Preemraff. På plats i Lysekil kommer oljebolaget möta de drygt hundra målsägande som inte vill se någon utbyggnad av raffinaderiet i Brofjärden.

    I potten: en miljon ton koldioxid. Per år.

    Mark- och miljööverdomstolen ska under förhandlingarna bedöma huruvida Preem borde få tillåtelse att bygga ut sitt oljeraffinaderi. De lämnar sedan sitt yttrande till regeringen, som fattar det slutgiltiga beslutet senare i år. Regeringen behöver inte följa domstolens linje, men yttrandet fungerar som underlag. Utgången av förhandlingarna är därför väldigt viktig.

    De senaste månaderna har Preems lobbymaskineri gått för full gas. Sajten tapetseras i gröna färger, Gunde Svan åker talloljedriven bil och medier blir överrösta med företagets native advertising. De har till och med lyckats få med sig Energimyndigheten i sin massiva reklamkampanj, vilket föranledde en JO-anmälan från ETC:s Andreas Gustavsson.

    Oljebolaget har insett att deras ursprungliga strategi inte går hem hos befolkningen. Enter: denna nya, gröna, sköna plan. Nu menar Preem att de både ska tillverka biobränslen och fånga in koldioxid. Men löftena väger inte särskilt tungt.

    Ekonomisk vinning går före klimatet

    En del av företagets ansökan handlar om att fånga in utsläpp med hjälp av omdebatterad CCS-teknik. Man vill fånga in 0,5 miljoner ton, heter det. Raffinaderiet släpper idag ut 1,7 miljoner ton koldioxid om året, och Preem vill öka utsläppen till 2,7 miljoner ton. Preem tänker alltså bara fånga in en femtedel av den koldioxid som anläggningen kommer att släppa ut. Hela CCS-löftet bygger dessutom på att Preem vill ha ekonomisk kompensation av staten för infångandet, annars blir det inget av.

    Även när det gäller biobränslen lovar företaget stort, men håller tunt. Ansökan om utbyggnad gäller raffinering av 11,4 miljoner ton fossil råvara per år och bara 1,6 miljoner ton förnybart. Det förnybara utgör en mycket liten del i en övrigt fossiltung affärsmodell.

    Det borde inte vara någon överraskning. I princip hela Preems verksamhet bygger på att förädla råolja till bensin och diesel. Under 2018 producerade företaget 110 000 kubikmeter förnybar råtalldiesel. Samtidigt köpte företaget in över 63 000 kubikmeter råolja – varje dag.

    Det innebär alltså att Preem på bara två dagar köper in mer fossila bränslen än de producerar förnybart på ett helt år.

    Oljebolaget menar att de kommer släppa ut mer nu under en övergångsperiod, för att sedan bli klimatneutrala. Men om man läser det finstilta framgår att Preems alla klimatlöften bygger på att åtgärderna ska vara ekonomiskt lönsamma. Preem vill inte heller att löftena ska vara bindande, i motsats till vad Naturvårdsverket och länsstyrelsen föreslagit.

    Kort sagt: Preem bryr sig inte om de faktiska utsläppen. Deras löften om CCS och biobränsle kommer bara bli verklighet om de kan göra vinst på det.

    Ett ja till Preemraff är ett svek mot svenska väljare

    Men oavsett om Preem uppfyller sina löften eller inte får vi inte tappa fokus på det ansökan faktiskt gäller:

    En miljon ton extra koldioxid, rakt ut i atmosfären. Varje år.

    Utbyggnad av fossil verksamhet hör inte hemma på 20-talet. Hela Parisavtalet bygger på att stater tar sitt ansvar och minskar utsläppen så fort det bara går. Om bara tio år kan 1,5-gradersmålet vara kört. Vi har inte råd att tillåta nya anläggningar för fossila bränslen.

    Runtom i världen höjs allt fler röster för att stoppa fossilindustrins framfart. I Storbritannien vann miljöorganisationer nyligen en stor seger när flygplatsen Heathrow nekades en fjärde landningsbana, med motiveringen att ansökan inte tagit hänsyn till Parisavtalet. Här på hemmaplan vill LO och Svenska kyrkan kriminalisera storskalig miljöförstöring. Vad kan vara mer storskaligt miljöförstörande än koldioxidutsläpp i miljontonsklassen?

    Oavsett vad domstolen ger för yttrande måste Socialdemokraterna och Miljöpartiet ta sitt ansvar och säga nej till utbyggnaden av Preemraff. Allt annat vore en skam för Sverige. Den svenska regeringen har instiftat en klimatlag och sagt att vi ska vara fossilfria till 2045. Nu är det dags för regeringspartierna att leva upp till det.

    Med Preemraff-målet har Sverige chansen att visa vägen mot en framtid där oljeraffinaderier är ett minne blott. Att ge Preem tillstånd skulle vara rent hyckleri från ett land som säger sig gå i täten för klimatomställningen. Om inte vi, vem? Om inte nu, när?

    Anna Ljungström, redaktör på Supermiljöbloggen

    På regelbunden basis skriver Supermiljöbloggens skribenter ledare. Ledarna behöver inte nödvändigtvis representera en åsikt som delas av hela redaktionen. Fler opinionstexter från Supermiljöbloggen hittar du under taggen ”SMB ledare”.

    Press på bättre hantering av läkemedel i miljön

    Posted on by Siiri Latvala

    Europaparlamentets miljökommitté vill se tuffare åtgärder för att minska läkemedelsföroreningar i miljön. Åtgärderna inkluderar minskad användning av läkemedel, grönare tillverkning och bättre avfallshantering. Dessutom ska lägre konsumtion av läkemedel nås utan att skada patienter.

    Läkemedel hamnar oftast i miljön via avloppsvatten, djurhållning eller fiskodling. I en studie hittades över 100 växt- och djurskyddsprodukter, som inkluderar läkemedel och flera förbjudna ämnen, i vatten i närheten av intensiv djurhållning.

    Även låga halter av läkemedelsutsläpp kan skada ekosystem. Läkemedel i miljön kan bland annat förändra beteendet och förmågan att reproducera bland fiskar och andra djur. Antibiotika som hamnar i miljön förvärrar problemet med antibiotikaresistens.

    Miljökommitténs förslag kommer som ett svar på behovet för en strategi för läkemedel i miljön som Europeiska kommissionen lyfte förra året.

    De föreslagna åtgärderna ska omfatta hela livscykeln av läkemedel från läkemedelsdesign till att de blir avfall. Enligt miljökommittén bör ”grönare läkemedel”, som är mindre skadliga för miljön och lättare biologiskt nedbrytbara, utvecklas.

    Förslagen kommer nu att övergå till parlamentet för alla parlamentsledamöter att diskutera och rösta om.

    Stora hållbarhetsbrister med ”återvunna” kläder

    Posted on by Anna Ljungström

    De stora klädföretagen lockar konsumenter med löften om återvunna material och textilier tillverkade av plastflaskor. Men i verkligheten gör det nya modet ingen större skillnad för miljön. Det bästa sättet att minska klädernas miljöpåverkan är inte att shoppa mer, utan att köpa betydligt färre plagg.

    Masskonsumtionen ifrågasätts allt mer, vilket har fått klädjättarna att komma på en ny plan för att få kunderna att fortsätta vallfärda till butikerna. Med plagg märkta ”Hållbart val” och ”Responsible fashion” luras shoppare tro att deras konsumtion är betydligt mindre miljöbelastande än den vanliga diton.

    Tyvärr är reklamen (som oftast) för bra för att vara sann. I en granskning av Råd & Rön framkommer att plaggen inte är ett särskilt vettigt sätt att köpa sig fri från det dåliga samvetet.

    Materialet spelar liten roll för klimatpåverkan

    För att marknadsföra sina produkter som hållbara satsar företagen på nya typer av material, bland annat hållbarhetsmärkt bomull och återvunnen oljebaserad polyester. Men forskning visar att materialet står för en mycket liten del av plaggets totala klimatpåverkan. Det är framför allt tillverkningsprocessen som släpper ut stora mängder växthusgaser, inte textilfibern.

    Bara elen som krävs för att tillverka ett polyesterplagg kan stå för 40 procent av plaggets klimatpåverkan, samtidigt som fibertillverkningen bara står för 3 procent. Att fokusera enbart på materialet och sedan kalla det hållbart blir därför missvisande.

    Det blir dessutom extra missvisande eftersom de hållbarhetsmärkta plaggen sällan består av enbart miljösmarta material. För Lindex märkning ”Sustainable choice” krävs endast att 51 procent av plaggets textil kommer från hållbara fiber. Resterande procent skulle exempelvis kunna vara akryl, ett syntetiskt material som framställs av råolja.

    Kläder tillverkade av plastflaskor – inte så bra som man kan tro

    Det är också en vanlig missuppfattning att återvinningsmärkta plagg tillverkats av gamla polyesterkläder, men det stämmer inte.

    Det finns inget slutet kretslopp. Det är inte så att om man köper en klänning i polyester eller återvunnen polyester och sedan lämnar in den till återvinningen så blir det en ny klänning. Inga av de återvunna polyesterplagg som nu syns överallt är tillverkade av gamla plagg, säger Sandra Roos, textilforskare vid forskningsinstitutet Rise till Råd och Rön.

    Istället tillverkas återvunna polyesterplagg ofta av plastflaskor. Klädföretagen är inte sena på att snappa upp det i sin marknadsföring – ”Köp ett nytt plagg och rädda haven på samma gång!”. Enligt Sandra Roos är det dock väldigt sällan som plastflaskorna kommer från nedsmutsade stränder.

    Modeindustrins ökade efterfrågan på plastflaskor gör att färre flaskor återvinns till sitt ursprungliga syfte. Det innebär i sin tur att fler flaskor behöver nytillverkas av olja. Det finns heller inget som tyder på att återvunna polyesterplagg skulle släppa ut mindre mikroplaster än den icke-återvunna.

    Det hade egentligen varit bättre om man hade gjort flaskor av återvunna flaskor. Det gör man visserligen, men i mindre grad nu när det finns en så stor efterfrågan från klädindustrin. I slutändan är det ju ett nollsummespel, säger Sandra Roos.

    Det bästa sättet att minska klädgarderobens miljöpåverkan är att köpa mycket färre plagg än vad vi gör idag. Och när vi väl köper ska vi välja second hand. Den som köper second hand i stället för nytt sparar 70 procent av klimatpåverkan – medan återvinning till fiber i bästa fall sparar 15 procent.

    Ingen klimatkamp utan kvinnokamp

    Posted on by Vera Arhippainen

    Följderna av ett förändrat klimat är inte jämt fördelade över världen, varken mellan generationer, inkomstgrupper, länder, yrken eller kön. Allra hårdast drabbas fattiga människor, och utav dessa är 70 procent kvinnor. Klimatkrisen är en jämställdhetsfråga, och det måste vi också behandla den som.

    I stora delar av världen har kvinnor begränsade rättigheter. De är nekade utbildningsmöjlighet och teknik. De har förminskad tillgång till ekonomiska resurser och bristfällig tillgång till politiska beslutsområden. De står inför större hälso- och säkerhetsrisker när vatten- och sanitetssystem äventyras, och de tar på sig ökat hushålls- och vårdarbete när resurserna sinar. När livsförhållandena hotas ökar också risken för att kvinnor ska utsättas för exploatering och våld. Som en följd av klimatkatastrofer kan människohandeln av tjejer och kvinnor i de drabbade områden öka med upp till 20-30 procent. 

    I utsatta länder leder klimatuppvärmningen till torka, hungersnöd, översvämning, vattenbrist och naturkatastrofer. Samtidigt är det kvinnorna som drabbas hårdast. De ansvarar ofta för att samla in och laga mat. De hämtar vatten och samlar ved och bränsle för uppvärmning och matlagning. Ett förändrat klimat gör dessa uppgifter svårare och mera tidskrävande.

    Orsakerna till att kvinnor är mer utsatta för klimatförändringar är socialt konstruerade. Kvinnor förhindras tillgång till mark, liksom finansiellt och socialt kapital. Även om kvinnor är den dominerande arbetskraften i världens livsmedelsproduktion (50 till 80 procent) äger kvinnor mindre än tio procent av marken. Bara en procent av all jordens egendom ägs av kvinnor. Allt detta gör dem mera sårbara för livsmedelsosäkerhet, samtidigt som de har drastiskt reducerade möjligheter att återhämta sig från klimatrelaterade katastrofer och andra miljöutmaningar. 

    Trots svårigheterna visar många kvinnor på en enorm handlingskraft. Världen över är det kvinnor som leder många av de mest innovativa svaren på miljöutmaningarna. Med fantasi, optimism och en fast beslutsamhet kämpar kvinnor outtröttligt mot alla motgångar. Genom sina personliga erfarenheter, kunskaper inom jordbruk, och som företagare av grön energi, erbjuder kvinnor ovärderliga insikter och lösningar för att bättre hantera klimatförändringarna och dess risker. 

    Samtidigt förbises kvinnornas bidrag och praktiska behov gång efter annan i humanitära insatser och klimatåtgärder. Det var glädjande att se hur Sverige arbetade för ökad jämställdhet i EU:s nya gröna giv, men vi behöver göra mer än så. För att integrera könsrelaterade problem måste kvinnor inkluderas i beslutsfattande. Vi behöver deltagande handlingsplaner för klimatförändringar, lika utbildningsmöjligheter för alla, och en uppskattning för det obetalda arbetet som kvinnor utför dagligen. Det utgör ändå grunden för den globala ekonomin.

    Att investera i kvinnor ger otroliga fördelar, inte bara för enskilda kvinnor, utan också för familjer, samhällen och länder. Bevis tyder på att när kvinnor har säkrade rättigheter och tillgång till land använder de resurser på ett mera hållbart sätt. Att inkludera kvinnor i klimatkampen hjälper till att garantera renare luft, säkert dricksvatten, tillräckligt med mat och skydd för framtida generationer. En studie fann att länder med högre kvinnlig parlamentarisk representation är mer benägna att ratificera internationella miljöfördrag. 

    Jämställdhet är en grundläggande mänsklig rättighet. För att nå positiva resultat inom klimatpolitiken måste vi förstå kopplingen mellan jämställdhet och klimatförändringarna. Kvinnor mer benägna att leva i svåra förhållanden, men de är också källor till lösningar. Det är därför avgörande att anta ett jämställdhetsperspektiv när man diskuterar beslutsfattande och strategier för anpassning och utsläppsminskningar. Ingen klimatkamp utan kvinnokamp.

    Vera Arhippainen, skribent på Supermiljöbloggen

    På regelbunden basis skriver Supermiljöbloggens skribenter ledare. Ledarna behöver inte nödvändigtvis representera en åsikt som delas av hela redaktionen. Fler opinionstexter från Supermiljöbloggen hittar du under taggen ”SMB ledare”.

    Klimatförändringar och avskogning gör Amazonas till sämre kolsänka

    Posted on by Andreas Vilhelmsson

    Världens tropiska regnskogar blir allt sämre på att binda koldioxid ur atmosfären och en femtedel av Amazonas släpper nu ut mer koldioxid än den absorberar. Det visar ny forskning.

    De tropiska regnskogarna är väldigt viktiga för den globala kolbalansen. När träden växer tar de genom fotosyntes upp koldioxid ur atmosfären, vilket bromsar växthuseffekten. Världens största regnskog, Amazonas, ses därför som en av jordens viktigaste koldioxidsänka och tar upp omkring 1,2 miljarder ton koldioxid varje år. Som jämförelse släppte Sverige ut 53,1 miljoner ton koldioxid 2018.

    Nu visar dessvärre en ny stor internationell studie att kolupptaget i de tropiska skogarna verkar ha minskat med tiden, både i Amazonas och på den afrikanska kontinenten. Det konstaterar forskare som under lång tid studerat flera hundra tusen träd på runt 250 till 300 orörda platser i afrikanska regnskogar och i Amazonas. Sedan har man beräknat nettoupptaget av koldioxid över tid.

    Forskarna menar att en trolig förklaring kan vara klimatförändringarna. En varmare och torrare miljö gör att träden växer sämre och löper större risk att dö. Men det kan också bero på att den ökande halten koldioxid i atmosfären först har gjort att många träd har vuxit till, och att man nu har nått ett slags maximum, säger Anders Lindroth, professor vid institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap vid Lunds universitet, till Vetenskapsradion. Han har läst studien och förklarar varför han tycker att de slutsatser forskarna gör, är viktiga:

    När man lägger ihop siffrorna, upptaget genom tillväxt och förlusterna genom nedbrytning så ser man att sänkan i Amazonas minskar kraftigt över tid, och det är naturligtvis inte bra.

    Forskare oroar sig för att skogen snart inte kan producera tillräckligt med regn för att hålla sig själv levande. Enligt en ännu opublicerad rapport som BBC tagit del av har avskogning och skogsbränder lett till att en femtedel av Amazonas nu släpper ut mer koldioxid än den absorberar, eftersom döda träd avger koldioxid.

    Forskare har tidigare varnat för att Amazonas kan nå brytpunkt, då så pass stor del av skogen är avverkad att den längre inte producerar tillräckligt mycket regn för att hålla ekosystemet levande. Uppskattningar säger att gränsen ligger vid ungefär 20–25 procents avskogning och att vi ligger på 15-17 procent idag. Om den punkten nås kan skogen i stället långsamt börja förvandlas till en torr savann – och därmed kraftigt försämra områdets förmåga att ta upp koldioxid från atmosfären. Av den anledningen har Amazonas pekats ut som en viktig tröskelpunkt (”tipping point”) som kan påskynda framtidens klimatförändringar om den överträds.

    Av denna anledning har Amazonas blivit alltmer geopolitiskt viktig och diskussioner förs nu kring vilket ansvar ett enskilt land borde ha över en naturresurs som påverkar hela jorden. Det diskuteras också huruvida naturen borde omfamnas av rättsligt skydd. Bland annat har LO argumenterat för att Sverige bör gå i täten för att kriminalisera storskalig miljöförstörelse. Detta är ett viktigt steg för att kunna bryta en negativa utveckling för vår redan existerande skog.

    LO vill kriminalisera storskalig miljöförstörelse

    Posted on by Anna Ljungström

    Det bör vara kostsamt att förstöra miljön och Sverige bör gå i täten för att ekocid ska vara brottsligt. Det skriver LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson tillsammans med Palmecentrets Anna Sundström på SvD Debatt.

    Begreppet ”ecocide” (eller svenska ekocid) myntades av miljökämpen och juristen Polly Higgins. Hon drev i åratal en kampanj för att driva igenom en internationell lag mot massförstörelse av ekosystem. Syftet med lagen var ge rättsligt skydd åt naturen och att kunna ställa internationella storföretag och ministrar till svars juridiskt för omfattande miljöförstöring.

    Nu har Higgins fått sällskap av den svenska fackrörelsen. I en SvD- debattartikel skriver LO:s Karl-Petter Thorwaldsson och Anna Sundström, chef för Olof Palmes internationella center att miljöförstöring behöver kriminaliseras.

    Vi ser allt mer hur vissa stater och storföretag investerar ofantliga summor i desinformationskampanjer, driver på för ökad rovdrift och ytterligare exploatering av människa och natur. Utsläppen, miljöförstörelsen, ojämlikheten och lidandet fortsätter också att öka. Kostnaderna för sådant beteende är i dag minimala, både ekonomiskt och juridiskt. De är tvärtom direkt lönsamma och uppmuntras av ett system som designats för att tillvarata dessa intressen.

    Thorwaldsson och Sundström uppmanar Sveriges regering och riksdag att minska straffriheten och göra det kostsamt att förstöra människans livsbetingelser

    Sverige bör gå i täten för att ekocid ska läggas till Romstadgan som ett femte brott i fredstid. Och därmed på ett avgörande sätt bidra till ett nytt förhållningssätt till investeringar, exploatering och tillväxt.

    Även flera av världens stora kyrkosamfund vill se starkare juridiska rättigheter för naturen. På flera håll i världen pågår rörelser mot att förstärka kriminaliseringen av miljöförstöring. Till exempel har ett antal enskilda floder, skogar och sjöar i Colombia, USA och Nya Zeeland getts speciell juridisk status.

    Idag är vanliga miljöbrott lågt prioriterade av svenska myndigheter. Experter frågar sig hur effektivt det svenska arbetet mot miljöbrottslighet egentligen är, eftersom ärendena oftast inte ens tas upp i domstol. Med dyrare straffavgifter och tydligare kriminalisering skulle miljöförstörelse hamna högre upp på den politiska och juridiska agendan.

    EU-kommissionens klimatlag fick kritik direkt

    Posted on by Andreas Vilhelmsson

    EU:s medlemsstater, med undantag av Polen, har nu enats om att de ska vara klimatneutrala senast 2050. Förslaget får däremot stark kritik för att vara otillräckligt. Det kallas bland annat för ”en kapitulation” och jämförs med kejsarens nya kläder. Som exempel föreslås att målet för utsläppsminskningar till 2030 ska skärpas från dagens 40 procent till det högre 50-55 procent, medan vetenskapen snarare menar att målet måste ligga på 65-70 procent.

     Vårt förslag skriver in i sten att vi ska vara klimatneutrala 2050. Det är hög tid att agera och lagen blir vår kompass de närmaste 30 åren. Den ska guida oss i varje steg vi tar i framtida politiska beslut.

    Det sa EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen när hon under onsdagen lanserade förslaget om en EU-gemensam klimatlag. Ett förslag och politiskt mål som nu ska omvandlas till lagstiftning. Nästan exakt 100 dagar efter den nya kommissionen tillträtt hoppas de nu få upp klimatet på agendan igen.

    Föreslagen gränsavgift för koldioxid

    För att europeisk industri inte ska konkurreras ut av företag som verkar i länder med lägre ambitioner föreslår kommissionen en gränsavgift på koldioxid. Det innebär att länder som inte lever upp till Parisavtalets krav på att minska sina koldioxidutsläpp kan få en straffskatt vid import till EU.

    En ”kapitulation”

    Förslaget om klimatlag fick dock kritik direkt av de gröna och av klimataktivister. Greta Thunberg som var i Bryssel för att träffa EU-kommissionen, och för att tala under kvällen i EU-parlamentet, sa till ministrarna att förslaget var otillräckligt och att EU måste agera mycket snabbare:

    Hon påpekade att målen för klimatåtgärderna måste vara högre både för 2030 och 2050 och anser att EU förlitar sig för mycket på att olika nya tekniker ska lösa klimatkrisen. Politikerna måste ta med i beräkningarna att alla inte kommer att fungera, enligt henne.

    Det här är bara vetenskap. Jag borde inte behöva vara här för att berätta det här. Det är något som vi borde ta för givet. Jag förväntar mig att ni gör det.

    Redan före mötet hade Greta Thunberg tillsammans med 33 andra unga klimatstrejkare, i ett öppet brev kallat förslaget för ”en kapitulation”.

    ”Kejsarens nya kläder”

    Även de gröna var kritiska, även om Miljöpartiets Pär Holmgren, ledamot i Europaparlamentets miljöutskott, ser klimatförslaget som ett litet steg i rätt riktning:

    Men det är inte tillräckligt för att lyckas nå det som krävs utifrån Parisavtalet.

    Redan på förhand hade han tillsammans med sina miljöpartistiska parlamentskollegor Jakop Dalunde (MP) och Alice Bah Kuhnke på DN Debatt kallat klimatlagen för ”Kejsarens nya kläder” och betonat vikten av att att en klimatlag måste fyllas med konkret innehåll.

     Sveriges miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) anser att EU tagit ett bra första steg i och med klimatlagstiftningen, men att det behövs mer:

    Det behöver världen, och EU behöver visa ledarskap. Men vi tycker inte att det är tillräckligt ambitiöst.

    Lövin vill att att lagen ska slå fast att alla länder i EU ska vara klimatneutrala till 2050, jämfört med nu då det står att målet ska nås kollektivt. I EU-kommissionens förslag ska utsläppen av koldioxid minska med 50–55 procent till 2030 (från 1990 års nivå). I dag är målet 40 procents minskning. Den gröna gruppen, där MP ingår, vill i stället ha 65–70 procent, vilket är i linje med rekommendationerna från FN:s klimatpanel.

    Lagen kan vara på plats till nästa klimattoppmöte

    Parlamentet har som plan att enas om sin linje i september, medan ministerrådet hoppas göra likadant i oktober. I så fall finns en liten chans att få hela klimatlagen på plats i lagom tid till årets stora internationella klimatmöte, COP 26, i Glasgow i november.

    Dagen efter möttes även miljö- och klimatministrarna för årets första miljörådsmöte med syfte att diskutera EU-kommissionens gröna giv och klimatlagen och den gröna given. De förväntas också anta EU:s långsiktiga klimatstrategi om klimatneutralitet till 2050 under Parisavtalet. Sedan tidigare har regeringen meddelat att man vill ha med jämställdhet i den gröna given.

    Med andra ord det många viktiga händelser på gång som kan forma EU:s arbete och ambition för lång tid framöver. Frågan är om ambitionerna kommer räcka.

    Luxemburg får gratis kollektivtrafik

    Posted on by Vera Arhippainen

    Luxemburg är ett av Europas minsta länder, men lider ändå av enorma trafikstockningar. För att bekämpa detta har de valt att från och med den första mars 2020 totalt stryka avgifterna för tåg, spårvagn och buss. Åtgärden är framförallt avsedd att minska mängden bilister och de luftföroreningar de orsakar – men det är tveksamt om det kommer fungera.  

    I Luxemburg står bilen för 71 procent av fritidsresorna och för nästan hälften av arbetsresorna. En stor andel av den arbetande befolkningen pendlar över landsgränserna för att ta sig till arbetet. De åker dagligen mellan Luxemburg och grannländerna Tyskland, Belgien och Frankrike. Bilisterna orsakar stora trafikstockningar och utsläpp, speciellt vid rusningstid. För att reducera detta vill Luxemburg uppmuntra allt flera människor att utnyttja kollektivtrafiken. Utöver gratis bussresor skall de också förbättra trafiknätverket och erbjuda fler parkeringsmöjligheter vid gränsen. 

    Gratis kollektivtrafik har redan tidigare testats i städer, till exempel i Estlands huvudstad Tallinn, men Luxemburg blir det första landet i världen som inför gratis kollektivtrafik. Visserligen har landet en liten befolkning på dryga 600 000.  

    De nya trafikförordningarna anser man kommer bli billigare för Luxemburgs medborgare, särskilt för låginkomsttagare. Försäljningen av biljetter täckte tidigare bara åtta procent av de totala kollektivtrafikkostnaderna, men nu är det staten och skatter som kommer täcka också denna andel.

    Det finns en viss oro över att gratis kollektivtrafik inte kommer minska bilåkandet i särskilt stor utsträckning. Mycket pekar på att lägre priser inte alltid motiverar bilister att byta färdsätt. Istället är det cyklister och gångtrafikanter som börjar åka mer kollektivtrafik. Därför hade Luxemburg kunnat minska bilismen mycket enklare genom att begränsa biltrafiken, och satsa mera på turtäthet och infrastruktur.

    Kärnkraft är både kostsamt och otillgängligt

    Posted on by Siiri Latvala

    Kärnkraften är dyrare än förnybara energikällor i EU:s medlemsländer, enligt den senaste utgåvan av World Nuclear Industry Status Report.

    Ett av rapportens viktigaste resultat är att byte till kärnkraft skulle släppa ut mer koldioxid per år än bytet till förnybara energikällor. Orsaken till detta är att kärnkraftverken tar mellan fem och 17 år längre tid att bygga än solkraft eller vindkraft på land. Under tiden fortsätter befintliga fossila kraftverk släppa ut koldioxid.

    Rapporten visar även att kärnenergi är otillgänglig. Under perioder av underhållsarbeten eller tekniska problem genererar reaktorerna ingen el. Till exempel i Frankrike var kärnreaktorer ur verksamhet i genomsnitt 87,6 dagar i 2018. I Belgien var situationen ännu värre. Landets sju reaktorer genererade ingen kraft under 180 dagar, eller ett halvt år, i 2018.

    ”Periodicitet är ett argument som ofta används mot förnybara energikällor,” säger Mycle Schneider, en av rapportförfattarna. ”Det visar sig att kärnkraft är lika periodiskt som andra elproduktionsmetoder – det är bara en annan form av periodicitet”.

    Studien beräknade att i EU kom 95 procent av den ökade elproduktionskapaciteten i 2018 från vind, sol och biomassa. Detta hände samtidigt som kärnkraftsproduktionen minskade.

    Divestera AP-fonderna!

    Posted on by Supermiljöbloggen
    Bild på olje-pipeline

    Det svenska pensionssystemet ska vara fritt från investeringar i fossilbranschen, skriver företrädare för Fossil Free på SMB Debatt.

    Vi i Fossil Free-kampanjen Divestera AP-fonderna verkar för att informera allmänheten om pensionssystemets, särskilt AP-fondernas, investeringar i fossilbranschen. Vi verkar också för att det svenska pensionssystemet, särskilt AP-fonderna, ska vara fria från investeringar i fossilbranschen.

    Den 1/1 år 2019 började nya lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) att gälla. Enligt denna lagen är det tydligt att icke ansvarsfulla investeringar samt det som ger ohållbar utveckling inte är tillåtet. Speciellt inte med tanke på dagens kunskapsläge i världen om klimatförändringar samt miljöproblem kopplat till användning och produktion av fossila produkter.

    I den nya lagen står det:

    ”Första-Fjärde AP-fonderna ska förvalta fondmedlen på ett föredömligt sätt genom ansvarsfulla investeringar och ansvarsfullt ägande. Vid förvaltningen ska särskild vikt fästas vid hur en hållbar utveckling kan främjas utan att det görs avkall på målet i 1 §. Lag (2018:2013).”

    Dessutom har Sverige ratificerat Parisavtalet och för att uppfylla målen i detta avtal behövs fullständig divestering för att stoppa och vända klimatförändringarna så att kurvorna för koldioxid och temperatur pekar nedåt så snart som möjligt. Sverige har förbundit sig att ”göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling”. Detta motiverar att agera för en total divestering av Första till Fjärde AP-fonderna snarast för att därigenom minimera riskerna på global nivå när det gäller klimatförändringarnas alla konsekvenser.

    De mänskliga rättigheterna är även relevanta i detta. Vi vill särskilt åberopa tre artiklar i Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna, och även i sin helhet.

    • Artikel 3. Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
    • Artikel 28. Var och en har rätt till ett socialt och internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.
    • Artikel 30. Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

    Naturskyddsföreningen kom i januari 2020 ut med sin rapport Fossilfria pensioner. I denna tar de bland annat upp konkreta exempel på hur fossil industri orsakat hälsoproblem och andra skador på människor, djur och natur inklusive utsläpp av växthusgaser på tre olika platser i världen. Vi vill här ge en liten bild från de tre reportagen.

    Secunda, Sydafrika: Första AP-fonden har investeringar till ett värde av 47,9 miljoner kronor investerade i Sasol och Andra AP-fonden har investeringar till ett värde av 13,83 miljoner kronor i bolaget. Kolanläggningen Sasol släpper ut mer växthusgaser än hela Sverige. Här blir anställda sparkade från företaget när de blir sjuka av den dåliga luftkvalitén och människor i området som dör av luftkvalitets-relaterade sjukdomar ökar.

    La Guajira, Colombia: Första till Fjärde AP-fonden investerar 1,3 miljarder i den hårt kritiserade Cerrejóngruvan som producerar 1.1 miljoner ton CO2 årligen och när kolen förbränns släpps ytterligare 72 miljoner ton växthusgaser ut. Gruvan utsätter människor som bor nära för stora hälsorisker, till exempel i form av att koldamm förstör grödor lokalbefolkningen odlar och att 30 procent saknar tillgång till vatten.

    Berezovka, Kazakstan: Första till Fjärde AP-fonderna äger strax över 3 miljarder i KPO genom de fyra internationella bolagen Chevron, Lukoil, ENI och Shell som äger 90 procent av Karachaganak Petroleum Operation BV – som driver olje- och gasfältet Karachaganak. De direkta utsläppen från verksamheten var 1,9 miljoner ton växthusgaser år 2018. Under 2000-talet har fältet gett Berezovkas invånare olika hälsoproblem. Exempel på det är toxiska hjärnskador, hjärt- och kärlsjukdomar, andningsproblem med mera.

    ”But awareness is rapidly changing, and I believe we are on the edge of a fundamental reshaping of finance.”

    Det skriver Larry Fink, grundare och VD i världens största kapitalförvaltare Blackrock i sitt årliga brev till företagsledare. I detta brev visar han klart och tydligt på vikten av att ta klimatförändringarna på allvar och ställa om efter de förutsättningarna. Här trycker han tydligt på vikten av hållbarhet och hur klimatrisken kommer att påverka vår fysiska värld och även de finansiella systemen globalt. Investerare över hela världen blir mer och mer medvetna om riskerna – både de fysiska och ekonomiska. Fink visar på det ekonomiska allvaret i en av överskrifterna ”Climate Risk Is Investment Risk”. Det är med andra ord ingen tvekan på vad han vill föra fram i brevet. Klimatförändringar är verkliga och behöver hanteras av finans- och företagsvärlden genom hållbara investeringar och även hållbart agerande i alla dess aspekter. 

    Det är hög tid att agera resolut. Alla länder inklusive Sverige behöver göra allt som är mänskligt möjligt för att få kurvorna för koldioxid och temperatur att peka åt rätt håll så snart som möjligt. Divestering av pensionerna hör till ett av de viktiga sätten – att genom våra pensioner i Sverige visa åt vilket håll vi ska när det gäller ansvarsfullhet, hållbarhet och omställning av samhället. Att fortsätta med fossila investeringar är egentligen en dubbel förlust, då investeringar i fossilt är pengar som skulle kunna bli investerade i företag som är hållbara och ansvarsfulla istället.

    Vi anser därför att de investeringar som idag finns i fossilt skall vara investerade i European Green Deal eller andra omställningsinitiativ med potential att ha stor förändringskraft.

    När kommer fondförvaltarna börja följa lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder, Parisavtalet och mänskliga rättigheter och se till att investeringarna inte går till fossilbranschen?

    Företrädare för Fossil Free-kampanjen Divestera AP-fonderna:
    Johanna Norrbo
    Anna Bokström
    Alexander Franzén

    Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten tillhör skribenten. SMB-redaktionen publicerar debattartiklar från många olika aktörer och behöver inte hålla med om innehållet.

    Coronaviruset minskar Kinas utsläpp

    Posted on by Andreas Vilhelmsson

    Koldioxidutsläppen i Kina har minskat med minst en fjärdedel de senaste veckorna på grund av coronavirusutbrottet. Minskningen befaras dock tas igen när produktionen kommer igång igen.

    Nya coronaviruset covid-19 har hittills smittat över 80.000 människor i Kina och nästan 90.000 globalt. De senaste dagarna har dess ekonomiska konsekvenser börjat diskuteras alltmer. Särskilt i Kina har man fått stänga fabriker, raffinaderier och kraftigt minska flygresorna både inrikes och utrikes. Industrin har drabbats hårt och många fabriker har fått pausa sina verksamheter på obestämd tid.

    Kina står för hälften av världens kolkraft, vilket bidrar till att landet har högre utsläpp av koldioxid än USA och EU tillsammans. Eftersom Kina är ett så stort utsläppsland får även en kort tids nedgång av produktion och konsumtion betydande påverkan på landets utsläpp. Under de tre veckor det handlar om uppgår minskningen till 150 miljoner ton koldioxid, enligt New York Times. Det motsvarar cirka tre år av Sveriges nationella utsläpp, enligt DN.

    Det i sin tur har inneburit att landets utsläpp av koldioxid minskat med ungefär 25 procent jämfört med samma period förra året, enligt Carbon brief. Vid den här tiden förra året beräknas landet ha släppt ut 400 miljoner ton koldioxid under två veckor. Samma period i år kan utsläppen alltså ha minskat till 300 miljoner ton.

    Minskningen är så betydande att den till och med syns från rymden, enligt satellitbilder från Nasa som tydligt visar att utsläppen av den giftiga gasen kvävedioxid i Kina är väsentligt lägre i februari jämfört med i januari i år.

    Nasas luftkvalitetsexpert Fei Liu säger i ett pressmeddelande att hon aldrig har sett en så stor utsläppsminskning som går att koppla till en specifik orsak:

    Årets minskning är ovanligt stor och har hållit i sig länge. Jag är inte förvånad, eftersom många städer landet över har vidtagit åtgärder för att minimera virusets spridning.

    Enligt Nasa sågs minskningen först i Wuhanområdet, där smittan har sitt ursprung, och upptäcktes senare i andra delar av landet.

    Paradoxalt nog kan utsläppen av växthusgaser bli högre än normalt senare i år, eftersom den kinesiska staten mycket väl kan komma att införa en mer expansiv ekonomisk politik för att ta igen förlorad produktion när utbrottet väl är över, vilket innebär att klimatet i slutändan inte gynnas.

    Vad situationen däremot visar är hur meningsfull en omställningsprocess är och vilken påverkan det får för miljön och för människors hälsa. Redan idag dör en miljon människor i Kina årligen i förtid på grund av luftföroreningar. Det finns potential till förbättring med andra ord.

    Våga ifrågasätta ”den hållbara livsstilen”

    Posted on by Supermiljöbloggen

    ”Narrativet om den hållbara livsstilen är frestande för många, men riskerar att hämma en mer kraftfull och effektfull miljörörelse”, skriver Helena Rydberg, student i miljöekonomi.

    Idén om den hållbara livsstilen är på frammarsch. En hållbar livsstil kan vara att handla begagnat, odla tomater på balkongen, bojkotta produkter med palmolja, ta regionaltåget på ”hemester”, äta närproducerat kött eller göra egna ekologiska hudvårdsprodukter. Varje enskild grön omställning är ett steg i rätt riktning, men som rörelse betraktat är narrativet om den hållbara livsstilen bristfälligt, av framförallt fem anledningar:

    1. Den hållbara livsstilenbygger på individualism, och är fokuserad på just ditt liv, din vardag, och din person. Individens roll är helt central i narrativet om den hållbara livsstilen – trots att individer saknar förmåga att koordinera miljöinsatser i den omfattning som krävs. Att vaggas in i en övertro på individens betydelse dämpar incitamenten att sätta verklig press på de aktörer som faktiskt besitter resurser att gå i täten för klimatomställningen.

    2. Den hållbara livsstilen innebär en personlig vinning: cykla och ät vegetariskt – för klimatet, men också för hälsan och välmåendet. Hållbarhet ska vara attraktivt och trendigt, en statusmarkör och en win-win-situation (klimatkompensera så du varken behöver ge upp din konsumtion eller påverka klimatet negativt). I narrativet om den hållbara livsstilen finns inget utrymme för reella uppoffringar, inget utrymme för skyldigheter, rättvisa, moral.

    3. Den hållbara livsstilen vänder sig till en vit, priviligierad, övre-medelklass i storstaden, med tid, råd och kunskap att leva hållbart. Den vänder sig inte till samhällsgrupper som redan lever påtvingat miljövänligt till följd av knappa resurser. Den hållbara livsstilen är ett förskönat ideal, som kan anammas frivilligt av en medveten, priviligierad samhällsklass.

    4. Den hållbara livsstilen ryms inom neoliberala ramar, som formar och begränsar individens agerande. Den primära spelplanen är marknaden, din primära roll är som konsument, och hållbar konsumtion är, likväl, konsumtion. Den hållbara livsstilen upprätthåller, men rättar sig efter, den redan befintliga livsstilen. Den ställer inga krav på medborgerlig plikt, civil olydnad eller innovativa tankar om nya ekonomiska system.

    5. Den hållbara livsstilen är bedövande positiv, så att vi oroar oss mindre, ifrågasätter mindre, och därmed gör mindre motstånd. Den kommer med pepp, uppmuntran och framtidshopp. Klimatångest (uppkommen ur motsättningen mellan att besitta privilegiet att kunna leva miljövänligt, men ändå inte göra det) kan lindras genom att börja smått, ta ett steg i taget. Positiva nyheter tillåter den hållbara livsstilen att förbli ljus och smärtfri.

    Narrativet om den hållbara livsstilen är frestande för många, men riskerar att hämma en mer kraftfull och effektfull miljörörelse. En sådan rörelse är snarare: (1) Fokuserad på gemensamt uppror mot strukturer och stora aktörer, snarare än individualistisk, finstilt omställning. (2) Beredd att framföra och diskutera svåra etiska dilemman gällande uppoffring och moraliskt ansvar för natur, klimat och framtida generationer. (3) Inkluderande och förankrad i hela samhället, med intersektionell granskning av all miljöpåverkan och dess konsekvenser. (4) Ifrågasättande av rådande ekonomiska strukturer och normer, och med visioner om alternativ där natur och klimat står i fokus. (5) Krass, verklighetstrogen, ärlig – och obekväm, när den måste vara det.

    Helena Rydberg, student i miljöekonomi vid London School of Economics and Political Science.

    Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten tillhör skribenten. SMB-redaktionen publicerar debattartiklar från många olika aktörer och behöver inte hålla med om innehållet.

    Viktiga miljömöten hotas av Coronavirus

    Posted on by Vera Arhippainen

    I år äger flera viktiga internationella miljömöten rum, men det finns en växande oro över att det snabbspridande coronaviruset covid-19 kommer att ställa till det för mötena. 

    Sedan Världshälsoorganisationen förklarade att coronaviruset är ett folkhälsohot av internationella globala proportioner har alla större internationella sammankomster hamnat i skottgluggen.

    Kina är värd för årets toppmöte för biologisk mångfald, där politiker från hela världen samlas för att komma överens om ett nytt globalt ramverk för att skydda naturen. Förhandlingarna, kända under förkortningen COP15 eller CBD-mötet, ska äga rum i Kunming 15-28 oktober. Eftersom Kina är ett av de länder som drabbats hårdast av viruset är det inte osannolikt att möten måste flyttas eller skjutas upp. 

    Ett förberedande möte inför konventionen om biologisk mångfald (CBD) som skulle ägt rum i Kina i februari råkade redan ut för detta öde och blev förflyttat. CBD ändrade platsen för samtalen till Rom, Italien.

    Även det stora klimattoppmötet hotas. FN:s omtalade klimatmöte COP26 är planerat att äga rum i Glasgow i november. Redan förberedelserna inför mötet i Glasgow har mött på svårigheter på grund av reserestriktioner.

    Om spridningen av coronavirus utvecklas till en fullskalig pandemi är det otänkbart att arrangera ett klimattoppmöte som vanligt, säger Paul Bledsoe, en tidigare klimatrådgivare i vid vita huset i USA till The Guardian.

    Supermiljöbloggens styrelse söker nya ledamöter

    Posted on by Beatrice Rindevall

    Nu finns det möjlighet att bidra till utvecklingen av en av Sveriges största miljösajter! Föreningen Supermiljöbloggen söker en kassör och en sekreterare – så passa på att nominera dig själv (eller någon du känner).

    Det är fantastiskt om du har erfarenhet av föreningsarbete, ekonomi eller föra protokoll, men det är inget krav – det viktigaste är att du är noggrann och intresserad av Supermiljöbloggens arbete!

    Styrelsens säte är i Stockholm, men du kan bo vart du vill. Läs mer om de olika positionerna nedan. 

    KASSÖR
    Som kassör har du hand om de övergripande ekonomiska uppgifterna i styrelsen. Uppgifterna handlar om att berätta för resten av styrelsen hur det står till med finanserna, sköta bokföringen och deala med Skatteverket. Kassören är ansvarig för budget samt resultat- och balansräkning och är tillsammans med ordförande firmatecknare för föreningen.

    SEKRETERARE
    Som sekreterare är du ansvarig för att skriva protokoll och arkivera dem på något vettigt ställe. Helt enkelt ha koll på alla papperna är i ordning. Sekreteraren är också ansvarig för verksamhetsberättelsen samt att ta fram förslag på verksamhetsplan varje år. 

    ***

    Styrelsen har möte drygt varannan månad och årsmöte varje år i mars. Däremellan förväntas ledamöterna att lägga ner egen tid på varierande uppgifter. Uppdraget är (liksom allt arbete inom Supermiljöbloggen) helt ideellt och inte arvoderat. Det vi kan erbjuda är däremot erfarenhet, ett bredare nätverk och inflytande. Du får en möjlighet att bidra och forma Supermiljöbloggens prisbelönta arbete och strävan för en bättre värld. Det är väl inte så pjåkigt, ändå?

    Skicka en kort text om dig själv (eller en kompis som du tror passar) samt eventuella frågor och funderingar till ordförande Belinda på belinda@supermiljobloggen.se så snart du kan.

    Vägen till ett klimatneutralt EU år 2050

    Posted on by Jennie Malm

    Den så kallade gröna given innehåller en verktygslåda av åtgärder för att EU ska nå klimatneutralitet till år 2050. Att lagstifta om en klimatlag är en av åtgärderna.

    EU-kommissionen kommer lägga fram en ny klimatlag i mars i år. Målet är att EU ska bli klimatneutralt till år 2050. Genom att utforma målet som en lag blir den bindande för alla medlemsstater och säkerställer att alla kommande EU-lagar följer denna.

    Nuvarande målsättning innebär att växthusgasutsläppen ska ned med 40 procent till år 2030. Den takt vi håller nu kommer inte att räcka för att uppfylla klimat- och energimålen för 2030 eller 2050 konstaterade Europeiska miljöbyråns (EEA) i sin senaste rapport om miljötillståndet från december 2019. En skärpt målsättning om klimatneutralitet redan till år 2050 kommer kräva ytterligare ansträngningar.

    Den gröna given ska bli EUs verktygslåda för att ställa om till klimatneutralitet redan år 2050. Förutom klimatlagen har EU-kommissionen tagit fram en rad förslag på åtgärder inom många olika områden för att öka takten. Det handlar bland annat om:

    • att det ska finnas klimatneutral energiförsörjning
    • att industrin behöver gå över till cirkulära affärsmodeller
    • energi- och resurseffektivitet i byggnation
    • hållbara transporter
    • helhetsgrepp för matproduktionen från jord till bord  
    • att ta bort stöd för fossila bränslen så att konsumenter och producenter får rätt prissignaler

    Som vi redan har skrivit om tidigare kan kommissionen också komma att föreslå handelsåtgärder för att företagen i Europa ska vara konkurrenskraftiga. Länder som inte följer Parisavtalet kan få en importavgift. Det skulle säkerställa att importpriserna bättre återspeglar produkternas koldioxidinnehåll, skriver EU-kommissionen.

    Än så länge måste medlemsländerna och EU-parlamentet komma överens för att lagändringarna i den gröna given ska komma på plats. Tyvärr finns fortfarande många olika viljor som måste enas.

    Extremförslaget: ”Gör Nordsjön till gigantisk damm”

    Posted on by Jennie Malm

    Om världen inte agerar mot klimatförändringarna nu riskerar våra kuster att svämmas över av kraftigt stigande havsnivåer. Ett alternativ för att skydda Nordeuropa mot sådana översvämningar är att valla in hela Nordsjön, skriver två forskare i den vetenskapliga tidskriften American Journal of Meteorology.

    Nyligen rapporterade Aftonbladet om två gigantiska glaciärer som håller tillbaka stora mängder is. Om glaciärerna brister skulle enorma mängder is hamna i havet. Det skulle i sin tur leda till kraftigt stigande havsnivåer och risk för översvämningar.

    I den vetenskapliga tidskriften American Journal of Meteorology presenterar två forskare ett radikalt alternativ för att skydda 25 miljoner nordeuropéer mot översvämningar. Förslaget är att bygga in Nordsjön i en gigantiskt damm genom en 16 mil lång vall över Engelska kanalen mellan Frankrike och England och en 47 mil lång vall mellan Norge och Skottland.

    Forskarna bakom förslaget är Sjoerd Groeskamp vid det kungliga Nederländska havsforskningsinstitutet och Joakim Kjellsson vid Geomar Centre for Ocean Research i tyska Kiel.

    – Så vitt vi kan se finns inga tekniska eller ekonomiska hinder. Vi kan absolut göra det här, säger Kjellson till Aftonbladet.

    Notan för invallningen skulle landa på mellan 2 500 och 5 000 miljarder svenska kronor. Trots det menar forskarna att det skulle bli billigare än att varje land bygger egna vallar.

    Forskarna medger att det kommer få en mycket stor påverkan på ekosystemen både innanför och utanför invallningen i form av rubbad cirkulation, näringsutbyte, nederbörd med mera. Eftersom de valt att avgränsa bort detta i sin rapport så behöver de lyckligtvis inte fundera över ”exakta detaljer och konsekvenser” som en sådan invallning skulle få. Annars har ju sådana detaljer som till exempel ett kollapsat fiske i Nordsjön också en prislapp.

    – Man kan se det här som en varning för vad vi kan tvingas göra senare, om vi inte agerar nu, säger Kjellson.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.