Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    SMB:s krönikör lät ChatGPT skriva om transporter: ”underskattade problemen”

    Debatten om AI och ChatGPT rasar för fullt. Och här kommer ett annorlunda inlägg från SMB på temat. SMB:s krönikör, författaren och 2030-sekretariatets grundare Mattias Goldmann gav ChatGPT uppdraget att skriva en krönika på 3500 tecken om klimat och transporter i typisk Goldmann-stil. Här kan vi läsa resultatet. Och längst ned replikerar den verklige Mattias på robottexten.

    ”KRÖNIKA” I starten av det här decenniet var allt snack om klimatförändringarna just det – snack. Men nu har verkligheten hunnit ikapp oss och det börjar bli uppenbart att vi behöver agera för att rädda vår planet. Problemet är att många fortfarande inte inser hur stor påverkan våra transporter har på klimatet.

    Det är dags att sluta förneka att bilarna är vår tids värsta klimatbov. Självklart finns det andra industrier som släpper ut mer koldioxid, men det är fortfarande sant att transportsektorn står för en mycket stor del av utsläppen. Varje år släpper bilarna ut miljontals ton växthusgaser, vilket i sin tur leder till en ökning av globala medeltemperaturen och alltmer allvarliga konsekvenser för vår planet. Vi måste därför ta itu med klimatförändringarna på alla nivåer, och en av de viktigaste områdena att fokusera på är transportsektorn.

    Transportsektorn står för cirka en fjärdedel av de globala växthusgasutsläppen, och det är ett område där det finns många möjligheter att minska vår klimatpåverkan. Genom att satsa på hållbara transporter och minska vårt beroende av fossila bränslen kan vi inte bara minska våra utsläpp av växthusgaser, utan också förbättra luftkvaliteten och minska beroendet av utländsk olja.

    Transporterna måste bli miljövänliga

    Ett av de största hindren för denna omställning är transportsektorn. Bilar, flygplan och andra typer av transporter står för en betydande del av utsläppen som driver klimatförändringarna. För att bekämpa den globala uppvärmningen och rädda vår planet behöver vi därför hitta sätt att göra våra transporter mer miljövänliga.

    En av de mest effektiva lösningarna för att minska utsläppen från transportsektorn är att använda förnybara energikällor. Sol-, vind-, och vattenkraft är alla exempel på källor till energi som inte leder till utsläpp av klimatgaser. Genom att bygga laddstationer för elbilar och installera solcellspaneler på taket av bussar och tåg, har vi tagit första steget mot en mer hållbar framtid i vårt transportsystem. Men det finns fortfarande en lång väg att gå innan vi kan säga att vi har gjort allt vi kan för att bekämpa klimatförändringarna och säkra en ren och hållbar planet för framtida generationer.

    Transportsektorn är en av de mest klimatpåverkande sektorerna och står för en stor del av de globala utsläppen av växthusgaser. Fram tills nu har vi varit beroende av fossila bränslen och det har en stor inverkan på våra miljösystem. Så vad kan vi göra för att minska denna påverkan och ta oss till en framtid där vi har en mer hållbar modell för transporter?

    Radikala förändringar krävs

    För att komma dit krävs radikala förändringar. Klimatfrågan är vår tids mest akuta problem, och transporterna står för en stor del av koldioxidutsläppen. Men det finns hopp. Om vi agerar nu, kan vi skapa en framtid där vi har både en effektiv transportsektor och en hållbar planet.

    En viktig del i att skapa en mer hållbar transportmodell är att minska utsläppen från fordonen. Det finns flera tekniker som kan hjälpa till med detta, till exempel elektrifiering, bränslecellsteknik och biobränslen. Men tekniken är bara en del av lösningen. För att lyckas behöver vi också ändra vårt resandebeteende. Vi måste minska privatbilismen och istället välja mer hållbara alternativ för att minska vårt klimatavtryck. För att uppnå detta måste vi förstå betydelsen av vårt individuella ansvar och vara villiga att göra de nödvändiga förändringarna.”

    ”Mattias Goldmann”

    ——– 

    Och här följer SMB:s verklige krönikör, Mattias Goldmanns korta replik på ChatGPT-krönikan:

    ”Mattias Goldmann” underskattar både problem och möjligheter

    Fokus för ”Mattias Goldmann” är att göra respektive transportslag mer ”miljövänligt”. Här finns konkreta förslag att ta fasta på men också stora brister. De fem viktigaste slutsatserna är:

    1. Politik och policy avgör. ”Mattias Goldmann” fokuserar på skiftet till förnybara drivmedel och smartare transportlösningar, men har inte med ett ord om hur det ska gå till. Lätt, lustfyllt och lönsamt är en bra början.
    2. Beteendeskiftet är centralt. ”Mattias Goldmann” lyfter helt riktigt fram att ”vi måste ändra vårt resandebeteende”. Men han ser detta som en slags sista åtgärd, när till exempel bytet av drivmedel inte räcker. Tvärtom bör beteendeskiftet ligga först, eftersom det kräver minst investeringar, har stora positiva sidoeffekter och har störst chans att ge effekt i tid. Vi har alla sett hur distansarbete och webbinarier snabbt blivit det nya normala, medan genomslag för elflyg och Hyperloop är årtionden bort. Det bör ”Goldmann” bygga vidare på.
    3. Pytte-åtgärder räcker inte. ”Mattias Goldmann” lyfter fram att ”installera solcellspaneler på taket av bussar och tåg” som en av få konkreta åtgärder. Det är nästan att göra narr av klimatfrågan, som kräver långt mer omställning än ett par kvadratmeter solceller på bussar och tåg. Därtill framgår det inte alls varför ”Mattias Goldmann” föreslår just detta; solceller bör normalt sett vara kopplade till elnätet, så att överskottsel kan användas av andra. Detta är långt svårare om elen alstras i en rullande buss.
    4. Vi vet visst det. ”Problemet är att många fortfarande inte inser hur stor påverkan våra transporter har på klimatet”, skriver ”Mattias Goldmann” utan att ha någon källa för detta påstående. Problemet är snarare att många vet att deras resemönster har stor klimatpåverkan, men att de inte ser några realistiska alternativ. Att ta tåget istället för flyget mellan Stockholm och Skellefteå är inte ens möjligt, att cykla till jobbet istället för att ta bilen betyder att man förlorar hela milersättningen och kanske måste ge sig ut på vägar som inte är säkra för cyklisten. Jag har heller ingen laglig rätt att efterfråga distansarbete någon dag i veckan. 
    5. Sidonyttor länge leve. ”Mattias Goldmann” slår fast att omställningen till klimatbättre transporter också kan ”förbättra luftkvaliteten och minska beroendet av utländsk olja”. Det är klokt, särskilt i en tid då klimatengagemanget tycks måttligt hos delar av regeringsunderlaget. Men hur optimeras de positiva sidonyttorna, och hur blir de faktorer att räkna med i den totala kalkylen? Här har ”Goldmann” inget svar. 

    Många har en stark tilltro till att omställningen ska ske snabbt och smärtfritt när vi bara ber AI, ChatGPT och ”Mattias Goldmann” om svar. Det får nu anses, åtminstone tillfälligt, motbevisat.

    Den sanna Mattias Goldmann

    Hälften företag på regeringens klimatmöte – miljörörelsen saknas

    När regeringen bjuder in till klimatmöte utgör representanter från näringslivet mer än hälften av deltagarna. Flera miljöorganisationer har inte blivit bjudna. SMB har listan med alla 267 inbjudna.

    Dryga hälften av de inbjudna, totalt cirka 150 personer, representerar företag eller branschorganisationer, däribland Volvo Cars, Skogsindustrierna och Fortum. Det visar listan som SMB begärt ut. Regeringen bjuder också in EU-politiker och miljöpolitiska talespersoner från alla partier.

    Bland de inbjudna finns också forskare och myndighetsrepresentanter samt ledamöterna i klimatpolitiska rådet. Tankesmedjor, fackförbund och civilorganisationer får cirka 30 platser, vilket motsvarar ungefär en tiondel av de inbjudna.

    Men av dessa är det förvånansvärt tunnsått bland miljöorganisationerna. WWF och Naturskyddsföreningen har blivit bjudna. 2030-sekretariatet, Hagainitiativet och kärnkraftsvänliga Ekomodernisterna likaså.

    Däremot är varken Greenpeace, Aurora, Fältbiologerna eller Fridays for Future, troligen världens största ideella organisation för klimatfrågan, välkomna. Till Dagens ETC säger FFF:s Agnes Hjortberg:

    Att så få blir inbjudna visar på regeringens brist på transparens och verkligt engagemang för klimaträttvisa.

    Regeringens klimatmöte går av stapeln 16 juni och ser ut att bli en ganska kortfattad historia. Enligt programmet ska civilisationens ödesfråga klimathotet avhandlas på fyra timmar, inklusive en bit mat. På agendan står fyra seminarier, och hur den utlovade dialogen mellan gäster och regering ska gå till är oklart.

    Den stora tyngdpunkten på näringslivet kommer dock inte som någon större överraskning. I Ulf Kristersson Facebookinlägg, i vilket han informerade om klimatmötet, skrev han att ”näringslivet är Sveriges nya miljörörelse”. Vi har svårt att tro att verkliga miljöorganisationer håller med.

    Listan med inbjudna (sammanställd av Aktuell Hållbarhet):

    A

    Alexandra Hagen White Arkitekter

    Alf Engqvist Göteborgsenergi

    Anders Egelrud Stockholm Exergi

    Anders Flanking Länsstyrelsen Gotlands län

    Anders Forslund Heart aerospace

    Anders Fröberg Borealis

    Anders Grahn Jordägarnas riksförbund

    Anders Henriksson SKR

    Anders Hermansson Föreningen Svensk Sjöfart

    Anders Holmestig Fastighetsägarna

    Anders Kempe Bellbird

    Anders Roth IVL Svenska Miljöinstitutet

    Anders Sjelvgren Boverket

    Anders Östlund Öresundskraft

    Andreas Hatzigeorgiou Stockholms handelskammare

    Anko van der Werff SAS

    Ann Öberg Almega

    Anna Borg Vattenfall

    Anna Kinberg Batra Länsstyrelsen Stockholms län

    Anna Werner Svensk solenergi

    Anna Wikland Google

    Anna-Caren Sätherberg Socialdemokraterna

    Anneli Hulthén Länsstyrelsen Skåne län

    Anneli Wirtén SGU

    Annemarie Gardshol PostNord

    Annica Bresky Stora Enso

    Annika Nordlund Klimatpolitiska rådet

    Annika Roos Jernkontoret

    Annika Viklund Vattenfall Eldistribution AB

    B

    Beatrice Ask Länsstyrelsen Södermanlands län

    Benjamin Dousa Timbro

    Berit Högman Länsstyrelsen Västernorrlands län

    Björn Annwall Volvo Cars

    Björn Arsonsson Vätgas Sverige

    Björn Hellman Livsmedelsföretagen

    Björn Risinger Naturvårdsverket

    Björn Rosengren ABB

    Björn Sandén Klimatpolitiska rådet

    Brittis Benzler Länsstyrelsen Hallands län

    C

    Carina Åkerström Handelsbanken

    Carl Fredrik Graf Länsstyrelsen Östergötlands län

    Caroline Drabe Motormännen

    Catharina Elmsäter-Svärd Byggföretagarna

    Cecilia Hermansson Klimatpolitiska rådet

    Charlotta Sund Tekniska verken i Linköping

    Christian Gustafsson Ilmatar Solar

    Christian Levin Scania

    Christian Sjölander Kärnfull Next

    Christoph Michalski Billerud Korsnäs

    Claes Frediksson Liquid Wind

    Clas Hultqvist Stena Recycling

    D

    Dag Waldenström Svenskt Flyg

    Daniel Badman Svensk vindenergi

    Daniel Suhonen Katalys

    Darja Isaksson Vinnova

    E

    Edgeir Vårdal Aksnes Tibber

    Elin Bergman Cradlenet

    Elin Lerum Boasson Klimatpolitiska rådet

    Elin Nilsson Liberalerna

    Elin Söderberg Miljöpartiet

    Ellen Einebrant Återvinningsindustrierna

    Elvir Dzanic Göteborgs hamn

    Emil Kallstrom SEKAB BioFuels & Chemicals AB

    Emily Birkin IKEA

    Emma Modéer Wiking Business Sweden

    Emma Sjöström Handelshögskolan Stockholm

    Emma Wiesner Centerpartiet

    Eric Lundberg ICA

    Erik Bergkvist Socialdemokraterna

    Erik Brandsma Sveaskog

    Erik Kjellström Klimatpolitiska rådet

    Erik Martinsson Svea Solar

    Eva Guovelin Livsmedel och arbetarförbundet

    Eva Kimborn Heivert Circle K Sverige AB

    Eva Lövbrand Linköpings universitet

    Evelina Fahlesson Klimatkommunerna

    F

    Frances Sprei Chalmers

    Fredrik Johansson Eways

    Fredrik N.G. Andersson Lunds universitet

    Funda Sezgi Norrsken

    G

    Georg Andrén Länsstyrelsen Värmlands län

    Gerhard Bley Norrmejerier

    Gunther Mårder Företagarna

    Gustaf Lind Världsnaturfonden WWF

    Gustav Hasselskog Candela

    Gustav Melin Svenska bioenergiföreningen

    Göran Arrius SACO

    Göran Duus Otterström Göteborgs universitet

    H

    Hans Kreisel Nordion

    Harald Mix Altor

    Helén Ottosson Lovén Svenska kyrkan

    Helena Hedblom Epiroc

    Helena Helmersson HM AB

    Helena Höij Länsstyrelsen Dalarnas län

    Helena Jonsson Länsstyrelsen Jönköpings län

    Helena Storckenfeldt Moderaterna

    Heléne Fritzon Socialdemokraterna

    Helene Hellmark Knutsson Länsstyrelsen Västerbottens län

    Henrik Henriksson H2GS

    Henrik Sjölund Holmen

    Henrik Smith Klimatpolitiska rådet

    Hilde Wahl St1

    Håkan Bushke FAM AB

    Håkan Wirtén SMHI

    I

    Ida Texell Scouterna

    Ingmar Rentzhog We don’t have time

    J

    Jacob Högfeldt Klimatkommunerna

    Jacob Nilsson AXJO Plastic

    Jakob Granit HaV (havs- och vattenmyndigheten)

    Jakob Liedberg Cinis Fertilizer

    Jakob Tufvesson Hargs Bruk

    Jakop Dalunde Miljöpartiet

    Jan Bertoft Sveriges konsumenter

    Jan Moström LKAB

    Jan-Olof Jacke Svenskt näringsliv

    Jenny Palm Lunds Universitet

    Jenny Svärd Byggmaterialindustrierna

    Jens Henriksson Swedbank

    Jesper Göransson Peab

    Jessica Alenius Drivkraft Sverige

    Jessica Polfjärd Moderaterna

    Jessica Span Volvo Cars Sverige

    Johan Blom Länsstyrelsen Kalmar län

    Johan Bruce SKGS

    John Hassler Stockholms universitet

    Johan Kuylenstierna Formas

    Johan Lindehag Ellevio

    Johan Lingefjard Polarbröd

    Johan Mörnstam E.ON

    Johan Rockström Stockholms universitet

    Johan Sterte Länsstyrelsen Västmanlands län

    Johan Svenningsson Uniper

    Johan Torgeby SEB

    Johan Trouve Västsvenska handelskammare

    Johanna Jaara Åstrand Sveriges lärare

    Johanna Kull Avanza

    Johanna Lakso Power Circle

    Johanna Mossberg Luleå tekniska universitet

    Johanna Sandahl Naturskyddsföreningen

    Johanna Skogestig Vasakronan

    Jonas Abrahamsson Swedavia

    Jonas Gustavsson AFRY

    Jonas Hagelqvist IKEM

    Jonas Siljehammar Visita

    Jörgen Friman Dagligvaruindustrin

    K

    Kajsa Fredholm Vänsterpartiet

    Karin Brynell Svensk Daglivaruhandel

    Karin Henriksson Green Code Ventures

    Karin Karlsbro Liberalerna

    Karl-Johan Runnberg AB Volvo

    Karolina Isaksson Väg och transportforskningsinstitutet (VTI)

    Karolina Lisslo Gylfe Ekomodernisterna

    Kent Johansson Älvsbyhus AB

    Kjell-Arne Ottosson Kristdemokraterna

    Kjerstin Ludvig Profu

    Klas Wåhlberg Teknikföretagen

    Kristian Durhuus ForseaFerries

    Kristina Edström Uppsala universitet

    Kristina Ljungros Friluftsfrämjandet

    Kristoffer Tamsos Svensk kollektivtrafik

    L

    Lars Danielsson Chef för Sveriges EU-representation, Ambassadör

    Lars Lindén Ragn-Sells

    Lars Nordström Kungliga Tekniska högskolan

    Leif Sandberg SKR

    Lena Rådström Baastad Länsstyrelsen Örebro

    Lina Bertling Tjernberg Kungliga Tekniska högskolan

    Lina Nordmark SLAO- svenska skidanläggningars organisation

    Lisa Backteman Tillväxtverket

    Lisa Göransson Chalmers

    Lisa Pelling Arena

    Lisen Schultz Stockholms universitet

    Lotta Finstorp Länsstyrelsen Norrbottens län

    Lotta Lyrå Södra skogsägarna

    Lotta Medelius-Bredhe Svenska kraftnät

    M

    Magnus Eriksson Höganäs

    Magnus Genrup Lunds universitet

    Magnus Heimburg Preem

    Magnus K.Persson Skanska

    Magnus Kagevik Lantmännen

    Magnus Nilsson Bring

    Magnus Nilsson Magnus Nilsson produktion

    Magnus Noppa SLAO- svenska skidanläggningars organisation

    Magnus Ohlsson Heidelberg Materials (f.d. Cementa)

    Malin Björk Vänsterpartiet

    Malin Larsson Luleå Energi

    Malin Löfsjögård Svensk Betong

    Malin Malmström Luleå Tekniska Universitet och Sustainable Finance Lab

    Malin Ragnegård Kommunal

    Marcus Dahlsten Transportföretagen

    Marcus Rauramo Fortum

    Maria Arnholm Länsstyrelsen Kronobergs län

    Maria Börjesson Linköpings universitet

    Maria Malmkvist Energigas Sverige

    Maria Ros Hjelm STF

    Maria Stenström 2030-sekretariatet

    Maria Sunér Svemin

    Marie Nilsson IF Metall

    Marie Nygren COOP

    Mari-Louise Millis Wernersson Svensk vindkraftförening

    Marita Ljung Länsstyrelsen Jämtlands län

    Markus Wråke Energiforsk

    Martin Backman Foxway AB

    Martin Fridolf Ledarna

    Martin Kinnunen Sverigedemokraterna

    Martin Linder Unionen

    Martin Lindqvist SSAB

    Mats Rahmström Atlas Copco

    Mattias Bergman Mobility Sweden

    Mattias Philipsson Svensk plaståtervinning

    Michael Bydén Försvarsmakten

    Mikael Staffas Boliden

    Måns Nilsson Stockholm Enviroment Institute

    Mårten Sohlman Sveriges Bergmaterialindustri

    N

    Naghmeh Nasiritousi Stockholms universitet

    Niclas Mårtensson Stena Line

    Nina Cromnier Strålsäkerhetsmyndigheten

    Nina Ekelund Hagainitiativet

    O

    Ola Alterå Klimatpolitiska rådet

    Ola Månsson Installationsföretagen

    P

    Palle Borgström LRF

    Patrick Fragman Westinghouse

    Patrik Andersson Garo

    Patrik Söderholm Klimatpolitiska rådet

    Paul Stormoen OX2

    Per Bill Länsstyrelsen Gävleborgs län

    Per Hidesten Industriarbetsgivarna

    Per Kågeson Kungliga Tekniska högskolan

    Per-Olof Sjöö Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch

    Peter Carlsson Northvolt

    Peter Danielsson SKR

    Peter Larsson Samordnare för industrin i Norrland

    Peter Wallenberg Jr Knut och Alice Wallenbergs stiftelse

    Pia Sandvik Rise

    Pär Holmgren Miljöpartiet

    R

    Richard Berkling Powercell AB

    Rickard Gegö Sveriges åkeriföretag

    Rickard Nordin Centerpartiet

    Robert Andrén Energimyndigheten

    Robert Falck Einride

    Robert Hell GKN Aerospace

    Roberto Maiorana Trafikverket

    Roland Flaig RWE Renewables

    Rolf Lidskog Örebro universitet

    S

    Sara Kappelmark Norrsken

    Sara Skyttedal Kristdemokraterna

    Sofia Larsen Svensk handel

    Staffan Qvist Qvist consulting limited

    Stefan Attefall Länsstyrelsen Uppsala län

    Stefan Frank Digitaliseringskonsulterna

    Stefan Sjöstrand Skistar

    Sten Tolgfors Länsstyrelsen Västra Götalands län

    Stephan Muechler Sydsverige Handelskammare

    Susanna Gideonsson LO

    Susanna Zeko ICC

    Svante Axelsson Fossilfritt Sverige

    T

    Tanmoy Bari Greenly

    Therese Svanström TCO

    Thomas Parker WA3RM AB och Regenergy Frövi

    Tobias Hansson Hitachi

    Tomas Carlsson NCC

    Tomas Tobé Moderaterna

    Tony Clark Avfall Sverige

    U

    Ulf Larsson SCA

    Ulrica Messing Länsstyrelsen Blekinge län

    Ulrica Schenström Fores

    Ulrika Lindstrand Sveriges ingengörer

    Ulrika Matsgård BRA Flyg

    V

    Veronica Magnusson Vision

    Victor Galaz Stockholms universitet

    Victoria Wibeck Klimatpolitiska rådet

    Viveka Beckeman Skogsindustrierna

    Å

    Åsa Bergman Sweco

    Åsa Fahlén Sveriges lärare

    Åsa Pettersson Energiföretagen

    Kommunalt insamlingsansvar för textil i väntan på producentansvar

    Senast år 2025 måste Sverige sortera ut textil från annat avfall. Nu föreslås de svenska kommunerna få ett tydligt uppdrag för insamlingen av textil. Samtidigt avvaktar regeringen med det producentansvar som planerades i Sverige redan år 2020. Detta har nu blivit en fråga för hela EU efter att man i den textila strategin slagit fast att obligatoriskt producentansvar ska införas i medlemsstaterna.

    Textil är en av de mest miljöpåverkande produktgrupperna i vår konsumtion. 80 procent av miljöpåverkan ligger i produktionsledet. Detta gör det extra viktigt att förlänga livslängden på textil. Något som också stöds av EU:s reviderade ecodesigndirektiv.

    Förlängd livslängd ger mest miljönytta

    Att använda textil igen i second hand eller det textila materialet i nya produkter ger betydligt högre miljönytta än att direkt cirkulera materialet i fiberåtervinning. I ett cirkulärt system pågår båda processerna parallellt. De livscykelanalyser som gjorts för textil visar också på att miljönyttan ökar när användning av cirkulerad textil ersätter ny fiber. Det har bland annat IVL visat. Än är det dock långt kvar tills ny fiber börjar minska i produktionssystemen.

    Produktion av ny fiber fortsätter öka

    Svenskarnas konsumtion av ny textil har stigit med över 40 procent de senaste fyra åren. Nettoinflödet (import minus export) av nya textilier per person till Sverige har ökat med över 40 procent åren 2000-2022. Det motsvarar en ökning på ungefär 4,5 kg per person.

    Endast insamling löser inte problemen med textil

    Svenskarna slänger omkring nio kg textil per person och år i blandat avfall. 2020 utreddes frågan om textilt producentansvar för svenska marknaden. Förslaget gick ut på att ställa krav på att textil ska samlas in i stället för att brännas upp. Och även att kombinera insamlingskravet med höga krav på att i första hand förbereda för återanvändning av textil och i andra hand materialåtervinning. Inom materialåtervinning föreslogs strikt tillämpning av avfallshierarkin så att material i första hand används till nya produkter och i andra hand går till fiberåtervinning, som i korthet handlar om att bryta ner textil mekaniskt eller kemiskt till ny fiber för att kunna användas i produktion av ny textil eller andra produkter.

    Principen i det svenska förslaget till producentansvar var alltså dubbel målstyrning – krav på både insamling och vad som ska hända med det insamlade materialet.

    Sverige och Danmark ger kommunerna tydlig roll i insamling

    EU har sedan länge fattat beslut för samtliga medlemsstater att textil ska separeras från annat avfall senast år 2025. Om inget producentansvar slagits fast, ligger ansvaret för textilt avfall på kommunernas bord. Med producentansvar flyttas det juridiska och ekonomiska ansvaret till producenterna.

    Nu har regeringen satt ner foten och föreslagit att kommunerna får ansvaret för insamlingen av textilt material. Under tiden inväntar regeringen EU:s reglering av producentansvaret. Även Danmark har en liknande lösning.

    Många initiativ i Sverige

    Det finns flera kommuner som redan idag arbetar med textil insamling. Eskilstuna är en av dem. Runt om i Sverige pågår också ett stort antal initiativ när det gäller att ta tillvara textil. De ideella aktörerna gör ett stort jobb med second hand. Men de har precis som andra aktörer svårt att hitta avsättning för allt material, vilket gör att en hel del exporteras och arbete görs för förbättra miljönyttan även här. Det finns ett nationellt Vinnova-finansierat industriprojekt koordinerat av Science Park Borås, för att bland annat möjliggöra försortering som gör det affärsmässigt intressant att cirkulera textilt material med hög miljönytta. Därtill har Sverige en världsunik automatiserad sortering på Siptex vid Sysav samt kemisk fiberåtervinning vid Renewcell. Just försortering är av många aktörer identifierat som en missing link – en saknad länk – för att kombinera affärsmöjligheter med hög miljönytta.

    Som konsument är det ofta svårt att veta vad som är rätt val och Naturvårdsverket ger därför via Textilsmart råd.

    Lönsamheten en utmaning

    Precis som i flera andra branscher är det låga priset på jungfruelig råvara en utmaning för lönsamheten när textilbranschen ska bli cirkulär. Detta har bidragit till att incitamenten varit låga, både för materialåtervinning högt upp i avfallshierarkin och längre ner i avfallstrappan i form av att återvinna textil till ny fiber. Bristen på tillräckligt stora volymer har också varit ett problem. Med kraven på utsortering av textilt avfall i hela EU år 2025 ökar möjligheten att använda insamlat material kommersiellt. Krav på hållbar produktion och distrubution samt incitament som uppmuntrar konsumenterna att efterfråga hållbara produkter och tjänster är viktigt för att lönsamhetskalkylerna ska gå ihop.

    Fiberåtervinning kan inte lösa allt

    Enligt Naturvårdsverket påverkar fibrerna endast 16 procent av en textils totala miljö och klimatpåverkan och oavsett om återvunnen eller jungfruelig råvara används kommer fiber behöva spinnas, vävas, stickas, färgas och efterbehandlas före det blir en färdig produkt. Återvunnen fiber minskar därför bara en produkts totala miljöpåverkan med mellan 5 och 10 procent i jämförelse med att använda jungfruelig fiber. En slutsats av detta är, som nämnts ovan, att redan producerad textil bör ha lång livslängd samt att det ger hög miljönytta att använda befintlig textil i nytillverkning (remanufacturing). Återvunnen fiber bör ur miljöperspektiv vara ett andrahandsval i produktion. Även EU-kommissionen pekar i sitt ännu inte publicerade underlag till reviderat avfallsdirekt, som Supermiljöbloggen tagit del av, på vikten av att i första hand ta sikte på återanvändning av textilt material.

    Reviderat avfallsdirektiv inom EU nästa steg

    Regeringen har nu satt ner foten gällande att kommunerna ska få ett ansvar för att samla in. EU väntas också enligt dokument som Supermiljöbloggen tagit del av ta steg för att ställa krav på återanvändning och materialåtervinning som norm. Besked väntas bland annat i det kommande reviderade avfallsdirektivet som aviserats komma i juni 2023 från EU-kommissionen.

    Hållbara produkter ska främjas med nya EU-regler

    Med stor majoritet har EU-parlamentet nu röstat för nya konsumentregler som ska hindra osaklig greenwashing och förkortad livslängd för olika produkter. Reglerna ska också se till att reservdelar från olika tillverkare kan användas för en produkt som tillverkats av någon annan, till exempel bläckpatroner och laddsladdar.

    544 parlamentariker sa ja, medan endast 35 röstade nej eller avstod, och lagförslaget går nu vidare till förhandling mellan EU-parlamentet och medlemsländernas regeringar.

    EU har tidigare aviserat att nya regler mot olika former av greenwashing är på gång, vilket SMB har berättat om. Förslaget ingår i ett större paket om cirkulär ekonomi, som även innehåller bland annat nya regler för byggvaror och en strategi för hållbara textilier

    Om förslaget håller för vad som utlovas kommer EU:s konsumenter att få lättare att välja produkter som verkligen är mer hållbara. Producenter kommer inte att tillåtas komma med allmänna och fluffiga påståenden om en varas förträfflighet för klimat och miljö, utan att i så fall styrka detta.

    Klimatkompensation tillåts inte som hållbart påstående

    Lagförslaget kommer inte heller att tillåta att en vara sägs vara klimatvänlig om den enda grunden för påståendet är att det görs en så kallad klimatkompensation. Sådan kompensation kan till exempel vara när ett företag satsar pengar på trädplantering i ett utvecklingsland för att kompensera för sina utsläpp vid tillverkning av en produkt. Det här synsättet har fått allt mer kritik inom forskarvärlden och ses idag i hög grad som överspelat och felriktat.

    Hållbarhetsmärkning kommer också enbart att tillåtas om denna bygger på officiellt godkänd certifiering eller har fastställts av ländernas officiella myndigheter.

    Rapportören, den kroatiska politikern Biljana Borzan (S) lät entusiastisk i sitt uttalande efter omröstningen:

    Industrin ska inte längre tjäna pengar på att göra konsumentvaror som går sönder så fort garantin gått ut. Konsumenter ska få tydlig information om reparationsmöjligheter och hur mycket de kostar. Produktmärkningarna ska informera medborgarna om vilka produkter som garanterat håller längre… Det här är slutet för djungeln av falska miljöpåståenden eftersom bara godkända och välgrundade påståenden kommer att tillåtas, sa hon till Europaparlamentets nyhetsportal.

    Rekonditionerad elektronik ett smart alternativ

    En ny studie visar att rekonditionerade elektronikprodukter kan leda till en minskning av koldioxidutsläpp med upp till 91 procent och vattenanvändning med upp till 97 procent. Dessutom kan det totalt sett minska elektronikavfallet med upp till 80 procent jämfört med att köpa nya produkter.

    Mängder av elektronik konsumeras, vilket resulterar i en problematisk miljöpåverkan. Svenskars vitvaror och hemelekronik orsakar ungefär vardera en miljon tonväxthusgaser, och tillsammans orsakar de två procent av Sveriges totala konsumtionsutsläpp. Enligt Naturskyddsföreningen köper svenskar exempelvis cirka 3,5 miljoner nya mobiler varje år och det när enda mobil ger upphov till ungefär 86 kilo avfall.

    För att komma till bukt med problemet har så kallade rekonditionerade elektronikprodukter blivit allt populärare. Det är begagnad elektronik som genomgått någon slags renoveringsprocess innan den säljs igen. Processen kan inkludera tester, reparationer och ibland även utbyte av delar för att säkerställa att produkten fungerar som den ska.

    Att rekonditionerade produkter är ett bra alternativ till att köpa ny elektronik är därmed ganska uppenbar, men exakt hur bra visar den nya studien som genomförts av Refurbed och Fraunhofer Austria Research GmbH.

    Studien beaktar ett helhetsperspektiv

    Studien är en så kallade livscykelanalys där produkternas hela livscyklar beaktats. På det sättet har man kunnat få ett helhetsperspektiv på deras miljöpåverkan.

    Paul Ruford, författare till studien från Fraunhofer Austria Research GmbH, förklarar att ”det som är unikt med den här studien är att vi har gjort en heltäckande analys på produkternas miljöpåverkan, och inkluderat såväl scope 1, 2 och 3. Det innebär att vi på ett kvantifierbart sätt mätt den totala påverkan som en produkt har på vår planet.”

    Konsumtionsmönster behöver förändras

    Kunskapen finns, att köpa ny teknologi har hög miljöbealstning, det vet vi. Ändå fortsätter vi att handla. Då är det positivt att den här studien, och andra studier, visar är att rekonditionerade och andra begagnade produkter är bra alternativ.

    Det är alltså möjligt att ändra sitt konsumtionsmönster med ganska små medel, exempelvis genom att välja en rekonditionerad telefon nästa gång behovet av ny telefon uppstår. Och nej, det kostar inte mer, det är billigare. Det är ett smart alternativ.

    Ny granskning visar: myter styr miljöpolitiken

    De svenska miljölagarna har fått hård kritik under de senaste åren, med anklagelser som att miljöbalken hindrar investeringar eller till och med försvårar klimatomställningen. Nu bemöter Naturskyddsföreningen detta i en ny rapport som visar att kritiken bygger på myter.

    Kritiken mot nuvarande miljölagstiftning har kommit från såväl regeringspartierna som Svenskt Näringsliv och media har rapporterat rubriker som ”Spräng miljöbalken i småbitar” och ”Vi har skapat ett monster”. Det har även påståtts att miljöaktivister skulle kontrollera kommunerna inifrån.

    Denna kritik har resulterat i flertalet politiska förslag om att försvaga miljölagstiftningen. Men enligt Naturskyddsföreningens granskning är dessa förslag baserade på felaktiga premisser, eller så kallade myter.

    Myter styr miljöpolitiken

    I Naturskyddsföreningens rapport beskrivs hur dessa myter styrt flera avgörande politiska beslut på miljöområdet:

    Myt 1: Dagens tillståndsprövningar tar orimligt lång tid. Detta är falskt. Ny statistik från Domstolsverket visar att majoriteten av ansökningarna om miljötillstånd godkänns. För de flesta tar det dessutom inte mer än 1–1,5 år att få tillstånd i mark- och miljödomstolarna. Prövningstiderna i Sverige visar inte några tydliga skillnader jämfört med våra grannländer och ägnas bland annat åt samråd med myndigheter och grannar.

    Myt 2: Svenska företag får inte de tillstånd de behöver. Detta är falskt. Endast i en liten andel av fallen nekas företags ansökningar eller avslås i mark- och miljödomstolarna. Det handlar om mindre än tre procent som får avslag.

    Myt 3: Miljöbalken har lett till minskade investeringar. Detta är falskt. Enligt Eurostats statistik har den så kallade investeringskvoten till och med ökat jämfört med andra medlemsländer sedan miljöbalken infördes.

    Myt 4: Sverige genomför EU:s miljölagar överdrivet nitiskt. Detta är falskt. Sveriges miljölagstiftning innebär generellt sett inte någon ”goldplating” eller ”överimplementering” av EU:s miljölagstiftning. I själva verket har Sverige försummat att genomföra viktiga delar av EU:s miljölagstiftning, särskilt inom vattenlagstiftningen och artskyddet.

    Myt 5: Miljömyndigheterna kontrolleras av aktivister. Detta är falskt. Påståenden om att miljömyndigheter skulle styras av aktivister bygger på en delvis missförstådd forskningsartikel och motsägs av ny forskning, poängterar Naturskyddsföreningen i sin rapport.

    Inte ett felfritt system

    Även om Naturskyddsföreningen i rapporten uppmärksammar att dessa myter styrt såväl kritik som politik, skriver de att Sveriges miljölagar och myndighetsprövningar inte är felfria. Det finns utmaningar och förbättringsområden:

    • Processerna kan ofta vara långdragna och komplexa, vilket kan leda till förseningar i projekt och initiativ som har potential att bidra till miljöskydd och hållbar utveckling.
    • Det finns en risk att de regler och krav som finns kan vara svåra att förstå och följa för mindre företag och organisationer, vilket kan leda till att de inte följer dem till fullo.
    • Att säkerställa att lagar och regler hålls uppdaterade med de senaste vetenskapliga rönen och tekniska framstegen. Det är viktigt att lagstiftningen reflekterar den senaste forskningen kring miljöpåverkan och hållbarhet, och att den kan anpassas till nya teknologier och innovationer som kan bidra till att skydda och förbättra miljön.
    • En stark och effektiv tillsyn av miljölagar och myndighetsprövningar behövs för att säkerställa att de efterlevs. Detta innebär att myndigheterna behöver ha tillräckliga resurser och befogenheter att övervaka och vidta åtgärder mot de som bryter mot lagarna.

    I grunden ett robust system

    Trots dessa utmaningar menar Naturskyddsföreningen att Sverige har ett starkt och robust system för miljölagstiftning och myndighetsprövningar, och det finns många möjligheter att fortsätta förbättra och stärka systemet.

    Genom att fortsätta att prioritera miljöskydd och hållbar utveckling, och genom att ständigt sträva efter att förbättra och modernisera vår lagstiftning och våra processer, skriver de att vi kan säkerställa att miljön och vår framtid skyddas på bästa möjliga sätt.

    ”Regeringen måste rensa ut mytbildningen”

    Vad Naturskyddsföreningen dock pekar på som ett stort hot mot systemet för att skydda miljön, och vår livsvärld, är myterna som påverkar politiker att fatta beslut baserat på felaktiga premisser.

    I en debattartikel i DN, som kopplar an till rapporten, är Naturskyddsföreningen tydliga med problemet:

    Regeringen måste rensa ut mytbildningen och ta frågan om en stark miljölagstiftning på allvar.

    Kommer regeringen att ta till sig kritiken? En förhoppning är att detta är tillräckligt tydligt och välgrundat för att regeringspartierna ska ändra strategi. Att skydda livsmiljön kan vara komplext, men ingen vinner på att styra baserat på myter.

    Näringslivet trycker på för tuffare klimatpolitik

    Det senaste året har vi sett hur näringslivet trycker på när politiken halkat efter i klimatarbetet. Ett exempel är den debattartikel som Världsnaturfonden WWF och tio storföretag nyligen publicerade i Dagens Industri, om vikten av en ambitiös och konkret klimathandlingsplan.

    Världsnaturfonden WWF och företagen skriver i debattartikeln att Sverige riskerar att hamna på efterkälken om politiken inte kan matcha företagens ambitioner och behov av snabba åtgärder.

    Från företagens sida menar man att de investerar mångmiljardbelopp för att ligga i framkant på den globala gröna marknaden och att sådana investeringar riskerar gå förlorade om inte politiken hänger med.

    Tre huvudsakliga krav

    I debattartikeln framför Världsnaturfonden WWF och företagen tre huvudsakliga krav:

    • Sveriges klimatmål får inte försvagas. Det klimatpolitiska ramverket får endast öppnas upp för att skärpa nuvarande klimatmål och aldrig för att försvaga dem.
    • Klimathandlingsplanen måste innehålla utsläppsberäknade åtgärder och politik så att Sverige som minimum når klimatmålen.
    • Sverige ska verka inom EU för klimatmål och styrmedel i linje med 1,5-gradersmålet.

    Näringslivet går före politiken

    På WWF Världsnaturfondens hemsida förklaras det ytterligare varför man valt att kroka arm med näringslivet. Svaret är att näringslivet nu går före politiken.

    Härhemma ser vi att näringslivet tar en ledande roll samtidigt som politikerna inte på långa vägar tar klimatkrisen och omställningen på tillräckligt allvar. Därför har WWF valt att kroka arm med flera storföretag för att trycka på för en tuffare klimatpolitik, säger David Mjureke, senior klimatexpert på WWF, som kommentar till debattartikeln.

    Samtidigt är Mjureke hoppfull. Regeringen har kallat till ett klimatmöte i juni, och han hoppas att ministrarna är beredda att verkligen lyssna och ta till sig information. Han betonar dock att ”det kvittot får vi först när den klimatpolitiska handlingsplanen presenteras i höst”.

    Annie Croona: Vem ska skriva berättelsen om klimatet?

    Bränder

    LEDARE. Vi vet att berättelser är lättare att ta till sig än faktatexter, och att svåra saker sällan blir lästa. Men hur ska vi bära oss åt för att få folk engagerade i klimatfrågan, när området är så stort, komplext och svårbegripligt? Jag gissar att frågan har hemsökt de flesta journalister och författares hjärnor. Om inte har de nog missförstått vem som är ansvarig för att berätta om klimatet.

    Med makt kommer ansvar. Om du är skriftligt begåvad (eller snarare utrustad med förmågan att formulera dig utan att spräcka deadline eller gå under av prestationsångest) har du helt enkelt en knippe makt. Har du dessutom en plattform att publicera orden på har du mycket makt. Är du välläst och omtyckt står maktmätaren på rött.

    Samma sak gäller dig som har gåvan att uttrycka dig genom bild och ljud: du kan väcka känslor. Du kan göra saker greppbara, personliga, verkliga. Du kan frambringa rädsla, glädje och sorg.

    Lyssna nu: klimatet behöver dig.

    Klimatjournalistiken är viktig men inte tillräcklig

    Klimatjournalistiken växer, och det är förstås glädjande att mediehusen satsar på nischade journalister, som får möjlighet att fördjupa sina kunskaper. Klimat- och miljöfrågor är ofta svindlande komplexa. För att verkligen förstå makthavarnas politikersvar, och kunna ställa kritiska följdfrågor, krävs en viss nivå av kunskap. Då är det av högsta vikt att tidningarna investerar i specialister, som ges tid och utrymme att utbilda sig, läsa på, gräva djupare.

    Profilerade klimatjournalister, som DN:s Lisa Röstlund och Peter Alestig och Aftonbladets Jonathan Jeppsson, har utan tvekan bidragit till viktig kunskapsspridning och granskning på klimat- och miljöområdet. 

    Men det är inte tillräckligt att lämna frågan till klimatjournalisterna. Alla typer av journalister, och andra kreativa yrkesgrupper, behöver få upp ögonen för klimat och miljö. Varje del av livet och samhället kommer, förr eller senare, att påverkas av klimatförändringarna. Därför behövs röster från alla delar redan nu.

    Hur viktigt är klimatet för mediehusen?

    Det är fortfarande få stora tidningar som har klimat som egen rubrik i toppmenyn på sin sajt, eller som låter ämnet breda ut sig i mittuppslaget. Men några försöker åtminstone. Hos DN är Klimatet en av nio huvudrubriker, flankerad av Sport och Ledare. Även hos Dagens ETC har klimatkategorin en framskjuten plats: i toppmenyn, mellan Kultur och Debatt. 

    De båda är två av de bättre exemplen när det kommer till klimatfrågan.

    Hos giganten Aftonbladet finns däremot ingen klimatrubrik i toppmenyn. Inte heller i drop down-menyn syns klimatet till (vilket det gör hos Expressen) – ämnet återfinns först i samlingslistan “A-Ö”.

    Både GP och SvD saknar klimatkategori helt, men första pris för sämst klimatbevakning bör nog gå till GP, vars klimatbevakning är närmast obefintlig.

    Det här är inte oviktigt i en tid då vi behöver få fler människor insatta och engagerade i klimat- och miljöfrågan. Ämnet behöver all uppmärksamhet det kan få.

    Du är antagligen en av de frälsta

    Du har säkert hört uttrycket “att predika för de redan frälsta”. Det gäller alltför ofta i klimat- och miljösammanhang (och säkert även för 99 procent av alla ledartexter). Gissningsvis är du som läser den här texten åtminstone någorlunda insatt i frågorna som Supermiljöbloggen tar upp. Kanske är du betydligt kunnigare än jag.

    Hur som helst är du antagligen inte helt oinsatt – och det är ett bekymmer. Det är ju den där andra gruppen, den obrydda, som behöver fångas in. Av den anledningen önskar jag mig fler sammanhang i journalistiken, men också i kulturen, där klimat och miljö integreras i något annat.

    Vi behöver fler berättelser om klimatet

    Jag vill se ledartexter som kopplar samman klimat och vardag, miljö och politik. Jag vill ha kultursidor som behandlar klimatet som en del av vår kultur. Jag vill läsa skönlitteratur där berättelsen är djup och karaktärerna komplexa, och där klimatfrågan vävs in i handlingen. (Maja Lundes Blå, en av böckerna i Lundes Klimatkvartetten, är ett exempel jag kan rekommendera.) Och film! Film vill jag ha!

    Vi vet ju att det kan vara svårt att ta till sig faktatunga texter, medan berättelser – och sådant som visualiserats – har förmågan att drabba oss. Folk som kan skriva är det ingen brist på, inte heller människor som livnär sig på att skapa content (jag är till viss del själv en sådan person).

    Varför är vi då så dåliga på att engagera människor i klimatfrågan? 

    Plötsligt händer det

    Men ibland blänker det till hos andra än klimatjournalisterna. Jag tror att det gör skillnad.

    Som i Hollywoodfilmen Don’t look up – till viss del avfärdad som löjlig eller för att inte leverera på förväntningarna, men likväl ett av de mer ambitiösa försöken att göra klimatkrisen till en berättelse. Kanske är en bortskämd Jonah Hill ekiperad med Birkinväska ögonöppnaren de ofrälsta behöver. 

    Eller som när DN:s Andrev Walden, en hyllad skribent specialiserad på det vardagliga, lyfter problemen med överfiske – med vinkeln att haven, och fisken, är en del av vår kultur. Tidningens kulturchef Björn Wiman bör också lyftas fram som en röst för klimatet (om än med ett rakare grepp). Särskilt med tanke på att många andra kultursidor, och ledarsidor, tycks vara patologiskt ointresserade av klimatet.

    Johanna Frändén, kolumnist i Aftonbladet, blir den här textens sista ljus i mörkret. Hon har en alldeles särskild förmåga att varva berättelser från marken med mer filosofiska resonemang, som lyfter klimatet i relation till något annat. Vinkeln ”klimattext” får nog de flesta ointresserade att scrolla vidare, men att väva in klimataspekter i en text om livet i Paris kan lura in dem.

    Jag är glad över de ljuspunkter som finns, men jag vet att det finns mer att hämta. En ödesfråga som klimatet gör sig bra på film.

    Forskare tacklar faktaresistens och klimatförnekelse

    Forskare vid Umeå universitet har undersökt hur etablerade kunskapsinstitutioner hanterar allmänhetens skepticism och brist på förtroende. Studien belyser bland annat universitetens roll i att bekämpa missförstånd kring klimatförändringar.

    I en era som alltmer definieras av desinformation och allmänhetens misstro mot etablerade kunskapsinstitutioner har forskare valt att analysera och ta itu med denna ”sanningskris”.

    Det man kan säga om det här talet om en sanningskris är att den är väldigt polariserande. Den bygger på idéer om rätt/fel, sant/falskt, gott/ont o s v. Vi såg en tendens i vår studie att universiteteten själva polariserar genom att visa upp en förenklad syn på vetenskap och objektivitet, säger Eric Carlsson i ett pressmeddelande.

    Fokus i studien är på hur tre etablerade kunskapsinstitutioner – nyhetsbranschen, museer och högre utbildning – svarar på de utmaningar som sanningskrisen innebär för deras auktoritet som kunskapsförmedlare.

    Forskarna menar att studiens resultat är bland annat särskilt relevanta i sammanhanget med klimatförnekelse, en huvudfråga för forskare över hela världen. Studien visar flera allvarliga missförhållanden när det kommer till hur kunskapsinstitutionerna förhåller sig till resultaten från klimatforskningen.

    Resultaten tyder på att kraven på att motverka faktaresistens skärper frågan om syn på kunskap. Forskarna argumenterar dock även för att universiteten står inför ett dilemma: risken att ogenomtänkta motstrategier kan orsaka att mer reflekterande och problematiserande sätt att förhålla sig till kunskap ignoreras, eller till och med ses som orsaken till sanningskrisen.

    Ny studie: Eliters vattenkonsumtion största hotet mot säkra vattentillgångar

    En ny studie visar att de allra rikastes vattenanvändning är ohållbar och orättvis, och att ökad ojämlikhet utgör det största hotet mot människors säkra tillgång till vatten globalt. Forskarna bakom studien föreslår att minskad ekonomisk ojämlikhet kan bättre trygga världens urbana vattenresurser – vilka numera är starkt hotade av bland annat klimatförändringarna.

    Världens kunskaper om våra sötvattenresurser har ökat markant under de senaste 12 månaderna. Den planetära gränsen för sötvatten är en av Jordens nio planetära gränser innanför vilka mänskligheten kan säkert fortsätta att utvecklas och frodas. När en av dessa passeras bedöms risken hög att planetens stabilitet kan rubbas. För närvarande har fem och en halv gränser passerats. Detta efter att forskare i april förra året konstaterade att statusen för så kallat ‘grönt vatten’ – vatten som bevaras i och av växter – har passerat sin planetära gräns. (Medan statusen för tillgängliga sötvattenreserver (blått vatten) fortfarande är inom sin respektive gräns.) 

    Det är tydligt att vatten får allt större fokus i vetenskapens värld. Så sent som förra månaden kom en unik rapport i sitt slag som varnade oss för att vi kan uppleva så mycket som en 40-procentig minskning av tillgängliga sötvattenresurser – grönt och blått vatten – till 2030. Detta skulle bland annat medföra allvarliga vattenbrister i torra regioner såsom Sydeuropa och Mellanöstern. Forskarna bakom rapporten – däribland svenske Johan Rockström – menade att även om klimatförändringarna utgör en betydande faktor så är det världens vanskötsel av vattenresurser som är den största boven. 

    Ökad ekonomisk ojämlikhet är den största risken

    Förra månaden kom ytterligare en studie, från bland annat Uppsala universitet, som belyser denna vanskötsel. Med Kapstaden i Sydafrika som fallstudie visar forskarna att ojämlikhet och eliters överkonsumtion av tillgängliga vattenreserver kan trigga vattenkriser och påföljande regionala vattenransoneringar. Studien visar även att eliter tenderar att öka sin konsumtion och etablera fler privata sätt att säkra sin egna vattentillgång efter perioder av torka.

    Forskarna avslutar studien med att simulera vilka faktorer som mest påverkar ett samhälles långsiktiga vattentillgångar. Deras slutsats är att ökad ekonomisk ojämlikhet och således höginkomsttagares ökande vattenkonsumtion utgör den största risken för framtida urbana vattenkriser – större än exempelvis klimatförändringar och urbana befolkningsökningar.

    Med studiens slutsatser i åtanke uppstår nu ett behov att applicera liknande analyser på svenska städer, även om Sverige är lyckligt lottat gällande just vattenfrågor, och mer ekonomiskt jämlikt än exempelvis Sydafrika. Samtidigt ökar den ekonomiska ojämlikheten i Sverige. Dessutom sjönk grundvattennivåerna avsevärt under sommaren 2018 och sommaren som kommer förväntas även den bli ovanligt varm.

    Beatrice Rindevall: Östersjön ett skolboksexempel på obegriplig politik

    Förr var det lätt att samla snäckor på sandbotten vid farmors stuga på Åland. Nu är det vanligare att behöva kratta ihop det ärtsoppsliknande slammet som algblomningen inneburit för vår vik innan man kan gå ut i vattnet. Snäckorna syns sällan. Trots att man ofta kan höra att miljöproblemen i Östersjön beror på ”gamla synder” verkar ändå förbättringarna långt borta. Kanske för att det inte bara är gamla synder, utan både finns pågående och nya problem, skriver SMB:s krönikör Beatrice Rindevall.

    För några år sedan kom larm om höga halter av giftigt dioxin i ägg som berodde på att hönsens foder innehöll fisk från Östersjön. Generellt har halterna av PCB och dioxin minskat i Östersjöfisk, och det är ett exempel på något som benämns som en positiv utveckling och en gammal synd.

    Men nyligen kom larm om miljögifter i danska ägg som ätit fiskfoder. Den här gången var det inte dioxiner som larmet handlade om, utan PFAS, vilket är extremt svårnedbrytbara miljögifter som kan vara reproduktionsstörande och misstänkt cancerframkallande. I djurförsök har PFAS visat sig kunna leda till tumörer och effekter på levern, blodfetter, sköldkörtelhormon, immunförsvaret och fortplantningen. Det är ingen gammal synd, utan en högst modern, vilket tyder på att vi inte lärt oss mycket från dioxinproblematiken. Trots de kända riskerna väntas en bredare begränsning av PFAS tidigast träda i kraft 2025. 

    En annan högaktuell synd är överfisket. Torsken är i princip borta, och sill och strömming är nu näst på tur. Få personer boende runt Östersjön har förstått att torskens existens är viktig för att vattnet ska vara fritt från algblomningar, men redan 2008 konstaterade Fiskeriverket att den giftiga sörjan främst berodde på fisket och förändringarna i bestånden av torsk och skarpsill, inte övergödningen. Ändå fortsatte det riskfyllda fisket, och tio år senare bedömdes torskbeståndet ha kollapsat. 

    Nu har också sillen försvunnit med över 90 procent på sina ställen. Trots artens avgörande position som motor i ekosystemet har politiken låtit Östersjön fortsätta fiskas ut. Det är obegripligt. 20 stora trålare fiskar 95 procent av Östersjöfisken, som sedan blir fiskfoder i danska fabriker. Försäljningsvärdet är runt två-tre kronor kilot, och lönsamheten består i att man fiskar enorma mängder fisk. Hundratusentals ton fiskas ur Östersjön årligen, och EU-modellen tillåter ett väldigt stort upptag av det uppskattade beståndet, oftast runt 20-30 procent, ibland mer. År efter år. Bestånden minskar stadigt, och det gör även ekonomin i fisket. Argumenten för att fortsätta den skadliga politiken är obefintliga, ändå verkar den vara omöjlig att rucka på.

    Motståndet mot miljöhänsyn verkar ibland helt ideologisk. När inte ens ekonomin kan motivera förstörelsen är det svårt att förstå varför verksamheten får fortsätta. Östersjön är ett skolboksexempel på obegriplig politik, men den krassa sanningen är att vi generellt inte förstår värdet av naturen och den biologiska mångfalden. År efter år missar vi i princip alla miljömål, vilket knappast brukar väcka några rubriker. 

    Det är på tiden att det förändras. Klimatförändringarna sätter ny press på arterna, vilket gör det än mer akut att se över vår påverkan. Det handlar inte om en romantisk bevarandetanke, utan är en säkerhetsfråga. Om sillen försvinner går den inte att få tillbaka. Den har anpassat sig till Östersjöns speciella miljöer i tusentals år och är en huvudföda för många av arterna i området, som säl, tumlare, torsk och sjöfåglar. Effekterna av artens nedgång kan vara enorma.

    Det finns fler anledningar till försiktighet. När klimatet förändras – eller krig bryter ut för den delen – kan matproduktionen runt om i världen påverkas. Risken är att allt fler hyllor i matbutikerna kommer att gapa tomma framöver, och det är därför viktigt att vi börjar ta hand om våra resurser på ett klokt sätt. Såväl i vatten som på land.

    Den här kunskapen om vilka risker som våra beslut kan innebära behöver öka bland både politiker, tjänstemän och journalister. Det innebär att det naturvetenskapliga perspektivet behöver finnas i rummet, vilket ofta saknas idag. Vi har mycket att lära som samhälle. Det första är att naturen inte är gränslös, och att vi måste börja anpassa oss till de ramar som finns. 

    Chocksänkt reduktionsplikt sätter klimatmål på spel

    Tidöpartierna har enats om en ny, lägre nivå för reduktionsplikten och därmed är sannolikheten stor att transportsektorns klimatmål inte nås. På DN Debatt meddelar regeringen och SD att nivån sänks drastiskt till sex procent.

    Reduktionsplikten, det vill säga styrmedlet som reglerar inblandning av biodrivmedel i diesel och bensin, har varit en het potatis sedan regeringen Kristersson tillträdde. Åtgärden har bedömts vara en av de absolut viktigaste för att klimatmålet för transportsektorn ska nås, och Tidöpartiernas planer på att sänka nivån har kritiserats hårt. Bland annat har Naturvårdsverket, Energiföretagen och OKQ8(!) uttalat sig kritiskt.

    I år ligger reduktionsplikten på 30,5 procent för diesel och 7,8 för bensin. Den planerade höjningen för 2023 pausades av den tidigare regeringen med syfte att hålla nere drivmedelspriset för konsumenter.

    Och nu sänks nivån alltså rejält: till sex procent för både diesel och bensin från och med nästa år. Det innebär att det är högst osannolikt att målet om 70 procent minskade utsläpp från inrikes transporter till 2023 kommer att nås, ett scenario som Naturvårdsverket varnade för i april.

    SD:s inflytande över klimatpolitiken fortsatt tydligt

    Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har stångats med SD i frågan. I höstas menade hon i en intervju med Sveriges Radio att sänkt reduktionsplikt bara är en tillfällig åtgärd. För att kompensera för de ökade utsläpp beslutet har Pourmokhtari utlovat andra satsningar, som till exempel hastighetssänkningar och höjd trängselskatt. SD menar dock i DN att de inte är beredda att gå med på sänkta hastighetsgränser – de vill tvärtom höja dem.

    “Jag är klimat- och miljöminister, jag bestämmer”, sa Romina Pourmokhtari när hon intervjuades av Sveriges Natur tidigare i vår. Det blir allt svårare att tro på. I frågan om reduktionsplikten är det tydligt att SD varit en drivande kraft. SD:s klimatpolitiska talesperson Martin Kinnunen säger till DN att ärendet är det hittills tydligaste beviset på partiets inflytande över regeringens politik. Flera tidigare klimatpolitiska beslut har gjorts under tydligt inflytande av SD, vilket Supermiljöbloggen rapporterat om tidigare.

    Sänkningen görs ”för barnfamiljernas skull”

    Den kraftiga sänkningen motiveras med behovet av att få ner priserna på bensin och diesel. Tidöpartierna skriver själva på DN Debatt att de sänker reduktionsplikten för barnfamiljernas skull. De anser dessutom att reduktionsplikten “inte är en effektiv åtgärd för att främja omställning”, vilket går rakt emot vad bransch- och arbetsgivarorganisationen Transportföretagen anser. Vd:n Marcus Dahlsten säger till Sveriges Radio att dagens besked kan leda till att transportsektorns omställning till mer hållbara drivmedel bromsar in.

    Dagens rekord CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Hawaii låg koldioxidhalten i atmosfären 6 maj på 424,72 miljondelar (ppm). Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 5,11 ppm. Nyligen slogs nytt rekord då mänskligheten för första gången passerade 425 ppm.

    Förra veckans medeltal blev 424,45 ppm, vilket är en ökning med 4,27 ppm jämfört med för ett år sedan. För 10 år sedan var veckovärdet 399,74 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 421 ppm i mars, vilket är en ökning med 2,19 ppm jämfört med mars 2022. Temperaturen i mars var +1.48°C relativt till perioden 1880-1920.

    På grund av vulkanutbrottet vid Mauna Loa i slutet av november kommer mätdata från och med december 2022 från en plats vid Maunakea Observatories, cirka 33 mil norr om Mauna Loa-observatoriet.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Även haven slår nya värmerrekord och temperaturen har inte varit så hög sedan mätningarna började för 40 år sedan av amerikanska väderinstitutet NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration). Det var 0,1 °C högre än det tidigare extremåret 2016 som präglades av en ovanligt kraftig upplaga av väderfenomenet El Niño.

    Nu är det allt fler forskare som tror att El Niño kan återkomma redan i juli med väremrekord som följd. Just nu är det 70 procents sannolikhet. I så fall riskerar världen passera 1,5 °C 10 år tidigare äm beräknat. Det innebär att bland annat Sverige kan få se en repris på sommaren 2018, och frågan är om vi är förberedda på detta. Kanske dags för våra beslutsfattare att börja diskutera klimatfrågan seriöst?

    EU-förbud mot konstgräs av gummigranulat

    Ny fotbollssäsong och återupptaget fokus på konstgräsplanernas miljöpåverkan. Denna gång dock med utgångspunkten att en majoritet av EU:s experkommitté för kemiska produkter, Reach, röstat igenom ett förbud av gummigranulat på konstgräsplaner. Enligt fotbollsförbundet finns dock fortfarande inga bra alternativ, rapporterar Svt.

    Beslutet att förbjuda konstgräs av gummigranulat har som syfte att minska spridningen av mikroplast i miljön. Det är en rimlig åtgärd utifrån Naturvårdsverkets bedömning att spridningen av granulat från konstgräsplaner orsakar stora utsläpp av mikroplast i Sverige. Valet av fyllnadsmaterial för konstgräsplaner är därför en viktig fråga för att minska spridningen av mikroplast i miljön.

    Ännu inga bra alternativ

    Svenska Fotbollförbundet (SvFF) menar emellertid att det är problematiskt att det ännu inte finns några bra alternativ till gummigranulat. Enligt förbundet kommer ett beslut därmed få negativa konsekvenser för svensk fotboll trots att det finns en övergångsperiod på åtta år.

    Vi såg det som rimligt med en övergångsperiod på mellan tio till tolv år. Åtta år är en väldigt, väldigt snäv tidsram för att få fram ett nytt material. De flesta av de planer som finns i dag är av gummimaterial. Det är många planer som kommer behöver bytas ut i framtiden. Vi måste hitta ett material som fungerar över tid och det ska inte få så stor miljöpåverkan det heller, säger Cårebo, anläggningskonsulent på SvFF, till Svt.

    Samtidigt menar man på Kemikalieinspektionen att åtta år är en rimlig tidsram eftersom livslängden för en stor andel av konstgräsplanerna bedöms vara tio år och därmed ge tillräckligt med tid för att hitta nya material.

    Bland alternativen återfinns kork

    Alternativ till gummigranulaten har dock undersökts och testats i flera år. Bland annat har SMB tidigare skrivit om en innovationstävling anordnad av IVL Svenska Miljöinstitutet för att hitta hållbara alternativ.

    Vinnaren av den tävlingen blev ett korkbaserat material som bidrar till att minska spill och svinn i korkproduktionen. Juryns motivering handlade om att det är en lösning med naturmaterial som kan utmana konstgräs med mikroplaster.

    Ett vanligt argument mot de alternativa och mer miljövänliga alternativen är dock att de är för dyra.

    Varför inte naturgräs?

    Utöver fotbollspraktiska ställningstaganden för eller emot natur- respektive konstgräs är även den miljömässiga påverkan en komplex fråga. En jämförande studie från 2022 visade att både naturgräs och konstgräs är belastande för miljön och att båda har såväl för- som nackdelar ur miljösynpunkt. Forskarna bakom studien menar därför att det är svårt att säga vilken av de två underlagen som är bäst för miljön.

    Istället fokuserade de därför sin studie på hur respektive underlag kan optimeras bäst ur miljösynpunkt. De skriver att för naturgräs behövs lösningar för att optimera användningen av vatten och energi, till exempel mer effektiva bevattningssystem och användning av återvunnet vatten.

    För konstgräs ser forskarna den stora mängden plast som används i produktionen som det största problemet. Här är deras slutsats att användningen av organiskt material är en bra optimering. Det vill säga i linje med EU:s nya beslut att förbjuda gummigranulat som utfyllnadsmaterial i konstgräs.

    Beslutet är ännu inte klubbat

    Men hur det blir med förbudet mot gummigranulat i EU är emellertid ännu inte helt klart. EU:s ministerråd och EU-parlamentet har tre månader på sig att invända mot beslutet.

    Det återstår därför att såväl se om det kommer att finnas tillräckligt med tid för att hitta nya material som om beslutet kommer att stå fast.

    Förpackningar snart kommunernas ansvar

    sortering avfall Lunds kommun

    Stora förändringar stundar för insamling av förpackningar. Det kommer bland annat bli obligatoriskt med fastighetsnära uppsamling av förpackningar för hushållen. Supermiljöbloggen reder ut alla turer.

    Den 1 januari 2024 tar kommunernas över ansvaret för förpackningar vilket Supermiljöbloggen tidigare berättat om. Tidigare har producenterna haft ansvaret genom producentansvarslagstiftning. Kommunerna har sedan tre år på sig att bygga ut insamlingen av förpackningen så att hushållsnära insamling sker.

    Senast den 1 januari 2027 ska invånarna i Sverige kunna sortera förpackningar hushållsnära. Producenterna har däremot fortsatt ansvar för insamling av förpackningar från verksamheter.

    Papper, plast, metall och glas samlas in nära fastigheten

    De nya bestämmelserna innebär att kommunerna tar över det operationella ansvaret för insamlingen av förpackningsavfall, och för information till hushållen om förebyggande och sortering av förpackningsavfall. Idag sköts insamlingen av producenterna. Ansvarsövergången sker den 1 januari 2024.

    Senast den 1 januari 2027 ska fastighetsnära insamling vara införd för hushållen. De vanligast förekommande förpackningsslagen (papper, plast, metall och glas) ska alltid samlas in fastighetsnära. Skrymmande förpackningar av papper och plast ska samlas in på lättillgängliga insamlingsplatser och övriga förpackningsmaterial (trä, keramik, textil o. dyl.) på kommunens återvinningscentral (ÅVC). Vidare föreslås att kommunen måste ta emot alla förpackningsmaterial på en ÅVC.

    Avgiftsfritt för hushållen

    Enligt det nya regelverket ska insamlingen vara gratis för hushållen och kommunerna ska ersättas för sina kostnader av producenterna. Niåver på ersättning kommer att bestämmas utifrån föreskrifter från Naturvårdsverket.

    Fastighetsbolag och kommuner förbereder sig

    Kommunerna har kommit olika långt i sina förberedelser. Enligt Patrizia Finessi, miljöexpert på de kommunala allmännyttiga bostadsföretagen, är det viktigt att fastighetsbolag nu har kontakt med kommuner och renhållningsbolag för att veta hur förpackningsinsamlingen är tänkt att fungera i respektive kommun. Borås kommun är på väg att successivt införa ett nytt fastighetsnära insamlingssystem för i första hand 20 000 villor, medan exempelvis Kiruna kommun hänvisar invånarna till återvinningsstationer även under 2023. Skellefteå kommun har i januar 2023 tagit beslut om att införa fastighetsnära så kallad fyrfacksinsamling, men räknar med att det tar ett par år att införa systemet då det bland annat kräver nya kärl och fordon. Lund är en av de kommuner som varit tidiga med att införa flerfackskärl hemma för att underlätta för hushållen att källsortera och berättar också aktivt för invånarna vad insamlat material kan användas till.

    Det tar tid innan flerbostadshus kommer att ha lösningar på plats. I ett fastighetsbestånd kan en plats på gården eller en parkeringsplats ställas i ordning för fastighetsnära insamling. Kommunen kan enligt Fastighetsägarna inte ställa krav på att ett särskilt utrymme byggs för förpackningsinsamling i befintlig byggnad. Däremot kan kommunen ställa högre krav vid ombyggnation eller nybyggnation. Flera fastighetsägare och kommunen kan komma överens om gemensam plats för att samla in förpackningar.

    Förpackningar en del i EUs gröna giv

    Samtidigt har EU-kommissionen föreslagit en förordning om förpackningar och förpackningsavfall, vilket välkomnas av svenska regeringen. Ambitionen är att förebygga och minska förpackningsavfall, öka återanvändning och högkvalitativ materialåtervinning och skapa en marknad för återvunnet material. Förordningen är tänkt att styra förpackningssektorn mot klimatneutralitet till 2050, underlätta för konsumenter, skapa nya affärsmöjligheter. Ett syfte är också att öka Europas självförsörjningsgrad. Förslaget är en del av genomförandet av kommissionens gröna giv och bygger på kommissionens handlingsplan för en cirkulär ekonomi.

    Hur insamlat material hanteras är avgörande

    En central fråga oavsett om kommuner eller producenter har ansvar för insamling av material, är möjligheten att återanvända och materialåtervinna de insamlade fraktionerna. Det är något som i hög grad avgör hur stor miljöeffekten blir av att samla in.

    Ökad befolkning största orsaken till ökade utsläpp

    Ökad befolkning är den främsta orsaken till ökade utsläpp av växthusgaser. Det gäller även industriländer som har relativt låg befolkningsökning. Det visar forskning vid Linnéuniversitetet, där 30 års utsläppsdata studerats.

    I debatten har den oftast mycket måttliga ökningen av invånarantalet i rika industriländer spelats ned som faktor för utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Men i en studie vid Linnéuniversitetet i Växjö framhålls att befolkningsökning spelar stor roll för utsläppen.

    Forskaren bakom studien, professor Giangiacomo Bravo, undersökte utsläppsdata under en 30-årsperiod i ett antal länder. Länderna delades in i fyra olika inkomstgrupper enligt Världsbankens klassificering.

    Enligt studien visar det sig att utsläppsminskningar som gjordes i de rika länderna tack vare teknikutveckling, effektiviseringar och liknande i hög grad åts upp av befolkningsökning – även om denna var måttlig.

    Länder i de lägre inkomstgrupperna bidrog i väsentligt lägre grad till koldioxidutsläpp, jämfört med rikare länder. Men en ökande befolkning skapade ändå i sig ökade utsläpp. Även om inte välståndet ökade påtagligt.

    Enligt professor Bravo måste befolkningsökning, och inte bara ökning av det allmänna välståndet, räknas med som en viktig faktor i klimatarbetet:

    Vår grundliga analys tyder på att strategier för begränsning av klimatförändringar bör inrikta sig även på befolkningsfrågan, vid sidan av konsumtion per capita och tekniska innovationer. Det behövs en övergripande strategi för lösa problemen, säger han till forskning.se.

    Hälsa med för första gången vid nästa FN-klimatmöte

    FN:s klimattoppmöte COP28 i Dubai i november kommer att innehålla ett möte med globala hälsoministrar för att belysa klimatkrisens konsekvenser för människans välbefinnande. Det meddelade Sultan Al Jaber, chef för COP28. 

    Hälsa har varit obegripligt frånvarande under COP-mötena, trots att klimatförändringarna länge beskrivits som det största globala hälsohotet under 2000-talet. Nu kommer hälsofrågorna för första gången tas upp på dessa möten när världens beslutsfattare samlas på COP28 i höst, rapporterar The Guardian.

    Sultan Al Jaber, chef för COP28 och dessutom vd för ett oljebolag – vilket föranlett utbredd kritik – betonade betydelsen av att inkludera hälsa under mötet:

    Vi kommer att vara det första COP som ägnar en dag åt hälsa och det första att vara värd för ett hälso- och klimatministermöte. Och vi måste bredda vår definition av anpassning för att möjliggöra global klimatmotståndskraft, förändra livsmedelssystem och förbättra skogsbrukets markanvändning och vattenförvaltning.

    Hälsofördelarna med en klimatomställning hamnar lätt i skymundan och det blir snabbt fokus på tekniska och finansiella lösningar. Detta trots att hälsoargumentet är det mest skarpa och som borde leda till tydligast påverkan på hur snabbt världen behöver agera.  

    Förhoppningsvis sker skiftet nu

    Inför klimattoppmötet COP26 i Glasgow krävde flera forskare att politiska ledare behöver ta hänsyn till klimatförändringens negativa hälsoeffekter. Världshälsoorganisationen WHO släppte en rapport med tio rekommendationer som de menade regeringar måste vidta för att möta klimatkrisen, samt även återställa den biologiska mångfalden och skydda hälsan.

    Förhoppningsvis är det ett skifte vi ser nu. De senaste åren har klimatförändringens effekter blivit alltmer påtagliga och extrema. Och 2022 var ett år fullt av extrema klimatrelaterade väderhändelser. Torka, extremhetta och hotad livsmedelsförsörjning är några av indikatorerna på hur folkhälsan påverkas av klimatkrisen. Med en El Niño på ingång kommer väder- och klimatmönster världen över förändras allt mer och vi kommer antagligen se nya värmerekord redan i år.

    Miljontals människors hälsa kommer att påverkas negativt av klimatförändringarna under de kommande decennierna, något nationella regeringar och internationella organisationer inte är förberedda på. Att hälsofrågan lyfts på COP28 är ett första steg att etablera en global beredskap.

    Efter påtryckningarna: regeringen bjuder in till nationellt klimatmöte

    I ett Facebookinlägg meddelar statsminister Ulf Kristersson (M) att regeringen bjuder in till ett nationellt klimatmöte den 16 juni. Inbjudan kommer efter påtryckningar från näringsliv och miljöorganisationer, som anser att dialogen dröjt.

    Det var i januari som statsministern tillsammans med klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) och energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) gick ut med att regeringen kommer att bjuda in till ett “nationellt klimatmöte med företag, fackföreningar, forskare och civilsamhället”. Det meddelades i en debattartikel i DN.

    Det var ett svar på två upprop, ett svenskt och ett internationellt, som båda efterlyste ambitiösare klimatpolitik. I april hade inbjudan ännu inte skickats ut, vilket fick initiativtagarna till uppropen att ryta ifrån. När de frågade Pourmokhtari om mötet fick de svaret “inbjudningarna är ute”, men på regeringskansliet visste man ingenting. 

    Först nu verkar mötet alltså vara på gång: den 16 juni är det dags. Enligt Ulf Kristerssons Facebookinlägg kommer inbjudningarna gå ut den 3 maj och adresseras till “hundratals företrädare från näringslivet, akademin, civilsamhället och fackföreningsrörelsen”.

    Statsministern skriver också att “näringslivet är Sveriges nya miljörörelse”. Enligt Ulf Kristersson är mötet ett tillfälle för regeringen att berätta om och ta in synpunkter till arbetet med klimathandlingsplanen, som ska presenteras senare i år.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.