Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    COP26: En tudelad historia

    Efter en vecka av både optimism och besvikelse verkar alltmer av COP26 handla om klimatkrisens orättvist fördelade konsekvenser. Önationer, urbefolkningar och unga kräver mer än polerade löften och tomma ord. Västvärldens ledare menar att ambitionen har ökat massivt under förhandlingarna. Hur förhåller vi oss till dessa olika perspektiv? Och hur överbryggar vi denna splittring?

    Förhandlingarnas inledande optimism övergick snabbt till en kakofoni av missnöje och besvikelse. Flertalet stora demonstrationer har ägt rum under helgen, demonstranter och aktivister har övertagit det offentliga utrymmet och avbrutit oljebolagsmiddagar.

    Missnöje, exkludering och brutna löften

    Flertalet önationer – vars öde mångt och mycket vilar på västvärldens axlar – har uttryckt besvikelse och oro över tidigare löftens ihålighet. Tuvalus utrikesminister Simon Kofes visade (bildligt talat) att många önationer redan nu riskeras att oåterkalleligen översvämmas, då han med uppkavlade kostymbyxor stod i knähögt vatten under sitt tal. Tuvalus högsta belägna punkt ligger 4,5 meter över havsytan och den stigande havsnivån går snabbare vid Stilla Havs-öarna än det globala genomsnittet.

    Uppriktigt talat så finns det ingen värdighet i en långsam och smärtsam död. Ni kan lika väl bomba våra öar istället för att låta oss lida, sade Kofe i sitt tal.

    Konferensen har kallats det mest exkluderande COP någonsin och civilsamhällesorganisationer vittnar om att deras möjlighet att observera, interagera och sätta tryck på förhandlingarna varit begränsad. Civilsamhällets röster är kritiska för att skapa legitimitet för besluten. Knäckfrågan om en global koldioxidmarknad riskerar exempelvis att slå hårt mot utsatta grupper om inte sociala skyddsmekanismer finns redo. Därför är det viktigt att mekanismerna som förhandlas fram tar hänsyn till olika perspektiv – framför allt de mest utsattas.

    Den strukturella ojämlikhet som präglar dessa förhandlingar är inte bara orättvis utan riskerar också att omöjliggöra många av förslagen som lagts fram. Naturbaserade lösningar – en avgörande del i löftet om minskad avskogning – förutsätter involvering av ursprungsfolks kunskaper och lokalkännedom. Samtidigt utesluts många av dessa i förhandlingarna. Utan ett erkännande av urbefolkningens involvering kommer naturlösningar blir vare sig hållbara eller rättvisa.

    Många av löftena har givits förut. Vi är tillbaka vid samma bord och säger samma saker, samtidigt som utsläppen stiger. Greta Thunberg – som både blivit hyllad och kritiserad för sina hårda ord – har kallat förhandlingarna för ”a Global North Greenwash Festival”.

    Ökade ambitioner och nya mekanismer

    Å andra sidan är många av löftena som givits under konferensen lovande och mer ambitiösa än tidigare. Att Indien utlovat koldioxidneutralitet till 2070 och Kina till 2060 är självklart för sent för att nå ambitionen om netto-noll utsläpp 2050, men de bägge länderna har historiskt sett överpresterat på sina mål, till skillnad från västvärlden som tenderar att göra tvärtom.

    Den globala FN-ledda kampanjen Race to Zero, som består av mer än 8000 städer, regioner, företag och universitet, har fått kritik för att förlita sig på klimatkompensering. Att ’net zero’ snarare är ’not zero’. Avtalet beskriver dock tydligt att kompensering av utsläpp inte är förenligt med att vara netto-noll. Åtagandet ligger i linje med forskningen och innebär att städer och regioner i länder som Brasilien fortsätter agera i klimatfrågan, trots nationell tröghet.

    En av veckans största nyheter är löftet om minskad avskogning. Det är väldigt smart konstruerat förslag där hundra länder lovar att minska och reversera avskogningen till 2030, med uppbackning från investerare som ska flytta kapital till skogsskyddståtgärder och jordbruksföretag som ska ändra sina värdekedjor. Studerar man förslaget noggrant så skiljer det sig avsevärt från exempelvis New York-deklarationen om skogen från 2014. Aktivister menar att skogslöftet på COP26 är densamma som det brutna löftet från New York (avskogningen har ökat med 48 procent sen 2014) men det skiljer sig alltså på flera punkter.

    Avtalet om att reducera metanutsläpp med minst 30 procent till 2030 är även det ett viktigt, om än försenat, steg i rätt riktning. Att minska metanutsläpp är bland det viktigaste som kan göras för att drastiskt minska uppvärmningen, då metan är en mycket mer potent gas än exempelvis koldioxid. Avtalet – som består av fler än 90 länder – representerar två tredjedelar av den globala ekonomin. Helen Mountford, vice-president på den icke-vinstdrivande organisationen World Resource Institute, menar att åtagandet sätter ett tydligt minimum för vilka ambitioner som behövs globalt.

    En historia i två delar

    Hur förhåller man sig till dessa två olika realiteter? Båda stämmer ju på något vis. Å ena sidan är det en massiv ökning i ambition och åtaganden från länder, städer, företag och regioner. Samtidigt är ilskan och frustrationen väldigt motiverad. Detta är nummer 26 i ordningen av klimatförhandlingar, men utsläppen stiger fortfarande. Så frågan är hur vi kan överbrygga denna dikotomi?

    Direkt och kontinuerlig handling är enda vägen framåt. Den strukturella ojämlikhet som är inbäddad i dagens globala ekonomiska system blir som mest tydlig i klimatkrisens spår och ord måste övergå till handling. Utan aktion kommer splittringen bestå och förvärras då fler nationer och individer kommer drabbas – inte bara i Stilla Havs-regionen utan även i det rika nord.

    Helande kommer endast ske genom handling.

    Många anser att de inte behöver öka sitt klimatengagemang

    I samband med COP26 har Kantar publicerat en studie som visar att många ser klimatförändringarna som ett allvarligt hot. Däremot anser få att de själva behöver ändra sina vanor för klimatets skull, rapporterar The Guardian.

    Studien som utfördes i september inkluderar svaranden från tio länder, bland andra USA, Tyskland och Frankrike. Resultaten visade att 62 procent av de tillfrågade såg klimatkrisen som den nu största miljöutmaningen i världen.

    Det som särskilt står ut bland resultaten är dock inte att en majoritet anser att klimatkrisen är väldigt allvarlig, något som trots allt är i enlighet med forskningen. Istället är det att 36 procent angav att de själva är ”högt engagerade” i att bevara planeten. Hela 46 procent ansåg dessutom att de själva inte behöver ändra sina egna vanor för att bidra till att minska klimatförändringarna.

    Möjligtvis gör de som svarat ett så fantastiskt jobb som de själva anger. Men om man utgår från exempelvis det årliga koldioxidavtrycket i EU per person, det vill säga ungefär 6,7 ton CO2 person och jämför det med ett ton koldioxidutsläpp, som Naturvårdsverket anger som hållbart för att nå Parisavtalets mål om 1,5 graders uppvärmning, är det uppenbart att de flesta inte gör nog för att klimatkrisen ska undvikas. Det här glappet tyder på att många sannolikt har en alltför positiv bild av sitt eget klimatavtryck.

    Är du själv osäker på om du gör tillräckligt för att minska ditt klimatavtryck finns flera kostnadsfria självtest, exempelvis WWF:s klimatkalkylator. För att minska sina klimatpåverkande utsläpp kan man exempelvis tänka på vilka transportmedel som används, vilken mat som äts, hur man bor och sparar pengar samt på sin egen prylkonsumtion.

    Lärare och elever: Nödvändigt med bättre klimatverktyg i skolan

    desperata forskare blir klimataktivister

    Både lärare och elever behöver få bättre förutsättningar för att arbeta med och förhålla sig till klimatkrisen, skriver lärar- och elevrepresentanter i ett debattinlägg. Fyra av fem lärare uppger att de vill ha fortbildning och mer stöd från skolledningarna för uppdraget, påpekar skribenterna.

    Skolan är nyckeln till att kunna lösa svåra samhällsproblem, men det krävs att den är likvärdig och präglas av kunskaper. Det skriver ordförandena för Lärarnas riksförbund och dess studerandeförening, samt Sveriges elevkårers ordförande i en gemensam artikel i Altinget.

    Det är vår skyldighet att ge eleverna adekvata kunskaper om den kris vi står inför så att varje elev ges möjlighet att själva agera och engagera sig. Det innebär bland annat fortbildning och mer tid för att kunna lyfta frågorna, liksom möta elevers oro över klimatförändringarna, skriver trion.

    När organisationen Våra barns klimat tidigare i år frågade elever i åldrarna 12-18 år efterlyste åtta av tio mer undervisning om klimatfrågan. Lärarbarometern visade att den viljan finns även inom lärarkåren. Men det finns hinder, som bristande kunskap, otillräckligt stöd och avsaknad av strategier för hur ångest och oro hos eleverna för klimatförändringarna ska hanteras, skriver debattörerna.

    Det är inte bara rena faktakunskaper om själva klimatfrågan och verktyg att hantera oro som är en uppgift för skolan. Den stora omställningen samhället nu inleder för att klara klimatkrisen leder till nya arbeten med nya krav på kunskap. Det kräver. sin tur god yrkesvägledning och råd om fortsatta studier för eleverna, påpekar man.

    Oron för framtiden kommer igen i många opinionsmätningar och en tydlig trend är att det är de yngre som hyser störst oro. Det är fullt logiskt eftersom dagens unga får bära en tyngre börda än de äldre generationerna av det allt varmare klimatet. Även om temperaturökningen kan begränsas till två grader, eller rentav till det föga troliga 1,5 grader, blir konsekvenserna betydande och varar mycket långt in i framtiden.

    En färsk undersökning inför COP 26 där 10 000 personer i åldrarna 16-25 år i tio länder, publicerad i the Lancet, visar, utöver en mycket utbredd framtidsoro, även på starka känslor av sorg och ilska över att man känner sig sviken av sina respektive regeringar som ännu inte agerar relevant på klimatkrisen.

    COP26: Halvvägs – men till vad?

    En greenwashfestival med bara ”Blah Blah Blah”? Eller så stora framsteg att vi nu är på väg mot 1.8 graders uppvärmning istället för 2.7? Fridays For Future och Internationella Energiorganet IEA ger skilda bilder av COP26 efter första veckan. Bilda dig en egen uppfattning utifrån de fem största händelserna!

    1. Skärpta klimatmål – men resan till nettonoll behöver förtydligas

    Parisavtalet slår fast att det vart femte år är dags för ”Enhanced Action”, och inför eller under COP26 har långt över 100 länder levererat Net Zero-mål. Sverige 2045, EU 2050, USA 2050, Kina 2060, Thailand 2050, Indien 2070… de två sista är positiva överraskningar eftersom vi inte förväntade oss att de skulle sätta nya mål. 

    Att sätta tuffa mål långt in i framtiden imponerar varken på Greta Thunberg eller mig, det är utsläppsminskningar i närtid som gäller. Här finns mer att göra, men det är inte så illa som det ibland verkar.

    Indien presenterar en konkret plan för hur de ska nå 50 procent förnybar energi till 2030, i USA fick Biden precis igenom sin jättesatsning på omställning av energisektorn så att den kan bli utsläppsfri 2035, på EU-nivå förhandlas nu Fit For 55, med konkreta färdplaner för 55 procent utsläppsminskning till 2030, och snart sagt alla länders NDC:er (Nationally Determined Contributions) har förändringar redan i närtid. Bara blaha? Verkligen inte. Tillräckligt för att nå Parisavtalet? Inte i närheten.

    2. New Deals: Kol, metan och skog – men hur trovärdiga är de?

    Under COPs första vecka avlöste de storstilade överenskommelserna varandra. Det skedde utanför de formella förhandlingarna eftersom alla inte är med, men är enligt IEA nyckeln till att klara Parisavtalets mål. Störst är “Global Coal to Clean Power Transition Statement” med 48 länder som ska “accelerate a transition away from unabated coal power generation”.

    Men de största kolanvändarna USA, Kina och Indien är inte med, inte heller största kolexportören Australien. Tvåan Indonesien är bara med om andra betalar för omställningen och Polen lovar först att avveckla kolet till 2049, det bortre årtalet för överenskommelsen. Om kol först ska vara borta då, ska vi ha kvar oljan till 2070 och naturgas till 2110? Därtill ordet ”unabated” som innebär att alla former av CCS och liknande tekniker kan användas i all oändlighet. 

    På samma sätt är det med Glasgow Leaders Declaration on forests and land use, som utlovar att avskogningen ska sluta till år 2030 med 110 undertecknande länder. En av undertecknarna är Bolsonaros Brasilien – cyniker menar att han kan lova detta eftersom Amazonas redan är avskogat 2030. Andra påpekar att tidigare överenskommelser om att stoppa avskogningen inte följts.

    The Global Methane Pledge som troligen passerar 100 undertecknande parter innan COP är över, utlovar att gemensamt minska metanutsläppen med 30 % till 2030 jämfört med 2020 år. Men medan ”gemensamt” låter positivt försvårar det ansvarsutkrävande – vem ska göra vad och varför finns inte åtagandena i respektive lands NDC? 

    Den som läser Glasgow Breakthrough Agenda för att skala upp och påskynda införandet av ren teknik imponeras av att mer än hälften av världens ekonomier och utsläpp finns representerade inklusive USA, Indien och EU – men förblir osäker på vad man egentligen enats om. 

    Överenskommelserna blir vad vi gör dem till. Som en luttrad hållbarhetschef sade: ”Jag har skrivit under oändligt många överenskommelser, men aldrig varit med om att någon kollat om vi lever upp till dem.” Begär vi att dessa fina avtal ska konkretiseras, förverkligas och förses med delmål, och återkommande resultatredovisning, så kan de göra skillnad. Annars är de Blah Blah Blah.

    3. Pengar på bordet – men hur används de?

    Vi kom till COP26 med vetskapen om att utvecklade länder inte uppfyllt sitt löfte om 100 miljarder USD i internationell klimatfinansiering per år från 2020. Under mötet lovade bl.a. Japan, Spanien, Storbritannien, de nordiska länderna och USA nya pengar vilket gör att målet kan nås 2022.

    Men huvuddelen av medlen går till energi- och transportssektorn i eller kring storstäder i relativt rika länder och det mesta har getts i form av lån, så att skuldbördan ökar.  

    Sammantaget har vi köpt oss tid. Utan nya pengar hade många utvecklingsländer på goda grunder frågat sig ”Vad ska vi göra mer för när ni inte ens uppfyller era gamla löften?”.

    Nu kan förhandlingarna rulla på, men snart ska målet för finansiering från 2025 sättas, och då driver många utvecklingsländer att summorna måste mångdubblas. UNEP anger att enbart klimatanpassningen kostar utvecklingsländerna uppemot 300 miljarder USD från år 2030, därtill har vi förstås kostnaderna för själva omställningen. 

    4. Förhandlingsframgångar – men vad betyder de?

    Nästan inget av det vi har gått igenom rör de formella COP26-förhandlingarna, som inte är lika publikfriande. Men även här rör det sig åt rätt håll; Parisavtalets regelbok kan bli klar och vi kan nå enighet om Artikel 6 om marknadsmekanismer – hur det går till när en part utför utsläppsminskningar i ett annat land.

    Det brittiska ordförandeskapet har lagt mycket prestige i att nå fram, och sex år efter Paris har många tröttnat på de låsta positionerna. Men tricket för att komma överens är ofta vaga skrivningar som dels ger stort utrymme åt länderna att göra som de vill: ”Common But Differentiated Responbilities” och ”those in a position to do so” är exempel på sådana skrivningar som vi lär få se mer av. Därtill kommer mycket av tolkningen att hamna hos tekniska kommittéer; vad en framgång i Glasgow praktiskt och faktiskt betyder vet vi först långt senare när mekanismen verkligen är igång. 

    5. Näringslivsoffensiv – mindre nytt än väntat

    Under flera år har företagen flyttat fram positionerna på klimatområdet så att man nu reflexmässigt säger att de driver på mer än länderna själva, men i år är det inte så. Gigantiska Glasgow Financial Alliance for Net Zero (GFANZ) utlovar nettonoll 2050 i vad de finansierar, Global Energy Alliance for People & Planet ska påskynda omställningen till förnybar energi och First Movers Coalition ska använda storföretagens upphandlingar för att ge en marknadsknuff åt tekniker som ännu är för dyra för marknaden.

    Allt detta är sånt vi sett förut, och mycket av det är enbart sunt förnuft – varför skulle t.ex. investerare vilja vara kvar i det fossila efter år 2050 om världen bestämt sig att lämna det bakom sig? Dessutom ger ”Net Zero” dem en utväg; de kan behålla lika mycket kol, gas och olja i sina portföljer som de finansierar klimatpositiva projekt. 

    Samtidigt ska vi nog vara glada att näringslivet allt mer flyttat sina åtaganden till business as usual, där de hör hemma, till FN:s finansieringskonferens i New York som numera alltid ligger ett par veckor före COP och till World Economic Summit i Davos som trots alla sina privatjet nu blivit ett tillfälle att visa upp sitt klimatarbete.

    Efter en vecka på COP kan vi bedöma både de mest entusiastiska tillskyndarna och de hårdaste kritikerna:

    Fel. Det har en jublande Fatih Birol från IEA som menar att vi begränsar temperaturhöjningen till 1.8 grader. Alltför mycket är oklart, vagt och utan vare sig tidslinje eller sanktioner.

    Också fel. Det har en ultrakritisk Greta Thunberg som avvisar hela COP som en greenwashfestival; det går inte att seriöst motsäga att positioner förändrats och åtaganden gjorts som gynnar den omställning vi behöver för att klara oss ur klimatkrisen.

    Men båda gör rätt. Vi behöver se att klimatmålen är möjliga att nå. Och vi behöver förstå att det vi hittills fått från COP26 i Glasgow inte räcker.

    Mattias Goldmann


    Mattias Goldmann har deltagit på otaliga COP. För SMB:s läsare delar han med sig av sina analyser av Glasgowmötet. Under etiketten COP26 kan du följa SMB:s Glasgowbevakning.

    Huvudpartner till COP26 pekas ut som greenwashare

    Greenwashing kopplat till COP26 har vi redan hört om, men nu uppmärksammas även greenwashing hos klimatmötets företagspartners. Projektet Eco-Bot.Net har i skrivande stund flaggat hela 1354 av företagens annonser som körs i samband med mötet för greenwash. Särskilt uppmärksammas huvudpartnern Hitachis greenwashing.

    Eco-Bot.Net är ett projekt som pågår under COP26-mötet med syftet att avslöja partnerföretagens greenwash på sociala medier kopplat till pågående klimatmöte. Målet är att identifiera greenwashing i partnerföretagens annonser på Twitter, Instagram och Facebook utifrån särskilda ord och fraser. De identifierade annonserna undersöks och filtreras sedan av journalister som även delar in dem i olika kategorier. Därefter flaggas annonserna för greenwashing på projektets hemsida. 

    Det kanske mest uppseendeväckande resultatet hittills från projektet är att en av COP26:s huvudpartners, Hitachigruppens Hitachi Energy, har av Eco-Bot.Net fått hela 86 av sina annonser som visas i samband med klimatmötet flaggade som greenwashing. Enligt projektet är det särskilt allvarligt att annonserna inte märkts som politiska.

    Under de senaste 48 timmarna har vårt team av forskare och journalister analyserat alla sociala och politiska annonser som körs i Skottland och Storbritannien den senaste veckan för att se om några företag försöker påverka delegater under COP26. Vi förväntade oss aldrig att Hitachi – en av huvudsponsorerna för COP26, skulle missbruka Facebook och Instagram för att rikta in sig på människor i Storbritannien med över 80 greenwashing-annonser som inte märkts som politiska annonser i linje med policyerna för Facebook och Instagram, skriver projektets medgrundare Barney Francis i en kommentar till SMB.

    På Eco-Bot.Net undrar man nu varför just Hitachis annonser får vara kvar på Facebook när andra liknande omärkta annonser plockats bort.

    Samtliga flaggade annonser återfinns på projektets hemsida.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 414,35 miljondelar (ppm). Det är en liten ökning jämfört med förra veckans notering på 413,88 ppm. På ett år har det skett en ökning med 1,83 ppm. Sammantaget blev halten koldioxid under oktober månad i år 413,93 ppm, vilket är en ökning med 2,42 ppm jämfört med samma månad 2020.

    Källa: NOAA

    För bara 10 år sedan låg halten på 393 ppm och redan 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. När det första klimattoppmötet COP1 hölls 1995 i Berlin var den genomsnittliga koldioxidhalten 360,97 ppm. Förra året nådde halten av koldioxid nya rekordnivåer på 413,2 ppm och ligger nu 49 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750. Därmed är världen halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten.

    Koldioxidhalten i atmosfären har i år nått nya historiska nivåer med ett månadsgenomsnitt på nästan 419 ppm i maj och dagsrekord på 421 ppm. Det är den högsta månadsnivån sedan mätningarna började för 63 år sedan vid NOAA:s Mauna Loa-observatorium på Hawaii. Ökningen för hela 2020 var cirka 2,30 ppm jämfört med 2019 och är en del i en tydlig trend.

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia. Detta bekräftades av IPCC-rapporten som betonar den mänskliga påverkan som otvetydig för den uppvärmning som skett och vars hastighet saknar motstycke under i alla fall de senaste 2 000 åren.

    Dessutom tycks koldioxidutsläppen redan vara tillbaka på ungefär samma nivå som de var före nedstängningen på grund av covid-19. Det framgår av en ny rapport från den internationella forskningsorganisationen ­Global Carbon Project, som visar att utsläppen beräknas öka med 1,6 miljarder ton under 2021. Uttryckt i procent blir det en ökning på 4,9 procent i år, jämfört med minskningen på 5,4 procent under 2020.

    Trots det råder dock en viss optimism efter första veckan av COP26 i Glasgow efter utlovade löften från världens ledare. Men, som Peter Alestig skriver i DN är tomma löften förrädiska då de kan skapa en omotiverad ­optimism. En som inte ät imponerad är Greta Thunberg, vilket hon var tydlig med under fredagens klimatdemonstration genom Glasgow:

    Det är ingen hemlighet att COP26 är ett misslyckande. Vi kan inte lösa krisen med samma metoder som försatte oss i den här situationen från början.

    Läkare i uppror för klimatet och en hållbar hälso- och sjukvård

    Allt fler läkarföreningar engagerar sig för klimatet och lyfter fram de hälsofördelar en klimatomställning kan ha. I ett öppet brev inför COP26 uppmanas nu världens ledare att genomföra de åtgärder som krävs för att bromsa klimatförändringarna.

    En allt vanligare företeelse de senaste åren har varit att läkare börjat engagera sig i klimatfrågan där de dels betonar hälso- och sjukvårdens klimatpåverkan och dels klimatförändringens hälsopåverkan.

    Inför COP26 undertecknade Svenska Läkaresällskapet tillsammans med över 450 organisationer som representerar över 45 miljoner hälsoarbetare från 102 olika länder ett öppet brev till världens ledare som uppmanar till brådskande åtgärder för att bromsa klimatförändringarna som hotar den globala hälsan. Tobias Alfvén, ordförande i Svenska Läkaresällskapet, är tydlig med varför de skriver under:

    Det räcker inte med ambitiösa utsläppsmål för att tackla klimatförändringarna och dess katastrofala påverkan på vår hälsa, vi måste se till att de uppsatta målen leder till handling.

    Läkare för miljön är en politiskt oberoende förening som är associerad till Läkaresällskapet och intresseförening i Läkarförbundet som arbetar med de frågor som det internationella uppropet handlar om. Föreningen har ställt sig frågan vad den enskilde läkaren kan göra, och sedan systematiskt arbetat med att:

    • sprida kunskap om kopplingen mellan klimat och folkhälsa
    • verka för en hållbar sjukvård som inkluderar klimat/miljö, jämlikhet och ekonomi
    • informera politiker, beslutsfattare och allmänhet.

    Det är tydligt att ämnet engagerar och det har skett en stark tillströmning till föreningen av unga engagerade läkare i hela landet, och Läkare för miljön har nu lokalföreningar i elva regioner.

    Nyligen skrev företrädare för föreningen Läkare för miljön Skåne en insändare i Sydsvenskan där de betonade just hälsoaspekten av klimatförändringen och vilka förbättringar en klimatomställning kan ha för folkhälsan. Därmed går de i linje med WHO:s specialrapport inför COP26 om hälsofördelarna med en klimatomställning. Som läkare menar de att de är övertygade om de fördelar en sådan omställning medför för liv och hälsa är ett kraftfullt argument för en övergång till ett koldioxidsnålt samhälle och en hållbar hälso- och sjukvård. Här ser de tydligt hur deras sjukdomsförebyggande arbete sammanfaller med klimatmålen.

    Det är tydligt att det är en viktig kraft i rörelse här. I september krävde exempelvis redaktörerna för 233 medicinska vetenskapliga tidskrifter i ett gemensamt upprop att världens ledare gör mer för att hålla den globala temperaturökningen under 1,5 grader. En av de största, British Medical Journal, införde redan i början av 2020 ett förbud mot att ta in annonser från företag som utvinner fossila bränslen.

    Förhoppningen är att beslutsfattare nu lyssnar, men ju fler grupper som engagerar sig desto tydligare borde det bli för politiker vad deras väljare vill.

    Regeringen ångrar sig om klassning av biogasbilar

    Bild på ätande kor, biogasproducenter

    Efter mycket kritik och påtryckningar ändrar sig nu regeringen och slopar sitt förslag om att biogasbilar inte ska klassas som miljöbilar. Därmed ändras inte heller upphandlingsreglerna för statliga myndigheter när det gäller inköp av biogasdrivna tjänstefordon.

    Det väckte stor förvåning i biogasbranschen, bland kollektivtrafikföretag och inom regioner och kommuner när regeringen för en tid sedan presenterade sitt förslag om att klassa om biogasdrivna bilar och försämra deras status som ett klimatvänligt alternativ. Därmed skulle dessa bilar inte vara aktuella som tjänstefordon hos de statliga myndigheterna.

    Helomvändningen: Biogasen blir kvar

    Regeringen försvarade sitt förslag med att inköp av tjänstebilar inom de statliga myndigheterna handlar om så begränsat antal varje år att det inte skulle spela någon roll. Men i remissrundan sågades förslaget grundligt, bland annat av IVL (Svenska Miljöinstitutet) och väckte farhågor om att signalen till marknaden är att biogasbilar är ett dåligt klimatalternativ, och att intresset för att satsa på ökad produktion av biogas därmed skulle minska.

    ”Slå inte undan benen för den svenska biogasmarknaden” skrev en rad regionpolitiker i ett debattinlägg som var kritiskt mot både den svenska regeringens hållning och EU:s miljöbilsdefinition. EU kräver i förordningen för offentliga upphandlingar av tjänstebilar att 38,5 procent ska vara rena elbilar. Det svenska förslaget gick ännu längre än så och skulle helt straffa ut biogasbilarna från statlig upphandling.

    Men regeringen har alltså lyssnat och skrotar nu sitt förslag. ”Med dagens besked kan jag konstatera att gasbilar även fortsättningsvis kommer räknas som miljöbilar vid statlig upphandling” säger infrastrukturminister Tomas Eneroth i pressmeddelandet från näringsdepartementet.

    Välkomnas av aktörerna

    Beskedet glädjer projektledare Joel Karlberg på västsvenska intresseorganisationen Biogas Väst, som arbetar för att främja ökad produktion och konsumtion av biogas, såväl i personbilar som tyngre lastbilar.

    – Ja, för det fanns en oro i branschen för att regeringen med sin hållning skulle sänka efterfrågan på de biogasbilar som ändå finns på marknaden, och i förlängningen sänka förtroendet för biogas även inom andra sektorer, säger han till Supermiljöbloggen.

    Joel Karlberg pekar på att den biogas som framställs av gödsel har synnerligen god klimateffekt eftersom den hindrar läckage till atmosfären av den mycket kraftfulla växthusgasen metan, samtidigt som fossila koldioxidutsläpp förhindras eftersom biogasen ersätter bensin.

    – Sverige är ju en mycket liten marknad för biltillverkarna och jag tror inte direkt på någon ökning av nybilsproduktionen. Däremot finns ett växande intresse för konvertering till biogasdrift och flera företag satsar på detta. Jag hoppas nu också att regeringen fullföljer och genomför sitt förslag om en konverteringspremie.

    Kan bli viktigt i omställning av tung trafik

    Det biogassegment som verkligen växer, trots osäkerheten som regeringens förslag vållat, är LBG. Det är en typ av biogas som kyls ned till flytande form och blir högvärdigt nog att driva tunga lastbilar. Flera nya produktionsanläggningar är på gång inte bara i Sverige utan även i Storbritannien, Danmark och Nederländerna. Inom några månader väntas till exempel finskägda Gasum starta sitt bygge av en gödselbaserad biogasfabrik i Skaraborg.

    – Det som är riktigt intressant och värdefullt med LBG är att det är ett fullt fungerande alternativ för det riktigt tunga segmentet lastbilar där elmotorer inte är det. Och både Volvo och Scania har satsat på modeller som fungerar väl, säger Joel Karlberg.

    Bara några dagar efter att regeringen förklarat att man bytt fot, inträffade en inte helt väntad nyhet från klimattoppmötet COP 26 i Glasgow om metan, fordonsgasens huvudsakliga beståndsdel.

    Efter ett initiativ av USA:s president Joe Biden ställer sig nu, som SMB rapporterade om, 100 länder bakom utfästelsen att minska metanutsläppen med 30 procent till år 2030. Metanets växthuseffekt är i storleksordningen 30 gånger högre än koldioxid i det riktigt korta perspektivet, och därför väsentligt att minska snabbt.

    Det är inte minst metanutsläpp från läckor i rör och ledningar vid naturgasutvinning som behöver åtgärdas – men även från jordbrukssektorn.

    Kan man tänka sig att ett ökat globalt fokus på metanutsläpp i förlängningen även gynnar svensk biogasproduktion?

    – Jag har inte tänkt den tanken, men det är ju fullt möjligt. Kopplingen finns ju, säger Joel Karlberg till Supermiljöbloggen.

    Finansbranschen utlovar 130 biljoner dollar till klimatet, men fortsätter med fossilt

    Mark Carney

    Under onsdagen lovade hundratals banker och pensionsfonder att under kommande årtionden finansiera omställningen till netto-noll utsläpp. Ett avgörande framsteg under klimatförhandlingarna på COP26, enligt vissa. Ett tomt löfte utan konkreta förslag, enligt andra.

    För att nå målet om koldioxidneutralitet till 2050 behövs investeringar på 100 biljoner dollar under kommande årtionden, enligt FN-initiativet Race to zero.

    Detta innebär att den nya koalitionen, ledd av före detta guvernören av Bank of England Mark Carney, kan nå målet på egen hand – om löftena uppfylls vill säga. I koalitionen Glasgow Financial Alliance for Net Zero (GFANZ), återfinns 450 finansiella institutioner från 45 länder. Bland annat ingår de fyra svenska storbankerna, jättar som Morgan Stanley, Deutsche Bank AG, Wells Fargo, Barclays, den enorma fondförvaltaren Blackrock, samt JP Morgan Chase & Co., världens största finansiär av fossilenergi.

    En av de viktigaste frågorna under klimatförhandlingarna är att säkra att de nationella åtagandena ligger i linje med 1,5-gradersmålet. För att lyckas med detta krävs enorma investeringar – framförallt i mindre utvecklade länder. Nätverket GFANZ samlar 40 procent av världens tillgångar som nu ska riktas mot att en grön omställning.

    Vi har nu de essentiella verktygen på plats för att flytta klimatfrågan från utkanten till frontlinjen av finansbranschen, så att varje finansiellt beslut beaktar klimatförändringarna, sade Mark Carney till Financial Times (reds. översättning)

    Men experter och aktivister ifrågasätter åtagandet. Ramverket är för svagt menar de. Bankerna kan fortsätta investera i fossilindustrin eftersom åtagandet varken nämner divestering eller överhuvudtaget ifrågasätter fortsatt utvinning av fossila bränslen. Ramverket slår inte heller fast när dessa gröna investeringar ska göras, vilket innebär att aktörerna inte nödvändigtvis måste agera ens inom detta årtionde.

    Detta uttalande ignorerar återigen elefanten i rummet. Fossilindustrin. F-ordet nämns inte någon gång i deklarationer från dessa net-zero klubbar. Vi kan inte hålla oss under 1,5 grader om finansiella institutioner inte slutar finansiera kol, olja och gas, sade Richard Brooks från organisationen Stand.earth i ett uttalande.

    Nu är det alltså upp till finansindustrin – som investerat miljarder kronor i fossilindustrin sedan Parisavtalet 2015 – att bevisa att de kan förändra sig tillräckligt snabbt för att undvika en klimatkatastrof. Siffrorna kommer tala för sig själv, säger Mark Carney till Bloomberg.

    Många av bankerna som är med i koalitionen har dock motsatt sig färdplaner som tydligt visar hur de kan nå netto-noll utsläpp. Enligt Financial Times har aktörerna inte velat anta Internationella energirådets roadmap för att nå koldioxidneutralitet 2050. Anledningen? Färdplanen kräver ett stopp för alla nya investeringar i fossila bränslen.

    Extremväder här för att stanna: Uppdaterad FN-rapport för 2021

    De senaste sju åren är på väg att bli de sju varmaste åren som har uppmätts. Den globala havsnivån stiger allt snabbare. Klimatförändringen ökar risken för extrema väder som de översvämningar som drabbade Europa i somras, visar en ny WMO-rapport som sammanfattar årets första nio månaderna.

    FN:s klimattoppmöte COP26 är i full gång i Glasgow och den första stora rapporten som släpptes var Meteorologiska Världsorganisationen WMO:s provisoriska årsrapport State of the Global Climate 2021.

    Rapporten kombinerar data från flera FN-organ, nationella meteorologiska, hydrologiska tjänster och vetenskapliga experter och bekräftar egentligen bara bilden från tidigare rapporter, det vill säga att det blir allt varmare och att extremvädren ökar.

    Årets sommar utgjorde en tydlig fond för denna förändring i form av värmeböljor, skogsbränder och skyfall över hela världen. Årets juni och juli var de varmaste månaderna uppmätta. Flera värmeböljor drabbade sydvästra USA. Death Valley i Kalifornien nådde 54,4 grader den 9 juli, det tangerade en liknande temperatur 2020 som är den högsta temperatur som har uppmätts sedan slutet på 1930-talet.

    Även Europa slog nytt värmerekord med 48,8°C och värmeböljan Lucifer dominerade med sitt högtryck över Medelhavsländerna där tusentals bränder bröt ut och där Grekland drabbades extra hårt.  Sammantaget upplevde Europa sin varmaste sommar någonsin.

    Samtidigt orsakade enorma skogsbränderna i nordöstra Ryssland rekordstora koldioxidutsläpp och rekordstora bränder härjade i Kalifornien och Oregon.

    Den europeiska sommaren präglades även av våtare förhållanden än genomsnittet med översvämningar i Centraleuropa och torrare än genomsnittliga förhållanden i söder och nordost. Extrema skyfall och översvämningar i framförallt Tyskland och Belgien chockade Europa, men även Luxemburg, Nederländerna och Schweiz och senare även Gävle. Även i Kina föll rekordstora regnmängder.

    Dessa extremväder hade inte hänt utan global uppvärmning, visar ny analys från den brittiska nationella vädertjänsten Met Office. Forskare har räknat ut hur mycket mer sannolikt klimatkrisen gjorde de höga temperaturerna. Under nästan alla de senaste 150 åren var den förväntade frekvensen av en europeisk sommar så varm som 2021 inte högre än en gång vart tiotusende år.

    Enligt WMO-rapporten är de senaste sju åren på väg att bli de varmaste någonsin och för första gången är den 20-åriga globala medeltemperaturen en grad över förindustriella nivåer. Den globala medeltemperaturen för de första nio månaderna 2021, januari till september, låg cirka 1,09 grader över genomsnittet från förindustriell tid, 1850–1900, enligt rapporten.

    Med rekordhöga koncentrationer av växthusgaser i atmosfären och tillhörande global uppvärmning driver planeten nu in på okänt territorium, enligt WMO.

    – Extrema väderhändelser är den nya normen, säger WMO:s chef Professor Petteri Taalas, chef för FN:s meteorologiska världsorganisation i pressmeddelandet och betonar att det finns en ökande mängd vetenskapliga bevis för att vissa av dem bär på spår från klimatförändring orsakad av människan.

    Den extrema värmeböljan i USA och Kanada skulle nämligen varit “praktiskt taget omöjlig” utan mänskligt inflytande, enligt en analys av av World Weather Attribution (WWA). Samma forskargrupp fann även att den extrema nederbörden i Centraleuropa blev mellan 1,2 och nio gånger mer sannolik att inträffa på grund av uppvärmningen.

    Enligt WMO upplevde stora delar av haven upplevde åtminstone en kraftig marin värmebölja under 2021 och haven har inte varit så försurade på minst 26 000 år.

    Den genomsnittliga globala medelhavsnivåhöjningen låg på 4,4 mm per år mellan 2013 och 2021, vilket är en fördubbling jämfört med perioden 1993 och 2002. Samtidigt nådde den arktiska isen rekordlåga nivåer och för första gången någonsin observerade forskare nederbörd på toppen av Grönland. Samtidigt gick de nordamerikanska värmeböljorna hårt åt de regionala glaciärerna.

    WMO-rapporten presenterades under invigningen av FN:s klimatmöte COP 26  och skickar därmed ett budskap till världens länder som samlats att det är nu eller aldrig om vi ska komma på banan för att klara klimatkrisen.

    Global årlig medeltemperaturskillnad från förindustriella förhållanden (1850–1900) för sex globala temperaturdatauppsättningar. Källa: Met Office

    Framtidsanalys: Så reser vi efter pandemin

    Pandemin bidrog till att människor valde bort kollektivt åkande till förmån för bland annat resor med egen bil. Frågan är nu om det är en bestående trend, något som analyserats i en ny rapport av myndigheten Trafikanalys.

    Att bilismen ökat under pandemin är problematiskt eftersom bilar är stora miljöbovar. Tillverkningen av alla typer av bilar orsakar stora koldioxidutsläpp och slitagepartiklarna från däck och bromsar bidrar till allvarliga hälsoproblem. Enligt Trafikverket är barn, äldre och personer med astma, lung- eller hjärt- kärlsjukdom särskilt utsatta för den typen av utsläpp. 

    Det bästa är därför att undvika bilen, vilket ofta är lätt i tätorter eftersom många bilresor kan ersättas av gång-, cykel-, och kollektivtrafik. Under pandemin valde dock fler att använda bilen som en följd av smittorisken i kollektivtrafiken. Statistik från 2020 visar att 35 procent av svenskarna ansåg att coronapandemin gjorde det viktigare att ha bil.

    I analysen genomförd av Trafikanalys konstateras även att många personer som innan pandemin åkte kollektivt köpte en bil under pandemiåret. Den trenden kunde anas då försäljningen av begagnade bilar ökade.

    Trafikanalys behandlar även frågan om trenderna med ett minskat kollektivt resande och ett ökat bilåkande kommer att bestå efter pandemin. Enligt deras analys verkar ett minskat kollektivåkande dessvärre bli en mer bestående trend. Detta tros dock påverkas av faktorer som kollektivtrafikutbudets omfattning och utformning samt hur dyrt det är att åka kollektivt.

    SMB har tidigare rapporterat om hur dessutom Trafikverkets planering gynnar ökad bilism, vilket i skenet av den här analysen ter sig som ytterligare en bidragande faktor för att den under pandemin ökade bilismen kommer bestå.

    Det framgår emellertid också av analysen att alternativ till kollektivtrafik inte enbart är bil, utan att gång, cykel, delad mobilitet och mikromobilitet i form av exempelvis elcyklar också är rimliga alternativ. Dessutom har digitalisering samt förändrade normer i arbetslivet möjliggjort mer hemarbete, vilket minskar behovet av att resa. 

    Svenskar vet inte vad de ska tro om klimatet

    Endast en av fyra svenskar litar på medias klimatrapportering och många vet inte vad de ska tro om klimatförändringarna. Det är en realitet när falsk klimatinformation florerar och förvirrar. 

    Trots att forskare klarlagt att klimatförändringarna sker, att vi människor bidrar till dem och att de leder till omfattande förödelse, visar en ny mätning att nära hälften av svenskarna tycker det är svårt att veta vad som är sant när det gäller klimatförändringarna. En procent har till och med svarat att de tror att klimatförändringarna enbart har naturliga orsaker och åtta procent att de i huvudsak har naturliga orsaker.

    Dessutom visar mätningen att 44 procent anser sig vara dåligt informerade om klimatförändringarna. Samtidigt som den också visar på en djup misstro mot mediers klimatrapportering. Bara 25 procent svarade att de litar på klimatjournalistiken och 20 procent svarade att mediers klimatrapportering är falsk.  

    Svenskarnas misstro och förvirring skulle kunna förklaras av att det faktiskt sprids mycket felaktig klimatinformation, något som enligt forskning gör att människor även litar mindre på korrekt klimatinformation. Enligt en studie från den ideella organisationen The Center for Countering Digital Hate kommer 69 procent av den falska klimatinformationen från tio medier: 1) Breitbart, 2) Western Journal, 3) Newsmax, 4) Townhall Media, 5) Media Research Center, 6) Washington Times, 7) The Federalist Papers, 8) Daily Wire, 9) Ryska statliga medier via RT.com och Sputnik News samt 10) Patriot Post. 

    Flera av de här medierna finansieras av fossila industrier och tillsammans har de omkring 168 miljoner följare på sociala medieplattformar. Deras falska klimatinformation når via sociala medier över hela världen. Det finns även svenska spridare av falsk klimatinformation, varav sajten Klimatbalans, som har över 20.000 följare, är en som blivit omskriven. 

    Den falska klimatinformationen försvårar och fördröjer arbetet med att hantera klimatförändringarna, något som inte bara är allmänt illa för mänskligheten, utan forskning visar dessutom att fördröjda klimatåtgärder framöver beräknas kosta ungefär 4,5 miljarder kronor per år.

    Länder lovar minska metanutsläpp till 2030: stor uppgörelse vid COP26

    Över 90 länder har nu skrivit på en uppgörelse för att minska metanutsläppen med 30 procent fram till 2030. Det var en av höjdpunkterna på klimatmötets andra dag.

    En växthusgas som ibland glöms bort, trots sin starka påverkan är metan. Vanligtvis diskuteras utsläppen av koldioxid i atmosfären när det handlar om global uppvärmning och det är runt dessa utsläpp som länders och organisationers klimatpolitik mestadels fokuseras. När koldioxid väl släpps ut så tar det många år innan halten sjunker i atmosfären och en minskning räcker därmed inte för att lösa klimatkrisen, utan världen måste agera snabbare på andra växthusgaser som metan för att stoppa den globala temperaturökningen.

    För även om metan försvinner snabbare än koldioxid, är den 80 gånger mer kraftfull under de första 20 åren efter att den släppts ut i atmosfären. Växthusgasen står dessutom för nästan en femtedel av de globala utsläppen av växthusgaser och behovet av åtgärder är därför angeläget.

    Enligt WMO-rapporten Greenhouse Gas Bulletin nådde metan förra året ett nytt rekord på 1 889 miljarddelar (ppb) och ligger nu 162 procent över förindustriell nivå. Och trots den pandemiorsakade ekonomiska avmattningen 2020 – som ledde till tillfälligt minskade koldioxidutsläpp – nådde mängden metan i atmosfären nya rekordnivåer, enligt den amerikanska vädermyndigheten NOAA.

    Källa: NOAA

    Därför var det viktigt när USA och Europa nyligen kom överens om att eliminera en tredjedel av de globala metanutsläppen till 2030, jämfört med 2020. Överenskommelsen Global Methane Pledge har därför varit en av den amerikanska administrationens viktigaste prioriteringar inför det pågående klimattoppmötet i Glasgow.

    Ännu bättre blev det nu därför under andra dagen på COP26 när antalet länder ökat till över 90 som nu kommit överens om en begränsning på 30 procent av metanutsläppen till 2030. Löftets undertecknare inkluderar nu sex av de 10 största metanutsläppen och cirka 45 procent av de globala metanutsläppen, enligt Washington Post.

    Anledningen till att just metan pekas ut är att det är relativt enkelt för världens länder att uppfylla sina löften , eller som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen benämnde det:

    Vi kan inte vänta till 2050, vi måste minska utsläppen snabbt, det är lågt hängande frukt.

    Biden-administrationen avslöjade också en omfattande uppsättning inrikespolicyer på tisdagen för att minska utsläppen av metan från olje- och gasverksamhet över hela USA.

    FN:s senaste rapport om de stora metanutsläppen borde därför vara en riktigt god nyhet för världens beslutsfattare. Rapporten identifierar nämligen ett antal lättillgängliga lösningar som om de genomförs kan minska metanutsläppen med 30 procent fram till 2030. De flesta lösningar är inom fossila bränslen där det är relativt enkelt att lokalisera och åtgärda metanläckage. Det finns också riktade åtgärder som kan användas inom avfalls- och jordbrukssektorn Gasinvesteringarna måste minska snabbt, fracking förbjudas, gasledningar stoppas.

    Nyligen avslöjade Washington Post hur satelliter avslöjat hur Ryssland tillåter metanläckage, vilket betonar vikten av att kunna installera effektiv miljöövervakning för att se till att avtalet följs. Som det mesta inom klimatområdet rör det sig om både globala och lokala frågor. Ett första steg är nu i alla fall taget i och med avtalet. En viss optimism kan därmed skönjas inför dag tre.

    COP26 dag 1: Nya löften, demonstrationer och en fotobombande president

    Över 25 000 delegater, företagsledare, kungligheter och världsartister förväntas anlända till Glasgow under denna intensiva tvåveckorsperiod, som inleddes med tal från flera av världsledarna. Den första dagen blev allt annat än händelselös, men trots flertalet nya och uppdaterade löften samt känslomässigt laddade tal lyser konkret politik fortfarande med sin frånvaro. SMB sammanfattar inledningen av det internationella klimatmötet.

    Tal från världsledare

    Flera världsledare talade inför en tänk-på-avståndet-utspridd publik. Värdlandets premiärminister Boris Johnson fick mindre skratt än han förmodligen förväntat sig efter sina James Bond-liknelser om jordens närstående undergång, där han dessutom använde sig av Greta Thunbergs fras från tidigare tal. ”Alla löften kommer bli bla bla bla, för att citera en fras”, sade premiärministern. Även britternas nationalikon David Attenborough delade med sig av sin historia om en natur i långsamt förfall, samtidigt som han ingav hopp till delegaterna:

    Vi är trots allt de bästa problemlösarna som någonsin funnits på jorden. Ni borde få se en underbar återhämtning under er livstid.

    Storbritanniens prins Charles betonade vikten av samarbete för att skapa nämnda återhämtning och tryckte framförallt på vikten av samarbete, men att tiden fullkomligt runnit ur våra händer. FN:s generalsekreterare Antonio Guterres höll, som han ofta gör, ett passionerat brandtal med ambitionen att inspirera till koalitioner. Han lyfte även fram vikten av klimatanpassning och att vi måste göra allt för att ”rädda framtiden och mänskligheten.”

    Sveriges avgående statsminister Stefan Löfvens tal handlade mycket om att social rättvisa måste genomsyra klimatomställningen. Han uppmärksammade både Sveriges besked om dubblad klimatfinansiering samt att de rika länderna måste ta ett större ansvar i omställningen – ett urvattnat uttalande som fortfarande saknar tillräckliga, konkreta förslag på hur det ska gå till.

    Här kan du se alla talen från dagen.

    Demonstrationer

    Greta Thunberg är självklart på plats i Glasgow och tackade på Twitter för det fina mottagandet. Under måndagen deltog hon i en demonstration anordnad av Fridays For Future i en park i närheten av konferensen, en av många demonstrationer som anordnades runtom i Glasgow under dagen. Budskapet från Greta var tydligt – COP26 kommer inte leverera de konkreta förslag och politik som läget kräver av dem.

     Inne på COP är det bara politiker och människor med makt som låtsas ta vår framtid på allvar och låtsas ta den nuvarande situationen på allvar för de som redan i dag är påverkade av klimatkrisen, sade Greta enligt DN.

    https://twitter.com/GretaThunberg/status/1454535170107879435

    Uppdaterade löften

    Enligt Parisavtalets ska alla länder uppdatera sina Nationally Determined Contributions (NDCs) var femte år. Flera länder har i upprinnelsen till konferensen meddelat sina uppdaterade mål och under första dagen tillkom ännu fler löften.

    • Indiens premiärminister Modi meddelade att landet ska nå klimatneutralitet till år 2070. Indien – som idag är världens fjärde största utsläppare av koldioxid – menar att de har rätt till ekonomisk utveckling och därför inte kan nå klimatneutralitet redan 2050.
    • USA:s president Joe Biden gav inga nya löften om utsläppsminskningar utöver tidigare mål om minskningar med 50-52 procent till 2030 jämfört med 2005, men lovade dock finansiering till en omställningsfond, vilket var både oväntat och högst välkommet.
    • Kanada lovade för första gången finansiering till omställningsfonden, där upp till 1 miljarder dollar ska användas till att fasa ut kolkraft.
    • Storbritannien arbetar för en utfasning av kol i den utvecklade världen till 2030 och i resterande delen av världen till 2040, samtidigt som landet vill plantera en miljard träd.
    • Kinas president Xi Jinping, som redan avböjt inbjudan att delta på plats i Glasgow, valde att skriftligen meddela Kinas klimatmål, som endast var en upprepning av torsdagens utspel. Utöver det menade president Xi Jinping att det är avgörande att utvecklade länder tar ett större ansvar för att hjälpa utvecklingsländer.
    • Sverige gav inga nya löften, men statsminister Löfven fokuserade som sagt mycket på social rättvisa i talet. Det är viktigt eftersom en av de största knutarna att lösa under COP26 är frågan om klimatfinansiering till utvecklingsländer. Löfven nämnde också att Stockholmskonferensen 2022 – ett uppmärksammande av den första internationella klimatkonferensen i Stockholm 1972 – kan bli en möjlighet för länder att rapportera och uppdatera sin löften. Läs talet här.
    • Brasilien, en eftersläntrare vad gäller klimatlöften, gav lovande löften om att minska utsläpp med 50 procent och eliminera all illegal avskogning till 2030 samt att bli koldioxidneutrala till 2050. Men löftena bör tas med en nypa salt, då President Bolsonaro har lite trovärdighet i hemlandet vad gäller klimatåtgärder, enligt CNN.

    Tågkaos

    Under söndagen uppstod kaos i trafiken mot Glasgow då ett träd fallit över tågrälsen. Ironiskt nog beror mycket av stöket kring konferensen på vädret, kanske naturens sitt att visa missnöje med förhandlingarna. Samtidigt fortsatte flyget obehindrat skeppa deltagare till konferensen.

    Just extremväder har diskuterats flitigt under klimatförhandlingarnas inledande dagar. Under söndagen släpptes även en ny rapport från Meterologiska Världsorganisationen WMO som varnar för ökade risker av extremväder till följd av klimatkrisen. Rapporten visar med all tydlighet att väderhändelserna som härjat under konferensens första dagar kommer bli allt mer vanliga.

    Rapporten visar utifrån de senaste vetenskapliga rönen hur planeten förändras inför våra ögon. Från havsdjupen till bergstoppar, från smältande glaciärer till skoningslösa extremväder, ödeläggs ekosystem och samhällen över hela jorden, sade FN:s generalsekreterare i ett videouttalande enligt DN.

    En fotobombande fransk president

    En snackis i den svenska delegationen var hur Frankrikes President Macrón stal showen när delegationen skulle ta ett gemensamt foto. Huruvida det glada mötet resulterade i några nya samarbeten får framtiden utvisa, men Stefan Löfven och de resterande deltagarna verkade i alla fall uppskatta den franska presidentens till synes avslappnade sinnesstämning – trots kaotiskt väder, demonstrationer och få konkreta förslag om hur världens länder ska nå Parisavtalets mål om 1,5 graders uppvärmning. Glasgowmötet har bara börjat, fortsättning följer.

    https://twitter.com/paulhansen64/status/1455216501435293700

    Hälsa i fokus för klimatomställningen: WHO:s uppmaning till COP26

    Att skydda människors hälsa från klimatförändringar kräver förändringar inom alla sektorer. Det menar Världshälsoorganisationen (WHO) i en rapport till COP26 och ger tio rekommendationerna som regeringar måste vidta för att möta klimatkrisen, återställa den biologiska mångfalden och skydda hälsan.

    Inför klimattoppmötet COP26 som nu har inletts i Glasgow har flera forskare krävt att politiska ledare tar hänsyn till klimatförändringens negativa hälsoeffekter. Hälsofördelarna med en klimatomställning hamnar lätt i skymundan och det blir snabbt fokus på tekniska och finansiella lösningar. Detta trots att hälsoargumentet är det mest skarpa och som borde leda till tydligast påverkan.

    Just det senare framkommer tydligt i Världshälsoorganisationen WHO:s specialrapport till COP26 The health argument for climate action. Där skriver FN-organet att hälsoargumenten för en snabb klimatomställning aldrig varit tydligare och att genom att genomföra dessa brådskande förändringar kan regeringar säkerställa en sund framtid för våra barn, barnbarn och framtida generationer. Rapporten är tänkt att ligga till grund för beslutsfattare och tjänstemän över alla sektorer för att möjliggöra de förändringar som krävs.

    WHO:s slutsats är att klimatförändringarna är det enskilt största hälsohotet som mänskligheten står inför och att även om ingen går säker från dess hälsoeffekter drabbas redan utsatta människor i låg- och medelinkomstländer hårdast. Därför hotar klimatkrisen att upphäva de senaste femtio årens framsteg inom utveckling, global hälsa och fattigdomsminskning, och att ytterligare vidga befintliga hälsoskillnader mellan och inom befolkningar.

    WHO:s generaldirektör Dr Tedros Adhanom Ghebreyesus skriver i förordet till rapporten att hälsa och rättvisa är centrala delar för att uppnå målen i Parisavtalet och för att göra COP26 till en framgång:

    Varje försening av att agera på detta globala hälsohot kommer oproportionerligt att påverka de mest missgynnade världen över.

    Rapporten innehåller tio rekommendationer som föreslår en uppsättning prioriterade åtgärder från det globala hälsosamfundet till regeringar och beslutsfattare med en uppmaning att agera skyndsamt i den nuvarande klimat- och hälsokrisen. Rekommendationerna har tagits fram i samråd med över 150 organisationer och 400 experter och hälsopersonal.

    10 rekommendationer

    WHO menar att de närmaste åren utgör ett avgörande fönster för regeringar att integrera hälso- och klimatpolitik i sina återhämtningspaket för covid-19 (rekommendation 1) och internationella klimatåtaganden (rekommendation 2). Medan kortsiktiga pandemisvar till stor del kommer att bestämma takten och riktningen för hälso- och klimatmål, kommer ambitiösa nationella klimatåtaganden att vara avgörande för att upprätthålla en sund återhämtning på medellång till lång sikt. För att uppnå målen i Parisavtalet måste hälsa och rättvisa placeras i centrum för FN:s klimatförhandlingar framöver. Hälsofördelarna med klimatåtgärder (rekommendation 3) anses nu vara väldokumenterade och erbjuder starka argument för transformativ förändring – och detta gäller inom många prioriterade åtgärdsområden: anpassning och motståndskraft (rekommendation 4), energiomställning (rekommendation 5), rena transporter och aktiv rörlighet (rekommendation 6), natur (rekommendation 7), livsmedelssystem (rekommendation 8) och finanssektorn (rekommendation 9). WHO betonar att hälso- och sjukvårdssektorn är en pålitlig och inflytelserik – men ofta förbisedd – klimataktör som kan möjliggöra transformationsförändringar för att skydda människor och planet (rekommendation 10).

    Rapporten är tydligt med att klimatförändringar redan påverkar hälsan på en mängd olika sätt, bland annat genom att leda till dödsfall och sjukdom från allt oftare extrema väderhändelser, såsom värmeböljor, stormar och översvämningar, störningar av livsmedelssystem, ökningar av zoonoser och mat-, vatten- och vektorburna sjukdomar och psykiska problem. Dessutom undergräver klimatförändringarna många av de sociala bestämningsfaktorerna för god hälsa, såsom försörjning, jämlikhet och tillgång till hälso- och sjukvård och sociala stödstrukturer.

    Vikten av snabba åtgärder

    WHO menar att genom att vidta snabba och ambitiösa åtgärder för att stoppa och vända klimatkrisen kan även hälsofördelar nås. Som exempel tar de upp att samma åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser också påverkar luftkvaliteten positivt och därigenom kan förtidiga dödsfall av dålig luft förhindras.

    Ett annat exempel rör främjandet av urbana grönområden som underlättar klimatanpassning samtidigt som de erbjuder hälsofördelar i form av minskad exponering för luftföroreningar, lokala kyleffekter, stressavlastning och ökat rekreationsutrymme. Som ett tredje exempel tar rapporten upp hur en övergång till mer näringsrik växtbaserad kost i linje med WHO:s rekommendationer skulle kunna minska de globala utsläppen avsevärt, säkerställa ett mer motståndskraftigt livsmedelssystem och undvika upp till 5,1 miljoner kostrelaterade dödsfall per år till 2050.

    Men, menar rapporten, tar flera beslutsprocesser kring klimatet för närvarande inte hänsyn till hälsofördelar och deras ekonomiska värdering. WHO har därför inrättat en expertarbetsgrupp om hälsofördelarna med att minska klimatförändringarna som kommer att ge nationella hälsopolitiker i stånd att lyfta hälsoargumentet för ambitiösa klimatåtgärder och säkerställa att hälsa är representerad i nationella och globala planeringsprocesser.

    Förhoppningsvis tar beslutsfattare till sig av dessa rekommendationer och sätter hälsan i fokus för den omställning som måste göras skyndsamt och omfattande. Det är kanske här den tydligaste vinsten finns.

    Kinas uppdaterade klimatlöften långt ifrån tillräckliga

    Med ett fåtal dagar kvar till klimattoppmötet i Glasgow släppte Kina under torsdagen sina uppdaterade klimatlöften. Löftena lovar dock inga skärpta åtaganden eller en ärlig ambition att agera tillräckligt kraftfullt för att begränsa den globala uppvärmningen. Samtidigt menar vissa kritiker att Kinas nya mål ändå kan förenkla förhandlingarna.

    Kina släpper ut mest koldioxid i hela världen. Trots president Xi Jinpings löfte om ett stopp för finansiering av kolkraft i andra länder för ett par veckor sedan har den nuvarande energikrisen fått Kina att öka sina investeringar i kolkraft. Flertalet uttalanden om klimatinvesteringar, ”peak emissions” och ökade resurser till skogsplantering har hörts från kinesiskt håll under det senaste året och nu uppdateras alltså landets nationella åtaganden.

    Xi Jinpings målsättning är nu att koldioxidutsläppen ska nå sin topp innan 2030 och att landet ska sikta på koldioxidneutralitet – det vill säga noll nettoutsläpp av koldioxid – innan 2060, rapporterar The Guardian. För att nå detta föreslås en minskning av koldioxidutsläpp som andel av BNP med mer än 65 procent jämfört med 2005 års nivåer, en ökning av fossilfria bränslen i energiförbrukningen till 25 procent, ökad beskogning med sex miljarder kubikmeter till 2030 samt enorma satsningar på sol- och vindenergi till 2030.

    Samma låga ambitionsnivå – men kan underlätta på COP26

    Men att kalla detta utspel för ett uppdaterat klimatlöfte är missvisande, eftersom löftena egentligen inte är en uppdatering alls. Det är snarare en sammanställning av tidigare utlovade målsättningar, som precis som då, fortfarande är långt ifrån tillräckliga.

    Klimatminister Per Bolund säger i en intervju i DN att han är kritisk till åtagandet.

    Jag hade hoppats på större steg, inte minst nu när det är så tydligt att det är lönsamt att investera i det förnybara. Och Kina lider självt svårt av både klimatkrisens och miljökrisens effekter, med så extremt dålig luftkvalitet och så stora interna miljöproblem. Så jag hade nog förväntat mig att de skulle vara villiga att göra mer.

    Frånvaron av uppdaterade ambitioner från Kina har varit en kritisk fråga inför klimattoppmötet. Att officiella löften nu finns på plats kan enligt vissa bedömare förenkla förhandlingarna. Länderna som signerat Parisavtalet ska lämna in uppdaterade nationella mål var femte år och hade Kina avstått från detta skulle processens tillförlitlighet kunna ifrågasättas – en process vars funktion är avgörande för det internationella klimatarbetet.

    Det hade varit väldigt olyckligt om Kina inte hade skickat in någon uppdatering, nu slipper man det störningsmomentet i diskussionerna i Glasgow – även om ambitionerna från Kina naturligtvis måste höjas mycket mer från detta, säger Johan Kuylenstierna, ordförande i Klimatpolitiska rådet, till DN.

    Spridda reaktioner: ”Inte tillräckligt konkret”

    Li Shuo från Greenpeace East Asia menar dock att Kinas beslut kastar en skugga över de globala klimatarbetet och att ”Kina måste komma fram med starkare planer för att utsläppen ska nå sin topp innan 2025.”

    https://twitter.com/LiShuo_GP/status/1453723942628167683

    Ola Hansén, klimat- och energipolitisk expert på WWF, håller med om vikten av att inte tumma på processen om uppdaterade ambitioner var femte år. Samtidigt innebär åtagandet om peak emissions först till 2030 att 1,5-gradersmålet är utom räckhåll.

    https://twitter.com/OlaHansenSEA/status/1453775098431819784

    Lauri Myllyvirta, ledande analytiker på den oberoende forskningsorganisation CREA, menar att målen om klimatneutralitet och peak emissions formaliseras i och med åtagandet, men att målen i sig inte är tillräckligt konkreta för att veta om utsläppen kommer öka eller minska fram till 2030.

    https://twitter.com/laurimyllyvirta/status/1453724388696592384

    Den slutliga domen och effekten av Kinas formalisering av det uppdaterade klimatmålet får vänta, men förhoppningsvis har ett av alla hinder som står i vägen för ett lyckat COP26 raderats.

    Vill du veta vilka de övriga knäckfrågorna under klimatförhandlingarna är? Läs COP-veteranen Mattias Goldmann sia om möjligheterna och utmaningarna inför mötet.


    Följ SMB:s bevakning av COP26 här!

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten nu på 413,88 miljondelar (ppm). Det är en liten ökning jämfört med förra veckans notering på 414,30 ppm. På ett år har det skett en ökning med 1,93 ppm. Sammantaget blev halten koldioxid under september månad i år 413,30 ppm, vilket är en ökning med 1,78 ppm.

    För bara 10 år sedan låg halten på 393 ppm och redan 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia.

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia. Detta bekräftades av IPCC-rapporten som betonar den mänskliga påverkan som otvetydig för den uppvärmning som skett och vars hastighet saknar motstycke under i alla fall de senaste 2 000 åren.

    Källa: NOAA

    Idag inleds FN:s klimattoppmöte COP26 i Glasgow och kommer under två veckors tid prägla världens klimatpolitiska samtal. Utmaningarna är massiva och mötet beskrivs som den sista chansen att begränsa den globala uppvärmningen.

    När det första klimattoppmötet COP1 hölls 1995 i Berlin var den genomsnittliga koldioxidhalten 360,97 ppm. Förra året nådde halten av koldioxid nya rekordnivåer på 413,2 ppm och ligger nu 49 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750. Därmed är världen halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten.

    Koldioxidhalten i atmosfären har i år nått nya historiska nivåer med ett månadsgenomsnitt på nästan 419 ppm i maj och dagsrekord på 421 ppm. Det är den högsta månadsnivån sedan mätningarna började för 63 år sedan vid NOAA:s Mauna Loa-observatorium på Hawaii. Ökningen för hela 2020 var cirka 2,30 ppm jämfört med 2019 och är en del i en tydlig trend.

    Världen är dessvärre långt ifrån att nå målen i Parisavtalet och går mot en uppvärmning på 2,7 grader, enligt flera FN-rapporter inför COP26. Nu stundar de två viktigaste veckorna på mycket länge i Glasgow. Dags att leverera.

    Källa: NOAA

    Brist på grönska dödar tusentals i onödan

    Ett stort antal för tidiga dödsfall i europeiska städer skulle kunna förhindras genom att öka exponeringen för gröna områden. Det visar ny forskning som tydligt betonar den gröna miljöns betydelse för stadens invånare.

    Att parker, botaniska trädgårdar och andra grönområden inte bara är trevliga att vistas i utan även har en positiv effekt på hälsan har vi ju känt till ett tag, men kanske inte hur betydelsefulla dessa är om vi skulle försöka sätta en siffra på dem. Det är nämligen vad forskare vid Barcelona Institute for Global Health i Spanien försökt räkna ut I en ny studie i Lancet Planetary Health genom att uppskatta antalet dödsfall som skulle kunna förebyggas i Europa om Världshälsoorganisationens WHO:s rekommendation om tillgång till grönområden uppnåddes. WHO rekommenderar nämligen att grönområden på minst en halv hektar ska vara tillgängliga inom 300 meters avstånd från bostäder.

    I Europa bor 75 procent av befolkningen i stadsmiljöer och forskarna jämförde 978 städer och 49 större städer i 31 europeiska länder för att sedan ranka dessa utifrån den andel grönska som fanns i staden. För att undersöka vilka städer som hade störst och lägst dödlighet rankade de och ordnade städerna från högsta till lägsta (866:e positionen).

    Totalt inkluderades nästan 170 miljoner invånare 20 år eller äldre som bodde i de 31 europeiska länderna, vilket motsvarar 32,2 procent av befolkningen. För 2015 fann de att om WHO:s rekommendation om tillgång till grönområden kunde följas så skulle 43 000 onödiga förtida dödsfall kunna förhindras varje år. Bland europeiska huvudstäder uppvisade bland annat Köpenhamn, tillsammans med Aten, Bryssel, Budapest och Riga den högsta dödligheten på grund av brist på grönytor.

    Betydelsen av grönområden har betonats tidigare, men den nya studien sätter nödvändiga siffror på en utveckling som vi behöver bryta när alltfler fortsätter flytta in till städerna och områden förtätas i och med nybyggnationer. Stadsinsatser som syftar till att öka grönytan blir därmed ännu viktigare och kan främja bättre hälsa och välbefinnande och minska befolkningens dödlighet av naturliga orsaker, samtidigt som det bidrar till utvecklingen av hållbara och friska städer.

    – Det finns exempelvis ett mycket tydligt samband mellan närhet till grönområden och antalet hjärtinfarkter, säger Patrik Grahn, professor i landskapsarkitektur vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) till DN.

    Grönast av alla städer är Paredes i Portugal, medan Cadiz i Spanien är minst grön. I den senare består endast sju procent av ytan av allmänna grönområden, samtidigt som nästan ingen av stadens invånare har ett sådant område i sin närhet.

    Alla svenska städer, förutom Malmö, klarar sig bra med placeringar på 663 eller därunder. Grönast av alla svenska städer är Göteborg, som kommer på plats 842 med 48,5 procent av grönområden och två tredjedelar av göteborgarna lever i områden som når upp till WHO:s rekommendation. Om alla hade gjort det, däremot, hade 14 fall av förtida död kunnat undvikas varje år. Malmö sticker dock ut med plats 262, oavsett om man mäter den totala grönskan eller närheten till offentliga grönområden. Det innebär att med mer grönområden hade 29 dödsfall kunnat undvikas, enligt studien.

    Det kan dock bero på ett metodfel som forskarna är väl medvetna om. En svaghet med deras metod är nämligen att den inte tar hänsyn till så kallade blå områden, det vill säga hav, sjöar och andra vattendrag, säger Mark Nieuwenhuijsen till DN:

    Det skulle kunna vara en förklaring, eftersom Malmö ligger vid vattnet. Å andra sidan lever 74 procent av malmöborna i områden som inte når upp till WHO:s rekommendation, vilket är en ganska stor andel. Det finns säkert jättemånga grönområden på andra ställen i Malmö, men det spelar inte så stor roll om de inte finns där människorna bor.

    Därmed är grönområden i städer inget som det går att kompromissa med. Naturliga utomhusmiljöer – inklusive grönområden – spelar en viktig roll för att bevara befolkningens hälsa och välbefinnande i städer. Förutom att har rekreationella-, sociala och kulturella värden tillhandahåller dessa miljöer även ekosystemtjänster och har ekologiska fördelar.

    Covid-19-pandemin har fått oss svenskar att vara ute i skogen mer än någonsin och de flesta ser naturen som en ventil. Det borde även finnas närmare hemmet, vilket även ofta hänger ihop för att klara av extremväder med grönområden. Deras värde behöver därför lyftas under COP26 som ett viktigt verktyg för att både hantera klimat och hälsa.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.