Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    Industrier inte lönsamma om hänsyn tas till miljökostnader

    En nyligen publicerad rapport indikerar att ingen av de 20 mest skadliga industrierna i världen skulle vara lönsamma om företagen tog fullt ansvar för sin miljöpåverkan. Detta understryker behovet av grundläggande förändringar i vårt globala industriella system.

    Rapporten, som är författad av miljökonsultbolaget Trucost på uppdrag av Natural Capital Coalition. Den avslöjar att kostnaden för företagens miljöförstöring uppgår till 4,7 biljoner dollar per år, något företagen inte betalar för. Summan utgör nästan fem procent av den globala bruttonationalprodukten i fjol, eller ungefär 7 000 gånger större än Sveriges BNP.

    Växthusgasutsläpp står för den största kostnaden (36 procent). Sedan kommer vattenanvändning (26 procent), markanvändning (25 procent), luftföroreningar (7 procent), mark- och vattenföroreningar (5 procent) och avfall (1 procent). Rapporten nämner fossilindustrier, livsmedelsindustrier och animalieindustrier som några av de mest miljöförstörande industrierna.

    Trucosts rapport pekar på ett globalt industriellt system som behöver en genomgående förändring för att bli hållbart. Det är inte bara bättre redovisning som behövs, utan ett nytt sätt att se på nyttjandet av naturresurser och de samhällskostnader som uppstår på grund av miljöförstörande industrier.

    Leif Öster: ”EU påverkar all skogsmark i Sverige”

    Mycket är ännu oklart om vad EU-parlamentets nyligen klubbade naturrestaureringslag kommer att få för konsekvenser. Men många fakta talar för att den får stora effekter för all skogsmark i Sverige. Det skriver SMB:s skogsexpert Leif Öster som i veckans krönika granskar det finstilta i det stora lagpaketet.

    KRÖNIKA: Häromveckan röstade EU-parlamentet ja till kommissionens nya naturrestaureringslag. Enligt ett pressmeddelande från LRF, kan fem miljoner hektar svensk mark påverkas.  Jag menar att all svensk skogsmark, 27 miljoner hektar, på olika sätt, kommer att beröras av den serie EU-beslut som nu tas. Förmodligen måste den svenska regeringen därefter se över hela den svenska skogspolitiken.

    ”It´s a good start”, sa Frans Timmermans, Europeiska kommissionens vice ordförande, när det stod klart att EU kommer att få en bindande naturrestaureringslag. Antagligen menade han både att nu startar förhandlingarna om förordningens exakta innehåll och att det nu urvattnade lagförslaget på sikt kan skärpas. Beslutet att börjar restaurera natur är bara ett av flera EU-förslag, som tillsammans kommer att påverka allt skogsbruk i Sverige.

    Sex nya lagar förbereds efter omröstningen

    Här är sex nya lagar som är beslutade, eller på gång: 

    LULUCF-förordningen: Den 28 mars beslutades om LULUCF-förordningen. En bra infografik finns här. Tanken här är bland annat att avlägsna CO2 från atmosfären genom att samla in den i mark och skogar. Sverige ska därför öka sin kolsänka med fyra miljoner ton till 2030. De svenska skogarna kommer förmodligen att behöva lagra mer kol, till exempel genom att låta skogen stå och växa längre. Nu ska lagstiftningen genomföras i Sverige.

    Avskogningsförordningen: Under våren antog Europarlamentet även den så kallade avskogningsförordningen. Det handlar om handel med ”vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse”.

    Regeringen beslöt därför i juni att att utse en särskild utredare som ska anpassa svensk rätt till den nya förordningen

    Intressant här är att olagligt avverkat virke kommer inte att få säljas överhuvudtaget. Exempelvis gjorde SCA nyligen en avverkning av skogar med mycket höga naturvärden, som förmodligen bröt mot SCA:s egna åtaganden enligt det internationella certifieringssystemet FSC. Troligen kommer nya EU-regler, som gör att sådant virke inte kommer att få säljas.

    Direktiv om övervakning av jordhälsa och resiliens: EU-kommissionen lade i början av juli 2023 fram ett förslag till direktiv om jordhälsa och resiliens. Den svenska regeringen har därefter skickat ut förslaget till en rad remissinstanser som har på sig till den 3 november att svara.

    Skogsövervakningslag: I år kommer EU-kommissionen även att lansera ett lagförslag för skogsövervakning och strategiska planer. Tanken är att ha ett gemensamt system för övervakning av tillståndet och förvaltningen av EU:s skogar. Data ska vara öppna och aktuella och kunna användas för olika former av strategiska skogsplaner.

    Här blir det  intressant att se hur detta projekt kan länkas samman med vår väl fungerande svenska riksskogstaxering. Det blir då oerhört viktigt att inte riksskogstaxeringens långa tidsserier bryts eller ändras.

    Förordningar om produktion och saluföring av växtförökningsmaterial och skogsodlingsmaterial: Tanken är här att reglera det skogsodlingsmaterial som används för att skapa nya skogar. Det kan handla om både frön, delar av och hela växter i skogsbruk och närliggande verksamheter.

    Förordning om naturrestaurering: Mest aktuellt just nu är juli månads beslut om att EU ska få en förordning för naturrestaurering. Nu väntar trilogförhandling mellan rådet, parlamentet och kommissionen om det exakta lagförslaget.

    Enligt en bedömning Ville Niinistö (Gröna/EFA) gjort är utgångsläget för de fortsatta förhandlingarna att lagens målsättningar tycks stå fast. Däremot blev förpliktelserna klart mindre stränga. De betyder att i slutförhandlingarna kan mycket ändras, lättas eller skärpas. Men förmodligen mildras skrivningarna i ursprungsförslaget från sommaren 2022.

    Att hantera sin viktigaste kund

    Europa är den i särklass viktigaste marknaden för svenska skogsindustriprodukter. Därför är det inte helt enkelt för lobbyorganisationerna LRF och Skogsindustrierna att vara öppet kritisk till vad de folkvalda i Europaparlamentet anser om hur vi i Sverige brukar våra skogar.

    Så trots att man egentligen är emot att EU har synpunkter på vårt skogsbruk så skriver Skogsindustrierna på sin hemsida att man  ”stödjer naturrestaureringsförordningens syfte, att återställa skadade ekosystem”.

    Och LRF skriver att ” syftet är gott och baseras på värden vi delar, att värna den biologiska mångfalden och restaurera ekosystem”. Ändå hade LRF i sitt remissyttrande till regeringen beräknat att enbart ”intrångskostnaden för formellt skydd blir ca 373 miljarder kronor.”

    Organisationen tillade att det kan bli ytterligare ”kostnader för att restaurera arters livsmiljöer enligt artikel 4:3. Dessa kostnader kan bli mycket omfattande beroende på hur punkten tolkas”. 

    EU-kommissionen gör en helt motsatt bedömning: de ekonomiska vinsterna av restaureringsåtgärderna är åtta till 38 gånger (4,1 ggr för skogsmiljöer) större än kostnaderna för att genomföra åtgärderna.

    Det verkliga utfallet får vi nog vänta och se vad det blir.

    Natura 2000-områdena prioriteras

    Intressant i remissyttrandet är att LRF föreslog, rörande naturrestaureringen, att ”Målet kan göras realistiskt genom att begränsa det till alla livsmiljöer i Natura 2000-områden”.  (Punkt 2 sidan 5).  Det är en ambitiös början som LRF föreslår och som EU gjorde till sitt förslag. De svenska Natura 2000-områdena är 4000 till antalet och med en sammanlagt yta på sju miljoner hektar.

    Sätta koordinater på allt virke

    Hur alla dessa nya lagar och förordningar sammantaget kommer att påverka det svenska skogsbruket är för tidigt att spekulera i. Men det finns en överordnad fråga som har diskuterats i Bryssel och det är kravet på att koordinatsätta allt virke. Tanken är att man ska kunna följa hela leveranskedjan från avverkningen till slutprodukt. Detta kommer bli svårt att göra i Sverige. I och för sig finns dessa data i skogsmaskinerna, men virket sammanblandas ofta i transporter eller på fabriksområden. Här har plantageskogsbruket på södra halvklotet möjligen en fördel. 

    Många frågor för regeringen

    Den svenska regeringen har fått kritik för att man nu pratat i över ett halvt år om en ny stor skogsutredning, utan att något har hänt. Kanske vill regeringen vänta tills alla dessa nya EU-lagar är kända? Den dagen väntar i så fall många stora frågor på svar:

    1. Om Sverige ska minska sina avverkningar för att klara en ökad kollagring – hur ska det gå till?
    2. Kan vi få till ett system för att sätta koordinater på allt virke?
    3. Vilka skogar är viktigast att skydda formellt?
    4. Och till sist frågan många undrar över – vilka skogar ska Sverige restaurera framöver?

    På den sista frågan kan jag ge några tips på hur svaret kan se ut:

    Överväg att restaurera 600 000 hektar marker planterad med contorta. Sedan finns det en miljon hektar granplanterad åker och äng och en miljon hektar dikad torvmark att fundera över. Skogsbruket har eftersatta röjningar på 1,4 miljoner hektar slyskog som bör gås över. Och det finns en stor volym stressad granskog i södra Sverige som kanske bör ersättas med skogar anpassade för den aktuella platsen. Allt detta bör ersättas med naturliga blandskogar.

    Se där, många miljoner hektar att jobba med. Mycket virke till industrin och många arbetstillfällen kommer på köpet.

    Och det går även att ställa om några miljoner hektar skogsmark. Vi har ju ställt om 92 procent av de svenska skogarna till kalhyggesbruk. Och bara sedan den nya skogspolitiken trädde i kraft 1993, har sex miljoner hektar naturligt föryngrade skogar ersatts med planterade skogar. 

    Årliga rapporter behövs

    Till sist. Vad dessa nya EU-lag slutligen kommer att innebära vet vi inte. Vi vet inte ens om de 20 procent av Europas natur som skulle återställas avsåg all natur eller skadad natur. Eller blir det nu Natura 2000-områdena?

    Skogsstyrelsen gör emellanåt så kallade Skogliga Konsekvens Analyser (SKA). Den senaste SKA 22 presenterades i oktober 2022.  Man utgår då från flera scenarier där Sveriges skogar nyttjas och sköts på olika sätt. Och så beräknar man vilka konsekvenser detta får på 100 års sikt.

    Men med de förändringar som nu sker i EU och i omvärlden, kan det vara läge att börja göra årliga SKA-analyser. Även riksskogstaxering bör få ökade resurser och ersätta de rullande femåriga medeltalen som idag presenteras med fördjupade årsvisa data.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Hawaii låg koldioxidhalten i atmosfären 15 juli på 421,49 miljondelar (ppm). Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 2,23 ppm. I våras slogs nytt rekord då mänskligheten för första gången passerade 425 ppm.

    Förra veckans medeltal blev 422,02 ppm, vilket är en ökning med 2,84 ppm jämfört med för ett år sedan. För 10 år sedan var veckovärdet 397,93 ppm.

    KÄLLA: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 423,68 ppm i juni, vilket är en ökning med 2,69 ppm jämfört med för ett år sedan. Temperaturen i maj var +1.22°C relativt till perioden 1880-1920.

    På grund av vulkanutbrottet vid Mauna Loa i slutet av november kommer mätdata från och med december 2022 från en plats vid Maunakea Observatories, cirka 33 mil norr om Mauna Loa-observatoriet.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Källa: NOAA

    En rad nya rapporter har lyft fram extraordinära temperaturer både på land och i havet i år och världen upplever nu extremvärme utan motstycke med värmerekord som följer på varandra. På flera ställen är det nu så varmt att det direkt farligt för människor och djur. Därmed blir kopplingen mellan klimat och hälsa plågsamt tydlig. Frågan är hur mycket mer extremvärme världen tål innan det når någon slags social tipping point.

    Haven har varit rekordvarma i fyra månader

    Världshavens medeltemperatur vid ytan slog först nytt värmerekord den 14 mars i år. I en allt varmare värld är värmerekord inte oväntade. Men utvecklingarna under våren tillhör inte det väntade. Istället för ett fåtal enstaka dagar av toppnoteringar, har värmen hållit i sig i noterbara fyra månader, och slagit rekord med bred marginal.

    Som SMB kunde rapportera i början av sommaren avviker havens temperaturer vid ytan kraftigt. Redan då hade det varit rekordvarmt i haven i nästan 90 dagar, och forskare var oroade. I brittiska the Guardian beskrev forskare avvikelserna som “aldrig tidigare skådade” och “outforskad terräng”. Nu, en månad senare, visar rekordtrenden inga tecken på att återgå till icke-banbrytande temperaturer. Istället har haven nu varit rekordvarma i fyra månader. Dessutom är marginalen ner till tidigare års temperaturkurvor betydligt större än i början av juni.

    Världshavens medeltemperatur, dag för dag. Källa: Climatereanalyzer.org

    Klimatforskare spekulerar i att förändrade vindmönster, låga nivåer av inblåst damm från Sahara över Atlanten och den globala uppvärmningen bör vara bidragande orsaker, men inget är säkerställt. 

    Meteorologiska världsorganisationen WMO sade tidigare i veckan att den varma havstemperaturen inte är en orsak av väderfenomenet El Niño, som startade för en dryg månad sedan, som det spekulerats i. Däremot förväntas El Niño framöver höja temperaturerna, både på land och i hav. 

    Mer göms under ytan

    Temperaturerna i Nordatlanten har särskilt bidragit till den höga medeltemperaturen i haven. Under våren och i juni har temperaturerna både varit rekordhöga och starkt avvikande med nästan en halv grad varmare vatten än tidigare toppnivåer för juni-månader och med flertalet marina värmeböljor (som hotar och skadar ekosystem), bland annat utanför de brittiska öarna.

    WMO höll på måndagen presskonferens om ämnet, och påpekade att förändringarna sträcker sig längre än det som termometrarna vid ytan plockar upp, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

    Det är inte bara yttemperaturen, utan hela havet [som] håller på att värmas upp och absorbera energi som kommer vara kvar där i hundratals år. Varningsklockor ringer särskilt högt som en följd av de oöverträffade rekordtemperaturerna i Nordatlanten, sa WMO:s talesperson under presskonferensen.

    Haven har nyckelroller i att dämpa klimatförändringarna. Utöver att de lagrar koldioxid har haven absorberat ungefär 90 procent av all den extra värme och energi som större koncentrationer av växthusgaser i atmosfären håller kvar på jorden. Detta har i sin tur dämpat effekterna av klimatförändringarna på land.

    Även Antarktis isar rekordsmå

    På samma presskonferens påpekade WMO även att Antarktis istäcke likväl det var rekordlågt med en sammanlagd ismassa som är 17 procent lägre än vad den brukar vara vid den här tiden på året. En klimatforskare på amerikanska statliga NOAA (National Ocean and Atmospheric Administration) illustrerar avvikelsen i grafen nedan. 

    Antarktis avvikelse. Källa: Zack Labe, @ZLabe på Twitter.

    Globala rekord tycks slås som på löpande band inom flera för klimatet viktiga områden just nu. Det är i alla fall tydligt.

    Oro när Tidöavtalet ska omförhandlas

    Tidöavtalet ska omförhandlas inför den kommande höstbudgeten. Det är osäkert hur detta kommer att påverka klimat- och miljöpolitiken, särskilt med tanke på Sverigedemokraternas (SD) växande inflytande i dessa frågor.

    Som SMB tidigare skrivit visar SD en tydlig strävan att sänka Sveriges klimatambitioner. Det är en grund för oro nu när Tidöavtalet ska omförhandlas inför höstbudgeten. Kan SD få igenom ytterligare försämringar av miljö- och klimatpolitiken?

    Vi bör notera SD:s tidigare framgångar i att påverka klimatpolitiken, där de har åstadkommit förändringar som sänkta bensin- och dieselskatter och ett slopande av reseavdragets modernisering. Med de nya förhandlingarna, kommer de att lyckas utöka sitt inflytande på miljö- och klimatpolitiken?

    Osäkerheten kring de andra partiernas svar på SD:s inblandning i Tidöavtalet, inklusive regeringspartierna, är ännu en öppen fråga. Kommer partierna att stå fast vid sina tidigare klimatmål, eller kommer de att vika sig för SD:s tryck? Denna fråga förtjänar uppmärksamhet när omförhandlingarna av Tidöavtalet tar sin början inför höstbudgeten.

    Allt detta understryker nödvändigheten av transparens och enhetlighet inom klimatpolitiken, liksom behov av medial insyn. Sverige behöver en ambitiös politik för att nå de uppställda miljö- och klimatmålen. Detta blir särskilt tydligt i ljuset av att Sverige gått från att vara i framkant inom området till att knappt nå upp till EU:s lägstanivåer.

    Avskogningen minskar i Colombia och Brasilien

    Äntligen syns en minskning av avskogningen i Amazonas. Det handlar om en minskning på omkring 30 procent i Colombia och Brasilien det senaste året. Men ännu är inte kampen över.

    Statistik från Colombia visar att avskogningen minskar. Den sjönk med 29 procent under 2022 till den lägsta nivån på ett decennium. Mellan 2021 och 2022 sjönk avskogningen i landet från 174,103 hektar till 123,517 hektar, vilket är en minskning på nästan 30 procent.

    Brasilien rapporterar också en minskning av avskogning. Avskogningen av Amazonas minskade med 34 procent under första halvåret 2023. Detta är den lägsta nivån på fyra år.

    Skydd av skogen

    Colombias miljöminister Susana Muhamad förklarar minskningen med att regeringen arbetat tillsammans med lokalsamhällen för att skydda skogarna och motarbeta illegala företag som bidrar till avskogningen. President Gustavo Petro har lovat att intensifiera ansträngningarna för att stoppa avskogningen och prioritera miljöskydd.

    Liknande initiativ har tagits av Brasiliens president, Luiz Inácio Lula da Silva, som också har stått upp mot illegal avverkning och skogsförstöring. Sedan han tillträdde ämbetet i januari har Lula pressat länder över hela världen att bidra till Amazonasfonden, ett initiativ mot avskogning i Brasilien.

    Kampen inte över

    Trots de positiva siffrorna är dock kampen långt ifrån över. Brottslingar och illegala företag fortsätter att utvidga sina verksamheter i regnskogen, vilket komplicerar ansträngningarna för att stoppa avskogningen.

    Dessutom blir urbefolkningar som står upp mot intrång och avskogning ofta utsatta för våld och hot. Nuvarande regeringarna i Colombia och Brasilien säger därför att kampen mot avskogning och klimatförändringar är kopplad till kampen för urbefolkningens rättigheter och säkerhet.

    Läs mer om problematiken i Amazonas och varför det är ett mycket viktigt område på SMB.

    Stora mängder bekämpningsmedel i vattendrag

    Enligt en ny studie sipprar hela 730 ton bekämpningsmedel ut i världens flodar och hav varje år. Totalt sett används årligen omkring tre miljoner ton bekämpningsmedel inom jordbruk i världen.

    Studien pekar ut floder med hög exponering för bekämpningsmedel. De ligger i USA (Mississippi och Sacramento), Argentina (Parana), Indien (Ganges), Kina (Yangtze, Pearl och Huang He) samt Sydostasien (Irrawaddy och Mekong). Även i Europa återfinns bekämpningsmedel i floder med störst uppmätta koncentrationer i Po och Donau.

    Forskarna menar att dessa bekämpningsmedel minskar den biologiska mångfalden i vattnet.

    Det är inte bara bekämpningsmedelsanvändningen som är viktig. Det som är viktigt är belastningen – det vill säga den applicerade massan och toxiciteten hos de enskilda aktiva ingredienserna, säger studiens huvudförfattare, Federico Maggi, docent vid University of Sydney, till The Guardian.

    Enligt studien innehåller över 13 000 kilometer floder mer än ett mikrogram bekämpningsmedel per liter. Denna nivå överstiger rekommenderade gränsvärden och påverkar akvatiska ekosystem.

    Frankrike inför rabatt på reparationer

    Frankrike lanserar ett bonussystem för att uppmuntra till reparationer av kläder och skor. 700 000 ton kläder handlar på soptippen i Frankrike varje år och bonusen är ett försök att främja mer hållbar konsumtion. 

    Regeringen satsar 154 miljoner euro på systemet, som kommer att bestå av rabatter för den som väljer att reparera sina plagg, under fem år. Nivån på rabatten per lagning kommer att lägga på 6-25 euro, rapporterar BBC.

    Utöver bonussystemet sätter man även press på klädindustrin. Genom ett nytt beslut tvingas producenterna informera om klädernas miljöpåverkan – på varje plagg. Det ska till exempel framgå hur stor mängd vatten och vilka kemikalier som använts vid tillverkningen. De nya kraven börjar gälla 1 januari 2024.

    I Sverige har kostnaden för reparationer tvärtom höjts – 1 april 2023 höjdes momsen på reparationer av bland annat kläder och skor. Tidigare låg momsen på sex procent, medan den numera ligger på det dubbla, tolv procent.

    Glädjande omröstning i EU: grönt för lag om restaurerad natur

    År 2030 ska EU-länderna ha återställt skadad natur inom minst 20 procent av sina land- och vattenområden. Det är kärnan i en ny lag inom unionens så kallade gröna giv. Beslutet innebär att torrlagda våtmarker ska bli blöta igen, igenlagda betesmarker öppnas, näringsläckage från jordbruket minska och naturskogar värnas.

    EU-parlamentet fattade beslutet under sin session på onsdagen. Lagförslaget har varit mycket omdebatterat och åkt berg- och dalbana i beslutsapparaten. Det var nära att helt kastas i soptunnan, vilket SMB tidigare berättat om.

    Omröstningen i parlamentet utföll med den inte alltför solida majoriteten 336 röster för och 300 emot. Enkelt uttryckt röstade de röda, gröna och, delvis, liberala för lagen, medan kristdemokrater, konservativa och högerpopulister röstade nej.

    Parlamentet har velat gå längre tidigare

    EU-parlamentet var i sitt ursprungliga förslag mer radikalt och föreslog att 30 procent av unionens land- och vattenarealer skulle omfattas av lagen. Nu hamnar det alltså på 20 procent.

    Den spanske politikern César Lunea, som var föredragande ledamot, sa så här efter beslutet:

    Lagen om återställande av natur är en viktig del av den europeiska gröna given och följer den vetenskapliga samsynen och rekommendationerna för att återställa Europas ekosystem. Jordbrukare och fiskare kommer att dra nytta av den, och den säkerställer en beboelig planet för framtida generationer.

    De svenska parlamentarikerna röstade enligt tidigare mönster, med ett undantag. Centerpartiets Emma Wiesner gjorde inte längre sällskap med Sverigedemokraternas, Kristdemokraternas och moderaternas ledamöter, som även denna gång röstade mot förslaget.

    Wiesner sa nu ja och sällade sig till den liberala gruppen, där även Liberalernas Karin Karlsbro ingår. Miljöpartiets, Socialdemokraternas och Vänsterpartiets politiker stödde liksom tidigare förslaget.

    Wiesner gjorde således en stor kovändning. Hon beskrev på Twitter så sent som för en månad sedan lagförslaget som ”ett enormt övertramp och ett otroligt naivt sätt att lagstifta på.”

    Hon förklarar sin totalomvändning med att viktiga förändringar i lagförslaget skedde inför parlamentets omröstning.

    Oro på kontinenten för lägre livsmedelsproduktion

    Bland annat infördes en skrivning om att lagen om restaureringsåtgärder inte ska tillämpas förrän ”nödvändiga villkor för att garantera långsiktig livsmedelsförsörjning” presenterats för EU-kommissionen.

    Restaureringslagen innebär att stora arealer våtmarker och betesmarker behöver återställas eller nyskapas för att öka den biologiska mångfalden. Bland motståndarna, inte minst på kontinenten, har oron för osäkrare livsmedelsproduktion varit en stark orsak till motståndet.

    Det finns även en stark politisk komponent som förklarar varför partier högerut på skalan ställt sig på bromsen. I flera länder, exempelvis Nederländerna, är jordbrukets miljöpåverkan mycket kraftig och den nya lagen kommer att innebära rejäla restriktioner.

    Inför EU-valet 2024 vädrar populistiska partier längst till höger stora möjligheter att vinna röster från en missnöjd lantbefolkning som känner sig svikna och trampade på. En sådan utveckling är tydlig i flera länder, skriver DN i en analys.

    Förespråkarna för lagen (vars partier i högre grad har sina väljare i städerna) pekar tvärtom på att matproduktionen blir långsiktigt mycket mer osäker om inte den biologiska mångfalden säkras. Att restaurera natur är även en viktigt klimatåtgärd, påpekar man. Det finn även tydliga forskningsresultat som visar att matproduktionen gynnas av återställd natur.

    Skogsindustrin och LRF har eldat på motståndet

    I Sverige måste mångfalden nu öka, inte minst i de biologiskt utarmade skogarna. Det innebär med stor sannolikhet att den intensiva avverkningstakten måste minska och de kvarvarande naturskogarna värnas. Det vill säga tvärtom mot dagens utveckling, där dessa slukas allt snabbare.

    Här finns en stor anledning till det svenska motståndet, som eldats på av skogsindustrin och Lantbrukarnas riksförbund.

    I detaljerna återstår mycket. Arbetet fortsätter för att sy ihop ett slutligt direktiv om återställningen av skadad natur. Bland annat väntar förhandlingar mellan parlamentet och ministerrådet, enligt unionens komplicerade beslutsordning.

    Det återstår också att se hur lagen till slut kommer att implementeras i Sverige. Värt att notera är att det för inte så länge sedan fanns en stabil majoritet i riksdagen som avvisade EU-förslaget, just med hänvisning till att skogsbrukets intressen skadas. Här hade högerpartierna sällskap med både Centerpartiet och Socialdemokraterna, vilket SMB berättade om.

    Den nuvarande svenska regeringens hållning till restaureringslagen har skapat frågetecken och rubriker. Under det svenska ordförandeskapet i EU röstade den svenska ministern ansvariga ministern, Romina Pourmokthari (L), i sällskap med sex kolleger från andra medlemsländer, nej till det egna kompromissförslaget, när det var uppe i ministerrådet i juni strax innan ordförandeskapet var över. Motivet för att säga nej till den egna kompromissen var, liksom tidigare, att det svenska skogsbruket missgynnas av restaureringslagen.

    Dock fick regeringen beröm för att den arbetat fram ett förslag som kunde antas av en bred majoritet i rådet, rapporterade SVT.

    Norge satsar på fortsatt ökad oljeutvinning

    Medan klimatkrisen accelererar fortsätter världens stora oljeproducenter att både skruva upp produktionen och planera för fortsatt utvinning. Norge finns i högsta grad med bland syndarna. Regeringen gav nyligen grönt ljus för nyinvesteringar i mångmiljardklassen.

    I slutet av juni gav den socialdemokratiska regeringen 19 olika produktionsfält för olja och naturgas tillstånd för fortsatt utvinning och utveckling. Enligt nyhetsbyrån Reuters innebär beslutet klartecken för satsningar på svindlande 200 miljarder norska kronor under de kommande decennierna.

    Det här är projekt som kommer att bidra till en fortsatt hög och stabil produktion från Norges kontinentalsockel, samt sysselsättnings- och värdeskapande, sa olje- och energiminister Terje Aasland på en presskonferens, rapporterade Climate home news.

    Enligt en rapport från det globala nätverket Climate Action Tracker hamnar Norge frekvent i fel rutor, när olika länders klimatambitioner granskas. Och dess chef Tasneem Essop har uttalat sig ytterst kritiskt mot regeringens senaste beslut:

    Det är äckligt hycklande av en av världens rikaste nationer, som samlat sin rikedom från att bränna fossila bränslen och bidragit till klimatkrisen. Norge måste upphöra med all ny produktion av fossila bränslen, omedelbart initiera planer för en snabb utfasning av fossila bränslen och betala de uppemot biljoner som krävs för sina klimatskador, säger Tasneem Essop.

    De norska regeringarna har länge, oavsett färg, uppvisat en närmast schizofren hållning i energi- och klimatpolitiken. Bara några veckor efter att Norge för sin del godkänt Parisavtalet 2015, gav regeringen med statsminister Erna Solberg (Höyre) i spetsen nya koncessionstillstånd för omfattande oljeletning i Barents hav.

    Den nationella kritiken var mycket omfattande. Beslutet ledde bland annat till stämningar mot norska staten i domstol, som miljörörelsen dock förlorade efter många turer.

    Den norska oljeindustrin och politiken har också försökt göra en, något bisarr, poäng av att oljeproduktionen blir allt mer ”koldioxidfri”. Detta då själva utrustningen för utvinningen konverteras och drivs med förnybar el, vilket Ny teknik berättat oms.

    De nationella utsläppen av koldioxid sjunker därmed i Norge. Men ytterst begränsat, jämfört med de utsläpp som all framtagen olja leder till. Enligt beräkningar står den norska oljan för årliga utsläpp av cirka 470 miljoner ton koldioxid, vilket SMB tidigare uppmärksammat.

    De här utsläppen bokförs dock, enligt det av FN fastställda räknesättet, i det land där oljan förbränns.

    Gustav Ramestad: ”Fel att straffa klimataktivsternas civila olydnad hårt”

    Jorden blir allt varmare. Och även om det idag görs mer för att bromsa uppvärmingen, är vi långt från att nå målen som fastslogs i Parisavtalet. Många känner en stor desperation. Aktivister drivs från de medel för att driva opinion som skyddas av yttrandefriheten till civil olydnad, som inte skyddas, skriver SMB:s krönikör och redogör för juridiken kring olydnadsaktioner.

    KRÖNIKA: Följderna av aktionerna får våra politiker att reagera med tal om hårdare straff, och av SVT jämförs civil olydnad med inhemsk terrorism. Dessa tendenser som vi ser står däremot i strid med den rätt till civil olydnad som måste respekteras i en demokrati. 

    Den civila olydnaden har en lång och ärofylld historia och var ett viktigt verktyg för demokratikämpar såsom Mahatma Gandhi och Martin Luther King. Man kan urskilja minst två sorters civil olydnad som förtjänar ett demokratiskt samhälles skydd. Den första användes exempelvis av Rosa Parks när hon vägrade flytta sig från sitt säte på bussen, när det reserverades för vita resenärer. Att välja att inte följa vad som ses som omoraliska regler och lagar är en viktig form av civil olydnad.

    Den andra formen, som i första hand ses i Sverige idag, är att som en del av en protest bryta mot lagen, exempelvis genom att inte följa en polis befallning, eller anordna en icke-tillståndsgiven offentlig sammankomst.

    Det är dock inget nytt påfund. Den amerikanske författaren och filosofen Henry David Thoreau var den första att skriva uttryckligen om civil olydnad. Och han genomförde också en protest av den arten, när han vägrade betala skatt i protest mot det mexikansk-amerikanska kriget och slaveriet i 1800-talets USA.

    Vad är civil olydnad?

    Exakt vad civil olydnad är och vilka lagbrott som ska ses som civil olydnad tvistas det om, men om man gör en restriktiv tolkning av begreppet – vilket innebär att gränsfall utesluts – kan begreppets kärna definieras. Med den definitionen vet vi vilka fall som är civil olydnad, även om det kan finnas fler fall som borde omfattas av definitionen. En möjlig definition är följande:

    Lagbrott som begås som en del av en protest är civil olydnad, även om protesten är riktad mot en annan lag eller samhällets agerande, om det sker utan personlig vinning och skadegörelse. Brottet måste även begås i det offentliga. Aktivisten behöver inte själv erkänna sitt brott, då det är en grundläggande rättighet att inte själv behöva utreda och bevisa sina brott inför en domstol. Det är statens ansvar.

    Inom denna definition faller sittstrejker på trafikleder i strid med polisens befallning, hindrande av skogsskövling genom olaga intrång samt att vägra sätta sig ned på ett flygplan. Att däremot limma fast sig på konstverk eller täcka dem i färg faller eventuellt utanför denna strikta definition av civil olydnad, vilket dock inte innebär att det inte är civil olydnad.

    Skulle konstverket vara skyddat av en barriär och den enda faktiska skadan av aktionen är den tid och utrustning det tar att återställa barriären, bör aktionen ändå kunna falla inom vår strikta definition av civil olydnad. Vid exempelvis en sittstrejk på en trafikled tvingas bilister vänta och förlorar tid samtidigt som drivmedel går åt i onödan, liknande effekter som aktionen mot det skyddade konstverket.

    Vilka följder är rimliga?

    När vi nu klarlagt vad som i alla fall är civil olydnad följer frågan vad rätten till civil olydnad får för faktiska följder. Det ger en ingen rätt att ostraffat begå dessa handlingar. En hörnsten i den civila olydnaden är straffet och aktivistens acceptans av eventuella straff. Rätten till civil olydnad och dess nära koppling till yttrandefriheten påverkar dock straffens art. Civil olydnad bör beivras som de brott som ligger närmast den faktiska handlingen, för att följa legalitetsprincipen och stärka tydligheten för aktivisterna i lagföringen.

    Straffen kan inte heller vara alltför långa. Individualprevention (den verkan som bestraffning har på den straffades benägenhet att begå nya brott) och inkapacitering (hit räknas till exempel fängelsestraff och fotboja) kan inte ligga till grund för längre fängelsestraff – straffen måste stå i proportion till den faktiska handlingen. Att inte följa polisens befallning ses i Sverige som ett inte så allvarligt brott, särskilt eftersom polisen har befogenhet att avlägsna personer från en viss plats. Att då, som åklagare i Sverige gjort, åtala aktivister för sabotage med en mycket högre straffskala, måste ses som en olovlig inskränkning av rätten till civil olydnad.

    Lika fall måste behandlas lika

    En invändning som kritiker ofta tar till är den eventuella fara som en vägblockad kan leda till för ambulanser som fastnar i köerna. Att beskylla aktivisterna för detta kan verka logiskt, men resonemanget brister. Orsakssambandet mellan protesten och en eventuell skada är för svagt, av flera anledningar. Först och främst är effekterna oöverblickbara. Det är omöjligt att veta hur många vars liv och hälsa eventuellt påverkas av protesten och protesten i sig är inte tillräcklig för att orsaka ambulansens försening. De andra bilarna spelar också in. I liknande fall anses inte heller orsakssambandet vara tillräckligt. Den som genom vårdslöshet orsakar en olycka hålls inte ansvarig för eventuella ambulanser som fastnar i efterföljande köer. Lika fall måste behandlas lika.

    Att gå så långt som SVT gör genom att jämföra civil olydnad med terrorism väcker även det många frågor. I EU:s rambeslut om terrorism definieras terrorism som handlingar som ”allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation” med syfte att ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning”, ”otillbörligen tvinga ett offentligt organ […] att utföra eller att avstå från att utföra en viss handling” eller ”allvarligt destabilisera eller förstöra de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land”.

    Den civila olydnad vi sett i Sverige hittills har inte syftat till att injaga fruktan i befolkning, tvinga offentliga organ till handling eller destabilisera samhället. Målet med aktionerna har varit att bedriva politiskt opinionsarbete. 

    Frågan är även om alla handlingar som enligt denna definition är terrorism, bör ses som terrorism om de samtidigt kan ses som civil olydnad. Få i Sverige hade nog menat att en rysk medborgare som idag, i protest mot kriget i Ukraina, vägrat betala skatt bör ses som en terrorist. Att vägra betala skatt kan dock allvarligt skada ett land om många gör det samtidigt och då allvarligt destabilisera de grundläggande ekonomiska strukturerna i ett land. En ensam klimataktivist kan inte allvarligt skada landet Sverige, så de som ser aktivisterna som terrorister måste bedöma deras samlade kraft, precis som skattevägrande ryssars samlade kraft bedömdes i exemplet ovan.

    Civil olydnad är ett viktigt medel i frihetskamper

    Det finns all anledning att vara försiktig när statens svar på civil olydnad diskuteras. Som nämnts ovan har det varit ett viktigt medel i frihetskamper som idag ses som självklara steg i mänsklighetens utveckling. Begreppet är också otydligt, även om en kärna tydligt kan urskiljas. De som väljer att ta till civil olydnad har därför svårt att veta exakt vilka handlingar som ryms inom begreppet.

    Att det är en rätt som måste skyddas i ett demokratiskt samhälle får också ses som självklart; att bestraffa någon som, utan skada för annan, följt sin moraliska övertygelse tycker få är rätt. Det bör inte heller jämföras med terrorism, som det tydligt inte är och jämförelsen förtar allvarligheten i terrorism, som faktiskt hotar samhällets grundvalar.

    Den civila olydnaden kan inte förbjudas, det är en logisk omöjlighet, men den får inte heller straffas för hårt. Det kan ingen acceptera. Så samtidigt som vi uppmanar ryssar till motstånd mot Kreml, stödjer iranska kvinnor som tar av sig sin slöja, måste vi alla stå bakom klimataktivisternas rätt att protestera – även i strid mot lagen.

    Över 60 000 dog av värme i Europa förra sommaren

    Sommaren 2022 var den varmaste någonsin i Europa och värmeböljorna avlöste varandra. Nu visar en ny studie att värmen krävde över 60 000 värmerelaterade dödsfall. Det är inte långt ifrån rekordsommaren 2003. Om inte mer effektiva anpassningsplaner genomförs kan Europa stå infö dubbelt så många dödsfall 2050.

    Med klimatförändringar blir värmeböljor allt vanligare och allvarligare, med uttalade effekter på människors hälsa. Sedan 1950 är det tydligt att värmeböljorna blivit vanligare och värre i nästan alla regioner globalt och är det extremväder som har den tydligaste kopplingen till den antropogena globala uppvärmningen. 

    De senaste åren har flera värmeböljor slagit temperaturrekord och lett till tusentals människors död. Under 2019 dog 356 000 människor i nio länder av sjukdomar relaterade till extrem värme. Den europeiska värmeböljan 2003 dödade mer än 70 000 människor, och värmeböljan 2015 i Indien dödade över 2 500 människor. Dessa siffror är sannolikt underskattningar eftersom dödsfall från värmeböljor ofta inte tillskrivs värmen, utan till sjukdomar som förvärras av värme, såsom hjärtsjukdomar.

    Efter värmeböljan i Europa 2003 ökade den samhälleliga medvetenheten som ledde till utformningen och implementeringen av anpassningsstrategier för att skydda riskgrupper. Men trots denna beredskap och anpassning dog mer än 61 000 människor av värme under förra sommaren i Europa, visar nu en ny studie i Nature Medicine. Detta är avsevärt många fler än tidigare uppskattningar på ungefär 16 000. Detta trots att tidigare studier visat att risken för dödsfall på grund av värme har minskat i flera europeiska länder.

    (a), Tidsserier från år till år av medeltemperaturer sommar (°C) i genomsnitt över de analyserade europeiska länderna. De raka linjerna visar den linjära anpassningen för perioderna 1991–2012 (exklusive år 2003) och 2013–2022. (b), Samband mellan sommarmedeltemperatur (°C) och sommarvärmerelaterad dödlighet (sommardödsfall) i de analyserade europeiska länderna. Den räta linjen visar den linjära anpassningen för perioden 2015–2022. Källa: Nature Medicine.

    Italien, Spanien, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Grekland hade de högsta värmerelaterade dödlighetstalen medan i relativa termer återfanns de i länder nära Medelhavet, såsom Italien, Grekland, Spanien och Portugal. Studien kom lämpligt när nu extremhettan än en gång lamslår södra Europa.

    Sommaren 2022 var den varmaste som någonsin uppmätts i Europa. Enligt EU:s statistikkontor Eurostat, var det ovanligt hög överdödlighet på plus 16 procent i juli och plus 12 i augusti. Enligt den nya studien i Nature Medicine var bördan av värmerelaterad dödlighet högre bland kvinnor än hos män och bland äldre.

    Källa: Eurostat

    Resultatet visar hur allvarligt extremvärmen redan påverkar världen vid en global uppvärmning på 1,2 °C, men där genomsnittet för Europa för den senaste 5-årsperioden redan ligger på 2,2 °C över förindustriell tid (1850-1900). Dessutom indikerar prognoser för kontinenten att temperaturerna, och deras hälsoeffekter, kommer att stiga i snabbare takt, om inte kraftfulla begränsnings- och anpassningsåtgärder vidtas.

    Med en juni som redan är den varmaste någonsin och en början på juli månad likaså är det viktigt att snabbt agera för att anpassa våra samhällen för att hantera värmen. I avsaknad av anpassning till framtida sommaruppvärmning kan vi, enligt den nya studien, förvänta oss en värmerelaterad dödlighet på 68 116 dödsfall i genomsnitt varje sommar år 2030, 94 363 dödsfall år 2040 och 120 610 dödsfall år 2050.

    Det finns goda exempel att ta efter med offentliga kylrum och varningssystem, men dessa måste skalas upp. Flera städer, men ännu inte i Sverige, har offentliga kylcenter som kan aktiveras vid extrema värmeböljor som människor kan uppsöka. Dessa är särskilt viktiga i områden med sårbara grupper som kan ha svårare att klimatanpassa beroende på brist på grönska där de bor samt ekonomiska hinder för att kunna skaffa luftkonditionering eller fläktar. Gällande vårt egenproducerade klimatförändringsproblem behöver samhället börja agera istället för att reagera. Det kommer nämligen bara att bli värre.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Hawaii låg koldioxidhalten i atmosfären 7 juli på 422,52 miljondelar (ppm). Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 3,36 ppm. I våras slogs nytt rekord då mänskligheten för första gången passerade 425 ppm.

    Förra veckans medeltal blev 422,61 ppm, vilket är en ökning med 2,65 ppm jämfört med för ett år sedan. För 10 år sedan var veckovärdet 398,34 ppm.

    Källa: NOAA

    Koncentrationen av koldioxid nådde 423,68 ppm i juni, vilket är en ökning med 2,69 ppm jämfört med för ett år sedan. Temperaturen i maj var +1.22°C relativt till perioden 1880-1920.

    På grund av vulkanutbrottet vid Mauna Loa i slutet av november kommer mätdata från och med december 2022 från en plats vid Maunakea Observatories, cirka 33 mil norr om Mauna Loa-observatoriet.

    Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på flera miljoner år, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Källa: NOAA

    En rad nya rapporter har lyft fram extraordinära temperaturer både på land och i havet i år. Den globala havsytans temperaturer nådde en ny topp i maj för andra månaden i rad och ligger i juni på oöverträffade nivåer för den här tiden på året, särskilt i Nordatlanten. Temperaturen har inte varit så hög sedan mätningarna började för 40 år sedan av det amerikanska väderinstitutet NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration). Med väderfenomenet El Niño nu officiellt bekräftat är frågan med hur mycket tidigare rekord ska slås.

    Världens varmaste dag

    Veckan som gick var den varmaste som någonsin uppmätt med globala värmerekord fyra dagar i rad. Det nya rekordet lyder 17,23 °C. Den varmaste dagen innan dess var i augusti 2016 när 16,92 °C uppmättes. Denna utveckling oroar klimatforskare starkt och det kommer dessutom oväntat snabbt tillsammans med värmerekord i havet. Michael Tjernström, professor i meteorologi vid Stockholms universitet till, säger till DN att det är medeltemperaturen som är särskilt oroande:

    Att det är ett globalt rekord är intressant och det är värre än extremt hög temperatur i enskilda områden några dagar eftersom värmebölja på någon plats oftast innebär kallare på någon annan. När hela jorden har en hög temperatur i medeltal, inklusive södra halvklotet där det är vinter nu, så säger det mycket mer.

    Mer el – var går naturens gräns?

    Ökad elektrifiering används som en gyllene glosa i klimatomställningen. Mer sällan ställs frågan om vår galopperande elkonsumtion ens är rimlig.

    Att storskalig elektrifiering är nödvändigt när det fossila ska fasas ut är de flesta överens om, från höger till vänster.

    Därefter tar bråket om kärnkraft versus vindkraft vid. Skyttegravskriget om vilket energislag som är billigast, tillförlitligast och vem som la ned vad tycks fortsätta år efter år.

    Oavsett kraftslag är det enorma mängder el som står på agendan.

    Fördubbling kommande decenniet

    Amerikanska energimyndigheten EIA spår att världens elproduktion kommer att växa med 80 procent mellan 2018 och 2050. En närapå fördubbling på drygt trettio år.

    I Sverige väntas elkonsumtionen öka ännu fortare. Energimyndigheten konstaterar att vårt nationella elbehov på kort sikt ser ut att fördubblas, från 140 terawattimmar 2018 till 280 terawattimmar 2035. Till 2045 kan elbehovet öka med upp till 370 terawattimmar.

    Transporter och industrier ska drivas på el. Bara projekten för fossilfritt stål, järnsvamp och batterier i norra Sverige väntas behöva runt 70 terawattimmar per år. Det är mer än hälften av vår årliga elanvändning i dag.

    Det kräver en historiskt snabb utbyggnadstakt av både elproduktion och elnät. Trycket från ökad konsumtion är så högt att Svenska kraftnät på en pressträff i veckan varnade för skakig effektbalans redan 2026.

    Att elkonsumtionen ska öka – på alla plan i samhället – ses som en given sanning när fossila bränslen äntligen fasas ut. Alla ska ha en elbil, alla ska kunna flyga elflyg och alla expanderade industrier ses som nödvändiga. Det väcker frågor: På vems villkor sker utbyggnaden? Var går naturens gränser?

    Politisk ovilja att minska energianvändning

    En gigantisk utbyggnad av elsystemet innebär målkonflikter. Det handlar bland annat om markanvändningskrockar med urfolk, biologisk mångfald och försvarsintressen. Sedan tillkommer frågor om infrastruktur, finansiering, fördelningspolitik och varifrån råmaterialet till batterier, elledningar och reaktorer ska komma.

    Förnybart, effektivisering och elektrifiering är dessutom bara en del av svaret på omställningen av energisektorn. Det är inte givet att ett kraftigare elsystem i sig innebär minskade utsläpp. 2022 växte andelen el från sol och vind globalt. Men, som Aftonbladets Jonathan Jeppsson påpekar: de fossilfria framgångarna äts upp av ökad totalkonsumtion. Utsläppen ökade.

    Det är alltså omöjligt att komma ifrån omfattningen av konsumtionen.

    Samtidigt finns en ovilja att genomdriva minskad energianvändning med politiska medel.

    Nyligen publicerad forskning från Uppsala universitet visar att strategier för begränsning och resurshållande av energi – på engelska energy suffiency – har lyst med sin frånvaro i svensk politik. När IVL Svenska Miljöinstitutet frågade riksdagsledamöter vilka åtgärder som de såg som viktigast för klimatet var intresset svalt för beteendeförändrande insatser.

    Inte planeten som sätter ramarna

    Smartare resurshållning skulle, i kombination med nödvändig utbyggnad, också gynna stabiliteten i elsystemet. Enligt Svenska kraftnät var konsumenternas minskade elanvändning under den gångna vintern – en direkt följd av höga elpriser – en viktig anledning till att elnätet klarade att stå pall.

    Jämfört med att bygga nya kraftverk är minskad elförbrukning ett billigt och snabbt sätt att bibehålla balansen i systemet. Nya svenska kärnkraftverk skulle ta mer än ett decennium att få på plats, till en rejält saftig prislapp. Med försämrade förutsättningar från regeringen har också vindkraftens utbyggnad tappat fart.

    Lägg där till att varje kilowattimme som inte används minskar konfliktytan mellan människor och natur.

    Tron på elektrifieringens kraft är symptomatisk för hållbarhetsdebatten. Mer el åt alla – människor ska kunna leva på som vanligt. Samhället ska inte anpassas efter planetens ansträngda ramar.


    Anna Ljungström är reporter och digital redaktör på Sveriges Natur. Hon sitter i SMB:s styrelse och var redaktör 2017-2022. Fler krönikor och ledare från SMB:s skribenter hittar du på SMB Opinion.

    Bättre jordbruksmetoder kan säkra 1,5-graders-målet

    Forskare säger att om vi gör våra jordar friskare, kan vi hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader. Detta genom att lyckas lagra 31 gigaton mer koldioxid varje år i friskare jord jämfört med i utarmad jord, enligt The Guardian.

    The Guardian berättar också om forskning som visar på fördelar med bättre jordbruksteknik. Sådana tekniker kan ge mer skörd och göra jorden bördigare på lång sikt. Men ofta väljer jordbrukare metoder som använder mycket konstgödsel. Dessa metoder kan leda till större utsläpp och mindre skörd över tid.

    Hur viktig jorden är för klimatet är något som The Guardian pratat om med Jacqueline McGlade, tidigare chefsforskare vid FN:s miljöprogram. Hon säger att många människor inte förstår hur viktig jorden är för klimatet. McGlade tror att vi kan göra jorden kolnegativ om vi ändrar hur vi bedriver jordbruk. En kolnegativ jord tar upp kol istället för att släppa ut det, och kan minska kostnaderna för jordbruket.

    Restaurering av utarmad jord

    FN uppskattar att 40 procent av all jordbruksmark i världen nu är utarmad och nedbruten, samt därmed har förlorat sin förmåga att ge god skörd. Det kan bero på att man använt jorden för hårt, skött om den på fel sätt, ägnat sig åt avskogning eller skadat miljön på andra sätt.

    McGlade säger dock till The Guardian att det går att återställa nedbruten jord. Jordbrukarna kan behöva betala mer i början när de byter till bättre metoder, men efter två till tre år kan skörden öka eftersom jorden har blivit friskare.

    Nya tekniker för att ta upp mer koldioxid

    De nya teknikerna kan också bidra till att ta upp mer koldioxid från luften och lagra kolen i jorden. Teknikerna kan till exempel vara att byta grödor oftare, så kallad grödrotation, plantera täckgrödor eller så direkt i jorden.

    Häckar kan också hjälpa till att lagra kol i jorden. De har underjordiska nätverk av svampar och mikrober som kan ta upp kol. Om vi tar hand om häckarna bättre kan vi öka mängden arter, minska jorderosion och stoppa skadligt jordbruksavfall som annars bland annat förorenar vatten.

    Ekologisk odling kan också hjälpa till. SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, säger att ekologiska jordbruk i genomsnitt lagrar mer kol än andra jordbruk. Det kan bero på att de tillför mer organiskt material till jorden. De kan till exempel använda organisk gödsel och odla vall, och odla fleråriga klöver- och gräsarter som främst används till foder. Det ger mycket växtrester som kan bli kvar i jorden.

    Stavanger inför gratis kollektivtrafik

    Stavanger, Norges fjärde största stad, införde den 1 juli avgiftsfri kollektivtrafik. Införandet är ett försök som pågår i ett år. Gratisresor erbjuds till alla som är folkbokförda i kommunerna Stavanger, Sandnes, Sola och Randaberg. 

    Satsningen, som Bussmagasinet var först i Sverige med att rapportera om, är den första i sitt slag i Norden. Satsningen beräknas kosta 200 miljoner norska kronor. Kommunen har som mål att 70 procent av stadens resor ska ske med kollektivtrafik, på cykel eller till fots, något man alltså hoppas att projektet ska bidra till. 

    Situationen i Sverige

    I Sverige finns ett antal kommuner som erbjuder eller har testat nolltaxa i kollektivtrafiken, enligt en sammanställning av Planka.nu. Diskussionerna kring subventionering av kollektivtrafik har fått liv under året, inte minst efter Tysklands test med kollektivtrafikresor i hela landet för 9 euro i månaden, ett försök som sedan ledde till en permanent satsning. Nu har landet lanserat ”Tysklandsbiljetten”, som möjliggör fria resor i landet för drygt 500 kronor per månad. Miljöpartiet tog inspiration och la fram ett förslag om en svensk motsvarighet, ”Sverigekortet”.

    SL, som ansvarar för kollektivtrafiken i Stockholm, meddelade under 2022 att de arbetar med ett system för “capping”, det vill säga en pristakmodell. När det är på plats kommer ett visst antal köpta enkelbiljetter på en dag automatiskt övergå till en dygnsbiljett. Västtrafik, kollektivtrafikaktör i Västra Götaland, arbetar i stället med ett återbäringssystem.

    Ingen mirakellösning

    Införandet av avgiftsfri kollektivtrafik har dock inte visat sig leda till automatisk minskning av biltrafiken. En risk är dessutom att cykling och gång minskar, vilket kan ha negativa effekter för såväl klimat och miljö som folkhälsan. En rapport från K2, Sveriges nationella centrum för forskning och utbildning om kollektivtrafik, slår fast att om målet är att minska biltrafiken, bör nolltaxa finansieras genom att bilismen tar de ökade kostnaderna för kollektivtrafiken.

    Behovet av att minska biltrafiken är stort. Inrikes transporter står för en tredjedel av Sveriges växthusgasutsläpp och för att minska transportsektorns klimatpåverkan behöver vi ställa om till ett transporteffektivt samhälle, med tyngdpunkt på gång, cykel och kollektivtrafik.

    Rika länder kan bli skyldiga fattiga länder 170 biljoner dollar år 2050

    En ny studie i Nature Sustainability har räknat ut att rika länder som överskridit sina respektive rättvisa andelar av koldioxidutsläpp kan på goda grunder komma att utkrävas 170 biljoner dollar av länder som hållit sig inom den planetära gränsen.

    Världens atmosfär är en så kallad allmänning – där finns inga nationsgränser. Effekterna som följer av en atmosfär med högre koncentrationer av växthusgaser drabbar människor, oavsett hur mycket de själva har släppt ut och oavsett hur mycket av deras välstånd som är en följd av förbränning av fossila bränslen eller av förändrad markanvändning. 

    Den planetariska gränsen på 350 ppm (miljondelar) koldioxid (eller motsvarande för andra växthusgaser såsom metan) utgör den yttre gräns mänskligheten inte kan överskrida för att inte riskera jordens stabilitet. (Gränsen passerades 1988). Detta enligt bland annat Stockholm Resilience Centers vetenskapliga ramverk för de planetära gränserna. 

    Givet 350 ppm-gränsen (samt gränserna för 1,5 respektive 2 graders uppvärmning) kan man således räkna ut hur mycket ett land baserat på dess befolkningsstorlek får lov att rättvist släppa ut, utan att planetens stabilitet riskeras. Lägger man även till FN:s klimatpanel IPCC:s priser för växthusgasutsläpp kan man således estimera hur mycket ett visst land som har överskridit sin andel är skyldig ett annat som inte har det. Med olika, sedan tidigare beräknade, nettonollutsläppscenarion kan man då även uppskatta framtida kostnader och kompensationer. Det är precis det här forskare bakom en ny studie har gjort. 

    Kompensation motsvarande sju procent av världsekonomin

    Studien är den första i sitt slag – där överutsläppande länder hålls ekonomiskt och kvantitativt ansvariga för sin respektive del i skapandet av klimatförändringarna. I Parisavtalet förkunnas det att rika (”utvecklade”) länder har ett större ansvar och bör gå före i att minska utsläppen. Men skrivelserna specificerar inte summor och siffror. Således hålls inte länder med historiskt höga utsläpp ansvariga till fullo.

    Inom Pariavtalets olika ramar och tillägg (som bland annat tillkommit som följd av de senaste årens COP-konferenser) återfinns däremot skrivelser och åtaganden som stipulerar faktiska ekonomiska belopp inom klimatanpassning, samt det som klimatanpassning inte lyckas förebygga – loss and damage. Det sistnämnda förhandlades fram under FN:s senaste klimatkonferens – COP27 – i november ifjol. Men liknande skrivelser gällande själva grundorsaken – att vissa länder släppt ut alltför stor mängd växthusgaser – återfinns alltså inte. Här bidrar studien till att fylla detta tomrum.

    Totalt uppskattas rika länder från globala nord (Europa, USA, Kanada, Israel, Australien, Nya Zeeland och Japan), – länder som överskridit sina rättvisa andelar – vara skyldiga länder som hållit sig inom den planetära gränsen 170 biljoner dollar år 2050. Alltså motsvarande sju procent av världens sammanlagda årliga BNP. Pengar som borde gå till att finansiera fattigare länders omställningar, enligt författarna.

    ”Orättvisan är slående”

    På Twitter uttalar sig en av medförfattarna – Jason Hickel vid Barcelonas autonoma universitet (UAB) och London School of Economics – om studiens slutsatser.

    “Länder i Globala nord har inte bara överskridit sina rättvisa andelar av den säkra planetära gränsen, utan även 1,5 och 2 gradersbudgetarna. Med bred marginal. Och konsekvenserna faller hårdast på Globala syd. Orättvisan är slående”, skriver Hickel.

    Störst skuld har USA, som överskrider sina andelar fyra gånger om. Storbritannien har approprierat 2,5 större del av atmosfären än vad de rättvist borde, medan Sveriges motsvarande siffra är 2,12.

    Men, Hickel trycker även på att utsläppsandelar inte heller fördelas rättvist inom länder. ”Ansvaret för de överskridande utsläppen ligger till största del hos de rikaste klasserna”, skriver han vidare.

    Oavsett hur sannolikt det kan te sig att rika länder faktiskt kompenserar fattigare länder i enlighet med studien, belyser den likväl storleken av den globala ojämlikheten i mänsklighetens påtvingade förändringar av planetens klimat.

    Studie visar: övergång till förnybar energi lönar sig på sex år

    En studie från Stanford University visar att 145 länder kan övergå till förnybar energi inom sex år. Det är en omställning som skulle skapa 28 miljoner fler jobb globalt i jämförelse med nuvarande energilösning.

    Studien pekar på kostnadseffektiviteten i en övergång till förnybar energi, trots bekymmer och utmaningar. Övergången till vind, vatten, solenergi och energilagring skulle betala tillbaka investeringskostnaden inom sex år.

    Främst handlar det inte om en teknisk utmaning, utan studien visar att vi redan har tillgång till 95 procent av de nödvändiga teknologierna. En annan viktig poäng i studien är att jobb kommer att kunna skapas. Forskarna visar på att trots att jobb kommer att försvinna inom gruv- och fossilbränslesektorerna, kommer det med de nya jobben inom förnybar energi totalt bli fler jobb än i dag.

    Således, studien visar möjligheten till en fullständig övergång till förnybar energi, både tekniskt och ekonomiskt. Största hindret? Att hitta politiskt stöd för denna snabba omställning.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.