Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng

    30 års kamp för ändrade reseavdrag snart avgjord

    Den socialdemokratiska regeringens förslag om att slopa reseavdraget och göra kollektivresor mer attraktiva har sannolikt tillräckligt stöd i riksdagen. Naturskyddsföreningen som drivit frågan i 30 år håller tummarna.

    Dagens system med skatteavdrag för resor till och från jobbet gynnar i allt för hög grad bilpendling till arbetet, och därtill de med högre inkomster och boende i städer jämfört med landsbygden.

    Dessutom är det lätt att fuska med och håller därmed borta mer skatteinkomster för staten än vad det rätteligen borde göra.

    Så lyder de huvudsakliga invändningarna som ligger bakom viljan att förändra dagens system för att kompensera medborgarna för arbetsresorna.

    Nyligen presenterade regeringen sitt förslag som går ut på att inkomstskatteavdraget försvinner och ersätts av en skattereduktion som är oberoende av vilket färdmedel som används och som utgår från hur långt det är till jobbet.

    Dagens system är krångligt och omodernt. Det nya förslaget innebär förenklingar och att fler ska kunna ta del av skattereduktionen, särskilt de som inte bor i stora städer, sa finansminister Mikael Damberg när förslaget presenterades.

    För boende i städer utgår enligt förslaget skattereduktionen vid avstånd över tre mil, medan den undre gränsen för landsbygdens pendlare är 1,5 mil. Den övre gränsen för skattereduktionen ligger för landsortens boende på åtta mil enkel väg enligt förslaget.

    Det helt nya är att skattereduktionen även utgår om man cyklar, tar buss eller tåg, och med samma belopp som om egen bil användes istället.

    Exakt vilka belopp det kommer att handla om är ännu oklart. Regeringen har först sagt att reformen skulle vara budgetmässigt neutral, men korrigerat den uppfattningen vilket innebär att man kan återkomma med pengar i höstbudgeten. Förslaget är tänkt att träda i kraft den 1 januari 2023.

    För Naturskyddsföreningen ses förslaget, om det går igenom, som en stor seger för ett lobbyarbete som pågått ända sedan 1993. Föreningen framhåller i sin kommentar att både klimatet, miljön i stort, liksom statskassan gynnas av förändringen.

    Förslaget ger stora miljövinster, är mer rättvist utformat och motverkar det omfattande fusk som präglar dagens system, heter det i kommentaren på SNF:s hemsida.

    Hur stora blir då de beräknade utsläppsminskningarna som en följd av att bilpendling gynnas i lägre grad? Den enda beräkningar som finns gjordes av utredarna av förslaget, Reseavdragskommittén, och man kom fram till inte överväldigande 220 000 ton lägre koldioxidutsläpp per år. Totalt släpper personbilstrafiken idag ut cirka 9,45 miljoner ton, enligt Naturvårdsverket.

    Supermiljöbloggen frågar Jens Forsmark, Naturskyddsföreningens sakkunnige på området, om vad han ser som den huvudsakliga vinsten med att ändra systemet.

    Trafikens miljöpåverkan har enormt många aspekter och därför måste olika saker göras. Miljön och klimatet påverkas av sådant som reduktionsplikten och beskattningen av tjänstebilar, och mycket annat. Att förändra reseavdragen är en av de många åtgärder som behövs.

    Vi hade väl helst sett att den här subventionen försvann helt. Men eftersom detta är politiskt omöjligt är det viktigt att det nya systemet i vilket fall är färdmedelsneutralt och avståndsberoende, säger Forsmark till SMB.

    Minoritetsregeringen behöver få färre än 175 röster mot sitt förslag i riksdagen för att förslaget inte ska falla. Det innebär att V, MP och C, samt politiska vilden och förre V-ledamoten Amineh Kakabaveh aktiva eller passiva stöd behövs för att säkra att det inte faller.

    SMB har frågat Centerpartiet och Vänsterpartiet var de står i frågan. Enligt Hanna Wagenius (C) är det inte troligt att hennes parti röstar för avslag på propositionen, medan man däremot i ett särskilt yttrande kräver förändringar i förslaget. C vill bland annat höja gränsen för längsta pendelsträcka i landsbygden till 15 mil enkel väg. Även V kräver höjd gräns för arbetsresor på landsbygden.

    Kraftigt sänkt gränsvärde för PFAS i dricksvatten föreslås

    Livsmedelsverket föreslår strängare gränsvärde för PFAS i svenskt dricksvatten i det lagförslag som nu presenteras. Naturskyddsföreningen vill dock se ännu strängare värden i nivå med Danmark och EU.

    Efter lång väntan kom nu äntligen Livsmedelsverkets förslag till nya gränsvärden för PFAS i dricksvatten. Det innebär en kraftig minskning jämfört med dagens nivåer, från 90 nanogram per liter dricksvatten till dagens förslag på fyra. Bakgrunden till den kraftiga förändringen är de forskningsbaserade riktvärden som den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) presenterade 2020.

    Som Naturvårdsverket tydligt betonat undersökte dock EFSA enbart fyra PFAS-ämnen (PFOS, PFOA, PFNA, PFHxS) av en stor och komplex grupp på mellan 5 000 och 9 000 ämnen med varierande egenskaper och bred användning i samhället. En ökande andel aktörer vill därför se ett totalförbud för hela gruppen och EU har börjat ta steg i denna riktning.

    Det föreslagna riktvärdet kommer få stora konsekvenser. En viktig källa till intag av PFAS är vårt dricksvattnet och enligt Naturskyddsföreningen har minst två miljoner svenskar för höga halter av PFAS i sitt dricksvatten med ett stort mörkertal gällande det totala intaget.

    Som branschföreningen Svenskt Vatten kommenterat kommer dricksvattenproducenter att behöva vidta åtgärder som innebär ökade kostnader för vattenverken och VA-branschen. 

    Även ansvarsfrågan kan påverkas i nu pågående rättsfall, där brandskum innehållandes PFAS-ämnen använts vid Försvarsmaktens flygflottiljer utanför bland annat Ronneby och Uppsala.

    Naturskyddsföreningen har därför under en längre tid argumenterat för kraftigt sänkta gränsvärden i nivå med EFSA och Danmarks antagna nivå på två nanogram per liter dricksvatten. Med Livsmedelsverkets nya förslag på fyra nanogram når man inte ända dit.

    I Danmark var det skyhöga halter av PFAS bland betande kor som under en längre period hade druckit förorenat vatten från en brandövningsplats som satte fokus på frågan. Veckans Vetenskapsradion Klotet tar upp hur det PFAS-förorenade vatten även förorenade det kött som människorna i området åt av och som gav dem höga halter av PFAS i blodet.

    Det är dessutom viktigt att betona att barn kan dricka mindre av det förorenade dricksvattnet innan de överskrider gränsvärdet eftersom de väger mindre  och  dricker mer i förhållande till sin kroppsvikt. Forskning har även observerat försämrat immunsystem hos barn av PFAS, vilket lett till oro för hur dessa ämnen kommer ackumuleras över tid och vilka hälsoeffekter detta kommer få.

    Livsmedelsverket förslag ska nu ut på remiss och kan förhoppningvis träda i kraft 1 januari 2023. Förhoppningsvis är detta ett viktigt steg på vägen att påbörja utfasning och uppstädning av okända ämnen som dumpats i miljön utan en tanke på morgondagen.

    Alternativa bränslen viktigt – men räcker inte hela vägen

    Ny studie visar stor klimatpotential med förnybara drivmedel inom såväl sjöfarten som flyget. Bra analys, men SMB varnar för teknikoptimism.

    Enligt den nya studien, utförd av forskare från IVL Svenska Miljöinstitutet och Chalmers, kan utsläppen från svensk sjöfart och flyg minska rejält till 2050 med en kombination av alternativa bränslen.

    Forskarna pekar framför allt på behovet av elektrifiering för samtliga transportalternativ och menar att det är ett kostnadseffektivt alternativ. En slutsats är också att biodrivmedel behövs på kort sikt för alla transporter, men på längre sikt särskilt inom sjöfart och flyg.

    En kombination av bränsleval kommer att behövas, med delvis olika alternativ för olika segment. För kustnära sjöfart med korta sträckor är batteri-elektrisk framdrift effektivt. Men om de färjorna behöver gå väldigt snabbt kan vätgas eller metanol behövas. Vid långväga sjöfart eller flyg blir det problematiskt med enbart eldrift. Där är flytande bränslen som biodrivmedel och elektrobränslen, vätgas eller kanske ammoniak mer intressant, säger Julia Hansson, forskare på IVL.

    Det råder ingen tvekan om att samhället snabbt måste ställa om från fossila bränslen, som både bidrar till miljöförstöring och accelererar klimatkrisen. Samtidigt riskerar den nya studien understödja teknikoptimism.

    Den huvudsakliga lösningen tycks vara ändrat bränsle snarare än minskat antal transporter, även om forskarna påpekar att fossilfria bränslen bör kombineras med en översyn av såväl energi- som transportanvändningen. 

    Att andra forskare tidigare påvisat att det inte räcker med ändrade bränsletyper tar inte upp något större fokus. Till exempel analyseras inte faktumet att allt pekar på att det kommer dröja väldigt lång tid innan flyget kan elektrifieras i stor skala.

    Det här är något som Kimberly Nicholas, docent i miljövetenskap vid Lunds universitet och författare till boken ”Under the Sky We Make: How to Be Human in a Warming World”, pekade på i en debattartikel i Aftonbladet:

    Elflyg beräknas de närmaste årtiondena kunna klara resor på max 2200 kilometer, det vill säga: Du kommer kanske kunna flyga London-Berlin men inte London – New York och de kortare resorna går ändå att ersätta mer klimatvänligt och ofta till och med snabbare med höghastighetståg. Vi behöver alltså snarare minska efterfrågan på flyg, det vill säga helt enkelt flyga mycket mindre.

    Ett annat problem med teknikfokuset är att det redan idag råder brist på hållbara biobränslen. Både biltrafiken, flyget, sjöfarten och industrin planerar för ökad biobränslekonsumtion, men det är ytterst tveksamt om bränslet kommer räcka.

    Ytterligare en viktig faktor är att ökad förbränning av biomassa på kort sikt också kommer att öka koldioxidutsläppen. För att biobränsle ska vara en hållbar lösning måste det kombineras med mer lagring av koldioxid, antingen genom naturliga kolsänkor i exempelvis skog och våtmark eller ännu osäkra tekniker för infångning.

    Det finns alltså en överhängande risk att tanken på elflyg och biobränslen som räddningen på dagens situation kan bidra till en falsk förhoppning om att enbart teknisk utveckling kommer lösa klimatkrisen och att vi därför utan problem kan fortsätta transportera oss som vanligt.

    Förbud mot rysk olja innan årets slut

    EU-kommissionen föreslår embargo mot all rysk olja – dock först i slutet av året.

    I ett nytt åtgärdspaket mot Ryssland föreslår EU-kommissionen ett fullständigt importförbud mot all olja. Det kommer dock inte träda i kraft direkt.

    Råoljeimporten ska fasas ut under sex månader, och i slutet av 2022 blir det slutpunkt även för raffinerat oljebränsle som bensin och diesel.

    Det utdragna tidsplanen får kritik från Greenpeace.

    EU:s förbud mot rysk olja är ett viktigt steg mot att stoppa pengaflödet till Putins krig i Ukraina, men har redan tagit för lång tid. Att det inte kommer träda i kraft förrän i slutet av året ger Putin möjlighet att hitta andra marknader för sin olja. Vi kommer inte att lösa de problem Europas oljeberoende skapar genom att byta leverantör, vi måste minska energibehoven, fasa ut alla fossila bränslen och ställa om till ett hållbart energisystem, säger Isadora Wronski, senior strateg på Greenpeace, i ett pressmeddelande.

    EU-parlamentariker Jakop Dalunde (MP) anser att all energiimport bör stoppas direkt.

    Att vänta sex månader är att fortsätta finansiera Putins invasionskrig i Ukraina i sex månader till, säger han till Europaportalen.

    Sluta subventionera bekvämlighetsresor

    Det finns många saker skattepengarna inte borde gå till. Subventionerade charterresor till Kanarieöarna, subventionerade bubbelpooler och subventionerade bränslepriser för bekvämlighetsresor med bil, skriver Simon Vinokur, socialantropologistudent.

    Kunde man cykla fyrtio minuter som barn på 80-talet för att ta sig till en bra badplats så kan man ta bussen med barnen till ishockeyträningen på 2020-talet – eller betala sitt eget bränsle. 

    Det börjar bli dags att dela upp bilåkandet i två delar: bilresa på grund av bekvämlighet och bilresa på grund av nödvändighet. Bilresa på grund av bekvämlighet borde bilägaren ifråga betala betydligt mer för än en bilägare som kör på grund av nödvändighet.

    Staten subventionerar inte folks soffor bara för att de är bekväma. Varför subventionera folks bilresor om det finns kollektivtrafik?

    Att definiera en nödvändig resa är lite krångligare än att definiera en bekvämlighetsresa, så varför inte börja i den senare änden?

    Alla bilresor man försvarar med att ”det är så jobbigt att ta bussen” eller ”det tar så lång tid att ta bussen” är bekvämlighetsresor. Hinner man inte med alla barnens aktiviteter eller orkar man inte med alla middagarna hos vännerna om man inte tar bilen så går det utmärkt att låta bli en del av de resorna – eller räkna in kostnaden för bränslet i kostnaderna för ungarnas fotboll, klarinettlektioner eller vad de nu sysslar med.

    När man väl etablerat skillnaden mellan bekväma och nödvändiga resor börjar det bli dags att ta tag i problemet med att det finns folk som måste använda bil i ett rikt land som på många sätt är ett föregångsland ur miljö- och klimatsynpunkt. Nödvändighetsbilåkandet bland allmänheten borde vara extremt lågt – om inte i princip obefintligt. 

    Att bo på landsbygden och ha långa sträckor till arbete, skola och matbutiker borde inte kräva att man har bil. Det finns ingen bra ursäkt till varför vissa delar av landet har en obefintlig eller nästintill obefintlig kollektivtrafik.

    Storsatsa på bussar på landsbygden – initialt för att täcka resor till och från skola och arbete. Varför lägga flera miljarder på bränslesubventioner till alla när man istället kan satsa dem på kollektivtrafik i de delar av landet där det verkligen behövs.

    Höj bränslepriserna lite till – folk i städer och samhällen behöver sällan bil – och subventionera istället bränsle till bönder och folk som är skrivna på adresser med mer än till exempel en kilometer till närmsta busshållplats. 

    Låt konsumenterna ta effekten av högre transportkostnader och satsa mer på svenska bönder. All mat behöver inte finnas året om – och vill man ändå ha jordgubbar, tomater och avokado året runt så får man köpa det om man har råd. Det är ingen mänsklig rättighet att ha råd med precis vad som helst när som helst. Däremot borde det ses som en mänsklig rättighet att slippa undan en framtida klimatkatastrof i mesta möjliga mån.

    Det kan omöjligen vara något annat än lathet och populism som gör att det inte satsas fullt ut på kollektivtrafik på landsbygden. Folk vill ha sina bilar och ingen politiker vågar på allvar säga emot det. Nu är det både krig och klimatkris. Bättre läge att skapa förändring än såhär lär vi inte få. 

    Simon Vinokur, socialantropologistudent


    Det här är en debattartikel publicerad på SMB:s opinionsida. Åsikterna tillhör skribenten.

    Extremhetta i Indien och Pakistan vanligare med klimatförändringar

    Den senaste veckan har temperaturer på upp till 50 grader uppmätts i södra Asien. En miljard människor är drabbade.

    För första gången någonsin har klimatet i Pakistan gått direkt från vinter till sommar utan vår, rapporterar SVT. I Indien har temperaturerna varit de varmaste sedan mätningarna startade 1901.

    Höga temperaturer är inte ovanligt i Indien, där april och maj ofta är heta innan monsunen anländer i juni. Men i år har även mars månad varit exceptionellt varm, rapporterar The Guardian.

    Enligt FN:s meteorologiska världsorganisation WMO har olika slags väderkatastrofer blivit fem gånger vanligare de senaste 50 åren på grund av klimatförändringar. 3,3 till 3,6 miljarder människor, främst i fattiga länder, är idag sårbara för svåra värmeböljor, bedömer IPCC.

    Dags att accelerera solrevolutionen

    Med kriget i Ukraina och det pågående klimatnödläget behöver vi skyndsamt fasa ut fossil energi, både i Sverige och i hela EU. Strategin måste innehålla kortsiktigt och långsiktigt agerande och en huvudingrediens behöver vara en växande solenergimarknad. Men för det krävs politiska beslut för att underlätta utbyggnaden, skriver Lorentz Tovatt, klimat- och energipolitisk talesperson för Miljöpartiet.

    De senaste veckorna har det blivit mer och mer uppenbart: Putin har hela Europa i sitt fossila nackgrepp. Varje dag spenderar europeiska länder miljardbelopp på rysk energi och så fort Putin vrider åt kranen höjs energipriserna drastiskt. Utöver det moraliskt förkastliga i att förse Putins krigskassa med nya pengar blottar beroendet det faktum att vår kontinent befinner sig i en säkerhetspolitiskt farlig handelsrelation med en galen krigsförbrytare. 

    Samtidigt skördar det pågående klimatnödläget nya offer. De rekordhöga temperaturerna i Indien slår nu direkt mot landets fattiga, skördar går förlorade vilket riskerar att ytterligare spä på höga priser på livsmedel både i Indien och globalt. Det är mer uppenbart än någonsin: kriget och nödläget kräver av oss att vi snabbt stänger dörren för det fossila. 

    Från ett svenskt och europeiskt perspektiv diskuteras vindkraften som en nyckelteknik. Ovanpå vindenergin behöver vi ta stora krafttag för att spara mer energi. Men en teknik som åtminstone i den svenska debatten har hamnat lite i skymundan är solenergin. Den har den stora fördelen att den går väldigt snabbt att bygga ut och att de senaste tio årens prisfall gör den till världens billigaste energikälla. 

    För att accelerera utbyggnaden krävs dock politik och Sverige gör långt ifrån tillräckligt för att tekniken ska få blomma både här i Sverige och i övriga Europa. Två åtgärder är nu särskilt viktiga: 

    För det första: Det behöver bli betydligt lättare att få tillstånd för nya solparker där det är lämpligt att bygga.

    Stora delar av framförallt södra Sverige har goda sollägen och det är dessutom just i södra Sverige vi har en relativ elbrist. Men idag är regelverken kring nya parker oklar. Statens förlängda arm Länsstyrelserna vet inte hur de ska värdera en ny park i relation till andra intressen. Om man exempelvis vill bygga en park på jordbruksmark som inte för tillfället används har Länsstyrelserna oftast valt att inte ge något tillstånd.

    Detta trots att det finns goda synergieffekter om parken kombineras med betande djur eller blomsterängar. Forskning visar dessutom att det går att kombinera solparker med ett aktivt jordbruk och att mer fukt kan stanna i marken i skuggan av panelerna. Staten behöver reda ut vad som gäller – hur kan vi dra nytta av de goda sollägena och samtidigt nyttja vår jordbruksmark på bästa sätt? 

    För det andra: Satsa på en inhemsk europeisk solindustri.

    Idag står solen för en ganska stor del av EU:s elmix, men bara någon promille av alla paneler som sätts upp är producerade inom unionen. Istället är vi kraftigt beroende av att importera panelerna från Kina. Just nu gör många EU-länder sitt yttersta för att bli kvitt beroendet av Ryssland men om vi ska tänka lite mer långsiktigt duger det ju inte att ersätta ett beroende med ett annat.

    Glädjande nog finns det olika typer av industristöd som kan sökas inom EU, men för att det ska bli verklighet så krävs det att enskilda länder tar på sig en ledartröja och driver på för att just rätt teknik ska få stöd. Här borde Sverige gå ihop med andra EU-länder och kräva en plan för hur solcellsbranschen ska kunna bygga upp en större kapacitet för att producera fler paneler här hemma i Europa. 

    För att göra oss kvitt det fossila krävs politik inom alla områden. Vi behöver mer kollektivtrafik och färre onödiga bilresor, fler nattågslinjer och mindre flygtrafik, mindre energislösande och mer förnybar energi. Alla stenar ska vändas på. Låt oss inte missa solens potential i detta arbete, låt den fulla potentialen få slå igenom! 

    Lorentz Tovatt, klimat- och energipolitisk talesperson för Miljöpartiet 


    Det här är en debattartikel publicerad på SMB:s opinionsida. Åsikterna i texten tillhör skribenten.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 419,40 miljondelar (ppm). Det är lika mycket som förra veckans notering på 419,41 ppm. Jämfört med för exakt ett år sedan är det en minskning med 1,14 ppm. Sammantaget låg halten koldioxid under mars månad på 418,81 ppm, vilket är en ökning med 1,17 ppm jämfört med mars 2021.

    Källa: NOAA

    Under 2021 nåddes nya historiska nivåer med ett månadsgenomsnitt på nästan 419 ppm i maj och dagsrekord på 421 ppm. Det är den högsta månadsnivån sedan mätningarna började för 66 år sedan vid Mauna Loa. För bara 10 år sedan låg halten på 395 ppm och 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia.

    Koldioxidhalten ligger nu 49 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år.

    Källa: Carbon Brief

    Den globala uppvärmningen går nästan linjärt med den samlade mängd koldioxid som släpps ut. Så varje ton utsläpp av koldioxid spelar roll och mänskligheten måste agera nu. Den globala medeltemperaturen för 2021 var 1,12 grader jämfört med perioden 1880-1920 och blev därmed det sjätte varmaste året uppmätt.

    Källa: NOAA

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många, många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    Rekordstor skogsförlust på norra halvklotet

    En läskig bild på en oerhörd skogsbrand

    Omfattande skogsbränder i Sibirien förklarar till stor del att de så kallade boreala skogarna på norra halvklotet uppvisade stora förluster i yta under 2021. Det rapporterar organisationen Global Forest Watch.

    Det har länge varit regnskogarna i det tropiska delarna av världen som minskat mest, genom avverkningar och omvandling till betesmark och plantager. Så är det även nu. Men situationen för de nordliga skogarna har snabbt försämrats.

    Trädförlusten på norra halvklotet var under fjolåret 30 procent högre än året innan. För Rysslands del är siffran den största sedan år 2001, med totalt 6,5 miljoner hektar eller 65 000 kvadratkilometer.

    Detta enligt Global Forest Watchs rapport som citeras av brittiska BBC.

    Utöver Ryssland är det skogarna i norra Kanada och delar av Alaska som påverkats mest. Enorma skogsbränder och skador på skogarna på grund av torka och andra klimatrelaterade faktorer ligger bakom trädförlusterna. Till skillnad från i tropikerna bedöms dock inte avskogningen bli permanent.

    Under 2021 var avskogningen i tropikerna 110 000 kvadratkilometer, mer än en fjärdedel av Sveriges landareal, enligt organisationens rapport. 40 procent av avskogningen skedde i Brasilien, där regnskogen främst konverteras till jordbruks- och betesmark. Trycket på skogarna är också mycket hårt i Kongo Kinshasa.

    Förlusten av tropiska träd ledde i fjol till utsläpp i atmosfären av 2,5 miljarder ton koldioxid – motsvarande Indiens totala årliga utsläpp, skriver Global Forest Watch.

    Mjölksegern: Arla slopar vilseledande netto noll-reklam

    Den grönmålande reklamen ledde till en våg av anmälningar och stämning för vilseledande marknadsföring.

    2019 startade SMB-skribenten Jonna Elofsson en anmälningsvåg mot Arlas påståenden om att deras eko-serie har ”netto noll klimatavtryck” och bidrar ”till en mer hållbar framtid”.  I själva verket köper företaget utsläppskrediter som klimatkompensation.

    Konsumentverket bedömde mycket riktigt att Arlas reklam var vilseledande och stred mot god marknadsföringssed.

    Men trots reprimanden från myndigheten vägrade företaget ändra utseendet på förpackningarna. I november förra året valde därför Konsumentombudsmannen (KO) – en del av Konsumentverket – att dra företaget inför domstol för brott mot marknadsföringslagen.

    Det är ofta svårt för vanliga konsumenter att förstå hur pass bra en produkt är, eller i vilket fall hur pass mindre skadlig den är, för klimatet. KO anser inte att Arla lyckas visa att produktion av mjölk inte har en påverkan på klimatet, sa Ida Nyström, processråd hos Konsumentombudsmannen då.

    Kort därefter utsågs Arlas ekomjölk till Årets matbluff.

    Efter flera års kritik backar nu Arla och gör om förpackningarnas utseende. Företaget ska också fasa ut klimatkompensationen för att istället sätta klimat- och hållbarhetsarbetet på de svenska gårdarna i fokus.

    Klimatkompensationen har varit ett mervärde till eko-konsumenterna som komplement till vårt arbete för att minska utsläppen. Trots att vi velat göra den informationen så tydlig och lättförståelig som möjligt har begreppet ”netto noll klimatavtryck” väckt frågor och kritik. Även när vi förmedlar komplexa hållbarhetsfrågor är det givetvis viktigt att budskapet går fram. Vi väljer nu att fokusera mer på det som sker här, på svenska gårdar, säger Victoria Olsson, hållbarhetschef, Arla Sverige, i ett pressmeddelande.

    EU förbereder förbud mot 12 000 kemikalier

    EU-kommissionen har inlett ett arbete med att revidera unionens kemikalielagstiftning Reach. Inte mindre än mellan 7 000 och 12 000 kemikalier med starkt misstänkt hälsofarliga egenskaper kan bli aktuella att förbjudas.

    Beskedet innebär att kommissionen ska ta fram en färdplan för hur ämnena ska försvinna från EU:s inre marknad med sikte på år 2030. Det handlar om många olika grupper av kemikalier, till exempel PFAS (perfluorerade alkydsubstanser), bisfenoler (mjukgörare) och PVC, polyvinylkloridplaster.

    Gemensamt för kemikalierna är att de kopplas till ökade risker för cancer, försämrat immunförsvar, lägre fruktsamhet, diabetes, fetma eller annan försämrad hälsa, liksom till störningar i den yttre miljön.

    Kommissionens initiativ syftar till att även hela grupper av substanser, inte bara enskilda ämnen i dessa, ska kunna omfattas av förbud. Det handlar inte bara om att förbjuda dessa i produkter utan i andra sammanhang också, som i industrimiljö och i naturen.

    En sådan här utmönstring av en hel ämnesgrupp pågår redan. Det gäller PFAS, som omfattar cirka 5 000 olika kemikalier med oerhört utbredd användning inom brandsläckning, impregnering, kosmetik, skidvallor och mycket annat. Hittills har enbart enstaka av de mest skadliga och iögonfallande substanserna blivit förbjudna. Men inom EU:s myndighet för kemikalier pågår arbetet att fasa ut hela produktgruppen, vilket SMB rapporterat om tidigare.

    Syftet med dessa Reach-begränsningar är att minska människors och miljöns exponering för några av de mest skadliga kemikalierna.  De omfattar ett brett spektrum av användningsområden – industriellt, yrkesmässigt och i konsumentprodukter, sa EU:s miljökommissionär Virginijus Sinkevičius i ett uttalande efter kommissionens beslut.

    Kommissionens besked hälsas med glädje av miljöorganisationer. Organisationen EEA, Europeiska miljöbyrån som bedriver lobbying gentemot EU:s institutioner och politiker välkomnar initiativet, även om man samtidigt kritiserar EU för att ha agerat för långsamt mot kemikalierna och prioriterat branschen framför folkhälsan. EEA bedömer att initiativet kan innebära förbud mot upp till 7 000 olika ämnen om planerna fullföljs

    Om åtgärden genomförs kommer den att bli det största lagstadgade avlägsnandet av godkända kemikalier någonsin och omfattar kemikalier som miljö-, konsument- och hälsogrupper har kämpat mot i årtionden, skriver organisationen.

    Kemikalieindustrins lobbyorganisation Cefic är som väntat däremot kritisk och pekar på riskerna för att driva igenom breda förbud mot grupper av kemikalier, och inte bara enstaka substanser. Cefic gör för sin del bedömningen att kommisionens initiativ kan leda till användningsförbud för 12 000 kemikalier.

    Sådana restriktioner kan få betydande konsekvenser för industrin och värdekedjorna, och följaktligen för produkter som tillverkas och används i Europa, framhåller Cefic i sin kommentar.

    SMB har tidigare berättat om hur forskare nyligen för första gången lyckats bedöma den planetära gränsen för kemiska substanser. Forskarna fann att brytpunkten redan har överskridits med råge.

    Sverige är bara 3,4 procent cirkulärt

    Ny analys visar att inte mer än 3,4 procent av Sveriges ekonomi är cirkulär. Det innebär att cirka 24 ton resurser per svensk och år mals in i en linjär ekonomi och blir till belastande avfall. 

    Det är vad en ny analys genomförd av forskningsinstitutet RISE och Circle Economy på uppdrag av det strategiska innovationsprogrammet RE:Source med fokus på cirkulär ekonomi visar.

    Enligt analysen tillgodoses de allra flesta resurser som används i Sverige från jungfruliga källor, det vill säga inte från återbruk eller återvunnet material. Sveriges ekonomi är med andra ord linjär. 

    Resurserna som rapporten refererar till är stora mängder material från såväl land som hav. I rapporten pekas det på hur Sveriges inhemska resursutvinning överstiger 265 miljoner ton per år och att det därmed är den fjärde största i världen per capita. 

    Dessutom importeras en inte alltför oansenlig mängd resurser. Enligt rapporten bidrar Sveriges import till att hela 130 miljoner ton resurser utvinns utomlands för att tillfredsställa våra svenska behov. 

    Av rapporten framgår att orsaken till den höga andelen linjär ekonomi i Sverige är det materiella fotavtrycket. Det kan exempelvis handla om metaller, mineraler och fossila bränslen som används i allt från bostäder till livsmedel och konsumtionsvaror. 

    Den enorma resurskonsumtionen i Sverige till trots finns en positiv ton i rapporten. Dels pekas det på att en stor del av energin i Sverige kommer från koldioxidsnåla källor, och dels ser författarna stora möjligheter för Sverige att bli en mer cirkulär ekonomi. 

    I rapporten presenteras även en färdplan för att göra den svenska ekonomin mer cirkulär. I den ingår att omdesigna vårt samhälle att fungera mer cirkulärt. Det pekas bland annat på möjligheten till mer cirkulära miljöer, cirkulär tillverkning och cirkulära matsystem.

    Vad som dock rapporten verkligen synliggör är att vårt sätt att leva är ohållbart. 3,4 procent cirkularitet är ett riktigt skräckscenario.

    Uppoffringen att INTE få åka tåg riktigt långt


    Konsuln var så väldigt vänlig att jag borde ha misstänkt något. En ryss ska ju vara sur, säga njet och skaka på huvudet.

    Men när jag stod där med alla mina biljetter och hotellbokningar och han stämplade och signerade papper och sa att jag var ”good to go”, då besegrade reseivern förnuftet. Med tåget Bangkok-Stockholm, vilken resa! Och inte så fort som möjligt utan med stopp vid den frusna Bajkalsjön, Novosibirsks bombastiska byggnader, Jekatarineburgs kupolkyrkor, Moskvas boulevarder och Sankt Petersburgs muséer, och sen snabbtåget till Helsingfors och färjan till Stockholm.

    Allt var bokat, för det kräver ryska ambassaden i Bangkok, som nu gett mig pappren jag behövde. När jag kom hem och slog på CNN förstod jag konsulns glädje. Rysslands anfallskrig mot Ukraina hade just börjat. Resan blev omöjlig. UD avråder, försäkringen gäller inte, kreditkortet funkar inte, telefonen har ingen täckning och järnvägsbolaget är statligt – Putin ska varken få pengar från oljeköp eller tågbiljetter.

    Så jag flög. Min gode väns begravning, min pappa, mamma och dotter som jag inte sett på ett halvår, och jobb på det. För detta finns flyget. Hostan jag fortfarande dras med fick jag redan på flyget till Stockholm. Jetlagen från flyget tillbaka till Bangkok har inte släppt än: detta skriver jag klarvaken klockan tre på natten men i morgon bitti kommer jag misslyckas med att komma upp ur sängen.

    ”Vilken uppoffring du gör”, brukar folk säga när jag tagit tåget långt. Avslutat en en konferens i Luleå fredag eftermiddag och tagit tåget till Barcelona för att prata där måndag morgon. Konferens i Los Angeles, tåget tvärsöver kontinenten till Washington för nästa framförande. Tåget till klimatmötena förstås, inte bara i Bonn eller Paris utan också i Marrakech.

    Men folk har fel. Det är tågresan jag minns, upplevelserna på vägen, vad jag läste, vem jag mötte. I USA stannar tåget så länge på varje station att du hinner se en del av samhället. I Spanien klaffade allt så bra att jag hann se Barca vinna på Camp Nou. På den ständiga frågan hur lång tid tågresan tar, är mitt svar allt oftare ”för kort”.

    När jag nu tog tåget Övik-Genève till min pappa saknades några timmar för att riktigt njuta (flyghostan försvårade också). Den danska damen mittemot hade så mycket att berätta att boken förblev oläst, jag fick skynda mig att skriva sådant jag lovat och detta att bara njuta av landskapet som far förbi blev inte av.

    Ibland är tågresan förstås själva målet. Som tågluffen i Ukraina, med minnen som väller fram när ställena vi besökte nu vansinnesbombas av den ryske konsulns högste chef Putin. Eller tågen tvärsöver Afrika, först det koloniala kenyanska ner till östkusten, sen det kinesiska genom Tanzania, till slut oljevagnarna i Namibia med en bortkommen kupévagn påkopplad längst bak.

    Eller när jag bestulits på allt i sydvästraste Kina och behövde ta mig till Beijing för att lösa det. 40 timmars fjärdeklassresa under tredjeklassens träbänkar, normalt enbart för ankor och andra djur. Inte ens då kändes den långa tågresan som en uppoffring, tack vare medpassagerarna som bjöd upp mig från min golvplats till fest varje gång konduktören var utom synhåll.

    Det är inte den långa tågresan som är uppoffringen. Icke-tågresan är uppoffringen. Min långa flygresa har inte berikat mig det minsta. Men när gryningen snart randas och jag inte orkar stiga upp för att min mentala klocka anger en annan tid, då har jag i alla fall ett leende på läpparna. För jag vet att jag har en riktigt lång tågresa innestående. Och nästa gång är konsuln inte lika glad.

    Mattias Goldmann
    Mattias är miljödebattör, flitig tågresenär och författare till boken Klimatsynda!.


    Sveriges utsläpp måste minska med 21 procent i år

    Det går inte att vänta längre – landets utsläpp måste sjunka dramatiskt redan under 2022. Nu måste Sverige införa en bindande nationell utsläppsbudget, anser WWF.

    En nationell klimatbudget är något som länge efterfrågats inom miljörörelsen och röstades fram som ett av de viktigaste förslagen på årets Klimatriksdag.

    Nu presenterar WWF just en sådan, framtagen av klimatforskare från Uppsala universitet. Enligt budgeten behöver Sverige minska sina utsläpp med över 20 procent varje år för att bidra rättvist till Parisavtalet. Om det inte sker kommer utsläppen behöva minska ännu mer kommande år.

    En koldioxidbudget kan göra det möjligt att syna den samhällsutveckling och de politiska åtgärder som i över 30 år har bidragit till att utsläppen fortsatt att öka globalt. Den nationella koldioxidbudgetens storlek bygger på en rad avvägningar. Men om vill vi leva upp till våra åtaganden i Parisavtalet, utan att förlita oss på en planetär utbyggnad av teknik som ännu inte är beprövad för upptag och lagring av koldioxid, så blir intervallet betydligt snävare, säger Isak Stoddard, doktorand vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom budgeten.

    Med nuvarande utsläppstakt kommer budgeten vara tömd redan 2025. WWF kräver att Sverige inför valet inför en nationell utsläppsbudget i linje med deras förslag.

    Om vi inte själva når våra åtaganden i Parisavtalet kan vi inte förvänta oss att andra länder gör det heller. Därför behöver Sverige gå före och införa en nationell koldioxidbudget som kräver årliga utsläppsminskningar på mer än 20 procent om vi ska vara ärliga med att vi försöker hålla oss till 1,5-gradersmålet, säger Madeleine van der Veer, ansvarig för samhällspolitik på WWF.

    Som ytterligare verktyg finns också nystartade Klimatkollen som beräknar klimatbudgetar för landets alla 290 kommuner. Med nuvarande utsläppstrend kommer de lokala koldioxidbudgetarna i genomsnitt att vara slut år 2027.

    Nu krävs enorma insatser för att vända utsläppsbanan.

    Ännu en planetär gräns har passerats – bara tre kvar

    För första gången har forskare lyckats bedöma den ”planetära gränsen” för vatten. Resultatet är väldigt allvarligt – vi har redan överskridit gränsen för det gröna vatten som finns tillgängligt för växter.

    Nyligen kunde SMB berätta om att forskare för första gången lyckats bedöma den ”planetära gränsen” för nya kemiska substanser, som exempelvis mikroplaster, antibiotika och organiska miljögifter, och kommit fram till att denna redan har överskridits med råge.

    Det blev den femte av de nio gränser som ett internationellt team av forskare identifierat 2009. Dessa nio planetära gränser avgränsar det stabila tillstånd som jorden befunnit sig inom i 10 000 år, ända sedan civilisationens gryning. Dessa gränser inkluderar ozonlager, skogar, sötvatten, biologisk mångfald och utsläpp av växthusgaser.

    Redan 2015 kunde forskarna dra slutsatsen att fyra gränser redan hade passerats: klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, förändrad markanvändning och flöden av kväve och fosfor. 

    I en ny studie i tidskriften Nature Reviews Earth & Environment gör de nu bedömningen att även den planetära gränsen för vatten har passerats, med globala risker som följd. Det gäller dock inte allt vatten, utan det som forskarna kallar för ”grönt vatten” – det vatten som finns tillgängligt för växter i form av regn och fukt i marken.

    Enligt de tidigare studierna av de planetära gränserna är gränsen för ”blått vatten” (det som finns i floder, sjöar och grundvattenmagasin) inte överstigen.

    Huvudförfattaren Lan Wang-Erlandsson från Stockholm Resilience Center vid Stockholms universitet är dock tydlig med vilken effekt denna påverkan på det gröna vattnet kan få:

    Vatten är biosfärens blodomlopp. Men vi håller på att förändra vattnets kretslopp i grunden. Detta påverkar nu hela planetens hälsa, vilket gör den mycket mer sårbar för framtida kriser.

    Om markfuktighet förändras för mycket riskerar världen att förlora viktiga kolsänkor och bli mer sårbar för torka, vilket Arne Tobian, andre författare och doktorand vid Stockholm Resilience Center och Potsdam Institute for Climate Impact Research, menar är tydligt när det gäller Amazonas:

    Amazonas regnskog är beroende av markfuktighet för sin överlevnad. Men det finns bevis för att delar av Amazonas håller på att torka ut. Skogen tappar markfuktighet till följd av klimatförändringar och avskogning.

    Tidigare studier har visat att vissa områden i Amazonas redan idag producerar mer kol än de absorberar och därmed gått från kolsänka till kolkälla och satellitbilder tagna under de senaste decennierna visar att mer än 75 procent av regnskogen nu tappar sin resiliens. 

    Dessvärre gäller det inte enbart Amazonas – även om det är illa nog – utan forskarna poängterar att fenomen är globalt och finns överallt. Markfuktigheten förändras såväl i de boreala skogarna som i tropikerna till jordbruksmarker och skogar. Områden som normalt sett är våta förändras och torra jordar blir allt vanligare.  

    Forskargruppen föreslår därför att jordfuktighet i växternas rotzoner därmed kan vara en användbar kontrollvariabel för grönt vatten. Mer specifikt föreslår de att gränsvariabeln för grönt vatten ska definieras som andelen mark där jordfuktigheten i rotzonen överstiger den historiska variationen.

    För att minska jordsystemets risker för gröna vattenförändringar krävs nu omedelbara vattenmässiga åtgärder för att hantera klimatförändringar, avskogning och markförstöring. Vi har inte råd att passera ytterligare gränser.

    ”Den gröna omställningen missbrukas”

    ”Om folk på landsbygden hade laddinfrastruktur till sina elbilar, ordentlig kollektivtrafik och slapp leva med att skolor och sjukhus nedläggningshotas skulle mycket hända. Då får man glada medborgare som är lojala med ett nationellt projekt.”

    Vad innebär klimaträttvisa i Sverige? I den här artikelserien synar SMB hur vägen till fossilfrihet påverkas av klyftan mellan stad och land. Vi tog ett snack med Po Tidholm om tondöva politiker, Norrlands nyindustrialisering och statens ovilja att kompensera landsbygden för exploatering av naturresurser.

    Journalisten och författaren Po Tidholm är en sedan länge välkänd landsbygdsdebattör. Med ett flertal böcker, föreläsningsturnéer och podden Norrlandspodden, som han gör tillsammans med ledarskribenten Sofia Mirjamsdotter, utforskar Tidholm Norrlands historia, utmaningar och framtid.

    I miljödebatten om vindkraft, skogsnäring och bränslepriser så dyker ofta klyftan mellan stad och land upp. Hur ser du på kopplingen däremellan? 

    – Miljöpolitiken särskiljer sig inte från andra områden i det avseendet att politikproduktionen utgår från urbana normer och förtätade områden. Man utgår från att människor inte har långa resvägar och överskattar tillgången till service i hela landet, säger Tidholm.

    – Om man tittar på bilism så har till exempel bonus-malussystemet gett väldigt generösa bidrag till hybrider som går en mil på batteri och sedan förvandlas till en bensinslukande, koldioxidutsläppande monsterbil. En sådan bil är helt värdelös på landsbygden ur miljöperspektiv. Detsamma gäller för laddinfrastrukturen, som byggts helt enligt marknadsprinciper. Var finns det flest laddstationer i Sverige? Jo, i väldigt rika förorter till Stockholm, Malmö eller Göteborg. 

    Nio av de tio kommuner som toppar listan över stöd till elstolpar ligger kring storstäderna Stockholm och Göteborg. Foto: Benjamin Marder / Pixabay.

    – Samtidigt har man dragit åt tumskruvarna med skattehöjningar för de bilar som landsbygdsborna sitter fast med. Men det tycker jag å andra sidan inte är ett jätteproblem. Det är ingen som har fått lämna hus och hem för att dieselskatten höjdes eller att reduktionsplikten infördes. Det är signalvärdet som blir problematiskt, och det snappar folk upp.

    Hur upplever du den folkliga opinionen i glesbygd om rättvisefrågor kopplat till klimat? 

    – Budskapet från politiken är “vi ska göra en grön omställning och vi ska göra den hos er”, till exempel genom att bygga ut vindkraften kraftigt. I Norrbottens län är 96 procent av vindkraftparkerna utlandsägda och det kommer oerhört lite jobb från dem. Det finns heller inga system för överföring av vinsterna, fastighetsskatterna eller bolagsskatterna till lokalsamhället. Detsamma gäller för gruvor, avverkning av urskog och uppdämning av små vattendrag. Samtidigt så ska man höja dieselpriserna och fordonsskatterna, men tänker inte bygga ut laddinfrastrukturen så att vi kan gå över till elbil. 

    ”Individualiserade lösningar har förstört svensk miljödebatt” 

    Tidholm är kritisk till partiernas reaktioner på glesbygds- och landsbygdsinvånares upplevda orättvisa.

    – Vissa politiska partier – särskilt Miljöpartiet – har varit väldigt tondöva för den här typen av kritik. Det är väl också det som har utlöst den populistiska reaktionen från Vänsterpartiet, där man å andra sidan går alldeles för långt, säger han.

    – Jag tycker det har varit märkligt mycket fokus från alla partier på vad individen ska åstadkomma. Man kan inte bara straffa människor för deras individuella val, då måste man täcka upp med annat. Där har framför allt Miljöpartiet haft urusel kommunikation. De har bra politiska förslag i botten, men kommunikationen blir väldigt individinriktad. De individualiserade lösningarna på ett planetärt problem har förstört svensk miljödebatt.  

    Det mesta talar för att vindkraften måste byggas ut rejält för att fixa elektrifieringen. Samtidigt finns det mycket desinformation i vindkraftsdebatten och processerna fördröjs på många platser i landet. Varför tror du att det har blivit så?

    – Det finns många olika skäl. I moderatstyrda kommuner i södra Sverige finns en nimby-effekt i stil med “vi vill ha vårt havsband intakt”. Sedan tror jag också att Moderaterna har ett agg mot alla energislag som inte är kärnkraft. I den mån vetot används i norra Sverige tror jag en ganska vanlig orsak är att det finns en folklig opinion mot ytterligare en exploatering utan kompensation. Man är lite less helt enkelt, inte en grej till. Här tror jag att ekonomisk återbäring, lokalt delägande eller kommunal skatt skulle göra susen.

    Modeller där delar av vinsten stannar kvar i de kommuner vars naturresurser nyttjas används i våra grannländer. Du som länge har bevakat frågan – varför inför inte Sverige liknande system?

    – Sverige är en enhetsstat med en förment tanke om att alla ska ha rätt till samma service och trygghet, var man än bor. För att åstadkomma det har staten haft en stark roll och tagit merparten av skattebasen. I Sverige måste kommunerna leva på löneskatter från den folkbokförda befolkningen, men skatt på råvaror, fastigheter och företag hamnar hos staten. Riksdagspartierna vill gärna behålla det så eftersom det skapar reformutrymme.  

    Den klimatviktiga vindkraften har blåst upp till en infekterad fråga där flera kommuner lägger veto mot nyetableringar. Foto: SMB.

    – De få gånger de här frågorna lyfts i debatten har det blivit rätt uppenbart för mig att de statsbärande partierna – Socialdemokraterna och Moderaterna – är hårdnackade motståndare till att luckra upp den statliga skattebasen. Centerpartiet har drivit frågan länge, Sverigedemokraterna har plockat upp den, och varken Liberalerna eller Kristdemokraterna är främmande för en uppluckring. Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet är också öppna för detta, men frågan blockeras av effektivt av Socialdemokraterna och Moderaterna, säger Tidholm. 

    – Här vore det intressant att snegla på Norge, där halva företagsskatten går till kommunen och halva till staten. Med en bredare skattebas och bättre skatteutjämningssystem har många norska kommuner med till exempel vattenkraft blivit väldigt förmögna.

    Borde det kommunala vindkraftsvetot ser ut som det gör nu? 

    – Inte som det gör idag. Det är alldeles för lätt att ta till. Det är inte möjligt att överpröva och man behöver inte motivera beslutet. Då vill ängsliga kommunpolitiker hellre ta det säkra före det osäkra och säga nej istället för ja. Vetot borde absolut finnas kvar, men bör kanske se ut på ett annat sätt.

    Kritisk mot partiernas landsbygdsutspel

    Nyindustrialiseringen av den norra landsändan förmedlas ofta i ett klimatnarrativ. Ser du några risker med det?

    – Herregud, det gör jag verkligen. Jag som har studerat Norrlandsfrågan under lång tid ser att det här är en återupprepning av det gamla Norrlandsnarrativet. Under slutet på 1800-talet och fram till 1910-talet fördes en livlig nationell diskussion om hur man skulle se på Norrland och äganderätt för till exempel mineral och vatten. Man diskuterade också de enorma skogsuppköpen där skogsbolagen genom baggböleri köpte upp stora mängder skog för glaspärlor och en flaska sprit. 

    Enligt Tidholm var den rationella tanken att man med hjälp av de här investeringarna och ingreppen i norra landet skulle bygga upp det moderna Sverige.

    – Det är exakt samma narrativ som gäller nu, fast med den gröna omställningen. Norrlänningarna ska offra sina berg, skogar och vattendrag för rikets bästa.

    Men samtidigt så behövs stora satsningar på fossilfri produktion av till exempel el, tillsammans med effektivisering, för att Sverige ska fixa klimatmålen. Hur ser du på det?

    – Jag tycker att den gröna omställningen missbrukas. Vissa av satsningarna är så klart bra – det är bra om det järn vi verkligen behöver framställs ur vätgasanläggningar iställe för kol och att vi får batterifabriker om vi nu ska fortsätta köra bil. Men man försöker också motivera annat, till exempel Kallak, som en satsning kopplat till grön omställning. Det stämmer inte någonstans, det är en superomodern gammal järngruva som ska producera ett material som vi redan är Europas största exportör av. Det finns ingen rim och reson, det är bara dumheter.

    Renskötare i Jokkmokks kommun tvingas förhålla sig till regeringens godkännande av Kallak-gruvan. Foto: Nikola Johnny Mirkovic / Unsplash License.

    Tidholm ser en fara i att man använder den gröna omställningen som en ursäkt för att få ja till alla möjliga saker.

    – Det gäller också den nödvändiga reformen om små vattenkraftverk där många hoppats på att man skulle kunna återställa den biologiska miljön i små vattendrag. Men jag är rädd att man med hänvisning till den gröna omställningen nu kommer skita i flodkräftor och fiskarnas vandringsvägar för att varje liten ynka kilowattimme el räknas. 

    Vilka konkreta politiska förslag skulle du vilja se för att överbrygga klyftorna och skapa en rättvis klimatomställning?

    – Det är omständligt men samtidigt väldigt enkelt. Om folk på landsbygden hade laddinfrastruktur till sina elbilar, ordentlig kollektivtrafik och slapp leva med att skolor och sjukhus nedläggningshotas skulle mycket hända. Då får man glada medborgare som är lojala med ett nationellt projekt. 

    Riksdagspartierna gör knappast tillräckligt på den här fronten, enligt Tidholm.

    – Man skapar inte acceptans genom lögner som S eller moraliskt betingade hot som MP, men heller inte med att smöra som V gör. Och det blir absolut ingen acceptans genom de perverterade landsbygdsutspelen som KD och M håller på med, där vi enbart förutsätts vara intresserade av fyra saker: slopat strandskydd, gårdsförsäljning, mer vargjakt och lägre dieselpriser.


    Läs tidigare artiklar
    ”Bränslepriset blir lätt en symbolfråga” – intervju med Arne Müller, författare och journalist
    Naturvårdsverket ger bidrag till klimatskeptisk vindkraftförening

    Så blir Macrons klimatpolitik

    Emmanuel Macron är den första franska president på tjugo år att bli återvald för en andra mandatperiod. Med en stark klimat- och miljöagenda besegrade han i andra valomgången extremhögerns Marine Le Pen, men kritiker påminner om att hans gröna vallöften inför första mandatperioden inte infriats. Mattias Goldmann presenterar Macrons viktigaste löften och förutsättningarna för att de ska förverkligas. 

    Klimatet som valvinnare

    När Macron trots en stark motvilja från många fransmän tog en betryggande seger i andra valomgången var en stark klimat- och miljöprofilering en viktig del, med lärdomar för framtida kandidaturer:

    • Kontrasten mot extremhögern är stark i klimatfrågan – Le Pen fick fullt sjå att förneka att hon vill att Frankrike ska lämna Parisavtalet och profilerade sig på att de 8000 vindkraftverk som redan finns ska monteras ner. 
    • De yngsta väljarna (18-24 år) hade miljö högt på sin priolista, och att få dem att rösta blev avgörande för en valseger.
    • Klimatet är centralt för många av de som i första omgången röstade på vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon – han kom trea med 22 procent av rösterna och vann bland annat i Paris. Det gäller i än högre grad de som röstade på Miljöpartiets Yannick Jadot (4.6 procent) och Paris tidigare borgmästare Anne Hidalgo (1.7 procent). Att ta en hög andel av dessa röster i andra omgången, betydde att segern var säkrad – både i presidentvalet nyligen och framgent.

    Grönt toppstyre

    Flera av Macrons klimat- och hållbarhetssatsningar första mandatperioden landade inte väl. Den kände miljöprofilen Nicolas Hulot utsågs till miljöminister och avgick i direktsändning, Macrons ”Convention citoyenne » ledde till 149 medborgarförslag på klimatområdet, men också till ett missnöje med att bara en handfull av dem hanterats, och klimatlagen och de franska klimatmålen ledde till att Frankrike två gånger dömdes i högsta instans för att inte leva upp till sina åtaganden. Macron ska nu starta ett miljödirektorat direkt under premiärministern, vilket både signalerar tyngd och ger kontroll.

    Fossilfri energi

    ”Frankrike ska bli det första stora land som lämnar kol, gas och olja”, anger Macron, utöver klimatlagens mål om klimatneutralitet 2050.  Minskningstakten för Frankrikes klimatpåverkan ska fördubblas, från en procent per år till två.Under parollen ”Make Our Planet Great Again” lovade han i början av sin första mandatperiod att avveckla all kolkraft, vilket inte skett – och miljarder har investerats i naturgas.

    Till 2050 ska andelen förnybar el vara 50 procent, resterande hälft kärnkraft, mot dagens 67 procent. Macron vill senast år 2050 ha startat sex EPR2-reaktorer med en option på ytterligare åtta, samtidigt som befintliga reaktorer ska drivas så länge som möjligt istället för det tidigare åtagandet att reaktorer ska avvecklas när de är 50 år gamla.

    En massiv satsning på vindkraft ska ske, med femtio havsbaserade vindkraftsparker på totalt 40 GW till år 2050 – logiskt eftersom Frankrike har Europas längsta kust. Hittills har tempot dock inte imponerat; den första offshore-parken invigdes först våren 2022.

    Solenergin ska också tiodubblas jämfört med idag, vilket låter stort men här är Frankrike är långt efter grannländerna Tyskland och Italien. Frankrike ska bli Europaledande inom vätgas, med en satsning på sju miljarder euro under tio år, vilket ska ge över 100 000 gröna jobb.

    Gröna transporter

    Statliga, räntefria elbilslån och ett statligt leasingprojekt för elbilar ska startas så att fler låginkomsttagare ska kunna köra på el. Under år 2022 ska alla rastplatser vid motorvägarna ha fått laddplatser.

    Fransk fordonsindustri ska 2030 i princip enbart bygga elbilar, med statligt stöd för innovation och batteriutveckling. Den koldioxidbaserade malus-beskattningen på nya bilar förstärks, inklusive att tunga bilar som stadsjeepar ska betala mer.

    All kollektivtrafik ska gå på el och vätgas, nattåget byggs ut med nya linjer. Frankrike, där Airbus tillverkas, ska bli ”först i världen att producera flyg med låg klimatpåverkan”, anger Macrons program utan att det preciseras. Flyget har tidigare varit i centrum för Macrons klimatpolitik, med stopp för den planerade jätteflygplatsen Notre-Dame-des-Landes och förbud mot inrikesflyg på sträckor där tåget tar 2.5 timmar eller mindre.

    Hållbara livsmedel och konsumtion

    Offentliga inrättningar som skolor och sjukhus ska redan idag ha 50 procent ekologiska, hållbara livsmedel, vilket 2024 utvidgas till företags matsalar och serveringar. Minst 20 procent av alla produkter ska säljas i lösvikt år 2030. All reklam för fossil energi förbjuds, inklusive bensin och diesel.

    2025 förbjuds ”onödiga” plastförpackningar och 2040 alla plastförpackningar. Det blir förbjudet att slänga sådant som inte säljs, som kläder – utom livsmedel, där restauranger och butiker ska halvera svinnet på tre år. De som tillverkar tobaksprodukter får ansvaret för renhållningen av dessa. Ett ”reparerbarhetsindex” gäller till en början mobiler, datorer, tv-apparater och tvättmaskiner och utvidgas successivt.

    Effektiva byggnader och bostäder

    700 000 bostäder per år ska renoveras med fokus på effektivare energianvändning. Ett liknande löfte i förra valet infriades inte, men 2021 energieffektiviserades trots allt 650 000 bostäder inom MaPrimeRénov-programmet.

    Ett förbud mot att värma nya byggnader med naturgas införs successivt och luftvärmepumpar stimuleras. Alla kommersiella byggnader med tak på över 500 kvadratmeter måste ha solceller, vid nybyggnader och i samband med ut- eller ombyggnad.

    Skyddad biodiversitet

    30 procent av Frankrikes yta på land och till havs ska skyddas, och som första land i världen ska Frankrike 2030 inte alls bidra till avskogning i andra delar av världen. 45 000 hektar skog återplanteras och 140 miljoner träd – två per fransman – ska planteras innan 2030. 10 miljoner euro om året ska satsas på att säkra kuststräckor mot ny bebyggelse och för allmän tillgänglighet. 

    Hur långt räcker detta?

    Det är svårbedömt, särskilt som de flesta oberoende organisationer som granskat Macrons första mandatperiod slår fast att mycket av det som utlovats inte genomförts – i vart fall inte fullt ut eller i tid. Till Macrons försvar kan man dock anföra pandemin som tagit mycket resurser och uppmärksamhet, och där den franska återstarten i relativt hög utsträckning faktiskt varit grön.

    Nu är förändringstrycket långt större, med franska grenen av Extinction Rebellion som en starkare påverkansfaktor än Gula västarna och med ett Frankrike där klimatförändringarna tydligt märks i både land och stad. Dessutom är detta Macrons sista mandatperiod – visst vill han gå till historien som en som genomför och inte bara – vilket många kritiserar honom för – en som pratar vackert?

    Svensk politik hyser många beundrare av Macron, och vi har lärdomar att hämta av hur hans kampanj hanterar klimatfrågan. Ledarskap och stolt nationsbyggande är i centrum, rättvisedimensionen finns tydligt med – och Macron vågade möta väljarna utan löften om bilcheckar eller nya sänkningar av priset på bensin och diesel. 

    Mattias Goldmann i Chaumont, Frankrike
    Mattias är miljödebattör och författare till boken Klimatsynda!.


    Läs Greenpeace analys av Macrons första valperiod här.
    Läs Macrons program för 2022-2027 här, specifikt för miljö, klimat, energi här.

    Dagens CO2-kurva

    Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.

    Enligt senaste mätningen uppmätt på på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 419,41 miljondelar (ppm). Det är en liten minskning jämfört med förra veckans notering på 420,57 ppm. Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 0,63 ppm. Sammantaget låg halten koldioxid under mars månad på 418,81 ppm, vilket är en ökning med 1,17 ppm jämfört med mars 2021.

    Källa: NOAA

    Under 2021 nåddes nya historiska nivåer med ett månadsgenomsnitt på nästan 419 ppm i maj och dagsrekord på 421 ppm. Det är den högsta månadsnivån sedan mätningarna började för 66 år sedan vid Mauna Loa. För bara 10 år sedan låg halten på 395 ppm och 2013 passerades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia.

    Koldioxidhalten ligger nu 49 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år.

    Källa: Carbon Brief

    Den globala uppvärmningen går nästan linjärt med den samlade mängd koldioxid som släpps ut. Så varje ton utsläpp av koldioxid spelar roll och mänskligheten måste agera nu. Den globala medeltemperaturen för 2021 var 1,12 grader jämfört med perioden 1880-1920 och blev därmed det sjätte varmaste året uppmätt.

    Källa: NOAA

    Även mars månad var anmärkningsvärt varm, mer än 1,3°C varmare än den genomsnittliga mars 1880-1920, trots fortsatt La Nina-kylning av Stilla havet. Klimatforskare som James Hansen förväntar sig att 2022 kommer att bli betydligt varmare än 2021, på grund av den rådande planetära energiobalansen till följd av ökningen av växthusgaser och solinstrålning.

    Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.

    Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många, många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.

    ← Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.