Solenergi ses ofta som svaret på framtidens hållbara energiförsörjning, men avfallet är problematiskt. Nu visar dock en ny analys att återvinningen av solcellspaneler inte bara kommer att öka framöver, utan även förväntas bli mycket lönsam.
Det är företaget Rystad Energy som står bakom analysen som visar att värdet på solcellspaneler i slutet av sin livslängd kan bli högre än dagens värde.
Enligt analysen är det totala värdet på dagens solcellspaneler ungefär 170 miljoner dollar, men att dessa till 2030 kan vara värda hela 2,7 miljarder dollar. Efter 2030 förväntas värdet öka ytterligare: år 2050 beräknas de vara värda 80 miljarder dollar.
Enligt analysen är orsaken till den förväntade värdestegringen att solcellspaneler innehåller högt efterfrågade mineraler och metaller samt att den efterfrågan ser ut att öka framöver. Det handlar bland annat om aluminium, silver, koppar och polykisel.
Samtidigt skriver företaget att idag är deponi det avfallsalternativ som kan anses mest kostnadseffektivt. Orsaken till det är att nuvarande återförsäljningspriser för återvunnet material från solcellspaneler inte kompenserar för transport-, sorterings- och bearbetningskostnader.
Stigande energikostnader, förbättrad återvinningsteknik och statliga regleringar kan bana väg för en marknad där fler nedlagda solpaneler skickas till återvinning snarare än närmaste deponi. Återvinning av solcellspaneler kan hjälpa operatörer att spara kostnader, övervinna problem i leveranskedjan och öka sannolikheten för att länder ska uppfylla sina mål för solenergi, säger Kristin Stuge, analytiker på Rystad Energy.
Ny forskning visar att regnvatten över nästan hela jorden har osäkra nivåer av farliga kemikalier som bland annat kan orsaka cancer och fertilitetsproblem. Trots det återfinns de fortfarande i våra allra vanligaste produkter.
Kemikaliers negativa påverkan på såväl miljön som hälsan har blivit alltmer uppmärksammat. Exempelvis har kemikalier visat sig påverka den mänskliga fertiliteten.
Epidemiologiforskaren Shanna Swan skriver i den uppmärksammade boken Count Down om hur kemikalierna runt omkring oss kan göra så att mänsklighetens fertilitet hamnar på noll till år 2045 om utvecklingen fortsätter i samma takt som nu.
Utifrån detta är det kanske inte häpnadsväckande att FN:s medlemsländer tidigare i år kom överens om att påbörja inrättandet av en forskarpanel för miljöskadliga kemikalier. Panelen ska vara liknande FN:s klimatpanel IPCC.
PFAS en särskilt uppmärksammad grupp kemikalier
PFAS är en stor och komplex grupp kemikalier på mellan 5 000 och 9 000 ämnen med varierande egenskaper och bred användning i samhället. PFAS-kemikalier är vanliga inom bland annat byggindustrin, livsmedelsindustrin, brandskum, friluftsprodukter och kosmetika. De kallas ofta ”evighetskemikalier” då de inte bryts ner i miljön.
Forskning tyder på att hela klassen av PFAS-kemikalier är giftig för människor och djur samt att den lagras i miljön. Det har påvisats att PFAS-kemikalier kan orsaka cancer, försämra fertilitet och påverka immunförsvaret. Inom EU förbereds ett förbud mot hela gruppen av PFAS-kemikalier från och med 2025.
PFAS-kemikalier även i regnvatten
Nu visar emellertid forskning från Stockholms universitet att PFAS-kemikalierna redan återfinns i regnvatten – på de allra flesta platser runtom planeten, inklusive Antarktis. Analysen är att det numera inte finns något säkert ställe att undkomma de farliga kemikalierna, som dessutom är mycket svårnedbrytbara.
Situationen är väldigt allvarlig eftersom forskning kontinuerligt kunnat bevisa än värre påverkan av dessa kemikalier. Att sådana kemikalier finns överallt och potentiellt i allt vatten som dricks är oroväckande.
Kemikalier inom jordbruket hotar den biologiska mångfalden
Även kemikalieanvändningen inom jordbruket oroar. Studier visar att huvudorsaken till att det pågår en massutrotning bland insekter är syntetiska gödselmedel och omfattande kemikalieanvändning inom jordbruket.
Dessa orsakar även omfattande skador på mikroorganismerna och de ryggladslösa djur som håller jorden frisk. Enligt FN behövs brådskande åtgärder för att stoppa förstörelsen av jord då det tar tusentals år innan ny jord bildas. Jord tros dessutom innehålla nästan en fjärdedel av planetens biologiska mångfald.
Nathan Donley, forskare på Center for Biological Diversity i USA, beskriver för The Guardian att det handlar om många typer av farliga kemikalier:
Det är inte bara en eller två bekämpningsmedel som orsakar skada, resultaten sträcker sig över hela klassen av kemiska gifter.
Spridningen av farliga kemikalier fortsätter utan nämnvärda protester
Trots att kunskapen numera är stor kring skadorna som farliga kemikalier orsakar fortsätter spridningen av dem. De finns i våra mest vanliga produkter; i bland annat våra bostäder, mat, kläder och hudprodukter.En spridning som sker utan nämnvärt många protester. Inför valet nämner exempelvis endast hälften av riksdagspartierna ordet ”kemikalier” i sina partiprogram.
De svenska partiernas bristande insikt om artutrotningen och dess koppling till klimatkrisen får hållbarhetsforskaren och professorn Johan Hultman vid Lunds universitet att närmast ”känna panik”skriver han i Aftonbladets debattserie om klimatkrisen.
AB har låtit forskare och klimataktivister komma till tals i åtta inlägg om hur de ser på klimatkrisen och vad de vill se för åtgärder. Johan Hultman är sist ut och får alltså panikkänslor av att studera partiernas valmanifest.
Bara MP nämner alls den pågående artutrotningen
Det är endast Miljöpartiet som överhuvudtaget nämner artutrotningen och därtill gör en direkt koppling mellan denna och klimatkrisen, framhåller han.
SD och M tycks inte bry sig ett vitten. KD vill utnyttja naturen och dess arter som resurs. L, C, S och V sträcker sig så långt som att utveckla resonemang om att vilja skydda den biologiska mångfalden genom att bevara så kallad ”värdefull natur”, skriver Hultman i sitt debattinlägg.
Forskaren efterlyser modiga politiker som inte ryggar för vad situationen nu kräver – insikten att om vi utrotar arter förstör vi ekosystem och därmed även vårt samhälle, skriver han:
Jag har ett skarpt förslag till våra politiker och en uppmaning till alla väljare. Inför valet föreslår jag att de politiker som känner sig manade att ta ett verkligt miljöansvar för planetens framtid ställer sig upp inför väljarna med en avsiktsförklaring.
Även fler önskar resning bland politikerna
Nyligen kom i ett inlägg på DN-debatt Chalmersprofessorn i energisystem, Filip Johnsson, med en liknande maning till politikerna att tala klarspråk om klimatutmaningen, istället för att negligera den.
Han travesterade Winston Churchills berömda tal 1940 i det brittiska parlamentet om vilka prövningar som väntade folket för att kämpa ned nazismen. Och ger exempel på hur det skulle kunna låta i riksdagen om svenska politiker visade liknande resning:
Ni frågar: vad är vår politik? Jag säger: Det är att bekämpa klimatförändringarna med teknik, effektiviseringar och livsstilsförändringar, med all vår förmåga och med all den styrka som Gud kan ge oss.
Svensk politik skiljer sig från övriga Europa
De svenska partiernas marginalisering av klimatkrisen, med undantag alltså för främst Miljöpartiet, skiljer ut sig från övriga Europa. Sommarens mycket svåra värmeböljor och ytterst allvarliga torka i en rad länder har satt klimatfrågan i absolut fokus.
I Italien krävde i dagarna såväl forskare, som allmänheten och även en rad borgmästare i drabbade områden att klimatet ska ta stor plats i höstens valrörelse, rapporterar Sveriges radio och Europaportalen.
Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.
Enligt senaste mätningen uppmätt på på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 416,97 miljondelar (ppm). Det är en liten minskning jämfört med förra veckans notering på 418,44 ppm. Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 2,66 ppm.
Koncentrationen av koldioxid nådde 418,90 ppm i juli, vilket är en ökning med 1,94 ppm jämfört med samma månad förra året.
Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många, många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.
Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.
Sammanlagt uppgick utsläppen till 36,3 miljarder ton 2021, den högsta nivån i historien. Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.
I år upplever världen ännu en sommar där den globala uppvärmningen tydligt avspeglar sig i värmeböljor, torka och skogsbränder. Jorden upplevde precis den tredje varmaste juli någonsin, enligt Copernicus Climate Change Service. Värmeböljor och torka i stora delar av Europa påverkade hälsa, jordbruk och ekosystem och ledde till risk för skogsbränder. Temperaturerna steg till över 40 grader under minst en dag i Spanien, Frankrike och Storbritannien. I synnerhet upplevde Storbritannien ett nationellt dagligt högsta temperaturrekord på över 40 grader för första gången någonsin. För Europa var det den sjätte varmaste juli som uppmätts.
I USA innebar juli de varmaste nätterna i landets historia. I sin nationella klimatsammanfattning i juli 2022 rapporterade det amerikanska väderinstitutet NOAA att den månatliga medeltemperaturen på 24,68 grader Celsius var den tredje varmaste för någon månad någonsin, strax efter juli 1936 och juli 2012.
En grupptalan mot H&M gällande felaktig användning av Higg sustainability index har lämnats in i USA. Klädbranschens bedömning är att det blir en väckarklocka för modeindustrins marknadsföring av fast fashion som hållbart.
Higg index används av flera internationella kedjor för att bedöma sociala och miljömässiga aspekter i klädproduktionens värdekedja. Sustainable Apparel Coalition (SAC), som står bakom bedömningarna, har valt att pausa indexet med anledning av att H&M och SAC redan är i blåsväder i Norge. Den norska motsvarigheten till Konsumentverket har varnat H&M för att användningen av märkningen bryter mot norska marknadsregler.
I juni publicerade dessutom Quartz en undersökning som avslöjade att H&M använt Higg index felaktigt för ett flertal plagg. Plagg som enligt SAC:s uträkningar förbrukade 20 procent mer vatten i produktionen än genomsnittet uppgavs av H&M förbruka 20 procent mindre vatten under produktionen.
En av punkterna i den nu inlämnade grupptalan mot H&M berör att företaget, i sin roll som gigant inom fast fashion, har skapat ett omfattande marknadsföringsprogram för att greenwasha sina varor. Chelsea Commodore som startat rättsprocessen uppger att H&M använt Higgs märkning för att ta ut premiumpriser för sina ”hållbart tillverkade” kläder. Commodore hävdar också att majoriteten av produkterna som uppges vara hållbart tillverkade inte är mer hållbara än andra kläder som H&M säljer. Kunderna betalar då extra ”i tron att de köper riktigt hållbara och miljövänliga kläder”.
Bedömningen är att fallet sannolikt inte kommer att gå till rättegång. H&M borde vara angelägna om en förlikning utanför domstol med så liten offentlig exponering som möjligt för att undvika negativ publicitet. Oavsett utgången ger rättsprocessen eko inom modebranschen. Det finns flera företag inom fast fashion som har fått uppmärksamhet efter tvivelaktig marknadsföring och som nu troligen kommer att se över sina påståenden gällande hållbarhet.
Klimatförändringar kan förvärra hela 58 procent av de infektionssjukdomar som människor kommer i kontakt med världen över, från vanliga vattenburna virus till dödliga sjukdomar som pest. Det visar ny forskning som ytterligare betonar klimatkrisens effekter.
Att klimatförändringar kan leda till en ökning av infektionssjukdomar har varit känt i flera decennier, men tidigare studier har ofta fokuserat på specifika grupper av patogener (till exempel bakterier eller virus) eller särskilda överföringsvägar som mat eller vatten och därmed saknas en beskrivning av helheten.
Kartläggning av klimathälsorisker
Nu har forskare för första gången undersökt hur klimatförändringar påverkar spridningen av sjukdomar i en forskningssammanställning i Nature Climate Change. Genom att koppla effekterna av tio olika klimatrisker känsliga för utsläpp av växthusgaser till mänskliga sjukdomar fann de att över hälften av de infektionssjukdomar som påverkar människan vid något tillfälle förvärrats av klimatrisker. Med klimatrisk menar författarna en klimatrelaterad händelse eller trend eller deras inverkan på geofysiska system (till exempel översvämningar, torka och höjning av havsnivån) som är kopplad till utsläpp av växthusgaser.
Totalt granskades över 77 000 vetenskapliga artiklar. Av dessa innehöll 830 en klimatrisk som påverkade en specifik sjukdom på en explicit plats och/eller tid, vilket gjorde det möjligt för dem att skapa en databas med klimatrisker, överföringsvägar, patogener och sjukdomar. En interaktiv karta över varje väg mellan fara och patogen finns tillgänglig online.
Hur klimatet påverkar patogenrisken
Det största antalet sjukdomar som förvärrats av klimatförändringar involverade, enligt författarna, vektorburen överföring, såsom de som sprids av myggor, fladdermöss eller gnagare. Gällande typ av klimatrisk fann forskarna att majoriteten var förknippad med atmosfärisk uppvärmning (160 sjukdomar), kraftig nederbörd (122) och översvämningar (121).
Sammantaget fann författarna fyra viktiga sätt som klimatrisker interagerar med patogener och människor.
1) Klimatrelaterade risker för patogener närmare människor.
I vissa fall förändrar klimatrelaterade faror utbudet av djur och organismer som kan fungera som vektorer för farliga patogena sjukdomar. Klimatförändringar kan avsevärt påverka vektorburna sjukdomar hos människor. Temperatur, nederbörd, fuktighet och andra klimatfaktorer är kända för att påverka reproduktionen, utvecklingen, beteendet och populationsdynamiken hos leddjursvektorerna för dessa sjukdomar.
Till exempel kan uppvärmning eller förändringar i nederbördsmönster förändra fördelningen av myggor, som är vektorer för många mänskliga patogena sjukdomar. Under de senaste decennierna har geografiska förändringar i utbrott av myggburna sjukdomar som malaria och dengue kopplats till dessa klimatrisker. Det har bland annat visat sig genom att malaria har återuppstått i Grekland, och West Nile-viruset har dykt upp i delar av östra Europa. Fästingburna sjukdomar, som borrelia, fortsätter att öka i ett allt varmare klimat där kalla vintrar alltmer blir ett undantag.
2) Klimatrelaterade faror för människor närmare patogener.
Klimatkatastrofer kan också förändra mänskliga beteendemönster på ett sätt som ökar deras chanser att utsättas för patogener. Till exempel under värmeböljor tillbringar människor ofta mer tid i vatten, vilket kan leda till en ökning av vattenburna sjukdomsutbrott. Exempelvis ökade Vibrio-relaterade infektioner avsevärt i Sverige och Finland efter en värmebölja i norra Skandinavien 2014 och Sverige såg även en ökning sommaren 2018.
3) Klimatrelaterade faror förstärker patogener.
I vissa fall har klimatrelaterade faror lett till antingen miljöförhållanden som kan öka möjligheterna för patogener att interagera med vektorer eller öka patogenernas förmåga att orsaka allvarliga sjukdomar hos människor. Till exempel kan stillastående vatten efter kraftig nederbörd och översvämningar ge grogrund för myggor, vilket leder till ökad överföring av sjukdomar som gula febern, denguefeber, malaria, West Nile-feber och leishmaniasis.
Studier har visat att stigande temperaturer också kan hjälpa virus att bli mer resistenta mot värme, vilket resulterar i ökad sjukdomsgrad eftersom patogener blir bättre på att anpassa sig till feber i människokroppen.
Studier har även föreslagit att stigande globala temperaturer leder till ökad värmetolerans för svamppatogener. Den plötsliga uppkomsten på flera kontinenter av behandlingsresistenta mänskliga infektioner av Candida auris, en svamp som tidigare var icke-patogen för människor, har associerats med ökande globala temperaturer. På liknande sätt har svampar i stadsmiljöer visat sig vara mer värmetoleranta än de på landsbygden, som tenderar att vara svalare.
4) Klimatrelaterade faror försvagar kroppens förmåga att hantera patogener.
Klimatrelaterade risker kan även påverka människokroppens förmåga att hantera patogener på två viktiga sätt. För det första kan de kan tvinga människor till farliga förhållanden, som när katastrofskador leder till att människor lever i trånga förhållanden som kanske saknar bra sanitet eller ökar deras exponering för patogener.
För det andra kan faror också minska kroppens förmåga att bekämpa patogener, till exempel genom undernäring. Att genomleva olika klimatrisker kan också inducera ökad kortisolproduktion från stress, vilket leder till en minskning av människokroppens immunsvar.
Minska utsläppen
För att kunna förebygga globala hälsokriser, menar forskarna, att mänskligheten behöver en övergripande förståelse för de vägar och omfattningen med vilken klimatförändringar kan påverka patogena sjukdomar. Med klimatförändringar som påverkar mer än tusen överföringsvägar som dessa och klimatfaror i allt större utsträckning globalt, drar de därför slutsatsen att det inte är ett realistiskt alternativ att förvänta sig att samhällen framgångsrikt ska anpassa sig till dem alla. Världen kommer att behöva minska utsläppen av växthusgaser som driver klimatförändringarna för att minska dessa risker.
Under de senaste 43 åren har Arktis värmts upp nästan fyra gånger snabbare än jordklotet och och upp till sju gånger på Svalbard.
När Finlands president Sauli Niinistö talade vid FN:s klimattoppmöte COP26 i Glasgow i november förra året uttryckte han en särskild oro över den snabba uppvärmningen på Arktis:
Förlorar vi Arktis förlorar vi planeten
Under de senaste decennierna har uppvärmningen i Arktis varit mycket snabbare än i resten av världen, ett fenomen som kallas arktisk förstärkning. Med detta menas att uppvärmningen leder till ett allt mindre istäcke på havet och snö på land som kan ge kylbevarande isolering på hav och öar och som kan reflektera bort värmande solstrålar. Flera olika studier har rapporterat att Arktis värms antingen dubbelt, mer än dubbelt eller till och med tre gånger så snabbt som jorden i genomsnitt. Något som varit oroande i sig.
Nu visar en ny studie i den vetenskapliga tidskriften Communications Earth & Environment att det kan handla om fyra gånger så snabbt och dessutom upp till sju gånger på Svalbard, något som överraskar forskare och rådande klimatmodeller. Det kan jämföras med vad FN:s klimatpanel IPCC nyligen har sagt, att det går minst dubbelt så snabbt.
Att den faktiska uppvärmningen skiljer så mycket från vad som tidigare varit känt tror forskarna beror på att tidigare modeller för temperaturmätningar har blivit inaktuella på grund av uppvärmingen.
Studien visar att medeltemperaturen i det norra polarområdet har stigit med runt tre grader på drygt 40 år. I de trakter där Svalbard ligger har temperaturen stigit med över fem grader, enligt de finska och norska forskarna som har gjort studien. Resultaten kan delvis bero på tillfälliga naturliga variationer i klimatet enligt artikeln, men det kan finnas anledning til att justera klimatmodellerna, skriver forskarna.
Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds Universitet, säger till Vetenskapsradion att studien är intressant och att det behöver forskas mer på saken:
Att det går snabbare på Arktis, det är liksom väldigt väl fastställt. Sen om det är två gånger snabbare, tre gånger snabbare eller fyra gånger snabbare, det går inte att utläsa från resultatet här.
Snart möts Sveriges befolkning vid valurnorna för att välja våra företrädare till riksdag, kommunfullmäktige och regionfullmäktige. Miljö och klimat är viktigare än någonsin – låt oss hjälpas åt för att lyfta frågorna på valagendan!
Det här kan du göra:
1. Stötta en miljöorganisation I valrörelsen är miljöorganisationerna en väldigt viktig opinionsbildande röst. Samtidigt har de aktörer som inte vill se bättre miljö- och klimatpolitik ofta tyngre ekonomiska resurser än miljörörelsen. Ge miljöorganisationerna mer kraft att påverka rikspolitiken genom att skaffa ett medlemskap eller öka ditt bidrag. Här hittar du en lista över miljöorganisationer du kan engagera dig i.
2. Sprid miljögranskningar WWF och Naturskyddsföreningen har utvärderat partiernas löften och miljöarbete under den gångna mandatperioden. Håll också utkik efter SMB:s egna partigranskning – här hittar du exempel från tidigare val.
3. Tipsa en journalist Vet du något som media borde rapportera om? Tipsa tv, radio och tidningar! Gäller såväl lokala frågor som rikstäckande.
4. Supporta medias miljöbevakning Visa landets redaktioner att publiken vill ha mer miljö och klimat i valrörelsen. Maila din lokaltidning och berätta att du gärna vill höra mer om miljö- och klimatpolitik, ifrågasätt okritiska publiceringar och teckna en prenumeration på seriösa medier med gedigen miljöbevakning. Du kan stötta SMB:s granskningar av partiernas miljöpolitik här.
5. Gå med i ett parti Passa på att påverka politiken inifrån. Vi behöver fler politiker som tar miljö och klimat på allvar, i alla partier.
6. Dela och skriv under upprop Det finns massvis med viktiga namninsamlingar och upprop i sociala medier. Kolla in till exempel Skiftet.
7. Maila en riksdagspolitiker Initiativet Riksdagen för framtiden har färdigskrivna mail till alla riksdagsledamöter. Här kan du också se vilka ledamöter som har svarat på klimatuppmaningarna – och vilka som behöver en ytterligare push.
8.Granska din kommuneller region Ta reda på hur det lokala och/eller regionala miljöarbetet ser ut och utvärdera mot miljömålen. Du kan kanske fokusera på din hjärtefråga: hur har kommunen jobbat med till exempel kust, skog eller klimatåtgärder under den senaste mandatperioden? Här hittar du en bra guide för hur man kan påverka kommunpolitiken.
9. Sprid information i lokala sociala medie-grupper Många har rätt dålig koll på lokalpolitiken, inte minst när det gäller miljö och klimat. Nyttja lokala facebookgrupper (finns på de flesta orter) för att lyfta dina viktigaste frågor.
10. Gå samman och skriv en debattartikel/insändare till lokaltidningen Av samma anledning som ovan – opinionsbilda lokalt! Bäst effekt får det om ni är flera stycken som undertecknar.
11. Skriv ett medborgarförslag I många kommuner och vissa regioner finns det möjlighet att skriva förslag till kommun/regionfullmäktige. Du kan till exempel be dem införa en koldioxidbudget, höja parkeringsavgifterna eller sluta slösa skattepengar på att stötta flygplatser.
12. Arbeta för att din lokala klimat- eller miljöförening ska anordna partiutfrågningar Vad vill politikerna egentligen göra när de väljs? Sätt ihop en spännande helkväll där ni frågar ut partiernas företrädare inför publik!
13. Sist men inte minst – prata med familj och vänner om valet Forskning visar att vi är mer benägna att påverkas av personer i vår närhet än av andra. Se till att prata med dina närstående och bekanta om partiernas miljö- och klimatpolitik. Utgå gärna från oberoende partigranskningar.
Är lösningen på klimathotet ökad produktion, mer konsumtion och en ännu friare marknad? Och kan de verkliga klimatfienderna ibland oss vara Göran Greider, Anders Wijkman och Naomi Klein? SMB:s recensent har läst den liberala debattören Mattias Svenssons nya bok “Den öppna klimatpolitiken och dess fiender”, en intressant blandning av viktiga poänger och ideologisk fartblindhet.
Från självutnämnd klimatförnekare till borgerlighetens gröna förkämpe. Mattias Svensson har sannerligen kommit långt i sitt engagemang i klimatfrågan. Är det nyfunna intresset ett ärligt försök att lösa klimatproblem med marknadsliberala idéer eller kan det vara illa förklädd industrilobbying? Var det så att Timbrokontoret singlade slant om vem som skulle börja bry sig om miljön och Svensson helt enkelt förlorade? Svårt att veta såklart. Kanske gör det inte någon skillnad heller.
Svensson är en liberal samhällsdebattör och författare med en mångårig historia av borgerligt opinionsbildande. Han har tidigare varit redaktör för Magasinet Neosamt anställd av tankesmedjan Timbro (bägge finansierade av Svenskt Näringsliv) och är numera ledarskribent för Svenska Dagbladet.
Under slutet av 00-talet beskrev Svensson klimatkrisen (även om han fortfarande inte vill kalla det en kris) som något Sverige skulle kunna tjäna på, både i ökade intäkter och härliga ”parisiska somrar” för stockholmare år 2080. I Svenssons värld var oron över klimatförändringar länge synonymt med alarmistiskt vänsterdravel och steget till att han nu tar det på allvar (och till och med skrivit krönikor för SMB!) är värd att applådera. Det krävs mod att ändra sina åsikter i ett polariserat debattklimat.
Sju år efter Svenssons förra klimatbok ”Miljöpolitik för Moderater” släpper han nu sitt senaste alster ”Den öppna klimatpolitiken och dess fiender” på den gröna och liberala tankesmedjan Fores förlag. Som titeln avslöjar går Svensson till botten med vilka fienderna är till den fria klimatpolitiken. Detta inkluderar de som vill införa ”klimatdiktatur” och ta ifrån människor deras gudagivna rätt att förbruka naturen som de vill. Vänsterdebattörer, alternativekonomer och de ständigt kritiska aktivisterna tillhör den här skaran, och enligt Svensson är det viktigt att vi uppmärksammar innebörden av deras klagorop innan vi vaknar upp i ett grönt Gulag.
Första delen av boken behandlar på ett effektivt och intressant sätt några av de konsekvenser vi har att vänta om vi inte ställer om till en fossilfri värld och hur fria och rika ekonomier är bäst lämpade att hantera en sådan omställning. I princip den enda vettiga politiska lösningen på detta är att prissätta utsläpp, släppa tyglarna för näringslivet och sedan luta sig tillbaka och hoppas på framtida teknologiska landvinningar.
Styrmedel som klimatbistånd och klimattullar är verkningslösa och bör överges. Regleringar beskrivs förvisso som effektiva i fall där målet är att helt förhindra utsläpp (det listas flera exempel där dessa har fungerat), men med koldioxid är det enligt Svensson ändå bättre att låta marknaden styra. Regleringar skulle annars stå i vägen för innovationer som kan leda till mindre utsläpp i framtiden.
Inspirerad av ekonomen William Nordhaus menar Svensson att målet om att begränsa uppvärmningen till 1,5 eller ens 2 grader bör ifrågasättas. Det är helt enkelt för dyrt. Men misströsta ej, enligt Nordhaus kommer den ekonomiska skadan för människor och stater absorberas av en ständigt växande ekonomi. Därför kommer konsekvenserna inte vara fullt så allvarliga då framtida generationer med största sannolikhet kommer att ha råd med den anpassning som krävs.
En del av larmen kring klimatförändringarnas effekter är därför överdrivna, även om riskerna ökar något. – Mattias Svensson ur ”Den öppna klimatpolitiken och dess fiender”
Mattias Svensson. Foto: Severus Tennenbaum.
Glädjedödarna
Bokens avslutande kapitel tar upp exempel på de fiender som finns ibland oss, de som påstår sig kämpa i klimatets namn. Enligt Svensson och många av hans meningsfränder är klimatkamp en illa dold ursäkt för att störta rådande samhällssystem och sedan införa planekonomi och diktatur. Bland ”fienderna” återfinns vänsterdebattören Göran Greider, författaren Naomi Klein, och före detta EU-parlamentarikern Anders Wijkman, som alla på olika sätt yrkat på att mer centraliserade styren torde vara mer effektiva i att lösa klimatproblemen.
Detta är absolut inte sant, skriver Svensson (titta på Sovjet!), och de som tror att större problem kräver fler restriktioner har fel. Meningsmotståndarna är “posörer” vars idéer om minskad konsumtion och bränsleanvändning kommer leda till en mindre kul värld, en värld som posörerna själva inte ens vill leva i, menar Svensson.
Doughnut Economics, en ekonomisk modell uppritad av ekonomen Kate Raworth, nämns som ett exempel på sådant frihetsfientligt tänkande. Modellen består av en inre del med sociala mål som bör uppnås för att lägga grunden för mänskligt välmående. Den yttre visar de planetära gränserna framtagna av Johan Rockström med flera. Tanken är att tillgodose mänskliga behov som vatten, mat, husrum och tillgång till sjukvård och utbildning, utan att överstiga gränsvärden för bland annat luftföroreningar, växthusgasutsläpp och massutrotning. Eller som Svensson själv beskriver det i sin bok:
Det innebär en stat som å ena sidan lovar att ge dig vad du anses behöva, men som å den andra inte tillåter dig att göra särskilt mycket.
Det låter ju inte alls kul! Klimatförändringarna är enligt Svensson inte en kris i den rätta bemärkelsen och ska heller inte behandlas som krig, pandemier eller naturkatastrofer (även om risken för dessa ökar i och med just klimatförändringarna). Lösningar skainföras långsamt och inte inskränka på människors rättigheter att leva sin liv.
Det var även så Svensson summerade sina tankar under bokens lansering tidigare i år. Han jämförde fossila energikällor med alkohol, som en gång var förbjudet i Sverige då dess skadeverkan ansågs för stor. Enligt Svensson ledde detta förbud inte till något gott och därför borde vi ta lärdom och inte begå samma misstag genom attförbjuda fossila energikällor:
Vill vi leva i samhället utan de här väldigt trevliga och enkla energikällorna? Det är den frågan vi också ställer oss. Och det vill vi bara om alternativen är tillräckligt bra och tillräckligt utvecklade och tillräckligt billiga, och det är de inte idag, och det kanske de aldrig någonsin blir. Det är vårt bet här att försöka få fram den utvecklingen. Men innan dess är det som att ta bort någonting som ger många av oss en väldigt trevlig tillvaro som vi inte vill vara utan. – Mattias Svensson under lanseringen av “Den öppna klimatpolitiken och dess fiender”.
Så om jag förstått det rätt: Fria och rika demokratier är bäst lämpade att hantera den globala uppvärmningen. Förutom prissättning av utsläpp kommer det inte behövas några större politiska ingrepp för att detta ska ske. En tillräckligt fri och obehindrad marknad kommer istället kirra den labbodlade biffen. Men, och detta ter sig i mina obildade öron som något av en motsättning, vi ska bara göra denna omställning om det känns tillräckligt roligt och trevligt.
Svenssons argument ekar igen i de borgerliga partiernas önskemål om att vi i Sverige och västvärlden inte ska behöva göra några livsstilsförändringar, vilket för många (mig själv inkluderat) låter jätteskönt. Vem vill inte kunna åka på semester till Karibien varje månad och äta avokado och blåfenad tonfisk till frukost resten av livet utan dåligt samvete? Vem tycker inte att begreppet klimatdiktatur låter otäckt? Vad innebär det ens? Att en regering skall tvinga personer och företag att operera innanför ekologiska gränser? Hayek vrider sig i sin grav.
Svensson har poänger i att regleringar som är skadliga skall tas bort, och långa komplicerade beslutsprocesser – såsom dem för alg- och fiskodlingar – borde strömlinjeformas. Vi borde definitivt höja prisen på utsläpp, och det är helt rätt att förbättra ineffektiv och onödigt kostsam klimatpolitik. Hållbara innovationer från näringslivet skall uppmuntras och tillåtas tas fram enkelt och smärtfritt. Finns det ett bättre, billigare, mer resurssnålt, och mindre ekologiskt påfrestande alternativ för en tjänst eller produkt så borde det vara den vi använder.
Optimismens gränser
Men är det så enkelt? Forskning visar att enbart tekniska innovationer inte kommer att räcka för att uppnå globala klimatmål om de inte kompletteras med långtgående livsstilsändringar i framförallt rika länder. Resurseffektiviseringen som möjliggjorts med ny teknik har också historiskt ätits upp av ökad konsumtion.
William Nordhaus har blivit kritiserad av forskare för att ha underskattat kostnader och effekter associerade med klimatförändringarna och för att hans modeller uteslutit avgörande faktorer såsom klimatpåverkan på viktiga industrier. Nordhaus grundtes förlitar sig på att en ständigt växande ekonomi kommer absorbera skador förknippade med klimatförändringar, trots att det är just denna tillväxt som driver förändringarna från första början.
Tesen utgår också från att klimatförändringarnas effekter inte kommer påverka ekonomin negativt. Det finns dock ett flertal studier som visar på den totala motsatsen, med siffror på allt ifrån 4-10 procent – 10 procent nedgång i global BNP till 2050, och 37 procent nedgång till 2100 om inte utsläpp minskar drastiskt.
En så kallad frikoppling (decoupling) mellan BNP och dess påverkan på resursanvändning och utsläpp är i nuläget inte tillräcklig för att motverka temperaturhöjningar. Frikoppling har förvisso redan skett i ett antal länder men det betyder inte att utsläppen upphört eller att frikopplingen är permanent utan fortgående ansträngningar. Och även om det är nödvändigt att satsa på så kommer sannolikt en så pass omfattande frikoppling inte heller ske inom en överskådlig framtid.
Frihet för vem?
De fiender som målas upp i Svenssons bok befinner sig oavkortat på vänsterkanten av den ideologiska skalan. Överlag känns boken mer som en kritik mot allt som kan uppfattas som vänsterpolitik och aktivism snarare än ett försök komma på de bästa lösningarna på klimatproblemen. Det är inte så konstigt heller, Svensson är en borgerlig idédebattör och för honom kommer ideologin först, klimatet sedan. Detta framgår i en text skriven av Svensson för hans gamla arbetsgivare Timbro 2018:
Om jag exempelvis fick välja på att leva mina återstående decennier i en grön planekonomi eller i ett hyggligt fritt och demokratiskt samhälle på en allt varmare planet med försurade världshav, så skulle jag välja det sistnämnda.
Som marinbiolog så vill jag understryka att havens roll i våra liv är helt avgörande, även för de som bor miltals från närmsta kuststräcka. Försurningen av haven orsakade av mänskliga utsläpp är ett faktum, och det kommer med stor sannolikhet ha fruktansvärda konsekvenser för marint liv och de miljarder människor som är direkt beroende av haven för sin inkomst och dagliga bröd. För att inte tala om den katastrof som ännu varmare temperaturer innebär för stora delar av planeten.
Det här framgår också klart och tydligt i boken. Flera sidor är tillägnade de konsekvenser klimatförändringarna kommer att innebära. Så tydligen delar jag och Svensson uppfattning om vikten av problemet och behovet av en omställning. Jag förstår att ett liv i hygglig frihet och rätten till att ha lite kul är något att sträva efter, men om det sker på bekostnad av hela ekosystem och andra personers leverne och hälsa – vems frihet är det då vi pratar om?
Klimatkrisen är i grund och botten en fråga om rättvisa. Det är ett faktum att det globala norr stått för merparten av historiska utsläpp och att de negativa konsekvenserna till största del drabbar det globala syd. Sättet vi lever på i västvärlden är helt enkelt inte kompatibelt med ett hållbart liv på denna planet. Det kan man ju tycka vad man vill om, och förhoppningsvis kommer det ändras i framtiden, men tyvärr är det ett faktum i nuläget. Förslag på att fortsätta som vanligt och tro att det löser sig känns mer extrema än de röster som yrkar på minskad produktion och konsumtion.
Förbud och restriktioner i klimatets namn är i Svenssons värld ett sätt att kontrollera människor och sätta stopp för roliga aktiviteter snarare än att minska utsläpp. I grund och botten är det samma argument som Svensson fört tidigare när det kommer till tobak, vars restriktioner jämförts med förmynderi snarare än försök att förbättra folkhälsan (restriktioner mot tobak kan till och med vara farliga!). Människor ska vara fria att röka och släppa ut växthusavgaser trots dess skadliga konsekvenser.
Jag förstår att Svensson vill försvara de liberala värdena och det status quo som han verkar hålla högt, men måhända har ett visst tunnelseende uppstått på vägen. Att bortse från alla förslag som kan tolkas som (eller för den delen är) vänsterlutande men sedan så okritiskt anamma de röster som tycker likadant visar på en dos av ideologisk fartblindhet.
Anti-kommunism och oljepengar
En studie över ideologin bakom den amerikanska klimatförnekarrörelsen visar hur den inte bara drivits av fossilindustrins ekonomiska intressen, utan också hur den definierats av ett motstånd mot statliga interventioner och en stark tro på ett en obehindrad fri marknad kommer lösa alla problem. Miljörörelsen och klimatforskare anses vara ett hot mot “the american way of life” – här definierat som överkonsumtion och ett ständigt växande materiellt välstånd.
Det kan exemplifieras av forskare som Fred Singer och Frederick Seitz som sedan 70-talet varit drivande i att spela ner allvaret kring klimatförändringar (och rökning). Något som i mångt och mycket kom från rädslan som uppstod när forskning visade på den skada som fossilindustrins utsläpp gav upphov till. Förslag om att reglera utsläpp och minska produktion uppfattades som ett första steg in i total kommunism och var således tvungna att bekämpas.
Givetvis betyder inte ett samarbete med en organisation att man helt och hållet köper eller förespråkar alla de idéer som organisation besitter. Från vad jag sett har inte dessa samarbeten rört klimatfrågor heller. Bara för att Svensson verkar för aktörer köpta och skapade av fossilindustrin betyder inte det att han på något sätt vill att utsläpp ska fortsätta.
Men det är väldigt märkligt att skriva flera böcker och en drös med debattartiklar där klimataktivister och diverse klimatpolitiska förslag målas upp som större hot mot än de fossila frontorganisationer som Svensson samarbetar med. Rimligtvis torde ju dessa aktörer vara större fiender mot klimatpolitiken (och klimatet) än Göran Greider? Att boken sedan i mångt och mycket är understödd av källor från olika falanger av Svenskt Näringsliv samt fossilfinansierade klimathotsskeptiker som Björn Lomborg och Matt Ridley gör inte saken bättre.
Mer handlingskraft behövs – inte mindre
Lösningarna på klimatkrisen inkluderar mer än att bara prissätta utsläpp och att sätta hopp till framtida tekniska innovationer. Sverige må ha kommit långt i sin klimatomställning jämfört med andra länder, men än är vi långt ifrån att uppfylla globala mål. Och de resurser som hjälpt till att bygga detta fria och rika samhälle har i mångt och mycket sitt ursprung i exploateringen av våra och andras ekosystem.
Att vi nu kommit till en punkt då vi är bättre lämpade för att ta itu med de problem som vi själva varit med och skapat ärjättebra, men då får vi väl göra det också. Uppoffringar nu kommer betalas tillbaka i framtiden och att värna planeten för nuvarande och kommande generationer är viktigare än den komfort som fossilsamhället gett upphov till.
Det är med blandade känslor som jag läser Svenssons bok. Jag tycker definitivt att den är läsvärd och välskriven, och många av frågeställningarna som Svensson tar upp är intressanta. Men med så många dogmatiska fallgropar har jag lite svårt att ta den på allvar.
Men vad vet jag? Kanske har jag fått allt om bakfoten. Mattias, om du läser det här så vill jag gärna bjuda ut dig på en öl (om det fortfarande är tillåtet i detta förmyndarsamhälle) så kan vi försöka bena ut våra meningsskiljaktigheter.
Det här är en opinionsartikel. Åsikterna tillhör skribenten.
Det kan vara en game changer för klimatarbete i USA, men även globalt. Trots en nedbantad version av Bidens klimatsatsningar kan USA nu nå sina klimatambitioner att halvera sina klimatutsläpp till 2030. Men det finns även kritiker.
Den amerikanska senaten har med minsta möjliga majoritet röstat ja till Joe Bidens klimatpaket. Vicepresident Kamala Harris fick bryta dödläget där alla republikaner röstade emot.
Därmed är det största klimatpaketet i USA:s historia på väg att förverkligas och beskrivs som en stor seger för Joe Biden och Demokraterna. ”Det här är en historisk händelse och en framgång för president Biden”, säger Ekots USA-kommentator Ginna Lindberg.
Som bland annat The Guardian poängterar är lagförslaget långt ifrån Bidens ursprungliga ambition. För att få med alla demokrater blev det i slutändan en nedbantad version. Paketet innehåller även förändringar i sjukförsäkringen och företagsbeskattningen.
Inflation Reduction Act som paketet heter är betydligt mindre ambitiöst än det som Biden föreslog under valkampanjen och när han tillträdde som president. Trots det innebär det en historisk klimatsatsning och om den skrivs under i lag efter en omröstning i kammaren, kan det minska USA:s utsläpp till cirka 40 procent under 2005 års nivåer till 2030.
Pengarna ska gå till att stimulera övergången från fossila bränslen till förnybara energikällor, bland annat med tiotals miljarder dollar i skattelättnader för solpaneler, vindkraftverk, batterier och kritiska metaller; liksom satsningar på elbilar. Sammanlagt handlar det om 370 miljarder dollar, omkring 3 700 miljarder kronor till klimatåtgärder.
Det krävde många kompromisser, som det nästan alltid gör när viktiga saker ska åstadkommas. Representanthuset bör anta det här så snart som möjligt och jag ser fram emot att skriva under lagen.
Men det omfattande reformpaketet får kritik för att på flera sätt också gynna användningen av fossila bränslen. Joe Manchin, som är den demokrat som blockerat förslaget i ett år gav sitt godkännande först efter att reformpaketet även tillförts fossila satsningar i hans delstat West Virginia. Branschen har skänkt stora summor till Manchin under lång tid. Bland annat innehåller reformpaketet möjliggörande för ny oljeborrning i Mexikanska golfen och Alaska.
En annan kritik rör elbilssubventionen där flera stora elbilstillverkare varnar för att deras kunder inte kommer kunna ta del av stödet på 7 500 dollar som ingår reformpaketet. Enligt branschorganisationen lever 70 procent av elbilsmodellerna på den amerikanska marknaden inte upp till kraven. Dessutom är stödet villkorat mot hushållens inkomst.
Att senaten antagit lagpaketet ses som en stor framgång för Biden och kan ge Demokraterna medvind inför mellanårsvalen i november. Joe Biden behöver denna framgång då han har sämre opinionssiffror än vad hans föregångare Donald Trump hade vid samma tidpunkt.
Samtidigt rapporterar miljöreportern och skribenten Emily Atkin – känd för att ha grundat det dagliga nyhetsbrevet HEATED – att det pågår en desinformationskampanj för att förhindra att Bidens reformpaket får godkänt i representantshuset. Bland annat finansierar republikanska pengar vilseledande annonser på Google och andra plattformar som ser ut att komma från gräsrotsrörelser i ett försök att underminera satsningen, så kallad astroturfing. Med andra ord är republikanerna nervösa för Bidens klimatagenda och det om något är ju ett tecken på framgång.
I en tioårig studie togs delar av jordbruksmark ur produktion för att skapa livsmiljöer för biologisk mångfald. Resultatet visar att den totala skörden bibehölls – och även förbättrades för vissa grödor.
I en studie av UK Centre for Ecology and Hydrology avsattes improduktiva och svårodlade områden för att öka antalet vilda djur som är avgörande för jordbruksproduktion, som pollinatörer och skadedjursätande fåglar och insekter. Studien som pågick i tio år och är den längsta av sitt slag genomfördes på Hillesden, en 1 000 hektar stor gård i Buckinghamshire i södra England. Gården beskrivs som en typisk större engelsk konventionell farm.
England ser en generellt negativ trend för många fjärilar och fåglar, men i projektet fördubblades antalet fjärilsarter. Dessutom ökade fåglar som vanligtvis livnär sig på insekter, som talgoxe och blåmes som ökade med 88 procent respektive 73 procent.
– Att undersöka förändringar i populationer över en betydande tidsperiod och jämföra dessa med andra platser innebär att vi kan vara säkra på att miljövänliga jordbruk kan ge långsiktiga fördelar för fågel- och fjärilspopulationer, sa studiens huvudförfattare Dr John Redhead till the Guardian.
En ny databas med studier över extremväderklargör hur långt politiken släpar efter verkligheten med klimatförändringar.En unik analys visar hur mänskligt orsakad global uppvärmning leder till fler frekventa och dödliga väderkatastrofer över hela planeten.
En vanlig fråga när en extrem klimathändelse inträffar är ifall den ärorsakad av klimatförändringar. Detta kräver ofta ett ja eller ett nej, men riktigt så enkelt är det inte. Forskare tar därför upp samma fråga på ett annat sätt och frågar sig: ”Är sannolikheten för denna händelse påverkad av mänsklig klimatpåverkan – och i så fall i hur hög grad?”
Attribution
För att kunna svara på frågan används ofta numera en metod som kallas för attribution, dvs att man försöker tillskriva den mänskliga påverkan till en viss väderhändelse. En välkänd grupp forskare som använder sig av attributionsforskning är den internationella forskargruppen World Weather Attribution.
Fram till början av 2000-talet, när de första attributionsstudierna publicerades, var det svårare att koppla koldioxid i atmosfären med den globala uppvärmningens påtagliga effekter. Men tack vare en växande mängd forskning vet vi nu.
Extremvädersdatabas
Denna växande mängd forskning har nu dessutom sammanställts av klimat- och energisajten Carbon Brief i en ny databas med attributionsstudier av mer än 500 händelser som de exklusivt delat med The Guardian. Analysen av databasen och intervjuer med världens ledande attributionsforskare visar nu, enlligt tidningen, att det är bortom allt tvivel att vi redan befinner oss djupt in i klimatkrisen.
Analysen, som är den mest omfattande sammanställningen hittills, visar att mänskligt orsakad global uppvärmning leder till att människor över hela världen förlorar sina liv och sin försörjning på grund av mer dödliga och mer frekventa värmeböljor, översvämningar, skogsbränder och torka orsakade av klimatkrisen.
Resultatet är oroande. 71 procent av de 500 extrema väderhändelserna och trenderna i databasen visade sig ha gjorts mer sannolika eller allvarligare av mänskligt orsakade klimatförändringar, inklusive 93 procent av värmeböljor, 68 procent av torkor och 56 procent av översvämningar eller mycket regn. Endast nio procent av händelserna var mindre sannolika, mestadels köldknäppar och snöstormar.
Haven absorberar det mesta av den tillförda koldioxiden och nästan 90 procent av de marina värmeböljorna idag kan tillskrivas uppvärmning orsakad av människor.
Det mänskliga fingeravtrycket
Åtminstone ett dussin av de allvarligaste händelserna, från dödliga värmeböljor till uppvärmda hav, skulle ha varit nästan omöjliga utan mänskligt orsakad global uppvärmning, fann analysen. Dessa har inträffat över hela världen och har dessutom inträffat de senaste åren, vilket tyder på att de blir allt vanligare.
Värmebölja i Stillahavsområdet nordvästra USA och Kanada, 2021
Rekordvarm sommar i Europa, 2021
Värmebölja i Sibirien, 2020
Rekordvärme och regn i södra Kina, 2020
Värmebölja i Frankrike, 2019
Värmebölja i Japan, 2018
Samtidiga värmeböljor på norra halvklotet, 2018
Marin värmebölja i Tasmanhavet, Australien, 2017-18
Värmeböljor i Asien, 2016
Höga temperaturer på Nordpolen, 2016
På varandra följande rekordvarma år globalt, 2014-16
Trend med stigande temperaturer, 1850-2014
Hälsoutfall
När det gäller hälsoutfall har forskare precis börjat kunna direkt koppla av människan orsakade klimatförändringar till mänskliga dödsfall. Den första storskaliga studien gav direkt oroande resultat: över en tredjedel av värmerelaterade dödsfall under sommaren 1991 till 2018 inträffade som ett resultat av mänskligt orsakad global uppvärmning.
Enligt Friederike Otto, vid Imperial College London och en av de mest framträdande attributionsforskarna, är resultatet väntat:
Vi befinner oss i en era av [klimatskador] och det har vi varit i årtionden. Detta är vad vi ser starkt i vetenskapen, men det återspeglas inte i politiken.
Flera av dessa händelser har analyserats av World Weather Attribution, där Otto ingår, som med denna metod kunnat visa bland annat att värmeböljan i Nordamerika i slutet av juni förra sommaren hade varit osannolik utan global upphettning och att det extrema skyfallet som föll över Tyskland och Belgien månaden efter och som dödade minst 243 människor var upp till nio gånger mer sannolik på grund av människans påverkan på klimatet.
Normalt är kalla platser särskilt utsatta eftersom de värms upp snabbast och den fenomenala värmen i Sibirien 2020 med temperaturer på 38 grader i juni, ”skulle ha varit praktiskt taget omöjlig” utan mänsklig påverkan, enligt attributionsstudier. Skyfallet i Storbritannien 2020 anses 2,5 gånger mer sannolikt på grund av uppvärmningen. Även extremvärmen i Sverige sommaren 2018 blev mer allvarlig eller mer sannolik på grund av klimatförändringar.
I år har forskargruppen kunnat visa att klimatförändringarna förvärrade nederbörden som orsakade de förödande översvämningarna i östra Sydafrika i april, att Indiens och Pakistans rekordvarma mars och april var minst 30 gånger så sannolik, att utan mänskligt orsakade klimatförändringar skulle temperaturer på 40 grader i Storbritannien ha varit extremt osannolikt och beräknas vara tio gånger mer sannolik på grund av global uppvärmning. Runt tusen personer tros ha avlidit till följd av värmeböljan.
Samtidigt oroas forskare på bristen av studier från fattigare och mindre utvecklade länder, särskilt eftersom det ärdessa som drabbas hårdast av klimatförändringar.
Inte enbart enskilda händelser
Det tidigare omöjliga händer även på planetär nivå. Enligt en studie är sannolikheten att tre på varandra följande värmerekord som inträffade 2014-2016 skulle ha observerats någon gång sedan år 2000 mellan 40 till 80 procent givet antropogen uppvärmning och mindre än 0,7 procent utan.
Global uppvärmning har dessutom skadat oss mycket längre än vad man brukar anta, med spår av dess inflytande så långt tillbaka som värmeböljorna och torkan som utlöste den ökända Dust Bowl i USA i mitten av 1930-talet. Enligt en ny studie är det numera mer än 2,5 gånger mer sannolikt att USA kommer att uppleva en liknande värmebölja igen.
Attributionsforskningens hopp
Otto beskriver i sin bok Angry Weather: Heat Waves, Floods, Storms, and the New Science of Climate Change hur attributionsforskningen ger oss en möjlighet att se till att världen är bättre förberedd för ett förändrat klimat. Det är först när vi vet vilka väderhändelser som är mycket mer sannolika att inträffa, under vilka årstider och i vilka regioner som katastrofhanteringsmedel och insatser kan sättas in på ett effektivt sätt.
Hon ser också att det är högst troligt att deras arbete kommer att bidra till att ställa de ansvariga för vädrets förändring till svars. I boken förklarar hon styrkan med metoden; att göra klimatvetenskap till en del av nuet, inte framtiden:
Om allt går smidigt kan vi beräkna vilken roll klimatförändringarna spelar i en väderhändelse inom en vecka – medan det fortfarande är i medias fokus.
Samtidigt, betonar Friederike Otto, att denna typ av forskning kan göra att klimatförändringar kan komma närmare människor och bli mer verkligt:
Om du varje gång en extrem väderhändelse inträffar hör en bedömning av hur mycket klimatförändringarna är skyldiga till det, påminns du hela tiden om verkligheten. Om det är din mormor som blir inlagd på sjukhus på grund av en mycket intensivare värmebölja, kommer det att påverka dig annorlunda än att läsa om en hotad isbjörn.
Det forskare finner mest oroande är att allt detta händer med en ökning med bara en grad av planetens medeltemperatur, och av den hastighet med vilken global uppvärmning översätts till frekvens och intensitet av extremt väder. Med tanke på att världens medeltemperatur för närvarande på väg att stiga med minst 2,5 grader är framtiden synnerligen oroande.
Av den anledningen är även de extrema väderhändelser som analyseras och som inte finner en påverkan från global uppvärmning betydelsefulla, betonar Friederike Otto. Detta avslöjar hur mycket det finns att göra för att vara motståndskraftiga redan inför det nuvarande klimatet som vi har.
Därmed, menar hon, kan attributionsvetenskapen också användas för att påskynda samhällsomställningen, och studierna kan bidra till att fästa ansvaret på de företag och länder som har tjänat mest på att inte agera mot klimatförändringarna tidigare.
Vi har vetenskapligt lagt grunden för att koppla andelar av koldioxidutsläpp från industriella kolproducenter till specifika klimatpåverkan. Konsekvenserna är att vi har de konkreta bevisen för att ställa dessa kolproducenter inför domstol.
I sin bok är hon tydlig med vad som behöver hända:
Vi lever i ett system byggt på förbränning av fossila bränslen och vi måste förändra systemet som helhet och göra det snabbt.
Varje vecka redovisar SMB halten av koldioxid i luften.
Enligt senaste mätningen uppmätt på på Mauna Loa på Hawaii ligger koldioxidhalten i atmosfären nu på 418,44 miljondelar (ppm). Det är en liten ökning jämfört med förra veckans notering på 417,83 ppm. Jämfört med för exakt ett år sedan är det en ökning med 2,90 ppm.
Koncentrationen av koldioxid nådde 418,90 ppm i juli, vilket är en ökning med 1,94 ppm jämfört med samma månad förra året.
Den underliggande trenden går tydligt uppåt och vi är på väg åt fel håll. Koldioxid stannar i atmosfären i många, många årtionden och låser därmed in klimatförändringarna för kommande generationer.
Koldioxidhalten ligger nu över 50 procent över förindustriell nivå räknat från år 1750 och världen är därmed halvvägs till en dubblering av koldioxidhalten. Samtidigt blir det tydligt att det sker en acceleration ju mer koldioxid som släpps ut. Fram till 1970-talet ökade koncentrationen med ungefär 1 ppm per år, men runt år 2000 var den årliga ökningen uppe i 2 ppm för att nu ligga på 2,5 ppm per år och ökande.
Sammanlagt uppgick utsläppen till 36,3 miljarder ton 2021, den högsta nivån i historien. Dagens koldioxidhalt i atmosfären är exceptionellt hög och har inte befunnit sig på den nivån på 3,6 miljoner år, enligt NOAA, och vi närmar oss nu nivåer liknande de som fanns för 15 miljoner sedan när det var 3-4 grader varmare och havsnivån var 20 meter högre. Forskning visar att världen nu snabbt rör sig mot förändringar i klimatsystemet som saknar motstycke i människans historia.
Europaparlamentet och Europarådet har enats om ett förslag på nytt direktiv för företags hållbarhetsredovisning. Det är mycket positivt – ett första steg för ett mer transparent och jämförbart hållbarhetsarbete. Även kallat en “game changer”.
Förändringen är mycket efterlängtad eftersom NFRD saknar anknytning till generella och tvingande standarder, vilket innebär att företag kan rapportera nästintill hur och vad som helst. Och det helt utan krav på oberoende granskning.
Med de nya kraven som kommer med CSRD har direktivet redan blivit kallat en game changer.
Nuvarande direktivet som upplagt för greenwashing
NFRD direktivet för företags icke-finansiella information är, som ovan beskrivits, problematiskt och har kritiserats rejält under åren. Bland annat har SMB tidigare rapporterat om hur svårlästa och svårförståeliga hållbarhetsredovisningar kan vara i jämförelse med finansiella redovisningar som är relativt lättlästa.
Forskning visar exempelvis att regler för hållbarhetsredovisning, i de allra flesta länder där hållbarhetsrapportering är lagstadgad, är oprecisa och tillhandahåller inte tillräckligt med konkret information. Detta trots att det klarlagts att just korrekt och jämförbar data är särskilt viktigt för hållbarhetsredovisningar.
NFRD:s oprecisa formuleringar och krav ger företag möjligheten att själva välja standard för rapporteringen samt själva välja hur innehållet i hållbarhetsredovisningarna presenteras. Forskare har beskrivit detta som en juridisk gråzon och som upplagt för greenwashing.
Det hela förvärras ytterligare av att NFRD inte innehåller några tvingande regler för extern granskning. Företag kan visserligen själva välja att betala för extern granskning, men det är då helt frivilligt och utan någon tvingande praxis för hur den granskningen ska gå till.
Vilka förändringar kan väntas med det nya direktivet?
Tanken med det nya, preliminära, direktivet CSRD är att det ska bidra till en mer hållbar ekonomi med mer omfattande och tydligare krav på hållbarhetsupplysningar utifrån ett ESG (Environment, Social and Governance) perspektiv.
Den exakta utformningen av CSRD är ännu inte klart, men företaget Tricorona har sammanställt några av de förändringar som är klara eller som är mycket troliga:
Krav på klimatredovisning är mycket troligt, samt även mätning och rapportering utifrån de så kallade Scope 1, 2 och 3 som anger var i leverantörskedjan utsläppen skett.
Det kommer finnas krav på information om hur företaget påverkar omgivningen och hur omgivningen påverkar företaget. Det sistnämnda kan bland annat handla om vilka risker som klimatförändringarna kan ha för företaget.
Krav på att rapporten ska ingå i årsredovisningens förvaltningsberättelse kommer att finnas. Därmed får hållbarhetsredovisningen inte längre vara en fristående rapport så som den idag kan vara. Så kallad integrerad rapportering blir då standard.
Det kommer finnas krav på att rapporten ska redovisas i ett digitalt och gemensamt format (XHTML) i en europeisk databas.
Till sist, och kanske det som efterfrågats mest, krav på tredjepartsgranskning kommer ställas. Granskningen kan ske via företagets egen revisor eller en extern revisor.
Stegvis implementering
Man har enats om en stegvis implementering utifrån storlek på bolag. Först ut är de stora bolagen som sedan tidigare behövt hållbarhetsrapportera under NFRD, där är startdatum första januari 2024. Dock kommer fler företag än som tidigare omfattats av NFRD att omfattas av CSRD.
Från första januari 2025 börjar den första nya gruppen företag, mellanstora bolag, att omfattas av CSRD. De minsta bolagen som kommer omfattas av CSRD, men som inte omfattas av NFRD idag, kommer dock inte omfattas av CSRD förrän 2026.
Vilken kritik har hittills riktats mot nya CSRD?
Även om det finns flera positiva aspekter med nya CSRD, har även vass kritik riktats mot det preliminära direktivet. Aktuell Hållbarhet rapporterar om kritik från fyra tunga remissinstanser: Svenskt Näringsliv, revisorernas branschorganisation Far, börsbolaget Nasdaq och Nämnden för svensk redovisningstillsyn.
Dessa menar att CSRD innehåller vaga formuleringar och att årsrapporter riskerar att försenas på grund av att kraven är så detaljerade. De menar även att kraven är alltför omfattande, att de delvis överlappar befintliga krav och att direktivet medför en alltför stor administrativ börda för bolagen.
De anser att det bör städas upp bland reglerna, förenklas samt att gränsvärden ska införas så att mindre företag slipper omfattas av alla krav.
Varför det ändå är viktigt med hårdare och mer omfattande krav
Även om det kan uppfattas som krångligt med de nya kraven i CSRD finns det mycket för både företag och omgivande intressenter att vinna på hårdare och mer omfattande krav. Först och främst finns det ett stort intresse i samhället och bland investerare för att företag ska arbeta mer hållbart. Det arbetet blir lättare att följa och granska om rapporteringen blir mer lättläst.
För det andra kan hårdare och mer omfattande krav öka tilliten till företags hållbarhetsarbete. NFRD har beskrivits som en juridisk gråzon där företag kunnat rapportera relativt godtyckligt. Det skapar en situation där hållbarhetsredovisningar blir svårlästa, svårförståeliga, svåra att lita på och framförallt svåra att jämföra. Hårdare och mer omfattande krav skapar ett mindre godtyckligt system som det är lättare att lita på.
Mer lättlästa och pålitliga hållbarhetsrapporter kan både ge företag större möjlighet att konkurrera med sitt hållbarhetsarbete. Det möjliggör även för köpare och andra intressenter att lättare granska och jämföra företags hållbarhetsarbete. Det är en situation som gynnar många.
Parlamentet i New Delhi har godkänt en ny klimatplan som slår fast löftena från COP26 i november.
Hälften av energiproduktionen ska vara fossilfri 2030 och till 2070 ska Indien nå nettonollutsläpp, rapporterar Climate Home News.
Planen är en välkommen uppdatering från världens tredje största utsläppsnation, vars tidigare mål klassats som ”gravt otillräckliga” av Climate Action Tracker.
Indien är fortfarande väldigt beroende av kol – bara 40 procent av landets energi är fossilfri, främst genom vatten- och kärnkraft. Trots visst fortsatt kolstöd har regeringen ändå fått beröm för skärpta klimatambitionerna de senaste åren, bland annat genom att rikta två tredjedelar av stödpaketen under covid mot grön återhämtning.
Det behövs, inte minst med tanke på att Indien är ett av de länder som drabbas hårdast av klimatkrisen. I våras utsattes Indien av den mest intensiva och utbredda extremhettan landet någonsin upplevt, med temperaturrekord på över 40 grader.
Politiker som snubblar över varandra för att sänka bensinpriserna har blivit vardag inför valet 2022. Nu visar siffror att svenskarna, trots ökade priser, kraftigt ökat sina inköp av bensin och diesel i år. Men om detta talas det tyst om i den pågående valrörelsen – trots en pågående klimatkris.
SMB har tidigare rapporterat om hur partier både till höger och vänster under våren gått ut med att de vill sänka bensinpriserna. Bara MP och C har hittills avstått, vilket visar att en majoritet av partierna vill se sänkta bensinpriser.
Är politiker oroade för prisökningar i trafiken?
Nej, prisökningar för trafik generellt verkar inte oroa. I våras konstaterades det exempelvis att biljettpriserna för kollektivtrafiken ökad dubbelt så mycket sedan millennieskiftet jämfört med bensinpriset, men om det har inga partier gjort några större utspel.
Det anses alltså inte lika problematiskt trots att det rimligtvis borde vara människor med knappa marginaler som berörs. Det verkar därmed vara fossila bränslen som politikerna mest vill gynna om man ska tro valrörelsen så här långt. Iallafall politiker inom S, V, M, KD, L, M och SD.
Har bilägare påverkats av högre bensinpris?
För enskilda individer kan sannolikt alla typer av ökade kostnader vara problematiska. Men om man tittar på svenskarna generellt verkar åtminstone inga beteenden ha ändrats. I alla fall om man ser till försäljningssiffrorna av fossila bränslen.
Försäljningen av både bensin och diesel har ökat kraftigt sedan föregående år. Mestmotor.se beskriver en situation där det maj 2022 såldes hela 22 100 000 liter mer bensin och diesel jämfört med samma månad 2021.
Och ja, till viss del kan detta tillskrivas en minskad försäljning under pandemin – men inte bara. Enligt Naturvårdsverket steg bränsleförbrukningen åren innan pandemin trots att fordonsflottan blivit betydligt bränslesnålare.
Även andra rapporteringar innan pandemin pekade på ett ökat bilanvändande. Bland annat rapporterade Mitti.se 2018 om hur Stockholmarna börjat åka allt mer bil.
Ingen debatt kring ökad försäljning av fossila bränslen i valet
Trots att försäljningen av fossila bränslen ökat kraftigt i år, mitt i en pågående klimatkris, pågår inga politiska debatter kring denna oroväckande trend. Inga utspel från politikerna. I valet 2022 verkar klimatkrisen inte existera, iallafall om man ser till en majoritet av partierna.
Däremot verkar majoriteten av partierna, till synes utan tanke på hållbarhet och framtida generationer, satsa allt på att vinna röster bland väljare som har bilar drivna av fossila bränslen. Väljare som lyckligtvis blir färre för varje år i takt med att elbilarna sakta men säkert tar över bilmarknaden i Sverige.
Samhället har hittills inte tagit katastrofala klimatrisker, inkluderat mänskligt utplånande och samhällskollaps, på tillräckligt stort allvar och riskerar underskatta de komplexa effekter dessa kan medföra. En grupp forskare uppmanar nu forskarsamhället att förbättra kunskapsläget och att IPCC genomför en specialrapport om katastrofal global uppvärmning.
Globala katastrofrisker, det vill säga de katastrofer som skulle kunna utplåna mer än tio procent av mänskligheten eller vålla skador som väsentligt försämrar levnadsvillkoren för en stor andel av människorna på jorden, är kanske inget vi förknippar med de klimatscenarier vi möter i rapporter från FN:s klimatpanel IPCC och andra väder- och klimatmyndigheter. Dessa rapporter relaterar oftast till huruvida vi kommer kunna klara Parisavtalets mål på en global uppvärmning på maximalt två grader, men helst 1,5 grader, och vilka konsekvenser det kan få.
Just detta menar en grupp forskare – med bland annat Johan Rockström – är ett problem och att vi vet alldeles för lite om vad en konsekvenserna av en global uppvärmning över tre grader skulle kunna innebära. I den vetenskapliga tidskriften PNAS skriver de att för att vi ska kunna förstå extrema risker i syfte att kunna etablera ett robust beslutsfattande, från förberedelser till övervägande av nödåtgärder, behöver vi utforska inte bara scenarier för högre temperaturer utan även deras potential för klimatförändringseffekter som kan innebära systemrisker och innebära andra kaskadeffekter. Forskarna betonar att även om stegrande temperaturer i sig själva inte kommer innebära en omedelbar fara för mänskligheten kan de sammansatta effekterna göra det.
”Det finns gott om skäl att tro att klimatförändringar kan bli katastrofala, även vid måttliga nivåer av uppvärmning”, säger huvudförfattaren Luke Kemp från Cambridges Center for the Study of Existential Risk i ett pressmeddelande.
Fyra skäl
De anger fyra viktiga skäl att oroa sig över potentialen för en global klimatkatastrof. För det första finns det varningar från historien. Klimatförändringar (antingen regionala eller globala) har spelat en roll i kollapsen eller omvandlingen av många tidigare samhällen och i de fem massutrotningshändelserna. För det andra kan klimatförändringar direkt utlösa andra katastrofala risker, såsom internationella konflikter, eller förvärra spridningen av smittsamma sjukdomar och spridningsrisker och därmed förvärra redan allvarliga hot.
För det tredje kan klimatförändringar förvärra sårbarheter och orsaka flera indirekta påfrestningar (såsom ekonomiska skador, förlust av mark, vatten- och livsmedelsförsörjning) som tillsammans blir systemomfattande. Slutligen kan klimatförändringar oåterkalleligt undergräva mänsklighetens förmåga att återhämta sig från en annan katastrof, såsom kärnvapenkrig.
Extremvärme och geopolitik
Modeller gjorda av teamet visar att områden med extrem värme (en årlig medeltemperatur på över 29 grader) kan täcka två miljarder människor år 2070. Dessa områden är inte bara några av de mest tätbefolkade, utan också några av de mest politiskt ömtåliga. Genomsnittliga årliga temperaturer på 29 grader påverkar för närvarande cirka 30 miljoner människor. År 2070 menar forskarna kommer de högre temperaturerna och de sociala och politiska konsekvenserna av dessa att direkt påverka två kärnvapenmakter och sju laboratorier med maximal inneslutning som inrymmer de farligaste patogenerna. Enbart i detta finns en allvarlig potential för katastrofala följdeffekter.
Luke Kemp betonar i pressmeddelandet att extrema temperaturscenarier är underutforskade i förhållande till deras sannolikhet:
Vi vet minst om de scenarier som betyder mest.
Han betonar att klimatförändringar inte bara har spelat en avgörande roll i varje massutrotningshändelse utan även hjälpt till att få imperier på fall och format historien.
Forskargruppen tillägger att tekniskt avancerade supermakter kan hamna i att slåss mot varandra i så kallade ”varma krig”, där de slåss om minskande kolutrymme och till och med finansierar dyra experiment för att avleda solljus och sänka den globala temperaturen, till exempel genom solar geoengineering – solstrålningsreglering, SRM.
Fyra ryttare
Teamet efterlyser ny forskning för att fokusera på vad de kallar klimatkrisens ”fyra ryttare” (anspelar på Apokalypsens fyra ryttare i Bibelns uppenbarelsebok): svält och undernäring, extremt väder, konflikter och vektorburna sjukdomar. Stigande temperaturer ökar risken för missväxt i världens mest bördiga jordbruksområden. Samtidigt kan varmare väder orsaka utbrott av dödliga nya sjukdomar när livsmiljöer för både människor och djur förändras och krymper.
De har satt en global uppvärmning på tre grader eller mer i slutet av seklet som en markör för extrema klimatförändringar, bland annat för att en sådan temperaturhöjning överstiger väl internationellt överenskomna mål och att alla IPCC:s ”skäl till oro” för klimatpåverkan är antingen ”hög” eller ”mycket hög” risk mellan två och tre grader. Det har även gjorts få kvantitativa uppskattningar av de globala sammanlagda effekterna från en global uppvärmning på tre grader eller över.
Climate Endgame
Forskargruppen föreslår därför en forskningsagenda för katastrofala klimatförändringar som de kallar ”Climate Endgame” där de fokuserar på fyra nyckelområden:
Förstå extrema klimatförändringars dynamik och effekter på lång sikt
Utforska klimatutlösta vägar till massjuklighet och dödlighet
Undersöka social instabilitet: sårbarheter, riskkaskader och riskreaktioner
Syntetisera forskningsresultaten till ”integrerade katastrofbedömningar”
Varje risk består av fyra bestämningsfaktorer: fara, exponering, sårbarhet och respons.
En specialrapport om katastrofal klimatförändring
Forskarna uppmanar även IPCC att sammanställa en specialrapport om katastrofala klimatförändringar i ett försök att stimulera forskning och bättre informera allmänheten, precis som specialrapporten om 1,5 graders global uppvärmning gjorde. Den rapporten väckte också en väldig oro hos allmänheten över hur allvarliga effekterna är vid lägre temperaturområden. Effekten av en rapport om katastrofala klimatförändringar kan bli ännu mer markant, menar de, och hjälpa till att fokusera hur mycket som står på spel i ett värsta scenario. Ytterligare forskningsfinansiering av katastrofala och värsta klimatförändringar är avgörande för att kunna öka kunskapen och kunna förbereda sig på även det otänkbara.
Johan Rockström betonade vilken betydelse forskningen har:
Ju mer vi lär oss om hur vår planet fungerar, desto större anledning till oro.
Vad tycker de politiska partierna egentligen? Miljöpolitiken ser väldigt olika ut mellan olika partier. Både ambitionsnivån och typen av förslag varierar.
Inför varje EU-val och riksdagsval gör SMB egna partigranskningar. Våra granskningar bygger på genomgång av budget, intervjuer med partiföreträdare och utvärderingar utförda av olika miljöorganisationer. Nedan hittar du våra senaste granskningar. Vår löpande bevakning av svensk och internationell miljöpolitik finns under fliken Politik.
På sidan Miljöfakta sammanfattar Supermiljöbloggen grundläggande miljö- och klimatinformation.
←Tipsa!
Tipsa oss
Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.